Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1926 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen med förslag till förordning om
fastighetstaxering år 1927 m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner.

(2:a avd.)

Genom proposition den 7 januari 1926, nr 34, vilken hänvisats till bevillningsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna förslag till

dels förordning om fastighetstaxering år 1927;

dels förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för år 1927 m. m.;

dels ock förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni
1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.

Förslag

till

förordning om fastighetstaxering år 1927.

Härigenom förordnas som följer:

1

Den taxering av fast egendom, som skall äga rum år 1927, skall verkställas
i den ordning, som i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering linnes stadgad, och skola därvid i
stället för de i förordningen nämnda dag om bevillning av fast egendom
samt av inkomst meddelade föreskrifter följande särskilda bestämmelser lända
till efterrättelse.

2 §.

De taxeringsvärden, som blivit åsätta vid 1922 års allmänna fastighetstaxering
eller som sedermera blivit fastställda i stället för dessa värden, skola
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt- 9 höft. (Nr 22—23.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

oförändrade gälla, dock att nya taxeringsvärden skola åsättas, därest sådana
ändrade förhållanden inträffat,

att en taxeringsenhet skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera
taxeringsenheter skola sammanslås till en,

att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av annan dylik
anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så nedgått,
att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst
en femtedel,

eller att fast egendoms värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad så
förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranleder en ökning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel.

Har i fastighets taxeringsvärde inräknats värdet av egendom, som allenast
på grund av registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser
om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk
kraft m. m. ansetts höra till fastigheten, må ock nytt taxeringsvärde åsättas.

3 §.

Vid åsättande av nya taxeringsvärden enligt 2 § skola de i förordningen
den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade föreskrifter
lända till efterrättelse, dock med iakttagande därav, att i fastighets taxeringsvärde
ej skall inräknas värdet av egendom, som allenast på grund av
registrering enligt lagen den 22 juni 1920 ansetts höra till fastigheten.
Taxeringen skall verkställas med hänsyn till det allmänna prisläge, som
legat till grund för 1922 års taxering.

Förslag

till

förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för år 1927 m. m.

Härigenom förordnas,

att kommunal progressivskatt skall utgöras för år 1927, därvid de bestämmelser,
som meddelats i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om
kommunal progressivskatt för åren 1921—1924, med den ändrade lydelse
4 § i nämnda förordning erhållit genom förordningen den 24 februari 1922
(nr 65), skola hava motsvarande tillämpning;

att för utgörande av 1927 års allmänna utskylder till kommuner, församlingar
och skoldistrikt skola — utan hinder av vad i förordningarna
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet och i stad, förordningen
den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, förordningen den 21

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, ävensom förordningen
den 20 november 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm stadgas — de särskilda grunder, som angivas i förordningen
den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda grunder för utgörande av
1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m., hava motsvarande tilllämpning,
dock att debiterings- och uppbördslängd å landet må kunna uppgöras,
förutom enligt det formulär, som i 5 § av sistnämnda förordning
omförmäles, i anslutning till det vid förordningen den 10 oktober 1924
(nr 451) om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder för
åren 1925 och 1926 m. m. fogade formulär1, vilket jämväl må kunna
komma till användning i stad;

samt att för beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till 1927
ars taxering till bevillning för inkomst eller efter de för utgörande av
kommunalutskylder stadgade grunder, de bestämmelser, vilka meddelats i
förordningen den 19 november 1920 (nr 763) angående beräkning av utlagor,
som skola utgå i förhållande till 1921—1924 års taxering till bevillning för
inkomst eller efter de för utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder,
skola hava motsvarande tillämpning.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921
(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 29 juni 1921 angående
understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner
skall hava följande ändrade lydelse:

1 %.

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna, under de
villkor och i den utsträckning här nedan stadgas, efter ansökning tilldelas
understöd av utjämningsandelen av den kommunala progressivskatt, som
skall utgöras på sätt och i den ordning, varom särskilt stadgas.

Formuläret, som uteslutits vid förordningens publicering i svensk författningssamling,
finnes intaget i Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1924.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har jämväl överlämnats en i anledning av
propositionen väckt motion nr 328 inom andra kammaren av herr Eriksson
i Västbro m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte, med avslag å Kungl.
Maj:ts proposition, nr 34, med förslag till förordning om fastighetstaxering
år 1927 m. m. besluta, att, utan hinder av bestämmelsen i 1 paragrafen av
anvisningarna till gällande bevillningsförordning, ny allmän fastighetstaxering
skall äga rum inom riket år 1927; samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta härför nödiga författningsförslag».

Vidare hava två likalydande, jämväl i anledning av propositionen väckta
motioner nr 216 i första kammaren av herr Sederholm m. fl. och nr 336 i
andra" kammaren av herr Anderson i Storegården m. fl. hänvisats till bevillningsutskottet,
i vad de avse nedan intagna tre förslag till författningar.

I sistberörda båda motioner har, såvitt nu är fråga, hemställts, att riksdagen
måtte, med avslag å det i förevarande proposition ingående förslaget till
förordning om fastighetstaxering år 1927, antaga nedan införda förslag till
förordningar om allmän fastighetstaxering år 1927, om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1927 samt om vissa
ändringar i gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering.

