Kung1. Majds proposition nr 91.
1
Nr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 14 § ''i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensions/orsäkring; given Stockholms
slott den G mars 1925.
_ Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den
30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 81 käft. (Nr 91—92.) 73 ss ]
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om
allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 23 maj 1924 (nr 160),
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
14 §.
Sedan mantalslängden för---den 25 mars.
Sedan förteckningen kommit — — — göras i förteckningen.
Där ej förordnande —--av förteckningens innehåll.
Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av
den kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det
år, då avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd
över oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas
till den myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.
Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt
pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av
honom må hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då
avgiften påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp enligt
6 § första stycket.
De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till
den i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda
fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit
inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas
i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.
För ej erlagd----hos den avgiftspliktige.
Det åligger den---av pensions belopp.
Där så prövas----än ovan stadgas.
Närmare bestämmelser angående---meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.
Kung}. Maj:ts proposition nr .91
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott
den 6 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, JLinders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Uti en den 21 januari 1924 ingiven skrivelse har pensionsstyrelsen framlagt
förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om påföring, uppbörd
och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring. Förslaget avser sådana ändringar, som synts styrelsen
ägnade att åstadkomma större reda och enkelhet i nämnda hänseenden
och att samtidigt giva försäkringen ökad effektivitet. I sådant syfte
har bland annat föreslagits ändring av 14 § i lagen, vilken paragraf innehåller
bestämmelserna angående uppbörd genom kommunala myndigheter
av de för alla avgiftspliktiga lika stora s. k. grundavgifterna för pensionsförsäkringen.
Da pensionsstyrelsens förslag berörde de arbetsuppgifter, som tillkomma
den av Kungl. Maj:t för åstadkommande av besparingar inom statsförvaltningen
tillsatta kommittén, den s. k. statens besparingskommitté, infordrades
över förslaget yttrande från sagda kommitté. Kommittén anförde uti sitt i
anledning därav avgivna utlåtande följande:
»Enligt de direktiv för statens besparingskommittés arbete, som angivits i
chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet vid kommitténs
tillsättning, torde det åligga kommittén att jämväl upptaga frågan
om debitering och uppbörd av pensionsavgifterna med flera därmed sammanhängande
ämnen till undersökning. Då det icke torde vara uteslutet
att därvid kan framkomma förslag till väsentlig förändring av det nuvarande
förfaringssättet, synes det mindre ändamålsenligt att nu genomföra samtliga
de av pensionsstyrelsen föreslagna ändringarna.
Emellertid^ synes den av styrelsen meddelade utredningen giva vid handen,
att bristen pa föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden av
grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter för närvarande
vållar betydande olägenheter både för de försäkrade och vid det
administrativa arbetet inom styrelsen. Kommittén anser därför, att ur de
synpunkter, som kommittén med hänsyn till sitt arbete har att iakttaga ett
omedelbart genomförande av förslaget i denna del ej bör avstyrkas.»
I anledning av vad statens besparingskommitté sålunda yttrat, ansågs,
att pensionsstyrelsens om förmälda förslag icke för det dåvarande borde föranleda
vidare åtgärd annat än i de delar, i vilka kommittén icke avstyrkt
Inledning.
Gällande bestämmelser.
Avgiftsplikt
och rätt till
pension m. m
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
förslagets omedelbara genomförande. I dessa avseenden borde däremot
pensionsstyrelsens förslag göras till föremal för ytterligare utredning. I
anledning bäxav anbefalldes länsstyrelserna att lämna stads- ocli landskommunerna
inom respektive län tillfälle att avgiva yttrande över förslaget,
i den del detsamma avsåge föreskrifter om viss sluttid för den kommunala
uppbörden av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter,
ävensom att därefter, med avlämnande av de yttranden, som kunde
hava avgivits, inkomma med eget utlåtande över förslaget i berörda del.
Tillika infordrades över samma del av förslaget utlåtande från rikets domkapitel
och Stockholms stads konsistorium, varjämte Svenska landskommunernas
förbund, Svenska stadsförbundet samt föreningen Sveriges städers
kronouppbördstjänstemän lämnades tillfälle att avgiva yttrande i samma ämne.
Innan jag går att återgiva de delar av pensionsstyrelsens förslag, som
sålunda gjorts" till föremål för ytterligare utredning, samt de utlåtanden,
som avgivits däröver, torde jag böra lämna en redogörelse för de huvudsakliga
bestämmelser, som för närvarande gälla i avseende å uppbörd av pensionsavgifter
och därmed sammanhängande ämnen. Vid denna redogörelse
följer jag väsentligen den framställning, som lämnats av pensionsstyrelsen i
dess omförmälda skrivelse.
Enligt lagen om allmän pensionsförsäkring skall envar svensk man eller
kvinna — utom i vissa, i 5 § i lagen angivna fall, som avse framför allt
ordinarie innehavare av tjänst, med vilken följer rätt till pension av statsmedel
—- genom erläggande av pensionsavgifter och med bidrag av allmänna
medel försäkras till erhållande av pension. Skyldigheten att erlägga pensionsavgift
inträder med det år, då någon fyller lb år, och upphör med det
år, då 66 års ålder uppnås. Varje avgiftspliktig har att för vart år i pensionsavgift
erlägga 3 kronor (s. k. grundavgift). Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor, ett tilllägg
till denna grundavgift (s. k. tilläggsavgift). Denna tilläggsavgift utgår
med olika belopp allt efter inkomstens storlek och utgör högst 30 kronor
för år.
Rätt till pension enligt pensionsförsäkringslagen inträder vid varaktig
oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om varaktig arbetsoförmåga
då ännu icke är för handen. Pensionen utgår årligen med viss
procent å erlagda pensionsavgifter, olika allt efter som den försäkrade är man
eller kvinna och allt efter den ålder, vid vilken de särskilda erlagda avgifterna
påförts. Högsta procenttalet är för man 70 och för kvinna 56 och lägsta procenttalet
för man 15 och för kvinna 12. Jämte denna s. k. avgiftspension
utgår till pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens
årsinkomst ej uppgår för man till 425 kronor och för kvinna till 400 kronor,
av allmänna medel pensionstillägg med visst belopp, utgörande i allmänhet
högst för man 225 kronor och för kvinna 210 kronor. Föreligger försörjningsplikt
för barn under 15 år, kan pensionstillägget komma att ökas med
högst 102 kronor för varje sådant barn.
Kungl. Maj:ts proposition nr !_) /. 5
Rätten till pensionstillägg kan förloras eller pensionstillägget kan komma
att minskas bland annat på den grund, att vederbörande visat tredska eller
uppenbar försumlighet i fullgörandet av don honom enligt pensionsförsäkringslagen
åliggande avgiftsplikten. För att komma i betraktande vid bestämmande
av avgiftspensionens storlek skall grundavgift vara erlagd före
den 1 juli året näst efter det, under vilket avgiften påförts. Tilläggsavgift
får ej erläggas och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången
av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan avgift
endast till viss del influtit, skall dock denna del tagas i beräkning vid bestämmande
av avgiftspensionens belopp.
Påföringen av pensionsavgifter inom viss kommun verkställes av vederbörande
taxeringsnämnd. Till grund för avgiftspåföringen ligger eu av mantalsskrivningsförrättaren
upprättad förteckning (s. k. avgiftsförteckning) över
de i mantalslängden upptagna personer, som vid årets början uppnått
15 men icke 66 års ålder. Taxeringsnämnden beslutar för varje i förteckningen
upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom
och vilka avgifter böra av honom erläggas. Anteckning om besluten införes
i förteckningen, varvid för varje avgifts]»liktig antecknas grundavgiftens och
eventuell tilläggsavgifts belopp.
Grundavgift skall i regel uppbäras av den kommun, där avgiftspliktig är
mantalsskriven, under det att tilläggsavgifter debiteras och upptagas i samband
med kronoutskylderna, Kungl. Maj:t kan emellertid, där så prövas
skäligt, för viss kommun efter därom gjord framställning förordna, att jämväl
uppbörden av grundavgifterna skall verkställas i samband med kronouppbörden.
Sådant förordnande har dock hittills meddelats endast beträffande
vissa städer, till antalet fjorton, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö
men även mindre. städer såsom Kristinehamn. Ansökningar från landskommuner
om dylik överflyttning hava, i överensstämmelse med avstyrkande
utlåtanden från pensionsstyrelsen, avslagits.
Inom kommunerna ombesörjes uppbörden av den myndighet, som förrättar
uppbörden av kommunalutskylderna. Kommunerna bestämma själva den
ordning, i vilken uppbörden skall äga rum, d. v. s. om den skall ske i
samband med uppbörd av kommunalutskylderna eller å särskild uppbördsstämma.
''Någon viss tid, inom vilken uppbörden skall hava verkställts, är
ej bestämd, men, såsom förut nämnts, skall grundavgiftsbeloppet för att tillgodoräknas
den avgiftspliktige erläggas — frivilligt eller som följd av indrivning
— före utgången av juni månad året efter det, under vilket avgiften påförts.
Kommunerna stå i ansvar för grundavgifterna och äro skyldiga att till
den fond, till vilken pensionsavgifterna ingå, pensionsförsäkringsfonden, redovisa
och inleverera icke blott i laga ordning erlagda grundavgifter utan
även ett belopp, motsvarande avgifter, som ej blivit erlagda före den 1 juli.
Sistnämnda skyldighet åligger en kommun även i det fall, att grundavgifterna
upptagas i sammanhang med kronoutskylderna. För sålunda ej erlagd
avgift eller del därav äger kommunen fordran hos den avgiftspliktige
med förmånsrätt såsom för oguldna kommunalutskylder. Avgiftsbeloppet kan
Uppbörd av
avgifterna
in. m.
6
Redovisning
och inbetalning
av
avgifter
m. mi.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
alltså indrivas hos denne, utan att det dock får tagas i beräkning vid bestämmande
av avgiftspensionens belopp. År det så, att pensionstagare, för
vilken inbetalning sålunda gjorts av kommun, för sin försörjning anlitar allmänna
fattigvården, äger dock den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende
hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära det
belopp, som enligt nyss angivna grunder motsvarar vad av kommun sålunda
inbetalts, dock icke i vidare mån än som erfordras till täckande av
kostnaderna för den lämnade fattigvården.
Tilläggsavgifterna upptagas å kronodebetsedlarna med belopp, som antecknats
i taxeringslängden. På landet skall kronodebetsedelns belopp inbetalas
medelst skattepostanvisning, i regel under tiden från och med den 25
november till och med den 5 december. För stad med egen uppbördsförvaltning
hålles uppbörd å viss dag eller vissa dagar under tiden från och med
den 25 november till och med den 15 december, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
medgivit. Kestlängd över kronoutskylder skall i regel avlämnas till
vederbörande indrivningsmyndighet å landet senast den 5 januari och i stad
senast tre veckor efter uppbördsstämmans slut.
Sedan inom kommun stämma hållits för uppbörd av grundavgifterna, åligger
det den kommunala uppbördsmyndigheten att så snart ske kan och senast
inom trettio dagar efter uppbördsstämmans avslutande insätta influtna avgifter
å något av riksbankens kontor för pensionsstyrelsens räkning. Avgifter, som
inflyta efter det sådan insättning verkställts, skola, såvida sammanlagda
beloppet uppgår till 500 kronor, insättas för varje kalenderkvartal senast
inom en månad efter kvartalets utgång. Slutredovisning skall äga rum senast
före utgången av juli månad året näst efter det, under vilket avgifterna
påförts. Vid försummelse att inom föreskriven tid verkställa insättning
åligger kommun att gälda ränta efter sex procent å det för sent inlevererade
beloppet.
Före den 1 augusti varje år skall avgiftsförteckningen för nästföregående
år, försedd med anteckning om de avgifter, som blivit erlagda, av den kommunala
uppbördsmyndigheten överlämnas i stad, där magistrat finnes, till
kronouppbördsmyndigheten och eljest till vederbörande landsfiskal. Skulle
emellertid för avgift, som uppförts å restlängd och överlämnats till indrivning,
redovisning erhållas från indrivningsmyndigheten först efter förteckningens
avlämnande, är den kommunala uppbördsmyndigheten skyldig att
omedelbart efter det redovisning erhållits lämna pensionsstyrelsen underrättelse
därom (s. k. tilläggsuppgift), dock endast så framt avgiftsbeloppet indrivits
före juni månads utgång. För nämnda ändamål är indrivningsmyndigheten
skyldig att lämna uppgift om dagen, då indrivning ägt rum.
Kronouppbördsmyndighet och landsfiskal hava att före den 1 september
till pensionsstyrelsen insända avgiftsförteckningen, försedd med uppgift om
erlagda tilläggsavgifter, och äro, i likhet med den kommunala uppbördsmyndigheten,
skyldiga att till pensionsstyrelsen lämna tilläggsuppgift i fråga om
avgifter, som indrivits före utgången av juni månad året efter afgiftspåförin
-
Kung!. Maj ris proposition ur 91. 7
gen men som icke redovisats, innan förteckningen översändes till pensionsstyrelsen.
