Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
37
Nr 92.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8
juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring;
given Stockholms slott den 6 mars 1925.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse
av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om övergångsbestämmelser i
anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
GUSTAF.
Gustav Möller.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om
övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 13 oktober 1921 (nr
640), skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
3§- *
Angående den, som före utgången av år 1921 fyllt femton år och blivit
till arbete varaktigt oförmögen och som före utgången av år 1924 gjort ansökan
om pensionstillägg eller understöd, skola följande särskilda bestämmelser
lända till efterättelse.
1 mom. Rätt till sådant---överstiga 50 kronor.
2 mom. Där varaktig oförmåga---av år 1918.
3 mom. Pensionstillägg, som i---till fullo erlagd.
4 mom. Rätt till sådant---för äkta makar.
5 mom. Årsinkomst, som i--— utgör 50 kronor.
6 mom. Vad i 30 §---allenast genom felräkning.
7 mom. Överstiger årsinkomsten den här ovan för olika fall stadgade
gräns, och har förty ansökan, som gjorts före utgången av år 1924, icke
kunnat bifallas, skall sökanden äga att på grundval av ny ansökan få rätten
till pensionstillägg eller understöd bedömd efter lagen om allmän pensionsförsäkring.
Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.
Har pensionsnämnd med tillämpning av äldre bestämmelser fattat beslut
beträffande ansökan, som i följd av vad sålunda stadgats skall bedömas
efter lagen om allmän pensionsförsäkring, må pensionsstyrelsen utan hinder
av vad i 30 § i sistnämnda lag sägs verkställa rättelse utan att återförvisa,
ärendet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 02.
39
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:
Jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring i dess ursprungliga lydelse
av den 30 juni 1913 skulle till vissa pensionsberättigade av allmänna medel
utgå tillägg till den på erlagda pensionsavgifter grundade s. k. avgiftspensionen.
Förutsättning för åtnjutande av djdikt pensionstillägg var enligt
6 § i lagen, att den pensionsberättigade var till arbete varaktigt oförmögen
och att årsinkomsten ej uppgick till 300 kronor eller, därest fråga var om
kvinna, till 280 kronor. Pensionstillägget utgjorde för år räknat i fråga om
pensionstagare, vilkens årsinkomst ej översteg 50 kronor, för man 150 och
för kvinna 140 kronor och i fråga om pensionstagare, vilkens årsinkomst
översteg 50 kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av
halva årsinkomsten. Uppgick årsinkomsten till 50 men icke till 100 kronor,
skulle dock avdrag ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten översteg
50 kronor. Pensionstillägget skulle höjas med 0.0 8 % för varje krona
av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning fick äga rum allenast
med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller 15 § i pensionsförsäkringslagen
blivit till fullo erlagd. I 7 § funnos utförliga bestämmelser om
vad som i detta sammanhang skulle anses som årsinkomst och till vilket
belopp naturaförmåner skulle uppskattas. — Enligt 33 § i pensionsförsäkringslagen
skulle i vissa fall i stället för pensionstillägg utgå s. k. understöd.
Den som efter fyllda 15 år blev varaktigt oförmögen till arbete, men för vilken
avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda, ävensom den, som vid
nämnda ålder redan var varaktigt oförmögen till arbete, skulle nämligen
äga erhålla understöd under villkor och med belopp, som nyss sagts angående
pensionstillägg.
Genom lag den 28 juni 1918 ändrades dessa bestämmelser, dels så att
avdraget från grundbeloppen för pensionstillägg och understöd —-150 kronor
för man och 140 kronor för kvinna — skulle utgöra sex tiondelar av det
belopp, varmed pensionstagarens inkomst överstege 50 kronor, dels så att
den för kvinnas rätt till pensionstillägg avgörande inkomstgränsen höjdes
från 280 till 283 kronor. Dessa ändringar, som huvudsakligen föranleddes
av önskan att avlägsna viss oegentlighet vid pensionsbeloppens beräkning,
medförde i en del fall eu mindre förhöjning av pensionerna. Därjämte ut
-
Ähire
lagstiftning
i allmänhet
angående
pensionstillägg
och
understöd.
1913 års lag,
1918 års lag.
Särskilda
övergångsbestämmelser
i äldre
lagstiftning.
1913 års lag.
1915 års lag.
1918 års lag.
40 Kungl. Maj.ts proposition nr 92.
vidgades enligt sistnämnda lag pensionsförmånerna med s. k. pensionstillägg
för barn. Enligt denna lagändring skulle i allmänhet pensionsberättigad,
som hade att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år, kunna erhålla särskilt
pensionstillägg. Förutsättningen för erhållande av dylikt tillägg var,
att den eller de pensionsberättigade voro till arbete varaktigt oförmögna
och att årsinkomsten ej uppgick för änkling till 300 kronor, för änka eller ogift
kvinna till 283 kronor och för äkta makar till sammanlagt 583 kronor, allt
jämte 125 kronor för varje barn under 15 år. Beloppet av sådant pensionstillägg
för barn skulle utgöra 75 kronor för varje barn med avdrag av sex
tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten översteg 300 kronor för man,
283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar. Om till arbete varaktigt
oförmögen försörjare icke var berättigad till pension, skulle i stället för
pensionstillägg för barn utgå understöd under villkor och med belopp, som
gällde om sådant pensionstillägg.
Nu nämnda pensionsförmåner tillkommo emellertid ej alla dem, som uppfyllde
de nyss angivna förutsättningarna därför. Från varje rätt till understöd
voro enligt pensionsförsäkringslagens ursprungliga lydelse uteslutna
de, som före den 1 januari 1914 fyllt 67 år, samt de, som vid samma tid
fyllt 15 år och då voro till arbete varaktigt oförmögna och som år 1913
under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården,
välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer. För dem, som under
åren 1914—1918 enligt lagen förvärvade rätt till pensionstillägg eller understöd
eller till ökning därav, skulle dylik förmån beräknas efter en nedsatt,
för de olika åren stigande skala, lägst 50 % (år 1914) och högst 90 % (år
1918) av det normala beloppet.
