Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 19215 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om befrielse för nobelstiftelsen från skyldigheten att erlägga
bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 188
i första kammaren av herrar Örne och Pauli samt nr 164 i andra kammaren
av herr Röing m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan
ändring i bevillningsförordningen 5 § e) och 12 § 8 mom. c) samt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt 5 § 2 mom. c) att efter orden
''vetenskapliga samfund’ tillägges ''Nobelstiftelsen''.»
Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för förslaget, i den män
detsamma icke här nedan återgivits, får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt det av Alfred Nobel den 27 november 1895 upprättade testa- Utskottet,
mente skulle av Nobels efterlämnade förmögenhet bildas en fond, varav Xobelstiftelräntan
årligen skulle utdelas såsom prisbelöning åt dem, som under det förlupna
året gjort mänskligheten den största nytta. Räntan skall delas i fem lika °° °t?o,k"**0*
delar, som skola tillfalla dels dem som inom respektive fysikens, kemiens
samt fysiologiens och medicinens område gjort den viktigaste upptäckt eller
uppfinning, dels den som inom litteraturen producerat »det utmärktaste i
idealisk riktning», och dels den som verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande
och för avskaffande eller minskning av stående arméer samt för
bildande och spridande av fredskongresser. Omförmälda pris skola utdelas,
fredspriset av ett utskott av fem personer vilka skola väljas av norska
stortinget samt de övriga prisen inom respektive områden av Svenska vetenskapsakademien,
Karolinska institutet och Svenska akademien. Testamentets
bestämmelser hava förklarats och kompletterats genom de efter överenskommelse
mellan Nobels arvingar och testamentsexekutörerna samt representanter
för prisutdelarna utformade, av Kungl. Maj:t den 29 juni 1900 (svensk författningssamling
nr 63) fastställda grundstadgarna för stiftelsen. Föremål för
belöning äro enligt dessa grundstadgar de nyaste resultaten av verksamhet
på de kulturområden som i testamentet åsyftas ävensom äldre arbeten, i
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 21 höft. (Nr 38.) ]
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
händelse deras betydelse först under senaste åren blivit ådagalagd. Årspris
får ej understiga 60 procent av den för varje årspris disponibla delen av
fondens avkastning. Fondens årsavkastning får emellertid delvis användas
till andra ändamål än utdelning av pris. Dessa ändamål äro dels upprättande
och underhåll av stiftelsen tillhöriga nobelinstitut, vilka av prisutdelarna
inrättas till biträde vid den för prisbedömande erforderliga utredning
samt främjande i övrigt av stiftelsens ändamål, dels ock upprättande
av särskilda fonder vid sidan av huvudfonden genom användande av prisbelopp
som ej kommit till utdelning. Avkastning av särskild fond får
användas till att annorledes än genom prisutdelning främja de ändamål
som testator ytterst avsett. Stiftelsen företrädes av en styrelse, som har sitt
säte i Stockholm och består av fem svenske män, därav en som skall vara
styrelsens ordförande förordnas av Konungen, och de övriga utses av prisutdelarnas
fullmäktige. Styrelsen förvaltar stiftelsens fonder och övriga
medel ävensom annan stiftelsens egendom, såvitt den är för prisgrupperna
gemensam.
Kungi. Maj:ts Redan i början av sin verksamhet framställde nobelstiftelsen vid taxeringen
om^nobeistif- ylande om skattefrihet, vilket emellertid blev genom Kungl. Maj:ts resotelsens
skatt- lution den 19 september 1902 ogillat.
skyldighet.
Motion om I en vid 1904 års riksdag väckt motion (II: 149) hemställdes, att riksdagen
skat^Nlhet måtte bevilja nobelstiftelsens fonder frihet från inkomstbeskattning. Bevillningsutskottet
anförde i avgivet betänkande, bland annat: »Ett förslag att
från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild institution synes i
och för sig vara betänkligt och eu dylik befrielse från bevillning endast
böra tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar. De klasser eller
de slag av institutioner, som för närvarande åtnjuta dylik bevillningsfrihet,
kunna rubriceras såsom välgörenhetsinrättningar eller undervisningsanstalter
och med dem likställda institutioner, avsedda antingen till understöd eller
undervisning åt en större allmänhet, och torde nu ifrågavarande stiftelse
icke falla under denna allmänna kategori. Det är då tydligt, att ett särskilt
stadgande, som det oaktat skulle frikalla nobelstiftelsen från inkomstbevillning,
icke bör ifrågakomma, och detta så mycket hellre, som ett bifall
till förevarande framställning ej osannolikt kunde komma att framkalla
befogade anspråk på lindring även för andra stiftelser och inrättningar,
överhuvud taget böra i detta avseende, enligt utskottets mening, några
undantagsbestämmelser utöver dem som redan finnas icke komma ifråga.»