Sedan avgiftsförteckningarna inkommit till pensionsstyrelsen, åligger det
styrelsen, bland annat, att granska desamma och däri lämnad redovisning,
att tillse, det vederbörliga inlevereringar verkställts, samt att, i händelse avbristande
redovisning eller inleverering, framställa krav om inleverering avresterande
belopp, eventuellt jämte ränta.
Därefter verkställes anteckning om påförda och erlagda avgifter m. in.
å de s. k. kontokorten i det kortregister, som hos pensionsstyrelsen föres
över alla avgiftspliktiga.
Angående tillkomsten av nu återgivna bestämmelser om uppbörden avgrundavgifterna
må anföras följande.
Den kommitté, ålderdomsförsäkringskommittén, vars betänkande främst
ligger till grund för pensionsförsäkringslagen, hade föreslagit, att grundavgifterna
skulle å tid och ställe, som vederbörande kommun bestämt och
tillkännagivit, till kommunen erläggas senast en månad före utgången av det
år, då avgifterna påförts. Kommunen skulle vara skyldig att betala ett belopp,
motsvarande avgifter, som icke blivit erlagda av de avgiftspliktiga. Avmotiven
framgår, att blott de avgifter, som de försäkrade erlagt inom stadgad
tid, skulle få tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet. Tilläggsavgift
skulle ej få utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången av det
år, då avgiften påförts. — Som synes, skilde sig kommittéförslaget från nu
gällande regler — utom beträffande sluttiden för uppbörden — även däruti
att någon respittid för grundavgifternas erläggande efter uppbördsstämmans
slut med laga verkan beträffande pensionsbeloppets storlek icke fanns, varjämte
föreskriften om uppbörd genom kommunalmyndigheterna var ovillkorlig.
Som motivering till sitt förslag i denna del anförde kommittén bland
annat följande:
I betraktande av det intresse, eu kommun på grund av sin ansvarighet
måste äga av att grundavgifterna ordentligt inbetalades, syntes uppbörden
av dessa av-gifter böra uppdragas åt kommunerna och ombesörjas av den
myndighet inom kommunen, som förrättade uppbörd av kommunalutskylderna.
Visserligen pålades härigenom nämnda myndigheter eu icke oväsentlig
ökning i arbetet, men då ett högst betydande antal bland de avgiftspliktiga
tillika vore skattskyldiga till kommunen, hade kommittén ansett det
icke gärna böra ifrågasättas att inrätta särskilda uppbördsmyndigheter för
ifrågavarande pensionsavgifter, helst en dylik anordning skulle kunna medföra
betydliga utgifter. Då vidare kommunerna måste hava ett starkt intresse
av den föreslagna försäkringen, hade kommittén trott sig kunna räkna
Si de kommunala myndigheternas medverkan vid avgifternas uppbärande.
ommittén hade avsett, att samtliga pensionsavgifter skulle erläggas samma
år som de debiterats, vadan det beträffande grundavgifterna synts önskvärt
att bereda möjlighet för dessa avgifters erläggande i samband med sista
kommunaluppbördsstämman för året. Då denna stämma plägade inträffa i
början av september, borde alla förberedande åtgärder för dessa avgifters
erläggande vara vidtagna i någorlunda god tid dessförinnan. Då kommittén
Historik.
Ålderdoms
försäkrings
kommittén
Yttranden
över ålder -d ovis för säkring
sk omni
itténs
förslag.
Till lagrådet
remitterat
förslag.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
ställt kommunen såsom garant för grundavgifterna och på samma gång
föreslagit, att blott de pensionsavgifter, som den försäkrade inom stadgad
tid erlagt, skulle tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet,
hade kommittén med denna anordning främst velat vinna ett ökat intresse
såväl för de avgiftspliktiga att ordentligt erlägga avgifterna som för kommunen
att vederbörligen från de avgiftspliktiga indraga desamma. Ett ytterligare
kraftigt skäl för de avgiftspliktiga att vinnlägga sig om ett ordentligt
erläggande av sina avgifter syntes föreligga i den omständigheten, att
de försumliga komme att stå i skuld till kommunen för de icke erlagda avgifterna
och således äventyra att dock till sist själva få vidkännas avgifterna,
men utan rätt att vid pensionsbeloppets bestämmande få desamma sig tillgodoräknade.
Man syntes sålunda kunna förvänta, att den emot obetalade
avgifter svarande summa, som kommunen finge att till fonden redovisa, icke
komme att uppgå till ett allt för avsevärt belopp. Kommittén hade i fråga
om förevarande pensionsavgifter ansett en ännu kortare preskriptionstid önskvärd,
än som gällde i fråga om oguldna utskylder. I främsta rummet hade
kommittén därvid tagit hänsyn därtill, att det vore av största vikt att förebygga
oklarhet i fråga om de försäkrades ställning till pensionsverket. Pensionsstyrelsen
borde när som helst vara i stånd att fastställa, huru stort
belopp i pensionsavgifter, som borde gottskrivas en persons försäkringskonto.
Det kunde emellertid komma att inträffa, att pensionsavgift, som
påförts avgiftspliktig, icke genast kunde av honom uttagas, och det föreslagna
stadgandet avsåge att förhindra, att ovisshet i angivna avseende skulle
kunna allt för länge råda. Kommittén hade så mycket mindre hyst några
betänkligheter mot att föreslå ett dylikt stadgande, som fråga ju vore om
en begränsning, icke, såsom i avseende å skatten, av statens egen rätt utan
endast av dess verksamhet i dens intresse, som genom uraktlåtenhet att inbetala
pensionsavgift ådagalagt bristande förmåga eller vilja att bidraga till
tryggande av sin egen framtid.
Av några bland de myndigheter, som avgåvo yttrande över kommitténs
förslag, framställdes anmärkningar mot det föreslagna sättet för uppbörden
ävensom mot förslaget om kommunernas garanti för grundavgifterna. Så
anförde överståthållarämbetet bland annat, att kommunen ej hade mycket tillfälle
att inverka på och framkalla godvillig betalning av avgifterna. Att kommunen
det oaktat skulle iklädas ansvaret för den oguldna återstoden vore
hårt, åtminstone om, såsom förslaget tycktes förutsätta, någon pensionsförmån
icke, genom inbetalning efter uppbördsstämma^ skulle beredas kommunens
försumliga medlemmar. Kommunen komme då att sakna varje
direkt fördel av betalningens fullgörande. Visserligen skulle kommunen äga
rätt att i sin ordning uttaga avgifterna av de försumliga, men detta medgivande
syntes icke vara synnerligen mycket värt. Vad Stockholm anginge,
vore det önskvärt, att grundavgifterna liksom tilläggsavgifterna finge debiteras
och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. — Aven från några
av Konungens befallningshavande i länen förordades, att samtliga avgifter
måtte uppbäras i samband med kronoutskylderna, under det att andra länsstyrelser
uttalade sig för det av kommittén framlagda förslaget.
I det på berörda kommittébetänkande byggda lagförslag, varöver inhämtades
utlåtande från lagrådet, hade i nu förevarande hänseenden vidtagits
den ändring i förhållande till kommittéförslaget, att dels införts stadgande
om att Konungen skulle, där så prövades skäligt, äga för viss kommun förordna,
att jämväl uppbörden av grundavgifterna skulle verkställas i samband
Kungl. Maj:ts proposition nr II
med kronouppbörden, dels bestämmelsen om viss tid, inom vilken grundavgifterna
skulle uppbäras, blivit utesluten. I övrigt bibehölls kommitténs
förslag i fråga om sättet för uppbörd av grundavgifterna.
Föredragande departementschefen anförde angående det till lagrådet
remitterade förslaget i denna del:
»Vidkommande först frågan, huruvida alla avgifter böra debiteras och
uppbäras i samband med kronoutskylderna, så måste jag ansluta mig till
kommitténs förslag, att det är förenat med vissa fördelar, att grundavgiften
enligt nu framlagt förslag uppbäres inom och genom kommunen, mindre i
följd därav, att för kommunen föreslagits ansvarighet för dessa utskylder,
än därför, att kommitténs förslag synes vara en praktisk utväg. Uppmärksammas
bör nämligen, att antalet av dem, som skola betala denna grundavgift
allena, är synnerligen stort — över 80 % av de avgiftspliktiga — och
att dessa hittills icke varit uppförda till annan kronoskatt än, för vissa av
dem, personliga avgifter. Utfärdandet av kronodebetsedlar för alla dessa
skulle väsentligt öka arbetet hos vederbörande debiteringsmän. Det bör
också vara lättare att få in dessa avgifter, om kommunerna rörande dem få
tillfälle att ordna med uppbörden, såsom synes lämpligt, vare sig de upptagas
å kommunaluppbördssedlarna eller de eljest uttagas från särskilda
längder. Av betydelse för avgifternas utfående är också, att de ej behöva
betalas på eu gång. -—- —• — Jag anser således kommitténs förslag i förevarande
del vara lämpligt såsom regel och passa för flertalet kommuner.
Emellertid kan tilläventyrs i stora kommuner ett dylikt uppbördssätt vara
förenat med svårigheter, som böra föranleda en annan ordning. Vad av överståthållarämbetet
härutinnan anförts, synes mig äga den vikt och betydelse,
att man, med frånseende av en del av ovanberörda synpunkter, som tala
för kommitténs förslag oförändrat, bör på så sätt tillmötesgå eu önskan om
samtliga avgifters upptagande å kronodebetsedlarna, att möjlighet härtill
ges efter beslut i varje fall av Kungl. Maj:t.
Jag föreslår därför, att, med bibehållande av regeln att grundavgiften uppbäres
inom kommunerna, den kommun, som därom hos Kungl. Maj:t gör
framställning, må kunna, efter Kungl. Maj:ts prövning av de härför anförda
skälen, få uppbära grundavgiften i samband med kronouppbörden. Frågan
synes mig härmed kunna lösas på ett sätt, som bör kunna lämpa sig efter
de olika förhållandena inom olika kommuner. Givetvis måste i sammanhang
med ett sådant förordnande, som blott bör meddelas, då särskilda
skäl härför anförts, Kungl. Maj:t föreskriva de närmare bestämmelser, som
erfordras för verkställigheten, även om dessa i vissa avseenden avvika från
de i lagen för där upptaget fall angivna.»
Lagrådet anförde i sitt utlåtande i denna del bland annat följande:
Stadgande^ om uppbörden syntes icke med önskvärd tydlighet utmärka,
när eu avgift skulle anses vara erlagd å sådan tid, att den finge tagas i
beräkning vid pensionsbeloppets bestämmande. Kommunen, som ägde bestämma
den ordning, i vilken avgifterna borde erläggas, utsatte naturligtvis
viss tid, inom vilken avgiften i en eller flera terminer skulle vara inbetald.
Det vore möjligt, att eu avgiftspliktig, som försummat denna tid, komme
med sin avgift, innan kommunen inlevererat avgiftssumman till pensionsfonden,
eller måhända efteråt, men före insändandet av förteckningen till
pensionsstyrelsen. Givetvis kunde inom de särskilda kommunerna olika
uppfattning göra sig gällande, huruvida i dylika fall avgiften finge i förteckningen
upptagas såsom erlagd av den avgiftspliktige.
Lagrådet.
10
K- proposition
1913: 126.
Särskilda
utskottet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Enligt kommitténs förslag skulle de pensionsavgifter, kommunen liade
att uppbära, vara för varje år erlagda senast en månad före årets utgång.
Vid den förändring av stadgandet, som inom departementet vidtagits, både
icke utsatts någon sluttermin för uppbörden. Då det naturligtvis icke kunde
medgivas kommunen att uppskjuta denna ens någon avsevärd tid, sjntes
stadgande om sådan sluttermin erforderligt.
I anledning av vad lagrådet sålunda anfört infördes i det lagförslag i
ämnet, som genom proposition (nr 126) förelädes 1913 års riksdag, stadgande
om viss tid, inom vilken grundavgifterna senast skulle erläggas, vilken tid
därvid, utan närmare motivering, utsträcktes från den av kommittén föreslagna
tidpunkten, den 1 december, till den 1 april nästföljande år. Därjämte infördes
uttryckligt stadgande, avsett att utmärka, att endast avgift eller del
därav, som erlades före den inom kommunen bestämda uppbördstidens utgång,
finge medräknas vid bestämmande av avgiftspensionens storlek, och att
alltså vad som erlades av kommunen i ersättning för oguldna avgifter icke
finge därvid tagas i betraktande.
Omförmälda proposition behandlades i riksdagen av särskilt utskott, som
i sitt utlåtande (nr 1) förklarade sig anse, att Kungl. Maj ds förslag i nu
ifrågavarande delar i stort sett erbjöde en tillfredsställande och efter vårt
lands förhållanden väl avpassad anordning. Utskottet föreslog emellertid
vissa smärre ändringar, varigenom nu behandlade stadganden erhöllo den
lydelse, som sedermera lagfästes i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring.
