4

Riksdagens skrivelse Nr 172.

Nr 172.

Godkänd av första kammaren den 15 maj 1925.
Godkänd av andra kammaren den 15 maj 1925.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående försäljning av Skara—Timmersdala
järnväg m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 70.)

Till Konungen,

I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1925 dagtecknad proposition,
nr 47, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sagda dag, föreslagit
riksdagen medgiva, dels att den statsverket för närvarande tillhöriga Skara—
Timmersdala järnväg må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
för en köpesumma av 125,000 kronor och på villkor i övrigt i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av nämnda bolag den 20 december
1924 avgivet anbud; dels ock att, därest Trollhättan—Nossebro järnväg försäljes
till nämnda bolag för en köpeskilling av 225,000 kronor och på villkor
i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med herörda anbud, järnvägen må
upphöra att häfta såsom pant för statens fordran på grund av beviljat statslån
för järnvägens anläggning, i den mån samma fordran överstiger köpeskillingen,
i följd varav i järnvägen meddelad inteckning för det överstigande
beloppet må dödas; att i sammanhang därmed Trollhättan—Nossebro
järnvägsaktiebolag i likvidation ma befrias från sin ansvarighet för
nämnda statslån samt att köpeskillingens belopp må i järnvägen innestå
såsom lån, att jämte ränta betalas på villkor, som ovan angivits.

I samband med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet
förehaft till behandling följande inom riksdagen motionsvis gjorda framställningar,
nämligen dels två likalydande motioner (1:199 och II: 277)
vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 47 samt att driften å järnvägen Trollhättan—Nossebro må genom statens
försorg uppehållas, dels två likalydande motioner (I: 200 och II: 276)
vari yrkats, att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas, i vad
densamma berör Skara—Timmersdala järnväg, dels ock en motion (II: 278b

Riksdagens skrivelse Nr 172. 5

vari hemställts, att försäljningsvillkoren måtte kompletteras med bestämmelser,
varigenom rätt till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation
av järnväg till Mariestad säkerställdes på billiga och skäliga villkor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, vilken till sin huvudsakliga
innebörd sammanfaller med den vid sistlidne riksdag i ämnet avlåtna propositionen,
innefattar förslag om försäljning av Skara—Timmersdala järnväg
och Trollhättan—Nossebrobanan till Västergötland —Göteborgs järnvägsaktiebolag
i egenskap av ägare av angränsande smalspåriga järnvägsnät.

I avseende å de närmare omständigheter, som påkallat statens ingripande
i denna angelägenhet, bör uppmärksammas, hurusom ifrågavarande båda
företag alltifrån sin tillkomst i stort sett gått med förlust och aldrig
förmått gälda räntor å lyftade statslån. Såsom fordringsägare i Skara—
Timmersdalabanan nödgades staten år 1920 inropa denna på exekutiv auktion.
Trollhättan—Nossebro järnvägsaktiebolag trädde år 1923 i likvidation, vilken
ännu icke avslutats. De beviljade statslånen uppgå till respektive 352,500
och 555,000 kronor. År 1920 hade enligt tillgängliga uppgifter skuldsumman
för den förra järnvägen, oguldna räntor å statslån inberäknat, vuxit
till över 560,000 kronor, och år 1923 uppgick det senare företagets skuld till
staten till 785,000 kronor. Av dessa belopp skulle nu genom den föreslagna
försäljningen stå att återvinna allenast cirka 350,000 kronor.

Att staten för dessa båda lokala banföretag måst vidkännas förluster av
så avsevärd omfattning, framstår såsom ett anmärkningsvärt förhållande,
och föranleder riksdagen att, i anslutning till ett i annat sammanhang vid
innevarande riksdag gjort uttalande, framhålla vikten av att statens medverkan
icke lämnas enskilda järnvägsföretag med alltför svaga ekonomiska
betingelser.

Resultaten av den utredning, som nu på föranledande av 1924 års riksdag
av utsedda delegerade verkställts, hava till sin riktighet i vissa avseenden
bestritts i väckta motioner, vari påyrkats, att de inkomna köpeanbuden å
banorna måtte förkastas samt att åt statens järnvägar måtte anförtros uppgiften
att ombesörja den framtida driften å banorna.

De skäl härför, som av motionärerna anförts, hava synts riksdagen icke
kunna frånkännas ett visst berättigande, då det nu gäller för staten att avstå
från så stora kapitalbelopp, som försäljningen innebär. Riksdagen vill dock
för egen del framhålla de betänkligheter, som måste möta mot att i strid mot de
sakkunnigas och de i ärendet hörda myndigheternas mening bibehålla banorna
i statens hand, desto mer som ett dylikt alternativ förutsätter ytterligare
kapitalutlägg från statens sida, dels för anskaffning av rullande materiel —
vilken hittills tillhandahållits av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
— dels ock för täckning av eventuellt uppkommande driftunderskott.
Att märka är ock, hurusom omsorgen och ansvaret för denna plans genomförande
helt avsetts att läggas på staten.

Mest vägande för riksdagen har dock varit olämpligheten för statens järnvägar
att sköta driften av två så från varandra och statsbanenätet i övrigt

6

Riksdagens skrivelse Nr 172.

skilda bandelar, vilka ju organiskt höra samman med det smalspåriga järnvägsnätet
i Västergötland. Genom ett inordnande i detta järnvägsnät bör
driften lättare kunna handhavas till gagn för de orter, bandelarna genomlöpa.