Bevillningsutskottet avstyrkte på den grund bifall till motionen och denna
hemställan bifölls av båda kamrarna.
Regerings- Frågan om nobelstiftelsens skattskyldighet har nu ånyo varit föremål för prövratti935
\oma9 n^nS i högsta instans, i det regeringsrätten genom utslag den 13 mars 1925
nobeistiftel- (Regeringsrättens årsbok ref. 20) förklarat, att stiftelsen icke kunde anses
sens skattskyldighet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3
jämlikt de i bevillningsförordningen samt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser frikallad från utgörande av inkomstbevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Regeringsrättens beslut
fattades med tre röster mot två. Minoriteten ansåg, att stiftelsen finge jämlikt
grunderna för 12 § 2 mom. b) bevillningsförordningen (motsvarande nuvarande
12 § 8 mom. c)) samt 5 § 2 mom. c) och 12 § b) förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt anses frikallad från skattskyldighet.
I en till finansdepartementet den 23 september 1925 ingiven skrift har
därefter doktor Emanuel Nobel i egenskap av Alfred Nobels brorson
och representant för en gren av familjen Nobel vid de överläggningar,
som under loppet av åren 1898 och 1899 fördes angående Alfred Nobels
testamente, hemställt, att Kungl. Maj:t ville till riksdagen göra framställning
om sådant förtydligande av eller tillägg till gällande bestämmelser
i förordningarna om bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt, att
nobelstiftelsen bleve tillerkänd skattefrihet. I skrivelsen har framhållits,
hurusom Alfred Nobels testamente varit synnerligen knapphändigt samt
hurusom den nuvarande organisationen av stiftelsen m. m. tillkommit genom
överenskommelse mellan olika parter. Denna organisation hade haft
till syfte att på bästa sätt förverkliga testators intentioner utan att någon
tanke inriktats på att skattskyldighet därigenom skulle komma att inträda.
De prisutdelande institutionerna vore själva skattefria. Doktor
Nobel ansåge det otvivelaktigt, att testator, om han tänkt sig möjligheten
av att hans donation skulle bliva föremål för beskattning, såsom oeftergivligt
villkor för donationen skulle hava uppställt skattefrihet för densamma,
ett villkor som även doktor Nobel skulle uppställt för uppgörelse angående
testamentet. Den till Karolinska institutet år 1922 under namn
av »Therese och Johan Anderssons minne» donerade fonden icke blott
åtnjöte fullständig skattefrihet utan hade även på grund av särskilt riksdagsbeslut
fått arvsskatten efterskänkt; liknande riksdagsbeslut hade
fattats rörande de till Stockholms högskola donerade Heckscherska medlen.
I arvsskatt för nobelstiftelsen hade på sin tid erlagts till svenska
staten över 1.8 miljoner kronor. Tillhopa hade nobelstiftelsen under åren
1901—1924 fatt erlägga i skatter inemot 6.8 miljoner kronor, vartill komme
nyss berörda arvsskatt. Numera både skattens årliga belopp stigit till mycket
betydande summor. Sveriges ställning såsom mottagare av förtroendeuppdraget
att förvalta en i sitt slag enastående, för kela mänsklighetens
bästa gjord donation syntes slutligen medföra alldeles särskilda hedersförpliktelser.
Doktor Nobels framställning har till en början remitterats till nobelstiftelsen,
vars styrelse i sitt den 10 november 1925 till finansdepartementet
ingivna yttrande förklarat sig såsom sin egen upptaga den av doktor
Nobel gjorda framställningen. Styrelsen har hänvisat till innehållet i de inlagor,
som ingivits i det genom regeringsrättens utslag avgjorda beskatt
-
Framställning
från
doktor
Emanuel
Nobel.
YttraJide
från nobelstiftelsen.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Utlåtande
från kammarrätten.
ningsmålet, däri gjorts gällande, att stiftelsen med hänsyn såväl till sina
uppgifter och sättet för dessas förverkligande som till sin organisation
vore att anse som ett vetenskapligt samfund eller en akademi, vilka slag
av juridiska personer komme i åtnjutande av skattefrihet. Bevakning
av Alfred Nobels testamente hade också på sin tid verkställts dels av
svenska staten å dess och det allmännas vägnar och dels av prisutdelarna.
Härigenom hade från statens sida lämnats ett erkännande av att staten
och de akademier samt den vetenskapliga institution, som jämte norska
stortinget utsetts till utdelare av nobelprisen, vore att anse som testamentstagare.
