Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1926 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning
av förordningen den 17 mai 1923 (nr 113) om
utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,
byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Genom en den 5 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 152, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 1? maj
1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 30 juni 1927.

Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag
ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning
om en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror. Förordningen trädde i kraft
den 1 september 1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera
förlängdes förordningens giltighetstid med ett år i sänder till utgången
av år 1923, beträffande 1921 på förslag av Kungl. Maj:t men ifråga om
de två senare åren med anledning av inom riksdagen väckta motioner.
År 1923 antog riksdagen ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny förordning
i ämnet. Den nya författningen, vilken trädde i kraft den 1
januari 1924 och gällde till samma års slut, skilde sig från den förut
gällande huvudsakligen i fråga om bestämmelserna rörande sättet för
stämpelavgiftens utgörande. Enligt de ursprungliga bestämmelserna gällde,
att vid försäljning eller byte av skatteplikt underkastade varor stämpel
skulle åsättas en avräkningsnota, som det ålåg säljaren att utfärda. I
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 saml. 15 höft. (Nr 32.) 1

Utskottet.

Historik.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Departements chefen.

1923 års förordning uteslötos stadgandena om avräkningsnota och föreskrevs,
att stämplarna skulle av säljaren anbringas i en särskild försäljningsbok,
om vars förande även den gamla författningen innehöll stadgande.
Giltighetstiden för den nya förordningen har på förslag av Kungl.
Maj:t och enligt beslut av 1924 och 1925 års riksdagar förlängts till och
med den 30 juni 1926.

I sitt yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet,
efter att hava redogjort för bland annat vad ovan omnämnts,
till en början anfört följande. Genom skrivelse den 20 juni 1925
hade överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser anmodats att, efter
hörande av vederbörande tillsyningsman, avgiva yttrande dels rörande
verkningarna av de genom 1923 års förordning införda nya bestämmelserna
rörande sättet för utgörande av ifrågavarande stämpelavgift, dels
beträffande de jämkningar i berörda lagstiftning, som på grund av vunnen
erfarenhet Ange anses erforderliga eller lämpliga vid en fortsatt tillämpning
av förordningen efter den 30 juni 1926, dels ock huruvida bestämmelserna
i fråga borde erhålla permanent karaktär eller, i motsatt fall, för
vilken tid desamma fortfarande borde gälla. Tillika skulle genom tillsyningsmannens
försorg införskaffas på vederbörande näringsidkares försäljningsböcker
grundad förteckning för envar näringsidkare, upptagande
försålda lyxföremål för vilka stämpel enligt berörda förordning utgjorts,
värdet på varje föremål och mot samma värde svarande stämpelbelopp;
uppgifterna skulle avse åren 1924 och 1925.

Av den sammanfattning av de inkomna yttrandena, som departementschefen
vidare lämnat, framgår bland annat följande.

Sammanlagda värdet av försålda, ifrågavarande beskattning underkastade
lyxföremål hade uppgått under år 1924 till omkring 906,700 kronor och
under år 1925, enligt beräkning, till omkring 860,000 kronor. Häremot
svarade stämpelbelopp av omkring 66,800 och 63,100 kronor.

Vidkommande frågan om verkningarna av de genom 1923 års förordning införda
nya kontrollbestämmelserna hade allenast i ett eller annat yttrande uttalats,
att dessa förändringar varit utan betydelse eller medfört en försämring i
kontrollen. I åtskilliga fall hade något uttalande i denna del icke kunnat
lämnas av länsstyrelserna eller tillsyningsmännen på grund av bristande
erfarenhet av förordningens tillämpning. De myndigheter, från vilka yttranden
härutinnan kunnat avgivas, hade i det stora hela uttalat, att de
nya bestämmelserna ägde avgjort företräde framför de tidigare gällande
samt att ändringarna medfört goda verkningar såväl i avseende å underlättandet
av kontrollen som med hänsyn till förhållandet mellan försäljarna
och den köpande allmänheten.

Beträffande frågan, huruvida åt bestämmelserna i förordningen borde
förlänas permanent karaktär, hade väl en länsstyrelse ävensom några
tillsyningsmän uttalat sig för en sådan anordning, och hade dessa uttalanden
bland annat grundats på uppfattningen om det principiellt berät -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

3

tigade i upptagandet av en skatt för lyxvaror. Å andra sidan hade från
åtskilliga håll påyrkats, att bestämmelserna icke borde erhålla fortsatt
giltighet, därvid i regel hänvisats till erfarenheterna av förordningens tilllämpning
inom vederbörande orter samt till förhållandet mellan kostnaden
för kontrollen och den inom orterna uppnådda inkomsten av stämpelavgiften.
Överståthållarämbetet och åtskilliga länsstyrelser hade emellertid
föreslagit fortsatt giltighet av hithörande bestämmelser under viss längre
eller kortare tid.

För egen del har departementschefen såsom sin mening uttalat, att
ifrågavarande stämpelavgift vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror borde allt fortfarande upptagas.

Bevillningsutskottet har icke ansett några särskilda skäl föreligga att
avstyrka ett fortsatt upptagande av ifrågavarande lyxskatt, om vars förlängda
giltighet riksdagen varje år sedan 1919, även då förslag härom
icke förelegat från Kungl. Majrts sida, fattat beslut.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 152, antaga det med propositionen
framlagda förslaget till förordning angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923
(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror.

Stockholm den 19 mars 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin*, Rune, Boman, Pers, Björnsson, Johan Bergman, Månsson
i Furuvik*, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Bengtsson i Kullen,
Lövgren i Nyborg, Wahlmark*, Åström, Vrång, Clemedtson, Björklund, Granath
och Nilsson i Hörby.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Lithander, vilken yrkat, att utskottet måtte hemställa, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 152 icke måtte av riksdagen bifallas.

Utskottets

yttrande.