Sedan genom lag den 8 juni 1915, varigenom övergångsbestämmelserna
i anledning av pensionsförsäkringslagen brötos ut till en särskild lag, skedde
emellertid ändring i nu berörda hänseenden, så att dels de, som före ingången
av år 1914 fyllt 67 år och antingen då ännu icke voro till arbete
varaktigt oförmögna eller ej år 1913 under mer än fyra månader åtnjutit full
försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, dels de, som vid 1914
års ingång fyllt 15 men ej 67 år och redan då voro till arbete varaktigt
oförmögna samt ej år 1913 under mer än fyra månader åtnjutit sådan försörjning,
som nyss nämnts, blevo delaktiga av rätten till understöd på samma
villkor som övriga pensionsberättigade, dock att understödet blott skulle
utgå med 50 % av eljest stadgat belopp. Begränsningen i övrigt av pensionstillägg,
understöd och ökning därav till viss kvotdel utsträcktes samtidigt,
så att även alla de, som under åren 1919—1929 förvärvade rätt till sådan
förmån, skulle erhålla endast 90 % av det normala beloppet.
Sistnämnda begränsning i pensionsbeloppen, vilken förestavats av kostnadshänsyn
— man avsåg att därmed i viss utsträckning motväga kostnadsökningen
på grund av tillkomsten av de nya stora grupperna av understödsberättigade
— borttogs åter i samband med nyssnämnda lag den 28 juni 1918, i det att
enligt samtidigt vidtagen ändring i lagen om övergångsbestämmelser till pen
-
41
KungI. Af/ij:ts proposition nr 02.
sionsförsäkringslagen pensionstillägg och understöd endast för årsklasserna
1^14—1918 skulle utgå med reducerat belopp, llegeln att de, som genom
den år 1915 verkställda lagändringen infördes i försäkringen, blott skulle
erhålla 50 % av eljest stadgat belopp bibehölls däremot i sistnämnda lag.
I samma lag intogs även stadgande att för dem, som sålunda i fortsättningen
skulle äga rätt allenast till reducerat pensionstillägg eller understöd,
avdragen från grundbeloppen — 150, respektive 140 kronor — skulle beräknas,
icke på det år 1918 stadgade sättet utan enligt den jämlikt den äldre
lagen gällande, för de försäkrade mindre fördelaktiga metoden. Inträdde för
någon, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller
understöd, rätt till ökning av sådan förmån, skulle ökningen utgå enligt
samma äldre lag. Inkomstgränsen för kvinna skulle vara det lägre beloppet
280 kronor.
Genom lag den 9 juli 1920, som trädde i kraft den 1 januari 1921, upp- 1920 års lag.
hävdes emellertid sedermera de sålunda enligt 1918 års lag kvarstående bestämmelserna,
att pensionstillägg och understöd i vissa fall skulle utgå blott
med viss procent av eljest stadgat belopp. Den nya lagen skulle från sistnämnda
dag tillämpas även beträffande dem, som då redan erhållit sådan förmån
med reducerat belopp. Efter samma dag skulle alltså samtliga pensionstillägg
och understöd utgå med normalt belopp, där ej undantagsvis annat
föranleddes av särskilda förhållanden. Dock gjordes icke retroaktiviteten
fullständig: alltjämt skulle nämligen i fall, där enligt 1918 års lag pensionstiHägg
eller understöd skulle utgå med reducerat belopp, inkomstgränsen
för kvinna vara 280 kronor och avdragen från grundbeloppen för pensionstiHägg
och understöd ske efter bestämmelser, analoga med dem, som gällde
före 1918 års lagändring.
Nu sist berörda, år 1920 vidtagna lagändringar motiverades i huvudsak på
följande sätt. Det syntes hava varit uteslutande av statsfinansiella skäl, som
man tidigare sett sig nödsakad att stadga väsentliga inskränkningar i den
levande generationens rätt till pensionstillägg och understöd. För dem,
vilka sålunda fått dessa förmåner inskränkta, hade levnadskostnadernas stegring
medfört, att pensionsförmånerna allt mera förlorat förmågan att fylla
det med dem avsedda syftemålet. Dessa inskränkningar hade också framkallat
berättigat missnöje. Enligt uppgjorda beräkningar skulle av hela
antalet pensionstagare vid 1920 års slut icke mindre än omkring 234,000
endast komma i åtnjutande av reducerade pensionstillägg. Den angelägnaste
omsorgen i fråga om påbyggnad av pensionsförsäkringen syntes alltså vara
att upphäva den gällande graderingen av pensionstillägg och understöd.
En omräkning borde sålunda ske av alla dylika förmåner, som före lagändringens
ikraftträdande beviljats med tillämpning av de äldre bestämmelserna
om reducering av beloppen.
Från och med den 1 januari 1922 gälla emellertid i fråga om pensions- Gällande
tillägg och understöd åter ändrade bestämmelser. Genom lag den 13 oktober lagstiftning.
1921 hava nämligen nyssnämnda inkomstgränser för rätten till dylika för- oilfLdringar
måner höjts från 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna till 425 ‘ pensions
kronor
för man och 400 kronor för kvinna samt från 583 kronor för makar ^agcn''68"
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
och 125 kronor för barn till respektive 825 och 170 kronor. Därjämte hava
även maximibeloppen för de årliga pensionstilläggen och understöden ökats,
nämligen från 150 kronor för man och 140 kronor för kvinna till respektive
225 och 210 kronor, i samband varmed maximibeloppet för pensionstillägg
och understöd för barn höjts från 75 kronor till 102 kronor om året. Angående
avdrag från maximibeloppen skulle gälla oförändrade regler. Tillika har förutsättningen
för rätt till pensionstillägg eller understöd för barn, som underhålles
av makar, ändrats så, att varaktig oförmåga till arbete behöver förekomma
blott hos mannen. I samband med dessa höjningar har bestämmelsen
om en ökning i vissa fall av pensionstillägg och understöd med 0.08 %
för varje krona av erlagda pensionsavgifter uteslutits. Yissa jämkningar
hava även skett i reglerna i 7 § om uppskattning av naturaförmåner.
