Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
o
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 11 f. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
förtydligande eller ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 55, har herr Berga hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådant
förtydligande eller sådan ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, att därav framgår,
att Konungens befallningshavande må, utan hinder av ''huvudregeln’, så
länge rättighet till detaljhandel ej upplåtes inom andra kommuner än dem,
varest såväl år 1918 som år 1924 och hela tiden därefter rättighet till detaljhandel
utövats, vare sig rättigheten år 1918 utövats av bolag eller av
enskilda, kunna upplåta sådan rättighet åt så många bolag, som under år
1918 inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma ej här
nedan beröres, får utskottet hänvisa till motionen.
Genom förordning den 9 juni 1922 vidtogos vissa ändringar i bland annat
17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, innebärande begränsning av
det antal bolag till vilka länsstyrelse äger upplåta rätt till detaljhandel med
rusdrycker. På grund av de sålunda vidtagna ändringarna i nämnda lagrum
må ej länsstyrelse upplåta dylik rätt till flera bolag än som under år 1918
inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin och ej heller till
större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påbörjat femtiotusental
av länets folkmängd vid utgången av året näst före det, under vilket
ansökan om rätt till detaljhandel senast bort ingivas. Utan binder av
sistnämnda stadgande äger dock länsstyrelse, så länge rättighet till detaljhandel
ej upplåtes inom andra kommuner än dem, varest såväl år 1918 som
år 1924 och hela tiden därefter rättighet till detaljhandel utövats, upplåta
sådan rättighet åt så många bolag, som under år 1918 inom länet utövat
rättighet till detaljhandel med brännvin. Berörda förordning den 9 juni
1922 trädde i kraft den 1 juli samma år, dock ägde länsstyrelse befogen
-
Utskottet.
1922 års lagstiftning
rörande
rusdrgcksförsäljningsbolagens
antal.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
Motionen.
Utskottets
yttrande.
liet att intill utgången av år 1924 upplåta rättighet till detaljhandel i
alla kommuner, varest under år 1918 eller år 1924 sådan rättighet utövats.
I motionen har uppgivits, att ipom tre landskommuner i Stockholms län
rätt till utskänkning av rusdrycker utövats år 1924 av bolag men år 1918
av enskild person efter auktionsförfarande jämlikt då gällande lagstiftning.
Genom att antalet rusdrycksförsäljningsbolag inom länet gjorts beroende av
folkmängden och att undantagsbestämmelserna från denna begränsningsregel
förutsatte, att detaljhandel år 1918 utövats genom bolag, hade de bolag, som
haft sin verksamhet inom berörda tre kommuner, icke kunnat medgivas
rättighet till utskänkning efter 1924 års utgång, medan sådan rätt säkerligen
kommit att upplåtas, därest jämväl år 1918 utskänkningsrättigheten utövats
av bolag och icke av enskilda personer. Rättighet till utskänkning inom dessa
tre kommuner, som vore belägna i Stockholms närhet, hade i stället upplåtits
till det i huvudstaden bildade systembolaget. Då motionären funnit
berörda konsekvens stridande mot grunderna för 1922 års lagstiftning, har
han påyrkat sådan ändring i 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
att, oberoende av om rättigheten till detaljhandel med brännvin år 1918 utövats
av enskild person eller av bolag, regeln om begränsning av bolagens
antal efter folkmängden icke skall vinna tillämpning, så länge rättighet till
detaljhandel ej upplåtes inom andra kommuner än dem, varest såväl år 1918
som år 1924 dylik rättighet utövats.
Såsom skäl för de år 1922 genomförda ändringarna i 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
åberopades förnämligast de besparingar, som
vore att vinna genom minskning av bolagens antal, ävensom de fördelar
ur nykterhetssynpunkt, som därigenom borde kunna ernås.
Ur båda nu nämnda synpunkter finner utskottet fördelaktigt, att ifrågavarande
mindre, allenast med rättighet till utskänkning försedda bolag
ersatts av rikets största systembolag. Sålunda komma uppenbarligen administrationskostnaderna
därigenom att nedbringas varjämte större säkerhet
vinnes för att kontrollen kommer att utövas på ett tillfredsställande sätt
och efter enahanda grunder som i närliggande samhällen.
Härtill kommer att något verkligt behov för den av motionären begärda
lagändringen icke torde förefinnas. Fastmer synas de av honom åberopade
skälen hänföra sig till mindre viktiga, lokala intressen, som icke böra tillgodoses
genom särskild lagstiftning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion I: 55 av herr Berge, om förtydligande
eller ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 7
rusdrycker, icke måtte föranleda någon riksdagens -åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustal Nilsson i Kristianstad, Rune, Boman, Pers,
Björnsson, Boren, Johan Bergman, Olsson i Ramsta, Lithander, Hedlund i
Östersund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Alexis Björkman, Clemedtson,
Björklund, Nyländer, Olsson i Gävle och Nilsson i Hörby.