Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

1

tfr 6 A.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1925.

Godkänd av andra kammaren den 12 maj 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa
av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för budgetåret
1925—1926 under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(Statsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har
Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
(punkt 1)

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdeparte -

mentet på följande sätt:

Befattning. Lönegrad.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet............ —

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............ —

3 kansliråd.............................................................................................. B 30

4 förste kanslisekreterare........................................................................ B 26

1 registrator........................................................................................... B 22

4 andre kanslisekreterare....................................................................... B 21

1 förste expeditionsvakt ........................................................................ B 7

2 förste kanslibiträden ........................................................................... B 7

2 expeditionsvakter................................................................................ B 5

4 kanslibiträden....................................................................................... B 4;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. Nr 6 A. 966 26 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

dels godkänna följande stat för kommunikationsdepartementet att tillämpas
från och med budgetåret 1925—1926:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...

Vikariatsersättningar, förslagsanslag..............................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

Kronor.

............. 168,500

............. 4,000

............ 17,700

Summa 190,200;

dels oek i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Eders Kung! Maj:ts kansli med 190,200 kronor.

Riksdagen har numera fattat beslut i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
förslag angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden.
Detta beslut, som bland annat innebär, att kvinnliga befattningshavare
icke skola vara berättigade åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i vederbörande
lönegrad i den för manliga och kvinnliga befattningshavare beslutade
gemensamma löneplanen, föranleder, att den i staten för kommunikationsdepartementet
ingående anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän
kan nedsättas med 900 kronor till 167,600 kronor samt att anslaget
till departementets avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli i följd härav kan
begränsas till 189,300 kronor. Likaså föranledes av riksdagens beslut förändring
i benämningen av de i 7:e och 4:e lönegraderna upptagna förste
kanslibiträdes- och kanslibiträdesbefattningarna till kanslibiträde respektive
kontor sbiträde.

Riksdagen, som i övrigt icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag, får alltså anmäla, att riksdagen

dels bestämt antalet ordinarie befattningar i kommunikationsdepartementet
på följande sätt:

Befattning.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet.........

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet .........

3 kansliråd.........................................................................................

4 förste kanslisekreterare....................................................................

1 registrator..........................................................................................

4 andre kanslisekreterare.....................................................................

1 förste expeditionsvakt .....................................................................

2 kanslibiträden....................................................................................

2 expeditionsvakter.............................................................................

4 kontorsbiträden.................................................................................

Lönegrad.

B 30
B 26
B 22
B 21
B 7
B 7
B 5
B 4;

dels godkänt följande stat för kommunikationsdepartementet, att tillämpas
från och med budgetåret 1925—1926:

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 3

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......................... 167,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 4,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 17,700

Summa 189,300;

dels ock i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli med 189,300 kronor.

2:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj-.ts förslag (punkt 2) har riksdagen
för upprätthållande av departementets verksamhet för budgetåret 1925—1926
anvisat ett extra anslag av 28,420 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 3) att
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på följande sätt:

Befattning. * Lönegrad.

1 överdirektör ........................................................................................... A 2

2 byråchefer och ledamöter....................................................................... B 30

1 byrådirektör och ledamot...................................................................... B 28

2 förste byråingenjörer ............................................................................. B 26

3 byråingenjörer.......................................................................................... B 21

1 notarie ..................................................................................................... B 21

1 registrator, tillika aktuarie .................................................................... B 21

1 revisor och bokhållare............................................................................ B 21

1 förste expeditionsvakt............................................................................. B 7

2 förste kanslibiträden............................................................................... B 7

2 expeditionsvakter .................................................................................. B 5

3 kanslibiträden ......................................................................................... B 4;

dels godkänna följande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att tilllämpas
från och med budgetåret 1925—1926:

Stat: Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 135,100

Vikariatsersättningar, förslagsanslag................................................... 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 29,700

Summa 168,300;

dels ock i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med 168,300 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag har ej givit riksdagen anledning
till annan erinran än att riksdagen med hänsyn till sitt beslut i fråga om

4

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden funnit anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kunna nedsättas med 800 kronor eller från 135,100 kronor
till 134,300 kronor samt anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
sålunda kunna begränsas till 167,500 kronor. Riksdagen har härjämte iakttagit
den förändrade benämning å vissa tjänster, som enligt riksdagens
beslut borde vidtagas.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen

dels bestämt antalet ordinarie befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på följande sätt:

Befattning.

1 överdirektör...............................

2 byråchefer och ledamöter ........

1 byrådirektör och ledamot ........

2 förste byråingenjörer................

3 byråingenjörer............................

1 notarie........................................

1 registrator, tillika aktuarie........

1 revisor och bokhållare ..............

1 förste expeditionsvakt .............

2 kanslibiträden.............................

2 expeditionsvakter........................

3 kontorsbiträden ..........................

dels godkänt följande stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

pas från och med budgetåret 1925—1926:

Lönegrad.

. A 2
. B 30
. B 28
. B 26
B 21
B 21
. B 21
. B 21

B

B

B

B

7

7

5

4;

att tilläm -

ijtClt. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......................... 134,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag...................................................... 3,500

Avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare m. m..................... 29,700

Summa 167,500;

dels ock i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört det ordinarie förslagsanslaget
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med 167,500 kronor.

4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) har riksdagen
till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra anslag av 44,000 kronor.

5:°) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) har riksdagen
såsom ytterligare medel till avlöning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
distriktstjänstemän för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 4,500
kronor.

6:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) har riksdagen
i riksstaten uppfört det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt medlemmar
av väg- och vattenbyggnadskåren utan angivet belopp.

5

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

7:o) I förslaget till riksstat liar Eders Kungl. Maj:t (punkt 8) upptagit
ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten med oförändrat
belopp, 45,000 kronor.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t till förstärkning av ifrågavarande ordinarie
anslag äskat ett extra anslag av 10,000 kronor. Riksdagen, som i likhet
med departementschefen anser, att nämnda extra anslag bör kunna begränsas
till det sålunda begärda beloppet, 10,000 kronor, får beträffande det
ordinarie anslaget nu anmäla, att riksdagen i riksstaten för budgetåret
1925—1926 uppfört det ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna
arbeten med oförändrat belopp, 45,000 kronor.

8:o) Under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående punkt anfört,
får riksdagen anmäla, att riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 9) till förstärkning av reservationsanslaget till expenser för allmänna
arbeten för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 10,000
kronor.

9:o) Eders Kungl. Maj:t har i förslaget till riksstat uppfört det ordinarie
reservationsanslaget till vägundersökningar med oförändrat belopp, 90,000
kronor (punkt 10).

Med hänsyn till vad departementschefen i ärendet anfört, lärer det ordinarie
anslaget till vägundersökningar böra uppföras med oförändrat belopp, 90,000
kronor, varjämte ett extra anslag å 70,000 kronor synes böra för ändamålet
beviljas.