Under ett vart av åren 1922—1924 hade i skatter utbetalts
belopp, överstigande de till nobelpris avsatta beloppen. Prisen hade trots
kapitalets successiva ökning väsentligen nedgått, nämligen från sammanlagt
omkring 700,000 kronor om året vid århundradets början till mindre än
600,000 kronor under de senare åren. Prisutdelarnas omkostnadsmedel hade,
då de utgjorde en tredjedel av nobelprisens belopp, nedgått i samma proportion
som dessa. Hade för år 1924 skattskyldighet ej ålegat stiftelsen,
hade nobelprisens summa ökats från 591,000 kronor till 951,000 kronor.
Vad särskilt anginge den verksamhet, som prisutdelarna avsetts skola utöva
genom inrättande av vetenskapliga institutioner och andra anstalter
till främjande av stiftelsens ändamål, hade ej heller denna kunnat organiseras
såsom önskvärt och åsyftat varit. Vetenskapsakademien, som hade
att inrätta ett nobelinstitut för fysik och ett för kemi, hade icke sett sig i
stånd att åstadkomma mer än en avdelning för fysikalisk kemi. Karolinska
institutet hade fått låta anstå med upprättande av nobelinstitut.
Svenska akademien, som grundat ett synnerligen värdefullt nobelbibliotek
på det skönlitterära området, hade under de senaste åren endast med
största svårighet kunnat upprätthålla detsamma och härvid måst i hög
grad begränsa dess utveckling. På grund av beskattningsåtgärderna
hade de till pris avsedda och till prisutdelarnas förfogande ställda beloppen
blivit betydligt lägre än som vid stiftelsens bildande kunnat förutsättas,
varigenom själva utgångspunkten för den träffade överenskommelsen
i väsentlig mån rubbats. I följd härav kunde icke heller de för
stiftelsen ställda uppgifterna tillgodoses på långt när i den omfattning
som åsyftats såväl av doktor Emanuel Nobel som av övriga vid stiftelsens
tillkomst medverkande.
Doktor Nobels framställning har därefter remitterats till kammarrätten,
som i sitt den 7 december 1925 dagtecknade utlåtande anfört bland annat
följande:
Frågan om stiftelsers skattskyldighet hade upptagits till behandling, bland
annat, i det av 1921 års kommunalskattekommitté avgivna betänkandet med
förslag till kommunalskattelag, däri stadganden intagits dels i 5 §, att skatt
för fastighet icke utgöres för »akademier, vetenskapliga samfund, allmänna
undervisningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar, jämte andra
fromma stiftelser tillhörig, för nämnda institutioners verksamhet såsom så
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5
dana avsedda byggnader, så ock dylik institution tillhöriga allmänna platser»,
dels i 49 § 1 inom., vad angår skatt för inkomst, att skattskyldighet begränsas
till skyldighet för nu nämnda institutioner att erlägga skatt för
inkomst av fastighet samt för ideella föreningar, som uteslutande avse att
främja ett religiöst, fosterländskt, kulturellt, välgörande eller allmännyttigt
ändamål ävensom stiftelser med likartat ändamål, ej hänförliga till fromma
stiftelser, till skyldighet att erlägga skatt för inkomst av fastighet och av
rörelse.
Enligt det av före detta presidenten Albert Petersson avgivna förslaget
till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hava, bland
andra, »akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser»
samt »ideella föreningar, vilka uteslutande avse att främja ett religiöst,
fosterländskt, kulturellt, välgörande eller allmännyttigt ändamål ävensom
stiftelser för likartat ändamål, även om de ej äro att hänföra till fromma
stiftelser,» frikallats från skattskyldighet för all inkomst (7 §). Såsom skattskyldiga
för förmögenhet (12 upptagas med vissa undantag, som icke
hänföra sig till akademier, vetenskapliga samfund, föreningar eller stiftelser,
allenast fysiska personer.
I sitt över kommunalskattekommitténs förslag och nyssnämnda författningsförslag
rörande den statliga beskattningen den 30 juni 1925 avgivna
utlåtande hade kammarrätten icke funnit anledning till erinran mot vad i
dessa delar föreslagits.
Ett genomförande av samma principer i nu gällande lagstiftning vad
angår stiftelser skulle innebära, att nobelstiftelsen såsom stiftelse med
kulturellt ändamål frikallades från utgörande av inkomstbevillning för
annan inkomst än, eventuellt, inkomst av fast egendom och av rörelse samt
fullständigt befriades från taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vid ett godtagande av dessa principer bleve det således vad anginge
bevillningstaxeringen av viss betydelse om stiftelsen hade inkomst av fast
egendom och av rörelse.
