Riksdagens skrivelse Nr 333.
1
Sr 333.
Godkänd av första kammaren den 5 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj.ts proposition angående ny definitiv lönereglering
för landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 112 och memorial nr 134.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1925—1926 har Eders
Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna 90—94 samt 100, 104, 106
och 107) föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde
komma att i ämnet avlåtas, i riksstaten beräkna
dels till landshövdingarna ett ordinarie förslagsanslag av 540,000 kronor,
dels till befattningshavare vid länsstyrelserna ett ordinarie förslagsanslag
av 3,140,000 kronor,
dels det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar
m. m. till 9,000 kronor,
dels det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos länsstyrelserna
m. m. till 675,000 kronor,
dels till beredande av ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus
län ett extra anslag av 200 kronor,
dels det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg till 550,000 kronor,
dels det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved
m. m. till 1,200,000 kronor,
dels till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor,
dels ock för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. Nr 333. n«3 25 l
2
Riksdagens skrivelse Nr 333.
Sedermera har Eders Kung! Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 13
mars 1925 dagtecknad proposition, nr 183, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 juli 1925 med nedan angivna undantag äga tilllämpning
å landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna, samt att i samband
därmed de vissa av sistnämnda befattningshavare tillkommande sportler
skola till statsverket indragas;
dels besluta, att uti den till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen
under femte huvudtiteln må införas följande:
Verk och. befattningar
Femte huvudtiteln.
Avdelning och
lönegrad enligt
löneplanen
Landsstaten.
L andshövdingarna.
Landshövdingar................................................................................ A 4
Länsstyrelserna.
Landssekreterare .............................................................................. B 30
Landskamrerare.............................................................................. B 30
Länsassessorer ...................................... B 27
Länsnotarier av l:a klass .................................. B 22
Länsbokhållare av l:a klass........................................................... B 22
Länsnotarier av 2:a klass .............................................................. B 21
Länsbokhållare av 2:a klass ........................................................... B 21
Landskanslister................................................................................. B 15
Landskontorister ............................................... B 15
Förste expeditionsvakter.................................................................. B 7
Kansli- eller kameralbiträden ........................................................ B 7
Expeditionsvakter............................................................................. B 5
Kontorsbiträden ............................................................................ B 4
Skrivbiträden ................................................................................. B 2
dels bestämma antalet landshövdingar på följande sätt:
Befattning Lönegrad
24 landshövdingar.............................................................................. A 4
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid de särskilda länsstyrelserna
på sätt departementschefen angivit;
dels besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet stadgas och
utan hänsyn till vad i sagda författningsrum tinnes däremot stridande skall
Riksdagens skrivelse Nr 333. 3
i fråga om landshövdingbefattningar och befattningar vid länsstyrelserna
gälla,
att med landshövdingbefattning icke må förenas uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag
eller såsom funktionär i dylikt bolag,
att med annan tjänst än landshövding-, landssekreterare landskamrerareller
länsassessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet
angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns
stat;
dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om landshövdingar och befattningshavare
vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda
avlöningsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet
skall med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han
lyder», förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;
dels besluta, att i stället för vad i 22 och 23 §§ i berörda avlöningsreglemente
stadgas skola i fråga om landshövding gälla följande bestämmelser:
1.
a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill
i förekommande fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den
omfattning, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda
förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding
antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i
stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för
varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.
Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad
genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation
avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg
anskaffats, bekostas av statsverket.
b. Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke
Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.
I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse
de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.
c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av länsstyrelsens
ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding skyldig
att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och
åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.
För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig
sådan minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.
Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition av den honom
anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall statsverket gottgöra honom
skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande i förekommande
fall. Har genom sådan flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens
tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena
skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket lämna
honom skälig skadeersättning, likaledes efter Kungl. Maj:ts bestämmande.
4
Riksdagens skrivelse Nr 333.
d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c angivna
skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall
avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från
det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning
skall ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,
å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest
landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som av Kung! Maj:t bestämmes.
e. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,
som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t, upplåta
nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.
2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad bostadslägenhet
samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas
till tre fjärdedelar av statsverket i enlighet med de närmare föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t utfärdas;
dels besluta, att landssekreterare och landskamrerare skola var för sig
utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön uppbära avlöningsförstärkning
med följande belopp, för år räkna.t:
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ... 3,500 kronor
i Gotlands län ................................................................................. 1,500 »
i övriga län..........■............................................................................. 2,500 >
dels godkänna följande bestämmelser:
a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,
som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda
avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under
åren 1922—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger
vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för
budgetåret 1925—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda
överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande, att
det sålunda bestämda särskilda lönetillägget skall avskrivas: med en niondel
från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga
beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet
med utgången av juni månad 1934.
Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall berörda särskilda
personliga lönetillägg minskas i den mån tjänstemannens avlöning
till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den i föregående
stycke angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den
nya lönestaten.
Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare på grund av
sjukdom eller av annan anledning skola i fråga om tjänstemannens rätt att
uppbära avlöningsförstärkning och för honom eventuellt fastställt personligt
lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t i sådant
hänseende meddelas.
I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och landskamre -
Riksdagens skrivelse Nr 333. 5
rare må särskilda föreskrifter likaledes av Kungl. Maj:t meddelas, att gälla
utöver de i 19 § uti avlöuingsreglementet givna bestämmelserna.
b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning till
annan tjänst skola i fråga om landssekreterare och landskamrerare följande
särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.
Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen ansökan eller,
utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,
till befattning inom samma eller lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida
den nya stationeringsorten tillhör samma ortsgrupp som den gamla
eller icke, med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade
avlöningsförstärkningen och det av honom i sagda tjänst eventuellt uppburna
personliga lönetillägget, äga i den nya tjänsten uppbära den avlöningsförstärkning,
som tilläventyrs kan vara med densamma förenad.
Varder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan och utan
något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma eller lägre lönegrad,
skall han, likaledes oberoende av vilken ortsgrupp, hans stationeringsort
efter förflyttningen tillhör, bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den
rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;
dels besluta, att, där landshövding eller ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse,
å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente kommer att från och
med den 1 juli 1925 äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning
som tillfällig löneförbättring eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången
av juli månad 1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas
ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning, han
vid utgången av juni månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad
1925, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;
dels förklara, att övriga, av riksdagen med avseende å den definitiva
löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk
lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande landshövdingar
och befattningshavare vid länsstyrelserna;
dels godkänna följande stat för landshövdingar och befattningshavare vid
länsstyrelserna, att tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:
Stat. kronor
Avlöningar till landshövdingar, förslagsanslag.................................... 540,000
Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag
.......................................................................................... 2,590,700
Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................... 50,000
Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
......................................................................................... 124,000
Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.........................................................................................
260,000
6
Riksdagens skrivelse Nr 333.
Övergångslön, förslagsanslag .............................................................. 110,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 675,000
Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m..................................... 9,000
Summa kronor 4,358,700
Anm. Landshövdingar äga såsom representationsbidrag uppbära följande belopp, för år
räknat:
Landshövdingen i Göteborgs och Bohus län .............................................. 6,000 kronor
Landshövdingen i Malmöhus län ................................................. 4,800 »
envar av övriga landshövdingar.................................................................. 3*600 »
Representationsbidrag utbetalas i samma ordning som lönen. Huruvida och i vad mån
sådant bidrag må av landshövding uppbäras under annan ledighet än semester, bestämmes
av Kungl. Maj:t.
dels besluta, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstår å sådan äldre
avlöningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig
minskning eller upphörande av sportler, skall, vid indragning till statsverket
av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för
mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstemannen
må anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna inkomst kan
utrönas;
dels under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande under avdelningen
landsstaten uppförda anslag, nämligen det ordinarie anslaget till
landshövdingarna, det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte vid
länsstyrelserna, det ordinarie anslaget till sakkunniga till biträde vid utredningar
m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget till extra biträden hos
länsstyrelserna m. m. — under avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten
under rubriken landshövdingar och befattningshavare vid länsstyrelserna
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 4,358,700 kronor;
dels under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg till landsfogden
i Göteborgs och Bohus län för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av 200 kronor;
dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 650,000 kronor, med 100,000
kronor till 550,000 kronor;
dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse uppföra det
ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. med
1,200,000 kronor;
dels under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga''lönetillägg åt
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare för budgetåret
1925—1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor;
dels ock under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg
åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—
1926 anvisa ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft ett flertal i
ämnet väckta motioner, vari yrkanden av skilda slag framställts. Sålunda
har i en motion (I: 262) föreslagits, bland annat,
Riksdagens skrivelse Nr 333. *
att riksdagen vid löneregleringen för landshövdingarna och länsstyrelserna
på grundval av propositionen nr 183 måtte, bland annat, vidtaga följande
ändringar i och tillägg till Eders Kungl. Maj:ts förslag, nämligen
att länsnotarier och länsbokhållare av l:a klass hänföras till lönegraden
B 23;
att 3 § avlöningsreglementet ävensom det i propositionen föreslagna stadgandet,
att med landshövdingebefattning icke ma förenas uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag
eller såsom funktionär i dylikt bolag ej skall äga tillämpning på landshövding,
som övergår från nu gällande lönestat till den nya lönestaten, samt
att beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare,
som övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning,
tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1920
_1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger
vederbörandes avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret
1925—1926,’ skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda
överskott, dock högst 7,200 kronor för år räknat, med iakttagande att det
sålunda bestämda lönetillägget skall successivt avskrivas på sätt Eders
Kungl. Maj:t föreslagit.
Vidare har i två likalydande motioner (I: 269 och II: 412) hemställts, att
riksdagen, då riksdagen går att fatta beslut i den fråga, som avses i Eders
Kungl. Maj ds proposition nr 183, må bestämma, att länsnotarier och länsbokhållare
av första klass skola placeras i lönegraden 24 B i den nya löneplanen,
motsvarande lönegraden B 15 i den förutvarande löneplanen, ävensom
anvisa de medel, som en sad.an placering påkallan
Vidkommande till en början frågan om sättet för landshövdings tillsättande
hava, såsom den i propositionen lämnade redogörelsen giver vid handen,
delade meningar härutinnan gjort sig gällande. Å ena sidan har sålunda
Eders Kungl. Maj:t, i likhet med landsstatslönesakkunniga och statskontoret,
hävdat den uppfattningen, att landshövdingarna borde såsom hittills tillsättas
medelst fullmakt, under det att å andra sidan 1902 års löneregleringskommitté
såsom sin åsikt framhållit, att det för vissa befattningai gällande
förordnandesystemet även borde tillämpas å landshövdingarna.
Vid det övervägande, riksdagen ägnat detta spörsmål, har riksdagen icke
funnit tillräckliga skäl förebragta för en ändring i den nu gällande ordningen
härutinnan, och anser sig riksdagen alltså böra ansluta sig till Eders Kungl.
