2
Riksdagens skrivelse Nr 353.
Nr 353.
Godkänd av första kammaren den 9 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående fastställande av
maximiarbetstid för automobilförare i yrkesmässig trafik.
Till Konungen.
Enskilda motionärer hava gjort framställning i syfte att åtgärder måtte
vidtagas för att för riksdagen snarast möjligt måtte framläggas förslag till
föreskrifter i automobilförordningen eller annorledes, som fastställa en
maximiarbetstid för bilförare i yrkesmässig trafik.
I vederbörlig ordning hava yttranden över motionen inhämtats från
socialstyrelsen och överståthållarämbetet. Dessutom hava »Stockholms droskägareförening»,
»Sveriges trafikbilägares riksförbund», »Svenska transportarbetareförbundet»
och »Svenska automobilförareförbundet» beretts tillfälle
att yttra sig i frågan.
Förhållandena äro givetvis mycket skiftande på olika orter. Ehuru
den effektiva körtiden i regel ej torde vara ur trafiksäkerhetssynpunkt
orimligt lång, har riksdagen dock funnit det utrett, att chaufförerna i den
yrkesmässiga trafiken mången gång få sitta vid ratten så lång tid, att fara
för trafiksäkerheten kan tänkas uppstå, och stöder sig riksdagen härvid på
polismästarens i Stockholm avgivna och vid överståthållarämbetets omförmälta
utlåtande fogade yttrande. Redan nu hava polismyndigheterna i
vissa fall funnit sig böra föreskriva viss maximitid, varjämte arbetstiden i
kollektivavtal mellan bilägarna och chaufförerna i vissa fall reglerats till i
medeltal åtta timmar per dygn. Dessutom är genom arbetstidslagen arbetstiden
reglerad för det fåtal företag, som falla under lagens bestämmelser.
Aven den del av den yrkesmässiga biltrafiken, som ej är reglerad genom
polisföreskrifter eller på annat sätt, synes emellertid böra underkastas reglerande
bestämmelser, varvid dock nödig hänsyn bör tagas till dessa bestämmelsers
praktiska konsekvenser under olika förhållanden, så att man
ej onödigtvis försvårar utövandet av trafikrörelse. Utformningen av dessa
bestämmelser synes lämpligast kunna ske i den ordning socialstyrelsen i
sitt yttrande anvisat, och ansluter sig riksdagen i övrigt i allt väsentligt
till vad i detta yttrande anförts.
Riksdagen inser visserligen, att det kommer att möta svårigheter, och
kanske ganska stora sådana, att utöva en effektiv kontroll över föreskrif
-
Riksdagens skrivelse Nr 353.
3
ternas efterlevnad. Blotta förekomsten av bestämmelser i berörda avseende
torde dock i och för sig hava en stor betydelse såsom återhållande faktor.
Med stöd av vad som sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag till
föreskrifter i automobilförordningen eller annorledes, i syfte att åstadkomma
sådan begränsning av arbetstiden för bilförare i yrkesmässig trafik, som
med hänsyn till trafiksäkerheten kan befinnas nödigt.
Stockholm den 9 juni 1925.
Med undersåtlig vördnad.