Riksdagen har i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört det ordinarie
reservationsanslaget till väqundersökninqar med oförändrat belopp,
90,000 kronor.

10:o) Under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående punkt
anfört, får riksdagen anmäla, att riksdagen i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 11) till förstärknmg av anslaget till vägunderundersökningar
för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 70,000 kronor.

ll:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att till förbättring
och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av
3,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

Mot förslaget om att uppföra automobilskattemedlen å riksstaten, vilket
förslag tillkommit på grund av framställning från riksdagen, har riksdagen
icke funnit anledning till erinran. Med bifall jämväl i övrigt till Eders
Kungl. Maj:ts under nu förevarande punkt gjorda framställning har riksdagen
till förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga
gator och vägar för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 3,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

12:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till förbättring
och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar å
landsbygden m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 12,000,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

6

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 34 ock II: 43) kar
kemställts, att riksdagen, vid anvisande av det i statsverkspropositionen,
sjätte kuvudtiteln, punkt 13, uppförda anslaget till förbättring ock underkåll
av för automobiltrafiken viktiga vägar ock broar å landsbygden m. m., att
direkt utgå av automobilskattemedel, måtte för sin del besluta ock kos Kung!
Maj:t begära sådan ändring i kung! förordningen den 20 juni 1924 ock kung!
kungörelsen den 21 november samma år angående fördelning av automobilskattemedel,
att av den landsbygden tillkommande andel av dessa medel
erforderligt belopp ställes till förfogande för utdelning enligt av motionärerna
angivna grunder till de vägkållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits
till underkåll medelst vägkassan.

Innebörden av nämnda motioner är, att av den andel av automobilskattemedlen,
som tillkommer landsbygden, erforderligt belopp skulle ställas till
förfogande för att beträffande de vägkållningsdistrikt inom landet, där samtliga
vägar övertagits till underkåll medelst vägkassan, användas för tilldelning
av ett ytterligare vägkållningsbidrag å 15 procent utöver det ordinarie
bidrag av 30 procent, som nu utgår enligt gällande väglag. Härtill skulle
komma ett ytterligare tilläggsbidrag att utgå efter vissa angivna grunder till
likaledes sådana särskilt betungade vägkållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar
övertagits till underkåll medelst vägkassan.

Att automobilskattemedlen böra komma till användning jämväl för att
bereda lättnader i själva vägunderhållet ock för täckande av de merutgifter,
som automobiltrafiken otvivelaktigt medfört för de underhållsskyldige, är
av riksdagen redan tidigare fastslaget. I detta avseende får riksdagen erinra
bland annat om en vid senaste riksdag vidtagen förändring i gällande författning,
varigenom avsågs att åt kraven på bidrag till själva vägunderhållet
bereda full likställighet med de föreliggande intressena av att från automobilskattemedlen
lämnades understöd till ombyggnads- ock förbättringsarbeten.

Otvivelaktigt kar vid den första ock enda fördelning av automobilskattemedlen,
som hittills ägt rum, den största anparten av dessa gått till förbättrande
åtgärder. Från sakkunnigt håll kar emellertid framhållits, hurusom
detta förklarades därav, att vägstyrelserna vid sina ansökningar om
bidrag satt i förgrunden behovet av att till eu början söka grundförbättra
vägarna, så att de över huvud taget kunde trafikeras av motorfordon
utan oskäligt höjande av underhållskostnaden. Genom en förbättrad avdikning
ock en förstärkning av vägbanan bleve nämligen det framtida
underhållet billigare. På detta sätt komme alltså de till förbättringar
anslagna medlen indirekt vägunderhållet till godo i en icke ringa utsträckning.
Det vore således av den allra största betydelse, att automobilskattemedlen
särskilt under dessa första år till övervägande del komme förbättringsarbetena
till godo och därmed indirekt underhållsarbetena.

Gentemot motionärernas yrkande kan vidare framhållas, att genom den allmänna
fördelning över landets vägunderkållsdistrikt av viss del av automobilskattemedlen,
som i motionerna föreslagits, visserligen ett allmänt ökat
bidrag till vägunderhållet skulle erhållas, men knappast säkerhet vinnas för

7

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

att just de väghållningsdistrikt, som äro särskilt betungade av exempelvis
eu stor genomlöpande automobiltrafik, erhölle den däremot svarande lättnad
i vägunderhållet, som får anses vara ett huvudsyfte med automobilskattemedlen.
Påvisats har också, hurusom eu tilldelning till vägdistrikten av
grundbidrag på det sätt, motionärerna tänkt sig, skulle medföra, att för vissa
län detta grundbidrag bleve större iin länets hela andel av automobilskattemedlen.
Detta gäller åtminstone med de hitintills utdelade skattebeloppen och
skulle antagligen även bliva fallet för vissa län med de hädanefter tillkommande
skatteandelarne. Norrbottens läns andel utgjorde exempelvis år 1924
omkring 77,000 kronor, under det att den ytterligare andel av 15 % av vägunderhållskostnaden,
som enligt i motionerna angiven norm skulle falla på
detta län, borde kunna approximativt angivas till 300,000 kronor.

Å andra sidan torde ett genomförande av det motionsvis framförda förslaget
innebära en större säkerhet för att vid fördelningen av automobilskattemedlen
själva vägunderhållet komme att erhålla sin vederbörliga anpart.
Ett beslut i av motionärerna angiven riktning torde också, enligt
vad från sakkunnigt håll vitsordats, bidraga till ökad trygghet för vägdistriktens
ekonomi samt ökat intresse för övergång till ett mera tidsenligt underhåll
genom vägkassorna och härigenom i stort sett till en besparing för
landet i sin helhet i avseende å vägutgifter. Härigenom skulle även underlättas
fördelningen av medlen samt övervakandet av deras rätta användning.
Då underhållsmedlen på detta sätt efter bestämda beräkningsgrunder
komme att tilldelas vägkassorna, bleve det nämligen icke längre nödvändigt
att som hittills övervaka att tilldelade belopp användes till vissa bestämda
vägars underhåll efter på förhand uppgjord plan, utan kunde kontrollen
inskränkas till att avse, huru vägstyrelsen i stort sett tekniskt skötte
distriktets vägunderhåll.

