Riksdagens skrivelse Nr 149.
3
Nr 149.
Godkänd av törsta kammaren den 28 april 1925.
Godkänd av andra kammaren den 28 april 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning med föreskrifter angående
medgivande i vissa fall av undantag från gällande
bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 22).
Till Konungen.
I en den 20 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 209, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till förordning med föreskrifter angående
medgivande i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser
om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.
Över det med nämnda proposition framlagda författningsförslaget bar
kammarrätten, efter av riksdagens bevillningsutskott därom i grundlagsenlig
ordning framställd begäran, avgivit yttrande, vilket finnes såsom
bilaga fogat vid utskottets i ämnet avgivna betänkande nr 22.
Kammarrätten, som granskat förslaget ur skatteteknisk men icke ur statsfinansiell
eller handelspolitisk synpunkt, har förklarat sig till fullo dela den
av t. f. chefen för finansdepartementet i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
uttalade uppfattning rörande behovet av en lagstiftning av
det slag, som här ifrågasatts.
Förslaget bar föranlett följande erinringar från kammarrättens sida.
I fråga om 1 § 1 mom. i förslaget bar kammarrätten fäst uppmärksamheten
vid att förslaget icke berör frågan om beskattningen av främmande
stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat i Sverige avsedd fastighet.
Beträffande 1 § 2 mom. bar kammarrätten ifrågasatt, om icke den Kungl.
Maj:t i samma stadgande tillagda befogenheten bör i så måtto fullständigas,
att Kungl. Maj:t må kunna tillerkänna viss främmande stats medborgare,
som äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna, samma rätt till
avdrag för försäkringspremier och därmed likställda avgifter, som enligt
4
Riksdagens skrivelse Nr 149.
10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt och 11 § 2 mom.
4:o) d) bevillningsförordningen tillkommer svensk medborgare, som är i
riket mantalsskriven.
Slutligen har kammarrätten i fråga om 2 § i förslaget framhållit önskvärdheten
av att densamma måtte i förtydligande syfte omformuleras.
Riksdagen, som delar den av föredragande departementschefen uttalade
uppfattningen om behovet och lämpligheten av en lagstiftning av den art,
som innefattas i det framlagda författningsförslaget, har icke funnit anledning
till annan erinran mot samma förslag än i följande avseenden.
F/n ligt gällande skatteförfattningar är utlänning i sämre ställning i
skatteavseende än svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven,
dels i fråga om beräkning av det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet samt av den till bevillning beskattningsbara
inkomsten ävensom i fråga om inträde av skatteplikt och dels i fråga
om rätten till avdrag vid taxeringen till bevillning för inkomst samt till
inkomst- och förmögenhetsskatt för försäkringspremier och andra avgifter,
som utbetalats för den skattskyldiges och i förekommande fall även för
den andre makens liv-, kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring
ävensom för pupillförsäkring.
1 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag ger Kungl. Maj:t befogenhet att under
viss förutsättning förordna, att medborgare i främmande stat, vilka författningsenligt
äro eller böra vara här i riket mantalsskrivna, skola i det
förstnämnda avseendet vara jämställda med svensk medborgare, som är
här i riket mantalsskriven.
I det andra avseendet skulle olikheten mellan utlänning och svensk i
beskattningsavseende under alla förhållanden bestå. I anslutning till vad
kammarrätten härom anfört har det emellertid synts riksdagen, som om det
under vissa förhållanden skulle kunna vara ägnat att befrämja avslutandet
av sådana överenskommelser om ömsesidighet, som förutsättas i 1 § 2 mom.
i förslaget, därest Kungl. Maj:t bereddes möjlighet att undanröja även
sistnämnda olikhet. På grund därav har riksdagen beslutat en sådan omformulering
av stadgandet i fråga, att Kungl. Maj:t må kunna förordna,
att i nämnda moment avsedda medborgare i främmande stat skola äga
samma rätt till avdrag för försäkringspremier och därmed likställda avgifter,
som tillkommer här i riket mantalsskriven svensk medborgare.
På sätt kammarrätten anfört, får en sådan ändring icke anses innebära,
att Kungl. Maj:t skall vid träffandet av överenskommelse, varom här är
fråga, tillse, att svensk medborgare, som är bosatt inom den fördragsslutande
främmande statens område, kommer i åtnjutande av samma eller
likartad förmån. Ty i enlighet med vad till statsrådsprotokollet uttalats,
bör det vid träffandet av överenskommelse med främmande stat vara till
fyllest, om en överensstämmelse i stort sett förefinnes mellan de förmåner,
som givas, och dem, som erhållas från respektive främmande länder.
Riksdagens skrivelse År 149.
5
Beträffande 2 § i förslaget har riksdagen i anledning av vad kammarrätten
i denna del erinrat beslutat en ändring i förtydligande syfte.
I anslutning till vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders Kungl.
Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick bifalla
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 209, antagit här nedan införda
förslag till
Förordning
med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av undantag från gällande
bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
1 mom. Därest inkomst eller förmögenhet, som skall tagas till beskattning
enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
eller inkomst, som skall tagas till beskattning enligt förordningen
nämnda dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,
tillika är underkastad beskattning i främmande stat, äger Kungl. Maj:t
att, till förekommande av eller lindring i en dylik dubbelbeskattning,
med den främmande statens regering träffa överenskommelse om fördelning
i beskattningshänseende mellan Sverige och den främmande staten
av inkomsten eller förmögenheten eller ock att, under förutsättning av
ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss inkomst eller
viss förmögenhet eller inkomst eller förmögenhet av visst slag skall helt
eller delvis vara fri från taxering bär i riket.
2 mom. Under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden
må Kungl. Maj:t tillika förordna, såväl att medborgare i främmande stat,
vilka författningsenligt äro eller böra vara bär i riket mantalsskrivna,
skola äga samma rätt till avdrag för försäkringspremier och andra avgifter,
som enligt 10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt och 11 §
2 mom. 4:o) d) förordningen angående bevillning av fast egendom samt
av inkomst tillkommer bär i riket mantalsskriven svensk medborgare, som
att för dylika medborgare i främmande stat skola i fråga om beräkning
av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet samt
av den till bevillning beskattningsbara inkomsten ävensom i fråga om inträde
av skatteplikt tillämpas samma grunder, som enligt 18 § förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt samt 12 § 1, 2 och 3 mom.
förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst eller
särskilt fastställda motsvarande bestämmelser gälla för bär i riket mantalsskriven
svensk medborgare.
6
Riksdagens skrivelse Nr 149.
2 %.
I fall, varom i 1 § 1 mom. förmäles, må Kungl. Maj:t förklara, att
inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal progressivskatt skall av
skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest
skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del,
procentuellt beräknad, av det på grundval av överenskommelsen eller förordnandet
fastställda beskattningsbara beloppet, än skatten skulle utgjort
av det beskattningsbara belopp, som skulle fastställts, om hänsyn ej
tagits till överenskommelsen eller förordnandet.
3 $.
överenskommelse med främmande stats regering angående frihet från
eller lindring i skatt enligt denna förordning skall upphöra att gälla
senast sex månader efter uppsägning.
4 §.
Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga
för tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom i
1 och 2 §§ sägs.
Denna förordning träder i kraft å trettionde dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling.
Genom förordningen uppbäves 15 § förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst.
Stockholm den 28 april 1925.
Med undersåtlig vördnad.