Av grundstadgarna för nobelstiftelsen och reglementet för nobelstiftelsens
styrelse framginge, att stiftelsens för prisutdelarna gemensamma tillgångar
skulle, i den mån de icke erfordrades för anskaffande av lokal för stiftelsens
förvaltning jämte högtidssal, göras räntebärande genom köp av obligationer
eller genom utlåning mot fullgod säkerhet, samt att styrelsen vore oförhindrad
att å auktion, därvid stiftelsens rätt kunde vara beroende, inropa
för stiftelsens fordran pansatt eller utmätt fast eller lös egendom.
Det läte därför tänka sig att nobelstiftelsen, vars inkomst väsentligen härflöte
av kapital, tillika kunde hava enligt bevillningsförordningen beskattningsbar
inkomst av fast egendom, därvid sådan beskattningsbar inkomst
ju förelåge först efter avdrag från behållna inkomsten för fem eller, i fråga
om jordbruksfastighet, sex procent av taxeringsvärdet, ävensom att nobelstiftelsen
kunde hava att såsom fastighetsägare utgöra fastighetsbevillning.
Någon inkomst av rörelse i den bemärkelse, vari ordet användes i förslaget
till kommunalskattelag (32 §), syntes icke för nobelstiftelsen kunna
uppstå och från skattskyldighet för inkomst av realisationsvinst, vilken inkomstart
i kommunalskatteförslaget upptoges under »inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet» (40 §) skulle stiftelsen enligt ovannämnda stadgande i
49 § samma lag vara fritagen.
I det mål angående nobelstiftelsens skattskyldighet, som enligt vad ovan
nämnts, varit föremål för regeringsrättens prövning, hade av stiftelsen fram
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
Nobelstiftelsens
fonder.
hållits, att hela dess verksamhet vore inriktad på att tjäna vetenskapliga, litterära
och humanitära ändamål; att denna verksamhet till sina huvudsakligaste
delar ägde rum genom akademier och vetenskapliga institutioner, vilka själva
åtnjöte skattefrihet för sina inkomster; att stiftelsens organ vid sidan av den
prisutdelande verksamheten på ett direkt sätt befrämjade vetenskapliga syften,
att den styrelse, som omhänderhade förvaltningen av stiftelsens, för prisutdelarna
gemensamma egendom vore till sin huvudsakliga del tillsatt av prisutdelarna;
samt att stiftelsen alltså med hänsyn till såväl sina uppgifter och
sättet för dessas förverkligande som till sin organisation vore att anse som
ett vetenskapligt samfund eller en akademi.
Även om de anförda skälen av regeringsrättens pluralitet icke ansetts vara
av den betydelse, att nobelstiftelsen enligt nu gällande skatteförordningar
kunde inbegripas under eller likställas med akademier och vetenskapliga samfund,
syntes, enligt kammarrättens uppfattning, likväl dessa skäl, sedda ur
lagstiftningssynpunkt, tala för ett sådant likställande.
Jämfört med den ställning nobelstiftelsen i skatteavseende komme att intaga
med tillämpning av de av kommunalskattekommittén och före detta
presidenten Petersson avgivna förslagen, i vad de avsåge stiftelsers skattskyldighet,
innebure ett likställande med akademier och vetenskapliga samfund
allenast den skillnad, att nobelstiftelsen frikallades jämväl från fastighetsbevillning
för stiftelsen tillhöriga för dess verksamhet avsedda byggnader
jämte tomtområden ävensom från utgörande av bevillning för inkomst av sådan
egendom. Ett frikallande från fastighetsbevillning och bevillning för inkomst
av fast egendom i vidare mån än nu vore sagt kunde icke anses vara i överensstämmelse
med bevillningsförordningens principer.
Genomförandet av skattefrihet i nu nämnd utsträckning syntes kunna ske
därigenom att i bevillningsförordningen 5 § e) och 12 § 8 mom. c) samt i
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt 5 § 2 mom. c) efter orden
»vetenskapliga samfund» tillädes »nobelstiftelsen». (I detta sammanhang
kunde erinras därom, att enskilda institutioner såsom järnkontoret, allmänna
hypoteksbanken m. fl. redan funnes omnämnda i skatteförordningarna.)
Av 12 § b) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, där skyldigheten
att erlägga skatt för förmögenhet i fråga om stiftelser gjorts beroende
av skyldigheten att jämlikt 2 kap. samma förordning erlägga skatt för inkomst,
skulle med det förordade tillägget till förordningens 5 § 2 mom. c)
följa, att nobelstiftelsen icke bleve skyldig att erlägga skatt för förmögenhet.
Den ifrågasatta ändringen av bevillningsförordningen samt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt borde föranleda motsvarande tillägg i
2 § 1 mom. samt 16 § första stycket förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering i fråga om nobelstiftelsens deklarations- och
uppgiftsplikt.
