Riksdagens skrivelse Nr 202.
1
Nr 202.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1925.
Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om erättning åt vissa personer för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—
1919 års världskrig.
(Bankoutskottets utlåtande nr 46.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen måtte medgiva,
att änkan Anna Matilda Andersson såsom styvmoder till avlidne Erik
Vilhelm Andersson, änkan Kristina Maria Nilsson såsom fostermoder till avlidne
Vilhelm Nilsson, änkan Anna Kristina Johansson såsom fostermoder
till avlidne Josef Johansson, Emma Gustava Nilsson såsom fostermoder till
avlidne Karl Fingal Salomonsson, minderårige Erik Olof Valter Eliasson
såsom styvbarn till avlidne Axel Teodor Eliasson samt änkan Beda R. W.
Hallgren såsom styvmoder till avlidne Einar Gereon Hallgren må tillerkännas
den erättning, vartill de jämlikt bestämmelserna i förordningen den 1 juni
1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som
förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, skulle
varit berättigade, därest adoption i förhållande till de avlidne ägt rum.»
Enligt 2 § 2 mom. c) i ovannämnda förordning angående ersättning av
statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig, sådant författningsrummet lyder
enligt förordning den 13 juni 1924, utgår, för den händelse olycksfallet
medfört den skadades död, till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader
eller adoptivmoder, eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva,
till båda gemensamt, där de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete
beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, ett årligt livräntebelopp
av 600 kronor. Jämlikt 2 mom. b) av samma paragraf utgår vidare till varje
den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller utom äktenskapet,
eller till adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, en livränta, till dess
barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt belopp av 400 kronor. De såsom
villkor för ifrågavarande ersättnings utgående stadgade bestämmelserna
ansluta sig till föreskrifterna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag, som genom
lagändring av år 1917 tillerkänner adoptivbarn och adoptivföräldrar samma
ersättningsrätt som den på äktenskap grundade rätten härutinnan.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 14 samt. Nr 202—205.
2
Riksdagens skrivelse Nr 202.
Såsom framgår av vad i ärendet förekommit, kunna de i motionen avsedda
personerna icke komma i åtnjutande av ersättning enligt berörda förordning,
enär adoption jämlikt lagen den 14 juni 1917 om adoption icke ägt rum.
Riksdagen vill emellertid erinra, att, såsom jämväl i motionen omnämnts,
1924 års riksdag i anledning av väckt motion i ett fall medgivit, att ersättning
enligt förordningen finge utgå till fosterföräldrarna åt en på grund av
olycksfall av ifrågavarande art avliden person utan hinder av den omständigheten,
att den avlidne icke varit av fosterföräldrarna adopterad. I samband
med detta beslut framhölls, att med hänsyn till det starkt begränsade området
för ifrågavarande understödsverksamhet ett dylikt medgivande icke
kunde befaras medföra några konsekvenser av nämnvärd räckvidd samt att,
enligt vad som inhämtats, endast ett fåtal liknande fall förelåge.
Då enligt riksdagens mening till stöd för nu föreliggande förslag kunna
åberopas i huvudsak samma skäl, vilka föranledde nyssnämnda medgivande,
har riksdagen funnit sig böra medgiva, att den omständigheten, att adoption
i förevarande fall ej ägt rum, icke må utgöra hinder för de i motionen avsedda
personerna att komma i åtnjutande av den ersättning, vartill de enligt
förordningens bestämmelser i övrigt må finnas berättigade. För att ifrågavarande
personer icke må försättas i en gynnsammare ställning än den,
som skulle tillkommit dem, därest adoption ägt rum, lärer, såsom i 1924 års
ovannämnda beslut förutsattes och riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande
föreslagit, prövning beträffande förordningens tillämplighet i övrigt
böra i vanlig ordning verkställas av vederbörande myndighet. Därest ersätning
beviljas, torde densamma böra utgå från det under elfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget för ersättning för skada till följd av olycksfall
utav här avsedd art.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
af förevarande motion medgivit, att en var av änkan Anna Matilda Anderson
såsom styvmoder till avlidne Erik Vilhelm Andersson, änkan Kristina
Maria Nilsson såsom fostermoder till avlidne Vilhelm Nilsson, änkan Anna
Kristina Johansson såsom fostermoder till avlidne Josef Johansson, Emma
Gustava Nilsson såsom fostermoder till avlidne Karl Fingal Salomonsson,
minderårige Erik Olof Valter Eliasson såsom styvbarn till avlidne Axel Teodor
Eliasson samt änkan Beda R. W. Hallgren såsom styvmoder till avlidne
Einar Gereon Hallgren må tillerkännas den ersättning, vartill vederbörande
jämlikt bestämmelserna i förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning
av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig, skulle varit berättigad, därest
adoption i förevarande fall ägt rum.
Stockholm den 19 maj 1925.
Med undersåtlig vördnad.