Riksdagens skrivelse Nr 334.
1
Nr 334.
Godkänd av första kammaren den 5 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den f> juni 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till allmänt resereglemente ävensom
i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 128.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 95) har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över linansärenden samma dag begärt riksdagens yttrande
över ett propositionen bilagt förslag till allmänt resereglemente.
Ifrågavarande förslag till resereglemente är av följande lydelse:
Allmänt resereglemente.
1 i
Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande
förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta
sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här
finnes bestämt.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. Ib samt. Nr 83b.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 334.
Färdsätt |
Klass A |
Klass B |
Klass C |
Järnväg ............................................ |
I klass plats |
11 klass plats |
III klass plats |
Fartyg ...........................................j |
Enskild hytt |
Hyttplats |
Salongsplats |
1 c . _ 1 |
liggplatser |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Spar vag............................................j |
plats |
plats |
plats |
Omnibus ........................................j |
Avgift för 2 |
Avgift för 2 |
Avgift för 2 |
platser |
platser |
platser |
|
( |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Taxeautomobil................................. |
person samt 15 |
person samt 15 |
person samt 15 |
1 |
öre pr km. |
öre pr km. |
öre pr km. |
Motorcykel, av förrättningsman per-1 |
|||
sonligen drivet resdon eller fot-'' |
30 öre pr km. |
30 öre pr km. |
30 öre pr km. |
vandring.......................................J ( j Hästskjuts eller annat färdsätt än) |
Lega för 1 häst |
Lega för 1 häst |
Lega för 1 häst |
ovan nämnts................................| |
km. |
km. |
km. |
Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för tågbiljett till högre vagnsklass
än som verkligen använts.
Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjö*
värdighetsbesiktning av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke
ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.
Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).
Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom omnibus.
Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som
för resan kunnat ifrågakomma.
Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av
dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad
till högre belopp än maximilegan, äger han undfå gottgörelse
för vad han visar sig hava utgivit.
I kilometerpenningarna inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.
2
När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,
i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta
sådan ersättning med ettdera av nedannämnda traktamentsbelopp.
Riksdagens skrivelse Nr 334. |
3 |
||
T raktamentsbe |
lopp |
||
1 För dag ....... „ natt ....... |
................ 15 kronor 13 kronor 11 kronor 9 ................; 9 „ 8 ; 7 .. t; |
kronor » |
7 kronor |
Tillhopa |
för dygn;24 kronor 21 kronor|18 kronor|15 |
kronor |
12 kronor |
Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.
Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen
och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.
3 §.
En vid detta reglemente fogad bilaga angiver, till vilken reseklass
respektive befattningshavare hänföres, samt honom tillkommande traktamentsbelopp
(bilaga l).1
Befattningshavare, som icke är upptagen i nämnda bilaga, åtnjuter resekostnads-
och traktamentsersättning efter vad som gäller för närmast jämförlig
befattningshavare.
Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan
tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga
om den ersättning, som skall utgå.
Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,
åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.
Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre
tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.
4 i
Resekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som
för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med
högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat
sig av den väg och det''färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål
samt för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad
eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda
kostnad skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår
till förrättningsmannen av statsmedel.
Förrättningsman vare icke skyldig att färdas med omnibus i annat
fall än då han samma dag han avreser från en ort dit återkommer.
Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de
därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden
för statsverket i största möjliga mån nedbringas.
5 §.
För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.
Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg
Här utesluten.
4
Riksdagens skrivelse Nr 334.
utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,
köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages
med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och
ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning
jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda
området.
6 §.
Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,
där ej enligt gällande taxa avgift skall erläggas för viss
minimiväglängd. I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas
för samma väglängd.
Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.
7 §.
Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett
kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning
icke utgå med högre belopp än som vid användande av
sådan biljett skolat tillkomma den resande.
8 §.
När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande
personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller
fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för
hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa
resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga
förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel och mot ersättning förskjuta
kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom
att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom
rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.
Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära
ersättning motsvarande kilometerpenningarna.
9 §.
Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande
av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av
honom erlagd dylik avgift.
10 §.
Nödgas förrättningsmän vid förrättning företaga särskild resa för erhållande
av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna
i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar
traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll
sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersätt
-
Riksdagens skrivelse Nr 334. 5
ning beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott
fortgått.
11 i
Har vid resa med järnväg förrättningsman nattetid begagnat plats i
sovvagn, utgår gottgörelse för sovplats i den vagnsklass, som jämlikt 1 §
är bestämd för den reseklass, förrättningsmannen tillhör.
12 %.
Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel
som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är
han berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock
icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande
resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels
anlitande.
13 §.
Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring
eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till
följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.
14 §.
Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av
redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han
för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning
för vad han styrker sig hava i sådant avseende utgivit.
15 §.
Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då
han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg; då transportmedel
enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandakålles honom;
eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för
förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.
Med transportmedel avses i denna paragraf icke av förrättningsmannen
personligen drivet resdon.
16 $.
Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens
bostad, stationsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där
han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande
av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.
Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej
berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets
gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,
6
Riksdagens skrivelse Nr 334.
bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning
för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.
Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt
uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning
för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,
om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt
uppdrag där kvarstannar.
17 §.
Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger
förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och
som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande
3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed
jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom
vilket han har sin bostad eller tjänstgöring.
18 §.
I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller
kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å
järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.
19 i
Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt
sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå
även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.
Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta
sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning
tillbringar utom hemorten.
20 §.
Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka
kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen
för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,
som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna
ägt rum var för sig.
21 i
Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av
den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente
för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman
under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger
han att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin
helhet för • dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt
detta reglemente.
Riksdagens skrivelse Nr 334.
7
22 %.
Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,
må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande
myndighet lämnas honom.
23 i
I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:
resans ändamål;
författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen
ägt rum; .....
tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning
och resor företagits;
det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnsklass
å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.
Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen
i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.
När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.
Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda
men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid
sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning
om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.
24 i
Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke
möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom sex månader efter
det resan eller förrättningen avslutats.
25 i
Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas
oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt
detta reglemente hör utgå.
26 i
Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom
rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.
Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente
än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre
traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet
uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder an
komsten till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd
i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.
8
Riksdagens skrivelse Nr 334.
Detta reglemente träder i kraft den---.
Genom detta reglemente upphäves
dels resereglementet den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda
författningar eller föreskrifter finnes stadgat rörande förrättningsmans
rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i
resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna
bestämmelser,
dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för
förrättningsman, som enligt resereglementet är berättigad till resekostnadsersättning,
att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift
för inskrivning av resgods.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta motioner, nämligen
dels en motion (I: 222), däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande
av yttrande över Eders Kungl. Maj:ts förslag till nytt resereglemente ville
bland annat som sin mening uttala,
beträffande § 2:
att de föreslagna traktamentsbeloppen för dag böra genomgående ökas med
1 krona under samtidigt minskande av de föreslagna traktamentena för natt
med motsvarande belopp;
beträffande § 11:
att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset
för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts; samt
beträffande § 18:
att förrättningsman, som nattetid med järnväg eller fartyg inträffar på
eller avreser från annan ort än hemorten, bör hava rätt till såväl fri sovplats
som traktamente för natt;
dels en motion (11:324), däruti bland annat hemställts, att i 1 § må ur
tabellen utgå orden »Motorcykel, av förrättningsman personligen drivet resdon
eller fotvandring»;
dels en motion (11:369), däruti hemställts, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 ville besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att
verkställa utredning angående ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt
uppdrag och till riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen
kan föranleda;
dels eu motion (11:372), däruti hemställts, att riksdagen vid avgivande av
yttrande över Eders Kungl. Maj:ts förslag till nytt resereglemente, som
mnehålles i Kungl. Maj:ts proposition nr 95, ville som sin mening uttala
beträffande 11 §:
att ersättning för nattetid begagnad plats i sovvagn bör utgå med priset
för sovplats i den vagnsklass, som i verkligheten använts;
Riksdagens skrivelse Nr 334.
beträffande 18
att förrättningsman, som mellan kl. 10 e. in. och kl. 8 f. in. avreser
från eller inträffar på annan ort än hemorten, skall hava rätt till såväl
fri sovplats som nattraktamente,
Innan riksdagen ingår i närmare granskning av de olika bestämmelserna
i Eders Kungl. Maj:ts förslag till allmänt resereglemente, har riksdagen ansett
sig böra till behandling upptaga ett spörsmål av mera allmän räckvidd.
