Kungl. Maj:t.9 proposition nr 97.
I
Nr 07.
Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående inlösen
för statsverkets räkning av elektrisk anläggning ä
landsfiskal oställe; given Stockholms slott '' deri 27
februari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Mafit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Lindeks, Laksson, Wigfokss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.
I en till kammarkollegium ställd och av länsstyrelsen i Södermanlands
lan till kollegium insänd ansökning har landsfiskalen i Rönö distrikt G. A.
Forssell anmält, att han, som på lön innehade landsfiskalsbostället % mantal
krono Hammarby nr 1 i Bogsta socken, ingått som medlem i Bogstaortens
elektriska distributionsförening för nämnda boställes förseende med elektrisk
kraft. Tillika har Forssell hemställt, att, för den händelse bostället vid hans
blivande avgång från tjänsten komme att indragas till kronan, den av
honom för bostället bekostade elektriska anläggningen måtte av statsverket
inlösas.
Bihang till riksdagens protokoll 192Ö. 1 sand. 86 käft. (Nr 97.)
354 *5
Domän
styrelsen.
Kammar
kollegium,
2 ’ KungL Maj:ts proposition nr 97.
I av kammarkollegium inhämtat utlåtande av den 13 maj 1921 har domänstyrelsen
— efter hörande av vederbörande skogsstatstjänstemän — erinrat
om att jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 5 mars 1920 styrelsen, så vitt an ginge
kronans deltagande i kostnaderna för förseende av under styrelsens förvaltning
stående utarrenderad kronoegendom med elektrisk kraft, bemyndigats
medgiva, bland annat, att de till anläggningen hörande fast förlagda ledningar
och anslutningskontakter skulle, där så av arrendator påfordrades, vid dennes
frånträdande av arrendet, dock tidigast vid löpande arrendeperiods slut, i då
befintligt skick av kronan inlösas jämlikt de i 2 kap. 18 § lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgade grunder. Medel till dylik
inlösen vore ej anslagna, men syntes sådana av Kungl. Maj:t komma att
anvisas efter prövning av varje förekommande fall. Vidare har styrelsen
erinrat om att enligt Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1917 angående omorganisation
av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen
därstädes in. m. medgivits, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget
boställe eller löningsjord indroges till kronan, finge efter värdering
vid syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga sådana
å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som vid synen
ansåges för fastigheten nyttiga. Styrelsen tillstyrker, att beträffande boställen
av ifrågavarande slag ett generellt medgivande måtte lämnas att, där så av
indelningshavaren eller dennes stärbhus påfordrades, vid boställets indragning
jämväl fast förlagda ledningar och anslutningskontakter till anläggning,
varmed avsåges att tillgodose boställets behov av elektrisk kraft för belysning
och arbetsöverföring, finge, därest och i den mån anläggningen kunde
av statens inspektör för tillsyn av dylik anläggning eller annan på området
sakkunnig person godkännas, av kronan inlösas jämlikt ovan åberopade
grunder.
Under framhållande av att det icke tillkomme kammarkollegium att avgöra
ifrågavarande ärende, har kollegium med utlåtande den 16 oktober 1923
underställt detsamma Kungl. Maj:ts prövning och för sådant ändamål överlämnat
samtliga till ärendet hörande handlingar jämte en planritning över
den i ärendet ifrågakomna elektriska .anläggningen. I sitt utlåtande har
kollegium anfört huvudsakligen följande.
En allmän föreskrift av den innebörd domänstyrelsen ifrågasatt syntes
väl, så vitt för kollegium vore känt, icke hava av erfarenheten visats vara
nödvändig; men det syntes dock ej saknas skäl för utfärdande av föreskrifter,
enligt vilka innehavare av landsfiskalsboställe kunde erhålla trygghet för att
den av honom på boställets elektrifiering nedlagda kostnaden bleve honom
under vissa förutsättningar gottgjord. En motsvarande bestämmelse hade
ansetts vara erforderlig beträffande statens utarrenderade domäner. Upptagande
i allmänna nyttjanderättslagen av stadgande rörande jordägares
skyldighet att inlösa av arrendator utförd elektrisk anläggning hade ansetts
vara av förhållandena påkallad, i vilket avseende torde få hänvisas till jordabalkskommissionens
den 31 mars 1922 avgivna betänkande med förslag angående
arrendator rätt till ersättning för elektrisk anläggning.
