Riksdagens skrivelse Nr 52.
1
Nr
52.
Godkänd av första kammaren den 4 mars 1925.
Godkänd av andra kammaren den 4 mars 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret
1925—1926 av utgifterna för kapitalökning i
avseende å post- och telegrafverken samt statens järnvägar
och vattenfallsverk.
(Statsutskottets utlåtande nr 9.)
Till KONUNGEN.
I anledning av Eders Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
i avseende å regleringen för budgetåret 1925 1926 av utgifterna
för kapitalökning, i vad angår post- och telegrafverken samt statens järnvägar
och vattenfallsverk, får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande
beslut.
Postverket.
1 :o) I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1925—1926 har
Eders Kungl. Maj :t i avseende å postverket, under åberopande av det vid propositionen
under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
(punkt 1) att för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret
1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.
Om i betraktande tages, att för inventarieanskaffningen vid postverket jämväl
stå till förfogande de avsättningar, som årligen göras till verkets förnyelsefond,
framstår det nu begärda beloppet, även efter den av departementschefen
förordade nedsättningen till 700,000 kronor, såsom tämligen betydande.
Det synes emellertid vara av vikt att icke en alltför stor beskärning företa
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. lå sand. Nr 52—53. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 52.
ges i anslag, vilka av generalpoststyrelsen begäras för anskaffning av de nya
mekaniska hjälpmedel av olika slag, som med teknikens fortskridande utveckling
numera erfordras för ett rationellt bedrivande av poströrelsen inom dess
skilda grenar. Med hänsyn härtill har riksdagen icke ansett sig kunna vidtaga
någon ytterligare nedsättning av anslaget. Vad särskilt angår den av
postverket bedrivna passagerarbefordringen å vissa sträckor, företrädesvis i
Norrland, vill riksdagen erinra, att frågan om igångsättandet av dylik trafik
utefter en landsvägslinje alltid underkastas Eders Kungl. Maj:ts prövning,
varvid järnvägsstyrelsens yttrande först plägar inhämtas.
Med bifall alltså till Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, har riksdagen
för inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1925—1926 anvisat
ett reservationsanslag av 700,000 kronor.
Telegrafverket.
2:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 2) beträffande telegrafverket föreslagit
riksdagen medgiva, att för inköp av för telegrafverkets räkning av riksbankshuset
i Falun samt tillbyggnad av nämnda hus må av i statsrådsprotokollet omförmälda
besparade anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av
365.000 kronor.
Med hänsyn till den i propositionen lämnade utredningen om det stora behovet
av förbättrade lokaler för telegrafverket i Falun har riksdagen ansett
sig böra medgiva, att ifrågavarande om- och tillbyggnadsplan, om vars genomförande
förslag redan år 1919 framlades från telegrafstyrelsen, förverkligas
i den något begränsade omfattning, som nu avses.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att för inköp för telegrafverkets
räkning av riksbankshuset i Falun samt tillbyggnad av nämnda hus må
av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda
besparade anslagsmedel för telegrafverket användas ett belopp av
365.000 kronor.
3:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3) har riksdagen
medgivit, att för inköp för telegrafverkets räkning av tomten nr 3 i kvarteret
Granen i Södertälje med därå uppförda byggnader må av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel
för telegrafverket användas ett belopp av 23,000 kronor.
4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) har riksdagen
medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari
1925 omförmälda besparade anslagsmedel för telegrafverket må för gäldande
av skuld, intecknad i den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 142 i
kvarteret Malmen i Nynäshamns köping, användas ett belopp av 53,000 kronor.
5 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att för fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1925—1926
anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innefattar det av Eders Kungl.
Riksdagens skrivelse Nr 52.
3
Maj:t under denna punkt äskade anslaget jämväl ett belopp av omkring
2,000,000 kronor till en telefonkabel mellan Sverige och Finland. Beträffande
det härutinnan åberopade, av 1922 års riksdag fattade beslutet vill riksdagen
erinra, att detta endast avsåg den begränsade frågan, huruvida vid import av en
dylik kabel till Sverige, avsedd att sedermera utläggas mellan de båda länderna,
dispens borde lämnas från skyldighet att i vanlig ordning vid införsel
till riket erlägga tull.
Om riksdagen likvisst anser önskvärt att ifrågavarande nya kabelförbindelse
mellan Sverige och Finland kan komma till stånd och finner goda skäl tala för
företagets förverkligande, i den mån de ekonomiska betingelserna härför visa
sig föreligga, vill dock riksdagen framhålla, hurusom frågan om möjligheterna
till kabelanläggningens genomförande alltjämt synes befinna sig på ett sådant
förberedande stadium, att medel för ändamålet knappast torde behöva finnas
tillgängliga redan under budgetåret 1925—1926.