De ovan antydda betänkligheterna ur synpunkten av en rättvis fördelning
å skilda landsdelar och inom skilda vägdistrikt, i olika hög grad betungade
av automobiltrafik, torde också kunna förminskas genom att i motionerna
angiven fördelningsprocent sänktes från 15 till exempelvis högst 10 procent,
varvid ytterligare utjämningsbidrag i av motionärerna föreslagen form ej
skulle utgå. I samband därmed torde den allmänna, nu till 20 procent bestämda
och till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställda utjämningsandelen
kunna sänkas. Ett allmänt medgivande av rätt till visst bidrag till vägunderhållet
från automobilskattemedlen innebär nämligen, såsom ovan visats, i och
för sig en utjämning av dessa skattemedel till förmån för de hårdast betungade
landsdelarna, oberoende av vad från dessa landsdelar influtit i skatt. Pör
att icke till ett dylikt ökat allmänt underhållsbidrag alltför stor del av
automobilskattemedlen skulle komma att disponeras, torde vidare en maximigräns
böra sättas för vad som totalt i förhållande till influtna dylika medel
finge härför disponeras, så att exempelvis under inga förhållanden finge på
detta sätt till ökat vägunderhållsbidrag utbetalas mer än 30 procent av vad
som för ett visst år funnes sammanlagt i automobilskattemedel disponibelt
för landsbygden.

8

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Om än alltså riksdagen finner vissa billighetsskäl tala för ifrågavarande
motionsvis framförda förslag och jämväl hyser den uppfattningen, att detsamma
med vissa — på grundval av verkställda nödiga utredningar — vidtagna
modifikationer skulle kunna innebära en godtagbar grund för åstadkommande
av en bättre fördelning och utjämning av automobilskattemedlen,
anser sig dock riksdagen icke nu böra framkomma med någon hemställan i
dylik riktning. Såsom synnerligen angeläget betraktas nämligen på sakkunnigt
håll, att innan ändringar i nuvarande författning vidtagas, någon
erfarenhet av nu gällande bestämmelsers verkningar vunnits. Ännu hava
blott ett års medel blivit utdelade; detta har därjämte skett under en tid,
då övergången från naturaunderhåll till distriktens övertagande av vägunderhållet
först börjat på fullt allvar tränga sig fram, utan att dock en dylik
övergång i större omfattning ännu hunnit genomföras. Nödvändigt anses
också vara att vinna utredning om automobiltrafikens omfattning i de olika
länen och å de olika vägarna, denna trafiks åverkan å vägarna och det föreliggande
behovet av vägförbättringar och vägunderhåll. Såsom ett önskemål
har därjämte uttalats, att för varje vägdistrikt upprättas plan för dylika arbeten,
avseende några år framåt, exempelvis fem år, vilka planer därefter borde
för varje län av länsstyrelserna granskas och sammanställas. Först sedan
utredningar av antydd art verkställts och dylika planer upprättats samt
klarhet vunnits rörande storleken av de kostnader, som oundgängligen nödiga
förbättringsarbeten för ernående av ett något så när ekonomiskt underhåll
bort betinga, torde en mera säker grundval för revision av fördelningsbestämmelserna
i nu angivna liksom i andra hänseenden kunna vinnas.

Ett enhetligt och fullt rationellt ordnande av vägdistriktens bokföring är
också en fråga, som blir av allt större vikt ju mera medel, som ställas till
vägdistriktens disposition. Ett i detta avseende av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med tillhjälp av särskilda sakkunniga utarbetat förslag är för närvarande
utremitterat till länsstyrelser och andra myndigheter för granskning.

Äissa förslag hava också framkommit om möjlighet att erhålla bidrag till
nya angelägna särändamål, exempelvis i fråga om bekostande av önskvärda
förbättringar i säkerhetsanordningarna vid järnvägsövergångar, där risken
för kollisionsolyckor är mera framträdande.

Det synes alltså enligt riksdagens mening icke tillrådligt att för närvarande
skrida till något fastställande av ändrade grunder för automobilskattemedlens
fördelning. De jämkningar i riktning mot större hänsynstagande
till de väghållningssky 1 diga, som kunna anses önskvärda, torde kunna genomföras
inom ramen av gällande bestämmelser. Sålunda torde den i utfärdade
allmänna villkor uppställda fordran att för åtnjutande av bidrag från automobilskattemedlen
erfordras, att vägdistrikten själva till en tredjedel bekosta
det förbättrings- eller underhållsarbete, för vilket bidrag sökes, kunna i viss
mån eftergivas, sa att kravet på distriktets egna bidrag, där särskilt ömmande
förhållanden härtill böra föranleda, sänkes till exempelvis en fjärdedel eller
femtedel.

9

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Riksdagen, som med hänsyn till ovan anförda omständigheter anser de i
ämnet väckta motionerna icke nu böra påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida, vill dock till sist, i anslutning till den vid senaste riksdag
beslutade ändringen i automobilskatteförordningen, framhålla angelägenheten
av att vid skeende fördelningar av automobilskattemedel tillbörligen beaktas
de väghållningsskyldiges krav att erhålla en rättvis lättnad i en genom
automobiltrafikens tillväxt betydligt ökad väghållningsbörda.

Under åberopande härav och med hänvisning i övrigt till vad riksdagen
under nästföregående punkt anfört om uppförande av automobilskattemedlen
å riksstaten, får riksdagen anmäla, att riksdagen till förbättring och underhåll
av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar å landsbygden m. m. för
budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 12,000,000
kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

13:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) har riksdagen
till undersökningar av mindre hamnar och farleder ävensom till upprättande av
planer till anläggning eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro
förenade med vägföretag, för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.

14:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till understödjande
av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning av åar och farleder för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
reservationsanslag av 850,000 kronor.

I likhet med departementschefen finner riksdagen erforderligt, att en höjning
av nu utgående anslag för här ifrågavarande ändamål vidtages, och
har riksdagen funnit sig böra bevilja det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet.
Riksdagen får därför anmäla, att riksdagen till understödjande
av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning av
åar och farleder för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 850,000 kronor.

15:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för anläggning
av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest
mindre goda vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.

På grund av automobilväsendets utveckling hava kraven på vägarnas
tekniska utförande och underhåll på senaste tiden väsentligt stegrats.
Mångenstädes erfordras en genomgripande omdaning av vägnätet för att
tillgodose en alltjämt tilltagande landsvägstrafiks behov. Tack vare 1922
års riksdags beslut om automobilskattens införande kan dock statens medverkan
för nödiga förstärkningsåtgärder lämnas på ett betydligt kraftigare
sätt än eljest varit möjligt. För nästkommande budgetår beräknas sålunda
landsbygdens andel i dessa medel komma att uppgå till cirka 12,000,000
kronor. Betydande kapitalbelopp hava också på senaste tiden i form av
arbetslöshetsmedel nedlagts å allmänna vägarbeten. Sammanlagt utgjorde
vid senaste årsskiftet dessa belopp, enligt vad riksdagens vederbörande utskott
från arbetslöshetskommissionen inhämtat, i runt tal 60,000,000 kronor,

10

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

för vilken summa beräknades hava åstadkommits allmänna vägar till en
sammanlagd längd av cirka 2,500 kilometer. Trots vad som sålunda åtgjorts
och även med tagen hänsyn till att den av automobilväsendet påkallade
omdaningen av landets vägväsen i'' första hand avser förbättringar å det
redan förefintliga vägnätet, föreligga dock alltjämt inom skilda trakter av
landet behov av nya vägförbindelser, för vilkas åstadkommande påkallas statens
medverkan. Icke minst gäller detta vissa skogstrakter i Norrland och
annorstädes, vilkas nuvarande isolering från övrig bygd utgör ett avgörande
hinder för deras framåtskridande.