Tidigare har resereglemente! utfärdats av Kungl. Maj:t, utan att riksdagens
medverkan härtill ansetts erforderlig. Under de senaste åren har
emellertid Eders Kungl. Maj:t ansett sig böra underställa riksdagens prövning
vissa frågor om rese- och traktamentsersättning. I förevarande proposition
har Eders Kungl. Maj:t nu begärt riksdagens yttrande över ett förslag till nära
nog fullständigt nytt resereglemente. Härav framgår, att utvecklingen gått
därhän, att riksdagens medverkan i allt större utsträckning tagits i anspråk
vid fastställandet av reseregleinentets bestämmelser. Med hänsyn till den
avgörande betydelse resereglemente! äger för beräknandet av ett flertal anslag
under de olika huvudtitlarna, synes det riksdagen, som om därför numera
bör från riksdagens sida intagas den ståndpunkten, att resereglemente!, i
likhet med flertalet andra reglementen, som avse statens befattningshavare
tillkommande förmåner, bör fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt.
Detta utesluter givetvis icke, att förrättningsmännens fördelning å
särskilda rese- och traktamentsklasser sker av Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen
förutsätter dock, att dessförinnan vederbörande lönenämnder beredas
tillfälle att yttra sig i denna fråga.
Riksdagen övergår härefter att närmare behandla det föreliggande förslaget
till resereglemente. Härvid har riksdagen till en början funnit, att förslaget
innehåller åtskilliga nya bestämmelser med ganska stor räckvidd. Sålunda
hava i förslaget upptagits icke blott ett flertal nya färdsätt, utan även en
genomgående revision skett av de i det nuvarande reglementet intagna bestämmelserna
angående dagtraktamente. En sådan ingående förändring i
reseregleinentets föreskrifter måste givetvis bliva av stor betydelse för statsförvaltningen
i allmänhet. Särskilt gäller detta de myndigheter, som hava
att verkställa granskning av ingivna reseräkningar, och det synes riksdagen,
som om särskilt för dessa myndigheters del det vore fördelaktigt, att en
viss tid fastställdes, under vilken ett nytt resereglementes lämplighet kunde
bliva ur olika synpunkter prövad. Även i ett annat avseende torde det
emellertid vara av vikt att, innan ett resereglemente slutligt fastställes, erhålla
den erfarenhet, som kan anses möjlig att vinna. Riksdagen syftar härvid
på de ekonomiska konsekvenser i avseende å utgifterna under anslagen till reseoch
traktamentspenningar, som torde bliva en följd av en förändring i resereglementets
allmänna grunder. Enär någon närmare utredning härom icke föreligger
i Eders Kungl. Maj:ts proposition, har riksdagens vederbörande utskott
ansett sig böra söka erhålla åtminstone någon mera bestämd uppfattning
om vilka kostnader, som reglementsförslaget skulle föra med sig. Utskottet
10
Riksdagens skrivelse Nr 334.
har därför låtit verkställa en omräkning i enlighet med reglementsförslagets
föreskrifter av till statskontoret ingivna reseräkningar från åtskilliga befattningshavare.
En närmare redogörelse för resultatet härav framlägges i
nedanstående sammanställning.