Sistnämnda tre förslag äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1927.

1 V

Allmän taxering — — — år 1927. Vid denna — — — stadgat.

Angående---vid 1927 års —--stadgat.

2 §.

Med fast egendom — — — egendom.

Till fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad, så ock
till vatten, gas- eller kraftverk eller till elektrisk station skall, ändå att
annat skulle föranledas av bestämmelserna i allmän lag, icke räknas motor,
maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap ävensom till driften hörande
ledningar. 1

1 Transumeringarna i förslaget avse motsvarande paragrafer i förordningen den 7 juli
1921 om allmän fastighetstaxering år 1922.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5

I fastighets taxeringsvärde skall ej inräknas värdet av egendom, som allenast
på grund av registrering enligt lagen den 22 juni 1920 ansetts höra
till fastigheten.

3-6 §§.

Lika med motsvarande paragrafer i förordningen den 7 juli 1921 om allmän
fastighetstaxering år 1922 (i det följande henämnd »1921 års förordning»).

7 %.

Taxeringsvärde---vid 1926 års utgång. Har---under år

1927 höra — — — lämpas.

8-10 §§.

Lika med motsvarande paragrafer i 1921 års förordning.

11 §.

Om skattskyldighet —--grund av 1927 års---stadgat.

Anvisningar.

Vid 4 §.

Lika med 1921 års förordning.

Vid 5 %.

Lika med 1921 års förordning.

Vid 6 §.

Med fastighets — — — betald köpeskilling.

Härmed — — — fastighetstaxering år 1927 närmare---förhål landen.

Vid — — — i taxeringslängden antecknas.

Vid 8 §.

Lika med 1921 års förordning.

Instruktion för värdesättning ä skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden —--skog.

A. Skogsmark.

2. Skogsmark---som användes till husbehov. Befinnes att ägaren

jämsides med rationellt skogsbruk jämväl kan tillgodogöra sig bete å den
till skogsbörd dugliga marken, bör tillägg för betesvärde ske med det belopp,
varmed förmånen i fråga kan anses överstiga markens värde för
skogsändamål, sedan avdrag gjorts för de kostnader, vilka genom betesgången
kunna åsamkas skogsbruket.

Finnes — — — ändamål avsedd.

3. Lika med 1921 års förordning.

4. Den normala — — — förmåga (bonitet). Boniteten angives såsom en

för hela skogen i fråga gällande medelbonitet. Förefinnes —--å trak ten

i övrigt, varvid uppskattningen infogas i någon av de å bifogade tabell
I upptagna bonitetsklasserna.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5. Värdet i penningar — — — sortiment under åren 1922 —1925 i
genomsnitt varit å orten gällande. Finnes — — — ordinär beskaffenhet.
Saknas uppgifter angående för rådande prisläge och för markens produktionsförmåga
representativa rotförsäljningar, uppskattas rotvärdet med hänsyn
till allmänt rådande virkespriser samt omkostnader för avverkning och
transport in. in. och skall därvid genomsnittspriset bestämmas som om avverkningen
bestått av en tredjedel timmer eller därmed jämförliga grövre
sortiment, en tredjedel pappersved, props, prima lövved eller liknande samt
en tredjedel kolved, barrved, toppar och annat sämre virke. Det sålunda
funna värdet jämkas till den av prisklasserna i tabell I, som ligger närmast.

6. Lika med 1921 års förordning.

B. Växande skog.

7. Växande skog — — — förefinnes, sättes värdet å den växande skogen
till 15 gånger den enligt punkt 6 reducerade årsavkastningen. I fråga om
— — — bör beräknas. I sådant fall jämkas skogsvärdet uppåt till l.i, 1.2,

l. 3, o. s. v. av det normala (relativ skogstillgång). Jämkningen sker med
stöd av vad om skogen är känt i fråga om medelbonitet, virkesförrådets
storlek och sammansättning av grövre eller klenare sortiment samt dess förmåga
att giva en mot åsätta boniteten och det i punkt 5 åsätta normala rotvärdet
svarande avkastning.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal skogstillgång,
har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt från dels
den omloppstid, vilken kan anses vara den för orten vanliga, dels ock markens
åsätta bonitet, angiver för erforderliga kombinationer den virkesmassa
per hektar, som bör å skogen förefinnas för att virkesförrådet skall anses
vara av normal storlek. Är ett dylikt virkesförråd jämväl av tillfredsställande
sammansättning med avseende på åldrar och sortimentsförekomst

m. m., föreligger normal skogstillgång.

C. Förberedande åtgärder.

8. (mom. 8 i 1921 års förordning utgår.) Länsstyrelsen låter i god tid
genom skogssakkunnig person dels samla och bearbeta uppgifter angående
under åren 1922—1925 rådande virkespris, dels också bearbeta erfarenheterna
från 1922 års fastighetstaxering speciellt angående inom olika delar av länet
åsätta boniteter, rotvärde och relativ skogstillgång.

9. Vid det sammanträde — — — (lika med punkt 10 i 1921 års förord ning)

— — — försorg lämnas dels en sammanfattande redogörelse för de
genomsnittliga virkespris och rotvärden, som under tiden 1922—1925 kunna
anses hava varit rådande, samt för erfarenheterna från 1922 års fastighetstaxering,
dels framlägga förslag till så kallad hjälptabell, upptagande---

(lika med punkt 10) — — — taxeringens verkställande.

