Riksdagens skrivelse Nr 72.
1
Nr 72.
Godkänd av första kammaren den 13 mars 1925.
Godkänd av andra kammaren den 13 mars 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om beredande av möjlighet att i större landskommuner
överflytta vårdandet av folk- och fortsättningsskoleväsendet
till den borgerliga kommunen.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.)
Till Konungen.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 128, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta ingå till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till sådan
lagändring rörande folkskoleväsendet i våra större landskommuner, att Konungen
må kunna förordna att i kommun, som därom gör framställning, folkoch
fortsättningsskoleväsendet må utgöra en angelägenhet, som den borgerliga
kommunen har att vårda i likhet med vad som säges i lagen av den 25 juni
1909 rörande folkskoleväsendet i vissa städer».
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Genom lagen av den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa
städer har i rätt stor utsträckning den dualism avlägsnats, som förr besvärade
städernas ekonomiska förvaltning i så måtto, att den kyrkliga och borgerliga
kommunen utan lagstadgat samarbete skötte envar sitt område.
Numera ligger i överensstämmelse med möjlighet, som angivna lag öppnar,
i allmänhet folkskolans ärenden i händerna på en av kyrkostämma och stadsfullmäktige
gemensamt tillsatt folkskolestyrelse.
Givetvis yppade sig vissa svårigheter vid övergången till den nya ordningen,
men i stort sett ha verkningarna av lagen visat sig vara goda i ekonomiskt
och organisatoriskt avseende. De flesta städerna i vårt land ha ur sitt ekonomiska
liv borteliminerat de osäkerhetsmoment och den dualism, som den
gamla ordningen medförde.
Den kungliga kommittén av den 31 december 1918 överlämnade den 30
december 1922 förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser
om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.
Emellertid blev detta kommitténs förslag utsatt för ett allmänt och
stundom häftigt motstånd. Tiden tyckes ej vara inne för en lösning av alla
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. (Nr 72.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 72.
de frågor, kommittén behandlat. Ur kommitténs komplex av spörsmål borde
ett ärende uttagas och bringas till lösning.
För landskommunerna finnes enligt nu gällande författning ingen möjlighet
att tillförsäkra sig enhetliga principer i fråga om den kyrkliga och borgerliga
kommunens ekonomi. Kyrkostämman är ju beslutande församling rörande
kyrkans och folkskolans angelägenheter. Flerstädes äro kyrkostämmorna alltför
fåtaligt besökta av målsmän för olika orter inom socknen och för olika
meningar för att de skulle kunna sägas vara ett konstant och fulltonigt uttryck
för folkviljan. Stundom är ett fåtal personer närvarande; stundom har
en mer eller mindre öppen agitation för kår- eller klassintressen fört en ensidigt
sammansatt menighet till överläggningen, och skolrådets förslag omkullkastas
ofta av denna tillfälliga stämmopublik.
Den bitterhet de frånvarande känna, när de ekonomiska verkningarna av
beslutet uppenbara sig, frestar dem att en annan gång söka agitera ihop en
motsatt stämmomajoritet. Vissa kommuner kännetecknas av sådana kupper
och kastningar. Genom oberäkneliga faktorers spel försvåras lösningen av våra
kommunalpolitiska skatte- och organisationsproblem.
Ehuru dessa osäkerhetsmoment möta inom skilda delar av kyrkostämmans
maktområde, äro de ekonomiskt mest kännbara i fråga om folkskolan, enär
dennas andel i budgeten är så stor. En ändring i vad det gäller folkskoleärendena
är fördenskull mera trängande ur ekonomisk synpunkt än i någon
annan fråga, som kyrkofullmäktigekommittén behandlat.
Det torde icke vara välbetänkt att genomföra en ovillkorlig ändring i nu
gällande bestämmelser rörande folkskoleärendenas handläggning i landskommunerna,
men eu fakultativ ändring borde möjliggöras. I de kommuner, där
kyrkostämman alltjämt är ett lämpligt och väl nyttjat organ för folkskoleväsendets
vård, påkallas ingen förändring, men av många stora och vidsträckta
kommuner skulle en möjlighet till skolväsendets överflyttning på den borgerliga
kommunen hälsas med tillfredsställelse. Konungen borde ha möjlighet
att bevilja de landskommuner, som hava kommunalfullmäktige och som hos
Konungen göra framställning därom, rätt att överflytta folkskoleärendena på
den borgerliga kommunen i överensstämmelse med vad som stadgas i lagen
av den 25 juni 1909 för vissa städer.»