Med hänsyn härtill har riksdagen ansett det av Eders Kungl. Maj :t begärda
anslagsbeloppet kunna begränsas till 8,000,000 kronor.
Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts under denna punkt framställda förslag, får alltså anmäla, att riksdagen
för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret
1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.
Statens järnvägar.
6:o) Eders Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (punkt 6) att för omlägga
ning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade
anordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1925—1926
anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Enligt det år 1923 ingångna avtalet mellan staten och Stockholms stad skulle
bron över Årstaviken vara fullbordad till den 1 januari 1927. Genom den utredning
om möjligheterna att förena järnvägsbron med en gatubro, som på föranstaltande
av staden på sista tiden igångsatts, har emellertid tiden för utförandet
av ifrågavarande arbete kommit att förskjutas.
På grund härav kan det belopp av 3,050,000 kronor, som enligt tidigare framlagd
finansplan för anordnande av västra ingångslinjen och ombyggnaderna
vid centralstationen och Norrtull skulle erfordras för budgetåret 1925—1926,
reduceras till 1,000,000 kronor.
Om än alltså intet ytterligare budgetanslag nu erfordras till ifrågavarande
olika ändamål utöver vad som tidigare angivits, utan tvärtom medelsbehovet
tillfälligtvis kunnat reduceras, förutsättes likvisst, att utgifterna för omdaningen
av Stockholms centralstation skola överstiga det belopp, vartill, de vid
framläggandet av propositionen i ämnet till 1923 års riksdag uppskattades.
Bangårdsombyggnaden antages nämligen numera komma att draga en kostnad
av sammanlagt omkring 4,700.000 kronor mot i februari 1923 beräknade
3,600,000 kronor. Hela denna merkostnad liksom behovet i övrigt av medel
4
Riksdagens skrivelse Nr 52.
till själva centralstationsombyggnaden skulle dock bestridas från statens järnvägars
förnjmlsefond och alltså icke föranleda, ny medelsanskaffning.
I betraktande av att denna ökning delvis föranletts av vissa vidtagna ändringar
i den tidigare byggnadsplanen, har riksdagen ansett sig böra ägna frågan
särskild uppmärksamhet. Riksdagens vederbörande utskott, som vid avlagt
besök å bangården tagit de pågående ombyggnadsarbetena i betraktande, har
härutöver från järnvägsstyrelsen införskaffat ytterligare upplysningar i ärendet.
Av den utredning, som därvid förebragts, har riksdagen funnit klarlagt, att
det av järnvägsstyrelsen senast framlagda byggnadsprogrammet av år 1924,
särskilt vad själva stationsbyggnaden beträffar, innebär så påtagliga förbättringar
gentemot tidigare uppgjord plan (»1921 års bangårdsförslag»), att den
kostnadsökning, som härav föranledes, icke bör få utgöra hinder för det nya
förslagets genomförande. Vid den omändring av den nuvarande banhallen till
en helt inbyggd väntsal, som är avsedd att företagas, skall enligt den nya planen
den nuvarande takkonstruktionen, i motsats till vad som tidigare tänkts,
icke bibehållas utan utbytas mot en högre välvd takkonstruktion av trä, under
vilken en rad fönster skola anordnas längs banhallens sidor. Härigenom skulle
icke blott uppnås en i arkitektoniskt avseende mera tilltalande konstruktion, som
icke vanprydes av en massa järnstag, utan därjämte erhållas betydligt förbättrade
dagsbelysningsförhållanden i den för närvarande tämligen mörka hallen.
Ytterligare har vunnits att, utöver de sittvråar, som enligt 1921 års program
skulle för tredje klass resande anordnas i olika delar av vänthallen, en
större tredje klass väntsal med buffé kunnat anordnas å en upphöjning i södra
delen av banhallen. Genom den sålunda verkställda entresoleringen har jämväl
det under själva väntsalen förekommande utrymmet kunnat tillvaratagas
för garderobsutrymmen m. m.
Kostnadsökningen för stationshusets ombyggnad är enligt en riksdagens vederbörande
utskott av järnvägsstyrelsen lämnad uppgift beräknad till 595,000
kronor. Därav komma omkring 180,000 kronor på en förutsedd höjning av arbetslönerna,
vilken höjning till större delen skulle drabbat även 1921 års förslag.
Återstående kostnadsökning utgör således omkring 415,000 kronor. En
icke obetydlig del av denna höjning har järnvägsstyrelsen ansett kunna uppvägas
av ökade arrenden och hyror för buffé och i vänthallen anordnade butiker.