Statens bidrag till vägbyggnader utgå för närvarande från ett flertal olika
anslag. Förutom till det under förevarande punkt upptagna allmänna vägbyggnadsanslaget
hava på senare tid medel årligen anvisats till anläggning
av enklare vägar, ödebygdsvägar och utfartsvägar, vilka tre anslagstafla:
så småningom tvingat sig fram med hänsyn särskilt till de norrländska förhållandena.
Att märka är att den sålunda skedda uppdelningen å olika
anslag genomförts så gott som oberoende av den sedan gammalt förefintliga
och i väglagen upptagna indelningen av landets allmänna vägnät i landsvägar
och bygdevägar.

Jämväl från det under nästföregående punkt upptagna anslaget till brobyggnader
samt från automobilskattemedlen utgå bidrag till vägbyggnadsarbeten.

Om än givetvis av förhållandena kan vara påkallat att bidragen till vägbyggnadsväsendet
uppdelas på ett flertal anslag alltefter de olika samfärdseländamål,
anslagen avse att tjäna, torde den nuvarande uppdelningen dock
knappast kunna sägas uppfylla tillbörliga krav på klarhet och överskådlighet.
Den bristande avgränsning av de olika anslagens ändamål, som utmärker
densamma, jämte dess i vissa stycken mindre tidsenliga karaktär är ägnad
att framkalla osäkerhet för den anslagssökande samt jämväl svårigheter, då
det gäller att åstadkomma en rationell avvägning av anslagen och en rättvis
fördelning av dessa alltefter de skiftande behoven i olika landsdelar.

Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen, är emellertid frågan
om normerna för de olika vägtyperna för närvarande under utredning inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under övervägande är därjämte att åstadkomma
en bättre överblick över vägbehovet å olika orter genom upprättande
av flerårsplaner för varje län; dessa planer, vilka skulle omfatta vägväsendets
lämpliga utveckling i olika hänseenden, äro avsedda att sedermera göras till
föremål för central bearbetning för hela landet.

Riksdagen finner ur olika synpunkter önskvärt, att de sålunda ifrågasatta
utredningarna rörande vägbyggnadsväsendet med därtill hörande skilda spörsmål
snarast kunna komma till stånd. Utan att förbise de ökade krav i fråga
om vägbyggnadernas utförande, som automobiltrafiken i stor utsträckning
medfört, vill dock riksdagen framhålla, att såsom en allmän synpunkt vid
de blivande övervägandena torde böra fasthållas, att åt de statsunderstödda
vägföretagen kan givas en efter trafikbehovet anpassad planläggning, så att
icke på grund av fastställda bestämmelser eller i övrigt tillämpade tekniska
normer framtvingas anläggningar, som stå i ett mindre rimligt förhållande

11

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

till (Ten å dessa framlöpande trafiken. Detta galler i synnerhet företag, som
äro avsedda att åstadkommas med bidrag från anslagen till enklare vägar,
ödebygdsvägar och utfartsvägar.

Yad särskilt angår de med anslaget för enklare vägar utförda anläggningarna,
synas dessa i fråga om byggnadssätt i verkligheten kommit att nära
sammanfalla med den i väglagen omtalade bygdevägstypen, ett förhållande
som synes stå i strid med vad som ursprungligen av statsmakterna avsågs,
då nämnda vägtyp år 1913 infördes.

Det är för riksdagen känt, att icke blott i Norrland utan även inom landets
sydliga delar stort intresse derstädes förefinnes för en allmännare användning
av en enklare vägtyp, avsedd att sätta glest befolkade skogstrakter i
förbindelse med odlad bygd och landets övriga kommunikationsnät. På
många håll bär man, såsom i en inom riksdagen väckt motion närmare
belyses, länge insett det berättigade i dessa skogsbygdens krav på vägar,
men funnit mindre lämpligt att för erhållande av statsbidrag till en väg
genom en glesbebyggd skogstrakt nödgas bygga en förbindelse lika stabil och
lika dyrbar som den, som kräves i den tättbebyggda delen av vägdistriktet
med dess livliga samfärdsel.

Dessa synpunkter förtjäna enligt riksdagens mening allt beaktande. Med
fasthållande av att nöjaktig avdikning med anläggandet av erforderliga
trummor och broar bör åstadkommas, torde vid anläggningar av dessa
enklare vägar, som i regel äro avsedda för en ringa samfärdsel, kunna väsentligt
eftergivas övriga tekniska fordringar, exempelvis i avseende å lutningsförhållanden,
vägbredd, vägbanans grusning och hårdgöring m. m. Sålunda
torde vägbredden i allmänhet kunna begränsas till 2,5—3 meter under förutsättning,
att mötesplatser anläggas vid kurvor, stigningar och i övrigt i mån
av behov. Avståndet mellan vägdikena torde dock i allmänhet böra tilltagas
så stort, att en framtida breddning av vägen vid en växande trafik underlättas.

Yad riksdagen sålunda anfört, torde särskilt äga tillämpning a de förekommande
ödebygdsväganläggningarna, vilka för närvarande utföras genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg, men som i allmänhet synas draga
mycket höga kostnader, i synnerhet om i betraktande tages dessa anläggningars
karaktär av nödtorftiga förbindelseleder genom fjälltrakter och andra
synnerligen glest befolkade landsdelar. Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upplysts, beräknas dessa vägar, anlagda med en vägbredd
av 2,5 meter, för närvarande kosta i medeltal omkring kronor 6: 50 för meter
eller över det dubbla av det belopp av 3 kronor, som angavs såsom sannolikt
i den år 1918 i ämnet framlagda propositionen. För riksdagen är ock
känt, att för ett genomsnittspris understigande sistnämnda belopp för närvarande
kunna i Norrland åstadkommas goda vägförbindelser.

Såsom ett allmänt önskemål framstår ock att kostnaderna för inspektion,
kontroll och arbetsledning vid förekommande statsunderstödda vägbyggnadsföretag
i möjligaste mån nedbringas och att arbetena organiseras pa ett
sådant sätt, att detta syfte kan vinnas.

