4

Riksdagens skrivelse Nr 38.

Nr 38.

Godkänd av första kammaren den 18 februari 1925.

Godkänd av andra kammaren den 20 februari 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning angående övergångsbestämmelser
i anledning av blivande beslut om uppflyttning
i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande
andra normalgraden m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 13.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t, med åberopande av
statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december 1924, under rubrik
»För flera huvudtitlar gemensamma frågor» (avd. II) föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser, som må
påkallas av blivande beslut rörande uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster,
som tillhört förutvarande andra normalgraden.

Riksdagen anmäler i denna skrivelse sitt beslut i anledning av Eders
Kungl. Maj:ts framställning, såvitt den angår befattningshavare vid verk och
inrättningar under andra—åttonde samt tionde huvudtitlarna.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, har Eders Kungl. Maj:t vid framläggandet
av förslag till uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande
förutvarande andra normalgraden, vilket förslag icke omfattar
andra tjänster än de, allmänna civilförvaltningens lönenämnd gjort till
föremål för sin utredning, ansett sig böra uppställa de fordringar i skilda
hänseenden, iönenämnden för uppflyttning till högre lönegrad funnit böra
vara vägledande.

Vad nämnda fordringar beträffar, har Iönenämnden vid verkställandet
enligt det angivna programmet av den åt nämnden uppdragna undersökningen
ansett vissa allmänna synpunkter böra följas. Efter att hava erinrat
om behandlingen av frågan om sekreterarbefattningarnas vid kommunika -

Riksdagens skrivelse Nr 38. 5

tionsverken placering i lönegrad, har lönenämnden sålunda anfört, att man
icke utan vidare finge utgå därifrån, att värjo befattning, som uppfyllde
de utav kommunikationsverkens lönekommitté uppställda fordringarna i
fråga om innehavarens teoretiska utbildning — högre examen på det
juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig kompetens — och
ställning såsom byråchefs närmaste man, borde uppflyttas i lönegrad. För
att en dylik åtgärd skulle äga rum, syntes utöver nämnda kvalifikationer i
avseende å tjänstens innehavare böra fordras, att de uppgifter, vilka vore
förenade med befattningen, i viss mån närmade sig dem, som eljest tillkomme
en byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra fästas vid
det förhållandet, huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldighet
med ledamots ansvar i vederbörande verksstyrelse. Förekomme
en dylik skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden av mera
krävande art, syntes i allmänhet tjänsten vara av beskaffenhet att böra
hänföras till den högre lönegraden. Enahanda syntes ock vara förhållandet
i fråga om tjänst, med vilken vore förenad föreståndarskap direkt under
verkschefen för en mera betydande avdelning av verket, dock under förutsättning
tillika, att för tjänstens behöriga skötande måste fordras högre
teoretisk utbildning, i allmänhet grundad på specialstudier. Eu dylik högre
tjänsteställning syntes även undantagsvis kunna anses befogad för vissa
tjänster, vilka visserligen icke kunde hänföras till någon av nyss antydda
kategorier men dock, med hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande
arbetsuppgifter, vore att anse såsom fullt jämförliga med sådana tjänster,
som förut nämnts.

Mot dessa fordringar har riksdagen, i likhet med Eders Kungl. Maj:t, ej
haft något att erinra, dock att riksdagen ansett, att hänsyn jämväl bör
tagas till huruvida oavvisligt behov för vederbörande ämbetsverk kan anses
föreligga, att tjänsteman, varom fråga är, beredes förbättrad löneställniug.

Vidkommande de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna övergångsanordningarna,
innebär förslaget härutinnan, att då den ifrågavarande uppflyttningen
i lönegrad av vissa tjänster syntes få betraktas såsom innebärande
en rättelse av en tidigare mindre riktig uppskattning av tjänsternas valör,
innehavande fullmakt (eller konstitutorial) i regel skulle gälla även för den
till högre lönegrad uppflyttade tjänsten. I vissa fall skulle Eders Kungl.
Maj:t efter förslag av vederbörande ämbetsverk utnämna till högre löne- -grad ifrågasatta befattningshavare. Vidare innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att vid bestämmande av den löneklass en till högre lönegrad uppflyttad
tjänsteman skall tillhöra, det må så anses som om befattningen redan vid
tjänstemannens tillträde till densamma tillhört vederbörande lönegrad. Därest
tjänstemannen emellertid härvid icke skulle vid övergången placeras i högre
löneklass än den han förut tillhörde, skulle han i allt fall uppflyttas till närmast
högre löneklass.

Vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har riksdagen funnit sig kunna
bifalla, dock att riksdagen ansett, att i sådana fall, då enligt Eders Kungl.
Maj:ts mening till uppflyttning i högre lönegrad ifrågasatta tjänster skulle

Riksdagms skrivelse Nr 38.

tillsättas av Eders Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande ämbetsverk,
tjänsterna i stället böra i vanlig ordning sökas och tillsättas, därvid ansökningsrätten
emellertid bör begränsas till de inom vederbörande verk anställda
befattningshavarna, varom fråga är.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen, beträffande vederbörande befattningshavare vid verk och
inrättningar under andra—åttonde samt tionde huvudtitlarna, bemyndigat
Eders Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser, som må påkallas
av blivande beslut rörande uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, som
tillhört förutvarande andra normalgraden.

Stockholm den 20 februari 1925.

Med undersåtlig vördnad.