k. propositiou I den Kungl. Maj:ts proposition (1921:284), som låg till grund för sist1921:284.
brunda lagändringar, hade, i överensstämmelse med framställning från pensionsstyrelsen,
föreslagits betydligt större höjningar än de, som sedan
sålunda genomfördes, nämligen i allmänhet eu fördubbling av de förut
gällande beloppen. Förslaget hade av pensionsstyrelsen och Kungl. Maj:t
motiverats, framför allt, därmed att de pensioner, som utginge från pensionsförsäkringen,
genom penningvärdets fall förlorat eu stor del av sitt
värde och ännu mycket mindre än vid lagens antagande stode i rimligt
förhållande till levnadskostnadernas höjd. Det borde vara tydligt för envar,
att, om icke med det snaraste möjlighet bereddes till en väsentlig höjning
av pensionsförmånerna, vår svenska folkpensionering komme att ej alls kunna
motsvara de förhoppningar, som ställts på densamma. Det syntes vara eu
oavvislig plikt för det allmänna att genom en höjning av pensionstillägg
och understöd åstadkomma en verklig ekonomisk förbättring i de försäkrades
ställning. Även om en betydlig höjning av penningvärdet skulle inträda,
komme pensionsbeloppen, också efter genomförande av det föreliggande förslaget,
att bliva mycket måttliga, och de syntes i flertalet fall å eu mängd
orter knappast förslå till en nödtorftig bärgning.
Sammansätta Sammansätta stats- och andra lagutskottet, som behandlade förenämnda
stats- och proposition och framlade förslaget till de bestämmelser, som sedan blevo
“utskottot gällande lag, anförde i sitt utlåtande i frågan (nr 7), att utskottet av statsäd
1921. finansiella skäl icke kunde förorda bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat
men att utskottet dock med hänsyn till det trängande behovet av
en förbättring av pensionsförmånerna ansett sig icke böra biträda motionsvis
framställda yrkanden om avslag å propositionen. Utskottet föresloge
alltså viss mindre förbättring av pensionsförmånerna. Utskottets förslag
kunde väl icke anses tillfyllest men utgjorde dock ett steg till utveckling
av pensionsförsäkringen och skulle medföra en icke ringa hjälp åt de i ekonomiskt
hänseende sämst ställda pensionstagarna.
1921 års lag De sålunda år 1921 genomförda förbättringarna av pensionsförmånerna
lage^orrTfvcr- gälla emellertid endast dem, som efter lagändringarnas ikraftträdande fylla
gångshestäm- femton år, och dem, som väl dessförinnan uppnått denna ålder men först
pcnlloLfö!- efter sagda tid bliva till arbete varaktigt oförmögna. Denna begränsning
säkxingslagen.
4)5
Kungl. Maj.ts ]>roposition nr 92.
var avsedd redan i pensionsstyrelsens förslag. Styrelsen hade förklarat, att
dess förslag i denna del vore förestavat huvudsakligen av kostnadsskäl. Någon
utvidgning i nu berörda hänseende ifrågasattes icke sedermera under ärendets
vidare behandling. Från de nya bestämmelserna äro följaktligen de undantagna,
som före utgången av år 1921 fyllt 15 år och före samma tid blivit
till arbete varaktigt oförmögna. I fråga om sådana personer skola alltså,
jämlikt stadgande, som intogs i 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen, fortfarande tillämpas
äldre bestämmelser. Som regel skola därom gälla de genom 1918 års lag
införda huvudbestämmelserna, som nyss återgivits. I korthet sagt innebära
ju dessa, att gränsen för rätten till pensionstillägg och understöd är 300
och 283 kronor samt att pensionstilläggen och understöden utgå med 150
och 140 kronor om året i stället för med respektive 225 och 210 kronor, med
avdrag av sex tiondelar av årsinkomst över 50 kronor men med tillägg av
0.08 % för varje krona av erlagda pensionsavgifter. Beloppet av pensionstillägg
eller understöd för barn skall i samma fall i stället för 102 kronor
utgöra <5 kronor årligen med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed
den eller de underhållspliktigas årsinkomst överstiger de tidigare bestämda
lägre gränsbeloppen. Även uppskattningen av naturaförmåner skall ske enligt
de äldre reglerna.
I fråga om dem, som före utgången av år 1918 enligt de därförut gällande
bestämmelserna blivit berättigade till pensionstillägg eller understöd, samt alla
dem, som införts i pensionsförsäkringen genom 1915 års lagändring, också om
de först efter utgången av år 1918 förvärvat rätt till dylik förmån, skola emellertid
gälla varken 1921 års eller 1918 års huvudregler utan bestämmelser,
analoga med övergångsbestämmelserna till 1918 års lag; pensionstillägg eller
understöd utgår alltså i dessa fall, då årsinkomsten understigit 300 eller
280 kronor, och från maximibeloppet för pensionstillägg, som även i dessa
fall är 150, respektive 140 kronor med tillägg av 0.08 % för varje krona av
erlagda pensionsavgifter, skall avdragas halva inkomsten, då denna överstiger
50 kronor, dock att, då inkomsten ej överstiger 100 kronor, avdrag skall ske
blott med det belopp, varmed inkomsten överstiger 50 kronor.
I en den 23 januari 1925 dagtecknad skrivelse har pensionsstyrelsen nu
framställt förslag om borttagande i viss utsträckning av den sålunda efter
ingången av år 1922 bestående skillnaden mellan olika grupper av pensionstagare.
Styrelsens förslag går ut på, att de i 3 § i lagen om övergångsbestämmelser
stadgade undantagsföreskrifterna beträffande dem, som före
utgången av ar 1921 fyllt 15 år och blivit till arbete varaktigt oförmögna, skola
begränsas att gälla sådana personer av denna kategori, som före utgången av år
1924 jämlikt nämnda paragraf förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd
— d. v. s. vilkas inkomst antingen redan före utgången av år 1921 eller undertiden
därefter till utgången av år 1924 sjunkit under den före 1921 års lagändring
för olika fall stadgade maximigränsen — och som före utgången av år 1924
därom ingivit ansökan till vederbörande pensionsnämndsordförande. Enligt
förslaget skola alltså även alla de, som före utgången av år 1921 fyllt 15 år
Pelis länsstyrelsens
skrivelse den
23 januari
1925.