Då nu ett allmänt övervägande av vissa allmänna riktlinjer för den framtida
utvecklingen av landets vägväsen synes förestå, har riksdagen ansett sig

12

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

böra framlägga dessa synpunkter. Riksdagen vill därvid uttala en förväntan,
att den utredning av hithörande spörsmål, som av departementschefen omnämnts,
gives en allsidig karaktär, sa att jämsides med de från sakkunnigt
håll framförda tekniska kraven jämväl allmänna ekonomiska och praktiska
behov ssynpunkter kunna vinna tillbörligt beaktande.

Yad till sist angår frågan om beräkningen av det anslagsbelopp, som bör
under nu förevarande punkt för nästkommande budgetår anvisas, har riksdagen,
i anslutning till vad departementschefen i detta avseende anfört, ansett
anslaget böra bestämmas till av Eders Kungl. Maj:t föreslaget belopp, 3,000,000
kronor.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts
förslag, för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller
eljest mindre goda vägar förbudgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.

16.o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att för anläggning
av enklare vägar för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 600,000 kronor.

Med hänsyn till den av departementschefen lämnade utredningen och i
anslutning till vad riksdagen under nästföregående punkt anfört, har riksdagen
funnit, att anslaget för nästkommande budgetår bör bestämmas till
det av Eders Kungl. Maj.t föreslagna beloppet, 600,000 kronor. Riksdagen
får alltså anmäla, att riksdagen för anläggning av enklare vägar för budgetåret
1925 1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

17:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) har riksdagen
dels för fullbordande av väganläggning mellan Parkajoki och Muonionalusta i
Norrbottens län för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor, dels och för påbörjande av anläggning av enklare väg
mellan Muodoslombolo och Saivomuotka i samma län anvisat ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.

18:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för anläggning
av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret
1925 1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 175,000 kronor.

Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:92 och II: 146)
har hemställts, att riksdagen måtte besluta höja det i Eders Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, 6:e huvudtiteln, punkt 20, begärda beloppet 175,000 kronor
för anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för budgetåret
1925—1926 till 225,000 kronor.

Såsom i motionerna närmare påvisats, skulle genom mindre bidrag från
ifrågavarande till utfartsvägar avsedda anslag kunna möjliggöras tillkomsten
av vissa vägföretag, som i avseende å den allmänna nyttan av företaget äro
av eller närma sig allmän vägs natur. Detta gäller exempelvis kortare vägsträckor,
avsedda att med allmänna vägnätet förbinda byar, mellan vilka
allmän bygdeväg med statsanslag redan utförts, men som icke kunnat erhålla
statsbidrag för att uppnå vägförbindelse med angränsande stora landsväg.
Med hänsyn till den utveckling av norrländska vägväsendet, som alltså med

13

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

en jämförelsevis liten utgift från statens sida på detta sätt skulle kunna
åstadkommas, liar riksdagen ansett sig böra bifalla det motionsvis gjorda
yrkandet, att ifrågavarande anslag böjes från det av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna beloppet av 175,000 kronor till 225,000 kronor. Riksdagen får
alltså anmäla, att riksdagen, för anläggning av utjartsvägar i Norrland, Dalarna
och Yärmland för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 225,000 kronor.

19:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) har riksdagen
för beredande av tillag g sbidrag till vissa företag, för vilka medel anvisats
från anslagen till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar, till understödjande av
brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
av åar och farleder ävensom till anläggning av enklare vägar,. utöver förut
för ändamålet anvisade medel, beviljat ett belopp av 1,000,000 kronor samt
därav för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag anvisat ett
belopp av 100,000 kronor.

20:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 22) har riksdagen
för anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors för budgetåret 1925
—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 250,000 kronor.

21:o) Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:149 och
II: 202) har hemställts, att riksdagen måtte för påbörjande av utfartsvägar
till inlandsbanan från de väster om järnvägen belägna bygderna på extra stat
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 100,000 kronor.

Den i motionerna framlagda planen för vägförbindelser mellan inlandsbanan
och de väster om denna belägna orterna, vilken plan är grundad på
en av länsstyrelsen i Västerbottens län i ämnet gjord framställning, upptager
följande vägförbindelser, för vilka kostnaderna skulle uppgå till nedan -

nämnda belopp:

vägen inlandsbanan—Dikanäs (utmed Vojmsjön) ............ kronor 258,500: —

Tägen Långvattnet—Forsmark .......................................... » 306,300: —

vägen Luspen—Slussfors enligt länsstyrelsens överslags kalkyl.

................................................................................ » 304,000: —

vägen Sorsele kyrkoplats till Gillisnuole enligt länsstyrelsens
beräkning ...................................................... » 300,000: —

eller tillhopa kronor 1,168,800: —

Såsom i motionerna närmare påvisats, har i utredningarna angående järnvägsbyggnader
i lappmarken upprepade gånger framhållits vikten av att omkringliggande
bygd genom väganläggningar sattes i förbindelse med järnvägen.
Det har sålunda redan från början förutsatts, att ett vägnät skulle
komma att anknyta sig till inlandsbanan. Så anförde 1919 års riksdag i
skrivelse nr 203 angående ifrågasatt vägförbindelse till Tärna kyrkoby, »att
en uppoffring från statens sida i syfte att knyta här ifrågavarande isolerade
fjällbefolkning närmare samman med det egna landet, så att den icke längre
bleve för sin existens beroende av vårt grannland, vore en fosterländsk

14

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

gärning, vars betydelse icke kunde överskattas». I anslutning härtill beslöts
vid 1920 års riksdag åstadkommandet på statens bekostnad av en vägförbindelse
mellan Tärna kyrkoby och Slussfors, vilken vägförbindelse, på sätt
under näst föregående pimkt omförmäles, inom den närmaste framtiden torde
bliva färdigställd.

"V a(l riksdagen anförde beträffande Tärna socken, äger, såsom av motionärerna
framhållits, emellertid sin tillämpning även i fråga om övriga ifrågavarande
socknars fjällbygd, som nu saknar utfartsvägar. Behovet av dylika
ytterligare vägförbindelser förutsattes också såsom sannolikt, då vid 1920
års riksdag beslut fattades rörande ovannämnda vägförbindelse Tärna—
Slussfors.

Om än alltså motionärernas yrkande måste anses vara till syftet behjärtansvärt,
torde dock knappast definitiv ståndpunkt till frågan nu från riksdagens
sida böra fattas. För ett dylikt ställningstagande förutsattes enligt riksdagens
mening, att en närmare plan utarbetas rörande sättet och ordningen för de
ifrågasatta väganläggningarnas åstadkommande med särskilt hänsynstagande
till möjligheterna att för ändamålet erhålla bidrag från väghållningsdistrikt
eller landsting. Vid denna plans utarbetande torde också böra beaktas
vikten av att de blivande väganläggningarna erhålla ett enkelt utförande,
som svarar mot deras allmänna karaktär av förbindelseleder genom glest
befolkade trakter, samt att i övrigt sådana organisatoriska anordningar träffas,
att byggnadskostnaderna i möjligaste mån kunna begränsas.