I detta sammanhang torde böra erinras om följande. Av grundstadgarna
för nobelstiftelsen ävensom reglementet för nobelstiftelsens styrelse (svensk
författningssamling 1901 nr 11) framgår, att stiftelsens för prisutdelarna
gemensamma tillgångar skola, i den mån de icke erfordras för anskaffande
av lokal för stiftelsens förvaltning jämte högtidssal, göras räntebärande
genom köp av obligationer eller utlåning mot fullgod säkerhet. Enligt vad
departementschefen inhämtat, äro stiftelsens tillgångar till alldeles övervägande
grad placerade i svenska obligationer. Ganska avsevärda belopp
ligga i kommunlån samt i lån mot säkerhet av inteckningar. Ett belopp
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
av omkring 2 miljoner kronor är placerat i utländska obligationer. Fondernas
hela belopp är bokfört till i runt tal 40 miljoner kronor.
Såväl inkomst- och förmögenhetsskatt som kommunal progressivskaft
för nobelstiftelsen utgå efter maximiprocentsatser, d. v. s. under år 1925
för inkomst- och förmögenhetsskatten 20.4 procent samt för kommunala
progressivskatten ungefär 5.s procent. Av de beskattningsbara belopp
varpå dessa procenttal beräknas torde emellertid över en fjärdedel utgöra
förmögenhetsdel, varför de båda procenttalen för att utvisa den effektiva
skatten på allenast den beskattningsbara inkomsten måste höjas med mer
än en tredjedel. Detta innebär en samlad skattebörda beträffande nu
nämnda slag av skatter av mer än 34.u procent. Härtill kommer bevillning
med O.i procent å den till bevillning beskattningsbara inkomsten
ävensom, någon fastighetsbevillning samt den i förhållande till beviliningen
utgående kommunalskatten med mellan 5 och 6 procent. Allt som
allt utgör sålunda skattebördan över 40 procent av respektive beskattningsbara
inkomster.
I anledning av en vid 1920 års riksdag väckt motion, att stiftelsen »Lars
Hiertas minne» måtte frikallas från taxering till bevillning samt inkomstoch
förmögenhetsskatt, har riksdagen i enlighet med bevillningsutskottets
därom gjorda hemställan i skrivelse den 10 april 1920, nr 122, anhållit,
att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och i vad män
stiftelser och därmed jämförliga inrättningar, vilka fullfölja allmännyttiga
ändamål må kunna befrias från skattskyldighet till stat och kommun, samt
för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande skatteförfattningar,
som av utredningen kunde föranledas.
Enligt det av 1921 års kommunalskattekommitté framlagda förslaget till
kommunalskattelag skola sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte
andra fromma stiftelser bibehållas vid den dem för närvarande tillerkända
skattefriheten samt övriga stiftelser, som uteslutande avse att befordra rent
ideella ändamål, beskattas för sina fastigheter men frikallas från skattskyldighet
för annan inkomst än sådan, som härflyter av fastighet eller
rörelse. I ovannämnda av före detta presidenten Petersson avgivna förslag
till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hava jämväl
sistnämnda slag av stiftelser frikallats från skattskyldighet till staten.
I inkomstskattesakkunnigas år 1923 avgivna betänkande om inkomst- och
förmögenhetsskatt föreslås ingen ändring beträffande skattskyldighet för
stiftelser av nu ifrågavarande slag, men skall skatten ej utgå efter progressiv
skala utan som proportionell.
Under sjunde huvudtiteln (p. 33, sid. 110—117) i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels besluta, att från statsverket
skall till nobelstiftelsen återbäras av stiftelsen erlagd inkomst- och för
-
Storleken av
?i obelsti ftelsens
skatter.
1920 års riksdagsskrivelse.
Författ ning sforslag
rörande
stiftelsers
skatteplikt.
Förslag till
återbäring av
skatt i årets
statsverksproposition.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
mögenhetsskatt för år 1926, i den män denna skatt överstiger en efter ett
grundbelopp av tre procent på det beskattningsbara beloppet beräknad inkomst-
och förmögenhetsskatt, dels ock för dylik återbäring anvisa ett extra
förslagsanslag å 275,000 kronor.
Till stöd för sistnämnda förslag har chefen för finansdepartementet anfört
bland annat följande: Departementschefen tvekade icke att beteckna nobelstiftelsens
nuvarande beskattning som orimlig i förhållande till skattebördan i
riket i allmänhet, företrädesvis på den grund att de närmast för enskilda
personer avpassade progressivskalorna ej lämpade sig för juridiska personer
av nobelstiftelsens slag. Ej minst beklagligt syntes vara, att de med nobelstiftelsen
sammanhängande vetenskapliga institutionernas verksamhet måst
eftersättas.