Då det av domänstyrelsen i förevarande ärende framlagda förslaget ej
hade avseende på de fall, då boställe överginge från en innehavare till annan,
Kungl. Maj:la proposition nr 97. ;-}
utan blott på dom, då boställe indroges till statsverket, skulle måhända eu
allmän föreskrift i ämnet kunna anses mindre påkallad. Emellertid hade eu
allmän föreskrift av motsvarande innehåll ansetts lämplig i fråga om indeltnjigshavur01!
tölhönga åbyggnader. Kollegium ansåge sig fördenskull hava
skal biträda den av domanstyrelsen framlagda tanken på utfärdande av allmän
bestämmelse i nu ifrågavarande hänseende.
\ad anginge det närmare innehållet t sagda bestämmelse, syntes detsamma
hora sa nära som möjligt ansluta sig till råd som gällde om kronans utarrenderade
domaner. Härutinnan vore för närvarande tillämpligt Kungl. Maj:ts brev den
o mars 1920. Vunne jordabalkskommissionens förberörda förslag godkännande,
torde få förutsättas, att den sålunda antagna bestämmelsen bleve gällande
a\en för kronans domäner. Det syntes därför lämpligt att giva den nu föreslagna
bestämmelsen beträffande landsfiskalsboställena en sådan avfattning,
att eventuellt förändrade föreskrifter för statens utarrenderade domäner bleve
“ee^elbart gällande även för landsfiskalsboställena. Likväl borde under alla
forhållanden — såsom ock av domänstyrelsen föreslagits — värderingen äga
rum vid den syn, som hölles vid indelningshavarens eller hans stärbhus’
avträdande av bostället.
Därjämte framhåller kollegium, att för den nu ifrågasatta föreskriften torde
fordras riksdagens hörande i likhet med vad som skett beträffande de i
brevet den 14 juni 1917 innefattade bestämmelserna om ersättning för indel
ningshavaren enskilt tillhöriga åbyggnader.
På grund av sålunda anförda skid tillstyrker kollegium, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva att, då till landsfiskal anslaget boställe eller
löningsjord indrages till kronan, statsverket skall efter syn från indelningsha>
aien eller hans stärbhus, där så av dem jiåfordras, jämväl övertaga å
fastigheten befintlig anläggning för boställets förseende med elektrisk belysning
eller drivkraft i enlighet med de närmare bestämmelser i övrigt, som
gälla beträffande statens utarrenderade jordbruksdomäner.
För den händelse Kung]. Maj:t icke skulle finna skäl godkänna detta förslag*
hemställer kollegium, att Kungl. Maj:t måtte med anledning av den av
Forssell^ gjorda framställningen finna denna icke föranleda annat yttrande,
än att Kungl. Maj.k förklarar sig vilja framdeles, för den händelse bostället
vid sökandens avgång från tjänsten kommer att indragas till kronan, efter
det vid syn i anledning av sökandens avträdande från bostället synerätten
yttrat sig angående nyttan för bostället och värdet av ifrågavarande anläggning-
med undantag för lampor, motorer och annat, som icke är fast förlagt,
uppå därom i vederbörlig ordning gjord framställning taga i övervägande
om och till vilket belopp anläggningen i då befintligt skick bör av statsverket
till bostället inlösas.
I utlåtande den 31 oktober 1923 har statskontoret till en början anfört Statskontoret,
följande.
I fråga om de genom brevet den 14 juni 1917 i enlighet med riksdagens
beslut meddelade bestämmelserna angående inlösen vid indragning av landstiskalsbo
ställe av indelningshayaren eller hans stärbhus tillhöriga åbyggnaxiei
både, därigenom att närmare bestämmelser om inlösensfÖrfarandet
saknades, gjorts gällande, att, då byggnaderna vid synen förklarats vara för
fastigheten nyttiga, kronan vore skyldig att inlösa desamma efter den värc
erm g, som \id sjnen fastställts. Enligt de nu föreslagna bestämmelserna
Departement»-
chefen,
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
rörande inlösen av elektriska anläggningar å indraget lundsfiskalsbos fälle
skulle plan för anläggningen hava godkänts av domänstyrelsen, samt lösesumman,
därest domänstyrelsen och indelningshavaren eller hans rättsinnehavare
ej kunde därom enas, fastställas av skiljemän, vilkas beslut kunde
dragas under domstols prövning. Det torde därför ej vara att befara, att
kronan skulle genom ett stadgande om obligatorisk inlösen under vissa förutsättningar
av dylika anläggningar komma att åsamkas större kostnader
än som kunde anses skäligt.