Som motiv för sitt förslag om utsträckning av den tid, inom vilken grundavgifterna
skulle uppbäras, samt framflyttande av den tidpunkt, efter vilken avgifts
erläggande icke skulle inverka på pensionsbeloppets storlek, anförde utskottet:
»Den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma pensionsavgiften
skall vara erlagd, är i förslaget bestämd till utgången av mars
månad året efter det, under vilket avgiften påförts. I ett stort antal kommuner
torde denna tidsbestämning icke bereda svårigheter; på vissa orter
torde dessa avgifter t. o. m. kunna uppbäras redan samma år som de påförts.
För andra kommuner torde däremot den föreslagna tiden bliva väl
knapp. Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga i största
möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande har utskottet därför
föreslagit nämnda tidpunkts framflyttande till den 1 juli. En ytterligare
lättnad för de avgiftspliktige har utskottet ansett lämpligen kunna beredas
därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts tillgodoräknande uppställa,
icke, såsom det kungl. förslaget, att avgiften erlagts ''före uppbördstidens
utgång’, utan allenast att densamma erlagts före den 1 juli.»
Ur särskilda utskottets utlåtande må vidare här anmärkas det uttalandet,
att påtagligt vore, att det föreslagna debiterings- och uppbördssystemet med
ganska stor sannolikhet kunde förutses komma att i tillämpningen visa
brister och ofullständigheter, som krävde avhjälpande eller komplettering.
Särskilt under den första tiden skulle givetvis åtskilliga svårigheter göra
sig gällande. Det finge emellertid bliva framtidens sak att med ledning av
vunnen erfarenhet vidtaga de förändringar, som befunnits nödiga.
Kanyl. Maj:ts proposition nr Öl. I |
14 § i lagen flen 30 juni 1913 angående allmän pensionsförsäkring ändrades
redan år 1914 i anledning av kungl. proposition (nr 217). I nu förevarande
avseenden voro emellertid ändringarna allenast av formell natur och
föranleddes av ett uttalande av lagrådet, att den oklarhet och ofullständighet,
som vidlådde 14 § i dess ursprungliga fyllelse, påkallade en mera grundlig
omarbetning därav än som av Kungl. Maj:t först föreslagits.
Inom riksdagen har upprepade gånger framställts förslag om ändring
av 14 § i pensionsförsäkringslagen.
Redan vid 191(3 ars riksdag väcktes motion (II: 189) om utredning på
vad sätt och i vad man kommunerna kunde beredas lättnader i de utgifter,
som genom införandet av den allmänna pensionsförsäkringen åsamkats dem,
bland annat genom den kommunerna ålagda ansvarigheten för grundavgifterna.
Motionen blev emellertid, efter det pensionsstyrelsen meddelat, bland
annat, att styrelsen jämlikt av Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande redan
igångsatt en utredning angående sättet för uppbörden av pensionsavgifterna,
av riksdagen avslagen under hänvisning till att pensionsförsäkringen varit
i tillämpning allt för kort tid för att några allmänna slutsatser rörande dess
verkningar då ännu kunde dragas.
Vid 1922 års riksdag väcktes ånyo två motioner (II: 65 och II: 66) i denna
fråga, i vilka motioner yrkades, dels att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, om sådan ändring
i pensionsförsäkringslagen kunde vidtagas, att grundavgifterna komme att
uppbäras i samband med kronouppbörden och att kommunerna bleve
befriade från skyldigheten att till försäkringsfonden inbetala ett belopp,
motsvarande de avgifter, som icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda, och
dels att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag
till sådan ändring i 13 § av nämnda lag, att uppbörden av pensionsförsäkriugsavgifterna
icke förbleve uppdelad på två uppbördsmyndigheter, utan
att uppbörden av dessa avgifter uppdroges åt endast en uppbördsmyndighet.
Bland de skäl, som anfördes för dessa yrkanden, var, att gällande bestämmelser
förorsakade kommunerna mycket arbete och stora kostnader.
Uppbörden skulle lämpligare kunna anordnas i samband med den ordinarie
kronouppbörden. Utom den lättnad, som sålunda åstadkommes vid själva
debiteringen, följde sannolikt även ett bättre uppbördsresultat. För erläggande
av det ringa belopp, som grundavgiften till pensionsförsäkringen enbart
utgjorde, kunde man icke vänta, att de avgiftspliktiga skulle vidtaga
några särskilda åtgärder, om de bodde på något större avstånd från själva
uppbördslokalen. Det vore också en känd sak, att större rest, procentvis
räknat, uppstode på pensionsgrundavgifterua än på kommunal- eller kronoutskylder.
Samma förhållanden gjorde sig gällande vid indrivningen. Man
kunde icke vänta, att en fjärdingsman eller annan indrivningsförrättare skulle
gå långa vägar, kanske miltals, för att söka personer på en avgift på
några kronor. Det kunde ofta vara en besparing för honom att själv erlägga
avgiften hellre än att söka upp den avgiftsskyldige för att utkräva
beloppet.
Tidigare
ändrings
förslag.
Pensions
styrelsens
framställning.
Det nuvarande
systemets
olägenheter.
12 Kungl. Maj-.ls proposition nr Öl.
Sedan pensionsstyrelsen i infordrat utlåtande över motionerna erinrat,
bland annat, att den av Kungl. Maj:t den 11 oktober 1920 tillsatta kommittén
för socialförsäkringens organisation jämväl hade att verkställa utredning
och avgiva förslag beträffande grunderna för socialförsäkringen och
följaktligen syntes böra upptaga till prövning även spörsmålet om kommunernas
ansvarighet för grundavgifterna, hemställde andra lagutskottet i utlåtande
(nr 7), under hänvisning till att de i motionerna väckta frågorna
sålunda redan vore föremål för utredning, att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan godkändes av riksdagen.
Efter denna redogörelse för gällande bestämmelser och deras tillkomst
m. m. övergår jag till pensionsstyrelsens nu förevarande framställning.
Pensionsstyrelsen har däri förklarat sig anse de sålunda för närvarande
gällande bestämmelserna om uppbörd av grundavgifterna för pensionsförsäkringen
vara behäftade med vissa brister. Styrelsen anför härom:
»De nu gällande bestämmelserna om påföring, uppbörd och redovisning
av pensionsavgifterna hava visat sig medföra olägenheter i åtskilliga avseenden.
I inånga fall äro de i avgiftsförteckningarna förekommande identifieringsuppgifterna
oriktiga eller ofullständiga och saknas tillförlitliga uppgifter om
inflyttning. Ofta visar det sig, att olikheter förefinnas mellan de i förteckningarna
antecknade tilläggsavgifterna och de, som äro upptagna i taxeringslängderna,
efter vilka uppbördsboken utskrives. .Härjämte förekommer,
att anteckningarna i förteckningarna om erlagda avgifter ej alltid äro riktiga.
En synnerligen stor olägenhet är, att i lagen saknas bestämmelse om tid,
då stämma för uppbörd av grundavgifterna senast skall äga rum. I detta
avseende finnes ej annan bestämmelse än att sådan avgift skall vara betald
senast före utgången av juni månad året efter avgiftspåföringen för att tillgodoräknas
avgiftsbetalaren. Föreskrift saknas även om tid för avlämnandet
av restlängd. Följden bär ock blivit, att i många fall uppbördsstämma utsatts
så sent, att indrivning av resterande avgifter ej kunnat äga rum inom
respittiden. Det har till och med inträffat, att uppbördsstämma hållits
först under juni månad och ändå senare, till och med så sent som under
oktober, och att restlängd sålunda avlämnats först därefter. De avgifter,
som i dylika fall indrivits, hava väl kommit kommunen till godo men däremot
ej den försäkrade, oaktat hans försummelse kanske varit ganska förlåtlig,
då kommunen anordnat uppbörden på ett mindre praktiskt sätt.
Gällande bestämmelser om tid för inleverering till pensionsstyrelsen (pensionsförsäkringsfonden)
av erlagda grundavgifter och om skyldigheten att
gälda ränta för försummad leverans av sådana avgifter hava ej sällan givit
anledning till eu tidsödande utredning med mången gång mindre tillfredsställande
resultat. De kommunala uppbördsmyndigheterna äro skyldiga att
i den till avgiftsförteckningen hörande summeringslängd angiva de dagar,
då uppbördsstämma hållits, och därvid influtet belopp. I regel kan pensionsstyrelsen
ej kontrollera dessa uppgifter, men då i enstaka fall jämförelse
kunnat göras exempelvis med uppgift om uppbördsstämma å debetsedel,
som i samband med pensionsansökau kommit styrelsen till hända,
hava de båda uppgifterna ej sällan brustit i överensstämmelse. Till svar å
anmärkningar, som i dylika fall framställts från pensionsstyrelsens sida,
hava vederbörande såsom förklaring velat göra gällande, att vid beräkning
av tiden för inleverering uppbördsstämma!! bör anses avslutad först, när
Kumjl. Maj ds proposition nr 1)1. ]•]
uppbördsmyndigheten — efter att hava sökt under hand fa in största möjliga
avgiftsbelopp — uppgör och avlämnar restlängd. I åtskilliga fall har
uppbördsstämma!! uppgivits vara avslutad först med utgången av juni.
Pension sstyrelsen liar vidare under nuvarande förhållanden mycket liten
^aöjligliet att kontrollera avlämnandet av tilläggsuppgifter. Dessa inkomma
även mycket ojämnt, vilket haft till följd, att årligen åtskilliga tusen kronor,
som i laga tid erlagts, ej kunnat tillgodoföras avgiftsbetalarna.»
Pensionsstyrelsens av dessa skid framlagda förslag till ändrade bestämmelser
om uppbörden av grundavgifterna innebär, att uppbörd, som verkställes
av kommun, skall vara avslutad före den IG december det år, då avgifterna
påförts. Avgift, som icke erlagts senast den dag, då enligt beslut
av kommunen uppbörden skall vara avslutad, skall uppföras å restlängd, som
före årets slut slätt avlämnas för indrivning. Ändring föreslås däremot icke
i bestämmelsen, att allt, som före utgången av juni månad påföljande år
erlagts i grundavgift, skall tagas i beräkning vid bestämmande av avgiftspensionens
belopp. Pensionsstyrelsen föreslår, att de för genomförande av
dess förslag i denna del erforderliga nya stadgandena skola införas i stället
för fjärde stycket i nu gällande 14 §.
I motiven till sitt förslag i nu berörda avseenden anför pensionsstyrelsen
till en början, att styrelsens förslag icke innebuie några ändringar i de
principiella grunder, på vilka pensionsförsäkringen vilade. Styrelsen förutsatte
sålunda, bland annat, att upjibörden av pensionsavgifterna förbleve i
huvudsak fördelad pa sätt förut vore fallet och att kommunens ansvarighet
för grundavgifterna bibehölles. Angående skälen för att styrelsen ej föreslagit
någon ändring härutinnan anför styrelsen:
»Jämväl frågan om förläggande av uppbörden av grundavgifterna till kronouppbörden
bär vant föremål för övervägande. Såsom förut nämnts, äger
Konungen för viss kommun förordna, att uppbörden av ifrågavarande avgifter
skall verkställas i samband med kronoutskylderna. Att generellt föreskriva
en sådan anordning synes dock ej vara lämpligt med liänsvn till
kommunernas ansvar för dessa avgifter, och i alla händelser torde böra avvaktas
resultatet av. utredningar angående uppbörd av kommunalutskylderna
genom kronouppbördsmyndiglieternas försorg.»
En ytterligare anledning att lata tills vidare anstå med denna fråga vore
enligt pensionsstyrelsen den utredning av spörsmålet om eu förenklad och
enhetlig organisation av socialförsäkringen, som uppdragits åt socialförsäkringskommittén.
Styrelsen erinrar vidare om förenämnda, vid 1922 års riksdag i frågan
väckta motioner samt om sitt över dessa avgivna utlåtande, i vilket styrelsen
bland annat papekat, att en överflyttning av uppbörden av grundavgifterna
till kronouppbörden komme att medföra ökade kostnader för statsverket.
Vad särskilt landskommunerna anginge, hade styrelsen anfört, att om uppbörden
av grundavgifterna verkställdes i samband med kronouppbörden,
detta innebure, att densamma lades direkt under länsstyrelserna med förmedling
av postverket, i stället för att eljest vederbörande uppbördsmyndighet
Pension sst
yreisens
ändrings -förslay.
Motiv till
pensionsstyrelsens
ändringsförslag.
14
Kungl. Maj ds proposition nr 91.
inom varje särskild kommun ombesörjde och övervakade uppbörden. Det
vore att befara, att en dylik anordning skulle komma att medföra vissa
praktiska olägenheter och verka ogynnsamt på uppbörden av avgifterna.