Ökningen av dessa inkomster har uppskattats till 10,000 k 15,000''
kronor per år, motsvarande förräntningen av ett kapital av 200,000—300,000
kronor. Resten av kostnadsökningen skulle bl. a. uppvägas av att en ny takkonstruktion
givetvis har längre varaktighet och är lättare att underhålla än
en gammal redan mycket medfaren takkonstruktion.
Vad därefter bangårdsanordningarna angår, måste enligt 1921 års förslag
hela spårsystemet hopträngas på grund av att ett Stockholms stad tillhörigt
område inom gamla Klaragasverkets tomt sköt in som en fyrkant i bangårdens
sydvästra del. Härigenom nödvändiggjordes en ogynnsam förskjutning av spår
och plattformsanordningarna för lokaltrafiken å norra stambanan och å Västeråsbanan
i nordlig riktning med särskilda expeditionslokaler för denna trafik.
Riksdagens skrivelse Nr 52,
5
Med användande av de nya områdena väster om bangården, vilka numera till
järnvägen upplåtits från staden, kan nu genomföras icke blott en önskvärd
breddning av plattformarna utan även en förskjutning av anordningarna för
lokaltrafiken söderut, så att de, till fördel för den resande allmänheten genom
hela den avgående trafikens koncentrering till en plats, bliva belägna i ett sammanhang
med själva centralstationen och sa att, till lättnad jämväl vid trafikens
skötsel, de för lokaltrafiken erforderliga expeditions- med flera lokalerna
kunna anordnas i centralstationshuset. Genom de vidtagna förändringarna i
planen har också vunnits, att växling av godsvagnar i tågvägarna i stort sett
kan undvikas.
Kostnadsökningen för själva bangårdsarbetet beräknas nu till 505,000 kronor.
Av denna summa anses ett belopp av omkring 180,000 kronor erforderligt
på grund av att man, med hänsyn till den kända tendensen till stegring av
byggnadsarbetarnas löner, ansett sig nödsakad räkna med c:a 20 procent högre
arbetslöner än då kostnadsberäkningarna för 1921 års bangårdsförslag verkställdes
i slutet av år 1922. Av järnvägsstyrelsen har därvid framhållits, att
även kostnaderna för genomförande av 1921 års förslag hade måst ökas med
inemot sistnämnda belopp av nu angivna skäl. Återstående del av kostnadsökningen,
325,000 kronor, anses mer än väl kompenserad genom en minskningav
personalbehovet med 7 man för skötsel av en särskild lokalstation, vilket
beräknas motsvara en minskning av de årliga driftkostnaderna med omkring
25.000 kronor.
Som en sammanfattning av det ovan anförda vill riksdagen uttala, att ifrågavarande
bangårdsförslag av år 1924 otvivelaktigt ur teknisk synpunkt och
med avseende å den resande allmänhetens bekvämlighet har störa företräden
framför den tidigare för 1923 års riksdag framlagda planen. Och då ur ekonomisk
synpunkt ej heller ifrågavarande nya förslag synes kunna giva anledning
till några befogade erinringar, har riksdagen icke tvekat att bifalla förslaget
till genomförande i enlighet med den nu utarbetade planen.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, far riksdagen anmäla,
att riksdagen för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden
samt förbättrade anordningar vid Stockholms centralstation m. m.
för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
7:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 7) medgiva, att av
i ovannämnda statsrådsprotokoll omförmälda besparade anslagsmedel för statens
järnvägar må för ombyggnad av bangården i Lund användas ett belopp av
341.000 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag står i överensstämmelse med ett
vid 1923 års riksdag fattat beslut, enligt vilket bangården i Lund skulle ombyggas
för en beräknad kostnad av 1,800,000 kronor, varav 900,000 kronor
skulle bestridas av förnyelsefondsmedel och 900,000 kronor utgå av kapitalökningsmedel,
nämligen 159,000 kronor för budgetåret 1923—1924, 400,000
kronor för budgetåret 1924—1925 och återstående nu begärda belopp av
341,000 kronor för nästkommande budgetår.
6
Riksdagens skrivelse Nr 52.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för ombyggnad av bangården i Lund användas
ett belopp av 341,000 kronor.
8:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen medgiva, att
av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad
av bangården vid Stockholms södra station användas ett belopp av
100,000 kronor.
Enligt vad riksdagens vederbörande utskott vid avlagt besök iakttagit, befinna
sig anläggningarna vid Stockholms södra station i ett sådant bristfälligt
skick, att uppenbarligen omedelbara åtgärder för deras iståndsättning påkallas.
Riksdagen har med bifall till ifrågavarande förslag medgivit, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda
besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för ombyggnad av bangården
vid Stockholms södra station användas ett belopp av 100,000 kronor.
9:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen medgiva, att av
förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande
av spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem användas
ett belopp av 362,000 kronor.
