4
Riksdagens skrivelse Nr 26i.
Nr 264.
Godkänd av första kammaren den 31 maj 15)25.
Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående utredning om och ändring i gällande avtal och
uppgörelser av ekonomisk innebörd mellan staten och Stockholms
stad.
(Statsutskottets utlåtande nr 107.)
Till Konungen.
Uti tvenne inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 157 och It:
145) har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
anhålla om föranstaltande av utredning beträffande gällande avtal och uppgörelser
av ekonomisk innebörd mellan staten och Stockholms stad samt i
vad mån det ur statsverkets intressesynpunkt må vara önskvärt och möjligt
att vinna ändring i nämnda överenskommelser.
Till stöd för sina framställningar hava motionärerna anfört, att i ett flertal
fall, såsom beträffande Kungsträdgården, Humlegården och vissa områden
på Norra Djurgården m. m., nu förefintliga bestämmelser rörande dispositionen
av staten tillhörig mark samt underhållet av densamma synas föråldrade,
varför en allmän utredning och revidering beträffande samtliga
förefintliga avtal mellan staten och staden vore av behovet påkallade. Därjämte
syntes i samband härmed en undersökning böra ske rörande statens
och stadens inbördes ekonomiska förhållanden.
I anledning av nämnda motioner har riksdagens vederbörande utskott låtit
verkställa vissa undersökningar rörande de i motionerna berörda förhållandena.
Beträffande dessa undersökningar vill riksdagen här nedan lämna
följande redogörelse.
Genom särskilda privilegie- och donationsbrev har av kronan till Stockholms
stad upplåtits större delen av den mark, som utgör det gamla stadsområdet,
sålunda hela Norrmalm, Södermalm, Östermalm, Kungsholmen,
delar av Helgeandsholmen, Långholmen, Beckholmen m. m. Upplåtelserna
hava skett under olika villkor, så att exempelvis upplåtelsen av Norrmalm
enligt mångas åsikt icke omfattade annat än rätt för staden att till enskilda
upplåta tomterna därstädes, varemot kronan bibehöll och alltså ännu i dag
Riksdagens skrivelse Nr 264.
5
skulle äga gatumarken i denna stadsdel. Kronan har också under 1700-talet
å enskilda personer överlåtit och ansetts äga rätt att överlåta sådana gatu
delar, som igenlagts.
Vid upplåtelserna till staden har kronan undantagit de av kronan för särskilda
ändamål redan då disponerade områden inom ifrågavarande stadsdelar.
I icke så få fall hava emellertid dessa kronan sålunda förbehållna
delarna upplåtits för allmänt begagnande. Likaledes har för allmänt begagnande
upplåtits galor, öppna platser och parkområden i sådana delar av
staden, som icke i sin helhet upplåtits till staden. Detta är fallet med
exempelvis större delen av gatorna, hamnarna samt de öppna platserna
inom staden mellan broarna, Blasieholmen med Kungsträdgårdsgatan samt
Riddarholmen. I flera fall utgöras dessa för allmänt begagnande upplåtna
områden av mark, som egentligen ingår i av kronan under tidernas lopp från
enskilda inköpta tomter, så t. ex. delar av Mynttorget och av Myntgatan, av
Helgeandsholmen och av Slottsbacken, gatorna och öppna platserna å Riddarholmen,
Lantmäteribacken och Kungsträdgårdsgatan (del av Kungsträdgården),
södra delen av Hötorget (utgörande del av kronans tomter i kvarteret
Beridarebanan) o. s. v.
För särskilda ändamål har kronan upplåtit vissa tomter till Stockholms
stad, exempelvis den s. k. lilla mynthustomten inom staden mellan broarna
för Stockholms stads gamla rannsakningsfängelse och tomterna nr 5 och 6
i kv. Bryggaren å Kungsholmen till sjukhuset Eira.
Av stor betydelse för Stockholms stad är vidare kronans medgivande, att
ett stort antal kronan tillhöriga parker i och invid staden upplåtas för allmänheten.
Sålunda äro för allmänheten upplåtna kronan tillhöriga Kungsträdgården,
Humlegården, Norra och Södra Djurgården med Rosendals slotts
område, Skeppsholmen, Kastellholmen, den s. k. Nobelparken, ävensom ett
antal mindre planteringar i olika delar av staden. Utanför staden ligger vidare
de för allmänheten öppenhållna parkerna vid Haga, Karlberg, Ulriksdal och
Drottningholm. Av icke ringa betydelse för staden är också tillvaron av de
kronan tillhöriga talrika parkerna vid särskilda institutioner, exempelvis vid
riksdagshuset, nationalmuseum, Karolinska institutet, myntverket, garnisonssjukhuset,
f. d. Svea ingenjörskårs tomter, Marieberg jämte Konradsberg o.s.v.