Maj:ts förslag i denna del.
Vad härefter angår de för landshövdingarna föreslagna kontanta avlöningsbeloppen,
har riksdagen först upptagit till behandling frågan, huruvida, på sätt
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
den 22 juni 1921 bör å dem tillämpas eller huruvida icke, såsom
innevarande års riksdag beslutat i fråga om vissa befattningshavare vid
universiteten, ett särskilt lönescliema bör för dem utarbetas och särskilda
Landshöv
dingarna.
Riksdagens skrivelse Nr 333.
avlöningsbestämmelser komma till tillämpning. Riksdagen har härvid kommit
till den slutsatsen, att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke
lampar sig for landshövdingarna, och synes riksdagen flertalet av reglementets
bestämmelser, därest de skulle gälla för landshövdingarna, komma att sakna
reellt underlag. Riksdagen vill särskilt framhålla, att då, på sätt Eders Kungl.
Maj.t föreslagit och riksdagen, enligt vad nedan omförmäles, beslutat, landslövdingarna
även hädanefter skola bibehållas vid dem tillkommande förmån
av fri boställslägenhet ävensom statsbidrag till boställslägenhetens uppvärmning
faktorer, som i relativt hög grad inverka på frågan, till vilken dvrortsgrupp
vederbörande residensstad är hänförd — en differentiering i löneförmånerna
med hänsyn till placeringsorten näppeligen synes riksdagen vara
motiverad beträffande nu ifrågavarande befattningshavare.
Såsom i propositionen nämnts, hade 1902 års löneregleringskommitté med
tagen hänsyn ej allenast till länens folkmängd utan även till andra förekommande
omständigheter och förhållanden föreslagit, att de avlöningar i form
av arvoden, som skäligen syntes böra tillkomma landshövdingarna, borde bestammas
till 19,000 kronor för landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län
samt i Malmöhus län, till 17,000 kronor för landshövdingarna i Uppsala
Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands’
Jamtlands och Västerbottens län samt till 18,000 kronor för Övriga landshövdingar.
Edeis Kungl. Maj:t har i likhet med landsstatslönesakkunnige föreslagit,
att landshövdingarna borde i fråga om lön hänföras till lönegraden A 4, enligt
vilken lönegrad lönen å billigaste ort utgör 16,200 kronor och å dyraste ort
18,000 kronor för år räknat. Härtill skulle emellertid komma — förutom
kallortstillägg — representationsbidrag.
Enligt vad ovan anförts, har riksdagen kommit till den uppfattningen,
att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke lämpar sig för landshövdingarna,
utan synes riksdagen en särskild lönestat och särskilda avlömngsvillkor
böra gälla för dessa befattningshavare.
I fråga om de erforderliga lönebeloppen har riksdagen i likhet med Eders
Kungl. Maj:t ansett det ligga i statens intresse, att löneförmånerna å ifrågavarande
befattningar tillmätas så, att vid deras tillsättande hänsyn endast må
behova tagas till vederbörandes lämplighet och icke därjämte till förmågan att
bara med befattningens tillträdande och innehavande förenade ekonomiska uppoffringar.
Enligt riksdagens mening synes det för den skull uppenbart, att
ur denna synpunkt löneregleringskommitténs förslag icke kan anses tillfredsställande
och måste, på sätt av statskontoret framhållits, detta anses erkänt
av 1924 års riksdag genom dess beslut att höja den tillfälliga föreförbättringen
for landshövdingarna till sådant belopp, att avlöning jämte dyrtidstillagg
kommit att i flera fall överstiga vad som skulle utgå vid tillämpning
av kommitténs förslag.
Med beaktande av nu berörda synpunkter och då enligt riksdagens bestämda
uppfattning det i flera hänseenden icke kan anses lämpligt, att
landshövdingarna förutom fast lön tillerkännas särskilt representationsbidrag
Riksdagens skrivelse Nr 333.
9
liar riksdagen, som för visso inser nödvändigheten av att vid lönesättningen
för landshövdingarna tillbörlig hänsyn tages till de kostnader av olika slag,
som äro förenade med uppehållande av landshövdingebefattningarna, ansett
att landshövdingarna, vilkas åligganden i stort sett måste anses vara desamma
i de olika länen, böra komma i åtnjutande av en fast lön å 21,000
kronor med undantag dock för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs
och Bohus län, vilka senare torde böra såsom hittills i lönehänseende
intaga en särställning. Fog för någon skillnad i löneförmåner dessa senare
emellan synes emellertid riksdagen icke förefinnas, utan torde de böra i
avlöningshänseende hädanefter likställas, och synes riksdagen lönen för dem
skäligen kunna bestämmas till 23,500 kronor.