Ersättning enligt 1907 års |
Ersättning enligt Kungl. |
|||||||||||||||
Befattningshavare |
trakta-ments-ersätt-ning |
rese- ersätt- ning |
summa |
trakta- ments- ersätt- ning |
rese-ersätt-ning 1 |
summa |
Ökning |
ning |
||||||||
Förste byråinspektör i |
48 |
167 |
20 |
215 |
2 0 |
39 |
84 |
2© |
123 |
2 0 |
92 |
|||||
Förste byråinspektör i |
400 |
_ |
467 |
_ |
867 |
_ |
429 |
— |
335 |
40 |
764 |
40 |
— |
— |
102 |
60 |
Byråinspektör i kon-trollstvrelsen ...... |
144 |
269 |
2 5 |
413 |
2 5 |
149 |
_ |
173 |
25 |
322 |
25 |
_ |
_ |
91 |
||
Statskonsulent......... |
3,204 |
— |
1,615 |
90 |
4,879 |
90 |
4,172 |
— |
1,450 |
80 |
5,622 |
80 |
742 |
90 |
— |
— |
E. byråingenjör i lånt-bruksstyrelsen ...... |
494 |
_ |
2,8.32 |
90 |
3,326 |
90 |
663 |
_ |
1,962 |
81 |
2,625 |
81 |
_ |
_ |
701 |
09 |
1''attigvårdskonsulent.. |
260 |
— |
779 |
SO |
1,039 |
3 0 |
325 |
— |
680 |
15 |
1,005 |
15 |
— |
— |
.34 |
15 |
Y rkesinspektörsassi-stent .................. |
195 |
_ |
266 |
50 |
461 |
50 |
249 |
_ |
271 |
40 |
520 |
40 |
i 58 |
90 |
_ |
|
F lantmätare ......... |
1,712 |
7 o |
86 |
30 |
1,799 |
05 |
2,287 |
50 |
82 |
20 |
2,369 |
70 |
570 |
«» |
— |
— |
Gvmnastikinspektör... |
576 |
793 |
85 |
1,369 |
85 |
612 |
— |
835 |
75 |
1,447 |
75 |
77 |
90 |
— |
— |
|
Folkskoleinspektör ••• |
1,168 |
— |
1,881 |
— |
3,049 |
— |
1,397 |
— |
1,573 |
70 |
2,970 |
70 |
— |
— |
78 |
30 |
Lantbruksstipendiat... |
200 |
— |
338 |
9 5 |
538 |
95 |
288 |
469 |
70 |
757 |
70 |
218 |
75 |
— |
1,66911 o | 1,099 14
Nettoökning 569. a 6’
1 Ersättningen beräknad under förutsättning att taxeautombil i allmänhet kommit till
användning.
Av sammanställningen synes det riksdagen framgå, att reglementsförslaget
icke kan anses för statsverket medföra någon kostnadsbesparing i förhållande
till nu gällande bestämmelser. Huruvida någon kostnadsökning skulle bliva
följden av detsammas tillämpning, har riksdagen icke av tillgängligt materiel
kunnat bedöma. En genomgående överflyttning av kostnaderna från resekostnader
till traktamentskostnader föranleder däremot förslaget. Det torde
emellertid böra uppmärksammas, att Eders Kungl. Majrt ifrågasatt, att särskilda
föreskrifter beträffande åtskilliga grupper av befattningshavare, vilka
på grund av sin tjänstgöring ofta måste företaga resor, borde meddelas, i avsikt
att för dessas del under vissa förutsättningar reducera traktamentsersättningarna.
Huru en tillämpning av dessa särskilda föreskrifter kommer
att ställa sig, synes icke kunna bedömas med ledning av de meddelade uppgifterna.
Jämväl inplaceringen av de särskilda befattningshavarna m. fl. i olika
rese- och traktamentsklasser måste utöva ett väsentligt inflytande på de
kostnader, reglementsförslaget skulle föra med sig. Några fullständiga uppgifter
härom hava icke förelagts riksdagen, och riksdagen har alltså haft
svårt att bedöma det ekonomiska resultatet härav.