Styrelsen anför i sitt nu förevarande betänkande vidare, att en olägenhet
med nuvarande system hade varit det icke obetydliga besväret med indrivning
av restförda grundavgifter. Därest emellertid, såsom styrelsen nu
föresloge, restlängd å grundavgifterna avlämnades ungefär samtidigt med
restlängden å kronoutskylder, syntes en icke oväsentlig lättnad beredas indrivningsmyn
digheterna.
Såsom mera speciell motivering till sitt förslag om tillbaka flyttande av
uppbördstiden yttrar pensionsstyrelsen vidare i huvudsak följande:
»Restantierna å grundavgifterna utgjorde, enligt senast tillgänglig statistik,
sammanlagt för hela riket för år 1919 1,350,000 kronor och för år 1920
1,460,000 kronor. Med restantierna avses därvid de påförda avgiftsbelopp,
som icke blivit av de avgiftspliktiga erlagda före respittidens utgång. Pensionsstyrelsen
saknar i allmänhet kännedom om resultatet av den indrivning,
som verkställts efter respittidens utgång, men vissa inom styrelsen
vidtagna specialundersökningar giva stöd åt den uppfattningen, att de avgiftsbelopp,
som kommunerna efter respittidens utgång lyckas utkräva av
de försumliga, torde i verkligheten rätt betydligt minska ovan angivna restantiesummor.
Såsom belysande för, vilken betydelse en tidigare utsatt uppbördsstämma
kan äga för att uppbörden av grundavgifterna skall leda till det med pensionsförsäkringen
avsedda resultatet, må anföras förhållandena i Stockholm
och Norrköping. I Stockholm uppburos före år 1919 en del grundavgifter
först på första kom munaluppbördss täln man i mars. Restantierna utgjorde
då årligen 28 % eller däröver. Från och med år 1919 uppbäras alla grundavgifter
i Stockholm i samband med kronoutskylderna, sålunda före årets
utgång. I samband härmed nedgingo restantierna betydligt, nämligen för
år 1919 till cirka 18 %, vilket huvudsakligen torde böra tillskrivas den omständigheten,
att med den nya anordningen flera avgifter lmnno indrivas
före den 1 juli. För år 1920 ökades visserligen på grund av den allmänna
depressionen restantieprocenten något, dock ej till mer än 21 %. — I Norrköping
hölls uppbördsstämma för uppbärande av grundavgifterna för år 1918
i mars 1919 och för år 1920 i september 1920. Restantieprocenten var för
år 1918 cirka 49 och för år 1920 endast 25, d. v. s. ungefär hälften så stor.
Det synes pensionsstyrelsen vara av behovet påkallat, att i pensionsförsäkringslagen
införes stadgande, att uppbördsstämma skall hållas och restlängd
vara avlämnad inom viss tidpunkt så vald, att även indrivningsarbetet
kan vara till väsentlig del slutfört före respittidens utgång den 30 juni. Då
nu erfarenheten visat, att en tid av sex månader i allmänhet är tillräcklig
men ofta även nödvändig för indrivningsarbetets avslutande i normala fall,
har det förefallit styrelsen vara i varje händelse ur denna synpunkt lämpligt,
att den tidpunkt, inom vilken restlängd senast skall vara avlämnad,
förlägges till årsskiftet. Tidsfristen för uppbördsstämmans hållande bör då
naturligen utgå något tidigare, förslagsvis vid december månads mitt.
Styrelsen har i allt fall ansett, att tidpunkten för restlängdens avlämnande
icke bör sättas senare än vid årsskiftet. Om så sker, måste nämligen
av samma skäl, som ovan framhållits, i försäkringens eget intresse
Kunyt. Maj;ts proposition nr .97. 15
respittiden för _ avgifternas erläggande utökas med lika läng tid utöver den
30 juni samt i samband därmed även tidpunkten för förteckningarnas insändande
till pensionsstyrelsen i motsvarande grad framskjutas. Enligt nuvarande
bestämmelser skola förteckningarna insändas till styrelsen före den
1 september året efter avgiftspåföringen. I full insikt om de kitt förstådda
olägenheterna av att mer än nödigt uppskjuta denna tidpunkt bär man
fixerat densamma så tidigt som redovisningsarbetet över huvud taget medgivit.
Förteckningarna inkomma ock till styrelsen i regel först vid september
månads ingång. Då det är av vikt," för att arbetskostnaderna skola
hållas inom rimlig marginal, alt de till styrelsen inkommande förteckningarna
innehålla så fullständig redovisning som möjligt, har styrelsen emellertid
i samband med vissa förslag i dylikt syfte sett sig nödsakad att föreslå,
att sistnämnda tidpunkt framflyttas till september månads mitt. Om
densamma skulle ytterligare nämnvärt framskjutas, kommer detta att medföra
tämligen allvarliga olägenheter för granskningsarbetet.
Det torde redan av vad förut anförts framgå, att, därest här ovan förordade
anordning genomföres, så att restlängd skall avlämnas före årets utgång,
kommer resultatet av avgiftsbetalningen att bliva vida mer effektivt för de
försäkrade än med nuvarande bestämmelser. För att vinna närmare upplysning
rörande denna fråga har styrelsen företagit en utredning angående
uppbördsresultatet för år 1920^ med hänsyn till, huruvida uppbördsstämma
hållits före, resp. efter årsskiftet. Denna utredning ger helt visst en god
ledning för frågans bedömande. Fullt upplysande kan den emellertid ej få
anses vara, enär det dels — såsom redan ovan anmärkts — i några fall
torde hava förekommit, att vederbörande kommun såsom tidpunkt för uppbördsstämma^
avslutande angivit den dag, då uppbörd smyndiglic t en —
efter att hava sökt under hand få in största möjliga avgiftsbelopp — uppgjort
och avlämnat restlängd, dels åter i andra fall torde förhålla sig så.
att uppbördsstämman visserligen avslutats å den dag, som av kommunen
uPPgivi^s! men att rostlängden avlämnats till indrivningsmyndigheten först
vid en senare tidpunkt, i några fall kanhända först flera månader senare.»
Resultatet av den sålunda förebragta utredningen föreligger i en tabell,
vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag
(bilaga B).
Av tabellen framgår, att för år 1920 ett mycket stort antal kommuner,
nämligen 1,748 med ett påfört grundavgiftsbelopp av sammanlagt nära 8
miljoner kronor, redan funnit det vara fördelaktigt att förlägga uppbörden till
tidpunkt före årsskiftet, under det att antalet kommuner, där uppbörden verkställdes
efter årsskiftet, allenast upjjgick till 775 med ett påfört grundavgiftsbelopp
av omkring 2 Vs miljoner kronor. Vad angår resultatet av uppbörden,
alltefter den olika tidpunkten för densamma, framgår av tabellen, att restantierna
uppgingo i de kommuner, där uppbörden verkställdes före årsskiftet, till 13.8 %
och i de andra kommunerna till 16.2 % av det sammanlagda beloppet av de
påförda avgifterna. I mindre kommuner synes restantiernas storlek i stort sett
vara oberoende av tidpunkten för uppbördsstämman; så uppgingo exempelvis i
de kommuner, där det påförda avgiftsbeloppet ej uppgått till 2,000 kronor,
de genomsnittliga restantierna, i kommuner med uppbörd före årsskiftet
till 4.3 % och i andra kommuner till 4.7 %) därvid dock är att märka, att i fråga
om enbart studskommuner motsvarande procenttal voro 3.8. respekt]''ve 14.i.
Utredning
angående
uppbörds
resultatet.
Ytterligare
motivering för
pensionsstyrelsens
förslag.
16 Kungi. Maj ds proposition nr 91.
Beträffande kommuner, större än nyss sagts, äro procenttalen för restantierna
genomgående betydligt högre för de grupper av kommuner, där uppbörden
skett efter årsskiftet. Det är alltså för dessa grupper, som omfatta
tillsammans 354 kommuner med ett påfört grundavgiftsbelopp år 1920 av
sammanlagt 1.87 miljoner kronor och ett restantiebelopp av ungefär 350,000
kronor, som den föreslagna reformen skulle bliva av betydelse. Det må i
detta sammanhang framhållas, att — såsom också pensionsstyrelsen påpekat —
ju större en kommun är, desto längre tid kräver naturligen i allmänhet
indrivningen och desto större betydelse för indrivningsresultatet vid respittidens
utgång får följaktligen tidpunkten för uppbördsstämman.
Till belysande av verkningarna av de olika uppbördstiderna har inom
pensionsstyrelsen vidare upprättats en P. M. angående uppbörden av pensionsavgifter
inom Norrbottens län, vilken P. M. torde som bilaga (bilaga C)
få fogas vid statsrådsprotokollet.
Pensionsstyrelsen angiver härefter skälen för att styrelsen ej velat föreslå en
ännu tidigare slutpunkt för uppbörden och yttrar därom:
»Om det i allmänhet för att erhålla ett gott resultat beträffande den avgiftsbetalning,
som kommer de försäkrade till godo, torde vara nödvändigt
att tiden för restlängdens avlämnande begränsas till årsskiftet, så torde det
å andra sidan ej heller föreligga några mera avgörande positiva skäl för att
vilja göra begränsningstiden ännu kortare. Det är visserligen givet, att särskilt
med hänsyn till den stora flyttningsfrekvensen i vårt land uppbördsresultatet
i allmänhet bör bliva bättre, ju tidigare uppbördsstämma kan
hållas efter det förteckningen, som utgör primärlängd för uppbörden, blivit
upprättad. I ett ganska betydande antal kommuner har det emellertid, såsom
ovan anförts, visat sig vara ett önskemål hos uppbördsmyndigheten
att efter den officiella uppbördsstämma^ avslutande under någon tid få
söka under hand inkassera avgifter av kommunens invånare, innan restlängden
avlämnas. En dylik anordning är naturligtvis i regel endast till gagn
för försäkringen.»
Pensionsstyrelsen anför ytterligare som motivering för sitt förslag i
denna del:
»Bland de övriga fördelar, som skulle vinnas med eu sådan anordning,
må bland annat nämnas, att det ej vidare skulle kunna inträffa att, såsom
nu stundom sker, en avgift förfaller till betalning först efter den tidpunkt,
då en person på grund av uppnådda 67 år är berättigad till pension för
avgiften i fråga.
Det bör i detta sammanhang måhända även erinras om bestämmelserna
i 9 § pensionsförsäkringslagen rörande minskning av pensionstillägget för
den, som visat uppenbar försumlighet i fullgörandet av sin avgiftsplikt. Det
förekommer ej sällan, att enligt vederbörande sökandes egen uppgift samtliga
avgifter erlagts, medan i verkligheten endast avgifter för ett eller annat
år finnas i styrelsens kortregister antecknade såsom av honom erlagda. I
många fall torde därvid sökandens uppgift vara lämnad i fullkomligt god
tro; avgifterna hava, med nuvarande system, indrivits det ena året efter, det
andra före juni månads utgång. För allmänheten torde det i regel vara
mycket svårt att förstå den skillnad detta haft i påföljd; desto hellre som
det, åtminstone när det gäller de ekonomiska skyldigheterna till det allmänna.
Kimgl. Maj:ts proposition nr 91. 17
torda vara eu tämligen utbredd åskådning, att dessa äro på ett fullt tillfredsställande
sätt fullgjorda, om blott vederbörande utskylder erlagts till
lndrivriingsmyndiglieten. Givetvis böra även bär berörda synpunkter tala
för eu anordning, vilken såsom den föreslagna möjliggör eu tidigare indrivning.
»
Pension,sstyrelsen bär i sin om förmälda skrivelse jämväl framlagt förslag
till vissa ändrade administrativa författningar. Av dessa förslag synas endast
följande äga omedelbart samband med styrelsens nu närmast behandlade
förslag angående ändrade bestämmelser för den kommunala uppbörden av
giundav gifter, nämligen dels förslag angående tillägg till den s. k. restindrivningsförordningen
av innebörd, att restlängd över grundavgifter skulle innehålla
en kolumn för anteckning om tidpunkten, då avgift erlagts, dels och
föi slag till nya stadganden i stället för den nu gällande kungörelsen av den
10 april 1915 (nr 115) angående redovisning och inbetalning av pensionsavgifter
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt sistnämnda förslag
skulle det åligga den kommunala uppbördsmyndigheten att, sedan kommunal
uppbördsstämma hållits för uppbörd av grundavgifter, förr utgången
av det år, under vilket avgifterna påförts, insätta influtna avgifter å något av
riksbankens kontor för att tillgodoföras pensionsstyrelsens giroräkning vid
riksbankens huvudkontor. I övrigt skulle bestämmelserna i sistnämnda hänseenden
i huvudsak bliva av samma innehåll som de nu gällande och i det
föregående återgivna.