Med hänsyn såväl till vad departementschefen i ärendet anfört som ock till de
upplysningar, som riksdagens vederbörande utskott under hand från järnvägsstyrelsen
införskaffat, har riksdagen ansett sig böra medgiva, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar må för utförande av spåranordningar
i anslutning till förefintliga spårsystem användas ett belopp av 362,000
kronor.
10 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts framställda förslag (punkt 10)
har riksdagen medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar
må för gångbroar och gångtunnlar användas ett belopp av 50,000 kronor.
11 :o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11), att av förut
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för vissa arbeten
å dubbelspårsbyggnaden från Tranås till Aneby och från Bodafors till
Sävsjö användas ett belopp av 465,000 kronor.
Med hänsyn till den av departementschefen i ärendet lämnade utredningen,
har riksdagen ansett sig böra bifalla förevarande förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen medgivit, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade
anslagsmedel för statens järnvägar ma för vissa arbeten å dubbelspårsbyggnaden
från Tranas till Aneby och från Bodafors till Sävsjö användas ett belopp
av 465,000 kronor.
12 :o) Under erinran, hurusom Eders Kungl. Maj:t under förevarande punkt
gjorda framställning avser anskaffning av moderna uppvärmningsanordningar
vid äldre lokomotivstallar, elektrifiering av vändskivor m. m., får riksdagen
7
Riksdagens skrivelse Nr 52.
anmäla, alt riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag medgivit
att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari 1J25
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar ma för anordningar
för förbättrad driftsekonomi vid vissa lokomotiv stationer användas ett belopp
av 50,000 kronor. . „ , ,. ... ,
13:0) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 13) föreslagit riksdagen, att av förut
omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må for husbyggnader
användas ett belopp av 440,000 kronor.
Riksdagens vederbörande utskott bär avlagt besök vid den vagnhall, varom
i förslaget är fråga. .
Riksdagen får anmäla, att riksdagen, med bifall till framställningen om
anslag till förlängning av vagnhallen, medgivit, att av i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel
för statens järnvägar må för husbyggnader användas ett belopp av
440,000 kronor. n . ,, ...
14 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen dels att för
gäldande av fastställd inlösen, jämte därmed förbundna kostnader, av järnvägshotellen
med tillhörande anläggningar i Storvik, Bollnäs, Ange, Bracke,
Ockelbo och Krylbo för budgetåret 1925—1926 anvisa ett anslag av 875,000
kronor, därav 800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel;
dels oek att för iståndsättande av nämnda hotell för samma budgetår bevilja
ett reservationsanslag av 325,000 kronor.
Riksdagen har icke velat motsätta sig, att medel för ovannämnda ändamål
ställas till förfogande i av Eders Kungl. Maj :t föreslagen omfattning.
Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är avsikten, att ifrågavarande belopp
av 325,000 kronor skall till järnvägsstyrelsen utanordnas allenast i man
av behov och efter verkställd utredning om behövligheten att framdeles å respektive
platser fortsätta med hotellrörelsen. Riksdagen förutsätter, att vid
nämnda utredning med skäligt hänsynstagande till den resande allmänhetens
krav på tillgång till överliggningsmöjligheter jämväl beaktas de föreliggande
betingelserna för rörelsens framtida bedrivande på ett ur ekonomisk synpunkt
nöjaktigt sätt.
Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot att av den summa, som
erfordras för själva inlösen av hotellen ett belopp av 800,000 kronor må utgå
från rusdrycksmedelsfonden, far anmäla, att riksdagen dels för gäldande av
fastställd inlösen, jämte därmed förbundna kostnader, av järnvägshotellen med
tillhörande anläggningar i Storvik, Bollnäs, Ange, Bräcke, Ockelbo och Krylbo
för budgetåret 1925—1926 anvisat ett anslag av 875,000 kronor, därav
800,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel; dels ock för
iståndsättande av nämnda hotell för samma budgetår beviljat ett reservationsanslag
av 325,000 kronor.
15 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 15) har riksdagen
medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2 januari
1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för anordnande
av skenfria vägkorsningar m. m. användas ett belopp av 400,000 kronor.
8
Riksdagens skrivelse Nr 52.
16 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) har riksdagen
medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 2
januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må
för elektriska belysningsanläggningar användas ett belopp av 275,000 kronor.
17 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen dels medgiva,
att av förut omförmälda besparade anslagsmedel för statens järnvägar må för
elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg användas ett belopp av
1,327,000 kronor; dels ock för samma ändamål för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett reservationsanslag av 5,673,000 kronor.