Riksdagen har därför ansett sig inför järnvägsstyrelsens förnyade framställning
om försäljning av ifrågavarande banor böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts proposition.

Om än riksdagen sålunda i betraktande av nu anförda omständigheter ansett
den i propositionen framlagda avvecklingsplanen böra i huvudsak godtagas,
har dock riksdagen funnit vissa i motionerna gjorda erinringar vara
av beskaffenhet att föranleda mindre jämkningar i de blivande köpevillkoren.

Sålunda torde, i enlighet med vad i en av de väckta motionerna hemställts,
försäljningsvillkoren böra kompletteras med bestämmelser, varigenom
rätt till anslutning vid Timmersdala järnvägsstation av en blivande eventuell
järnväg till Mariestad säkerställes på billiga och skäliga villkor. Enligt vad
från järnvägsstyrelsen upplysts, torde detta önskemål kunna uppnås genom
att i blivande köpekontrakt förbehåll göres om rätt till dylik anslutning
enligt de bestämmelser, vilka vid ny enskild järnvägs anslutning till statens
järnvägars station för närvarande tillämpas och som anses för den anslutande
banan vara väsentligt förmånligare än vad som plägar erhållas vid liknande
uppgörelser mellan två enskilda järnvägar. Västergötlands—Göteborgs
järnvägsaktiebolag har ock under hand förklarat sig villigt godtaga ett
dylikt ytterligare köpevillkor. Likaledes har medgivande av bolaget lämnats,
att i blivande köpekontraktet må — med tanke på en eventuell framtida
bana från Nossebro till Vårgårda eller annan punkt på stambanan Stockholm—Götehorg
— intagas villkor om rätt för eu dylik bana till anslutning
vid Nossebro enligt nyssnämnda bestämmelser, dock att den nya banan bör
förpliktas gälda ränta jämväl på skälig del av de äldre anläggningskostnaderna
för stationen vid Nossebro.

Det vidare motionsvis gjorda påpekandet om behovet av att anställningsförhållandena
för den nuvarande personalen vid Skara—Timmersdala järnväg
säkerställas torde likaledes förtjäna beaktande. Åt nämnda personal liksom
ock den vid Trollhättan—Nossebrobanan anställda personalen torde dock
erforderlig trygghet kunna beredas genom att i blivande köpekontrakt intages
den vid liknande överlåtelser sedvanliga personalklausulen av innebörd,
att köparen gentemot befintlig personal ikläder sig de förpliktelser, som
vid överlåtelsen åvila säljaren.

I Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolags anbud den 20 december
1924, vilket, såsom ovan nämnts, legat till grund för den i ämnet avlåtna
propositionen, finnes beträffande båda järnvägarna intaget såsom
villkor, att staten skall äga rätt att framdeles inlösa järnvägen för belopp,
motsvarande dess enligt »vederbörande räkenskaper bokförda värde». Av
departementschefen har förutsatts, att detta villkor jämväl skulle intagas
i järnvägsbolagets blivande koncessioner å järnvägarna.

I anslutning till vad motionsvis i detta hänseende anförts, vill riksdagen

Riksdagens skrivelse Nr 172. 7

framhålla angelägenheten av att denna statens rätt till återförvärv erhåller
möjligast betryggande utformning. Den av motionärerna antydda formella
svårigheten att enligt gällande lag köpehandling rörande fast egendom
icke må innefatta villkor om rätt att framdeles vinna egendomen åter, vid
risk att dylikt villkor skall vara lagligen utan verkan, torde kunna undvikas
genom att stadgandet om statens rätt att återköpa banorna icke
inflyter i de blivande köpekontrakten, utan — på sätt eljest plägar ske —
ersättes av en bland koncessionsvillkoren intagen inlösningsbestämmelse.
Denna bestämmelse bör innefatta rättighet för staten att framdeles, när
staten så påfordrar, inlösa järnvägarna för belopp, motsvarande deras enligt
vederbörliga räkenskaper bokförda värde, eller bör genom annan
formulering givas sådan innebörd, att därav tydligt framgår, att den framtida
återlösningssumman icke må överstiga av bolaget erlagd köpeskilling
för banorna jämte därå sedermera nedlagda kostnader för behövliga utvidgnings-
och förbättringsarbeten, allt dock med behöriga avdrag på
grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen medgivit dels att den statsverket för närvarande tillhöriga Skara—
Timmersdala järnväg må försäljas till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
för en köpesumma av 125,000 kronor, dels ock att, därest Trollhättan—Nossebro
järnväg försäljes till nämnda bolag för en köpeskilling av
225,000 kronor, järnvägen må upphöra att häfta såsom pant för statens
fordran på grund av beviljat statslån för järnvägens anläggning, i den
mån samma fordran överstiger köpeskillingen, i följd varav i järnvägen
meddelad inteckning för det överstigande beloppet må dödas; att i sammanhang
därmed Trollhättan—Nossebro järnvägsaktiebolag i likvidation
må befrias från sin ansvarighet för nämnda statslån samt att köpeskillingens
belopp må i järnvägen innestå såsom lån, att jämte ränta betalas;

allt på villkor i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av Västergötland—Göteborgs
järnvägsaktiebolag den 20 december 1924 avgivet
anbud, dock med iakttagande av här ovan angivna tillägg och ändringar.

Stockholm den 15 maj 1925.

Med undersåtlig vördnad.