16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
Utskottet.
Gällande
bestämmelser.
Motionen.
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1926 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
vissa ändringar av tullen å vävnader av ull.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 166, har herr Björkman hemställt, att riksdagen måtte besluta,
»dels att rubrikerna 404—406 i gällande tulltaxa måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
vävnader av ull, även i förening med annat spånadsämne med undantag
av silke:
andra slag, ej särskilt nämnda:
404. vägande per kvm. mer än 700 gram .............................. 1 kg. 1: 20
405. vägande per kvm. mer än 500 gram men ej mer än
700 gram.............................................................................. 1 kg. 1: 60
406. vägande per kvm. 500 gram eller därunder 1 kg. 2: 25
dels att tulltaxerubrik 402 må ur tulltaxan utgå».
Ovannämnda rubriker i tulltaxan hava nu följande lydelse:
Vävnader av ull, även i förening med annat spånadsämne med undantag
av silke:
402. tvåskaftade (icke mönstervävda), utan förening med
annat spånadsämne, oblekta eller blekta, vägande per
kvm. 100 gram eller därunder.......................................1 kg. 1: 7 5
andra slag, ej särskilt nämnda:
404. vägande per kvm. mer än 700 gram............................... 1 kg. 1: 50
405. vägande per kvm. mer än 200 gram men ej mer än
700 gram ............................................................................ 1 kg. 1: 75
406. vägande per kvm. 200 gram eller därunder ................ 1 kg. 2: 25.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört i huvudsak följande:
Den nyss återgivna uppdelningen, vilken tillkommit vid den år 1911 avslutade
svensk-tyska handelstraktaten, hade icke grundats på några statistiska
uppgifter rörande importens respektive produktionens dittillsvarande fördelning
på olika viktgrupper. Då ej heller erfarenheten givit någon bestämd
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 17
vägledning i fråga om fördelningen, vore det förklarligt, att den genomförda
specifikationen ganska snart visat sig mindre tillfredsställande. Detta
sammanhängde framför allt med den omständigheten, att i rubriken 405.
som omfattade den ojämförligt största delen av här ifrågavarande yllevävnader,
sammanförts vävnader, rfilka i fråga om tillverkningskostnaderna
representerade de mest skilda typer. Så länge de olika slagen av vävnader
vant kvantitativt sett någorlunda jämnt fördelade över hela viktgruppen,
hade detta missförhållande gjort sig mindre gällande, i det att de högre
produktionskostnaderna för lättare vävnader i stort sett uppvägdes av de
lägre produktionskostnaderna för tyngre vävnader. Emellertid hade under
de senare åren dels på grund av vävnadsteknikens utveckling dels till följd
av ändrad moderiktning en förskjutning av konsumtionen ägt rum, i det
att de förr vanliga tygerna av grövre typer allt mera undanträngts av
lättare vävnader. Denna förskjutning i konsumtionen hade givetvis utövat
inflytande på ylleindustriens produktionsförhållanden sa till vida, att produktionen
allt mera måst inriktas på framställning av lättare vävnader,
vilket, genomsnittligt taget, medfört eu stegring i produktionskostnaderna.''
som särskilt gjort sig gällande beträffande vävnader, vägande mellan 500
och 200 gram per kvadratmeter. Berörda förhållande syntes böra föranleda
en ändring av den nuvarande viktgruppsindelningen för yllevävnader med
åtföljande justering av tullsatserna. Sålunda borde gränsen mellan lättare
och tyngre vävnader sättas vid 500 gram per kvadratmeter, varvid alla
vävnader upptill denna vikt per kvadratmeter komme att få samma tullsats,
vilken skäligen borde bestämmas till 2 kronor 25 öre per kilogram, d. v. s.
samma tull, som nu gällde för vävnader, vägande per kvadratmeter 200
gram och därunder. Ä andra sidan kunde med hänsyn till produktionskostnaderna
tullen å tyngre vävnader nedsättas, för vävnader med en vikt
av 500—700 gram per kvadratmeter till 1 krona 60 öre och för vävnader
över 700 gram per kvadratmeter till 1 krona 20 öre per kilogram. Om och
i den mån dessa jämkningar kunde antagas påverka priserna inom riket,
skulle detta ske genom någon förhöjning på de lättare och finare varorna
och motsvarande nedsättning för de tyngre, de bredare lagrens förbrukningsartiklar.
Samtidigt kunde man förvänta en förbättring i arbetstillfällena
vid de inhemska fabrikerna, som torde få utsikt att i större utsträckning
upptaga tillverkning av lättare vävnader.
Slutligen borde, då anledningen till att tvåskaftade, oblekta eller blekta
vävnader, vägande per kvadratmeter 100 gram eller därunder, upptagits i
särskild rubrik numera bortfallit och importen vore obetydlig, rubriken 402
uteslutas ur tulltaxan, vilket även ur tullteknisk synpunkt innebure en lättnad.
Bevillningsutskottet har vid behandlingen av förevarande motion anlitat
byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.
Motionärens förslag innebär följande förändringar i tullsatserna för de vanligare
vävnaderna av ull, taxerubrikerna 404—406, nämligen att tullen höjes
för vävnader, vägande mer än 200 gram men ej mer än 500 gram per kvadratmeter,
med 50 öre per kilogram men sänkes för vävnader, vägande mer
än 500 men ej mer än 700 gram per kvadratmeter, med 15 öre per kilogram
och för vävnader, vägande mer än 700 gram per kvadratmeter, med
30 öre per kilogram. För vävnader med en vikt per kvadratmeter av
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 saml. 6 höft. (Nr 10—lä.) 2
Utskottetb
yttrande.