Riksdagen, som förutsätter, att ifrågavarande utredningar skola hinna slutföras
i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års
riksdag, får anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte dels låta föranstalta om
utredning rörande behovet av utfartsvägar till inlandsbanan från de väster
om banan belägna bygderna, dels ock för riksdagen framlägga det förslag i
ämnet, vartill nämnda utredning kan giva anledning.

22:o) Under punkt 23 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att av
det såsom bidrag till bestridande av kostnader för förbättring av Yisby hamn
beviljade anslaget å 750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra
reservationsanslag anvisa ett belopp av 125,000 kronor.

Med beaktande att av det utav 1919 års riksdag beviljade anslaget å

150.000 kronor till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn,

125.000 kronor ännu icke blivit av riksdagen anvisade, har riksdagen, då
ifrågavarande arbeten väntas i sin helhet bliva slutförda under innevarande
år, ansett sig böra nu anvisa berörda återstod av statsbidraget.

I enlighet härmed får riksdagen anmäla, att riksdagen av det såsom bidrag
till bestridande av kostnader för förbättring av Visby hamn beviljade anslaget
av 750,000 kronor för budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag
anvisat ett belopp av 125,000 kronor.

23:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen medgiva, att
för bedrivande av arbeten a till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader
må av de till företag inom fiskehamnsgruppen II anvisade anslag användas
ett belopp av 250,000 kronor.

15

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 69) bär yrkats, att riksdagen måtte
i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående behovet
av och kostnaderna för iordningställande av fiskehamnen i Vitemölla, samt
att Eders Kungl. Magt måtte till riksdagen inkomma med de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.

Riksdagen har funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.

Yad angår förenämnda motion om iståndsättande av fiskehamnen i Vitemölla,
har riksdagen funnit de i motionen påpekade förhållandena förtjäna
en undersökning. Då riksdagen sålunda anser den i motionen begärda utredningen
böra komma till stånd, vill riksdagen dock betona, att därmed
ingen ståndpunkt intagits i fråga om den ordning, vari eventuella anslag
till byggnadsarbeten å ifrågavarande hamn böra förekomma i tävlan med
andra anslagskrav av liknande art.

Riksdagen får alltså dels anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts förslag, medgivit, att för bedrivande av arbeten å till fiskehamnsgruppen
I hörande hamnbyggnader må av de till företag inom fiskehamnsgruppen
II anvisade anslag användas ett belopp av 250,000 kronor,
dels och anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning
angående behovet av och kostnaderna för iordningställande av fiskehamnen
i Vitemölla samt till riksdagen inkomma med det förslag, vartill nämnda
utredning kan föranleda.

24:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) har riksdagen
till understödjande av andra mindre fiskehamnsbyggnader än de av fiskehamnskommissionen
till utförande i första hand föreslagna för budgetåret 1925—
1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

25:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26) har riksdagen

dels till undersökningar och upprättande av arbetsplaner för sådana fiskehamnar,
som äro avsedda att erhålla statsbidrag från anslaget till understödjande av
mindre fiskehamnsbyggnader, för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra
reservationsanslag av 2,000 kronor;

dels ock beslutat, att beträffande undersökning, vartill förrättningsman
förordnats efter den 30 juni 1925, skola för åtnjutande av statsbidrag från
ifrågavarande anslag gälla de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1925 angivna grunder.

26:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) har riksdagen
till bestridande av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten å
genom statens försorg tillkomna fiskeliamnsanläggningar för budgetåret 1925—
1926 anvisat ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

27:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen, att för slutförande
av arbetena med upprensning av vissa farleder i Mälaren ävensom
för anordnande av fyrbelysning i samma farleder för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.

Riksdagen, som ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får anmäla, att riksdagen för slutförande av arbetena med upprensning

16

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

av vissa farleder i Mälaren ävensom för anordnande av fyrbelysning i samma
farleder för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av

220,000 kronor.

Vägunderhållet och skjutsväsendet.

28:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 29) bär riksdagen
höjt det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet
från dess nuvarande belopp, 4,700,000 kronor, med 800,000 kronor till 5,500,000
kronor.

29:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) har riksdagen
för bestridande av statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 2,000 kronor.

30:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen att till understöd
åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt för budgetåret 1925—1926
anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen
ifrågasatta ändringen i avseende å sättet för beräkningen av understöd
till väghållningsdistrikt, där hela vägunderhållet övertagits av vägkassan,
bär, med bifall jämväl i övrigt till förevarande förslag, till understöd åt synnerligt
betungade väghållningsdistrikt för budgetåret 1925—1926 anvisat ett
extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

31 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till understöd
åt svenska vägföreningen för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av 25,500 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till understöd
åt svenska vägföreningen för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag
av 25,500 kronor.

32:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 33) har riksdagen
minskat det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader från
dess nuvarande belopp, 500,000 kronor, med 110,000 kronor till 390,000 kronor.

33:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 34) föreslagit riksdagen att till bestridande
av utgifter för registrering av automobiler för budgetåret 1925—
1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor att i första hand utgå
av inflytande registreringsavgifter för automobiler.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna omläggningen
av ifrågavarande registrering av automobiler, får anmäla, att riksdagen
till bestridande av utgifter för registrering av automobiler för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor, att i första
hand utgå av inflytande registreringsavgifter för automobiler.

Byggnadsväsende!;.

34:o) Beträffande ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen kommer
riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

17

Riksdagens skrivelse Nr (i A.

35:o) Eders Kung]. Maj:t liar (punkt 37) föreslagit riksdagen att för beredande
av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer för budgetåret 192o—192(5
anvisa ett extra anslag av 25,500 kronor.

Med bifall till Eders Kung]. Maj:ts förevarande förslag bär riksdagen för
beredande av lokaler för vissa byggnadsstyrelsens byråer för budgetåret 192:)
192G anvisat ett extra anslag av 25,500 kronor.

36:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 38) föreslagit riksdagen att för anskaffande
av möbler för byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. in. för
budgetåret 1925-1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Såsom framgår av den lämnade utredningen, bar det av byggnadsstyrelsen
begärda beloppet av departementschefen ansetts böra begränsas till 50,000
kronor. Då det torde vara ofrånkomligt, att medel för ovan angivna ändamål
ställas till förfogande, bar riksdagen ansett sig böra bifalla förslaget.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för anskaffande av möbler för
byggnadsstyrelsens nya ämbetslokaler m. m. för budgetåret 1925 1926 anvisat

ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

37:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts föreslag (punkt 39) bar riksdagen
till bestridande av kostnader för utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.