Statskontoret förklarar sig för den skull icke hava något att erinra mot
att proposition avlåtes till riksdagen av det innehåll kammarkollegium föreslagit.
Vad angår kronans utgifter för inlösen av ifrågavarande anläggningar föreslår
statskontoret, att desamma skola utgå av den i domänverkets driftkostnadsstat
upptagna anslagsposten »övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna
förenade kostnader», från vilken för närvarande bestridas utgifterna
för inlösen av åbyggnader å indragna landshskalsboställen och av
elektriska anläggningar å under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomar.
Vidkommande omfattningen av de föreslagna bestämmelserna anför slutligen
statskontoret, att ifrågavarande bestämmelser visserligen endast komme
att äga avseende å de fall, då boställe indroges till statsverket, men ej å
sådana, då boställe överginge från eu innehavare till en annan. Med hänsyn
till det av 1917 års riksdag gjorda uttalandet angående önskvärdheten även
allmän indragning efter hand av landshskalsboställena syntes det dock
endast undantagsvis komma att inträffa att sådana boställen vid indelningshavarens
avgång ur tjänst komme att av efterträdaren i befattningen såsom
boställe övertagas.
Enligt en inom socialdepartementet verkställd undersökning är av ännu
icke indragna landshskalsboställen, utgörande 63, ett antal av 35 helt eller
delvis elektrifierade.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det
lämpligt, att eu allmän föreskrift utfärdas i fråga om skyldighet för statsverket
att, där så av vederbörande påfordras, vid indragning av till landsfiskal
anslaget boställe eller löningsjord från indelningshavaren eller hans
stärbhus inlösa å fastigheten befintlig anläggning för boställets förseende
med elektrisk belysning eller drivkraft. Det skulle ju visserligen kunna sättas
i fråga att låta anstå härmed i avvaktan på den av riksdagen i skrivelse
den 28 maj 1920 ifrågasatta lagstiftningen om skyldighet för enskild jordägare
att vid arrendetidens slut till arrendatorn utgiva ersättning för elektrisk
anläggning. Såsom från kammarkollegii sida erinrats föreligger ett av
jordabalkskommissionen utarbetat förslag i sistnämnda hänseende. Detta
förslag kommer, enligt vad jag av chefen för justitiedepartementet inhämtat,
icke att göras till föremål för proposition till innevarande års riksdag. För
den stora grupp av arrendatorsklassen, som kronoarrendatorerna utgöra,
föreligger emellertid redan genom ovannämnda brev den 5 mars 1920 före
-
o
Kung1. Maj:t8 proposition nr 07.
skrift i fråga om kronans deltagande i kostnaderna för förseende av under
domänstyrelsens förvaltning stående utarrenderad kronoegendom med elektrisk
kraft. Vid nu angivna förhållande lärer skäl icke föreligga att ställa
frågan om inlösen av elektrisk anläggning å landsfiskalsboställe i beroende
av huruvida och vid vilken tidpunkt en allmän lagstiftning i ämnet kommer
till stånd.
Av det föregående framgår, att föreskrift om ersättning i förevarande
hänseende åt kronoarrendatorerna utfärdats i administrativ ordning. Av skäl,
myndigheterna i nu förevarande ärende anfört, lärer emellertid spörsmålet
om ersättning för elektrisk anläggning å landsfiskalsboställe böra underställas
riksdagen.
Rörande den närmare utformningen av bestämmelserna i ämnet finner jag
mig böra godtaga domänstyrelsens förslag, dock med iakttagande av de av
kammarkollegium däri gjorda jämkningarna, varigenom bland annat eventuellt
ändrade föreskrifter i fråga om statens utarrenderade domäner omedelbart
skulle bliva gällande även beträffande landsfiskalsboställena.
Vad slutligen angår kostnaden för inlösen av anläggningar av nu antydd
art torde, på sätt statskontoret ifrågasatt, denna höra utgå av den i domänverkets
driftkostnadsstat upptagna anslagsposten »övriga med förvaltningen
av jordbruksdomänerna förenade kostnader».
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva
att, då till landsfiskal anslaget boställe eller löningsjord indrages
till kronan, statsverket skall efter syn från indelningshavaren
eller hans stärbhus, där så av dem påfordras, jämväl
övertaga å fastigheten befintlig anläggning för boställets förseende
med elektrisk belysning eller drivkraft i enlighet med
de närmare bestämmelser i övrigt, som gälla beträffande statens
utarrenderade jordbruksdomäner.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hulikrante.