Beträffande ett flertal markområden i Stockholm är äganderätten oklar.
Andra områden åter äro föremål för underhandlingar i avsikt att erhålla
en uppgörelse rörande utbyte av mark mellan kronan och staden. Slutligen
har kronan till staden med dispositionsrätt upplåtit avsevärda områden eller
ock utarrenderat sådana områden, exempelvis Bellevueparken. Den stora omfattningen
av kronan tillhörig mark inom de olika delarna av Stockholms stads
område framgår därav, att denna mark innefattar något större areal än de
nu bebyggda delarna av Norrmalm, Östermalm och Kungsholmen.
Den hitintills skedda exploateringen av vissa delar av kronans mark å
Norra Djurgården jämte förutvarande Veterinärinstitutets markområde samt
6
Riksdagens skrivelse Nr 264.
Fredrikshovsområdet bär givit åtskilliga erfarenheter, vilka riksdagen ansett
det äga intresse att något närmare beröra.
Den i och för exploateringen träffade överenskommelsen med Stockholms
stad stöder sig på den vid tiden för överenskommelsen (1905) gällande byggnadsstadgan
för rikets städer av den 8 maj 1874. I kap. 2 (Om stadsplanen)
§ 10 stadgades, att »stadsplan prövas och beslutas av stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan, och skall beslutet underställas
Kung!. Maj:ts prövning, därest fråga ej är endast om jämkning av ringa
betydenhet». I lag om stadsplan den 31 augusti 1907 och i nu gällande lag
om fastighetsbildning i stad av 12 maj 1917 hava i 2 § intagits motsvarande
bestämmelser.
Genom beslut den 1 april 1905 förklarade sig stadsfullmäktige medgiva
stadsplanens utsträckande över Norra Djurgården på följande villkor:
l:o) den över området upprättade stadsplanen skall, innan den under -ställesKungl.Maj:ts fastställelse, vara av Stockholms stadsfullmäktige godkänd;
2:o) gator, torg och allmänna platser skola med full äganderätt till staden
överlåtas och överlämnas i planerat skick, enligt av stadsfullmäktige
godkända profiler; och skall, där rätten till vattnet utmed de områden,
som intagas i stadsplanen, finnas tillhöra Kungl. Maj:t och kronan, jämväl
denna rätt överlåtas å staden;
3:o) tomter för byggnader för allmänt behov, såsom kyrkor, skolhus och
sjukhus, ävensom för allmänna parker och planteringar skola i stadsplanen
finnas reserverade och i mån av behov med full äganderätt kostnadsfritt
överlåtas på staden;
4:o) i gator och andra allmänna platser erforderliga trummor och ledningar
för spill- och regnvattens avledande utföras enligt av drätselnämnden
godkänd plan genom stadens försorg på kronans bekostnad;
5:°) gas- och vattenledningsrör nedläggas genom stadens försorg och på
dess bekostnad i den mån byggnadsverksamheten fortskrider kvarter efter
kvarter, räknat från redan bebyggd stadsdel. Om däremot dylika ledningar
påkallats, utöver vad som betingas av den kvarter efter kvarter fortskridande
byggnadsverksamheten, skall särskild överenskommelse träffas om
villkoren för deras anläggning;
6:o) de provisoriska åtgärder, som behöva vidtagas för att gator och allmänna
platser under byggnadsperioden skola kunna upplåtas för trafik, verkställas
genom stadens försorg på kronans bekostnad;
7:o) gator och allmänna platser skola, sedan de blivit försedda med ledningar
av ovan angivna slag ävensom med ledningar för andra ändamål,
såsom för telefoner eller framledandet av elektrisk ström, förses med permanent
beläggning, vilken utföres genom stadens försorg på kronans bekostnad.
Med permanent beläggning förstås: i körbanan tuktad sten, trä, asfalt
eller därmed fullt jämförligt material; i gångbanor tuktad sten, cement, klinkert
eller andra därmed fullt jämförliga ämnen, varjämte dessa gångbanor
skola vara lagda inom huggen kant- och rännsten; samt
Iliksdagens skrivelse Nr 264,
7
8:o) sedan gatorna blivit belagda på nyss nämnt sätt, åligger det staden
att för all framtid underhålla och belysa desamma på sätt vederbörande
myndighet kan komma att bestämma.
Vid den prövning, som 1905 års riksdag i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
proposition i ämnet underkastade dessa villkor, uttalade riksdagen att »villkoren
i 3:dje punkten syntes riksdagen vara av obestämbar karaktär och
i övrigt innebära anspråk, som vida överstiga vad förut vid gardestomternas
försäljning i sådant hänseende bestämde».
Stockholms stadsfullmäktige frånträdde sedermera på därom gjord framställning
den nu omhandlade 3:dje punkten, dock endast i fråga om de
mindre områden, som nu närmast avsågos att exploateras.