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
200 gram eller därunder skulle däremot någon förändring i tullsatsen ej
inträda.
Importen av ifrågavarande yllevävnader utgjorde:
1913
1921
1922
1923
1924
mbl*. 404
(vikt per kvm.
mer än 700 gr.)
3,751 kg
2,755 »
4,074 »
8,142 »
7,132 »
rutil''. 405
ivilct per kvm.
200—700 gr.)
503,974 kg,
417,135 »
725,769 »
1,056,542 »
1,017,666 »
rutil''. 400
(vikt per kvm.
under 200 gr.)
335,494 kg.
163,601 »
406,527 »
656,335 »
627,764 » .
Beträffande den ur importsynpunkt mest betydelsefulla rubriken, omfattande
vävnader med en vikt per kvadratmeter av mer än 200 grant
men ej mer än 700 gram, skulle det givetvis vara av intresse att äga
kännedom om, huru importen fördelar sig mellan de tyngre vävnaderna,
för vilka förslaget innebär en sänkning av tullen, och de
lättare, för vilka en tullförhöjning skulle inträda. Några dylika uppgifter
hava emellertid icke stått till buds. Ej heller har närmare upplysning
kunnat vinnas om don inhemska produktionens fördelning på
tyngre och lättare vävnader. Påfallande obetydlig har importen under
nu gällande tullförhållanden varit av vävnader, vägande mer än 700
gram per kvadratmeter, i förhållande till införseln inom de båda lägre
viktgrupperna. Framhållas må emellertid, att importsiffrorna ingalunda
kunna anses belysande för den inhemska konsumtionen av tyngre respektive
lättare vävnader, i det att de förstnämnda förbrukas i avsevärt större
omfattning än man med ledning av importsiffrorna skulle hava anledning
att antaga. För prisbildningen inom landet å tyngre vävnader kan således
den föreslagna tullnedsättningen få större betydelse än som motsvaras av
importen. Beträffande de lättare vävnaderna, vilka skulle drabbas av tullförhöjning,
torde densamma komma att medföra någon mindre prisförhöjning.
Bevillningsutskottet har i likhet med motionären ansett, att den omständigheten,
att, sedan tidpunkten, då tulltaxerubrikerna 404—406 fastställdes,
den inhemska konsumtionen i avsevärd mån övergått från tyngre till
lättare vävnader, bör föranleda en motsvarande jämkning i viktgruppsindelningen,
vilken numera icke torde motsvara vad med densamma avsågs.
Motionärens förslag, att tulltaxerubriken 402 måtte utgå, innebär, att
i nämnda rubrik upptagna tvåskaftade (icke mönstervävda) yllevävnader
utan förening med annat spånadsämne, oblekta eller blekta, vägande per
kvadratmeter 100 gram eller därunder, skulle komma att hänföras till
rubriken 406, varigenom en tullförhöjning från 1 krona 75 öre till 2 kronor
25 öre per kilogram för dem skulle komma att inträda. Anledningen till
att 1906 års tulltaxekommitté föreslog dessa vävnaders upptagande under
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
19
särskild rubrik med lägre tullsats var, att desamma utgjorde ett inom
landet lör det dåvarande knappast tillverkat halvfabrikat och voro i förädlat
skick föremål för en icke obetydlig import, om ock denna starkt
berördes av att efterfrågan var mycket växlande. Genom att för halvfabrikatet
den lägre tullen bibehölls ansågs utsikt förefinnas, att förädling
av varan skulle komma att upptagas inom landet.
Importen av ifrågavarande vävnader utgjorde
år |
1913.......................... |
......................... 4,259 |
kilogram |
» |
1921........................... |
........................ 1,010 |
» |
» |
1922 .......................... |
.......................... 1,362 |
» |
» |
1923 ........................... |
......................... 1,819 |
» |
» |
1924....................... |
......................... 2,259 |
» |
och kan således sägas vara av ringa betydelse.
Då någon förädling av dessa vävnader under de gångna åren icke uppkommit,
utan desamma i vid importtillfället förefintligt skick direkt ingå
i konsumtionen, synes anledning icke förefinnas att i tullbeskattningsavseende
bibehålla särställningen för denna jämförelsevis obetydliga artikel,
särskilt som, enligt vad utskottet inhämtat, gränsen mellan svagt färgade
och ofärgade sådana vävnader understundom varit svår att uppdraga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr Björkmans förevarande
motion II: 166 om vissa ändringar av tullen
å vävnader av ull, måtte besluta,
1) att rubriken 402 i gällande tulltaxa skall ur densamma
utgå; samt
2) att rubrikerna 404, 405 och 406 i gällande tulltaxa
skola erhålla följande ändrade lydelse:
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
Kvantitet |
1 |
|||
för tullbe- |
Tullsats. |
|||
räkningen. |
! |
|||
Kronor |
öre! |
|||
Vävnader av ull, även i förening |
||||
med annat spånadsämne med |
||||
andra slag, ej särskilt nämnda: |
||||
404. |
vägande per kvm. mer än |
|||
700 gram |
1 kg. |
1 |
20 |
|
405. |
vägande per kvm. mer än |
|||
500 gram men ej mer än |
1 kg. |
1 |
60 |
|
406. |
vägande per kvm. 500 gram |
|||
eller därunder |
1 kg. |
2 |
25 |
Stockholm den 16 februari 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Näruarandc: se under betänkandet nr 13.
Reservation
av herrar Gustaf Nilsson i Kristianstad, Pers, Johan Bergman, Månsson
i Furuvik, Olsson i Ramsta, Lövgren i Nyborg och Åström, vilka yrkat
avslag å motionen.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.