Riksdagens skrivelse Nr 114.
1
Nr 114.
Godkänd av första kammaren den 18 april 1925.
Godkänd av andra kammaren den 18 april 1925.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar
rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till
pensions- och indragningsstaterna.
(Bankoutskottets utlåtande nr 2H.)
Till Konungen.
Riksdagen får härmed anmäla följande beslut rörande pensioner och
understöd.
A. Civila pensionsväsendet.
l:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 76 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förutvarande lärarinnan Laura Ida Charlotta
Liedholm må, utan binder därav att bon icke uppfyller alla för erhållande
av tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1924
komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad enligt grunder, som angivas
i berörda kungörelse samt i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702)
angående ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse.
Riksdagen vill erinra, att riksdagen under de senaste åren i åtskilliga fall
beviljat tilläggspensioner åt förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, att utgå efter enahanda grunder som de här föreslagna.
Med hänsyn härtill bär riksdagen, som icke haft något att erinra
mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Eders Kungl. Majrts ifrågavarande
proposition.
B. Militära pensionsväseiidet.
2:o) I en inom riksdagen väckt motion bar hemställts, »att riksdagen
må bevilja f. d. soldaten Anders Oscar Waldo pension ur Wadstena krigsmansbuskassa,
att utgå från den 1 juli 1925, såsom om han tjänat under
fulla 20 år ifrån tjugoårsåldern räknat.»
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1''i samt Nr 11b—115. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 114.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Waldo icke berättigad att
komma i åtnjutande av något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
då han icke varit i krigstjänst mer än omkring 18 år 5 månader.
Riksdagen har emellertid i vissa fall i fråga om såväl båtsmän som indelta
soldater, vilka icke tjänat därför föreskriven tid, förklarat berörda
omständighet icke utgöra hinder för dem att komma i åtnjutande av
pension. Enligt riksdagens mening föreligga i detta fall sådana ömmande
omständigheter, att det måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att ifrågavarande soldat tillerkännes underhåll, som om
han tjänat därför föreskriven tid.
Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,
att förre soldaten vid Jönköpings regemente Anders Oscar Waldo må från
och med den 1 juli 1925 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll
enligt samma grunder, som om han tjänat för underhålls erhållande
föreskriven tid.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
3:o) I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 36 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att pastorn och förste läraren vid centralfängelset
å Härianda Carl Fredrik Lindroth må från och med dagen
näst efter den, då efter den 24 juli 1925 avgång från tjänsten äger rum,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
tilläggspension med sådant belopp, att Lindroth, tillsammans med den
honom författningsenligt tillkommande pensionen, erhåller en pension, utgörande
tre fjärdedelar av hel pension för befattningshavare i pastors och
förste lärares i fångvården lönegrad.
Av vad i ärendet förekommit framgår, att Lindroth äger att vid uppnådd
pensionsålder räkna mer än 10 tjänstår i statens tjänst och sålunda i enlighet
med den civila pensionslagens bestämmelser blir berättigad till avkortad
pension i förhållande till tjänstårens antal. Departementschefen
har emellertid i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett, att Lindroth borde
jämväl i pensionshänseende få tillgodoräkna sig den tid, han i evangeliska
fosterlandsstiftelsens tjänst ägnat åt missionsverksamhet i Indien. I detta
avseende har framhållits, att Lindroth genom särskilt beslut av Eders Kungl.
Maj:t förklarats berättigad att tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår
25 år av sin berörda verksamhet i Indien. Riksdagen vill emellertid erinra,
att ett dylikt medgivande ingalunda kan anses berättiga till bere
-
Riksdagens skrivelse Nr 114.
3
(lande av särskild pensionsförmån utan endast har avseende å tjänstår för
befordran å den prästerliga banan. Ett bifall till framställningen synes därför
kunna medföra konsekvenser även beträffande andra grupper av befattningshavare.
Riksdagen har på grund härav icke kunnat ansluta sig till Eders
Kungl. Maj:ts förslag. Emellertid har riksdagen med hänsyn till föreliggande
billighetsskäl och då, enligt vad riksdagen inhämtat, utsikt ej lärer föreflnnas
för Lindroth att från evangeliska fosterlandsstiftelsen komma i åtnjutande
av pension, icke velat motsätta sig, att någon tilläggspension beredes
Lindroth efter hans avgång från tjänsten. Denna tilläggspension har
bestämts till ett belopp av 1,500 kronor.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, medgivit, att
pastorn och förste läraren vid centralfängelset å Härianda Carl Fredrik
Lindroth må från och med dagen näst efter den, då efter den 24 juli 1925
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten, utöver honom författningsenligt tillkommande pension,
åtnjuta en tilläggspension till belopp av ettusenfemhundra kronor.