Med hänsyn till den sålunda uppnådda enigheten om exploateringsvillkoren
för det mindre område, vars försäljning 1905 års riksdag medgivit,
uppdrogs åt vederbörande inom Stockholms stad att utarbeta det förslag till
stadsplan, som avsågs att läggas till grund för exploateringen. Detta stadsplaneförslag
blev utan vidare godkänt av stadsfullmäktige och fastställt av
Kungl. Maj:t. Genom det sätt, varpå stadsplanen tillkom, kom någon större
hänsyn icke att tagas till att exploaeringen bleve för kronan så gynnsam
som möjligt i ekonomiskt hänseende.
Det sålunda beslutade exploaterandet av vissa områden å Norra Djurgården
har handhafts av den s. k. Djurgårdskommissionen, och vill riksdagen
beträffande resultatet av den utav kommissionen bedrivna verksamheten
under åren 1912—t. o. m. 1924 meddela de uppgifter, som återfinnas i här
nedan intagna av kommissionen utarbetade tablåer a och b.
Tablå q.
Sammanställning av statistiska uppgifter över Djurgårdskoinmissionens
verksamhet m. m. under åren 1912—1924.
Tomler.
Summa areal av försålda tomter ....................................
» » » osålda » ....................................
» » tomtmark...................................................
Tomtmarken utgör av bruttoarealen ..............................
Antal försålda tomter (efter avdrag av 2 st. återköpta
tomter) ...........................................................................
Summa köpeskillingar av försålda tomter
Beräknat försäljningsvärde å osålda tomter
Summa värde å tomtmark ............................................
Medelpris per kvadratmeter för försålda tomter .........
Medelstorlek för försålda tomter ....................................
Genomsnittspris per tomt ................................................
103,204,
32,007,5
135,212,4
45,9 3
122 st.
13,484,620:10 kr.
3,389,693: — »
16,874,313: 10 »
130:53 »
874,6 0 kvm.
114,165:27 kr.
8
Riksdagens skrivelse Nr 264.
Byggnader.
Antal färdigbebyggda tomter ......................................... 83 st.
» färdigbyggda boningsrum, kök, hallar m. m.
(eldst.).............................................................................. 6,448 »
varav antal boningsrum ................................................... 5,225 »
samt antal kök.................................................................. 975 »
Genomsnittligt antal boningsrum per kök..................... 5 »
Färdigbebyggda tomters totala areal ............................. 70,640,8 kvm.
Sammanlagda taxeringsvärdet (tomt + byggnad) för bebyggda
fastigheter ......................................................... 60,597,000: — kr.
Summa köpeskillingar av tomter, som färdigbebyggts 9,547,582:50 »
Kostnad (tomt + byggnad) per eldstad (boningsrum, kök
in. in.) ........................................................................... 9,398: — »
varav tomtkostnad per d:o ............................................. 1,481:— »
samt byggnadskostnad (taxeringsvärde — tomtkostnad)
per d:o ........................................................................... 7,917: — »
Tomtareal per eldstad...................................................... 10,9 5 kvm.
Gator och parker.
Areal gallmark:
a) Karlaplansområdet ............................................. 76,864 kvm.
b) Fredrikshovsområdet .......................................... 5,281 »
c) Skogsinstitutsområdet.......................................... 36,746 »
Totalt .................................................................. 118,891 »
Areal parker: (Nobelparken)............................................. 40,200 »
». tomtmark:
a) Karlaplansområdet ............................................ 87,813,4 »
b) Fredrikshovsområdet ......................................... 22,117 »
c) Skogsinstitutsområdet................................. 25,282 »
Totalt (se ovan) ................................................... 135,212,4 »
Gata- och parkmarken utgör av bruttoarealen å:
a) Karlaplansområdet ............................................ 53,3 0 %
b) Fredrikshovsområdet.......................................... 19,28 »
c) Skogsinstitutsområdet.......................................... 75,27 »
Genomsnittligt för alla områdena ..................... 54,07 »
Ordnandet av gatorna beräknas kosta..................... ... 3,737,901:82 kr.1
Kostnad per kvm. för ordnandet av gatorna:
a) Karlaplansområdet ............................................. 33: 46 »
h) Fredrikshovsområdet .......................................... 40: 18 » 1
c) Skogsinstitutsområdet.............................. 25:96 »
Genomsnittligt för alla områdena ..................... 31:44 »
1 Häri äro ej inräknade 213,067: 39 kronor för iordningställande av vissa gator, som
ingå i gamla Fotgardeskasernernas områden, men vilkas iordningställande ingått i Djurgårdskommissionens
uppdrag.
Riksdagens skrivelse Nr 26i.
9
Tablå b.
Ekonomiskt utbyte.