D. Beskattningsnämnderna.

10. Länsstyrelsen ombesörjer, att de i punkt 9 avsedda redogörelserna ävensom
den hjälptabell och de speciella anvisningar, som blivit fastställda vid
det i punkt 9 omförmälda sammanträdet, tillhandahållas de beskattningsnämnder,
som därav kunna vara i behov. På sätt i förordningen om allmän
fastighetstaxering samt i denna instruktion är stadgat, har därefter
vederbörande nämnder att för varje skog beräkna areal produktiv skogsmark,
den normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, medelbonitet, rela -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

7

tiv skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och växande skog.
Uppskattningen bör grundas på inhämtade upplysningar eller vad eljest är
känt angående ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande
till flottled och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar och utvecklingsstadier,
skogens slutenhet m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden
åtnjuta biträde av skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till
nämndens förfogande.

Tabell 1. Bilägges i nyupprättad form.

Tabell II, för bedömmande av normala virkesmassans storlek å olika boniteter.
Uppställning och siffror lika med nu gällande.

Hjälptabell bilägges i nyupprättad form.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid olika
avkastningsförmåga och virkespris.

Övre raden angiver markvärde, nedre raden angiver virkesvärde.

Virkesav-kastningens
genomsnitt-ligarotvärde
per kbm.

Kronor

Markens

normala avkastningsförmåga per hektar i

kubikmeter fast mått (bonitet)

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.0

5.5

6.0

6.5

7.0

7.5 |

8.0

Markvärde samt virkesvärde vid normal skogstillgång, kronor per hektar

0.50

1

1

2

2

3

3

4

5

5

6

6

7

7

8

8

9

3

6

8

11

14

17

20

23

25

28

31

34

37

39

42

45

1.00

1

2

3

4

6

7

8

9

10

11

12

13

15

16

17

18

6

11

17

23

28

34

39

45

51

56

62

68

73

79

84

90

1.60

2

3

5

7

8

10

12

14

15

17

19

20

22

24

25

27

8

17

25

33

42

51

59

68

76

84

93

101

no

118

127

135

2.00

2

4

7

9

11

13

16

18

20

22

25

27

29

31

34

36

11

23

34

45

56

68

79

90

101

113

124

135

146

158

169

180

2.60

3

6

8

11

14

17

20

23

25

28

31

34

37

39

42

45

14

28

42

56

70

84

98

113

127

141

155

169

183

197

211

225

3.oo

3

7

10

13

17

20

24;

27

30

34

37

40

44

47

51

54

17

34

51

68

84

101

iis:

135

152

169

186

203

219

236

253

270

3.60

4

8

12

16

20

24

28''

31

35

39

43

47

51

55

59

63

20

39

59

79

98

118

138

158

177

197

217

236

256

276

295

315

4.oo

4

9

13

18

22

27

31

36

40

45

49

54

58

63

67

72

23

45

68

90

113

135

158

180

203

225

248

270

293

315

338

360

4.60

5

10

15

20

25

30

35

41

46

51

56

61

66

71

76

81

25

51

76

101

127

152

177

203

228

253

278

304

329

354

380

405

5.oo

6

11

17

22

28

34

39

45

51

56

62

67

73

79

84

90

28

56

84

113

141

169

197

225

253

281

309

338

365

393

422

450

5.50

6

12

19

25

31

37

43

50

56

62

68

74

80

87

93

99

31

62

93

124

155

186

217

248

278

309

340

371

402

433

464

495

6.oo

6

13

20

27

34

40

47

54

61

67

74

81

88

94

101

108

34

68

101

135

169

203

236

270

304

338

371

405

439

473

506

540

6.50

7

15

22

29

37

44

51

59

66

73

80

88

95

102

no

117

37

73

no

146

183

219

256

293

329

365

402

439

475

512

548

585

7.oo

8

16

24

31

39

47

55

63

71

79

87

94

102

no

118

126

39

79

118

158

197

236

276

315

354

394

433

472

512

551

591

630

7.50

8

17

25

34

42

51

59

68

76

84

93

101

no

118

127

135

42

84

127

169

211

253

295

338

380

422

464

506

548

591

633

675

8.oo

9

18

27

36

45

54

63

72

81

90

99

108

117

126

135

144

45

90

135

180

225

270

315

360

405

450

495

540

585

630

675

720

8.50

10

19

29

38

48

57

67

77

86

96

105

115

124

134

143

153

48

96

143

191

239

287

335

383

430

478

526

574

622

669

717

765

9.oo

10

20

30

40

51

61

71

81

91

101

in

121

132

142

152

162

51

101

152

203

253

304

354

405

456

506

557

608

658

709

759

810

9.50

11

21

32

43

53

64

75

86

96

107

118

128

139

150

160

171

53

107

160

214

267

321

374

428

481

534

587

641

695

718

802

855

lO.oo

11

22

34

45

56

67

79

90

101

112

124

135

146

157

169

180

56

113

169

225

281

338

394

450

506

563

619

675

731

788

844

990

10.60

12

24

35

47

59

71

83

95

106

118

130

142

154

165

177

189

59

118

177

236

295

354

413

473

535

591

65C

| 709

768

827

886

| 945

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

9

Virkesav-kastningens
genomsnitt-liga rotvärde
per kbm.