De ovan anförda synpunkterna beträffande resekostnaderna vid reglements -
Riksdagens skrivelse Nr 334. 11
förslagets tillämpning hava stärkt riksdagen i den uppfattningen, att ett
definitivt fastställande av reglementet icke för närvarande bör ske. Riksdagen
har därför ansett lämpligt, att reglementet allenast provisoriskt fastställes
att lända till efterrättelse under omkring två års tid, för att därunder
erfarenheter rörande dess tillämpning på olika områden må kunna samlas,
varefter riksdagen synes kunna besluta om reglementets definitiva antagande.
Vid en närmare granskning av reglementsförslagets olika detaljer har
riksdagen kommit till den uppfattningen, att, även om det nu endast gäller
ett provisoriskt reglemente, vissa förändringar i Eders Kungl. Maj:ts förslag
böra göras. Till eu början synes det riksdagen, som om antalet av de olika
färdsätt, som av Eders Kungl. Maj:t i reglementets 1 § föreslagits skola införas,
kunde i någon mån minskas. Sålunda synes såväl »omnibus» som »motorcykel,
av förrättningsmannen personligen drivet resdon eller fotvandring» böra såsom
färdsätt ur reglementet utgå. Härvid är att märka, att det knappast kan
åläggas förrättningsman att begagna sig av dylika färdsätt och att de såväl
på grund härav som av praktiska skäl icke särdeles ofta torde ifrågakomma.
I de fall, då något av nyssnämnda färdsätt skulle komma till
användning, synes ersättning böra få beräknas efter samma grunder, som
stadgats för hästskjuts.
Vad därefter beträffar den i 2 § berörda frågan om traktamentsersättningens
belopp, har riksdagen icke funnit något att erinra mot att särskilda
traktamentsbelopp för dag och natt bestämmas, och delar riksdagen den av Eders
Kungl. Maj:t uttalade uppfattningen, att nattraktamente icke må medgivas,
då ersättning för sovplats utgår. Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna
reduceceringen av de nuvarande traktamentsklassernas antal från 6 till <)
torde kunna medföra en kostnadsökning, som för närvarande ej kan bedömas.
Riksdagen har därför ansett, att antalet traktamentsklasser bör
bibehållas vid 6 och alltså ytterligare en traktamentsklass införas, upptagande
9 kronor i traktamentsersättning för dygn. Härav föranledes
givetvis en förskjutning av förrättningsmännens inplacering i de olika klasserna.
De i motionen 1:222 anförda skälen för överflyttande av en krona
i varje traktamentsklass från nattraktamentet till dagtraktamentet har riksdagen
funnit vara bärande och har därför ansett härav påkallad jämkning
i traktamentsbeloppen Ixira ske.
Enligt riksdagens mening bör traktamentsersättningen i de särskilda klasserna
bestämmas på följande sätt:
Traktamentsklasser.
AB C D E F
För dag........................ 16 14 12 10 8 6
För natt............ 8 J __6 5 4 3
Tillhopa för dygn 24 21 18 15 12 9.
12
Riksdagens skrivelse Nr 334.
I anledning av vad riksdagen sålunda beträffande 1 och 2 §§ föreslagit,
erfordras vissa jämkningar beträffande därefter följande paragrafer. Detta
har även av riksdagen iakttagits vid uppgörande av det vid denna skrivelse
fogade förslag till allmänt resereglemente (bilaga). Beträffande visst! andra
detaljer i reglementsförslaget har emellertid riksdagen, huvudsakligen med
anledning av därom motionsvis framställda yrkanden, ansett sig böra vidtaga
vissa förändringar.
Sålunda har riksdagen ansett lämpligt, att ersättning för sovplatsbiljett å
järnväg utgår efter samma grunder, som av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i
fråga om ersättning för tågbiljett, och att alltså ersättning för sovplatsbiljett
bör utgå efter den vagnsklass, som verkligen kommit till användning. Härav
påkallas jämkningar i såväl 1 som 11 §§.
