Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1926 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
sänkning av tullen å delar till automobiler m. m.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 264, har herr Löfgren i
Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte besluta

dels sådan revision av tulltaxan att tullen å importerade för automobiler
erforderliga delar tillhopa blir väsentligt lägre än tullen å färdiga
automobiler i den proportion, som man finner skälig,

dels sådana ändringar i tulltaxeförordningen och eventuellt andra förordningar,
som kunna vara behövliga för att bereda möjlighet även i
vårt land för sammansättningsverkstäder för automobiler».

Det föreliggande förslaget avser att bereda möjlighet att inom landet
driva industri för sammansättning av automobiler.

I motiveringen har erinrats, att 1925 års riksdag, i anledning av en
av samma motionär väckt motion vilken hade enahanda syfte som den
förevarande, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan dels beslutat
viss tullnedsättning för automobildelar, ej särskilt nämnda, dels ock i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhållit om utredning, huruvida tullrestitution borde
möjliggöras även för värdefull underkastade varor.

Såsom skäl för frågans återupptagande har motionären anfört, att den
i enlighet med riksdagens förstnämnda beslut gjorda ändringen i tulltaxan
icke visat sig tillräcklig för möjliggörande av dylik sammansättningsfabrikation
inom landet.

I avgivet betänkande (nr 44) i anledning av ovannämnda vid 1925 års
riksdag väckta motion förklarade sig bevillningsutskottet till en början i
likhet med motionären anse, att en hit till landet förlagd industri för
sammansättning av automobiler skulle vara till avsevärd fördel genom
att dels giva sysselsättning åt svensk arbetskraft och dels bereda avsättning
åt svenska råvaror och åt produkter av sådan inhemsk industri, som
kunde upptaga tillverkning av olika för den ifrågavarande sammansättningsindustrien
behövliga delar. Vidare åberopade utskottet ett, efter framställning
av utskottet, av kommerskollegium och generaltullstyrelsen i anledning
av motionen avgivet utlåtande, av vilket utskottet fann bekräftat
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 23 höft. (Nr ko.) 1

Utskottet.

Motionen.

1925 ärs
bevillningsutskott.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

vad motionären anfört därom, att förhållandet mellan de gällande tullsatserna
för automobildelar och för det färdiga fabrikatet lade hinder i
vägen för uppkomsten av eu hopsättningsindustri på ifrågavarande område.
Vad ämbetsverken i sådant hänseende anfört sammanfattade utskottet
sålunda. Tullen för färdiga automobiler utginge enligt rubriken
1098 i gällande tulltaxa med 15 procent av värdet. Vissa delar till automobiler,
såsom motorer, skruvar, bultar, axlar, kugghjul, fjädrar, kullager
m. 11., vore i tulltaxan upptagna under rubriker med olika tullsatser.
Andra delar åter tullbehandlades såsom det ämne, arbetat, varav de huvudsakligen
bestode. Tullen på samtliga delar till en automobil av det fabrikat,
som närmast skulle tänkas bliva föremål för sammansättning bär i
landet, motsvarade omkring 21 procent av värdet.

Vidare anförde utskottet följande:

»Vid bedömandet av frågan om eu bättre avvägning av ifrågavarande
tullsatser har utskottet av skäl, som i ämbetsverkens utlåtande anförts,
funnit, att det åsyftade resultatet bör ernås genom att tullen för i taxan ej
särskilt nämnda automobildelar nedsättes och bestämmes att utgå efter värdet.
Enligt den verkställda utredningen synas de nu gällande tullarna för de
båda kategorierna automobildelar, de i taxan särskilt nämnda och de ej särskilt
nämnda, beträffande automobiler av den typ, som undersökningen i
främsta rummet avsett, i genomsnitt motsvara omkring 16 respektive 26
procent av varuvärdet. De båda kategorierna delar ingå i en färdig automobil
till ungefärligen lika värde. Nedsättes nu, såsom ämbetsverken ifrågasatt,
tullen för de i taxan ej särskilt nämnda delarna till 10 procent av
värdet, under det att tullsatserna för de övriga bibehållas oförändrade, motsvarar
denna tullnedsättning för samtliga delar en nedsättning till omkring
13 procent av värdet.

Representanter för eu amerikansk Orma, vilken vidtagit anstalter för att
i Stockholm igångsätta en sammansättningsindustri på ifrågavarande område,
hava på begäran erhållit tillfälle att inför utskottet tillkännagiva den av
dem företrädda industriens önskningar i förevarande ämne och därvid ifrågasatt
en så stark tullnedsättning, att tullen för samtliga automobildelar skulle
motsvara 5 procent av värdet.