Kronor

Markens normala avkastningsförmåga per hektar i

kubikmeter fast

mått (bomtet)

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.0

5.5

6.0

6.5

i 7.0

7.5

8.0

Markvärde samt virkesvärde vid normal skogstillgång, kronor per hektar

11.00

12

25

37

49

62

74

87

99

in

124

136

148

161

173

186

198

62

124

186

248

309

371

433

495

557

619

681

743

804

866

928

990

11.BO

13

26

39

52

65

78

91

104

116

129

142

155

168

181

194

207

65

129

194

259

323

388

453

518

582

647

712

776

841

906

970

1,035

12.oo

13

27

40

54

67

81

94

108

121

135

148

162

175

189

202

216

68

135

203

270

337

405

473

540

608

675

743

810

878

945

1,013

1,080

12.60

14

28

42

56

70

84

98

113

127

141

155

169

183

197

211

225

70

141

211

281

354

422

492

563

633

703

773

844

914

984

1,055

1,125

13.00

15

29

44

58

73

88

102

117

132

146

161

175

190

205

219

234

73

146

219

293

366

439

512

585

658

731

804

878

951

1,024

1,097

1,170

13.60

15

30

46

61

76

91

106

122

137

152

167

182

197

213

228

243

76

152

228

304

380

456

532

608

683

759

835

911

987

1,063

1,139

1,215

14.oo

16

31

47

63

79

94

no

126

142

157

173

189

205

220

236

252

79

158

236

315

394

473

551

630

709

788

866

945

1,024

1,103

1,181

1,260

14.B0

16

33

49

65

82

99

114

131

147

163

179

196

212

228

245

261

82

163

245

326

408

489

571

653

734

816

897

979

1,060

1,142

1,223

1,305

15.oo

17

34

51

67

84

101

118

135

152

169

186

202

219

236

253

270

84

169

253

338

422

506

591

675

759

844

928

1,013

1,097

1,181

1,266

1,350

15.60

17

35

52

70

87

105

122

140

157

174

192

209

227

244

262

279

87

174

262

349

436

523

610

698

785

872

959

1,046

1,133

1,221

1,308

1,395

16.oo

18

36

54

72

90

108

126

144

162

180

198

216

234

252

270

288

90

180

270

360

450

540

630

720

810

900

990

1,080

1,170

1,260

1,350

1,440

Hjälptabell vid fastighetstaxering ar skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1927.

Extrakt ur tabell I och II.

Virkesav-

Markens

normala avkastningsförmåga per

kastningens

hektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

genomsnitt-liga rotvärde

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

A n v i

s n i n g a r

per kbm.

Markvärde samt virkesvärde vid normal

Kronor

skogstillgång, kronor

per hektar

4.00

4

9

13

18

22

27

31

36

Markvärde

23

45

68

90

113

135

158

180

Virkesvärde

Dåliga avsättnings-

4.B0

5

10

15

20

25

30

35

41

Markvärde

förhållanden, dvra

25

51

76

101

127

152

177

203

Virkesvärde

avverknings- och

5.00

6

11

17

22

28

34

39

45

Markvärde

transportförhållanden

28

56

84

113

141

169

197

225

Virkesvärde

5.BO

6

12

19

25

31

37

43

50

Markvärde

31

62

93

124

155

186

217

248

Virkesvärde

6.00

7

13

20

27

34

40

47

54

Markvärde

Medelgoda avsätt-

34

68

101

135

169

203

236

270

Virkesvärde

nings- och transport-förhållanden

6.50

7

15

22

29

37

44

51

59

Markvärde

37

73

no

146

183

219

256

293

Virkesvärde

7.oo

8

16

24

31

39

47

55

63

Markvärde

39

79

118

158

197

236

276

315

Virkesvärde

7.50

8

42

17

84

25

127

34

169

42

211

51

253

59

295

68

338

Markvärde

Virkesvärde

Göda eller utmärkta
avsättnings- och
transportförhållanden

8.oo

9

18

27

36

45

54

63

72

Markvärde

45

90

135

180

225

270

315

360

Virkesvärde

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Förslag

till

förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän
fastighetstaxering år 1927.

1 i1

Den taxering — — — år 1927 ---stadgas.

2 §.

1 mom. Ägare — — — uppgifter å blankett enligt av Konungen fastställda
särskilda formulär för — — — angivas.

Dessa — — — den 15 september 1926, vad angår — — — överståthållarämbetet.

Därest — — — samt 1926 års utgång — — — hushållningsplanerna.

2 mom. Underlåter — — — förrättning.

3

Häradsskrivare — — — den 15 september 1926 avlämna — — — uppgifter,
skolande lagfartsförteckningarna och uppgifterna från hypoteksinrättning
avlämnas till länsstyrelsen i det län, varinom fastigheten är belägen,
samt övriga uppgifter lämnas, vad angår fastighet på landet, direkt till
ordföranden i det beredningsdistrikt eller länsstyrelsen i det län, varinom
fastigheten är belägen, samt vad angår fastighet i stad, till länsstyrelsen i
det län eller magistraten i den stad, varinom fastigheten är belägen.