Beträffande den i 8 § intagna bestämmelsen i fråga om förrättningsresa,
där två eller flera i samma förrättning deltagande personer hava färdats
samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller annat fortskaffningsmedel,
har riksdagen allenast velat framhålla, att dessa bestämmelser icke rimligtvis
böra så tolkas, att vederbörande förrättningsmäns bekvämlighet onödigtvis
åsidosättes. Sålunda synes man exempelvis icke böra fordra, att, då en
mindre automobil kommer till användning, flera personer än två behöva
beredas plats i densamma.
Vad 19 § beträffar, bär riksdagen allenast velat föreslå den formella jämkningen,
att ordet »hemorten» ändras till »bostads- eller tjänstgöringsorten».
Vad beträffar föreskriften i 24 § att räkning å resekostnads- och traktamentsersättning
bör, där hinder icke möter, vara till vederbörande myndighet
inkommen inom sex månader efter det resan eller förrättningen
avslutats, synes den jämkningen böra göras, att tidsbegränsningen bestämmes
till tre månader. Därjämte synes böra i paragrafen inflyta en föreskrift
därom, att, då förskott av statsmedel uppburits för viss resa, ersättningsräkningen
skall avgivas inom den kortare tid, som vederbörande
myndighet må fastställa. Härigenom synes nämligen riksdagen en redan
för närvarande ofta tillämpad praxis, att viss kortare tid fastställes för
redovisning, böra utsträckas att gälla åtminstone alla de fall, då en befattningshavare
för resas företagande uppburit förskott.
Slutligen har riksdagen ansett sig böra ifrågasätta, huruvida det icke
måste anses nödvändigt att tidpunkten för reglementets ikraftträdande
något framflyttas. Otvivelaktigt måste det för vederbörande förrättningsmän
och myndigheter medföra högst betydande olägenheter om reglementet
redan den 1 juli 1925 skulle träda i kraft. Framförallt måste utfärdandet
av den mängd av särskilda följdförfattningar, som tillhöra reglementet,
kräva åtskillig tid och därjämte böra vederbörande beredas möjlighet
att taga del av de nya föreskrifterna, innan desamma skola träda
i tillämpning. Riksdagen anser därför lämpligt, att reglementet träder i
kraft den 1 augusti 1925 för att gälla till och med den 30 juni 1927.
Riksdagens skrivelse Nr 334.
13
Vad beträffar den i motionen 11:369 väckta frågan om utredning avspörsmålet
om ersättning till nämnder och kommittéer i allmänt uppdrag
anser riksdagen visserligen denna fråga icke böra av riksdagen till prövning
upptagas, men synes det riksdagen önskvärt, att en undersökning,
huruvida mera generella bestämmelser härom erfordras, verkställes av
Eders Kungl. Maj:t.
Till slut har riksdagen i detta sammanhang velat beröra det av riksdagens
revisorer vid upprepade tillfällen behandlade spörsmålet om en
ändamålsenlig planläggning av vederbörande förrättningsmäns tjänsteresor
samt rörande myndigheternas skyldighet att vaka häröver. Då betydande
besparingar å reseanslagen lära kunna uppstå, därest noga övervakas,
att förrättningsmännens resor ordnas på det såväl med hänsyn till
förrättningarnas utförande som med avseende på kostnadernas nedbringande
lämpligaste sättet, har riksdagen ansett sig höra särskilt uttala sin förväntan,
att Eders Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder för ändamålet, som
kunna befinnas påkallade.
I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört, har riksdagen låtit utarbeta
bifogade förslag till allmänt resereglemente, vilket jämväl upptager
vissa smärre, här ovan ej berörda formella jämkningar i Eders Kungl.
Maj:ts förslag.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
förevarande proposition samt ovanberörda motioner (1:222, II: 324 och
372) för sin del antagit vid denna skrivelse fogade förslag till allmänt
resereglemente.
Stockholm den 5 juni 1925.
Med undersåtlig vördnad.
14
Riksdagens skrivelse Nr 334.
Bilaga.
Förslag
till
Allmänt resereglemente.
1 §•
Där enligt allmän författning eller särskild föreskrift resekostnadsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,
i den män ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta
sådan ersättning i enlighet med vad för nedannämnda tre reseklasser här
finnes bestämt.
