10

Riksdagens skrivelse Nr 80.

Nr 80.

Godkänd av första kammaren den 26 mars 1925.
Godkänd av andra kammaren den 26 mars 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl.

(Statsutskottets utlåtande nr 23.)

Till Konungen

I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har Eders Kungl.
Majrt — jämte det Eders Kungl. Maj:t under de särskilda huvudtitlarna
föreslagit upptagande å riksstaten för förenämnda budgetår av erforderliga
anslag till dyrtidstillägg, att utgå enligt nu gällande allmänna grunder för
sådant tillägg åt befattningshavare i statens tjänst — under åberopande av
det vid propositionen under rubrik »HL Övriga för flera huvudtitlar gemensamma
frågor» fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda
dag föreslagit riksdagen förklara, att i fråga om bestridande av kostnaderna
för dyrtidstilläggen vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk, statens domäner, flottans pensionskassa samt statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. ävensom vid arméns och marinens
verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar skall för budgetåret 1925—1926
gälla vad i sådant hänseende blivit för budgetåret 1924—1925 beslutat.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning hava inom
riksdagen väckts åtskilliga motioner.

Sålunda har i en motion (I: 83) hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring i grunderna för dyrtidstillägget för statens befattningshavare,
att dyrtidstillägg må utgå även å den del av avlöning, som överstiger 800
kronor i månaden för reglerade och 650 kronor i månaden för oreglerade
tjänster eller att ifrågavarande gräns åtminstone måtte höjas till den tidigare
i ifrågavarande avseende fastställda gränsen eller till 1,250 kronor i månaden
för reglerade och 1,000 kronor i månaden för oreglerade tjänster.

I två likalydande motioner (I: 154, II: 216), har hemställts, att riksdagen
måtte bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i årets statsverksproposition angående
allmänna grunder för dyrtidstilläggets utgående till befattningshavare
i statens tjänst, dock med nedanstående ändringar:

1) Stadgandet om minskning av dyrtidstillägget för icke barnförsörjningspliktig
befattningshavare, som är under 25 år, utgår.

Riksdagens skrivelse Nr 80. 11

2) Utöver barntillägget och det procentuella dyrtidstillägget till befattningshavare
utgår ett fast bottentillägg, med 10 kronor per manad för befattningshavare
i de s. k. icke ny-lönereglerade verken och 8 kronor per
månad för befattningshavare i de ny-lönereglerade verken, dock att bottentillägg
och barntillägg tillsammans ej må uppgå till högre belopp än det
procentuella tillägget för motsvarande tid.

3) Uppgår avlöningen för befattningshavare i icke ny-lönereglerat verk
till mera än 620 kronor i månaden samt i ny-lönereglerat till 750 kronor i
månaden, utgår å den del av avlöningen, som överstiger nämnda belopp,
icke dyrtidstillägg.

Slutligen har i en motion (II: 200) hemställts, att riksdagen måtte dels
besluta, att nu gällande bestämmelser rörande begränsning av dyrtidstillliigget
uppåt måtte upphävas, dels ock anvisa härför erforderliga medel.

Riksdagen anmäler i denna skrivelse sitt beslut i ärendet med undantag
av de delar, som beröra befattningshavare under jordbruksdepartementet
samt pensions- och indragningsstaterna.

Under de båda senaste budgetåren hava dyrtidstilläggen utgått i enlighet
med en vid 1923 års riksdag godkänd författning i ämnet. Enligt då
fastställda grunder skola dessa tillägg beräknas proportionellt i förhållande
till övrig utgående avlöning, dock med särskilt hänsynstagande till befattningshavare
med minderåriga barn. Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda
förslag innebär, att dessa grunder skulle jämväl för nästkommande bud
getår oförändrade bibehållas.