Köpeskillingar av försålda tomter tillhörande
Lantförsvarsdep.t:
Karlaplansområdet ............ 6,386,355: 36
Skogsinstitutsområdet 1,649,132: —
Fredrikshovsområdet......... 1,995,946:— 10,031,433: 36
tillhörande Jordbruksdep-.t:
Karlaplansområdet ............ 3,453,186:74 3,453,186: 74 13,484,620:10 kr.
Beräknade köpeskillingar av osålda
och undantagna tomter
tillhörande Lantförsvarsdep.t:
Karlaplansområdet:
osålda tomter..................... 984,543: 74
undantagna d:o.................. 660,330:— 1,644,873: 74
Skogsinstitutsområdet:
osålda tomter..................... —
undantagna d:o.................. 270,000: — 270,000: —
F redrikshovsområdet:
osålda tomter..................... 674,349: —
undantagna d:o.................. 337,410:-— 1,011,759: —
tillhörande Jordbruksdep-.t:
Karlaplansområdet:
osålda tomter..................... —
undantagna d:o................. 463,060:26__463,060: 26 3,389,693:— »
Summa Kronor 16,874,313: 10 kr.
Utgivet för gatuarbeten
tillhörande LantförsvarsdepJ:
Karlaplansområdet ................................. 1,137,185: 73
Fredrikshovsområdet .............................. 211,732: 72
Skogsinstitutsområdet.............................. 799,681: 63 2,148,600:08 kr.
tillhörande Jordbruksdepd:
Veterinärinstitutsömrådet........................ 381,792: 05 381,792: 05 *
Summa Kronor 2,530,392: 13 kr.
10
Riksdagens skrivelse Nr 261.
Återstående beräknad kostnad för d:>
tillhörande Lantförsvarsdepd :
Karlaplansområdet .....................
Fredrikshovsområdet ..................
Skogsinstitutsområdet..................
tillhörande Jordbruksdepd:
Veterinärinstitutsområdet ............
Utgivet för förvaltning ...............
Återstående beräknad kostnad för
904,834: 57
213,522: 71
154,291: 85 1,272,649: 13 kr.
147,927:95 147,927:95 *
Summa Kronor 1,420,577:08 kr.
........................... 151,021:09 kr.
''.o ........................... 43,344: 45 »
Summa Kronor 194,365: 54 kr.
Nettoinkomst per kvm. av brutto are alen, beräknad sedan
alla galor ordnats och alla tomter försålts,
tillhörande Lantförsvarsdepd:
Karlaplansområdet ............................................................ 49- 82 kr
Fredrikshovsområdet........................................................ 99: 97 »
Skogsinstitutsområdet......................................................... 9:44 »
För ovanstående områden tillsammantagna .................. 38: 73 »
tillhörande Jordbruksdepd:
Karlaplansområdet ..............................."............................. gg. gj »
För samtliga områden per kvm. av bruttoarealen............ 43:26 »
* » * tomtarealen ............ 94:20 »
Total nettoinkomst............................................................... 12,718,977:— »
Av tablåerna synes det riksdagen framgå, att genom ovan angivna
bestämmelser rörande ifrågavarande markområdens exploatering allt för
störa delar av den synnerligen dyrbara marken kommit att utläggas
till gator och allmänna platser (54 % av hela markarealen). Enligt
en från Djurgårdskommissionen lämnad uppgift torde den förlust, som
härigenom kan beräknas hava åsamkats kronan, kunna uppskattas till inemot
ett tiotal miljoner kronor. Med hänsyn härtill har från kommissionens
sida framhållits angelägenheten av att, då fråga snart torde uppstå om exploaterande
av ytterligare markområden på Norra Djurgården, sådana överenskommelser
träffas med Stockholms stad, som tillförsäkra kronan möjlighet att på
ett mera effektivt och ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt sätt utnyttja markområdena
ifråga. Härvid syntes i första rummet böra tagas under över
-
Riksdagens skrivelse Nr 26).
1 I
vägande, huruvida icke kronan kunde tillförsäkras en friare dispositionsrätt
rörande de till exploatering upplåtna områdena, utan att härigenom stadens
berättigade intressen träddes för nära.
Förutom avståendet av den mark, som utlagts till gator och allmänna plåt
ser inom det till exploatering upplåtna området, tiar kronan måst ikläda sig
ytterligare betungande förbindelser på grund av ovannämnda år 1905 träffade
överenskommelse. Sålunda hava, såsom tablåerna närmare utvisa, de kostnader,
kronan måst nedlägga för iordningställande av gator och allmänna
platser, varit högst betydande. I detta avseende är särskilt att märka, att
den staden genom överenskommelsen lämnade uppgiften att å kronans bekostnad
förse gatorna med permanent beläggning kommit att i praktiken
föranleda, att avsevärda utgifter ålagts kronan. Såsom exempel härpå kan
omnämnas, att kronans kostnader för utförande av permanent beläggning
med tuktad gatsten å Karlaplan dragit eu sammanlagd kostnad av omkring
250,000 kronor (jfr 1922 års statsrevisorers berättelse; IV huvudtiteln § 19
sid. 41). Stadens i enlighet med punkt 7:o) i ovannämnda villkor framställda
krav på att tillhandahålla gatsten från egna upplag bar medfört, att stenen för
kronan blivit dyrare än om den anskaffats i öppna marknaden eller från de
stenhuggerier, som av staten drivits i avsikt att skapa arbetsmöjligheter.