Mot en så långt gående tullsänkning möta enligt utskottets mening ur
olika synpunkter starka betänkligheter. Till eu början måste befaras, att
ett av de syften, som, på sätt ovan nämnts, enligt utskottets mening böra
kunna tillgodoses genom en sammansättningsindustri av ifrågavarande slag,
nämligen beredandet av avsättning åt svenska industriprodukter, genom den
starka tullnedsättningen skulle helt eller delvis förfelas. Och vidare skulle
effektiviteten av''i den för färdiga automobiler gällande tullsatsen säkerligen
äventyras. Härtill kommer, att en dylik tullnedsättning knappast skulle
kunna genomföras] med bibehållande av de nuvarande tullsatserna för i
taxan särskilt nämnda delar.

Av sålunda anförda skäl och då Hägra kalkyler för bedömandet av behovet
av den ifrågasatta tullnedsättningen icke företetts, bar utskottet ansett sig
böra stanna vid att föreslå den av ämbetsverken förordade tullsatsen av 10
procent av värdet för ej särskilt nämnda automobildelar.

Genom en dylik tullnedsättning bör det binder för anordnande av en
sammansättningsindustri av ifrågavarande slag, som ligger i de nuvarande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

3

tullsatserna på området, vara undanröjt. Om hänsyn vidare tages till den
besparing, som, i fråga om avsättningen på svensk marknad, uppkommer
därigenom att frakten på den färdiga automobilen från utländsk ort, där
sammansättning ägt rum, bortfaller, vill det synas som om förutsättningar
skulle kunna anses vara givna för drivandet av eu sammansättningsindustri
i Sverige. Huruvida utsikter finnas för att eu dylik industri verkligen
kommer till stånd, beror emellertid även av omständigheter, som undandraga
sig utskottets bedömande.

Men även oavsett huruvida det i den föreliggande motionen avsedda syftet
blir förverkligat, synes en ändring av nu gällande tullagstiftning på ifrågavarande
område av behovet påkallad. De nuvarande bestämmelserna förorsaka
nämligen, såsom ämbetsverken framhållit, ett synnerligen tidsödande
arbete vid tullbehandlingen, ett förhållande som en från svenska automobilliandlareföreningen
till utskottet inkommen skrift ytterligare bekräftat. Sålunda
har i nämnda skrift framhållits, hurusom bestämmelsen angående
tullbehandlingen av föruicklade och lackerade metallvaror beträffande automobildelar
voro olämpliga och föga ägnade att tillgodose moderna krav.
Vidare hava de otillfredsställande konsekvenser påpekats, vilka de nu gällande
bestämmelserna medföra beträffande tullbehandlingen av karosserier. Dessa
missförhållanden synas till god del bliva avhjälpta genom införande av eu
enhetlig värdetullsats för i taxan ej särskilt nämnda automobildelar samt
genom bifall till ämbetsverkens förslag att i rubriken 1098 upptaga karosserier.

I det ovan åberopade utlåtandet hava ämbetsverken ytterligare berört ett
förhållande, som synes förtjäna beaktande. Under hänvisning till förordningen
den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel
av utländsk vara (s. k. handelsrestitution, Svensk författningssamling
355), ändrad genom förordningen den 16 juli 1919 (Svensk författningssamling
450) hava ämbetsverken framhållit, hurusom införandet av värdetull å
vissa automobildelar skulle, med nu gällande bestämmelser, utesluta möjlighet
av tullrestitution vid återutförsel i oförändrat skick av sådana delar,
avsedda såsom reservdelar. Beträffande den s. k. industrirestitutionen hava
ämbetsverken meddelat, att eu till synes framkomlig väg att ordna restitutionsfrågan
beti''äffande värdetull underkastade automobildelar varit under
övervägande. Enär för eu här i landet igångsatt sammansättningsindustri,
som iiven driver export av automobiler, frågan om tullrestitution vid återutförsel
av reservdelar är av stor vikt och det enligt utskottets mening vore
synnerligen önskvärt, att denna fråga på ett tillfredsställande sätt kunde
ordnas även ifråga om handelsrestitution, synes eu utredning böra verkställas,
huruvida icke på området nu gällande bestämmelser böra underkastas
sådan ändring, att möjlighet till tullrestitution icke blir utesluten
för värdefull underkastade varor.