Gentemot den för närvarande gällande ytterligheten stode nu yrkanden och
vissa förslag om fullständig eller i det närmaste fullständig skattefrihet.
Uppfattningen vore emellertid i detta avseende ej enhällig — departementschefen
erinrade om inkomstskattesakkunnigas förslag, som beträffande den
statliga inkomst- och förmögenhetsskatten visserligen innebure en högst betydande
skattelindring men ej fullständig skattefrihet. Departementschefen
ansåge sig med hänsyn till bland annat nu påpekade förhållande böra stanna
vid den slutsatsen, att frågan om fullständig eller i det närmaste fullständig
skattefrihet för nobelstiftelsen ej läge så alltigenom klar, att det vore lämpligt
att upptaga den förrän i samband med kommunalskattefrågan och därmed
sammanhängande spörsmål vid 1927 års riksdag.
Kravet på en omedelbar lindring i nobelstiftelsens skattebörda syntes
emellertid så berättigat, att en form borde kunna finnas för åstadkommande
av en dylik lindring utan att därigenom föregripa kommunalskattefrågans
lösning. Detta syntes departementschefen kunna för inkomst- och förmögenhetsskattens
vidkommande ske genom uppförande i riksstaten av ett anslag,
avsett för återbäring till nobelstiftelsen av erlagd inkomst- och förmögenhetsskatt
i den mån denna skatt överstege en efter ett grundbelopp av 3 procent
å det beskattningsbara beloppet uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt. En
dylik återbäring borde allenast uppfattas såsom en av billiglietshänsyn föranledd
anordning för att i någon mån kompensera de senaste årens och det
löpande årets alltför hårda beskattning. Vad kommunalskatten beträffade,
kunde statsmakterna givetvis ej utan författningsändring åstadkomma motsvarande
lindring. Departementschefen hade emellertid anledning förmoda,
att Stockholms stad skulle vara benägen att fatta beslut om anslag till återbäring
av så stor del av kommunalskatten som motsvarade kommunandelen
av kommunala progressivskatten för år 1926 — någon återbäring av den
kommunala progressivskattens utjämningsandel borde däremot ej ifrågakomma.
Dylika beslut skulle innebära för statens vidkommande en återbäring
av tre fjärdedelar av inkomst- och förmögenhetsskatten och för Stockholms
stads del en återbäring av omkring hälften av kommunalskatten.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
9
I föreliggande motioner har föreslagits, att nobelstiftelsen skall helt frikallas
från inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom från bevillning med undantag
för fastighet, som icke användes för stiftelsens verksamhet såsom sådan, samt
för inkomst av fast egendom. Såsom skäl för detta förslag hava motionärerna
anfört, bland annat, att den i statsverkspropositionen föreslagna interimistiska
lösningen av skattefrågan icke kan anses fullt tillfredsställande samt att en
verkligt vidsynt och för landet gagnelig lösning endast torde kunna vinnas
genom beviljande av skattefrihet i den omfattning kammarrätten föreslagit.
Härigenom vunnes därjämte en vida enklare behandling av frågan än genom
den i statsverkspropositionen föreslagna utvägen. Särskilt komme spörsmålet
om nobelstiftelsens befrielse från kommunalskatt i ett gynnsammare läge,
vilket vore desto mera angeläget som den kommun, till vilken stiftelsen vore
skattskyldig, icke på något sätt beröres av stiftelsens verksamhet samt förty
stiftelsens betungande med kommunalskatt Unge anses än mer oberättigat än
stiftelsens påförande av skatt till staten.
Praktiskt taget torde enighet numera råda därom, att den skattebelastning,
som enligt nu gällande lagstiftning pålagts nobelstiftelsen, är oskäligt hög.
Denna allt för kraftiga skattetunga har såsom jämväl motionärerna framhållit
i hög grad menligt inverkat å stiftelsens möjlighet att upprätthålla och utveckla
sin verksamhet. Meningsskiljaktigheter hava däremot uppstått, huruvida
stiftelsen bör nu erhålla fullständig eller så gott som fullständig skattebefrielse
eller allenast lindring i skattebelastningen. Därjämte råda delade
meningar om lämpligheten av eu definitiv lösning av förevarande fråga,
innan kommunalskattefrågan och därmed sammanhängande spörsmål framlagts
för riksdagen.