För att utröna i vilken utsträckning kronan för närvarande är skattskv 1
dig till Stockholms stad, har riksdagens vederbörande utskott låtit verkställa
eu approximativ utredning rörande de utskylder, som kronan under år 1924
erlagt för densamma tillhöriga fastigheter inom Stockholms stads område.
Densamma, vilken allenast upptager skatteposter från vissa större ämbetsverk
eller förvaltningar, giver vid handen att kronan för under dessas förvaltning
stående fastigheter erlagt utskylder med följande belopp:
Kr.
Djurgårdsförvaltningen c:a ................................ 12,000: —
Marinförvaltningen (Flottans station i Stockholm) ............ 20,280: 68
Djurgårdskommissionen .................................. 13,272:59
Generalpoststyrelsen .............. 4,324:05
Telegrafstyrelsen ........................................ 4,747: 48
Järnvägsstyrelsen1 ........................................ 40,925- 88
Vattenfallsstyrelsen ...................................... 4,407: —
Domänstyrelsen .......................................... 125: 93
Byggnadsstyrelsen (omkring) .............................. 25,000: —
Statskontoret ........................................... 11,432:64
Nationalmuseum ........................................ 1,628. 50
Lantbruksakademien .................................... 1,015: 12
Riksbanken ............................................ 7,200: 50
S:a 146,360: 37
1 varav kr. 21,447: 85 för änke- och pupillkassa!! tillhöriga hus, som blivit förhyrda av
järnvägsstyrelsen.
12
Riksdagens skrivelse Nr 264.
Utskottet har vidare av den för Stockholms stad fastställda inkomstocli
utgiftsstaten för år 1925 samt övriga handlingar, som stått till utskottets
förfogande, inhämtat att sedan äldre tider mellan kronan och Stockholms
stad äro gällande ett flertal uppgörelser av ekonomisk innebörd, särskilt
beträffande ersättningar till staden för vissa åtaganden från stadens sida.
Beträffande en del av dessa överenskommelser är att märka, att desamma träffats
för så lång tid tillbaka, att anledning finnes att undersöka, huruvida icke
sådana ändrade förhållanden inträtt, att dessa överenskommelser icke rimligen
böra bibehållas i sin ursprungliga form. Riksdagen vill för sin del beträffande
dessa frågor anföra ett par exempel. På grund av särskilda kungl.
brev den 5 november 1875 och den 18 december 1891 erlägger kronan till
Stockholms stad årligen omkring 11,500 kronor i särskild fastighetsskatt
för kronans egendomar inom stadens område. Enligt mellan kronan och
drätselnämndens första avdelning år 1880 slutet kontrakt betalar kronan
vidare till Stockholms stad för underhåll av planteringen vid Nationalmuseum
ett årligt belopp av 500 kronor. För underhåll och belysning av vissa kronan
tillhöriga för allmänt begagnande upplåtna områden i Stockholm erläggas
av kronan årligen ganska betydande belopp. I sådant avseende tillåter sig
riksdagen anföra följande uppgifter:
renhållning av viss del av den invid planen framför riksdagshuset
framgående delen av Norrbro samt Drottninggatans
förlängning .......................................... kr. 1,800: —
renhållning av bron över Stallkanalen samt planen framför och
på båda sidor om riksdagshuset ävensom underhåll av planteringarna
å nämnda plan ............................ » 2,000: —
underhåll av planteringarna å den s. k. puckeln i stora Norrström
vid riksdagshusets norra hörn ................ c:a » 500: —
underhåll av bron över Stallkanalen .................. c:a » 3,000: —
belysning utanför riksdagshuset ...................... c:a » 3,500: —
Enligt vad nämnda utskott erfarit, har emellertid Stockholms stads
gatunämnd i skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken
förklarat, att nämnden vore villig att från och med ingången
av år 1926 å stadens bekostnad övertaga renhållningen av den s. k. riksbron
samt gatubeläggningen och belysningen å Drottninggatans förlängning mellan
riksdags- och riksbankshusen. Staden har därjämte från och med den 1 juli
1924 åtagit sig belysningen av området framför riksdagshuset.
Ifrågavarande motioner avse att söka på ett tillfredsställande sätt reglera
de ekonomiska förhållandena mellan kronan och Stockholms stad såväl i
avseende å ägande- och dispositionsrätten till mark inom Stockholms stads
område som ock avtal och överenskommelser av ekonomisk innebörd. Sedan
mycket lång tid tillbaka förefinnas, såsom den av vederbörande utskott före
-
Iiiksdagens skrivelse Nr 20 i.