Under erinran att av det begärda anslaget 7,000,000 kronor ett belopp av
1,327,000 kronor kan utgå av besparade anslagsmedel, får riksdagen anmäla,
att riksdagen dels medgivit, att av i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 2 januari 1925 omförmälda besparade anslagsmedel för statens
järnvägar må för elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg användas
ett belopp av 1,327,000 kronor; dels ock för samma ändamål för budgetåret
1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 5,673,000 kronor.
18:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för fortsättande
av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret
1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för fortsättande
av arbetena a inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1925
1926 anvisat ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.
19 :o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 19 framställda förslag
har riksdagen för fullbordande av statsbanan For stno—Hoting för budgetåret
1925—1926 anvisat ett reservationsanslag av 750,000 kronor.
20 :o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att till fortsättning
av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1925—1926 anvisa
ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.
Riksdagen, som i likhet med departementschefen funnit lämpligt, att banbyggnaden
tillsvidare endast bedrives söderifrån, varigenom järnvägen kommer
fortast att nå bygderna från det håll, åt vilket befolkningen har sina gamla
naturliga förbindelser, får anmäla, att riksdagen till fortsättning av statsbanan
Hällnäs Stensele för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor.
21 :o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) har riksdagen
till fortsättning av statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1925_1926
anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
S tätens vatten fal Is verk.
22 ro) Beträffande statens vattenfallsverk har Eders Kungl. Maj:t (punkt
22) föreslagit riksdagen att för fullbordande av arbetena med första utbyggnaden
av Lilla Edets kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Riksdagens skrivelse Nr 02.
y
Med bifall till Eders Kungl. Ma j ds förslag bär riksdagen för fullbordande
av arbetena med första utbyggnaden av Lilla Edets kraftstation för budgetaret
1925—192G anvisat ett reservationsanslag av 500,000 kronor.
23 :o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 23) föreslagit riksdagen att för reglering
av Suorvasjöarna för budgetåret 1925—192G anvisa ett reservationsanslag
av 750,000 kronor.
Med hänsyn till vad departementschefen i ärendet anfört, har riksdagen för
reglering av Suorvasjöarna för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag
av 750,000 kronor.
24 :o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 24) att dels besluta,
att statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv skall anläggas med
maskininstallation för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad
kostnad av 6,690,000 kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med nämnda
kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisa ett reservationsanslag av
4,000,000 kronor.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 203, har hemställts, att riksdagen
måtte besluta dels att statens kraftstation vid Norr forsen i Ume älv skall
anläggas enligt den år 1924 godkända planen å älvens södra sida, dock med de
konstruktiva ändringar, som vid närmare undersökning befunnits lämpliga,
dels att det av Eders Kungl. Maj :t föreslagna reservationsanslaget å 4,000,000
kronor för fortsatta arbeten vid nämnda kraftverk sänkes till 3,600,000 kronor,
dels ock att reservationsanslaget å 2,200,000 kronor för distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten sänkes till 1,800,000 kronor.
Beträffande nämnda motion har riksdagens vederbörande utskott erhållit
från vattenfallsstyrelsen i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket
som bilaga fogats vid denna skrivelse. (Bil. 1.)
Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag avser, att kraftstationen vid
Norrforsen skulle anläggas efter en något utvidgad plan, varvid redan från
början tub-intagens utsprängning skulle göras mera omfattande och de båda
turbinerna tilltagas större än som tidigare förutsatts. På detta sätt skulle
stationens leveransförmåga ökas från 12,000 till 15,000 kilowatt. Denna utökning
av kapaciteten med cirka 25 % beräknas kunna genomföras utan att
dock kostnaderna komma att stiga med mer än omkring 10 procent eller från
6,050,000 kronor till 6,690,000 kronor.
Enligt vad verkställda utredningar utvisa, kan inom den närmast avsedda
landsdelen (av elektrifieringskommittén benämnd »Ume älvs kraftdistrikt»)
energibehoven under den närmaste framtiden väntas växa till sådan storlek,
att enbart med hänsyn till dessa en anläggning av nu angiven omfattning torde få
anses motiverad. Bedan av denna anledning har riksdagen ansett sig kunna
medgiva, att kraftstationen från början gives nämnda utvidgade kapacitet,
desto mer som denna nu kan erhållas för en jämförelsevs ringa merkostnad,
medan däremot framdeles för en liknande utvidgning måste förutsättas dyrbara
ändringsarbeten.
10
Riksdagens skrivelse Nr 52.
Härtill kommer emellertid ytterligare att, på sätt av den lämnade utredningen
närmare framgår, en omedelbar avsättning av hela det energibelopp, för
vilket anläggningen projekterats, kan anses tryggad genom att en mindre del
av kraften levereras längre söderut till trakten av Ångermanälven (Ådalen).