I fråga om ämbetsverkens förslag, att karosserier måtte upptagas i rubrik
1098, samt beträffande de ändringar i övrigt i tulltaxan, som böra föranledas
av införandet av en tull av 10 procent av värdet för ej särskilt nämnda
automobildelar, har utskottet intet att erinra.»

Huruvida och i vad mån den omständigheten, att någon industri för
sammansättning av automobiler icke kommit till stånd, beror på, att den
år 1925 vidtagna nedsättningen av tullen för vissa automobildelar varit otillräcklig,
undandrager sig utskottets bedömande. Emellertid har bevillnings -

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

utskottet mottagit upplysningar, som synas innefatta goda skäl för antagandet,
att sådana automobildelar, i tulltaxan ej särskilt nämnda, som
äro avsedda att användas i sammansättningsindustri, kunna utan större
svårighet i tullbehandlingshänseende skiljas från automobildelar, som skola
försäljas såsom reservdelar. Är detta antagande riktigt, skulle en tullnedsättning
i nu ifrågavarande syfte kunna begränsas till sådana ej särskilt nämnda
automobildelar, som importeras för sammansättningsindustriens behov. Därmed
skulle flera av de betänkligheter, som, på sätt ovan återgivits, avhöllo
1925 års bevillningsutskott från att förorda en längre gående tullsänkning,
bortfalla. Sålunda torde effektiviteten av tullen för färdiga automobiler
icke behöva äventyras, varjämte svårigheten att genomföra nedsättningen
med bibehållande av de nuvarande tullsatserna för i taxan särskilt nämnda
delar torde i väsentlig mån förminskas.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning om ny utredning
i ämnet. Utredningen bör, enligt vad ovan sagts, i främsta rummet avse
frågan, huruvida en tillfredsställande lösning kan vinnas genom införande
av olika tullsatser för ej särskilt nämnda automobildelar, allteftersom de äro
avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller att säljas såsom
reservdelar. I detta sammanhang vill utskottet påpeka, hurusom en dylik
tullteknisk gränsdragning även skulle kunna så utnyttjas, att en ytterligare
tullsänkning beträffande automobildelar för sammansättningsindustriens behov
inotvägdes genom att tullen för automobildelar, i den mån de komme i
marknaden såsom reservdelar, något höjdes. Sistberörda möjlighet har utskottet
endast velat antyda, utan att i någon mån hava intagit ståndpunkt
i frågan.

Beträffande vad motionären yrkat i andra punkten av sin hemställan vill
utskottet erinra om följande. I anledning av 1925 års riksdags ovan omnämnda
skrivelse med begäran om utredning av frågan, huruvida s. k. handelsrestitution
borde utsträckas att avse även värdetull underkastade varor,
bär Kungl. Maj:t i proposition nr 51 förelagt denna riksdag förslag till
sådana ändringar i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara, som efter verkställd utredning
befunnits erforderliga för tillgodoseende av omförmälda syfte. I
enlighet med förslag av bevillningsutskottet (betänkande nr 18) har riksdagen
bifallit sistnämnda proposition.

Slutligen vill bevillningsutskottet fästa uppmärksamheten på att den utredning,
om vilken utskottet nu går att göra framställning, står i ett visst
samband med en redan pågående utredning. På sätt utskottet i sitt den 22
nästlidna mars avgivna betänkande (nr 34) i anledning av en i första kammaren
väckt motion (nr 187) om viss ändring i § 19 frihamnsförordningen
haft anledning omnämna, har Kungl. Maj:t nyligen genom remiss uppdragit
åt kommerskollegium och generaltullstyrelsen att verkställa utredning i fråga

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 5

om, bland annat, huruvida tullnedsättning må kunna beredas vara, som förädlas
inom frihamn. En dylik utredning torde kunna leda till sådana
resultat, genom vilka vissa förutsättningar kunna uppstå för en industri för
sammansättning av automohiler inom frihamn.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 264
av herr Löfgren i Stockholm, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
rörande de ändringar i tulltaxan, som kunna finnas
vara ägnade att befrämja uppkomsten inom landet av
en industri för sammansättning av automobiler, samt
för nästa års riksdag framlägga det förslag, som kan
av utredningen framgå.

Stockholm den 22 april 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad. Johan Nilsson i Kristianstad,
Pers, Björnsson, Boren, Johan Bergman, Jönsson i Boa. Olsson i Ramsta.
Lithander, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Alexis
Björkman, Jönsson i Slätåker, Svensson i Grindstorp, Björklund och Olsson i
Gävle.

Reservation

av herr Wohlin.

Tullnär) till riksdagens protokoll 1926. 7 sand. 23 höft. (Nr ''it).)

O