Vid 1918 års urtima riksdag avläts med anledning av en av herr K. J. Ekman
väckt motion (I: 18) en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, vari anhölls om utredning,
»huruvida och i vad mån representativt system må kunna införas jämväl i
den kyrkliga kommunen». På grund av denna skrivelse tillkallades sedermera,
den 9 januari 1919, särskilda sakkunniga för att verkställa den av riksdagen
begärda utredningen. Dessa sakkunniga upptogo jämväl till behandling frågan
om folkskoleväsendets överförande till den borgerliga kommunen. Med hänvisning
till detta förhållande blev en vid 1919 års lagtima riksdag väckt motion
(II: 222) med förslag till utredning rörande detta spörsmål avstyrkt av
Riksdagens skrivelse Nr 72. 3
konstitutionsutskottet, som likväl uttalade sympatier för motionens syfte, samt
avslagen av kamrarna.
Omförmälda sakkunnigutredning har sedermera slutförts och hava resultaten
av densamma sammanförts i ett den 30 december 1922 avgivet »betänkande
med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas
överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen
in. m.» I betänkandet föreslås bland annat, att ärenden rörande folkskoleoch
fortsättningsskoleundervisningen samt dithörande anstalter skola överföras
från den kyrkliga till den borgerliga kommunens kompetensområde. Något
förslag i detta hänseende — eller beträffande andra i betänkandet behandlade
spörsmål — har emellertid ännu icke framlagts av Eders Kungl. Maj:t och
är, enligt vad riksdagen inhämtat, icke heller under innevarande riksdag
att förvänta.
Enligt nu föreliggande motion skulle lösningen av frågan om folkskoleärendenas
kommunala handläggning ernås på en annan linje än den i det åberopade
sakkunnigbetänkandet angivna. Dessa ärenden skulle nämligen icke
obligatoriskt överflyttas till den borgerliga kommunen; däremot skulle principerna
i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer
göras tillämpliga även för landskommunernas vidkommande, varigenom alltså
förutsättningar för en fakultativ överflyttning av folkskoleärendena inom dessa
kommuner skulle uppstå. Liksom enligt lagen den 25 juni 1909 skulle det
härvid ankomma på Konungen att efter därom gjord framställning förordna
om tillämpning i viss kommun av den nya anordningen för folkskoleärendenas
handläggning. Motionärens framställning utmynnar, såsom nämnt, i förslag
om avlåtande av skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande
av lagförslag i denna riktning.
Riksdagen finner den i föreliggande motion uttryckta uppfattningen rörande
behovet av en ändring av bestämmelserna beträffande folkskoleärendens
kommunala handläggning vara riktig. En överflyttning av dessa
ärenden till den borgerliga kommunen, när fullmäktige där finnas, torde
genom ärendenas behandling i representativ ordning medföra vissa praktiska
fördelar, i det att möjlighet till ett bättre avvägande av olika utgiftsposter
mot varandra och till eu klarare överblick över den totala utgiftsbördan härigenom
skulle vinnas. Särskilt inom de större kommunerna skulle detta säkerligen
visa sig vara av stort värde.
Genom att i tillämpliga delar utsträcka giltigheten av lagen den 25 juni
1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer också till landskommunerna
skulle man på ett enkelt och praktiskt sätt, även utan någon mera genomgripande
förändring av hithörande lagstiftning, vinna den fördelen, att den i
ett flertal städer med framgång prövade anordningen för skolärendens handläggning
jämväl skulle kunna inom eu snar framtid komma till användning
i de kommuner på landsbygden, där så funnes lämpligt. Det föreslagna tillvägagångssättet
ansluter sig till redan prövade förhållanden och innebär så
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 72.
lunda ett fullföljande av grundsatser, vilka även i gällande lagstiftning kommit
till uttryck.
Riksdagen finner dock en mera ingående jämförande prövning av såväl nu
föreliggande som andra förslag i frågan påkallad för att ett väl grundat avgörande
skall kunna träffas.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t ville taga under övervägande frågan om utsträckning av lagen den 25
juni 1909 rörande folkskoleväsendet i vissa städer att gälla även för landsbygden.
Stockholm den 13 mars 1925.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1925,