Denna trakt räknas visserligen i allmänhet höra till det på vattenfall synnerligen
rika Indalsälven—Ångermanälvens kraftdistrikt. Hör närvarande råder
dock inom detta distrikt, trots den förefintliga rikedomen på av staten och enskilda
ägda kraftkällor, stor brist på elektrisk energi. Avtal har, såsom av vattenfallsstyrelsen
i dess här återgivna skrivelse av den 29 januari 1925 upplyses,
redan träffats om leverans av intill 2,300 kilowatt till en industri i
Ådalen under förbehåll att koncession kan utverkas å erforderlig kraftledning.
Genom denna leverans beräknas Norr forsanläggningens belastning bliva så ökad,
att kraftpriset vid övriga leveranser från stationen enligt föreliggande kontrakt
genomgående sänkes med 4 kronor per kilowatt och år.
I den i ämnet väckta motionen har nu hemställts, att tillsvidare beslut endast
måtte fattas om anläggningens utförande efter den år 1924 av Eders Kungl.
Maj :t fastställda planen samt att anslag icke måtte lämnas till kraftledningens
fortsättning till Ådalen. Riksdagen, som icke kan biträda de i motionen anförda
synpunkterna, vill framhålla, att det knappast rimligen torde kunna påfordras,
att staten, i väntan på utformningen och genomförandet av andra planer
på utbyggnad av vattenfall i dessa trakter, avstår från ifrågavarande avsättning
av en begränsad kraftkvantitet till Ådalen. Enligt vad för riksdagens
vederbörande utskott upplysts, ställer sig denna leverans för staten ekonomiskt
fördelaktig; med utlägg av en jämförelsevis obetydlig merkostnad för
en förlängd kraftledning till Nyland vinnes en omedelbar gynnsam förräntning
av Norrforsens kraftverk jämte därtill hörande distributionsnät. På detta sätt
skulle också ett betydelsefullt stöd kunna lämnas en viss mindre del av konsumenterna
inom Ådalen, vilka för närvarande på grund av den i trakten rådande
kraftbristen endast med svårighet kunna erhålla sina behov av energi tillgodosedda.
I avseende å den utsträckning av ovannämnda kraftledning söderut, som för
ändamålet erfordras, är också att märka, att denna, enligt vad från vattenfallsstyrelsen
påvisats, till största delen får karaktären av en naturlig och framdeles
erforderlig kustledningslinje inom Ume älvs kraftdistrikt. Endast till
en obetydlig del genomlöper denna ledning det område, som plägar anses hänförligt
till Ångermanälven—Indalsälvens kraftdistrikt. Även vad detta sydligare
belägna distrikt beträffar, torde ock ledningen framdeles, sedan kraftproduktionen
inom detta distrikt rationellt ordnats, bliva till nytta såsom en
sammanbindningslinje för utjämning av energitillgångarna inom de båda kraftområdena.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen nu anmäla,
att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, dels
beslutat att statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv skall anläggas med
maskininstallation för en effekt av normalt 15,000 kilowatt och för en beräknad
kostnad av 6,690,000 kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med
Riksdagens skrivelse Nr 52. 11
nämnda kraftstation för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor.
25 :o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 25) bär riksdagen
för utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arheten vid statens kraftverk för budgetåret 1925—1926 anvisat ett reservationsanslag
av 2,200,000 kronor.
26 :o) Riksdagen, som på sätt under punkt 14 :o) härovan meddelas, beslutat
om anlitande av rusdrycksmedelsfonden för anskaffning av medel till inlösen
av vissa järnvägshotell, kommer i övrigt beträffande sättet för täckande av de
utav riksdagen ovan beviljade anslagen att framdeles under riksdagen anmäla
sitt beslut.
Stockholm den 4 mars 1925.
Med undersåtlig vördnad.
12
Riksdagens skrivelse Nr 52.
Bilaga 1.
(punkt 24:0))
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss har vattenfallsstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande
rörande motion nr 203 i riksdagens andra kammare av herr Hedin m. fl. i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående
statens kraftstation vid Norrforsen i Ume älv. På grund härav får vattenfallsstyrelsen
härmed anföra följande.
Då vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1924 hos Kungl. Maj:t föreslog
utbyggnad av Norrforsen, hade vattenfallsstyrelsen endast undersökt kraftbehoven
inom den närmast Ume älvs utlopp belägna delen av Västerbottens
kustland, från Nysätra till Nordmaling. Det är av denna orsak, som vattenfallsstyrelsen
i nämnda skrivelse endast berör distributionen inom detta område.
I departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet rörande propositionen
angående anläggande av Norrfors kraftverk motiveras detta visserligen
med »kraftförsörjningen i Västerbottens kustland», liksom i vattenfallsstyrelsens
framställning. Men det finns icke i propositionen något uttryck tydande
på förbud att överföra Norrforskraft utanför länsgränsen. Vad i propositionen
sagts om Norrfors kraftverks beroende av den lokala kraftavsättningen —
inom Västerbottens kustland —- är utan tvivel fortfarande riktigt. Men därav
kan man givetvis icke draga den slutsatsen, att Norrfors kraftverk icke
skulle hava någon uppgift att fylla utanför länsgränsen.
Då frågan behandlades i statsutskottet, hade Örnsköldsviks stad — efter propositionens
avlämnande — förfrågat sig om kraft dels för stadens eget behov,
dels för ett träsliperi, som planerades i staden. Detta meddelades muntligen
i statsutskottet, varvid det särskilt från en representant för Västerbotten framhölls
lämpligheten av att Norrfors-kraft överfördes till Örnsköldlsvik. I statsutskottets
utlåtande angives på grund härav: »Men dessutom föreligga, enligt
vad i propositionen påvisats och ytterligare under utskottets behandling av ärendet
styrkts, andra liknande stora leveransmöjligheter (utom Umeå stad) —
exempelvis till träsliperier för tillverkning av mekanisk trämassa och andra
industriföretag, vilka förbruka betydande kraftbelopp». På tal om utbyggnadsstorleken
säger utskottet: »Det synes därför utskottet vara med ekonomiskt
förutseende överensstämmande, att utbyggnaden äger rum efter det större alternativet,
d. v. s. med kraftstationen förlagd till södra stranden, varigenom
en leveransförmåga av 12,000 kilowatt skulle erhållas».
Vattenfallsstyrelsen anser statsutskottets ovanstående uttalanden innebära, att
Norrforsverkets distribution icke skulle begränsas till »hemområdet», utan att
utskottet förordade det större utbyggnadsalternativet, emedan det möjliggjorde
kraftleverans utanför hemområdet och sannolikt skulle giva förbättrad förräntning
av det i kraftverket nedlagda kapitalet.
Vid behandlingen inom riksdagens kamrar har intet framkommit, som motsäger
denna styrelsens uppfattning.
Leveransen till Örnsköldsvik har möjliggjorts genom tillkomsten av ett träsliperi
därstädes. Att kraft kunnat tillhandahållas från Norrfors — trots full
förräntning av överföringsanläggningarna Norrfors—Örnsköldsvik samt ett normalt
utgångspris i Norrfors — till ett pris väsentligt gynnsammare än det, som
kunde ernås från en av Örnsköldsvik ifrågasatt egen kraftstation, får väl anses
vara det bästa beviset för att överföringen till Örnsköldsvik är rationell.
Riksdagens skrivelse Nr 52.
13
Vad beträffar den i motionen omförmälda kraftlevcransen till Ångermanälven,
får vattenfallsstyrelsen meddela, att styrelsen träffat avtal om leverans av
intill 2,300 kilowatt till en industri i Ådalen utan annat förbehåll, än att koncession
lämnas för den erforderliga kraftledningen. Nämnda industri erhåller
visserligen f. n. ungefär hälften av detta effektbelopp från en enskild leverantör,
men har uppgivit sig icke kunna påräkna leveransens förlängning, då avtalet
härom om 1 J/2 år utlöper, än mindre kunna erhålla det ytterligare kraftbelopp,
varav den har behov. Det kraftpris, styrelsen erhållit av denna abonnent, medgiver
full förräntning och amortering jämväl av den på grund av denna leverans
behövliga kraftledningen. Det är sålunda så mycket högre än kraftpriset i
Örnsköldsvik som motsvarar den större överföringslängden.
Leveransen till Ådalen är en indirekt följd av leveransen till Örnsköldsvik.
Den hade givetvis aldrig ifrågasatts, om icke ledningen till Örnsköldsvik beslutats
på grund av avtalet med Örnsköldsvik. Leveransen till Ådalen har visserligen
icke varit berörd, varken i propositionen eller i statsutskottet, därför
att någon tanke på dylik leverans då icke existerade. Men densamma medför
så väsentliga fördelar både för Norrfors kraftverk, för dess konsumenter i allmänhet
och för det företag, som skall använda kraften, att vattenfallsstyrelsen
ansett det fullt berättigat att fortsätta ledningsnätet ned till Ådalen.
Genom den sålunda kontrakterade Ådalsleveransen blir nämligen kraftstationens
belastning så ökad, att enligt bestämmelserna i tidigare tecknade kontrakt
priset för kraften nedgår med 4: — kr. pr kilowatt och år. Den bättre utnyttjningen
medför bättre räntabilitet för Norrfors kraftverk, och konsumenten far
sitt behov av kraft till lågt pris tryggat. f
Kraftledningen mellan Örnsköldsvik och Ångermanälven, som enligt vad ovan
nämnts kan amorteras redan genom det nu träffade avtalet, kan emellertid dessutom
komma till användning för transitering, om ock i jämförelsevis blygsam
omfattning, av i enskilda kraftstationer genererad effekt för förbrukning av
andra industrier. För någon överföring av större energibelopp till Ångermanälven
kan den däremot ej tjäna.