De principiella skäl, som motionärerna anfört, äro enligt utskottets förmenande
av den natur, att utskottet icke tvekat att redan nu i huvudsak
taga ståndpunkt till skattefrågan. Avkastningen av de medel nobelstiftelsen
har att förvalta användes till främjande av fysik, kemi samt fysiologi och
medicin ävensom av litterär alstring, främst genom belönande av banbrytande
vetenskapliga och litterära arbeten, samt till befordrande av folkens
förbrödring. För det niirmare bestämmandet av medlens användande verka
vetenskapsakademien, svenska akademien, karolinska institutet och norska
stortingets nobelkommitté genom utdelning av nobelpris, genom utdelande
av andra belöningar och understöd åt förtjänta forskare och författare,
genom vetenskapliga institutioner och andra anstalter (nobelinstitut) samt
genom utgivande av vetenskapliga arbeten. Stiftelsens verksamhet är sålunda
inriktad på att tjäna vetenskapliga, litterära och humanitära ändamål och
utövas, i vad verksamheten avser vinnandet av dessa ändamål, till sina
huvudsakligaste delar genom akademier och vetenskapliga institutioner. Den
omständigheten, att nobelstiftelsen såsom ett särskilt bildat rättssubjekt
handhaver förvaltningen av de testamenterade medlen, är uppenbarligen
icke av den betydelse, att härigenom den gjorda donationens karaktär att
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 21 höft. (Nr :18.) 2
Motionerna.
Utskottets
yttrande.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
verka för vetenskapliga och humanitära syften ändras. Såväl med avseende
å stiftelsens syfte som även å det sätt, varpå detta förverkligas, företer sålunda
densamma en sådan överensstämmelse med vetenskapliga samfund,
att någon egentlig skillnad i beskattningshänseende icke rimligen bör upprätthållas.
Även ur en annan synpunkt tala skäl för en revision av stiftelsens beskattning.
De medel stiftelsen utdelar äro avsedda att komma vetenskapliga
litterära och humanitära syften till godo utan någon hänsyn till nationella
synpunkter. Den särskilda ställning, stiftelsen härigenom intager, gör att
en så kraftig beskattning som den nuvarande framstår såsom mindre lämplig.
Än mindre fog torde förefinnas för en kommunal beskattning av stiftelsens
kapitalinkomst.
Ehuru utskottet i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning i frågan
rörande nobeistiftelsens beskattning samt följaktligen funnit starka skäl tala
för att redan nu vidtaga en lagändring, har utskottet likväl ansett sig böra
inskränka sig till att föreslå riksdagen att till Kungl. Maj:t avlåta en
skrivelse i ämnet. Såsom här ovan omnämnts har frågan om stiftelsers
beskattning av Kungl. Maj:t gjorts till föremål för utredning. Därvid
hava i förslag, avgivna av 1921 års kommunalskattekommitté och f. d.
presidenten Petersson, upptagits särskilda beskattningsregler för stiftelser,
som uteslutande avse att främja religiösa, fosterländska, kulturella, välgörande
eller allmännyttiga ändamål. Dessa bestämmelser innebära befrielse
från inkomst- och förmögenhetsskatt samt från annan kommunal inkomstskatt
än för av fastighet eller rörelse härfluten inkomst. Det synes angeläget,
att nobelstiftelsen, som är att hänföra till sistnämnda kategori av .stiftelser,
icke pålägges högre skattebörda än som enligt nu återgivna förslag
skulle komma att drabba dessa. Emellertid har utskottet funnit önskvärt,
att, innan frågan om nobeistiftelsens beskattning slutgiltigt avgöres, berörda
utredning föreligger slutförd. Då denna utredning säkerligen kan föreligga
fullt klar vid tiden för 1927 års riksdags sammanträde, skulle det uppskov,
som föranledes härav, inskränka sig till allenast ett år.
Med hänsyn till den stora vikt förevarande spörsmål har och då den av
Kungl. Maj:t föreslagna utvägen att till nobelstiftelsen återbära erlagd statsskatt
såsom även motionärerna framhållit är förenad med flera olägenheter,
särskilt om densamma skulle komma till användning under mer än ett enda
år, anser utskottet angeläget, att de blivande bestämmelserna rörande nobeistiftelsens
beskattning komma till tillämpning redan vid 1927 års taxering.
En sammankoppling med kommunalskattefrågan och därmed sammanhängande
spörsmål bör därför icke äga rum.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motioner
1:188 av herrar Örne och Pauli samt II: 164 av
herr Röing m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
11
att Kungl. Maj:t ville för nästa års riksdag framlägga
förslag till ändrade bestämmelser rörande nobelstiftelsens
beskattning i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som utskottet i detta betänkande förordat.
Stockholm den 15 april 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING,
Närvarande: herrar Röing, Wohlin *, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad,
Rune*, Bärg*, Pers, Björnsson, Boren, Johan Bergman, Månsson i
Furuvik, Jönsson i Boa, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta.