Av nedanstående tablå framgår, huru de av riksdagen sålunda beslutade
avlöningsförmånerna ställa sig i förhållande till de nuvarande och de av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna:
Län |
Orts- grupp |
Nuvarande |
Enligt Kungl. Maj:ts |
Enligt ut- skottets förslag. Lön |
||||
Lön |
Tillfällig löne- förbätt- ring |
Summa |
Lön |
Represen- tations- bidrag |
Summa |
|||
Stockholms............ |
G |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
18 000 |
3 600 |
21 600 |
21000 |
Uppsala ............... |
E |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 400 |
3 600 |
21000 |
21000 |
Södermanlands ...... |
E |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 400 |
3 600 |
21000 |
21000 |
Östergötlands ....... |
D |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17100 |
3 600 |
20 700 |
21000 |
Jönköpings............ |
C |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
16 800 |
3 600 |
20 400 |
21000 |
Kronobergs............ |
B |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
16 500 |
3 600 |
20100 |
21000 |
Kalmar.................. |
D |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 100 |
3 600 |
20 700 |
21000 |
Gotlands................ |
C |
13 000 |
4000 |
17 000 |
16 800 |
3 600 |
20 400 |
21000 |
Blekinge................ |
D |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17100 |
3 600 |
20 700 |
21 000 |
Kristianstads......... |
C |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
16 800 |
3 600 |
20 400 |
21 000 |
Malmöhus ............. |
E |
15 500 |
4 000 |
19 500 |
17 400 |
4 800 |
22 200 |
23 500 |
Hallands................ |
D |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17100 |
3 600 |
20 700 |
21000 |
Göteborgs o. Bohus |
F |
17 000 |
4 000 |
21000 |
17 700 |
6 000 |
23 700 |
23 500 |
Alvsborgs ............ |
D |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 100 |
3 600 |
20 700 |
21000 |
Skaraborgs ............ |
D |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 100 |
3 600 |
20 700 |
21000 |
Värmlands .......... |
E |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 400 |
3 600 |
21000 |
21000 |
Örebro.................. |
E |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 400 |
3 600 |
21000 |
21 000 |
Västmanlands ....... |
F |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 700 |
3 600 |
21300 |
21000 |
Kopparbergs ......... |
E |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 400 |
3 600 |
21000 |
21000 |
Gävleborgs............ |
F |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 700 |
3 600 |
21300 |
21000 |
V ästernorrlands...... |
F |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 700 |
3 600 |
21 300 |
21000 |
Jämtlands ............ |
F |
13 000 |
4000 |
17 000 |
17 400 |
3 600 |
21000 |
21000 |
Västerbottens........ |
E |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
17 460 |
3 600 |
'')21 060 |
21000 |
Norrbottens ........ |
G |
13 000 |
4 000 |
17 000 |
18 195 |
3 600 |
■)21 795 |
21 000 |
'') Med kallortstillägg.
10
Riksdagens skrivelse Nr 333.
Vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle årliga kostnaderna för löner
och representationsbidrag till landshövdingarna uppgå till 505,755 kronor.
Enligt riksdagens beslut skulle lönerna för år räknat stanna vid tillhopa
509,000 kronor.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen avsett,
att den lönereglering, varom nu är fråga, skulle i största möjliga utsträckning
göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid sidan av statstjänsten.
Departementschefen har härvid erinrat om, hurusom i 3 § av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement in. fl. verk stadgats förbud
— villkorligt eller ovillkorligt — för innehavare av ordinarie befattning att
därmed förena annan tjänst eller uppdrag av viss beskaffenhet. I 2 mom.
av sagda paragraf föreskrives sålunda bland annat, att med ordinarie befattning
ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i
styrelse för verk eller bolag, som vore försett med Eders Kungl. Maj:ts oktroj
eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må.
Eders Kungl. Maj:t eller, vad angår befattningshavare inom vissa lönegrader,
annan vederbörande myndighet kunde dock medgiva undantag härutinnan efter
prövning, att det uppdrag eller den befattning, varom i varje särskilt fall
vore fråga, icke kunde anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten.
Dessa inskränkningar i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan
verksamhet hava synts departementschefen böra bliva gällande även för
landshövdingarna i samband med löneregleringen. I ett avseende har det till
och med synts departementschefen föreligga anledning att för de sistnämndas
vidkommande föreskriva en viss skärpning av bestämmelserna i fråga. Med
landshövdingbefattning borde nämligen enligt departementschefens uppfattning
icke få förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller befattning såsom funktionär
i dylikt bolag. Enligt departementschefens förmenande måste det anses
olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens förtroende konkurrerande
affärsföretag, om vilka här vore fråga, sattes i tillfälle att för sina syften
tillgodogöra sig den auktoritet inom det allmänna livet, som bör tillkomma
en landshövding.
Något undantag från nu angivna regel har synts departementschefen icke
böra medgivas. Däremot har departementschefen ansett anledning icke förefinnas
att förhindra, att landshövding, efter vederbörligt tillstånd, kunde
innehava liknande uppdrag eller befattning hos hypoteksbank eller annan
därmed jämförlig inrättning. Yad sådan inrättning beträffade, syntes nämligen
icke föreligga samma skäl för ett förbud i berörda hänseende, som
måste anses avgörande, då fråga vore om vanliga affärsbanker.
Departementschefens mening i nu berörda fråga delar ock riksdagen, och
har riksdagen vid sitt förslag till lönereglering tagit hänsyn till ifrågavarande
spörsmål. Såsom i motionen 1:262 framhållits, skulle emellertid, därest
förbud i samband med löneregleringen stadgades för landshövdingarna att
med ämbetet förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
Riksdagens skrivelse AV 333.
11
för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt
bolag, detta förbud för flertalet av de nuvarande landshövdingarna innebära,
att löneregleringen i verkligheten skulle medföra eu inkomstminskning.
Riksdagen har fördenskull funnit billiglietsskäl tala för, att nuvarande
innehavare av lyaidsliövdingebefattningar må, i den utsträckning förhållandena
det medgiva, bibehållas vid de uppdrag av nu nämnda slag, de
eventuellt innehava, under viss kortare tid framåt; och har riksdagen för
sin del bestämt denna tid till fem år. Ett skäl härtill synes ock riksdagen
ligga däri, att, i enlighet med vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit och
riksdagen medgivit, nytillträdande landshövding skall komma i åtnjutande
av förmånen att på statsverkets bekostnad erhålla möbler till vissa rum,
eu förmån, varav de nuvarande landshövdingarna icke erhållit del.