Färdsätt |
Klass 1 |
Klass II |
Klass III |
Järnväg ........................................... |
I klass plats |
II klass plats |
III klass plats |
Fartyg ............................................j |
Enskild hytt |
Hyttplats |
Salongsplats |
Spårväg............................................| |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Taxeautomobil................................j |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Avgift för 1 |
Hästskjuts eller annat färdsätt än| |
Lega för 1 häst |
Lega för 1 häst |
Lega för 1 häst |
Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass
än som verkligen använts.
Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning
av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke
ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.
Med taxeautomobil avses automobil i yrkesmässig trafik utom s. k. linjetrafik.
Avgift för taxeautomobil beräknas efter den lägsta fastställda taxa,
som för resan kunnat ifrågakomma.
Lega för, häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av
dylik lega för kilometer räknat. Har den resande måst vidkännas resekostnad
Riksdagens skrivelse Nr 334. 1®
till högre belopp än maximilegan, äger lian undfå gottgörelse för vad han
visar sig hava utgivit.
I kilometerpenningarna inbegripes ersättning för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställningspenningar.
2 §.
När enligt allmän författning eller särskild föreskrift traktamentsersättning
skall utgå för förrättning i statens ärenden, äger vederbörande förrättningsman,
i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta sådan
ersättning enligt någon av nedannämnda traktamentsklasser.
Träl |
i t a m e n |
i 1 8 k 1 a |
s s e r |
|
A |
B |
C |
D |
E F |
För dag.....................16 kronor natt..................... 8 „ |
14 kronor 7 |
O O K X CM »—< |
10 kronor 5 |
8 kronor 6 kronor 4 , „ 3 „ |
Tillhopa för dygn 21 kronor |
21 kronor |
18 kronor |
15 kronor |
12 kronor! 9 kronor] |
Dygnet räknas från klockan 12 midnatt.
Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen
och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet.
3 §•
Kungl. Maj:t bestämmer till vilken rese- och traktamentsklass, förrättningsman
är att hänföra.
Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan
tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga om
den ersättning, som skall utgå.
Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än lian själv innehar,
åtnjuter ersättning efter den befattning han sålunda bestrider.
Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre
tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.
4 §.
liesekostnadsersättning utgår efter det eller de olika sätt att färdas, som
för resan verkligen använts, dock att ersättningen icke må beräknas med
högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat
sig av den väg och det färdsätt, som med hänsyn till resans ändamål samt
för åstadkommande av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad
eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet av denna sammanlagda kostnad
skall traktamente medräknas, även om sådant icke utgår till förrättningsmannen
av statsmedel.
Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de
16
Riksdagens skrivelse Nr 334.
därav föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden
för statsverket i största möjliga mån nedbringas.
5 §.
För färd, som ej överstiger 1 kilometer, utgår icke resekostnadsersättning.
Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg eller spårväg
utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom stads,
köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages
med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt områd
och ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock
ersättning jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda
området.
6 §.
Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,
där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.
I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma
väglängd.
Överskjutande del av kilometer räknas såsom hel kilometer.
Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett
kunnat användas och sådant låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning
icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan
biljett skolat tillkomma den resande.
8 §.
När vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning deltagande
personer hava att färdas samma väg med taxeautomobil, hästskjuts eller
fortskaffningsmedel, för vilket enligt 1 § ersättning beräknas såsom för
hästskjuts, skall, där sådant låter sig göra och befinnes ägnat att nedbringa
resekostnaden, den främste bland förrättningsmännen anskaffa för samtliga
förrättningsmän erforderliga fortskaffningsmedel och mot ersättning förskjuta
kostnaden därför, inberäknat utgifter för hämtning av skjuts,
åkdonslega samt s. k. beställnings- och väntpenningar. Det åligger honom
att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser, såsom
rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.
Vid resa av här ifrågavarande beskaffenhet äger envar resande uppbära
ersättning motsvarande kilometerpenningarna.
