Riksdagens skrivelse Nr 298.

3

Nr 298.

Godkänd, av första kammaren den 9 juni 1925.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändring i 51 §
av folkskolestadgan.

Till Konungen.

Uti två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 15 i första kammaren
och nr 41 i andra kammaren, har framhållits behovet därav, att en ändring
komme till stånd i § 51 folkskolestadgan rörande vidtagande av åtgärder
mot tredska av föräldrar och målsmän att efterkomma gällande bestämmelser
om barns skolplikt. Därvid har i båda motionerna påpekats olämpligheten
av att kyrkorådet i förevarande fall kunde utdela varning, och har i den
ena av dessa motioner hemställts, att tillsynen över skolgången måtte uppdragas
åt skolrådet.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar hava yttranden över motionerna
inhämtats från skolöverstyrelsen, vilka yttranden av skolöverstyrelsen
äro likalydande.

I likhet med skolöverstyrelsen finner riksdagen en förändring av § 51 i
gällande folkskolestadga vara av behovet påkallad. Erfarenheten har givit
vid handen, att när föräldrar och målsmän tredskas att efterkomma de nuvarande
föreskrifterna beträffande barnens skolgång, den i nämnda paragraf
angivna proceduren med först varning inför vederbörande pastor och därefter,
då ej sådan haft åsyftad verkan, inför kyrkorådet är alltför omständig
och tidskrävande. Dessutom torde det, såsom det i den ena av de i ämnet
väckta motionerna framhållits, få anses oegentligt, att kyrkorådet skall taga
befattning med förhållanden, som icke falla inom ramen för dess verksamhetsområde.

Beträffande fortsättningsskolan stadgas redan nu, att fortsättningsskolstyrelse
— icke pastor och kyrkoråd — är den varnande myndigheten. Skolöverstyrelsen
har nu liksom vid upprepade tillfällen förut gjort framställning
om ändring av § 51 i folkskolestadgan i syfte att skolrådet måtte tillerkännas
den befogenhet, som härutinnan tillkommer pastor och kyrkorådet. Om,
såsom riksdagen anser påkallat, en ändring i omförmälda paragraf av folk -

4

Riksdagens skrivelse Nr 298.

skolestadgan kommer till stånd på så sätt, att rätten att utdela varning överflyttas
till skolrådet, synes det nödvändigt, att varningsförfarandet icke därigenom
förlorar sin effektivitet.

Då emellertid varning, i förevarande fall enligt ett av regeringsrätten den
28 augusti 1918 (referat nr 58 i dess årsbok) meddelat prejudikat, för att tillerkännas
giltighet, måste ske muntligen, men skolrådet icke äger de möjligheter,
som stå kyrkorådet tillbuds, när det gäller att åstadkomma inställelse
av de tredskande för meddelande av varning, skulle tredskande föräldrar
och målsmän, genom att vägra hörsamma kallelse från skolråd, kunna göra
bestämmelserna i § 51 folkskolestadgan illusoriska.

På grund härav anser riksdagen en sådan ändring i § 51 folkskolestadgan
nödig, varigenom skriftlig varning, bevisligen meddelad, likställes med muntlig
varning, vilket också föreslagits av skolöverstyrelsen i dess i ämnet avgivna
utlåtande. Riksdagen ansluter sig därför till det förslag till omredigering
av omnämnda paragraf, som skolöverstyrelsen utarbetat, vilket förslag
är av följande lydelse:

§ 51.

I händelse föräldrar eller målsmän skulle tredskas att efterkomma de föreskrifter,
vilka i avseende på barnens skolgångsskyldighet blivit meddelade,
eller visa sig så försumliga, att de ej tillhålla barnen att besöka skolan, skola
de tredskande eller försumliga av skolrådet erhålla, muntligen eller skriftligen,
en allvarlig föreställning och varning, varjämte skolrådet må äga rätt
att på lämpligt sätt till skolan avhämta barn, som av ovannämnda anledningar
uteblivit. Skulle dessa åtgärder visa sig fruktlösa, må ifrågavarande
barn kunna genom skolrådets försorg från föräldrarna eller målsmännen
skiljas och till vårdande åt andra personer överlämnas, och skall därvid kostnaden
för barnens underhåll hos föräldrarna eller målsmännen i laga ordning
utmätas.

Med stöd av vad sålunda anförts får riksdagen hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i § 51 folkskolestadgan, att tillsynen
över skolgången uppdrages åt skolrådet.

Stockholm den 9 juni 1925.

Med undersåtlig vördnad.