För närvarande äro följande kraftbelopp avsatta:
Umeå stad......
Örnsköldsviks stad . .
Träsliperi i Örnsköldsvik
Ådalen.......
5,500 kilowatt
350— 1,000
2,500— 3,500
1,600— 2,300 »
Summa 10,150—12,300 kilowatt
Inclosive överfuringsförluster
10,800-13,100
Det nu avsatta kraftbeloppet utgör vid starten 10,800 kilowatt, men torde redan
efter ett år vara uppe i 12,000 ä 13,000 kilowatt. __
Såsom i propositionen angives, kan den av föregående års riksdag beslutade
stationen avgiva normalt 12,000, maximalt 13,750 kilowatt. Den motsvarar
alltså ungefär den nuvarande kraftavsättningen. .
De 3,000 kilowatt, som genom den nu föreslagna ökningen kunna utvinnas,
torde omedelbart vinna avsättning, varvid högst 1,500 kilowatt avses för avsättning
söder om Örnsköldsvik. . ...
Då man erhåller den föreslagna ökade storleken av Norrforsanläggmngen till
ett så billigt pris, att, enligt vad i propositionen upplyses, det utgör högst
213:_kronor per kilowatt, motsvarande en årskostnad av högst c:a 20:— kr.
per kilowatt och år, har styrelsen ansett det ur nationalekonomisk synpunkt
alldeles självklart, att en dylik utvidgning bör komma till stånd, eftersom avsättning
visat sig förefinnas för större kraftbelopp än som kunde tagas i beräkning
vid frågans behandling vid 1924 års riksdag. Det borde väl icke ens från
14
Riksdagens skrivelse Nr 52.
motionärernas sida vara något att erinra mot, att man genom kraftverkets förstoring
erhåller en under alla förhållanden synnerligen billig kostnad å den tillkomna
effekten. På samma gång denna medför en nedsättning i abonnenternas
kraftpris, komma de anslutna industriernas konkurrensmöjligheter därigenom i
viss mån att stärkas. Ej heller lär det väl kunna anses vara något fel, att man
härigenom skulle ernå bättre förräntning av de av staten nedlagda kostnaderna
för vattenfallets inköp och för dess utnyttjande.
Vad angår motionärernas påpekande, att elektrifieringskommittén i sina riktlinjer
för kraftförsörjningens framtida ordnande icke funnit behov föreligga av
en kraftledning mellan Ume älv och Ådalen, vill vattenfallsstyrelsen endast
framhålla dels att kommittén, i vilken undertecknade Hansen och Borgquist voro
ledamöter, själv förklarat sina riktlinjer motsvara endast en lösning av problemet
bland många andra, dels att här ej är fråga om någon större överföringslinje
på nämnda sträcka, dels slutligen att kommittén givetvis icke vid upprättande
av sina planer kunde hava kännedom om de speciella faktorer, som numera
gjort kraftledningen Norrfors—Örnsköldsvik—Nyland (Ådalen) lämplig.
c Då vattenfallsstyrelsen i anslutning till vad ovan sagts varken kan finna
några formella eller reella skäl mot bifall till Kungl. Maj :ts proposition om det
för kraftstationens förstoring erforderliga ökade anslaget, och då beställning av
maskineriet för anläggningen måste ske utan uppskov för att kraftstationen skall
kunna bliva ^ färdigställd inom beräknad tid, får styrelsen hemställa, att statsutskottet
måtte avstyrka motionärernas hemställan och tillstyrka bifall till
Kungl. Maj :ts ovannämnda proposition i oförändrad form.
Motionärerna hava dessutom hemställt om nedsättning i det av Kungl. Maj:t
begärda reservationsanslaget för vattenfallsstyrelsens distributionsanläggningar.
Styrelsen vill med anledning därav framhålla, att styrelsen hos Kungl. Maj:t
begärt uppförande av ett anslag av 3,000,000 kr., men att Kungl. Maj:t i propositionen
redan nedsatt detta belopp till 2,200,000 kr. Med hänsyn härtill och
till vad förut anförts beträffande Norrforsverkets distributionsområde får styrelsen
härmed hemställa, att statsutskottet ville avstyrka motionärernas förslag
jämväl i denna del.
Stockholm den 29 jan. 1925.
F. VILH. HANSEN.
W. Borgquist.
Sam Malm fors.