Förenämnda två likalydande motioner (I: 154 och II: 216) gå emellertid
ut på att, utöver dyrtidstillägg och barntillägg, skulle till varje befattningshavare,
oberoende av dennes ålder och oavsett hans ställning som
familjeförsörjare eller icke, utbetalas ett bottentillägg av 10, respektive
8 kronor för månad. Om av statsfinansiella skäl icke full dyrtidskompensation
kunde lämnas de statsanställda, vore dock, framhålles i
motionerna, en särskild aktsamhet mot de lägre inkomsttagarna av nöden
med hänsyn därtill, att dessa befattningshavares inkomster nästan uteslutande
utginge till ändamål, som kunde betecknas som livets nödtorft,
vadan inskränkningar och nedprutningar i reallönen i mycket ringa grad
vore möjliga.

I anledning härav bör uppmärksammas, att liknande yrkanden även
framkommo vid 1924 års riksdag, dock utan att godkännas av riksdagen,
samt att ett bifall till motionerna i stort sett skulle innebära en återgång,
låt vara i förenklad form, till tidigare gällande men vid 1923 års riksdag
omlagda grunder. Obestridligen hava de sålunda antagna nya dyrtidstilläggsgrunderna
medfört en viss minskning av lönerna för statens inkomstagare.
De motionsvis anförda synpunkterna föranleda å andra sidan
riksdagen till det uttalandet, att vid bedömandet av löneställningen för de
grupper befattningshavare, för vilka motionärerna närmast framträda som

12

Riksdagens skrivelse Nr 80.

talesmän, icke bör bortses ifrån att dessa grupper — på sätt i motsvarande

propositioner till 1923 och 1924 års riksdagar närmare belyses _ genom

på sista tiden genomförda löneregleringar tillförsäkrats en förbättring i
inkomstavseende, så att nuvarande sammanlagda inkomst i regel till realbeloppet,
dyrtidstillägg inberäknat, väl motsvarar vad som utgick vid
tiden närmast före världskriget. Genom de införda barntilläggen — vilka
uppgå vid nyreglerade verk till 48 kronor och vid övriga till 60 kronor
för år och barn — föreligger också redan med nuvarande avlöningsgrundel
möjlighet att bereda en extra lättnad för de inkomsttagare,
vilka i försörjningshänseende äro minst gynnsamt ställda. Av nu nämnda
skäl och då ett genomförande av de i motionerna förordade grunderna
skulle medföra en kostnadsökning av omkring 12—13 miljoner kronor
för år, har riksdagen icke ansett sig kunna bifalla motionerna i denna del.

Dessutom innefattar ifrågavarande båda motioner yrkanden om att den
nu befintliga nedsättningen med 10 procent av dyrtidstilläggen till befattningshavare
utan barn och under 25 ar skulle borttagas. I övriga
ovanberörda motioner har gjorts framställning om en liknande mindre
jämkning, berörande vissa högre befattningshavare och av innebörd att
den nu befintliga maximigränsen av 650 respektive 800 kronor för månad
skulle höjas till tidigare stadgade högsta belopp av 1,000 respektive 1,250
kronor per månad eller helt borttagas. Beträffande dessa båda föreslagna
ändringar har riksdagen uppmärksammat departementschefens i statsverkspropositionen
gjorda uttalande, varav framgår, att frågan om det proportionella
systemets utsträckning i nämnda båda detaljhänseenden gjorts
beroende av en nyligen igångsatt utredning angående avlöningsförhållandena
inom statsförvaltningen m. m.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, vilket
förslag, såsom ovan nämnts, innebär, att nuvarande grunder skulle i enlighet
med år 1923 utfärdad, alltjämt tillsvidare gällande kungörelse oförändrat
tillämpas också för nästkommande budgetår. Riksdagen, som i
sina skrivelser angående regleringen av utgifterna under de olika huvudtitlarna
kommer att anmäla sina beslut om uppförande å riksstaten för
budgetåret 1925—1926 av för ändamålet erforderliga anslag, får alltså nu
allenast anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag,
beslutat, att i fråga om bestridande av kostnaderna för dyrtidstilläggen
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar samt statens vattenfallsverk,
ävensom arméns och marinens verktäder och fabriker m. fl. anläggningar
skall för budgetåret 1925 1926 gälla vad i sådant hänseende blivit
för budgetåret 1924—1925 beslutat.

Stockholm den 26 mars 1925.

Med undersåtlig vördnad.