Pensions
styrelsens
förslag.
Poneions
styrelsens
motivering.
44 Kungl. Mcij.ts proposition nr 92.
och före samma tid blivit till arbete varaktigt oförmögna, oavsett om årsinkomsten
varit av den storlek, att rätten till pensionstillägg eller understöd
inträtt före eller efter sistnämnda tid, åtnjuta pensionsförmåner enligt de år
1921 beslutade bestämmelserna, därest ansökan därom ingives efter ingången
av innevarande år. Även de, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till
pensionstillägg eller understöd eller som eljest falla under de före sistnämnda
år gällande reglerna, skola, i den mån de uppfylla nämnda villkor, enligt
förslaget bliva likställda med övriga pensionsberättigade. Vidare innebär förslaget,
att också de, som före ingången av detta år sökt pensionstillägg eller
understöd men vilkas inkomst varit sådan, att den enligt 3 § utestängt dem
från rätt därtill, skola erhålla dylik förmån enligt 6 § pensionsförsäkringslagen.
Till stöd för detta förslag anför pensionsstyrelsen till en början, att den
nu gällande begränsningen i rätten till de höjda pensionstilläggen och understöden
framkallat missnöje på många håll samt vållat åtskilliga olägenheter.
Styrelsen yttrar härom:
»Pensionstagarna kunna icke förstå, varför den, som blivit invalid efter
1921 års utgång, skall få högre tillägg eller understöd än den, vars invaliditet
inträtt före nämnda tidpunkt. Pensionsnämnderna, som av välvilja
mot de sökande ofta sträva efter att bereda dem så höga pensioner som
möjligt, hava mången gång sökt att få dem förklarade för invalider först
efter 1921 års utgång, även då i verkligheten invaliditeten inträtt tidigare.
Sin plikt likmätigt har pensionsstyrelsen vid granskning av pensionsansökningar,
särskilt under år 1922 men även under år 1923, fått nedlägga ett
betydande arbete på att utreda, när i själva verket invaliditeten kan anses
hava inträtt hos en del sökande. Utredningen härom har givetvis avsevärt
fördröjt dessa ärendens avgörande. Den med utredningen förenade skriftväxlingen
har ofta väckt missnöje hos pensionsnämnderna och deras ordförande,
som däri sett ett utslag av misstro mot dem och deras arbete.»
Pensionsstyrelsen anför vidare, att ehuru numera tre år förflutit sedan
1921 års lagändring trädde i kraft, de äldre, för pensionstagarna mera ogynnsamma
bestämmelserna alltjämt komme i tillämpning i ett mycket stort
antal fall. Sålunda hade övergångsbestämmelserna tillämpats beträffande
icke mindre än 47.8 % av de under tredje kvartalet 1924 utfärdade pensionsbreven.
Yisserligen komme enligt pensionsstyrelsen detta procenttal, som
under första kvartalet 1923 varit 78.5, att fortfarande kraftigt sjunka, så att
det om några år säkerligen vore nere i en obetydlighet, men ännu efter flera
decennier hade man att, om än undantagsvis, vänta pensionsansökningar, på
vilka övergångsbestämmelserna skulle tillämpas. Särskilt gällde detta ansökningar
för hustrur och änkor, som varit invalider före 1921 års utgång men
icke kunnat erhålla pensionstillägg på den grund, att storleken av mannens
arbetsinkomst utgjort hinder därför. Med varje år bleve det naturligt nog
allt svårare att i vissa fall kunna med bestämdhet avgöra, huruvida invaliditeten
inträffat före eller efter årsskiftet 1921—1922.
Pensionsstyrelsen fortsätter:
»Av vad ovan anförts torde framgå, att det vore synnerligen önskligt, om
övergångsbestämmelserna kunde upphävas eller åtminstone deras tillämp
-
45
Kungi. Maj:ts proposition nr U2.
ningsområde i liög grad inskränkas. Att helt upphäva dem torde av kostnadshänsyn
för lång tid framåt knappast kunna ifrågakomma. Givetvis
skulle det vara förenat med avsevärt mindre kostnader, om deras tillämpning
kunde åtminstone på det sätt upphävas, att alla, som efter 1921 års
utgång ingivit ansökning om pension och tillerkänts sådan enligt övergångsbestämmelserna,
skulle få sina pensioner omräknade enligt 1921 års lag.
Men även detta torde för närvarande knappast låta sig göra på grund av
därmed förenade kostnader och arbetstekniska svårigheter. Dessa senare
skulle måhända kunna övervinnas genom ett mera summariskt tillvägagående,
men den på staten belöpande kostnaden för en sådan förändring, avsedd
att träda i kraft från och med år 1925, skulle för nämnda år antagligen
röra sig om ett belopp av omkring 2 ä 2 1/2 miljoner kronor och därefter
endast långsamt sjunka.
Emellertid synes mycket vara att vinna med en sådan ändring av övergångsbestämmelserna,
att 1921 års lag skulle tillämpas på alla personer, som
till pensionsnämndens ordförande efter en viss tidpunkt, exempelvis 1925
års ingång, inlämna ansökning om pension. Genom eu dylik lagändring
skulle de med övergångsbestämmelserna förenade olägenheterna försvinna i
ett avsevärt antal fall. Vid genomförande av 1921 års lagändring hade man
för övrigt anledning förmoda, att övergångsbestämmelserna efter några år
endast undantagsvis skulle komma att tillämpas. Eu lagändring i nu ifrågasatt
riktning skulle därför på sätt och vis kunna sägas hädanefter leda till
ungefär det resultat, som åsyftats med 1921 års lagändring.