38:o) Eders Kungl. Maj:t bar (punkt 40) föreslagit riksdagen att till avlöning
av länsarkitekter för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag
av 31,000 kronor.

I samband härmed bar riksdagen förehaft till behandling en inom riksdagen
väckt motion (II: 209), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
att till avlöning av länsarkitekter för budgetåret 1925—1926 anvisa, utöver
det av Eders Kungl. Maj:t i 1925 års statsverksproposition äskade extra
anslaget av 31,000 kronor, ytterligare 4,000 kronor till avlöning av biträde
åt länsarkitekten i Stockholms län, eller tillsammans 35,000 kronor.

Beträffande den i ämnet väckta motionen om ökat anslag till länsarkitekten
i Stockholms län, företrädesvis betingat av den anhopning av göromål,
som uppkommit på grund av den pågående livliga bebyggelsen inom
länet, vill riksdagen inledningsvis framhålla, hurusom ur åtskilliga synpunkter
framstår som ett viktigt önskemål'', att de i olika delar av landet alltjämt
uppväxande samhällena redan från begynnelsen erhålla en ändamålsenlig
planläggning. Behovet av statens medverkan i detta avseende har också
uppmärksammats av statsmakterna; i sådant syfte vidtogos vid 1924 års
riksdag vissa ändringar i gällande fastighetslagstiftning, innebärande ökad
befogenhet — och skyldighet — för myndigheterna att reglerande ingripa
vid begynnande samhällsbildningar. Det torde dock under alla förhållanden
framstå som klart, att dessa ingripanden endast kunna äga rum i begränsad
omfattning. I första hand lärer alltjämt få överlämnas åt den enskildes
ansvar att sörja för dessa nya samhällens lämpliga daning. Riksdagen håller
ock före, att även på andra vägar än i motionen angivits statens intresse
av att dylika orter med livlig bebyggelse icke oordnat uppstå och utveckla

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 samt. Nr 6 A. scc 25 2

18

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

sig, skola kunna tillvaratagas ock befrämjas. Sålunda är att märka, hurusom
själva styckningen av den mark, vara ett blivande samhälle skall växa
fram, ofta utföres av lantmätare, vilken därvid i sin mån kan öva inflytande
i riktning mot en sund fastighetsbildning. Av påtaglig vikt är ock
att vid handläggningen av hithörande ärenden vederbörlig samverkan äger
rum mellan lantmätaren och den inom länet anställde länsarkitekten.

Vidkommande det nu motionsvis gjorda förslaget om ett nytt biträde åt
länsarkitekten i Stockholms län må erinras, att länsstyrelsen i skrivelse till
Eders Kungl. Maj:t den 12 februari 1925 gjort en liknande framställning, i det
att länsstyrelsen begärt, att utöver det anslag av 8,000 kronor, vilket från och
med år 1923 utgått till länsarkitekten i Stockholms län — och varav 6,000
kronor avsetts till avlöning åt honom och 2,000 kronor disponerats för
kvinnlig kontorshjälp — ett ytterligare belopp av 4,000 kronor redan under
innevarande år matte ställas till förfogande för ett arkitektbiträde. I denna
skrivelse åberopas, hurusom länsarkitekten vid upprepade tillfällen anmält,
att lian icke såge sig i stånd att som sig borde handlägga den mängd av
ärenden, som från länsstyrelsen till honom liänskötes; länsstyrelsen hade
dock i det längsta velat undvika att framkomma med något ytterligare anslagskrav.

Att anspråken på tillgång till fackutbildad hjälp åt länsstyrelsen i Stockholms
län på detta sätt vuxit, har, såsom av motionen och länsstyrelsens
skrivelse inhämtas, sin förklaring i den alltjämt fortgående starka bebyggelsen
i Stockholmstrakten, vilken bebyggelse på sista tiden genom automobilväsendets
utveckling kraftigt stegrats och tagit sig uttryck i uppkomsten av
ett stort antal nya egnahemsområden utefter de till staden inlöpande landsvägarna.
Inom Danderyds socken räknas för närvarande sex dylika nya
samhällsbildningar, inom Sollentuna nio, inom Spånga socken fyra o. s. v.
Av en i länsstyrelsens framställning förefintlig statistisk redogörelse inhämtas,
att ensamt avsöndringsärendena stegrats från 499 år 1921 till 1,855
år 1924 och totala antalet tjänsteärenden under samma tidsperioder från
870 till 2,297. Denna alltjämt växande arbetsbörda har av länsstyrelsen
betecknats som oöverkomlig trots ett intensivt arbete från vederbörande
tjänsteinnehavares sida.

Av den sålunda och i övrigt lämnade utredningen har riksdagen funnit
framgå, att den arbetskraft, som för närvarande står till förfogande för bestridande
av länsarkitektgöromålen i Stockholms län, är otillräcklig och att
de framförda kraven på ökat anslag till detta ändamål icke utan olägenhet
torde låta sig undanskjutas. Enligt vad från byggnadsstyrelsen upplysts,
kan näppeligen någon annan länsarkitekt än den i Stockholms län tänkas
bliva i behov av dylikt biträde, i det att den begärda arbetsförstärkningen
i detta fall vore betingad av de för Stockholms län säregna förhållanden.
Trots den tvekan, som för närvarande i allmänhet måste råda beträffande varje
åtgärd i riktning mot en utvidgning av länsarkitektinstitutionen, har riksdagen
med hänsyn till ovan angivna omständigheter ansett sig böra i enlighet
med motionärens yrkande nu anvisa ett anslag av 4,000 kronor för tillfälligt
anställande av ett fackutbildat biträde åt länsarkitekten i nämnda län.

10

Riksdagens skrivelse Nr (> A.

Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Eders
Kungl. Maj:ts under denna punkt gjorda framställning, får anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med bifall
till den i ämnet väckta motionen, till avlöning av länsarkitekter för
budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 35,000 kronor.

39:o) Under uppmärksammande att Eders Kungl. Maj:ts under punkt 41
framställda förslag är betingat bland annat av de ökade utgifterna för gaturenkållningen
vid statens fastigheter i Stockholm har riksdagen med bifall
till Eders Kungl. Maj:ts förslag höjt det ordinarie förslagsanslaget till lyshållning
m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm, nu 65,000 kronor,
med 35,000 kronor till 100,000 kronor.

40:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att öka det
ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer från dess nuvarande
belopp, 420,000 kronor, med 30,000 kronor till 450,000 kronor.

Den i huvudsak av budgettekniska skäl föreslagna omläggningen av sättet
för redovisningen av hyresinkomsten från statens fastigheter samt beredandet
av medel för anskaffning av inventarier åt länsstyrelserna har icke givit
riksdagen anledning till erinran.