Samtliga uppgifter — — — taxeringsförordningen.

4 §.

Sedan de i 3 § omförmälda lagfartsförteckningar och uppgifter från
hypoteksinrättning inkommit till länsstyrelsen, har landskamreraren att
verkställa undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets
landsbygd. Länsstyrelsen äger inkalla lämpligt antal personer med ingående
kännedom om nämnda värden att meddela landskamreraren erforderliga
upplysningar för berörda undersökning.

Före den 25 oktober 1926 skola — — — fastighetstaxeringen.

Till ledning för — — — jämlikt punkt 9 i instruktionen — — —
erforderliga.

Vid — — — i länet. Samtidigt överlämnas till vederbörande beredningsnämndsordförande
den i punkt 9 i ovanberörda instruktion omförmälda, för
beredningsdistriktet avsedda hjälptabellen.

Skulle — — — tillkallas.

Efter det sammanträden enligt denna paragraf hållits, har länsstyrelsen
att till ordföranden i vederbörande berednings- eller taxeringsnämnd översända
de ovan omförmälda lagfartsförteckningar och uppgifter från hypoteksinrättning.

5 och 6 §§.

Lika med motsvarande paragrafer i förordningen den 7 juli 1921 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922
(i det följande benämnd »1921 års förordning»).

1 Transumeringarna i förslaget avse motsvarande paragrafer i förordningen den 7 juli 1921
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

11

7 §.

Val — — — den 15 oktober 1926. Kommun — — — icke föras.

8

1 mom. För varje — — — erlägges.

Har Konungen — — — senast år 1928, skola — — — kommunindelningen.

2 mom. Senast den 15 september 1926 skall — — — beräknande, avskrifter
av de vid 1922 års allmänna fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna
samt de för år 1926 gällande fastighetslängderna, ävensom, därest
— — — kommun.

3 mom. Senast den 1 oktober 1926 skall — — — på 1926 års mantalslängd
— — — innehavare, dels ock 1926 års taxeringsvärde å varje fastighet
samt däri ingående särskilda värden.

9 och 10 §§.

Lika med motsvarande paragrafer i 1921 års förordning.

11 §.

Beredningsnämndens — — — den 15 december 1926; och — — — före
den 5 januari 1927 till — — — förslaget.

Därest erinran — — — före den 15 januari 1927 hålla---protokoll.

12 §.

Lika med 12 § i 1921 års förordning.

13 §.

1 mom. — — —

2 mom. Utav — — — beredningsdistriktet.

Kommunernas val — — — december 1926, börande---kommunen.

3 mom. Av — — — september 1926.

4 mom. — — —

14 $.

1 mom. — — —

2 mom. — — —

3 mom. — — —

4 mom. Senast den 15 november 1926 skall — — — ävensom på 1926
års mantalslängd — — — kolumner 1926 års taxeringsvärde å varje fastighet
samt däri ingående särskilda värden.

15 $.

Lika med 15 § i 1921 års förordning.

16 $.

Lika med 16 § i 1921 års förordning utom att årtalen 1921 och 1922 utbytas
mot respektive 1926 och 1927.

17 §.

Skattskyldig — — — augusti 1927.

Finnas---— område.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

18 §.

Lika med 18 § i 1921 års förordning utom att årtalet 1922 utbytes mot
1927.

19-21 $§.

Lika med motsvarande paragrafer i 1921 års förordning.

22

1 mom. Genom — — — den 31 augusti 1926, lämnar---stad.

2 mom. — — —

3 mom. Genom — — — den 15 april 1927, lämnar — — — suppleant.

23 %.

1 mom. över — — — påyrkats.

Besvären — — — december månad 1927, vid — — — behandling.

2 mom.--—

3 mom. över kammarrättens utslag må klagan icke föras.

24 $.

1 mom. — — —

2 mom. Det åligger — — — den 15 maj 1927 till--— belopp.

3 mom. — — —

4 mom. — — —

5 mom.--—

6 mom. — — —

7 mom. — — —

8 mom. — — —

9 mom. — — —

25 och 26 §§.

Lika med motsvarande paragrafer i 1921 års förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 60 § i förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 60 § i förordningen den 28 oktober 1910 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skall erhålla följande
ändrade lydelse:

60 §.

Över kammmarrättens utslag i mål rörande fastighetstaxering må klagan
icke föras.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

13

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i andra taxeringsmål,
äger — — — utslaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för sina förslag,
i den mån detta icke här nedan återgivits, tillåter sig utskottet hänvisa
till motionerna.

Det av Kungl. Maj:t för 1920 års riksdag framlagda förslaget till kommunalskattelag
(prop. nr 191) blev som bekant icke antaget av riksdagen.
I avvaktan på en fullständig kommunalskattereform antog riksdagen i stället
såsom ett provisorium i kommunalskattefrågan vissa förslag till författningar,
vilka sedermera av Kungl. Maj:t utfärdades den 19 november 1920. Åt
några av de därvid antagna författningarna gavs giltighet allenast för tiden
1921—1924. Dessa författningar voro förordningen om kommunal progressivskatt
för åren 1921—1924 (nr 761), förordningen angående särskilda grunder
för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m. (nr
762) samt förordningen angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande
till 1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter
de för utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder (nr 763).