Då det ofta kan bero på en ren tillfällighet, om en ansökning ingives
före eller efter en viss tidpunkt, kan det visserligen synas föga förenligt med
rättvisa att låta denna tillfällighet vara avgörande för frågan, huruvida en
sökande skall få större eller mindre pension. Så snart man icke kan genomföra
förbättringar, som skapa likformiga pensionsförmåner för alla pensionstagare
— och detta torde av ekonomiska skäl i regel icke vara möjligt — måste
emellertid en mer eller mindre godtyckligt vald gräns av ett eder annat slag
stadgas. Lämpligast är givetvis att välja en sådan gränsskillnad, att den icke
i någon mån är beroende av den därav intresserades görande eller låtande.
Visserligen kan man icke påstå, att detta gäller om den här föreslagna. Men
väljer man såsom avgörande tidpunkt en dag, som redan förflutit, och låter
lagändringen träda i kraft så snart som möjligt, torde denna olägenhet bliva
av jämförelsevis ringa betydelse. I alla händelser bär det icke lyckats pensionsstyrelsen
att finna ett lämpligare sätt att ordna saken, om man vill
vinna vad med detta förslag avses, nämligen att avsevärt utsträcka tillämpningen
av 1921 års lag inom ramen av förut beräknade kostnader.»
Pensionsstyrelsen behandlar vidare ett par mera speciella punkter och
yttrar därom:
»Den nu ifrågasatta lagändringen innebär givetvis, att eu person, som
varit invalid före 1921 års utgång, men som käft en så hög inkomst, att
den utgjort hinder för honom att kunna tillerkännas pensionstillägg eller
understöd, efter lagändringens ikraftträdande skulle kunna beviljas sådant,
under förutsättning att inkomsten icke uppgår till den i 6 § pensionsförsäkringslagen
stadgade inkomstgräns. Tydligt är ock, att lagändringen skall
tillämpas retroaktivt i så måtto, att för pensionsansökningar, som inlämnats
till pensionsnämndens ordförande efter den här föreslagna tidpunkten, 1925
års ingång, pensionstillägget, uträknat enligt bestämmelserna i sistnämnda
paragraf, bör utgå för så lång tid före berörda tidpunkt, som är förenligt
med 31 § pensionsförsäkringslagen.
Pensionsstyrelscn
angående vissa
detaljfrågor.
46
Pensionsstyrelsen
angående
kostnadsfrågan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Enligt 8 § pensionsförsäkringslagen må, om ändring sker i den inkomst,
efter vilken pensionstillägg blivit bestämt, tillägget i enlighet därmed ökas
eller minskas. Jämkningen skall därvid verkställas i enlighet med de lagbestämmelser,
efter vilka pensionstillägget ursprungligen uträknats. Därest
ej annat särskilt föreskrives, blir förhållandet enahanda, om övergångsbestämmelserna
ändras på i det föregående antytt sätt.
De, som blivit invalider före 1921 års utgång samt sökt pension före år
1925 och jämväl erhållit sådan, skulle sålunda vid eventuell framtida ökning
av pensionen på grund av minskad inkomst fortfarande få denna pensionsökning
beräknad enligt övergångsbestämmelserna. Andra åter, som sökt
och erhållit pension först efter 1925 års ingång, skulle, ehuru i övrigt tämligen
likställda med de förra, genom den ifrågasatta lagändringen bliva betydligt
bättre ställda än dessa. Med hänsyn härtill skulle det hava varit
synnerligen önskvärt, om även den förra gruppen pensionstagare kunde tillgodoses
på så sätt, att ökningen i pensionen kunde i förekommande fall få
undergå eu procentuell förhöjning, ungefär motsvarande den ökning i pensionstillägg
och understöd, som kom till stånd genom 1921 års lagändring.
En reform i sådan riktning beträffande jämkningar skulle emellertid medföra
en kostnadsökning, som visserligen i början icke skulle bliva så synnerligen
stor, men som efter några år skulle stiga ej så obetydligt för att
åter därefter sjunka. Av kostnadshänsyn har pensionsstyrelsen funnit sig
för närvarande böra avstå från att framkomma med förslag om en sådan
reform.»
Efter anförande härav övergår pensionsstyrelsen i sin skrivelse till att
behandla frågan om de kostnader, som den föreslagna lagändringen skulle
medföra för staten. Erinras bör i detta sammanhang, att statens kostnad
endast utgör tre fjärdedelar av den totala kostnaden, i det att eu fjärdedel
av denna skall bestridas av landstingen och kommunerna. Till utredning
angående kostnaderna för staten åberopar pensionsstyrelsen två tabeller, utvisande,
den ena ökningen av statens kostnader för pensionstillägg, understöd
och barntillägg genom 1921 års lagändring och den andra statens beräknade
kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg utan och med den nu
föreslagna lagändringen. Nämnda tabeller torde få som bilagor (Bil. B och C)
fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Angående den förstnämnda tabellen,
enligt vilken kostnadsökningen för staten till följd av 1921 års lagändring för
tiden 1 januari 1922—30 juni 1924 uppgått till endast 43.5 % av den beräknade
ökningen och ännu så sent som första halvåret 1924 icke stigit till mera
än 56.1 % av det kalkylerade beloppet, anför pensionsstyrelsen, att ehuru kostnaderna
naturligen beräknats med stor försiktighet, den stora skillnaden
mellan beräknade och verkliga kostnader likväl syntes bestyrka den uppfattningen,
att ifrågavarande lagändring icke verkat så snabbt, som man väntat,
och att därför nu starka skäl talade för att jämka på övergångsbestämmelserna.