13
tagna preliminära utredningen giver vid handen, ett flertal olika frågor rörande
äganderätten till mark inom Stockholms stad, vilka icke blivit på ett
definitivt sätt avgjorda. Sålunda är frågan om ägande- eller dispositionsrätten
till mycket betydande delar av Riddarholmen ännu icke klar och rättegång
härom torde vara att förvänta. Även inom andra delar av Stockholms stad
äro åtskilliga mycket omfattande markfrågor olösta. Ytterligare torde allenast
böra erinras om att äganderätten till den kungl. slottet omgivande marken
icke synes hava blivit reglerad.
Beträffande andra områden inom Stockholms stad, där kronans ägande- och
dispositionsrätt är ostridig, gäller att desamma upplåtits till begagnande utav
Stockholms stad genom särskilda överenskommelser, avseende olika mer eller
mindre långa tidsperioder. Så är exempelvis fallet beträffande Humlegården
och Bellevueparken. För begagnandet av dessa områden betalar staden
ingen eller relativt obetydlig ersättning, men har å andra sidan skyldighet
att underhålla dessa områden, vilka av staden användas för parkändamål.
Å Djurgården, som tillhör kronan och disponeras av Konungen, bekostas
och utföres såväl underhåll som förbättring av vägar och planteringar av
kronan. Allenast beträffande Djurgårdsområdet, vilket är en mycket använd
promenadplats för Stockholms invånare, uppgick enligt en utav 1924 års
statsrevisorer meddelad uppgift kostnaderna för underhållet av vägar och
parker år 1923 till ungefär 85,000 kronor. Sedan år 1877 lämnar Stockholms
stad härtill ett bidrag av 5,000 kronor, vilket belopp egentligen utgör
ersättning för upphävandet av den förut utgående avgiften vid infarten till
Djurgården. Framställning har gjorts från Djurgårdsförvaltningens sida, att
staden måtte av densamma tillkommande automobilskattemedel lämna ett
årligt bidrag till underhåll av vägarna å detta område. Denna framställning
har emellertid, enligt vad som framgår av inkommet yttrande över ett i
statsrevisorernas berättelse för budgetåret 1923—1924 gjort uttalande i ärendet,
ännu icke föranlett Stockholms stad att lämna något dylikt bidrag.
Ä såväl Kungsholmen som Norra Djurgården äger kronan betydande marktillgångar,
vilka i en eller annan form äro avsedda att exploateras i enlighet
med särskilda, närmast av 1905 och 1915 års riksdagar därom fattade beslut,
varvid de inflytande försäljningsmedlen till en del redan i förväg disponerats
för vissa särskilda, i huvudsak militära ändamål, såsom inköp av nytt övningsfält
för Stockholms garnison vid Järva, uppförandet av vissa kasernetablissemang
m. m. Exploaterandet av kronans mark i Stockholm har emellertid,
delvis beroende på svårighet att med Stockholms stad träffa uppgörelser, hittills
kunnat ske i jämförelsevis ringa omfattning. För att emellertid kronan
skall kunna draga behörig nytta av sina nu i huvudsak räntelösa markområden,
är det emellertid nödvändigt att sådana åtgärder träffas, att den av riksdagen
beslutade användningen av desamma möjliggöres och underlättas. Ett
fortsättande av den påbörjade exploateringen påkallas även av det skälet, att
statsverket, vilket av tillfälliga lånemedel bestritt kostnaderna för nämnda in
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 264.
köp och byggnader, årligen nödgas gälda ränta å dessa medel med betydande
belopp.
A andra sidan har det visat sig att åtskilliga av de områden, vilka nu
ägas av kronan, äro behövliga för Stockholms stad, närmast för framdragande
av gator. Uppgörelse härom lärer böra träffas mellan kronan och
staden i samband med stadsplans fastställande för områdena i fråga eller på
annat sätt. Detta torde framför allt gälla om vissa områden å Kungsholmen,
närmast en del av det område, som nu disponeras av Garnisonssjukhuset,
samt Svea ingenjörkårs förutvarande kasernområde. Det torde även få anses
\aia av stor betydelse för Stockholms stad att få frågorna om tillfartsvägar
till frihamnen och de från kronan genom särskild överenskommelse år 1918
lörvärvade områdena vid Kaknäs på ett definitivt sätt ordnade, enär dessa
vägar måste framdragas över kronans mark på Norra Djurgården.
Erfarenheten har givit vid handen, att kronans intressen ofta icke kunnat
på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses, enär dess mark i Stockholm förvaltas
och disponeras av ett flertal sinsemellan ofta icke samarbetande myndigheter.