I nu nämnda utsträckning har riksdagen funnit sig böra bifalla de i nyssberörda
motion väckta förslagen, i vad dessa angå landshövdingarnas lönereglering.
Yad härefter angår frågan om landshövdings rätt till fri bostad, har riksdagen
i likhet med departementschefen ansett det icke böra ifrågasättas,
att vid den nu tillämnade löneregleringen övergiva det hittillsvarande systemet,
enligt vilket landshövding i regel innehar bostad i. länsresidenset.
Riksdagen delar emellertid departementschefens uppfattning därom, att, där
åt landshövding upplåten bostadslägenhet erfordras för annat statsändamål,
eller där särskilda förhållanden eljest därtill föranleda, landshövding skall
vara skyldig att antingen avstå från lägenheten eller ock underkasta sig den
minskning av densamma, som må anses skälig. I förra fallet bör sålunda
landshövding, på sätt ock departementschefen föreslagit, vara skyldig att
övertaga annan lämplig lägenhet eller ock åtnöjas med kontant hyresersättning.
Mot vad Eders Kungl. Maj:t i övrigt i detta sammanhang föreslagit i fråga om
landshövdingars skyldighet att underkasta sig reglering i åt dem nu upplåtna
boställslägenheter och markområden samt beträffande gottgörelse för flyttningskostnad,
skadeersättning i vissa fall och tiden för avträdandet av bostadslägenhet
har riksdagen icke haft något att erinra.
I fråga om de bränslekostnader, som äro förenade med ett utnyttjande av
landshövdingarnas boställslägenheter, har av skäl, som 1902 års löneregleringskommitté
anfört, statsverkets bidrag ansetts böra utsträckas till att
gälla, utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna för bränsle,
som erfordras till vissa huskållsändamål. Då detta förslag synes riksdagen
väl motiverat, har riksdagen sålunda bifallit förslaget härutinnan.
I samband med förevarande förslag om ny definitiv lönereglering för
landshövdingarna har departementschefen, såsom ovan antytts, till prövning
upptagit frågan om bidrag från statens sida till landshövdingbostädernas
möblering. Enligt departementschefens förslag skulle bidraget ifråga utgå i
sådan form, att staten uppsatte och underhölle fullständig möblering av högst
fyra rum inom varje länsresidens, och borde uppsättningens storlek och
sammansättning i övrigt lämpas efter de rådande förhållandena i varje särskilt
fall och med beaktande av ändamålsenlighetens krav.
Länsstyrel
serna.
12 Riksdagens skrivelse Nr 383.
Då, på sätt i propositionen framhållits, man alltjämt på grund av landshövdingarnas
representationskostnader torde få räkna med, att, även om åtgärder
för reduktion av landshövdingarnas boställslägenheter i något fall
genomföras, landshövdingarna jämväl hädanefter komma att hava till sig
upplåtna boställslägenheter, som till storleken väsentligen överstiga deras
personliga behov, och kostnaderna för möblering för den skull icke komma
att stå i rimligt förhållande till de för ifrågavarande tjänstemän avsedda
kontanta avlöningsförmånerna, har riksdagen ansett sig böra medgiva, att
bidrag från statens sida lämnas för landshövdingbostädernas möblering.
Bidraget synes ock riksdagen lämpligast böra utgå i den form och i den
omfattning, departementschefen föreslagit, och hava de ifrågasatta kostnaderna
härför icke givit riksdagen anledning till erinran.
Med hänsyn till riksdagens allmänna ståndpunkt till frågan om det civila
avlöningsreglementets tillämpning å landshövdingarna har riksdagen icke
funnit ändamålsenligt att bringa sagda reglementes föreskrifter i fråga om
semesterrätt, förflyttningsskyldighet, löneförmåner under annan ledighet än
semester m. m. i tillämpning beträffande landshövdingarna. Därest de av
riksdagen ovan beslutade föreskrifterna i fråga om landshövdings rätt att
med sin befattning förena annan tjänst eller uppdrag varda behörigen iakttagna,
anser riksdagen nu gällande särskilda bestämmelser i förut berörda
hänseenden tillfredsställande, men torde det ankomma på Eders Kungi.
Maj:t att utfärda de definitiva föreskrifter härutinnan, som kunna befinnas
erforderliga.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle, i likhet med vad som skett vid
löneregleringar under de senaste åren, landshövdingarnas löner utbetalas i
efterskott och såsom följd härav vid övergången till den nya lönestaten en
särskild övergångslön utanordnas. Mot förslaget härutinnan har riksdagen
icke funnit anledning till erinran.
Slutligen har riksdagen medgivit, att nu gällande bestämmelser rörande
rätt för landshövding att vid vissa resor av statsverket åtnjuta reselcostnadsoch
traktamentsersättning enligt gällande resereglemente jämväl hädanefter må
äga tillämpning.
Vad härefter angår Eders Kungl. Maj:ts förslag till ny definitiv lönereglering
för länsstyrelsernas befattningshavare, har riksdagen vid den prövning,
riksdagen ägnat detta förslag, i allt väsentligt ansett sig kunna bifalla detsamma.
Endast i några punkter har riksdagen på anförda skäl funnit sig
böra frångå de särskilda förslag, Eders Kungl. Maj:t framlagt.
