Riksdagens skrivelse Nr 317.

11

Nr :m.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 33.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 205, har Eders
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom; och

2) lag om ändrad lydelse av 22 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft sex
i anledning av densamma väckta motioner.

Under hänvisning till andra lagutskottets i ärendet avgivna, härvid fogade
utlåtande nr 33 och memorial nr 39 får riksdagen

A) anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av
riksdagen i oförändrat skick antagas, men att riksdagen för sin del antagit följande
lagar, nämligen

12

Riksdagens skrivelse Nr 317.

i:o) Lag

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Bolag eller förening ma ej i andra fall än nedan stadgas förvärva fast egendom
å landet eller i stad utanför det till bebyggande planlagda området. Lika
med stad anses köping eller annan ort, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas.

2 §-

Vad i denna lag stadgas angående inskränkning i bolags eller förenings rätt
att förvärva fast egendom har ej avseende å förvärv, som sker omedelbart på
grund av stadgande i lag eller jämlikt Konungens medgivande till expropriation,
ej heller å förvärv av järnväg.

3 §.

Bolag eller förening må förvärva fastighet, som i den ordning 6 § stadgar
prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen vara
avsedd till tomt, upplagsplats eller dylikt eller att nyttjas till stenbrott, gruseller
lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet.

Provning, varom nu sagts, åligger Konungens befallningshavande i det län,
där fastigheten är belägen.

Sedan fastighet förklarats vara av den beskaffenhet, att bolag eller förening,
efter vad nu sagts, må förvärva den, vare det gällande även vid framtida överlåtelser
av fastigheten eller del därav.

4§.

Konungen äger giva bolag eller förening tillstånd att förvärva fastighet av
annan beskaffenhet än i 3 § sägs i fall,

1. att fastigheten vid tiden för denna lags trädande i kraft ägdes av bolag
eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet;

2. att fastigheten utgör sådan del av ett hemmans avrösningsjord med
impedimenter, vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande
omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående del
av hemmanet skall äga för drivande av självständigt jordbruk tillräcklig
skogstillgång (stödskog) och icke heller vara att hänföra till sådana till odling
tjänliga myrmarker och andra odiingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning
och jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande av självständiga
jordbruk eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande jordbruk
(odlingsområde); dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild anledning
därtill föreligger må givas dels om hemmanet undergått ägostyckning
utan iakttagande av vad i 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 1) om in -

Riksdagens skrivelse Nr 317.

13

skränkning i rätten att erhålla ägostyckning är för (lär avsedda fall stadgat,
dels, så vitt angår Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands
och Värmlands län samt vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län, om
till den fastighet, varifrån förvärvet göres, icke behälles stödskog minst motsvarande
vad i 5 § sägs, dels ock, sä vitt angår odling sområde, om tillräcklig
skogstillgång icke erhälles för därmed avsett nytt jordbruk eller sådant förutvarande
jordbruk, med vilket området sammanlägges; skolande vad enligt
bestämmelserna i denna punkt förvärvas från hemmanet avskiljas genom jorda
vsöndring;

3. att fastighetens förvärvande för bolaget eller föreningen såsom innehavare
av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse med hänsyn till skogsvårdens
främjande, dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild
anledning därtill föreligger må givas, om jordbruket å fastighet, varifrån förvärvet
göres, därigenom skulle bringas att upphöra eller märkligen försvagas;

4. att med fastighetens förvärvande är avsett att åt arbetare eller andra hos
bolaget eller föreningen anställda personer bereda bostäder eller att genom idkande
av jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter eller
jordbruksprodukter; eller

5. att med fastighetens förvärvande är avsett att främja bildandet av egna
hem eller mindre jordbruk.

Prövas eljest i något fall på grund av särskilda omständigheter bolag eller
förening böra medgivas rätt att förvärva fast egendom av annan beskaffenhet än
i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd därtill.

5 §.