Till motivering för sitt förslag angående ändring av tiden för kommunernas
inleverering av uppburna grundavgifter har pensionsstyrelsen anfört
följande:
»Såsom förut nämnts, hava bestämmelserna om redovisning och inleverermg
av de vid uppbördsstämma inom kommun influtna grundavgifter vållat
åtskilliga olägenheter och besvär. Begränsas tiden för uppbördens förrättl1.
1 den 16. december, bör i samband därmed stadgas en för alla lika
J.. inleverering av influtna grundavgifter, och bör i sådant avseende
lämpligen föreskrivas, att vid uppbörden influtna sådana avgifter skola inIev^e™s
före årets utgång. Därigenom vinnes även, i motsats mot vad nu
f;1'' :forhållandet, vid de försäkringstekniska beräkningarna en fastare hållpunkt
beträffande den tid, då avgifterna inlevereras. Visserligen kan med en sådan
a!10.r<‘nmhr inträffa, att, om uppbördsstämma äger rum jämförelsevis tidigt
pa hösten, kommunen erhåller någon räntevinst på de uppburna avgifterna.
Da emellertid denna räntevinst under alla förhållanden blir tämligen obetydhg,
bor liamnda omständighet knappast giva anledning till någon allvarligare
invändning mot förslaget. Snarare torde det få anses förmånligt, om
man därigenom kan stimulera kommunerna att hålla tidig uppbördsstämma
särskilt därest uppbördsmyndigheten, i enlighet med nu i en del kommuner
förekommande praxis, söker att själv även efter stämman under hand inkassera
resterande avgifter. Väsentligt är för övrigt i förevarande hänseende
att avgifterna i genomsnitt komma att inlevereras avsevärt tidigare med de
nya bestämmelserna än med de gamla och att förut påpekade tidsödande utredningar
om tidpunkten för uppbördsstämmas avslutande m. in. ej längre bliva
erforderliga.»
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 81 höft. (Nr 91_92)
Pensionsstyrelsens
förslag till
administrati
va författningar.
Ti 25 2
18
Deltagande i
handläggningen
inom
pensionsstyrelsen.
Särskilt yttrande
inom
pensionsstyrelsen.
Avgivna
utlåtanden
över pensionsstyrelsens
framställning.
Översikt.
Läns
styrelserna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Yid det sammanträde inom pensionsstyrelsen, då beslut fattades om avgivande
av förevarande framställning, närvoro generaldirektören af Jochnick
samt byråcheferna Enbom, Dickman, Stridsberg och Telander. Av de till
styrelsens biträde förordnade sakkunniga hade landshövdingen S. H. Kvarnzelius,
hemmansägaren P. Nilsson och fröken Ebba Wedberg deltagit i ärendets
behandling och tillstyrkt ifrågavarande förslag.
Vid uppgörande av föreliggande förslag hade pensionsstyrelsen därjämte
rådfört sig med, bland andra, häradsskrivaren i Gripsholms fögderi av
Södermanlands län K. J. A. Söderlund samt landsfiskalen i Älvkarleby distrikt
av Uppsala län S. E. P. Magni, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande deltagit i
styrelsens överläggningar. Båda hade förklarat sig icke hava något att erinra
mot förslagen, som enligt deras mening vore ägnade att åstadkomma förenkling
och reda i avseende å pensionsavgifternas påföring, uppbörd och
redovisning.
Generaldirektören af Jochnick anmälde vid ärendets behandling i pensionsstyrelsen
särskilt yttrande till protokollet. I detta yttrande, vilket torde
få som bilaga (Bilaga D) fogas vid statsrådsprotokollet, yttrade generaldirektören
af Jochnick på närmare anförda skäl, att han anslutit sig till
det förslag om en mera avsevärd förkortning av den ordinarie uppbördstiden,
som avsåges med pensionsstyrelsens framställning, då en sådan förändring,,
så vitt generaldirektören kunnat finna, ägde goda förutsättningar att i stort
sett bereda såväl de försäkrade som kommunerna beaktan svärda fördelar. Men
denna anslutning hade skett endast under den förutsättning, att man kunde
förvänta, att Kungl. Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar
om upptagande av grundavgifter i samband med krön o utskyld er na från
kommuner, vilka genom förändringen drabbades av olägenheter. Sannolikt
måste man räkna med ett flertal dylika ansökningar.
Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de utlåtanden, som, enligt
vad jag nyss anfört, infordrats över pensionsstyrelsens förslag, i den del
detsamma avser föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden.
av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter.
Förslaget har i remitterade delar i stort sett vunnit anslutning från de
hörda myndigheternas sida. Av länsstyrelserna är det endast två, nämligen
de i Göteborgs och Bohus samt i Västerbottens län, som helt avstyrkt
förslaget, varjämte länsstyrelsen i Väster narri ands län avgivit ett, under viss
förutsättning, avstyrkande utlåtande samt vissa länsstyrelser såsom en bättre
lösning förordat andra utvägar eller framställt ändringsförslag i detaljerna.
Samtliga domkapitel, med undantag av det i Härnösand, hava tillstyrkt förslagets
genomförande eller lämnat detsamma utan erinran. Samma är förhållandet
med det stora flertalet av de kommuner, som avgivit yttrande i
ärendet.
Utav flera av de länsstyrelser — till antalet sexton, däri inräknat överståthållarämbetet
— vilka utan varje erinran tillstyrkt förslaget, vitsordas
Kungl. Majas proposition nr Öl. 19
livligt behovet av sådana bestämmelser som de av pensionsstyrelsen föreslagna.
Sålunda anför länsstyrelsen i Blekinge län, att, då de i förslaget anmärkta
bristerna i fråga om grundavgifternas indrivning och redovisning vore mycket
påtagliga och vållade avsevärda olägenheter för såväl de försäkrade som
vederbörande myndigheter, länsstyrelsen ansåge den föreslagna ändringen
både nyttig och nödig och därför tillstyrkte densammas skyndsamma genomförande.
Länsstyrelsen i Örebro län finner de föreslagna bestämmelserna väl ägnade
att till båtnad for såväl de skattskyldiga som kommunerna medföra snabbare
och effektivare indrivning och förordar därför livligt förslagets godkännande.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner likaledes de föreslagna lagändringarna
lämpliga och av behovet jJåkallade. Från kommunernas sida borde några
svårigheter ej möta att iakttaga ifrågavarande tider, och det torde lända
kommunerna till ej obetydlig ekonomisk fördel, att indrivningen av grundavgiftema
skedde så fort som möjligt efter deras påförande.
... VlSSa länsstyrelser ansluta sig, såsom antytt, till förslaget endast under
förutsättning att andra, såsom mera önskvärda framhållna förändringar i
sattet för uppbörden av ifrågavarande avgifter för närvarande icke skulle
befinnas lämpliga.
Sa ifrågasätter länsstyrelsen i Västmanlands län, huruvida icke föreskrift
borde meddelas, att grundavgifterna skulle debiteras och uppbäras i sammanhang
med kronoutskylderna, då ett genomförande av pensionsstyrelsens
förslag syntes medföra, att uppbörden av grundavgifterna komme att till
tiden sammanfalla med kronouppbörden. Länsstyrelsen ifrågasätter även, om
icke förevarande ärende hade så pass nära sammanhang med det enligt
Kungl. Maj.ts beslut den 23 maj 1924 åt särskilda sakkunniga, de s. k. uppbordssakkunniga,
givna uppdraget att verkställa utredning om åtgärder för
avagabrmgande av en rationell skatteuppbörd, att ärendet borde till dem
overlamnas för att tagas i beaktande vid avgivandet av deras utlåtande. Länsstyrelsen
förklarar sig emellertid icke hava något -att erinra mot förslaget,
därest Kungl. Maj:t skulle finna, att uppbörden av grundavgifterna borde
såsom hittills vara en kommunernas angelägenhet.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, att pensionsstyrelsens förevarande
förslag måtte upphöjas till lag, men att dessförinnan måtte övervägas möjligheten
och lämpligheten av att till undvikande av särskild uppbördsstämma
for ifrågavarande avgifter dessa uppbures i samband med kronoutskylderna.
Det vore nämligen icke uteslutet, att det för eu del kommuner skulle innebära
en nackdel att nödgas mot deras vilja anordna särskild uppbördsstämma
pa hösten allenast för uppbärande av grundavgifterna.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län vitsordar, att en tid av sex månader
erfordras för indrivning av uppbördsresterna, men anför, att om pensionsstyrelsens
ifrågavarande förslag icke skulle kunna genomföras, utan att sam
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
tidigt medgivande lämnades ett flertal kommuner att få grundavgifterna
debiterade i samband med kronoutskylderna, förslaget avstyrktes, enär
kronans redogörare icke skäligen syntes böra åläggas vidare besvär med
försäkringsavgifterna, än som redan ålåge dem.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs län liava anslutit
sig till huvudtanken i förslaget, att föreskrifter borde meddelas om viss
sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna och avlämnande
av restlängd över sådana avgifter, men uttala avvikande mening beträffande
lämpligheten av de föreslagna tiderna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda intet att erinra mot förslaget
om den 15 december såsom sista dag för uppbörden men förordar ett framflyttande
av sluttiden för grundavgiftsrestlängdens avlämnande till den 15
januari. Länsstyrelsen anför därutinnan följande:
Det torde för åtskilliga landskommuner med begränsade kommunala arbetskrafter
samt för stadskommuner med gemensamma funktionärer för den
statliga och den kommunala uppbörden kunna uppstå svårigheter att till
årsskiftet medhinna restlängdens upprättande och avlämnande. I den mån
sådana svårigheter skulle inställa sig, komma troligen vederbörande kommun
att göra framställning om grundavgifternas upptagande i samband med
kronouppbörden, varigenom sålunda oguldna sådana avgifter skulle komma
att ingå i landskontorets restlängder över kronouppbörden. Erfarenheten
från de år, under vilka det nuvarande uppbördssätt beträffande kronoutskylder
pågått, hade för länets vidkommande givit vid handen, att restlängderna
i allmänhet icke kunde avsändas till landsfiskalerna förr än omkring
den 10 januari, och förhållandet torde vara detsamma i flertalet andra län.
Då en landsfiskal av erfarenhet visste, att många av dem, som vore upptagna
i restlängden över oguldna grundavgifter, även återfunnes i kronorestlängden,
komme han givetvis att avvakta kronorestlängdens ankomst för att samtidigt
befordra båda längderna till verkställighet. Med bifall till den av länsstyrelsen
föreslagna framflyttningen av tiden för avlämnande av restlängd över
grundavgifterna skulle kommunerna knappast behöva anlita utvägen med
grundavgifternas inbetalning i samband med kronouppbörden. Denna utväg
vore nämligen icke att förorda, bland annat därför att tiden för landskontorets
arbete med restlängdernas upprättande därigenom skulle komma att ytterligare
förlängas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter, huruvida icke den korta tid av
fjorton dagar, som vore anslagen för restlängds avgivande, borde kunna
förlängas till åtminstone en månad, då arbetet, särskilt i städerna, vid slutet
av året brukade vara rätt så betungande för de kommunala myndigheterna.
Uppbördsstämma syntes under sådana förhållanden kunna utsättas att hållas
före den 1 december.
Samma erinran framställes av länsstyrelsen i Södermanlands län.
Länsstyrelsen i Jönköpings län slutligen framhåller såsom ett önskemål, att
de grundavgifter, som icke erlagts den dag, då enligt kommunens beslut
uppbörden skall vara avslutad, men som erläggas, innan restlängden utsändes
för indrivning, uteslutas ur restlängden eller att eljest beträffande dylika
avgiftsposter där antecknas, att de gnidits.
Kungl. jlfaj:ts proposition nr Hl. 21
De avstyrkande utlåtandena från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
samt Västerbottens län innehålla i huvudsak följande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vitsordar, att otvivelaktigt mycket
skulle vinnas genom en sådan anordning som den föreslagna, men anser
sig på grund av de därmed förknippade olägenheterna, onödigt arbete och
onödiga kostnader, icke kunna förorda bifall till förslaget. Länsstyrelsen
anför vidare:
De kommunala myndigheterna skulle genom förslaget nödgas att hålla
särskild uppbördsstämma samt utfärda särskilda debetsedlar å dessa avgifter.
De avgiftspliktiga skulle hava att inställa sig å ännu en uppbördsdag på
året. Det syntes därför vara att befara, att den direkta uppbörden,''särskilt
å landsbygden, skulle giva sämre resultat än hittills, även om sedermera
genom den längre tiden för restindrivningen totalresultatet skulle bliva
bättre än för närvarande. Onödiga kostnader skulle jämväl uppkomma genom
särskilda debetsedlars tryckning och utskrivande. Länsstyrelsen liölle före,
att den rätta lösningen av denna fråga skulle vinnas genom föreskrifter
om dessa avgifters debitering och indrivning i sammanhang med kronoutskylder.