Enligt den senare tabellen skulle kostnadsökningen för staten, om 1921 års
lag skall tillämpas på alla dem, som söka pensionstillägg eller understöd efter
1925 års ingång, kunna beräknas för innevarande budgetår till 100,000 kronor
och för nästkommande budgetår till 800,000 kronor för att budgetåret 1926—
1927 nå sitt högsta belopp, 860,000 kronor, och därefter småningom sjunka,
så till exempel för budgetåret 1950—1951 till 95,000 kronor. Om denna
47
Kungl. Majlta proposition nr 02.
kostnadsökning anför pensionsstyrelsen, att den ej syntes vara större, än att
den sannolikt kunde hällas inom ramen för de kostnader, som vid antagande
av 1921 års lagändringar beräknats skola följa av dessa. För övrigt vore jämväl
de till grund för uppskattningen av pensionskostnaden enligt äldre bestämmelser
uppgjorda beräkningarna så försiktigt utförda, att i alla händelser
den i tabellen upptagna beräknade totalkostnaden för pensionsförsäkringen
efter genomförande av 1921 års utvidgningar ej syntes behöva överskridas.
I detta ämne anför pensionsstyrelsen vidare:
»Statens kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg äro upptagna
i riksstaten under två särskilda anslag under femte huvudtiteln, nämligen
förslagsanslaget till pensionsförsäkringens genomförande och anslaget
till bidrag till understöd åt de personer, som genom lagen den 8 juni 1915
blivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen. Det förra anslaget är
för budgetåret 1924—1925 upptaget till 23,000,000 kronor och föreslås i årets
statsverksproposition till 25,500,000 kronor. Motsvarande siffror för det
senare anslaget äro 5,050,000 kronor och 4,825,000 kronor. För ifrågavarande
ändamål stå således för budgetåret 1924—1925 till förfogande betydligt lägre
belopp än som ursprungligen enligt kolumn 4 i tabellen (bilaga C) beräknats,
och samma blir förhållandet beträffande budgetåret 1925—i926, om de för
detta år äskade anslagen beviljas. Nedsättningarna i beloppen hava emellertid
ansetts kunna göras med hänsyn till de överskott, som uppstått å anslagen
för tiden 1 januari 1919—30 juni 1923.
Den för budgetåret 1924—1925 beräknade kostnadsökningen i anledning av
den nu ifrågasatta lagändringen är jämförelsevis obetydlig och kommer helt
säkert att falla inom anslagens ram. Så torde sannolikt bliva fallet jämväl
med motsvarande kostnadsökning för budgetåret 1925—1926. Skulle emellertid
ett överskridande av förslagsanslaget för detta år visa sig nödvändigt
till följd av förevarande lagändring, torde överskridandet i alla händelser
säkerligen bliva helt obetydligt.
Upplysningsvis må framhållas, att antalet av pensionsnämnderna beviljade,
till pensionsstyrelsen under de tre senaste åren inkomna ansökningar
om pensionstillägg och understöd utgjort år 1922 35,188, år 1923 33,106
och år 1924 31,226. Dessa siffror och jämväl andra inom pensionsstyrelsen
på senare tid verkställda undersökningar giva ett visst stöd åt styrelsens
antagande, att kostnaderna även med den nu ifrågasatta lagändringen skola
kunna hållas inom gränsen för de äskade anslagen.
Därest man emellertid skulle anse en mera jämn fördelning under en
längre tid av de med lagändringen förenade kostnaderna önskvärd, kan eu
sådan, enligt vad från fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden inhämtats,
åstadkommas efter i huvudsak samma linjer, som tillämpades för den år
1915 vidtagna lagändringen. De beräknade kostnadsökningarna skulle då
bestridas av pensionsförsäkringsfonden och utjämnas medelst ett under t. ex.
30 år av statsmedel utgående konstant belopp å omkring 380,000 kronor.
En sådan anordning synes dock, såsom av det föregående framgår, vara
obehövlig.»
Såsom framgått av den nyss lämnade redogörelsen, lärer man redan vid an- Departemcntstagande
av de år 1921 beslutade, i det föregående berörda förbättringarna chefen.
av pensionsförmånerna hava ansett, att åt dessa förbättringar principiellt
borde förlänas tillbakaverkande kraft. Att så icke skedde, utan att från
giltigheten av de nya reglerna undantogos de, som före lagändringens ikraft
-
48
Kungl. Majds proposition nr 29.
trädande fyllt 15 år ocli före samma tid blivit till arbete varaktigt oförmögna,
torde uteslutande hava berott på hänsyn till de med en full retroaktivitet
förenade kostnaderna. Emellertid har det, såsom pensionsstyrelsen framhållit
i sin nu återgivna skrivelse, visat sig, att man år 1921 uppskattade de
ökade kostnaderna på grund av de då beslutade förändringarna till väsentligt
högre belopp än det, vartill de hittills i verkligheten kommit att uppgå. Det
är icke uteslutet, att de kostnader, som då väntades bliva en följd av nämnda
förbättringar och som statsmakterna alltså voro beredda att ikläda sig, skulle
hava räckt till att bereda de ökade pensionsförmånerna även åt dem, som
före ingången av år 1922 fyllt 15 år och då redan varit invalider, under
förutsättning att man uppställt som villkor, att ändringarna endast skidle
tillämpas på dem, som ingåvo ansökan om pensionstillägg eller understöd
efter 1921 års utgång. Sedan numera tre år förgått, är naturligen sannolikheten
så mycket större för att de ursprungligen beräknade kostnaderna
icke skola överskridas, om man inför en retroaktivitet, vid vilken man begränsar
sig till att gorå de invalider delaktiga av de förmånligare bestämmelserna,
som ingiva ansökan först efter 1925 års ingång. Ur ekonomisk
synpunkt lärer det alltså icke ligga någon inkonsekvens uti att nu en
lagändring vidtages i anslutning till pensionsstyrelsens föreliggande förslag.
Genom en sådan åtgärd skulle man i viss mån gottgöra den orättvisa,
som måste anses ligga i den år 1921 gjorda skillnaden mellan olika
grupper av invalider. En annan omständighet, som talar för att nu låta
ifrågavarande grupp av invalider erhålla de högre pensionsbeloppen, är att,
såsom också pensionsstyrelsen anfört, den år 1921 vidtagna lagändringen
verkat betydligt långsammare än man vid dess genomförande kunnat vänta.
Det torde nämligen då hava antagits, att vid innevarande tid det endast skulle
återstå relativt få personer, för vilka pensionsförmånerna skulle bestämmas
enligt 3 § i lagen om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen.