År 1921 antogos av riksdagen följande författningar, vilka av Kungl.
Maj:t utfärdades nedannämnda dagar, nämligen

1. förordning den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922
(nr 381);

2. förordning den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid allmän fastighetstaxering år 1922 (nr 382);

3. förordning den 7 juli 1921 om fastighetstaxering åren 1923 och 1924
(nr 383); samt

4. förordning den 29 juni 1921 angående understöd av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda landskommuner (nr 411).

1920 års riksdag utgick vid fattandet av sina beslut rörande den s. k.
provisorielagstiftningen från den förutsättningen, att förslag till slutgiltig
lösning av kommunalskattefrågan skulle kunna föreläggas 1924 års riksdag.
Så kunde emellertid icke ske.

I proposition nr 165 till 1924 års riksdag anförde dåvarande chefen för
finansdepartementet, att utredningen av kommunalskattefrågan dragit längre
tid, än som från början beräknats, samt att samma fråga först år 1926
torde kunna bliva föremål för riksdagens prövning. Även andra omfattande
frågor på skattelagstiftningens och angränsande områden borde upptagas
till prövning i samband med kommunalskattefrågan. Åt provisorielagstiftningen
måste därför givas förlängd giltighet för åren 1925 och 1926.

Utskottet

Återblick.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

I överensstämmelse härmed föreslogs i propositionen, att en särskild förordning
om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 skulle utfärdas, att förordningen
angående understöd av skatteutjämningsinedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner skulle givas utsträckt giltighet genom en ändring
i dess första paragraf, samt att i fråga om övriga till provisorielagstiftningen
hörande författningar eller nyssnämnda tre förordningar av den 19 november
1920 (nr 761—763) den förlängda giltigheten skulle meddelas genom en
och samma förordning. Dessa författningsförslag avveko endast på tvenne
mindre betydande punkter från förenämnda förordningar med provisorisk
giltighet. Sålunda lämnades i förslaget till förordning om fastighetstaxering
åren 1925 och 1926 en uttrycklig föreskrift därom, att vid åsättande av nya
taxeringsvärden i fastighets taxeringsvärde ej skulle inräknas värdet av
egendom, som allenast på grund av registrering enligt lagen den 22 juni
1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m. vore hänförlig till fast egendom,
varjämte föreskrevs, att omtaxering finge ske, därest sådan egendom inginge
i fastighets taxeringsvärde. Den andra avvikelsen innebar, att vid upprättande
av debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder, vid sidan av
det hittills föreskrivna, skulle få begagnas ett nytt formulär, avsett att förenkla
arbetet med debiteringen.

Bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag tillstyrkte i betänkande nr 44
de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 165 framlagda förslagen till förordning
om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 och om särskilda grunder
för utgörande av kommunalutskylder för åren 1925 och 1926 m. m.

I sitt nämnda betänkande yttrade sig utskottet bland annat över ett motionsvis
framställt förslag, att, därest taxeringsnämnd funne en allmän minskning
av fastighetsvärdena påkallad, densamma skulle äga vidtaga sådan
sänkning. I anledning av motionen anförde bevillningsutskottet följande:

»Det torde icke kunna förnekas, att mångenstädes inom landet fastighetsvärdena
sjunkit sedan 1921 års utgång. Huruvida särskilt jordbruksfastigheternas
saluvärden därvid mera allmänt eller mera avsevärt kommit att
understiga gällande taxeringsvärden, har utskottet icke haft möjlighet att
bedöma. Huru härmed än må förhålla sig, torde motionärernas förslag
vara förenat med så betydande olägenheter, att utskottet icke ansett sig
höra förorda bifall till detsamma. Det måste anses såsom en riktig grundsats,
att under löpande taxeringsperiod taxeringsvärdena icke rubbas på
grund av ändrade konjunkturförhållanden. Ett avsteg från principen, att
förhållandena vid en och samma tidpunkt skola läggas till grund för taxeringsvärdenas
beräknande inom hela landet, komme otvivelaktigt att medföra
stora ojämnheter samt därigenom inverka menligt bland annat å fastighetskrediten.
Det måste vidare anses olämpligt att, sedan numera åt särskilda
taxeringsorgan överlåtits att förrätta de allmänna fastighetstaxeringarna,
lämna de vanliga taxeringsnämnderna sådan befogenhet att revidera de åsätta
värdena, som i motionen ifrågasatts.»

De av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslagen blevo av riksdagen antagna
och vederbörliga förordningar utfärdades den 10 oktober 1924, nämligen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 15

a) förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 (nr 450);

b) förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder
för åren 1925 och 1926 m. m. (nr 451); samt

c) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921
(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
landskommuner (nr 452).

I sitt förenämnda yttrande har departementschefen anfört, att den kom- Departement
munala skattefrågan samt därmed sammanhängande spörsmål rörande om- chefcnläggning
av den direkta beskattningen m. m., som år 1924 beräknades
kunna föreläggas 1926 års riksdag, icke kunnat bringas i det skick, att så
kunde ske.