Med tillkännagivande att riksdagen jämväl i övrigt ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag om anvisande till byggnader och reparationer
av dels ett ordinarie anslag av 450,000 kronor, dels ock ett förstärkningsanslag
av 350,000 kronor, får riksdagen under nu förevarande punkt anmäla, att
riksdagen ökat det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer
från dess nuvarande belopp, 420,000 kronor, med 30,000 kronor till

450.000 kronor.

41:o) Under åberopande av vad riksdagen under nästföregående punkt
anfört får riksdagen anmäla, att riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 43) till förstärkning av anslaget till byggnader och reparationer
för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 350,000 kronor.

42:o) Med förmälan att riksdagen icke har något att erinra mot att av det
belopp, som anvisas för budgetåret 1925—1926 för fortsättande av arbetena
med Stockholms slotts restaurering, 5,000 kronor användas för kulturhistoriska
undersökningar i samband med restaureringsarbetets utförande, får
riksdagen anmäla, att riksdagen för arbetena med yttre restaurering av Stockholms
slott för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra reservationsanslag av

175.000 kronor.

43:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 45) har riksdagen
av det belopp, 8,722,360 kronor, som beviljats för uppförande å tomten nr 3
i kvarteret Murmästaren och i kvarteret Kandidaten av byggnader för inrymmande
av i huvudstaden förlagda ämbetsverk och statsinstitutioner m. m., för
budgetåret 1925—1926 såsom extra reservationsanslag anvisat

för fullbordande av ämbetsbyggnaden å nämnda tomt i kvarteret Murmästaren
ett belopp av 510,000 kronor,

samt för fullbordande av ämbetsbyggnaden i kvarteret Kandidaten ett belopp
av 300,000 kronor.

20

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

44:o) Under uppmärksammande att Eders Kung! Maj:ts under punkt 46
framlagda förslag avser anslag för slutförande av nedan nämnda förstärkningsarbeten,
bar riksdagen till förstärkning av grunden under den södra av riksbankens
/ärra byggnader vid Järntorget i Stockholm för budgetåret 1925—1926
anvisat ett extra reservationsanslag av 120,000 kronor.

45:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 47) föreslagit riksdagen att för anordnande
av lokaler för statens reproduktionsanstalt, lantmäteriundervisningen
och konsthögskolans avdelning för dekorativ konst för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.

Efter det vid avlagda besök inom vederbörande institutioner riksdagens
vederbörande utskott tagit närmare kännedom om de nuvarande lokalförhållandena
och härutinnan ifrågasatta ändringar har riksdagen ansett sig böra
bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen anser sig likvisst böra erinra, hurusom närmaste anledningen
till ifrågavarande flyttningsåtgärder varit en från Stockholms stads sida
verkställd uppsägning av de för lantmäteriundervisningen och statens reproduktionsanstalt
förhyrda lokalerna inom Östermalms gamla läroverk, vilken
byggnad är avsedd att rivas. Då nämnda lokaler emellertid alltjämt synas
för sitt ändamål fullt tillfredsställande, vill riksdagen framhålla önskvärdheten
av att ett uppskov med de ifrågasatta utflyttnings- och rivningsåtgärderna
om möjligt utverkas. Härigenom skulle bland annat vinnas, att den med
omfattande ändringsarbeten förenade flyttningen av reproduktionsanstalten
till skogshögskolans gamla byggnad i Nobelparken åtminstone tillsvidare
skulle kunna undvikas.

Under alla förhållanden torde dock medel för de nya lokalanordningarna
böra i av departementschefen angiven omfattning ställas till förfogande. Med
bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen alltså för anordnande
av lokaler för statens reproduktionsanstalt, lantmäteriundervisningen och konsthögskolans
avdelning för dekorativ konst för budgetåret 1925—1926 anvisat
ett extra reservationsanslag av 80,000 kronor.

46:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) har riksdagen
till förhyrande av bostad åt landshövdingen i Västernorrlands län för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra anslag av 7,000 kronor.

47:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 49) föreslagit riksdagen att för anskaffande
av möbler för länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler m. m.
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag av 23,400
kronor.

På grund av den företagna utvidgningen av länsstyrelsens i Kalmar ämbetslokaler
lärer behov av komplettering av därvarande möbelinredning föreligga.
Riksdagen, som förutsätter, att vid anslagets användning tillbörlig sparsamhet
iakttages, får anmäla, att riksdagen för anskaffande av möbler för
länsstyrelsens i Kalmar län ämbetslokaler m. rn. för budgetåret 1925—1926 anvisat
ett extra reservationsanslag av 23,400 kronor.

48:o) I en till riksdagen den 27 februari 1925 avlåten proposition (nr 69)
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av vid propositionen fogat utdrag

21

Riksdagens skrivelse Nr 6'' ,1.

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att för utvidgning av liinsstyrelsens i Västerbottens län
ämbotslokaler för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att länsstyrelsens i Västerbottens län
nuvarande lokaler äro ur utrymmessynpunkt synnerligen otillfredsställande
och att ett stort behov föreligger av någon utvidgning av desamma. Riksdagen
bär därför ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, och får alltså anmäla, att riksdagen för utvidgning av länsstyrelsens
i Västerbottens län änxbetslokalcr för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra
reservationsanslag av 25,000 kronor.

Diverse.

49:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50) har riksdagen
för beredande av ersättning åt statens järnvägar för av Eders Kungl. Maj. t
medgivna lindringar i befor dringsavgifterna för vissa resor för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor.

50:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51) har riksdagen
till unde)''stöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra anslag av 1,000 kronor.

51:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 52) har riksdagen
såsom bidrag till utgivande genom svenska brandskyddsföreningen av tidskriften
»Brandskydd» för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 400
kronor.

52:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 53) har riksdagen
för understödjande av svenska aeroklubbens verksamhet för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra anslag av 5,000 kronor.

53:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att till täckande
av vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 62,800 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till täckande av
omförmälda, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förskottsvis bestridda utgifter
för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag av 62,800 kronor.

54:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 61) föreslagit riksdagen att för bestridande
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst för budgetåret 1925—1926 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra
förslagsanslag av 180,000 kronor.

Riksdagen, som numera fattat beslut i fråga om de allmänna grunderna
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl., har icke haft
något att erinra mot det under förevarande huvudtitel för ändamålet äskade
anslaget.

Riksdagen har för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befatt
ningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—1926 under sjätte huvudtiteln
anvisat ett extra förslagsanslag av 180,000 kronor.

22

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

55:o) Beträffande ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader kommer
riksdagen att framdeles anmäla sitt beslut.

Övriga ordinarie anslag.

56:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetår äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke
ifrågasatts.

Riksdagen har i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört samtliga de
ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln, vilka icke här ovan blivit särskilt
omförmälda, med oförändrade belopp.

Stockholm den 12 maj 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.