Att motsatsen är fallet, framgår emellertid till fullo av
pensionsstyrelsens nu återgivna framställning.
Ehuru för uppnående av full rättvisa skulle erfordras, att alla de, som år
1921 uteslötos från de fördelaktigare bestämmelserna, nu skulle bliva delaktiga
därav, och att alltså de, vilka redan erhållit pensionstillägg eller
understöd enligt de mindre gynnsamma övergångsbestämmelserna, skulle
få dessa förmåner omräknade efter pensionsförsäkringslagens stadganden,
anser jag, lika med pensionsstyrelsen, att en så omfattande åtgärd icke
lämpligen bör för närvarande vidtagas. Den avgränsning, som i följd härav
måste ske, synes mig kunna göras i överensstämmelse med vad pensionsstyrelsen
avsett. Avgörande för, huruvida en pensionstagare skall komma
under bestämmelserna i 3 § i lagen om övergångsbestämmelser eller under
6 § i själva pensionsförsäkringslagen, skulle alltså som regel bliva den omständigheten,
om han till vederbörande pensionsnämndsordförande ingivit
ansökan om pensionstillägg eller understöd före eller efter 1924 års utgång.
Mot en dylik avgränsning kan naturligen anmärkas, att den leder till olika
resultat för personer, som i realiteten äro väsentligen likställda. En sådan
49
Kung/. Maj:ts proposition nr 92.
anmärkning kan emellertid i samma eller än högre grad riktas mot varje
annan åtgärd, varigenom icke full retroaktivitet införes. En viss fördel
synes vid jämförelse med andra utvägar vara förenad med pensionsstyrelsens
förslag, i det att därigenom begränsningen kommer att anknytas till
en åtgärd från vederbörande pensionssökandc själv och icke, t. ex., till
tidpunkten, då hans ansökan behandlas, eller till andra av honom och hans
personliga omständigheter oberoende förhållanden.
Som ett avsteg från den sålunda förordade principen torde man emellertid
böra medgiva, att, om någon före innevarande år ingivit ansökan men
denna funnits eller finnes icke kunna bifallas, enär hans årsinkomst varit
sådan, att lian icke enligt övergångsbestämmelserna ägt rätt till pensionstillägg
eller understöd, han skall kunna efter ingången av år 1925 ingiva
en ny ansökan och med stöd av den ifrågasatta lagändringen få rätten till
dylik förmån prövad efter pensionsförsäkringslagens bestämmelser. Den åter,
som enligt övergångsbestämmelserna vant berättigad till pensionstillägg eller
understöd, bör alltid behandlas efter dessa bestämmelser, såvida han ingivit
ansökan om pensionstillägg före utgången av år 1924.
Såsom pensionsstyrelsen anfört, bör tydligen vidare med den sålunda
antagna principen frågan om ökning eller minskning av pensionstillägg eller
understöd, som beviljats eller beviljas jämlikt 3 § i lagen om övergångsbestämmelser,
bedömas efter nämnda paragraf. Å andra sidan torde beträffande
dem, som erhålla fördel av lagändringen, denna böra tillämpas retroaktivt,
så att pensionstillägg eller understöd, som beviljas på grund av ansökan
vid vars behandling pensionsförsäkringslagen skall enligt den nu ifrågasatta
lagändringen tillämpas, kommer att med de högre beloppen utgå för så lång
tid före ansökningens ingivande, som är förenligt med bestämmelserna i 31
§ i lagen om allmän pensionsförsäkring, d. v. s. längst från och med januari
månad året näst före det, då ansökningen göres.
Mot de kostnadsberäkningar, som ligga till grund för pensionsstyrelsens
förslag, har jag icke funnit anledning till erinran. Vad angår sättet
för bestridande av de ökade kostnader, som följa av den ifrågasatta lag
ändringen, ansluter jag mig till pensionsstyrelsens uppfattning, såväl därutinnan
att för varje budgetår synas böra täckas de å budgetåret belöpande
utgifterna, så att eu utjämning på ett flertal år icke bör ske, som ock i det
hänseendet, att jag icke anser nytt eller förhöjt anslag böra äskas till
täckande av de på innevarande och nästkommande budgetår belöpande kostnaderna.
Pensionsstyrelsen har föreslagit, att den ifrågasatta ändringen av pensionsbestämmelserna
skulle genomföras på det sätt, att genom jämkning av
ingressen till 3 § i lagen om övergångsbestämmelser till pensionsförsäkrings,
lagen donna paragraf skulle begränsas att gälla endast sådana av däri nu avsedda
invalider, som före ingången av detta år enligt bestämmelserna i paragrafen
förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd och före samma tid ingivit
ansökan om dylik förmån. Av en sådan ändring skulle omedelbart följa
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. SI käft. (AV 91—92.) 262 25 4
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
att rätten till pension för de personer, som innefattades under den nu gällande
lydelsen av 3 § men icke under den föreslagna avfattningen därav,
skulle bedömas enligt de allmänna reglerna i pensionsförsäkringslagen. Jag
biträder i huvudsak detta förslag. I anslutning till vad som yttrats i det
föregående synes emellertid viss formell jämkning därav böra ske och ett nytt
mom. med ordningsnummer 7 tilläggas, av innebörd att den, som före utgången
av år 1924 gjort ansökan om pensionstillägg eller understöd, men
vars inkomst varit sådan, att han enligt övergångsbestämmelserna icke varit
berättigad till dylik förmån, skall på grundval av ny ansökan, ingiven efter
1924 års utgång, få rätten därtill bedömd enligt pensionsförsäkringslagen.
Förslaget torde därjämte böra förses med viss övergångsbestämmelse.
Enligt pensionsförsäkringslagen är det pensionsnämnderna, som fatta beslut
angående huruvida viss person är berättigad till pensionstillägg eller understöd
ävensom angående beloppet av den årsinkomst — bland annat om
värdet av däri ingående naturaförmåner — som skall läggas till grund för
beräkning av pensionstilläggs eller understöds belopp. Rättelse i en pensionsnämnds
beslut i dessa avseenden kan enligt 30 § i pensionsförsäkringslagen
sedermera ske allenast efter besvär eller, i det fall att nämndens beslut
finnes strida mot lagen, efter återförvisning; dock må i vissa fall, då fel
blivit begånget vid bestämmandet av årsinkomsten, rättelse ske direkt utan
återförvisning, varvid emellertid först vederbörandes yttrande skall inhämtas.