Vad då till en början landssekreterarnas och landskamrerarnas löneställning
beträffar, har riksdagen först till behandling upptagit spörsmålet, huruvida
och i vad män ifrågavarande befattningshavare m. fl. tjänstemän hos
länsstyrelserna jämväl hädanefter böra bibehållas vid dem nu tillkommande
rätt till sportler eller huruvida icke denna förmån bör i samband med löneregleringen
upphöra och sportlerna indragas till statsverket.
Vid det övervägande, riksdagen ägnat detta spörsmål, har riksdagen icke
Riksdagens skrivelse AV H33.
13
funnit skäl föreligga att frångå den väg, varpå man vid löneregleringar under
senare åren slagit in, eller att sportlerna i samband med lönereglering bortfalla
eller indragas till statsverket. I enlighet med vad Eders Kuugl. Maj:t föreslagit,
synes riksdagen sålunda lämpligt att även i samband med förevarande
lönereglering indragning av utgående sportler vidtages. I likhet med Eders
Kungl.Maj:t anser dock riksdagen,att den provision å försålda stämplar, som enligt
gällande föreskrifter tillkomma tjänstemän vid landsstaten på grund av
deras tjänsteställning, icke bör beröras av denna indragning.
Såsom kompensation för de indragna sportlerna skulle enligt Eders Kuugl.
Maj:ts förslag till ordinarie landssekreterare och landskamrerare, som uppföras
å den nya lönestaten och vilkas sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring
däri inbegripen, i medeltal under åren 1922—1924 — eller den
kortare tid, varunder han tilläventyrs innehaft tjänsten — jämte under samma
tid i medeltal uppburna sportler överstege årsavlöningen för budgetåret
1925—1926, utgå personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott, dock
högst 5,400 kronor, med iakttagande att lönetillägget, vilket borde minskas
eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökades, skulle under loppet
av nio år avskrivas med en niondel om året. I motionen I: 262 har föreslagits,
att den tidsperiod, som skulle läggas till grund för sportelberäkningen,
måtte något utsträckas och avse medeltalet sportler för åren 1920—1924
i stället för åren 1922—1924, ävensom att maximibeloppet måtte bestämmas
till 7,200 kronor. Med hänsyn till det förhållandet att landskamrerarna,
på grund av den beskärning av uppbördsprovisionerna, som år 1922 vidtogs,
måste anses komma i en i förhållande till landssekreterarna mindre
gynnsam ställning i fråga om det personliga lönetillägget, därest den
tidsperiod, Eders Kungl. Maj:t föreslagit, skulle läggas till grund för
sportelberäkningen, har ock riksdagen ansett sig böra ansluta sig till motionärens
förslag i denna del, men kan riksdagen däremot icke medgiva, att
maximibeloppet sättes högre än Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt. För att ingen
tvekan må behöva råda i fråga om storleken av den sportelinkomst, som må
tillkomma landskamrerarna under innevarande år, vill riksdagen hava uttalat,
att enligt riksdagens mening hälften av 1925 års sportelinkomster torde böra
tillkomma befattningshavarna i fråga.
Vidkommande härefter den fasta lönenivån för landssekreterarna och landskamrerarna
har riksdagen i likhet med departementschefen ansett tillfyllest,
att lönen för befattningshavarna ifråga bestämmes i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts förslag och att de sålunda hänföras till lönegraden B 30 i den av riksdagen
godkända nya löneplanen.
Utöver den fasta lönen torde på skäl, departementschefen anfört, en fast
avlöningsförstärkning böra beredas avdelningscheferna hos länsstyrelserna
och detta oberoende av huruvida ersättning för indragna inkomster kommer
att utgå eller ej. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, som ansluter sig
till det av landsstatslönesakkunniga härutinnan framlagda, skulle avlöningsförstärkningen
till landssekreterare och landskamrerare utgå, för år räknat,
med 3,500 kronor i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
14
Riksdagens skrivelse Nr 333.
med 1,500 kronor i Gotlands län samt med 2,500 kronor i övriga län. Riksdagen
bär efter övervägande ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag
härutinnan.
Vidkommande härefter länsassessorernas lönegradsplacering innebär Eders
Kungl. Maj.ts förslag, att dessa skulle i lönehänseende hänföras till nuvarande
lönegraden B 17, motsvarande i den av riksdagen antagna nya löneplanen lönegraden
B27. Förslaget härutinnan har riksdagen ävenledes funnit sig böra bifalla.
Yad däremot den föreslagna lönegradsplaceringen för länsnotarier och
länsbokhållare av l:a klass beträffar, har riksdagen ansett, att den placering
i lönegrad, Eders Kungl. Maj:t för dem föreslagit, måste anses val låg. De
arbetsuppgifter och det ansvar, som under senaste tid i allt större omfattning
pålagts dessa befattningshavare, och den föredragningsskyldighet, som i allmänhet
dem åvilar, har riksdagen sålunda funnit motivera, att de i lönehänseende
beredas en bättre ställning än Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär.
Riksdagen har för sin del ansett, att länsnotarier och länsbokhållare av l:a
klass böra hänföras till lönegraden B 24, och ansluter sig alltså riksdagen
härutinnan till det i motionerna I: 269 och II: 412 väckta förslaget.
Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om länsnotariernas och länsbokhållarnas
av 2:a klass lönegradsplacering har riksdagen funnit sig böra bifalla.
I fråga om landskanslisternas och landskontoristernas placering i lönehänseende
innebär Eders Kungl. Maj.ts förslag, att dessa befattningshavare
skulle hänföras till den nya lönegraden B 15.