På grund härav har också ett flertal separata överenskommelser
träffats rörande mindre markområden, vilka överenskommelser till eu del
sedermera visat sig bliva för kronan oförmånliga och även kommit att lägga
hinder i vägen vid förändrad disposition från kronans sida av marken i
fråga. Därest emellertid samtliga frågor rörande det framtida användandet
av kronans mark inom Stockholms stads område handhades av eu myndighet
eller åtminstone alla överenskommelser och avtal rörande markområden
och av ekonomisk innebörd i övrigt underställdes ett härför avsett organ,
torde de olägenheter, som följa av det nuvarande förvaltningssystemet, kunna
i stort sett undanröjas.
På grund av markfrågans nuvarande läge har det visat sig att svårigheter
gång efter annan uppstått, da fråga varit om överenskommelse rörande förvärvande
eller disponerande för olika ändamål såväl för kronan som för
staden av för dess verksamhet erforderlig mark (jfr. exempelvis statsutskottets
utlåtande nr 37 vid 1874 års riksdag och ovan refererade uttalande av 1905
ars riksdag). Följden har ofta blivit att, då definitiv överenskommelse icke
kunnat träffas, vissa områden av kronan upplåtits till Stockholms stad med
dispositionsrätt för visst särskilt ändamål. Att emellertid delta icke kan i
längden vara till fördel för någondera parten, torde utan vidare få anses
klart, och det lärer därför vara att förvänta att även från Stockholms stads
sida intresse förefinnes för att få samtliga svävande äganderättsfrågor rörande
markområden i Stockholm såvitt möjligt definitivt ordnade. Skulle
detta icke låta sig gorå i annan ordning än genom processuellt förfarande,
synes det i varje fall vara fördelaktigt, att ett sådant snarast möjligt kommer
till stånd, så att frågornas avgörande icke onödigtvis förhalas. För kronan är
detta av särskild betydelse med hänsyn till att kronan under de närmaste
årtiondena för bvggnadsändamal torde vara i behov av åtskilliga markorn
-
Riksdagens skrivelse Nr 264. 15
råden, vilka nu med äganderätt eller dispositionsrätt innehavas av Stockholms
stad.
De utvägar, riksdagen i anledning av motionärernas föreliggande förslag
alltså anser sig höra ifrågasätta för att söka få nu svävande markfrågor med
Stockholms stad definitivt ordnade, måste sålunda måhända lill en början ulmynna
i att från kronans sida åtgärder vidtagas för att gentemot staden hävda
kronans rätt och intressen. Det kan här icke. helt förbises, att från Stockholms
stads sida vid åtskilliga tillfällen vidtagits ett flertal åtgärder, vilka varit
för kronan mindre förmånliga eller lågt hinder i vägen för kronan alt kunna
på lämpligt och ur ekonomisk synpunkt gagneligt sätt tillgodogöra sig sina
markområden. Om riksdagen alltså anser all från kronans sida särskilda
åtgärder böra vidtagas för att tillgodose kronans intressen, är det å andra
sidan givet att man härvid gentemot staden måste iakttaga all den hänsyn,
som staden kan hava rätt att fordra.
Vad åter angår de frågor, som beröra mark, vartill äganderätten är
ostridig, kan man hava berättigade krav på att från stadens sida visas
allt rimligt tillmötesgående vid desammas lösande, och detta så mycket mera,
som det i förevarande sammanhang icke kan bortses från de synnerligen betydande
donationer av mark, som från kronans sida under årens lopp
kommit staden i egenskap av huvudstad till del och de mycket väsentliga
fördelar i ekonomiskt hänseende, som staden kommit att draga genom att
huvuddelen av landets förvaltning förlagts dit. Riksdagen utgår också från
den enligt riksdagens mening självfallna förutsättningen, att några hinder icke
skola från stadens sida resas för kronans tillgodogörande på lämpligt sätt
av dess egendomar.
Emellertid är det icke endast frågorna om kronans mark i Stockholm,
utan även åtskilliga andra spörsmål av ekonomisk innebörd, som enligt
riksdagens mening måste underkastas eu närmare granskning och revision.