Vid den tid, då den nu ifrågasatta lagändringen kan tänkas genomförd,
torde pensionsnämnderna i vissa fall redan hava fattat beslut i fråga om
ansökningar, rörande vilka enligt det nu behandlade förslaget andra be.
stämmelser skola gälla än de, som av nämnderna jämlikt hittillsvarande
lag lagts till grund för behandlingen. Beträffande en del av dylika ansökningar
torde pensionsstyrelsen kunna med stöd av nyssnämnda bestämmelser
verkställa rättelse utan återförvisning, men i andra fall lärer så icke
vara förhållandet. Då en återförvisning till pensionsnämnderna för vinnande
av rättelse i sist avsedda fall skulle medföra ett omfattande arbete, samt eu
omräkning inom pensionsstyrelsen jämlikt de nya bestämmelserna icke sällan
torde kunna ske, synes det lämpligt, att till den ifrågasatta lagen fogas ett
stadgande, enligt vilket pensionsstyrelsen skall äga att i dylika fall utan återförvisning
verkställa rättelse till överensstämmelse med pensionsförsäkringslagen.
Då med den ifrågasatta lagen avses att från tillämpning av de nuvarande
regierna i 3 § i lagen om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen
utesluta ansökningar, som ingivits efter ingången av detta
år, synes lagen böra lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.
I sin ifrågavarande framställning har pensionsstyrelsen tillika hemställt,
att, då 4 § i merberörda lag om övergångsbestämmelser, styrelsen veterlig!,
numera saknade all vidare betydelse, nämnda paragraf måtte upphävas. Jag
har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att biträda denna
hemställan.
Öl
Kutig!. Maj:ta proposition nr 02.
Föredraganden uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (ur 177)
om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring av den lydelse, bilaga A vid detta protokoll utvisar, och
hemställer, att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets
utlåtande över förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.
Ur protokollet:
Ake Karllwltn.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om
övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsför
säkring skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
Angående den, som före utgången av år 1921 fyllt femton år och blivit
till arbete varaktigt oförmögen och som före utgången av år 1924 gjort ansökan
om pensionstillägg eller understöd, skola följande särskilda bestämmelser
lända till efterrättelse.
1 mom. Rätt till sådant —--överstiga 50 kronor.
2 mom. Där varaktig oförmåga---av år 1918.
3 mom. Pensionstillägg, som i---— till fullo erlagd.
4 mom. Rätt till sådant---för äkta makar.
5 mom. Årsinkomst, som i---utgör 50 kronor.
6 mom. Vad i 30 § — — — allenast genom felräkning.
7 mom. Överstiger årsinkomsten den här ovan för olika fall stadgade
gräns, och har förty ansökan, som gjorts före utgången av år 1924, icke
kunnat bifallas, skall sökanden äga att på grundval av ny ansökan få rätten
till pensionstillägg eller understöd bedömd efter lagen om allmän pensionsförsäkring.
Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.
Har pensionsnämnd med tillämpning av äldre bestämmelser fattat beslut
beträffande ansökan, som i följd av vad sålunda stadgats skall bedömas
efter lagen om allmän pensionsförsäkring, må pensionsstyrelsen utan hinder
av vad i 30 § i sistnämnda lag sägs verkställa rättelse utan att återförvisa
ärendet.
Kung!, Maj:ts proposition nr !>''J,
Bilaga B.
Ökning ht statens kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg
genom 1921 års lagändring.
Tusental kronor.
1 |
a |
8 |
4 |
Å r |
Kostnadsökning Beräknad Verklig kr. | kr. |
Verklig |
|
1922 .....,................................... |
1,325 |
. 255 |
ii 19.2 |
1923 .................................................. |
2,525 |
1,225 |
48.5 |
lista halvåret 1924 .......................... |
1.570 |
880 |
56.1 |
Medeltal % |
43.5 |
Bilaga C.
Statens beräknade kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg.
Tusental kronor.
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|
Å r |
Bcräkuad |
Beräknad |
Summa beräknade kostnader |
Beräknad kostnads-ökning, om 1921 års |
|
Budgetåret 1924/1925 ............ |
25,785 |
4,265 |
30,050 |
100 |
|
») |
1925/1926 ............ |
26,815 |
5.375 |
32,190 |
800 |
» |
1926/1927 ........... |
27,790 |
6,410 |
34,200 |
860 |
» |
1927/1928 ............ |
28,750 |
7.380 |
36,130 |
640 |
» |
1928/1929 ............ |
29,665 |
8,340 |
38,005 |
530 |
» |
1929/1930 ............ |
30,475 |
9,300 |
39,775 |
490 |
» |
1930/1931 ........... |
31,190 |
10,270 |
41,460 |
460 |
» |
1935/1936 ............ |
34,525 |
13,970 |
48,495 |
340 |
» |
1940/1941 ............ |
37,700 |
17,070 |
54,770 |
250 |
» |
1950/1951 ........... |
43,460 |
19,910 |
63,370 |
95 |
54
Kung!,. Maj:ti proposition nr 92.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungi. Maj:ts lagråd den
6 mars 1925.
Närvarande:
justitierådet Svedelius,
regeringsrådet Palmgren,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Alexanderson.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari 1925, hade
Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag
angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 17?) om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn
Bo Hammarskjöld.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
Kungl, Muj:ts proposition nr 92.
55
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den (i mars 1920.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena UndjSn, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, TVigforss. Möller,
Levinson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler lagrådets denna
dag avgivna utlåtande över det den 6 februari 1925 till lagrådet remitterade
förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr
177) om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den SO juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, allenast med viss jämkning i redaktionellt avseende,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Ake Karlholm.