Yad dessa befattningshavare angår, hade landsstatslönesakkunniga för sin
del upptagit tanken på en uppdelning av befattningarna i en högre och en
lägre grad. Enligt det av landsstatslönesakkunniga framlagda förslaget, skulle
till lönegrad B 17 hänföras landskanslister och landskontorister av l:a klass
samt till lönegrad B 15 befattningarna landskanslist av 2:a klass och landskontorist
av 2:a klass. Av de skäl, departementschefen anfört mot ett dylikt
förslags genomförande, har riksdagen emellertid ansett sig icke kunna medgiva
en sådan uppdelning. Riksdagen har alltså funnit skäligt, att, på sätt
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, dessa tjänstemän hänföras till den nya 15:e
lönegraden.
Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de kvinnliga biträdenas och expeditionsvakternas
placering i lönegrad hava icke givit riksdagen anledning
till erinran.
Vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit om särskilda avlöningsbestämmelser,
övergångslön och löner till icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna har
riksdagen ock ansett sig kunna bifalla.
Ej heller har riksdagen funnit något att erinra emot de av Eders Kungl.
Maj:t framlagda kostnadsberäkningarna med undantag av vad som följer av
riksdagens ståndpunkt till Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om landshövdingarnas
lönereglering samt av riksdagens ställning till länsnotariernas
och länsbokhållarnas av l:a klass placering i lönegrad. Riksdagens beslut
i sistberörda hänseende medför en kostnadsökning av i runt tal 46,000 kronor.
Eders Kungl. Majrts förslag ifråga om beräkningen av övriga i nu föreliggande
proposition äskade anslag hava icke givit riksdagen anledning till anmärkning.
15
Riksdagens skrivelse Nr 333.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla, att
riksdagen i anledning av Uders Kungl. Maj:ts förevarande proposition och förberörda
motioner
dels fastställt följande ordinarie stat för landshövdingarna, att tillämpas från
och med den 1 juli 1925:
Stat:
1 landshövding (i Malmöhus län) ...................
1 » (i Göteborgs och Bohus län)
1 » (i Stockholms län) ...............
21 landshövdingar (i övriga län) ....................
Lön kr.
......................... 23,500
......................... 23,500
......................... 21,000
.......................... 441,000
Summa kronor 509,000
dels beslutat att i fråga om landshövding följande bestämmelser skola gälla:
1. a. Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill
i förekommande fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den
omfattning, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda
förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding
antingen annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i
stället för bostad in natura, kontant hyresersättning till belopp, som för
varje gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.
Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad
genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation
avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg
anskaffats, bekostas av statsverket.
I). Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke
Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.
I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse
de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.
c. Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av länsstyrelsens
ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding skyldig
att å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, avstå från lägenheten och åtnöjas
med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning. För
enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta sig sådan
minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.
Har landshövding på grund av sålunda ändrad disposition av den honom
anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall statsverket gottgöra honom
skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande i förekommande
fall. Har genom sådan flyttning eller i följd av en mera väsentlig, vid landshövdingens
tillträde av befattningen icke påräknad, rubbning i bostadsförhållandena
skada eller förlust åsamkats honom, skall statsverket lämna honom
skälig skadeersättning, likaledes efter Kungl. Maj:ts bestämmande.
d. Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c angivna
skall gälla, att landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall
avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre manader från
det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning skall
16
Riksdagens skrivelse Nr 333.
ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts, å den
fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest landshövding
från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
e. Landshövding eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,
som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj:t, upplåta
nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.
2. Kostnaderna för uppvärmning av landshövding anvisad bostadslägenhet
samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas
till tre fjärdedelar av statsverket i enlighet med de närmare föreskrifter, som
av Kungl. Maj:t utfärdas;
dels beslutat, att, där ordinarie landshövding enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning,
som tillfällig löneförbättring — i förskott, vid ingången av juli månad
1925 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande
vad han skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni
månad 1925 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1925, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;
dels höjt det ordinarie anslaget till landshövdingarna, nu 318,500 kronor,
med 225,000 kronor till 543,500 kronor;
dels beslutat, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 juli 1925 med nedan angivna undantag äga tillämpning
å befattningshavare vid länsstyrelserna, samt att i samband därmed de vissa av
nämnda befattningshavare tillkommande sportler skola till statsverket indragas;
dels beslutat, att uti den till sagda reglemente hörande tjänsteförteckningen
under femte huvudtiteln må införas följande:
Avdelning och
Verk och befattningar lönegrad enligt
Femte huvudtiteln lonepianen
Landsstaten.
Länss tyr el ser na.
Landssekreterare...................
Landskamrerare ...................
Länsassessorer .....................
Länsnotarier av l:a klass ....
Länsbokhållare av l:a klass
Länsnotarier av 2:a klass ....
Länsbokhållare av 2:a klass.
Landskanslister......................
Landskontorister..................
Förste expeditionsvakter ....
Kansli- och kameralbiträden
Expeditionsvakter .................
Kontorsbiträden ....................
Skrivbiträden.........................
B 30
B 30
B 27
B 24
B 24
B 21
B 21
B 15
B 15
B 7
B 7
B 5
B 4
B 2
Riksdagens skrivelse Nr 333.