1924 års statsrevisorer hava sålunda vid sin granskning av riksgäldskontorets
förvaltning i avseende å budgetåret 1923—1924 upptagit till behandling frågan
om underhåll och belysning av vissa till kronans mark å Helgeandsholmen
hörande områden. Av vad revisorerna anfört framgår, alt statsverket
för närvarande vidkännes betydande utgifter för dylika ändamål såväl
i avseende å Norrbro som den mellan riksdagshuset och riksbankens
hus ledande trafikleden samt att detta grundar sig på en år 1914 träffad
uppgörelse. Jämväl i fråga om området omkring Nationalmuseum gäller
ett motsvarande förhållande. Enligt särskilda kungl. brev den 5 november
1875 och den 18 december 1891 har kronan, såsom ovan nämnts, att till
Stockholms stad erlägga särskild fastighetsskatt för kronans inom stadens
område belägna fastigheter. Även å åtskilliga andra områden gälla allt
fortfarande bestämmelser, genom vilka Stockholms stad tillförsäkras vissa
förmåner och inkomster, vilka på grund av ändrade förhållanden icke rimligen
böra allt fortfarande utgå. I avseende å överenskommelser av berörda
16
Riksdagens skrivelse Nr 264.
art synes det riksdagen nödvändigt att en ingående undersökning verkställes,
huruvida och i så fall i vilken omfattning desamma för framtiden böra äga
bestånd. Riksdagen grundar denna sin uppfattning härutinnan särskilt på
det förhållandet, att Stockholms stad, såsom av den lämnade utredningen
framgår, numera äger uppbära väsentliga skatteinkomster från kronan till*
höriga inom staden belägna fastigheter, en förmån som tillerkänts Stockholm
i likhet med övriga kommuner först på sista tiden.
Intill dess nu svävande äganderättsfrågor blivit på ett tillfredsställande
sätt avgjorda samt överenskommelse kunnat åvägabringas mellan kronan
och staden angående utbyte dem emellan av vissa områden samt om revision
av ovan angivna överenskommelser av ekonomisk innebörd, synes det vara av
vikt att såväl från Eders Kungl. Maj-.ts som vederbörande ämbetsmyndigheters
sida icke några dispositioner företagas, vilka kunna anses i en eller annan
form för framtiden binda kronan eller å annat sätt lägga hinder i vägen för
en uppgörelse mellan kronan och staden. En erinran härom synes riksdagen
vara nödvändig av det skälet, att det vill synas som om under de senaste
åren just i detta hänseende kronans intressen kommit att bliva i viss mån
eftersatta.
Då det emellertid icke torde kunna förväntas att samtliga nu berörda frågor
om utbyte av mark och underhåll eller arrende för sådana kronans områden
inom Stockholms stad, vilka av staden disponeras, kunna på en gång
träffas, lärer det vara nödvändigt att separata överenskommelser rörande
vissa områden, vilka för endera parten i en snar framtid äro erforderliga,
omedelbart eller tid efter annan träffas. Härigenom torde också
såväl kronans som stadens intressen bäst tillvaratagas och något hinder
för stadens utveckling icke behöva uppstå.
Med hänsyn till vad riksdagen sålunda anfört, har riksdagen ansett sig
böra biträda motionärernas förslag om att en utredning rörande samtliga
icke definitivt reglerade frågor av ekonomisk innebörd mellan kronan och
Stockholms stad måtte igångsättas. Även om en dylik utredning givetvis
måste medföra åtskilliga kostnader för statsverket, synes det riksdagen som
om densamma, särskilt i betraktande av de högst betydande ekonomiska tillgångar
som kronan äger eller gör anspråk på inom Stockholms stads område,
måste anses vara nödvändig och att de härå nedlagda kostnaderna från
statsverkets intressesynpunkt icke äro bortkastade. Beträffande det närmare
ordnandet av den sålunda ifrågasatta utredningen vill riksdagen för sin del
framhålla det önskemålet, att densamma i första hand verkställes av vederbörande
statliga ämbetsmyndigheter, eventuellt i samråd med Stockholms
stads myndigheter. För att kunna på ett effektivt sätt tillvarataga kronans
intressen synes emellertid ledningen av utredningen och de underhandlingar,
som därav torde bliva en följd, böra anförtros åt ett särskilt för ändamålet
sammansatt organ. Vid bildandet av detta utrednings- och förhandlingsorgan
bör det givetvis tillses att sammansättningen blir sådan, att därigenom
Riksdagens skrivelse Nr 264.
17
luonans rätt och berättigade intressen bliva på ändamålsenligasle sätt tillvaratagna.
Om den närmare utredningen i huvudsak anförtros åt vederbörande
myndigheter, synas icke heller kostnaderna för den särskilda organisationen
behöva bliva av större betydelse. Med denna förhandlingsorganisation
synas för kronans räkning de underhandlingar böra föras, vilka såsom
ovan nämnts, måste anses utgöra förutsättningen för att få samtliga nu be
rörda frågor på ett såväl för kronan som Stockholms stad tillfredsställande
sätt slutligt reglerade.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder dels för alt få nu svävande frågor rörande
äganderätten till och användningen av kronans inom Stockholms stads
område belägna markområden definitivt lösta, dels ock för att åstadkomma
en revision av nu gällande avtal och uppgörelser av ekonomisk innebörd
mellan kronan och staden, i den mån en sådan revision efter närmare utredning
befinnes ur kronans intressesynpunkt vara önskvärd.
Stockholm den 31 maj 1925.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 sand. Nr 262—266.
2