Samma uppfattning kommer till uttryck i utlåtandet från länsstyrelsen i
Västerbottens län, vilken anser förslaget om grundavgifternas upptagande i
sammanhang med kronouppbörden vara av den vikt, att utredning borde
ske därom, innan pensionsstyrelsens förevarande förslag företoges till avgörande,
och hemställer, att i avbidan på den utredning, som torde komma
att förebringas av de uppbördssakkunniga, p e n si on s s tyr els e n s föreliggande förslag
icke måtte för närvarande föranleda vidare åtgärd.
Länsstyrelsen ingår emellertid på frågan om förslagets lämplighet i och
för sig och anför därom, att, enligt imder år 1923 verkställd Utredning, av
länets 29 kommuner 16 hade sin uppbörd av grundavgifterna så ordnad, att
desamma upptoges i samband med uppbörden av kommunala utskylder
under februari—mars månader året efter det, då grundavgifterna debiterats.
En annan grupp av kommuner, städer och mera tätt befolkade samhällen
med rörlig befolkning, hade emellertid uppbörden ordnad på särskilda uppbördsstämmor
under senare hälften av det år, då avgiftspåföringen ägt rum.
Länsstyrelsen ansåge det vanskligt att yttra sig om vilkefdera systemet som
ur skattebetalningssynpunkt vore att föredraga, Erfarenheten från Västerbottens
län berättigade emellertid icke utan vidare till det antagandet, att
en uppbörd samma år avgifterna påförts skulle vara att städse föredraga.
Tvärtom uppvisade uppbördsresultaten från en stor del av länets kommuner,
särskilt jordbruksdistrikten, som verkställt uppbörden å det efterföljande
årets första kommunala uppbördsstämma, mycket gynnsamma resultat. Det
kunde vidare ifrågasättas, om med nuvarande system för indrivning av
restantier avlämnandet en eller annan månad tidigare än för närvarande av
restlängclen å grundavgifterna skulle kunna i beräknad grad förbättra resultatet
av indrivningen. Möjligheten av en snabb och effektiv indrivning av
restantier vore givetvis beroende bland annat på om indrivningsmyndigheterna
hade tillgång till tillräckligt stor personal. Indrivningsarbetet måste
också läggas så, att den skattskyldige verkligen hade möjlighet att betala
utskylden.
22
Landsoch
stadskommwncr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Yttranden från kommuner kava i större omfattning inkommit från Stockholms
(28), Skaraborgs (182), Värmlands (79), Kopparbergs (59), Västernorrlands
(55), Jämtlands (52) och Västerbottens län (25). Ett mindre antal
yttranden har dessutom avgivits från vart och ett av Södermanlands (3),
Kronobergs (5), Gotlands (4), Kristianstads (5) och Hallands län (9).
Av de avgivna yttrandena har det övervägande antalet, eller sammanlagt
omkring 375, gått i rent tillstyrkande riktning, nämligen från Stockholms
län 27, Södermanlands län 2, Kronobergs län 2, Gotlands län 3, Kristianstads
län 4, Hallands liin 6, Skaraborgs län omkring 135, Värmlands län omkring
60, Kopparbergs län 40, Västernorrlands län omkring 50, Jämtlands län 34 och
från Västerbottens län 12. Det är således endast i Kronobergs och Västerbottens
län, som antalet rent tillstyrkande yttranden icke överstiger summan
av övriga yttranden.
Bland de kommuner, vilka icke utan erinran tillstyrkt pensionsstyrelsens
förslag, märkas främst de kommuner, vilka — under anförande, bland annat,
att i praktiken restantierna visat sig bliva mycket större vid uppbörd före
nyår än vid uppbörd i sammanhang med kommunaluppbörden i februari
eller mars — yrkat avslag på varje ändring i gällande regler och vilka kommuner
utgöra ett tjugutal, därav flertalet från Skaraborgs och Värmlands län.
Bland de övriga av nu avsedda kommuner kunna i huvudsak urskiljas tre
grupper, nämligen dels sådana kommuner, vilka önska uppbörd av ifrågavarande
avgifter i samband med kronouppbörden, dels sådana, som förorda
uppbörd av samma avgifter under september eller första delen av oktober
det år, då avgifterna påförts, och dels sådana, vilka föreslå ett kortare eller
längre framflyttande av de föreslagna tiderna för uppbörds hållande och
restlängds avlämnande till inpå följande året. För den förstnämnda gruppen,
som omfattar närmare 60 kommuner, däribland flera städer, huvudsakligen
i Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, har den med
ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag eventuellt förenade olägenheten
av särskild uppbördsstämma för ifrågavarande avgifter varit avgörande.
Hellre än att en kommun skulle nödgas anordna sådan stämma, vilket skulle
medföra ökade besvär och kostnader utan att lämna samma resultat som en
uppbörd i samband med kommunaluppbörden, har man ansett sig böra förorda
grundavgifternas uppbärande i samband med kronoutskylderna, då i
varje fall den särskilda uppbörden skulle komma att ske ungefär samtidigt
med kronouppbörden. Den andra gruppen, som består av omkring 30 kommuner,
kan ju egentligen inräknas bland dem, som tillstyrkt förslaget. Anledningen
till att dessa kommuner förordat en tidigare uppbörd av grundavgifterna
bär i allmänhet varit önskemålet att medhinna densamma före flyttningsdagen
den 24 oktober; många lämnade då orten, av vilka det sedan
visat sig vara svårt att erhålla avgiften.
Vad slutligen beträffar den tredje av ovannämnda grupper, till vilken höra
18 kommuner från skilda län, har dessa kommuners ståndpunktstagande delvis
betingats av erfarenheten, att större del av grundavgifterna inflyter, om
de uppbäras i samband med andra utskylder, än om de upptagas ensamt för
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl. 23
sig. Genom ett tillräckligt långt framflyttande av tiden för uppbörd av nämnda
avgifter skulle vinnas, att uppbörd av desamma kunde ske å första kommunaluppbördsstämman
året efter det, då avgifterna påförts. På vissa håll balett
sådant framflyttande ansetts påkallat redan för vinnande av längre tid för
uppbördsstämmas hållande och restlängds avlämnande; uppbördsmyndigheterna
vore strängt upptagna av andra göromål närmast före och vid årsskiftet.
Slutligen må anmärkas, att i en del kommuners yttranden anförts, att
■det bästa sättet att intressera kommunerna för en tidig uppbörd vore att
gorå tiden för avgifternas inleverering oberoende av uppbördstiden och låta
kommunerna åtnjuta ränta till inlevereringsdagen.
Av domkapitlen har, som förut nämnts, endast ett eller det i Härnösand Domkapitlen.
haft vissa erinringar att göra mot förslaget. Nämnda domkapitel instämmer
i ett av kyrkoherden i Säbrå pastorat avgivet yttrande, däruti denne hemställer,
bland annat, att uppbörden av både grundavgift och tilläggsavgift
måtte överlämnas åt den kommunala uppbördsmyndigheten, att uppbörden
av grundavgifterna och eventuellt även av tilläggsavgifterna måtte verkställas
före den 1 oktober det år, avgifterna avse, och så vitt möjligt i samband
med uppbörd av kommunalutskylder, och att restlängden å icke erlagda
avgifter måtte överlämnas till indrivning senast den 15 oktober.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser, att en ändring av vissa
bestämmelserna om uppbörd av grundavgifter förr eller senare vore ofrån- fBrenm9arkomlig,
samt finner det påtagligt, att en sådan ändring måste gå i den av
pensionsstyrelsen föreslagna riktningen, så att tiden mellan avgifternas påförande
och uppbörden därav bleve så kort som möjligt. Yad pensionsstyrelsen
föreslagit vore alltså väl motiverat. Styrelsen vidhölle emellertid sin i
annat sammanhang uttalade uppfattning om såväl det lämpliga som det berättigade
i en överflyttning till kronouppbörden av ifrågavarande uppbörd samt
förordade därför denna väg till berörda reforms genomförande.
Styrelsen för Svenska stadsförbundet har icke haft något att erinra mot
förslaget.
Föreningen Sveriges städers kr onouppbörds tjänstemän anför, att därest Kungl.
Maj :t över huvud funne lämpligt att fortfarande bibehålla upptagandet av särskilda
avgifter för folkpensioneringen — något som emellertid föreningen med
hänsyn till de dryga kostnader, som härför drabbade såväl pensionsväsendet
som det allmänna uppbördsverket, icke kunde tillråda — de av pensionsstyrelsen
uppgjorda förslagen om viss sluttid för den kommunala uppbörden
av grundavgifterna och avlämnande av restlängd över sådana avgifter syntes
välbetänkta, varför föreningen icke hade något att däremot erinra.
Av den av pensionsstyrelsen lämnade, nyss återgivna redogörelsen för Departementsverkningarna
av gällande bestämmelser angående uppbörden genom kommunala
myndigheter av grundavgifterna för pensionsförsäkringen synes mig
framgå, att en ändring av sagda bestämmelser är önskvärd. Den med gäl
-
24
Kung!,. Maj:ts proposition nr 91.
lande regler förenade olägenhet, som främst synes mig betänklig, är den, att
de pensionsberättigade — som följd av att uppbörden eller indrivningen icke
verkställes inom sådan tid, att avgiftsbetalningen inverkar på pensionens
belopp — i stor utsträckning icke komma att få såsom pensionsunderlag
tillgodonjuta belopp, som de erlagt på grund av sin avgiftsskyldigbet enligt
pensionsförsäkringslagen. Härtill kommer, att nuvarande ordning för uppbörden
av grundavgifterna medför ett omfattande arbete för pensionsstyrelsen
med kontroll å avgiftsbetalningen och kommunernas redovisning.
Vidare äro för närvarande kommunernas utgifter på grund av skyldigheten
att uppbära och ansvara för grundavgifterna av den omfattning, att en minska
ning därav är i hög grad önskvärd.
Till fullständigande av de i pensionsstyrelsens framställning lämnade siffrorna
angående restantiernas belopp kan i detta sammanhang nämnas, att
summan av restantier även i fortsättningen varit högst betydande. Enligt
vad jag inhämtat från pensionsstyrelsen, uppgick nämligen sammanlagda beloppet
av under år 1921 påförda grundavgifter, som icke den 1 juli 1922 erlagts,
till icke mindre än omkring 1,906,000 kronor, motsvarande 18.3 % av
samtliga påförda grundavgifter. För år 1922 bar restantiebeloppet preliminärt
uppgivits till omkring 1,941,000 kronor. Denna summa, som betecknar
en restantieprocent av ungefär samma storlek som den för år 1921, torde
dock komma att i viss omfattning minskas, sedan alla tilläggsuppgifter
ingått.
För ett fullständigt undanröjande av de med det nuvarande systemet förenade
olägenheterna torde erfordras eu genomgripande ändring av gällande
bestämmelser å området. En sådan ändring lärer emellertid icke kunna företagas
utan grundligare utredning i olika hänseenden, än som nu föreligger. Eu
förändring av grundvalarna för det nuvarande uppbördssystemet — vare sig
i riktning mot en från många båll tillstyrkt generell överflyttning av grundavgifterna
till kronouppbörden eller annorledes — eller för kontrollen inom
pensionsstyrelsen över avgiftspliktens fullgörande synes mig för övrigt vara
för närvarande utesluten redan på den grund att, i överensstämmelse med vad
statens besparingskommitté anfört, dessa frågor kunna antagas inom en nära
framtid komma att upptagas till behandling i ett vidare sammanhang. I
sådant avseende må även erinras om att, såsom i vissa avgivna yttranden
anförts, tillkallade sakkunniga sedan någop tid tillbaka äro sysselsatta med
utarbetande av förslag till åtgäider, åsyftande en mera rationell uppbörd än
för närvarande av skatter och allmänna avgifter. I dessa kommitterades
uppdrag ingår också att verkställa utredning rörande den lämpligaste formen
för uppbörden av gmndavgifter och tilläggsavgifter för pensionsförsäkringen.
Även denna omständighet talar emot att vidtaga några principiella förändringar,
innan resultatet av de sakkunnigas utredning föreligger, vilket icke torde
dröja alltför länge.