17
dels bestämt antalet ordinarie befattningshavare vid de särskilda länsstyrelserna
på sätt i statsrådsprotokollet över socialärenden den 13 mars
1925 angivits;
dels beslutat, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet stadgas och
utan hänsyn till vad i sagda författningsrum linnes däremot stridande skall
i fråga om befattningar vid länsstyrelserna gälla,
att med annan tjänst än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorsbefattning
må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet
angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;
dels föreskrivit, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare vid
länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda avlöningsreglemente
givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet
skall med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han lyder», förstås
landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna länet;
dels beslutat, att landssekreterare och landskamrerare skola var för sig utöver
dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön uppbära avlöningsförstärkning
med följande belopp, för år räknat:
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län......... 3,500 kronor
i Gotlands län ................................................................................ 1,500 »
i övriga län...................................................................................... 2,500 »
dels godkänt följande bestämmelser:
a) Beträffande ordinarie landssekreterare och ordinarie landskamrerare, som
övergå till den nya lönestaten, skall gälla, att den, vilkens sammanlagda avlöning,
tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren 1920
—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna sportler, överstiger vederbörandes
avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning, för budgetåret 1925
—1926, skall tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande berörda överskott,
dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande, att det sålunda bestämda
särskilda lönetillägget skall avskrivas: med en niondel från och med
den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga beloppet
från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet är avskrivet med
utgången av juni månad 1934.
Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall berörda särskilda
personliga lönetillägg minskas i den mån tjänstemannens avlöning till följd
av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver den i föregående stycke angivna
sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den nya lönestaten.
Vid tjänstledighet för landssekreterare eller landskamrerare på grund av
sjukdom eller av annan anledning skola i fråga om tjänstemannens rätt att
uppbära avlöningsförstärkning och för honom eventuellt fastställt personligt
lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av Kung! Maj:ti sådant hänseende
meddelas.
I fråga om ersättning till vikarie för landssekreterare och landskamrerare
må särskilda föreskrifter likaledes av Kungl. Maj:t meddelas, att gälla utöver
de i 19 § uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 saml. Nr 333. H63 25 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 333.
b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning till
annan tjänst skola i fråga om landssekreterare och landskamrerare följande
särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.
Förflyttas landssekreterare eller landskamrerare efter egen ansökan eller,
utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,
till befattning inom samma eller lägre lönegrad, skall han, oavsett huruvida
den nya stationeringsorten tillhör samma ortsgrupp som den gamla eller
icke, med frånträdande av den med den tidigare tjänsten förenade avlöningsförstärkningen
och det av honom i sagda tjänst eventuellt uppburna personliga
lönetillägget, äga i den nya tjänsten uppbära den avlöningsförstärkning,
som tilläventyrs kan vara med densamma förenad.
Yarder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan och utan
något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma eller lägre lönegrad,
skall han, likaledes oberoende av vilken ortsgrupp, hans stationeringsort
efter förflyttningen tillhör, bibehållas vid den avlöningsförstärkning och den
rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;
dels beslutat, att, där ordinarie tjänsteman, vid länsstyrelse, å vilken ovan
nämnda avlöningsreglemente kommer att från och med den 1 juli 1925 äga
tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av
avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring
eller tillfälligt lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli månad 1925 till
honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande
vad han skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1925
innehar, i förskott uppburit för juli månad 1925, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;
dels förklarat, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva löneregleringen
för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk lämnade
medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande befattningshavare
vid länsstyrelserna;
dels godkänt följande stat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att
tillämpas från och med budgetåret 1925—1926:
Stat. kronor
Avlöningar till ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag
........................................................................................ 2,636,700
Yikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................. 50,000
Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.......................................................................................... 124,000
Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
......................................................................................... 260,000
Övergångslön, förslagsanslag .............................................................. 110,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 675,000
Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m................................. 9,000
Summa kronor 3,864,700
19
Riksdagens skrivelse Nr 333.
dels beslutat, att tjänsteman vid länsstyrelse, som kvarstär å sådan äldre
avlöningsstat, med vilken icke är förbunden skyldighet att underkasta sig
minskning eller upphörande av sportler, skall, vid indragning till statsverket
av sportler för befattningshavare vid länsstyrelserna, erhålla gottgörelse för
mistade sportler, beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstemannen
må anses hava''åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, såvitt möjligt ej understigande tio år, därför denna inkomst kan
utrönas;
dels under femte huvudtiteln — med uteslutande av följande under avdelningen
landsstaten uppförda anslag, nämligen det ordinarie anslaget till
tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna, det ordinarie anslaget till sakkunniga
till biträde vid utredningar m. m. samt det ordinarie reservationsanslaget
till extra biträden hos länsstyrelserna m. m. — under avdelningen
överståthållarämbetet och landsstaten under rubriken befattningshavare vid
länsstyrelserna uppfört ett ordinarie förslagsanslag av 3,864,700 kronor;
dels under femte huvudtiteln till beredande av ortstillägg till landsfogden
i Göteborgs och Bolius län för budgetåret 1925—1926 anvisat ett extra anslag
av 200 kronor;
dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse nedsatt det ordinarie
förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 650,000 kronor, med 100,000 kronor
till 550,000 kronor;
dels under femte huvudtiteln under avdelningen diverse uppfört det ordinarie
förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. med
1,200,000 kronor;
dels under femte huvudtiteln till beredande av tillfälliga lönetillägg åt
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare för budgetåret
1925—1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 9,500 kronor;
dels ock under femte huvudtiteln för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg
åt vissa befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1925—
1926 anvisat ett extra förslagsanslag av 5,500,000 kronor.
Stockholm den 5 juni 1925.
Med undersåtlig vördnad.