Såsom slutresultat av 1918 års inkomstskattesakkunnigas arbete förelåge
förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv och
specialutredningar (Statens off. utredn. 1923:69 och 7o). 1921 års kom munalskattekommitté

avgav den 15 oktober 1924 sitt betänkande angående
den kommunala beskattningen (Statens off. utredn. 1924: 5 3 och 54). Sedan
f. d. presidenten i kammarrätten Gustaf Albert Petersson erhållit uppdrag att
upprätta författningsförslag angående den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
i anslutning till den formella uppställningen av kommunalskattekommitténs
förslag till kommunalskattelag, hade presidenten Petersson
den 3 mars 1925 avgivit berörda förslag jämte motiv (Statens off. utredn.

1925: 10). Kammarrätten, från vilken utlåtande över dessa tre utredningar
infordrats, hade den 31 oktober 1925 till finansdepartementet avlämnat sitt
utlåtande över nämnda utredningar. 1923 års taxeringssakkunniga hade den
30 juni 1925 avlämnat sitt betänkande angående omorganisation av taxeringsväsendet
(Statens off. utredn. 1925: 27), vilket betänkande därefter utremitterats
till vederbörande myndigheter, ämbetsverk m. fl. för yttranden, som
ännu ej samtliga inkommit. Författningskomplexets fortsatta beredning vore
anförtrodd åt inom finansdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga
(finansdepartementets skatteberedning). Från skatteberedningen hade till departementschefen
överlämnats — förutom en del andra förslag och promemorior
— följande utredningar, nämligen 1) i september 1925: P. M. angående
landstingsbeskattningen, 2) den 8 oktober 1925: Om vägbeskattningens
ordnande (Statens off. utredn. 1925:31) och 3) den 18 november 1925:
Betänkande angående den kommunala skatteutjämningen (Statens off. utredn.

1925:35). Över de av skatteberedningen i dessa utredningar framlagda
förslagen hade yttranden infordrats från vederbörande myndigheter, ämbetsverk
m. fl.

Av vad departementschefen här anfört framginge, att utredningarna i och
för kommunalskattereformen icke kunnat slutföras i sådan tid, att förslag
i ämnet kunde föreläggas 1926 års riksdag, utan att ytterligare ett års uppskov
vore av nöden. Åt den s. k. provisorielagstiftningen måste för den
skull givas förlängd giltighet för år 1927, och syntes detta böra ske på ena -

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Motionerna.

hända sätt som år 1924 eller genom tre särskilda förordningar. De avvikelser
från den år 1920 antagna provisorielagstiftningen, vilka — såsom förut
nämnts — vid meddelandet av förlängd giltighet år 1924 gjordes beträffande
två mindre betydande frågor, syntes höra iakttagas även i de författningar,
som nu borde utfärdas.

För en särskild fråga, som sammanhängde med den ifrågasatta förlängningen
av provisorielagstiftningen, har departementschefen därefter närmare
redogjort samt anfört följande.

Enligt bevillningsförordningen skulle nästa allmänna fastighetstaxering ske
år 1928. I 1 § av anvisningarna till nämnda förordning föreskreves nämligen,
att allmän fastighetstaxering skulle verkställas år 1913 och sedermera vart femte
år, d. v. s. åren 1918, 1923, 1928 o. s. v. Med frångående av denna föreskrift
verkställdes emellertid allmän fastighetstaxering redan år 1922, och det skulle
för den skull kunna ifrågasättas, att undantag ånyo gjordes från bevillningsförordningen
genom att anordna ny allmän fastighetstaxering fem år därefter
eller år 1927. Detta borde emellertid icke ske. Kommunalskattereformen
syntes komma att medföra ändringar i bland annat grunderna för fastighetstaxeringen.
Åsättande av nya taxeringsvärden år 1928 syntes därför
vara en ofrånkomlig konsekvens av kommunalskattespörsmålets lösning vid
1927 års riksdag. Verkställande av allmänna fastighetstaxeringar två år
efter varandra utan mycket tvingande skäl skulle emellertid innebära en
uppenbar misshushållning. Kostnaderna för 1922 års allmänna fastighetstaxering
utgjorde ej mindre än 2,172,634 kronor, och det vore otvivelaktigt,
att, även om kostnaden för en allmän fastighetstaxering nu ej komme
att uppgå till ett lika stort belopp, kostnaden i allt fall bleve mycket betydande.
Detta skulle bliva fallet även om det vid en taxering år 1927
hopsamlade materialet skulle kunna i betydande utsträckning tillgodogöras
vid den senare taxeringen, ty den för fastighetstaxeringen avsedda särskilda
taxeringsapparaten syntes i alla händelser få sättas i funktion i sin helhet båda
gångerna.