Lövgren i Nyborg, Jönsson i Slätåker, Nyländer *, Olsson i Gävle och Elof
Ljunggren.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Pers, Borell, Johan Bergman,
Jönsson i Boa och Jönsson i Slätåker, vilka anfört:
»Vi instämma till fullo med utskottets majoritet därutinnan, att den
skattebelastning, som enligt nu gällande lagstiftning pålagts nobelstiftelsen,
är oskäligt hög, och att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för
åvägabringande av lindring däri. Vi hålla emellertid före, att, såsom
statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållit i sitt i utskottets
betänkande omförmälda uttalande till statsrådsprotokollet, den i de föreliggande
motionerna upptagna frågan om fullständig eller i det närmaste
fullständig skattefrihet för nobelstiftelsen ej ligger i allo så klar, att det
kan vara lämpligt att nu till avgörande upptaga densamma. Till 1927
års riksdag kunna förväntas förslag till ändrade bestämmelser om den
kommunala beskattningen och därmed sammanhängande spörsmål, däribland
jämväl frågan om stiftelsers och vissa därmed jämförliga inrätt
-
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
ningars skattskyldighet, i vilken fråga riksdagen år 1920 avlåtit skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning. Nämnda utrednings slutförande
synes böra avvaktas, innan riksdagen tar ställning till det föreliggande
spörsmålet, även om detsamma framdeles skulle befinnas kunna
och böra lösas utan samband med ovannämnda mera omfattande frågor.
Med ovan angivna utgångspunkt har såsom i utskottsbetänkandet jämväl
angivits, Kungl. Maj:t i ett i årets statsverksproposition intaget förslag,
varom utskottet icke har att yttra sig, anvisat en provisorisk utväg
att i avvaktan på frågans slutliga lösning åstadkomma lindring i
nobelstiftelsens inkomst- och förmögenhetsbeskattning för år 1926.
Vid nu angivna förhållanden och då det med avseende å frågans läge
ej synes oss erforderligt, att i ämnet avlåtes skrivelse till Kungl. Maj:t,
hava vi ansett, att utskottet bort hemställa,
att motionerna 1:188 av herrar Örne och Pauli samt
II: 164 av herr Röing in. fl., om befrielse för nobelstiftelsen
från skyldigheten att erlägga bevillning samt
inkomst- och förmögenhetsskatt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
av herrar Lövgren i Nyborg och Olsson i Golvvasta, vilka ansett att utskottets
yttrande bort hava följande lydelse:
»Frågan om nobelstiftelsens beskattning behandlades av 1904 års riksdag
i anledning av en i andra kammaren väckt motion, nr 149. Bevillningsutskottet
anförde i sitt betänkande i anledning av motionen bland
annat följande:
’Ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild
institution synes i och för sig vara betänkligt och en dylik befrielse från
bevillning endast böra tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar.
De klasser eller de slag av institutioner, som för närvarande åtnjuta dylik
bevillningsfrihet, kunna rubriceras såsom välgörenhetsinrättningar eller
undervisningsanstalter och med dem likställda institutioner, avsedda antingen
till understöd eller undervisning åt en större allmänhet, och torde
nu ifrågavarande stiftelse icke falla under denna allmänna kategori. Det
är då tydligt, att ett särskilt stadgande, som det oaktat skulle frikalla
nobelstiftelsen från inkomstbevillning, icke bör ifrågakomma, och detta så
mycket hellre, som ett bifall till förevarande framställning ej osannolikt
kunde komma att framkalla befogade anspråk på lindring även för andra
stiftelser och inrättningar, överhuvud taget böra i detta avseende, enligt
utskottets mening, några undantagsbestämmelser utöver dem som redan
finnas icke komma ifråga.’
I likhet med bevillningsutskottet vid 1904 års riksdag anser utskottet
att nobelstiftelsen icke kan hänföras till det slag av stiftelser eller institu
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.
13
tioner, som kunna ifrågakomma för skattebefrielse. Det förhållandet att
skatterna gått i höjden på grund av tillkomsten av vår nuvarande progressiva
skatteskala kan icke anses som ett fullgott skäl för skattebefrielse
utan snarare ett skäl, som bör mana riksdagen att iakttaga största möjliga
varsamhet innan den beviljar befrielse från skattskyldighet, ty varje
steg i denna riktning medför som naturlig följd att skattetungan ökas
för de återstående skattskyldiga.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1:188 av herrar Örne och Pauli samt
II: 164 av herr Röing m. fl., om befrielse för nobelstiftelsen
från skyldigheten att erlägga bevillning samt
inkomst- och förmögenhetsskatt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
7 sand.
21 höft. (Nr 38.)
3
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.