9
Där ej enligt gällande taxa förrättningsmän är befriad från erläggande
av bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av
honom erlagd dylik avgift.
Riksdagens skrivelse Nr 334.
17
10 $.
Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resa för erhållande
av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna
i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar
traktamente för en natt; men om eljest avväg tages eller uppehåll
sker för enskild angelägenhet, skall resekostnads- och traktamentsersättning
beräknas, såsom hade förrättningen eller resan utan dylikt avbrott
fortgått.
11 i
För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid
begagnat sig av sådan plats.
12 $.
Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel
som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är
han berättigad till ersättning för vad han utgivit i väntpenningar, dock
icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom tillkommande
resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt fortskaffningsmedels
anlitande.
13 §.
Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning medelst fotvandring
eller resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till
följd av förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.
14 §.
Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för transport av
redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han
för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han undfå ersättning.
15 $.
Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då
han eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, spårväg eller fartyg, då transportmedel
enligt gällande bestämmelser kostnadsfritt tillhandahålles honom;
eller då biljett för resan genom vederbörande myndighet utan kostnad för
förrättningsmannen anskaffas, utgår icke resekostnadsersättning.
16 §.
Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens
bostad, stationsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde, där
han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 samt. Nr 334. 2
18 Riksdagens skrivelse Nr 334.
av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från förrättningsstället.
Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej
berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets
gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde,
bosatt utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning
för färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.
Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt
uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning
för resa dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället,
om förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt
uppdrag där kvarstannar.
17 §.
Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som det åligger
förrättningsman att verkställa på grund av innehavande befattning och
som utföres å hans bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd ej överstigande
3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller därmed
jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom vilket
han har sin bostad eller tjänstgöring.
18 §.
I de fall, då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller
kostnadsfri inkvartering eller på statens bekostnad innehar sovplats å
järnväg eller liggplats å fartyg, utgår icke traktamente för natt.
19 $.
Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder, styrkt
sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå
även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.
Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta
sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning
tillbringar utom bostads- eller tjänstgöringsorten.
20 $.
Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka
kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen
för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,
som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna
ägt rum var för sig.
21 §.
Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av
den, som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente
Riksdagens skrivelse Nr 334.
19
för dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman
under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger Jian
att av statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet
för dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta
reglemente.
22
Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,
må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande
myndighet lämnas honom.
23 §.
I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:
resans ändamål;
författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen
ägt rum;
tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning
och resor företagits;
det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet samt den vagnsklass
å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.
Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen
i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.
När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.
Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda
men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid
sina räkningar foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning
om dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.
24 $.
Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning hör, där hinder icke
möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader
efter det resan eller förrättningen avslutats, dock att, därest förskott enligt
22 § uppburits, räkning skall avgivas inom den kortare tid, som av
vederbörande myndighet må fastställas.
25 §.
Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas
oriktig uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt
detta reglemente bör utgå.
26 $.
Om tillämpning av detta reglemente vid resor i statens ärenden utom
rikets gränser förordnar Kung!. Maj:t.
20
Riksdagens skrivelse Nr 334.
Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente
än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre
traktamente uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet
uppbäras från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten
till hamn eller station i det senare landet ägt rum, och vid färd
i omvänd riktning traktamentet efter enahanda grund nedsättas.
Detta reglemente träder i kraft den 1 augusti 1925 och gäller till och
med den 30 juni 1927.
Genom detta reglemente upphäves
dels resereglemente! den 13 december 1907 (nr 131) jämte vad som i särskilda
författningar eller föreskrifter finnes stadgat rörande förrättningsmans
rätt till resekostnads- och traktamentsersättning enligt viss klass i
resereglemente, i den mån sådant stadgande strider mot här ovan givna
bestämmelser,
dels ock kungörelsen den 25 februari 1916 (nr 65) angående rätt för
förrättningsman, som enligt resereglemente! är berättigad till resekostnadsersättning,
att vid färd å järnväg åtnjuta ersättning för erlagd avgift
för inskrivning av resgods.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.