Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
7
Sr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1926 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till ändrad, lydelse av § 12 mom 1 i
förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor.
I en den 19 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 142, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över fmansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen besluta,
dels att § 12 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor skall hava följande ändrade lydelse:
§ 12.
1. Den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation
av fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare sig svenskt
eller utländskt, eller av järnfartyg av mer än 5 men icke över 40 tons
avgiftspliktig dräktighet, vilket är avsett att omedelbart erhålla eller äger
utländsk nationalitet, äge att för därvid använda, från utrikes ort införda
tullpliktiga materialier, skeppsförnödenlieter och skeppsinventarier, däribland
inbegripna till fartygets inredning hörande, fast anbragta eller särskilt avpassade
föremål och sådana för dess utrustning erforderliga artiklar, vilka
genom varaktig beteckning tydligen utmärkts såsom för fartyget uteslutande
avsedda, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften eller i det
fall, att enligt medgivande, som här nedan sägs, tullavgiften icke blivit erlagd,
utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta befrielse från dess
gäldande under villkor:
c) att skett; skolande, vad utrustningsartiklar angår, dessutom
avlämnas bevis av tullförvaltning, att det här ovan beträffande sådana artiklar
för den medgivna förmånen stadgade särskilda villkor vid verkställd
besiktning funnits vara för handen;
— —--—---— — — meddelade föreskrifter;
dels ock att ändringen skall träda i kraft den 1 juli 1926.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
Utskottet.
Gällande bestämmelser.
Framställning
av ordföranden
i
Sveriges
varvsindustriförening.
Propositio
nen.
Jämlikt § 12 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 (nr SO) med tulltaxa
för inkommande varor äger den som här i riket verkställt nybyggnad,
förbyggnad eller reparation av fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig
dräktighet, vare sig svenskt eller utländskt, eller av järnfartyg av mer än
5 men icke över 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vilket är avsett att omedelbart
erhålla eller äger utländsk nationalitet, att för därvid använda, från
utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, däribland
inbegripna sådana i fartyget fast anbragta husgerådssaker, vilka antingen
icke kunna med bibehållen användbarhet därifrån skiljas eller ock genom
särskild, varaktig beteckning äro tydligen utmärkta såsom för fartyget uteslutande
avsedda, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften eller
i det fall, att enligt medgivande som i författningsrummet omförmäles tullavgiften
icke blivit erlagd utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta
befrielse från dess gäldande under vissa i författningsrummet närmare angivna
villkor.
I en den 20 januari 1926 dagtecknad, till finansdepartementet ingiven skrift
har ordföranden i Sveriges varvsindustriförening direktören H. G. Hammar
gjort framställning om ändring av ifrågavarande bestämmelser därhän, att
tullrestitution skulle få åtnjutas för »till fartygets inredning hörande, fast
anbragta eller särskilt avpassade föremål eller för dess utrustning erforderliga
artiklar, vilka genom varaktig beteckning tydligen utmärkts såsom för
fartyget uteslutande avsedda». Härjämte har påyrkats borttagande av den
nuvarande föreskriften därom, att beträffande husgerådssaker skall avlämnas
bevis av tullförvaltning att de för den medgivna förmånen stadgade särskilda
villkor vid verkställd besiktning funnits vara för handen.
Den föreliggande propositionen är föranledd av nyssnämnda framställning
och förslaget är byggt på ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
över framställningen gemensamt avgivet utlåtande. Rörande utredningens
innehåll får utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet.
För egen del har föredragande departementschefen till nämnda protokoll
anfört följande:
»Lika med kommerskollegium och generaltullstyrelsen finner jag mig böra
förorda framställningen om att skeppsinventarier i allmänhet måtte förklaras
delaktiga av den i § 12 tulltaxeförordningen medgivna förmån. I fråga om
utrustningsartiklar torde genom fordran på varaktig beteckning å sådana
säkerhet vinnas för att tullfrihet erhålles allenast beträffande föremal, vilka
äro uteslutande avsedda för det ifrågavarande fartyget. Mot den av ämbetsverken
föreslagna formuleringen av förevarande stadganden i § 12 tulltaxeförordningen
har jag intet att erinra.
Även vad angår frågan om besiktning genom tullmyndighet och intyg
däröver beträffande utrustningsartiklar delar jag ämbetsverkens uppfattning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
0
Av ämbetsverken har föreslagits, att ändringen skulle träda i kraft den
1 juli 1926 men då tillämpas även å därförinnan införda föremål, därest de
använts vid nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg som tidigast
nämnda dag befunnits i fullfärdigt skick. Mot tidpunkten för ikraftträdandet
har jag icke funnit anledning till erinran. Någon särskild övergångsbestämmelse
torde däremot icke erfordras, då det med ämbetsverkens förslag avsedda
syftet lärer uppnås redan med ikraftträdandebestämmelsen.»
Den i ärendet verkställda utredningen har synts utskottet giva vid handen,
att med de nuvarande bestämmelsernas avfattning generaltullstyrelsen
icke kunnat medgiva den svenska varvsindustrien tullrestitution i
önskvärd utsträckning. I dylikt hänseende befinner sig den inhemska industrien
på området således i en ofördelaktig ställning i den internationella
konkurrensen. Genom de av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringarna
i ifrågavarande bestämmelser torde möjlighet beredas till utbildning av
en sådan tillämpning av ifrågavarande restitutionsförfarande, som kan
fullt tillfredsställa den svenska varvsindustriens berättigade krav.
Av sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 142, besluta,
dels att § 12 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor skall hava
följande ändrade lydelse:
§ 12.
1. Den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad
eller reparation av fartyg av mer än 40 tons avgiftspliktig
dräktighet, vare sig svenskt eller utländskt,
eller av järnfartyg av mer än 5 men icke över 40 tons
avgiftspliktig dräktighet, vilket är avsett att omedelbart
erhålla eller äger utländsk nationalitet, äge att för därvid
använda, från utrikes ort införda tullpliktiga materialier,
skeppsförnödenheter och skeppsinventarier,
däribland inbegripna till fartygets inredning hörande,
fast anbragta eller särskilt avpassade föremål och
sådana för dess utrustning erforderliga artiklar, vilka
genom varaktig beteckning tydligen utmärkts såsom
för fartyget uteslutande avsedda, restitutionsvis återbekomma
den erlagda tullavgiften eller i det fall, att
enligt medgivande, som här nedan sägs, tullavgiften
icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma
ställts, njuta befrielse från dess gäldande under villkor:
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 12 käft. (Nr 26—28.)
Ut sköttel^
yttrande.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.
c) att — — — skett; skolande, vad utrustningsartiklar
angår, dessutom avlämnas bevis av tullförvaltning,
att det här ovan beträffande sådana artiklar för
den medgivna förmånen stadgade särskilda villkor vid
verkställd besiktning funnits vara för handen;
—■ — — — — — — — meddelade föreskrifter;
dels ock att ändringen skall träda i kraft den 1 juli
1926.
Stockholm den 16 mars 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK Rf")ING.
Närvarande: se under betänkandet nr 2(>.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1026.