Föreliggande motioner skilja sig genom de beskattningsregler, som de särskilda
motionärerna ansett böra komma till användning vid en blivande
fastighetstaxering. Så förutsättes i motionen II: 328, att taxeringen förrättas
enligt de bestämmelser, som gällde vid fastighetstaxeringen år 1922. Enligt
motionerna 1:216 och II: 336 åter skulle visserligen de år 1922 tillämpade
författningarna tjäna som väsentligt underlag för taxeringen, men desamma
skulle kompletteras, förutom med nyttiga detaljer, hämtade från de av 1921
års kommunalskattekommitté och 1923 års taxeringssakkunniga framlagda
förslagen, med sådana anordningar, att taxeringen ej komme att utgöra
hinder för tillämpning under den efter taxeringen infallande femårsperioden
av de nya beskattningsregler, som till följd av kommunalskattefrågans lösning
komme att införas. De sålunda föreslagna anordningarna bestå främst däri,
att värdet av fasta maskiner föreslagits icke skola inräknas i fastighets

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

17

taxeringsvärde samt att kammarrätten skulle utgöra sista instans i mål
rörande fastighetstaxering. I fråga om värdesättning av skogsmark och
växande skog hava vissa ändringar föreslagits i de vid fastighetstaxeringen
år 1922 gällande bestämmelserna, innebärande bland annat ändrad medeltalsberäkning
av virkesprisen.

På grund av det läge, vari utredningen rörande kommunalskattefrågan
befinner sig, har utskottet funnit sig böra biträda förslaget om förlängning
av nu gällande, endast för viss tid antagna lagstiftning i ämnet.

Vissa nackdelar kunna utan tvivel följa med att förlägga tidpunkten för nästa
allmänna fastighetstaxerings utförande senare än fem år efter den sist verkställda.
Såsom redan 1924 års bevillningsutskott framhöll, liava mångenstädes
fastighetsvärdena sjunkit efter 1921 års utgång och sedan detta uttalande
gjordes torde en ytterligare nedgång i dessa värden liava ägt rum. Med
hänsyn främst till de ovissa konjunkturer, som rådde vid tiden för den senast
utförda allmänna fastighetstaxeringen, torde nu gällande värden på sina
håll vara ganska ojämna och detta gäller såväl jordbruksfastighet som annan
fastighet.

Ehuru utskottet sålunda funnit ett visst fog föreligga för de framställda kraven
på en allmän fastighetstaxering år 1927, har utskottet likväl ansett de därmed
förenade olägenheterna väga tyngre. Den i motionen II: 328 föreslagna
utvägen skulle säkerligen leda antingen till ett uppskov med tillämpningen av
flera viktiga delar av den blivande lagstiftningen å kommunalbeskattningens
område eller ock till ett betydande arbete för att bringa den företagna värderingen
till överensstämmelse med denna lagstiftning. Ett bifall till motionerna
1:216 och II: 336 åter skulle innebära ett ställningstagande till flera
viktiga principfrågor, innan en fullständig, å dessa frågors bedömande inverkande
utredning föreligger i färdigt skick. I viss mån skulle visserligen
ett dylikt ståndpunktstagande kunna undgås, därest särskilt värde åsattes
fasta maskiner, vilka enligt en blivande lagstiftning måhända icke komma
att inräknas i fastighet, men säkerligen förelåge det oaktat risker för konflikter
med denna lagstiftning. Särskilt vill utskottet framhålla, att en lösning
av den viktiga frågan om ett påskyndande med avgörandet av besvär
över åsätta taxeringsvärden svårligen torde kunna vinnas utan ett föregripande
av den kommande lagstiftningen. Denna fråga har utskottet funnit värd
desto större beaktande som genom gällande garantibeskattning av fastighet
taxeringsvärdena direkt inverka å storleken av den bevillning, vilken bör
utgå i förhållande till inkomst av fastighet.

Därest uppskovet med fastighetstaxeringen begränsas till ett enda år, torde
de därmed förenade olägenheterna icke kunna tillmätas utslagsgivande betydelse.
Farhågan att ett fördröjande av kommunalskattefrågans lösning
skulle innebära ett ytterligare framskjutande av fastighetstaxeringen synes
även vara det viktigaste motivet för de i motionerna framställda yrkandena.
Utskottet vill emellertid bestämt uttala, att en allmän fastighetstaxering bör
Bihanil till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 9 höft. (Kr 22—23-) 2

Utskottets

yttrande.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

komma till stånd år 1928 och detta även om kommunalskattefrågan icke
löses vid 1927 års riksdag. Såsom en direkt fördel med ett uppskov till år
1928 vill utskottet framhålla, att läget å fastighetsmarknaden sannolikt är
något mera stabiliserat då än för närvarande och att förty större möjlighet
vinnes för att taxeringsvärdena skola äga tillförlitlighet under hela den därefter
följande femårsperioden.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 34, samt med avslag ej mindre
å motionen II: 328 av herr Eriksson i Västbro m. fl. än
även å motionerna 1: 216 av herr Sederholm m. fl. och
II: 336 av herr Anderson i Storegården m. fl., sistnämnda
båda motioner i vad desamma hänvisats till
bevillningsutskottet, antaga

1) ovan införda förslag till förordning om fastighetstaxering
år 1927;

2) ovan införda förslag till förordning om särskilda
grunder för utgörande av kommunalutskylder för år
1927 m. m.; samt

3) ovan införda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921 (nr 411)
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda landskommuner.

Stockholm den 1 mars 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Pers, Björnsson,
Boren, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Golvvasta, Lövgren i Nyborg, Alexis Björkman, Johansson i Hornsberg, Wahlmark,
Israel Holmgren, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm och Johansson i
Krogstorp.