Till stödskog enligt 4 § första stycket andra punkten skall hänföras

a) inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län
samt Hudiksvalls, Ljusdals, Bollnäs och Söderhamns fögderier av Gävleborgs
län så mycken till skog sbörd duglig och i förhållande till inägorna bekvämt
belägen mark, som på hemmanet belöper efter en areal för helt mantal av:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker ovan odling
sgränsen samt inom Frostvikens, Hotagens, Offerdals, Kalls, Åre, Undersåkers,
Storsjö, Tännäs, Hedc, Vemdalens, Klövsjö, Linsålls och Lillhärdals
socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker nedom odlingsgränsen
samt inom Muonionalusta, Pajala, Tärendö och Korpilombolo
socknar i förstnämnda län; samt

1,000 hektar inom de övriga delarna av Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län ävensom inom Västernorrlands län och ovan omförmäla delar
av Gävleborgs län;

skolande då fråga är om hemman, vars skandal understiger ett åttondels
mantal, den sålunda bestämda arealen höjas med en fjärdedel, dock ej till
mera än vad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom Nedan-Siljans, Ovan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt Emu -

14

Riksdagens skrivelse Nr 317.

höns och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län vad vid verkställt storskifte
betecknats såsom hemskog och fäbodskog;

c) inom Värmlands län till skogsbörd duglig och i förhållande till inägorna
bekvämt belägen mark av följande omfattning nämligen:

15 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett mot tre gånger åkerarealen
svarande område dylik mark till varje självständigt jordbruk inom Älvdals
härads övre tingslag, Ekshärads och Gustav Adolfs socknar-av Älvdals härads
nedre tingslag, Vitsands, Östmarks och Lekvattnets socknar av Fryksdals
härads övre tingslag samt Bogens socken av Jösse härad;

10 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett mot två gånger åkerarealen
svarande område dylik mark till varje självständigt jordbruk inom Norra
Råda och Sunnemo socknar av Älvdals härads nedre tingslag, Fryksände socken
av Fryksdals härads övre tingslag, hela Fryksdals härads nedre tingslag, Eda,
Gunnarskogs, Kola, Ny, Mangskogs, Arvika, ''Älgå, Brunskogs och Boda socknar
av Jösse härad, Ransäters, Övre Ullcruds, Nedre Ulleruds och Frykeruds
socknar av Kils härad samt hela Nordmarks, Gillbergs, Nyeds och Färnebo
härad;

5 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett med åkerarealen lika siort
område dylik mark till varje självständigt jordbruk inom Stora Kils socken
av Kils härad samt hela Näs, Grums, Karlstads, Ölme, Väse och Visnums
härad;

skolande följaktligen, då skogsmarken är under medelgodhet, en motsvarande
ökning ske av den beräknade stödskogens areal, och må, då skogsmarken är
över medelgodhet, en motsvarande minskning kunna äga rum.

6 §.

Äskas sådan prövning, som i 3 § sägs, eller vill bolag eller förening jämlikt
4 § söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan jämte
fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom tre månader
från det fånget skedde. Försittes den tid, eller prövas fastigheten icke vara
sådan, som i 3 § sägs, och varder ej heller, där Konungens tillstånd sökes, sådant
beviljat, vare fånget ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligger Konungens befallningshavande, såframt
ej förvärvet godkännes enligt 3 §, att insända handlingarna jämte eget utlåtande
till Konungen. Innan utlåtande avgives, skall Konungens befallningshavande,
där det ej av särskild anledning finnes icke vara erforderligt, över
ansökningen höra kommunalnämnden i orten eller annan kommunal myndighet
samt annan nämnd eller myndighet, som kan antagas äga kännedom om förhållandena,
såsom hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts, må klagan
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för prövning
i ärende, som nu sagts, meddelas av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan sagts frågan om bolags eller förenings rätt att

Riksdagens skrivelse Nr 317.

15

förvärva fast egendom ännu ej avgjord, skall beträffande laglart anses möta
sådant hinder, soin avses i 10 § förordningen den IG juni 1875 om lagfart å fång
till fast egendom.

7 §.

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening förvärva fast egendom
utan avseende å dess beskaffenhet.

8 §.

Fast egendom, som förvärvats enligt vad i 7 § sägs, skall åter avyttras inom
sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän tre år förflutit från det den
exekutiva auktionen vunnit laga kraft, därest ej dessförinnan antingen egendomen
prövats vara av beskaffenhet, som i 3 § sägs, eller inroparen erhållit
Konungens tillstånd att behålla egendomen. Har sagda, tid av tre år tilländalupit
och visas ej, att dessförinnan egendomen prövats vara av beskaffenhet,
som i 3 § sägs, eller att inroparen erhållit Konungens tillstånd att behålla
egendomen, då skall, om ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen är
avyttrad, Konungens befallningshavande, med iakttagande av vad i 10 §
stadgas, förordna, att egendomen skall säljas å offentlig auktion efter vad
nedan sägs. A. sådan auktion må egendomen ej åter inropas av samma köpare.
Om vad sålunda stadgats skall erinran införas i det köpebrev, som utfärdas i
anledning av den exekutiva auktionen.