De ändringar, pensionsstyrelsen nu föreslår i fråga om uppbörden av
grundavgifterna och avlämnande av restlängd, innefatta emellertid icke
någon rubbning i principerna för det nuvarande förfarandet. Innebörden
Kanyl. Maj:ts proposition nr i)/.
riv pensionsstyrelsens förslag i denna del är, såsom framgått av det föregående,
endast, att den ordning för uppbörden, som redan för närvarande
ansetts lämplig för och användes inom det övervägande flertalet av landets
kommuner, skall som regel bliva gällande för samtliga kommuner. Hinder
synes mig därför icke ur nyss anförda synpunkter möta mot att nu antaga
styrelsens förslag i denna del, därest det eljest kan anses av omständigheterna
betingat att utan att avvakta resultatet av berörda utredningar vidtaga
eu jämkning i det gällande systemet. Visserligen kan, i enlighet med
vad nyss anförts, ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag icke fullständigt
undanröja olägenheterna med detta system, men förslaget torde
dock vara ägnat att medföra avsevärda förbättringar, åtminstone beträffande
de större kommuner, där uppbörden skulle komma att verkställas tidigare,
än nu är fallet. En tillbakaflyttning av tiden för uppbördens verkställande
lärer nämligen i allmänhet komma att medföra, att beloppet av de avgifter,
som återstå oguldna den 1 juli året efter det, då avgifterna påförts, minskas,
och därav skulle följa å ena sidan ökning av det belopp, vilket de pension
sberättigade få räkna som pensionsunderlag, och å andra sidan minskning
av det belopp, som kommunerna nödgas utgiva på grund av dem
åliggande ansvarighet för grundavgifterna. Ju förr indrivningen påbörjas,
desto större lära nämligen i allmänhet utsikterna vara till ett gott resultat
därav. Tidigare inbetalning och redovisning av huvudparten av grundavgifterna
skulle därjämte, såsom bland annat minskande behovet av tilläggsuppgifter,
medföra lättnad i de kommunala myndigheternas samt pensionsstyrelsens
arbete.
Om sålunda pensionsstyrelsens förslag får anses vara ur pensionsförsäkringens
synpunkt väl grundat, återstår att undersöka, huruvida detsamma i
andra avseenden är förenat med olägenheter. Av den förut lämnade redogörelsen
för i ärendet avgivna utlåtanden har framgått, att det stora flertalet
såväl av länsstyrelserna som av de kommuner, vilka yttrat sig i frågan, tillstyrkt
eller lämnat utan erinran pensionsstyrelsens förslag i denna del. I
vissa yttranden har uttryckligen förklarats, att omläggningen av uppbÖrdstiden
icke kunde förväntas medföra svårigheter, för kommunerna. Från en
del hall har emellertid invänts, att en regel, varigenom alla kommuner skulle
bliva skyldiga att före den 16 december hava verkställt uppbörden av grundavgifterna,
skulle kunna medföra ökade kostnader och andra olägenheter för
kommunerna och de enskilda. Enligt min uppfattning torde de sålunda uttalade
farhågorna i allmänhet komma att visa sig överdrivna. Med hänsyn
till den långa tidrymd, som även med bifall till förslaget kommer att stå
kommunerna till buds för uppbörden, lärer i de flesta fall svårighet icke
höra möta att på ett eller annat sätt praktiskt anordna densamma. Så till
exempel kan ju, om kommunal uppbördsstämma icke hålles under hösten
och i något fall särskild uppbörd i vanlig ordning på grund av långa avstånd
inom kommunen eller eljest skulle vålla olägenheter, möjlighet beredas
att betala den särskilda debetsedeln medelst postanvisning — för vilken visserligen
den avgiftspliktige får betala postavgift — och å landet kunna, om så
26 Kungl. Maj:ls proposition nr Öl.
anses lämpligt, dylika debetsedlar utsändas å sådan tid, att grundavgiften
kan betalas med posten, på samma gång som skattepostanvisningen för kronontskylderna
avsändes. Skulle det emellertid för en kommun möta svårighet
att förrätta uppbörd före den 16 december, synes kommunen, på sätt chefen
för pensionsstyrelsen förutsatt i sitt i det föregående berörda särskilda yttrande
i ärendet, böra erhålla tillstånd att upptaga grundavgifterna i samband
med kronoutskylderna.
På sålunda anförda skäl ansluter jag mig i princip till pensionsstyrelsens
förslag i de delar, i vilka det här varit föremål för behandling, och jag anser
också, att förslaget bör nu genomföras. Jag delar även pensionsstyrelsens
uppfattning, att slutpunkten för den tid, inom vilken uppbörden skall
vara verkställd, bör bestämmas till den 16 december det år, då avgifterna
påförts. I denna del hava visserligen yppat sig i viss mån skiljaktiga meningar,
i det en del kommuner hemställt, att nämnda slutpunkt måtte sättas,
i vissa fall betydligt, senare, under det andra kommuner åter föreslagit, att
slutterminen måtte bestämmas ganska väsentligt tidigare, än pensionsstyrelsen
föreslagit. Då emellertid pensionsstyrelsens förslag i denna del synts
mig väl avvägt, har jag, såsom nämnt, icke funnit anledning att frångå
detsamma.
Enligt pensionsstyrelsens förslag skulle grundavgifter, som icke erlagts
senast den dag, då enligt beslut av kommunen uppbörden skulle vara avslutad,
uppföras i restlängd, som före årets utgång skulle för indrivning avlämnas
till vederbörande myndighet. Förut har anförts, att länsstyrelsen i
Älvsborgs län föreslagit, att sista dagen för restlängdens avlämnande i stället
måtte bestämmas till den 15 januari påföljande år. Även länsstyrelserna i
Södermanlands och Skaraborgs län hava ansett, att sluttiden för restlängds
avlämnande borde bestämmas till en månad efter sluttiden för uppbörden,
men hemställt, att, utan ändring av den föreslagna tiden i förstnämnda hänseende,
sluttiden för uppbörden måtte sättas till den 1 december. De till
grund för dessa erinringar liggande skälen hava synts mig vara värda beaktande.
På sina håll torde nämligen arbetet inom kommunalförvaltningarna under årets
sista del redan nu vara ganska hopat, varför svårigheter skulle kunna uppstå,
därest under samma tid tillkomme upprättande av restlängd över pensionsavgifter.
Då man tydligen bör undvika att vålla dylika svårigheter, men,
såsom framgått av vad jag nyss yttrat, ett bestämmande av sista dagen för
uppbörden till tidigare datum än den 15 december synes mig icke böra
ifrågakomma, återstår den av förstnämnda länsstyrelse föreslagna utvägen,
nämligen en framflyttning av slutdagen för restlängds avlämnande till den
15 januari. En sådan åtgärd lärer bliva utan nämnvärd inverkan på resultatet
av indrivningsarbetet. Då restlängd över oguldna kronoutskylder ofta icke torde
komma vederbörande indrivningsförrättare tillhanda förrän den 8—10 januari,
skulle en dylik framflyttning i allmänhet icke heller försvåra en samtidig
indrivning av kronoutskylder och pensionsavgifter. Jag har alltså ansett de
uttalade önskemålen böra tillmötesgås på det sätt, att sista dagen för rest
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 27
längds avlämnande bestämmes till den 15 januari året efter det, då ifrågavarande
avgifter påförts.
I detta sammanhang torde böra anmärkas, att med pensionsstyrelsens
förslag icke avses, att över oguldna pensionsavgifter alltid skulle behöva
uppgöras eu särskild restlängd. Hinder lärer alltså enligt förslaget icke
mota att förena rostlängden över grundavgifterna med restlängden över
kommunalutskylder.
Stadgandet om restlängds avlämnande torde böra erhålla en sådan avfattning,
att därav framgår, att endast avgifter, som vid tiden för restlängdens
avlämnande återstå oguldna, skola vara upptagna i densamma. Denna
omständighet är av betydelse, då, såsom pensionsstyrelsen framhållit, det
äi'' önskvärt att, på sätt som å vissa orter redan sker, de kommunala myndiglieterna
söka i så stor utsträckning som möjligt under hand få in avgifter,
som icke erlagts å den utsatta uppbördsstämman.
I formellt hänseende är vidare att märka, att, då pensionsstyrelsens förslag
i dess helhet nu icke upptages, ändringen av 14 § tydligen icke kan i alla
delar ske på sätt pensionsstyrelsen föreslagit. Jag har därför låtit i formellt
hänseende omarbeta förslaget i denna del i anslutning till eu från pensionsstyrelsen
under hand ingiven P. M. Vid denna omarbetning har det ansetts
höra iakttagas, att, samtidigt som rubbningarna i den gällande lagtexten
göras så små som möjligt, av de nya ordalagen kommer att framgå, att
grundavgift alltjämt må med laga verkan erläggas intill den 1 juli året
efter det, da avgiften påförts, men icke senare, samt att följaktligen en kommun
är ansvarig för alla de avgifter eller delar av avgifter, som icke av de
avgiftspliktiga erlagts före nämnda dag. Vad dessa därefter frivilligt eller
efter indrivning betala är sålunda att anse icke såsom ett erläggande av
pensionsavgift utan som ett gäldande till kommunen av dess fordran. Vidare
böra de nya bestämmelserna avfattas med hänsyn till att stadgandena om
respittid för grundavgifternas erläggande och om sagda avgifters redovisning
och inbetalning till pensionsförsäkringsfonden skola avse även sådana grundavgifter,
som uppbäras i samband med kronouppbörden.
I händelse det nu förordade lagförslaget kommer att föreläggas riksdagen
och av riksdagen i huvudsak antagas, torde jämväl böra vidtagas de ändringar
i gällande administrativa regler i fråga om inleverering av influtna grundavgifter,
som av pensionsstyrelsen föreslagits och som i det föregående återgivits,
nämligen, framför allt, att inleverering skall ske före årsskiftet och
att kommunerna skola äga att till dess avgifterna inlevereras njuta ränta å
influtna belopp.
Då ifrågavarande lagändring torde böra genomföras i så god tid, att de
nja bestämmelserna kunna tillämpas beträffande uppbörden av avgifter, som
påföras under innevarande år, synes lagändringen höra träda i kraft den 1
nästkommande juli. Några svårigheter härav för kommunerna eller för pensionsstyrelsen
lära, enligt vad jag inhämtat, icke behöva uppstå.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
Föredraganden uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om
allmän pensionsförsäkring av den lydelse, bilaga A vid detta protokoll utvisar,
och hemställer, att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler
lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda,
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.
Ur protokollet:
Äke Karlholm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
29
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om
allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordna», att 14 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
14 §.
Sedan mantalslängden för — — — den 25 mars.
Sedan förteckningen kommit — ---göras i förteckningen.
Här ej förordnande — — — av förteckningens innehåll.
Den uppbörd av pensionsavgifter, som enligt 13 § skall ombesörjas av
deri kommunala uppbördsmyndigheten, förrättas före den 16 december det
år, då avgifterna påförts, i den ordning, som kommunen bestämmer. Restlängd
över oguldna avgifter skall före den 16 januari nästföljande år avlämnas
till den myndighet, som har att ombesörja avgifternas indrivning.
Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo erlagt
pensionsavgift, varom i 13 § första stycket sägs, skall likväl vad av
honom må hava erlagts före utgången av juni månad året näst efter det, då
nvgiften påförts, tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp
enligt 6 § första stycket.
De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till
den i 11 § omförmälda fonden. Kommun är därjämte skyldig att till sagda
fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit
inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats må icke tagas
i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.
För ej erlagd — — — hos den avgiftspliktige.
Det åligger den —--av pensions belopp.
Där så prövas —--än ovan stadgas.
Närmare bestämmelser angående---meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.
Sammandrag rörande kommunernas avgiftsredovisning för år 1920.
Bilaga B.
w>
o
I Kommuner med påförda
grundavgifter understi
j
gande 2 000 kr. .......
| Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter ligga mollan
2 000-5 000 kr...
Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter ligga mellan
5 000—10 000 kr.
i Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter ligga mellan
10 000—20 000 kr.
i Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter överstiga
20 000 kr................
Summa
Kommuner med påförda
grundavgifter understigande
2 000 kr........
Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter ligga mellan
2 000—5 000 kr...
Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter ligga mellan
5 000—10 000 kr.
Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter ligga mellan
10 000-20 000 kr.
Kommuner, i vilka påförda
grundavgifter överstiga
20 000 kr................