II. Ang. utrikesdepartementet.
4:o) I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 81 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma
dag, i punkt 6:o föreslagit riksdagen medgiva, att pressombudet i Berlin
Gustaf Blomquist må från och med månaden näst efter den, under vilken
han efter uppnådd sextiofem års ålder kan komma att entledigas från sin
ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.
Även om riksdagen av principiella skäl hyst viss tvekan angående lämpligheten
av att i fall som det nu förevarande bevilja pension av statsmedel,
har riksdagen likväl, med hänsyn till de upplysningar, som lämnats
angående Blomquist, funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag om
beredande åt honom av en årlig pension. Det av Eders Kungl. Maj:t i sådant
avseende föreslagna beloppet, som synes lämpligt avvägt i förhållande till
Blomquists avlöning, har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning.
5:o) I punkt 7:o) av nyssnämnda proposition nr 81 har vidare föreslagits,
att riksdagen må medgiva, att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenrams
änka Aimée Marie Marthe Gyllenram, född Rastoin, må från och
med den 1 december 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 800 kronor.
4
Riksdagens skrivelse Nr 114.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts och under erinran om riksdagens
beslut förlidet år i ungefärligen likartade fall har riksdagen bifallit
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
6:o) I punkt 8:o) av förberörda proposition nr 81 har ytterligare föreslagits,
att riksdagen må medgiva, att förre kanslivaktmästaren vid generalkonsulatet
i London F. Berwicks änka Mary Berwick må från och med
den 1 maj 1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av 300 kronor.
På grund av vad i ärendet förekommit anser riksdagen det vara billigt,
att änkan Berwick, som uppnått en ålder av 84 år, beredes ett årligt
understöd av statsmedel under sin återstående livstid. Beträffande det av
Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 300 kronor har riksdagen icke
funnit anledning till erinran och har riksdagen icke heller velat motsätta
sig förslaget, att understödet må utgå från och med den 1 maj 1923 eller
månaden näst efter den, då hennes man avlidit.
Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning vunnit riksdagens bifall.
III. Ang. försvarsdepartementet.
7:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen
måtte bevilja daglönaren vid ridskolan å Strömsholm Johan Adolf Hedström
under hans återstående livstid ett årligt understöd av 600 kronor
att utgå från och med den 1 juli 1925».
Riksdagen finner det vara billigt, att Hedström, som under 23 år varit
i statens tjänst anställd, efter avgång från sin befattning erhåller något
understöd av allmänna medel. Vad angår storleken av detta, har riksdagen,
med hänsyn tagen till Hedströms anställningstid och storleken av
de understöd, som plägat tillerkännas med honom likställda arbetare i
statens tjänst, fastställt ett belopp av 400 kronor årligen, varå pensionsoch
dyrtidstillägg torde komma att utgå. Understödet har anvisats från
allmänna indragningsstaten att utgå från och med månaden näst efter
den, varunder Hedström entledigas från sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1925.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion, medgivit, att daglönaren vid ridskolan
å Strömsholm Johan Adolf Hedström må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas från sin anställning, dock tidigast från
och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av fyrahundra kronor.
Riksdagens skrivelse Nr 114. 5
8:o) L eu inom riksdagen väckt motion lim- hemställts, »att riksdagen
matte besluta att tillerkänna f. sömmerskan vid Västerbottens regementes
intendentur verkstäder Karolina Lindqvist en årlig pension av 450 kronor,
räknat från den 1 juli 1924».
Av utredningen i ärendet framgår, att Karolina Lindqvist torde få anses
vara till följd av sjukdom urståndsatt att för framtiden genom arbete försörja
sig i sitt hittillsvarande yrke. Under sådana förhållanden och då hon
under omkring 24 år varit anställd i statens tjänst, har riksdagen ansett det
vara billigt, att ett årligt understöd av statsmedel beredes henne under hennes
återstående livstid. Detta understöd har, med hänsyn till de grunder, som
tidigare i liknande fall plägat tillämpas, bestämts till 390 kronor åi ligen.
Understödet har anvisats från och med den 1 januari 1925 att utgå från
allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i
anledning av förevarande motion, medgivit, att förra sömmerskan vid Västerbottens
regementes intendenturverkstäder Karolina Lindqvist må från och
med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av trehundranittio kronor.