Av Konungens befallningshavande meddelat förordnande, som nu är nämnt,
vare gällande, ändå att egendomen finnes hava varit av inroparen avyttrad
eller sedermera avyttras. I övrigt skall så anses samt med ärendet i tillämpliga
delar så förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande
om egendomens försäljning till gäldande av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försäljning ske, ända att innehavaren av den
fordran sådant bestrider. V<id i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens
fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende,
som nu sägs, lämpas till egendomens ägare, och skall denne vara pliktig att betala
kostnad, som ej kan i .enlighet med 108 § utsökningslagen gäldas ur den
försålda egendomen.

9 §.

Har inrop av fast egendom, varom i 7 § sägs, skett för skyddande av någon
inroparens fordran eller rättighet, varför egendomen häftar på grund av inteckning
eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, och visas sannolika skäl, att
egendomen ej kunnat av inroparen utan förlust avyttras, äge Konungen på
därom gjord ansökan medgiva anstånd med egendomens avyttrande efter ty
skäligt prövas.

10 §.

Ansökan enligt 8 eller 9 § om tillstånd att behålla inropad fast egendom
eller om anstånd med sådan egendoms avyttrande skall sist inom tre år från det

16 Riksdagens skrivelse Nr 317.

den exekutiva auktionen vunnit laga kraft ingivas till Konungens befallningshavande,
som med eget utlåtande överlämnar den till Konungen; och skall med
förordnande,. som enligt 8 § ankommer på Konungens befallningshavande, anstå
till dess ansökningen av Konungen prövats.

U §.

Med bolag avses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som driver bankeller
annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening avses i denna lag allenast ekonomisk förening, vilken icke driver
rörelse, som nyss sagts.

Vad utöver bestämmelserna i denna lag är om bolags eller förenings förvärv
av last egendom stadgat skall fortfarande gälla.

Denna .lag träder i kraft den 1 juli 1925, från och med vilken dag lagen

dea4 maj 1996 (nr 21 s- J) angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att iörvärva fast egendom skall upphöra att gälla.

I fråga om bolags eller förenings förvärv av fast egendom, vilket skett före
denna lags trädande i kraft, skall i varje särskilt fall tillämpas vad dittills
gällande lag därom innehåller.

2:o) Lag

om andrad lydelse av 22 § i lagen den 27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om
hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 22 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning
agostyckning och jordavsöndring skall erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

Åstundar innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske, i annat fall
än som avses i 4 § första stycket andra punkten i lagen angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom, att från hemmanet
tor alltid avsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med vad redan kan
vara från hemmanet för alltid avsöndrat, utgör mera än vad i 20 § 1 mom.
slags’ a“komme Påo Honungens befallningshavande att, där omständigheterna
, a,rt.1if0rianl®da’ ®adant tlllata'' Särskilt må vad i sistnämnda lagrum stadgas
beträffande Stockholms, Uppsala, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län icke utgöra hinder för sådant tillstånd, där avsöndringen erfordras för egnahemsanlaggnmgar
eller industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Riksdagens skrivelse Nr 817.

17

B) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående
behovet beträffande Värmlands län och de i 5 § av den av riksdagen antagna
lagen om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom omförmälda delarna av Kopparbergs län av ändrade bestämmelser i
fråga om vad som skall hänföras till stödskog samt i vad mån motsvarande
föreskrifter kunna anses önskvärda jämväl för andra delar av sistnämnda län,
än nyss sagts, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda;

C) anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida
och på vad sätt skyldighet må kunna stadgas för bolag och förening, som
erhåller tillstånd till förvärv av fastighet jämlikt andra punkten av första
stycket i 4 § av den av riksdagen antagna lagen om förbud i vissa fall för
bolag och förening att förvärva fast egendom, att till inlösen av staten och
vederbörande kommun hembjuda det sålunda skedda förvärvet, ävensom för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 3 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1-4 sand. Nr 815—820.

•>