IV. Ang. socialdepartementet.
9:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 83 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkt Do)
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. förste förmannen med förordnande
såsom uppsyningsman vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven
Persson Lindgren må från och manaden näst efter den, ^ arundei a \ sked
från tjänsten ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten av 400
kronor årligen.
Vidare har i en inom riksdagen väckt motion hemställts, att Persson
Lindgren »må förklaras berättigad att från och med den 1 juli 1924
åtnjuta pension såsom uppsyningsman med 2,160 kronor för år jämte
dyrtidstillägg efter för reglerade verk fastställda grunder».
I likhet med departementschefen finner riksdagen det icke vara billigt, att
Lindgren, som till följd av ändrad organisation för tvångsarbetsanstalten i
Landskrona kommit att uppföras å övergångsstat, vid sitt avsked skulle
erhålla en avsevärt lägre pension än vad som tillkommer motsvarande befattningshavare
med nyreglerad avlöning vid tvångsarbetsanstalten i Svaltsjö
och vid fångvården, med vilka befattningshavare han tidigare varit i avlönings-
och pensionshänseende likställd. Under sådana förhållanden anser
sig riksdagen böra biträda förslaget om beredande av en pensionsförbättring
åt Lindgren. Däremot finner sig riksdagen av principiella skäl icke kunna
6
Riksdagens skrivelse Nr 114.
förorda, att, såsom i motionen torde hava avsetts, Lindgren skulle erhålla
samma pension, som skulle utgått till honom, därest han uppförts å ny
stat. Beträffande storleken av pensionsförbättringen har riksdagen emellertid
med hänsyn till Lindgrens långvariga anställning i statens tjänst
och övriga i ärendet åberopade omständigheter bestämt densamma till 450
kronor, varigenom Lindgrens sammanlagda pensionsförmåner, inklusive pensions-
och dyrtidstillägg, i det allra närmaste komma att motsvara de pensionsförmåner,
vilka skulle hava tillkommit honom, därest han överförts å
ny stat.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition och den i ämnet väckta
motionen, medgivit, att f. d. förste förmannen med förordnande såsom uppsyningsman
vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven Persson Lindgren
må från och med månaden näst efter den, varunder avsked från
tjänsten ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten av fyrahundrafemtio
kronor.
10:o) I punkt 2:o) av förenämnda proposition nr 83 har Eders Kungl. Maj:t
vidare föreslagit riksdagen medgiva, att extra målaren vid Uppsala hospital
och asyl August Amadeus Heinrici må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid nämnda anstalt,
dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 500 kronor.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser riksdagen, att Heinrici
bör komma i åtnjutande av något understöd från statens sida, då han på grund
av sjukdom icke längre kan sköta sin syssla. Beträffande storleken av
detta har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot det av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 500 kronor, liksom riksdagen ock biträtt
Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande den tidpunkt, från vilken understödet
bör utgå.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
ll:o) I punkt 3:o) av ovanberörda proposition nr 83 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. maskinisten vid Malmö asyl Hans
Hanssons änka Ingrid Hansson, född Persson, må, räknat från och med
den 1 september 1924, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett årligt understöd av 350 kronor.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit synes det riksdagen vara
billigt, att änkan Hansson, som icke torde äga tillräckliga medel för sitt
Riksdagens skrivelse Nr 114.
7
uppehälle och uppnått en ålder av nära 61 är, beredes ett årligt understöd
av statsmedel. Riksdagen har icke heller haft något att erinra mot
det av Eders Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagna beloppet 350 kronor,
att utgå på sätt propositionen innehåller.
Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning
av riksdagen bifallits.
V. Ang. kommunikationsdepartementet.
12:o) I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 25 har Eders Kungl. Maj:t under punkt l:o) föreslagit riksdagen medgiva,
att expeditionschefen i kommunikationsdepartementet Wilhelm
Fredrik Schalen må från och med dagen näst efter den, då efter avsked
från kanslirådsbefattningen förordnandet för honom å expeditionschefsämbetet
upphör, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 600 kronor.
Med hänsyn till den långa tid, Schalén bestritt expeditionschefsämbete,
har riksdagen funnit det vara skäligt, att en tilläggspension beredes
honom utöver den pension, som tillkommer honom såsom kansliråd; och
har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot vad Eders Kungl. Maj:t
i sådant hänseende föreslagit. Riksdagen vill i detta sammanhang erinra,
att frågan om expeditionschefsbefattningarnas tillsättande med fullmakt
varit föremål för övervägande såväl i samband med statsdepartementens
omorganisation år 1917 som ock vid den senaste löneregleringen för departement
med flera verk år 1921 samt att därvid 1921 års riksdag uttalat
den mening, att övervägande skäl kunde anföras för beredande av fullmakt
åt ifrågavarande befattningshavare men att, då riksdagen så sent
som år 1917 fattat beslut i denna sak, en något längre tids erfarenhet syntes
böra avvaktas, innan ändring vidtoges härutinnan.
P Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
13:o) Under punkt 2:o) av nyssnämnda proposition nr 25 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnavdelning, byråchefen i styrelsen Ossian Zacharias
Ekdahl må från och med dagen näst efter den, då efter avsked från byrå
chefsbefattningen förordnandet för honom såsom chef för hamnavdelningen
upphör, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 600 kronor.
8
Riksdagens skrivelse Nr 114.
Riksdagen delar den av statskontoret enligt åberopade statsrådsprotokollet
uttalade uppfattningen, att det måste anses betänkligt att för ett
tillfälligt uppdrag av förevarande art bereda särskild pensionsförmån, och
har på denna grund ansett sig icke böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag
om tilläggspension åt byråchefen Ekdahl.
Riksdagen får sålunda anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning icke av riksdagen bifallits.
14:°) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts om beviljande
åt förre lantbrevbäraren Carl Justus Vallentin Hultstrand av ett årligt
understöd av 400 kronor under hans återstående livtid.
Av utredningen framgår, att Hultstrand förutom 15-årig anställning
såsom lantbrevbärare kan åberopa dels omkring 11 års anställning
i militärtjänst, dels ock 1 års tjänstgöring såsom sjukvaktare vid hospital.
Han har alltså haft en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av omkring
27 år. På grund härav har riksdagen funnit sig böra bevilja honom
ett årligt understöd av statsmedel under hans återstående livstid; och har
detta med hänsyn till föreliggande omständigheter bestämts till det av statskontoret
i avgivet utlåtande föreslagna beloppet, 220 kronor, att från och
med den 1 januari 1925 utgå från allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av förevarande motion, medgivit, att förre lantbrevbäraren Carl
Justus Vallentin Hultstrand må från och med den 1 januari 1925 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av tvåhundratjugu kronor.
VI. Ang. .jordbruksdepartementet.
15:o) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 49 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, under
punkt l:o föreslagit riksdagen medgiva, att byråchefen hos lantbruksstyrelsen,
filosofie doktorn Oscar Frithiof Nordqvist må från och med dagen näst
efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år erhållit avsked från byråchefsämbetet,
under sin återstående livstid uppbära tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte den
honom författningsenligt tillkommande pensionen uppgår till 5,004 kronor.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts till stöd för ifrågavarande
framställning har riksdagen bifallit densamma.
16:o) Med bifall till vad i punkt 2:o av förenämnda proposition nr 49
föreslagits och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen
i ärendet får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit, att vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna anställda trädgardsarbetaren Anders Magnusson,-
Riksdagens skrivelse Nr 114. 9
snickaren Nils Anton Nilsson samt kusken Karl August Edberg må, en
var från och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin
anställning vid institutet, dock tidigast från och med den 1 januari 1925,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av fyrahundra kronor.
17:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i punkt 3:o av propositionen
nr 49 gjorda hemställan och under åberopande av den i statsrådsprotokollet
lämnade utredningen har riksdagen medgivit, att städerskan vid IJltuna
egendom och lantbruksskola Lovisa Fredrika Lundin må från och med
månaden näst efter den, varunder hon frånträder sin anställning därstädes,
dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av trehundra
kronor.
18:o) Uti punkt 4:o av samma proposition nr 49 har föreslagits, att riksdagen
må medgiva, att överlantmätaren i Gotlands län, f. d. överstelöjtnanten
i armén Carl Vilhelm Laurentius Bolin må från och med
månaden näst efter den, varunder han frånträder sin överlantmätartjänst,
under sin återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension
från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720
kronor, samt utöver honom därjämte tillkommande pension å 2,880 kronor
såsom överlantmätare, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension till belopp av 900 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare i vissa liknande fall medgivit, har icke föranlett någon
erinran från riksdagens sida, och har riksdagen därför bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
19:o) Under punkt 5:o av ifrågavarande proposition nr 49 har hemställts,
att riksdagen må medgiva, att extra lantmätaren Carl Gustaf
Bergstrands änka Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas
minderåriga dotter Anna Karin Gustafsdotter må från och med den 1 juli
1924 från allmänna indragningsstaten uppbära pension, änkan med 900 kronor
årligen, att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
samt dottern med 300 kronor, att åtnjutas till och med det år, varunder
hon uppnår 18 års ålder.
Under erinran att föreliggande förslag står i överensstämmelse med av
riksdagen tidigare i liknande fall fattade beslut har riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
20:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 6:o av propositionen
nr 49 gjorda framställning och under åberopande av vad i stadsrådsprotokollet
anförts till stöd för framställningen har riksdagen medgivit, att förre
extra biträdet vid lantmäterikontoret i Umeå Karl Bernhard Ulfhjelm må
10
Riksdagens skrivelse Nr 114.
från och med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av sexhundra kronor.
21:o) Under punkt 7:o av propositionen nr 49 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. biträdet vid avvittringsverket, f. d. fanjunkaren
vid Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström må från och med den 1 juli
1924 under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom från arméns pensionskassa
tillkommande pensionsförmåner, tillhopa 1,000 kronor, en årlig
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,100 kronor.
Även riksdagen anser det vara med billigheten överensstämmande, att
Bergström, som under 26 år arbetat i avvittringsverkets tjänst, erhåller
någon pension, när han vid 65 års ålder på grund av verkets nedläggande
lämnar tjänsten, och har riksdagen icke haft något att erinra mot vad i sådant
avseende i propositionen föreslagits.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
VII. Ang. handelsdepartementet.
22:o) I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 19 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att skeppsmätningskontrollören i Stockholm Johan Albert
Anderson må från och med månaden näst efter den, under vilken entledigande
från förordnandet å nämnda befattning kan varda honom beviljat, å allmänna
indragningsstaten^* under sin återstående livstid åtnjuta pension av 3,000
kronor årligen.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
23:o) I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 43 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg Janne Olsson
och notarien vid sjömanshuset i Gävle Carl August Elfstadius må vardera från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen äger
rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta årligt
understöd, Olsson med ettusenettkundrafemtio kronor och Elfstadius med ettusen
kronor, dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i
statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till någon av de båda befattningshavarna
årligt understöd utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa,
dyrtidstillägget till denne skall beräknas å det sammanlagda
understödsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad soni av det
sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna indragningsstaten
utgående delen av understödsbeloppet.
11
Riksdagens skrivelse Nr 114.
Såsom i statsrådsprotokollet omförmäles, anförde 1915 års riksdag, i anledning
av en utav Eders Kungl. Maj:t gjord framställning om beredande av pension
åt vissa befattningshavare vid sjömanshus, i skrivelse nr 10, bland annat,
att riksdagen, då frågan om ordnandet av pensionsförhållandena för den
vid sjömanshusen anställda personalen icke vunnit sin slutliga lösning,
för sin del icke ansåge lämpligt att åt vissa av sjömanshusens tjänstemän
fastställa pensioner, till vilka staten skulle biträda med hälften. Med
hänsyn till det arbete, som staten för olika ändamål pålade sjömanshusen,
och den nytta, som det allmänna obestridligen därav hämtade, samt då
de tjänstemän, framställningen avsåge, borde beredas tillfälle att avgå för
att ersättas med yngre krafter, ansåge riksdagen emellertid det vara med
billighet överensstämmande, att staten under form av årliga understöd från
allmänna indragningsstaten lämnade bidrag till deras försörjning på ålderdomen.
På grund av vad riksdagen sålunda uttalat och i anslutning därtill sedermera
vid ett par tillfällen beslutit samt då, enligt vad jämväl framgår av propositionen,
frågan rörande omorganisation av sjömanshusen ännu icke nått en
lösning, har riksdagen ansett sig höra medgiva, att understöd beviljas här
ifrågavarande befattningshavare. Vidkommande beloppen av dessa understöd
har riksdagen icke haft annat att erinra än att, med hänsyn till det avsevärt
mindre antal tjänstår, Olsson innehar, understödet till honom icke bestämts
högre än till Elfstadius. Beloppen hava alltså i båda fallen fastställts till
1,000 kronor. I övrigt har riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts framställning.
Riksdagen har alltså, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, medgivit, dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg
Janne Olsson och notarien vid sjömanshuset i Gävle Carl August Elfstadius
må vardera från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från
befattningen äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid åtnjuta årligt understöd med ettusen kronor, dels ock att å ifrågavarande
understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som äro eller
kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med
iakttagande likväl, att, därest till någon av de båda befattningshavarna årligt
understöd utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget
till denne skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel
bestridas allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget
belöper på den från allmänna indragningsstaten utgående delen av understödsbeloppet.
Stockholm den 18 april 1925.
Med undersåtlig vördnad.