Summa
Summa
Städer |
Icke jordbrukskommuner |
Jordbrukskommuner |
Summa |
|||||||||||||||
An- tal |
Påförda grund- avgifter |
Resterando grund- avgifter |
Res- tan- tie- % |
An- tal |
Påförda grund- avgifter |
Resterande grund- avgifter |
Res- tan- tie- % |
An- tal |
Påförda grund- avgifter |
Reste- rande grund- avgifter |
Res-tan-tie-% |
An- tal |
Påförda grund- avgifter |
Resterande grund- avgifter |
Rös- tan- de- % |
|||
Uppbördsstämma har hållits före den 1 januari 1921. |
||||||||||||||||||
2 |
3 528 |
135 |
— |
3-8 |
80 |
113 190 |
9 582 |
— |
8-5 |
754 |
859 687 |
31 959 |
3-7 |
836 |
976 405 |
41676 |
— |
4s |
16 |
61 329 |
6 396 |
— |
104 |
158 |
556 377 |
54 669 |
— |
9-8 |
425 |
1 274 951 |
70 731 |
5-5 |
599 |
1892 657 |
131 796 |
— |
7-o |
16 |
120 945 |
16 266 |
— |
13-4 |
99 |
673 407 |
85 593 |
— |
127 |
85 |
562 838 |
46 830 |
8’3 |
200 |
1 357 190 |
148 689 |
— |
ll-o |
21 |
306 024 |
58 934 |
68 |
19-3 |
36 |
512 534 |
116 756 |
— |
22-s |
17 |
224 382 |
24 660 |
Ilo |
74 |
1 042 940 |
200 350 |
68 |
19-2 |
29 |
2 403 591 |
504 483 |
_ |
21-o |
10 |
285 459 |
74 415 |
— |
26-i |
— |
— |
— |
— |
39 |
2 689 050 |
578 898 |
_ |
21-5 |
84 |
2 895 417 |
586 214 |
68 |
20-2 |
383 |
2 140 967 |
341 015 |
— |
15-9 |
1281 |
2 9218581174180 |
6o |
1748 |
7 958 242 |
1101 409 |
68 |
13-8 |
|
Uppbördsstämma liar hållits helt eller delvis efter den 31 |
december 1920. |
|||||||||||||||||
2 |
3 093 |
435 |
- |
14-i |
39 |
54 006 |
4 065 |
— |
7-5 |
380 |
406 971 |
17 402 |
4-3 |
421 |
464 070 |
21 902 |
— |
4-7 |
3 |
12 957 |
3 702 |
- |
28-6 |
67 |
217 797 |
33 285 |
— |
15 s |
174 |
527 505 |
41 225 |
7-8 |
244 |
758 259 |
78 212 |
— |
10-3 |
1 |
9 264 |
1761 |
— |
19-o |
32 |
219 009 |
45343 |
— |
20-7 |
39 |
260 238 |
43 353 |
16-7 |
72 |
488 511 |
90 457 |
- |
18-5 |
— |
— |
— |
— |
— |
21 |
289 305 |
88 866 |
— |
30''7 |
8 |
98169 |
21 729 |
22i |
29 |
387 474 |
110 595 |
— |
28-5 |
1 |
46 467 |
12 612 |
— |
27''i |
5 |
130 251 |
49 028 |
50 |
37-6 |
3 |
62 694 |
15 777 |
25''2 |
9 |
239 412 |
77 417 |
50 |
32-s |
7 |
71781 |
18 510 |
— |
25-8 |
164 |
910 368 |
220 587 50 |
24-2 |
604 |
1 355 577 |
139 486 |
10-s |
775 |
2 337 726 |
378 583 |
50 |
16''2 |
|
91 |
2967198 |
604 724 |
68 |
204 |
547 |
3051335 |
561 602,50 |
184 |
1885 |
4277 435 |
313 666 |
7 8 |
2523 |
10295968 |
1479993jl8 |
14l |
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Kungl. jlfaj-.ti proposition nr !JJ.
.‘it
I*. M.
Ji il tilja C.
angående uppbörden av pensionsavgifter inom Norrbottens län.
Enligt de redovisningar, som av de kommunala uppbördsmyndiglieterna
lämnats, hava de inom Norrbottens län påförda, erlagda och resterande
grundavgiftsbeloppen utgjort i tusental kronor:
Påförda Erlagda Pesterande Restantieproeent
1919 ................................................ 278.8 176.2 102.o 36 8
1920 .................................................. 288.0 170.4 117.6 40.8
Motsvarande restantier uppgå icke i något av rikets övriga län till 25 %,
ehuru givetvis i enstaka kommuner restantier^ överstiga denna gräns. För
år 1018 utgjorde restantierna mer än 40 % i 27 av rikets cirka 2,500 kommuner.
Icke mindre än 12 av dessa äro belägna inom Norrbottens län. I
7 kommuner, alla i Norrbotten, voro restantierna mer än 55 %. Om man
betänker, att hela antalet kommuner i Norrbottens län endast är 28, visar
sig resultatet vara än sämre, än de nakna siffrorna utvisa.
Av Norrbottens 28 kommuner hava för år 1920 endast 4 mindre restantier
än 25 %, nämligen Karesuando, Norrfjärden, Pajala och Råneå, medan restantierna
i 10 kommuner, nämligen Boden, Gällivare, Hietaniemi, Jokkmokk,
Jukkasjärvi, Junosuando, Korpilombolo, Piteå stad, Tärendö och Älvsby,''
överstiga 50 %. Enligt de uppgifter, som lämnats pensionsstyrelsen, hava
uppbördsstämmor för 1920 års avgifter hållits före den 1 oktober 1920 endast
i Lulea stad och Nederkalix socken. Under oktober hölls uppbörd i
Karl Gustavs och Pajala socknar och under november i Arjeplog, Hietaniemi,
Jukkasjärvi och Överluleå. I 7 kommuner hölls uppbörd först i mars
1921 och i 2, nämligen städerna Boden och Piteå, först i juni 1921. Såvitt
hittills inkomna uppgifter utvisa, har uppbörd för år 1921 i regel hållits
under samma månad,, som för år 1920. I Jokkmokk, Jukkasjärvi, Junosuando,
Korpdombolo och Älvsby har den hållits senare och endast i Boden och
Överluleå har den hållits tidigare, i Boden enligt uppgift redan i juli 1921.
o Då restantierna beträffande tilläggsavgifterna i Norrbottens län icke visa
någon större olikhet mot förhållandena inom övriga delar av riket (restantieprocenten
beträffande tilläggsavgifter utgjorde för Norrbotten och för hela riket
är 1919 cirka 16 resp. 12 och för år 1920 cirka 19 resp. 16) torde man vara
berättigad att påstå, att aet bedrövliga resultatet av uppbörden av grundavgifterna
huvudsakligen beror på det sätt, varpå kommunerna ordnat uppbörden.
I det stora flertalet av kommunerna inom Norrbottens län har såsom
ovan anförts uppbördsstämma för grundavgifterna utsatts att hållas
först året efter avgiftspåf örin gen. Detta medför, att restlängderna komma
indrivningsmännen tillhanda så sent, att de ej hinna besöka en avsevärd
del av de restförda före respittidens utgång. Avgiften skall som bekant, för
att få räknas den betalande till godo för framtida pension, vara erlagd senast
den 30 juni året efter avgiftspåf örin gen. I vissa fall torde resultatet
icke vara fullt så dåligt, som de inkomna redovisningarna utvisa, enär vederbörliga
tilläggsuppgifter rörande inom laga tid erlagda grundavgifter icke
insänts till pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen har i några fall sett sig
nödsakad att genom länsstyrelsen införskaffa bristande tilläggsuppgifter.
Sålunda hava de såsom erlagda redovisade avgifterna för år 1920 i Pajala
genom en nyligen genom länsstyrelsen införskaffad tilläggsuppgift ökats från
1,539 kronor till 4,860 kronor. Emellertid vill det synas, som om resultatet
32
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.
av uppbörden av grundavgifterna skulle bliva vida bättre, därest uppbörden
utlystes att hållas redan före 1 oktober samma år, avgifterna påförts, och
restlängden lämnades till indrivning före årets utgång. Givetvis vore det
jämväl till fördel, om genom lämplig upplysning allmänheten finge klart
för sig risken av att avgiften ej erlägges i laga tid. Ett meddelande i dylik
riktning tryckt å avgiftsdebetsedlarna torde sålunda exempelvis vara av stort
värde. Det kunde t. ex. vara av följande lydelse.
Uppbördsstämma hålles måndagen den 17 september 1923 kl. 10 f. m.—
3 e. m.
A debetsedeln upptaget avgiftsbelopp får insändas i postanvisning, varvid
skall angivas den avgiftspliktiges fullständiga namn och debetsedelns nummer.
Om avgiften ej erlagts senast den 31 oktober 1923 uppföres den å
restlängd, som omedelbart lämnas till indrivning.
Har avgiften icke blivit erlagd före den 1 juli 1924, får den avgiftspliktige
ingen pension för densamma men är likväl fortfarande skyldig att betala
den.
Tredska eller uppenbar försumlighet beträffande skyldigheten att betala
pensionsavgifter kan dessutom medföra, att pensionstillägg ej erhålles eller
att detsamma utgår med minskat belopp.
Stockholm den 14 november 1922.
Albert Carlsson.
Sars ki It y 11 r a n tl e
Bilaga 1).
av generaldirektören af Jochnick vid behandling inom pensionsstyrelsen
av dess ifrågavarande framställning.
»De nuvarande bestämmelserna för grundavgifternas uppbärande inom
och genom kommunerna tillkommo därför, att en sådan ordning ansågs som
regel och för flertalet kommuner mest praktisk och i uppbördshänseende
mest effektiv. Man sökte därvid bereda kommunerna så stor frihet som
möjligt att för denna uppbörd söka finna de anordningar, som varje kommun
allt efter sina förhållanden kunde finna för sig mest ändamålsenliga. Då
uppbörd av grundavgifter dock undantagsvis skulle kunna medgivas i samband
med kronoutskylderna, så har detta icke kommit i bruk i någon mera
nämnvärd omfattning. Endast ett trettiotal dylika ansökningar hava hittills
inkommit. För några av våra större städer har Kungl. Maj:t jämlikt pensionsstyrelsens
utlåtande lämnat sådant medgivande, men de övriga framställningarna
hava avslagits. Orsaken härtill har som regel varit, att tillräckligt
vägande skäl för sådant medgivande icke förebragts och att man varit av
den uppfattningen, att kommunerna redan hade mycket vida gränser, inom
vilka de kunde efter gottfinnande ordna uppbörden av grundavgifterna genom
deras uttagande vare sig på de kommunala uppbördssedlarna eller på särskilda
längder.
Den avkortning av den ordinarie uppbördstiden, som nu ifrågasättes,
kommer emellertid, om densamma lagfästes, att nödga nära en tredjedel av
landets kommuner — av dessa dock omkring hälften mindre sådana — att
vidtaga en sådan förändring av sin avgiftsuppbörd, att denna framflyttas till
någon tidpunkt under halvåret närmast före det, under vilket dessa kommuner
funnit lämpligt att hittills — eller åtminstone under de senare åren
— uppbära dessa avgifter. Det synes emellertid sannolikt, att en sådan
Kuni/l. Maj:ts proposition nr Öl. 3;}
förändring ofta torde kunna genomföras utan olägenheter för vederbörande
kommun. I vissa fall lärer dock så ej bliva förhållandet.
De kommuner, vilka hittills funnit ändamålsenligt att verkställa ifrågavarande
uppbörd tillsammans med kommunalutskylderna, men vilka icke pläga
lava någon uppbördsstämma under tiden 11 juli—15 december, skulle bliva
nanvisade till att antingen förandra tidpunkten för uppbördsstämma^ vilket
an vara förenat med svårigheter, eller ock anordna särskild uppbörd för
grundavgifterna. bistnamnda förändring lär helt visst ofta utan olägenhet
tunna genomforas, särskilt i småkommuner. I andra kommuner däremot
skuile en sådan särskild uppbörd sannolikt komma att ställa sig ofördelaktig
lor saval uppbordsresultat som uppbördskostnader.
Jag har anslutit mig till det förslag om en mera avsevärd förkortning av
den ordinarie uppbördstiden, som här avses, då en sådan förändring, så vitt
•\a8 kunnat unna, torde äga goda förutsättningar att i stort sett bereda såväl
de
anslutning har skett endast under den förutsättning, att man kunde förvänta,
att Kung! Maj:t skulle komma att ställa sig välvillig till framställningar om
upptagande av grundavgifter i samband med kronoutskylderna från kommaner
vilka genom förändringen drabbas av sådana olägenheter, som ovan berorts.
bann olikt måste man räkna med ett flertal dylika ansökningar
Men pensionsstyrelsen torde vid avgivande av utlåtande över dylika framställningar
aven 1 andra fall höra taga nödig hänsyn till, att dessa frågor
om den ordinarie uppbördstiden avkortas, därigenom ofta komma i ett annat
läge, an som nu är fallet. Den ökade kostnad, som genom en enhetligt
anordnad uppbörd eventuellt skulle komma att drabba statsverket, bör icke
tillmatas sa stor betydelse i och för sig. Fastmer bör man — förutom till
synpunkterna beträffande uppbördsanordningens effektivitet, vilka böra väga
mycket tungt 1 vågskålen — taga hänsyn till, huruvida kostnaderna och arbetet
för uppbörden av samtliga pensionsavgifter inom kommunen skulle
kiinna 1 det föreliggande fallet mera avsevärt nedbringas. En så full
ständig utredning som möjligt om dessa förhållanden bör i varje särskilt
fall föreligga, vilken lämpligen bör verkställas efter samråd med pensionsstyrelsen
och vederbörande länsstyrelse. De principiella synpunkter för
behandling av dessa frågor, som styrelsen anfört i den i framställningen
a beropade skrivelsen den 7 februari 1922 till andra lagutskottet vid 1922
1 SC a^’ j kmma, därest den ifrågasatta ändringen kommer till stånd, icke
alltid anses tillämpliga för framtiden.»
'') Se andra lagutskottets utlåtande 1922 nr 7 sid. 9 och ff.
Bihang till riksdagens protokoll 1025. 1 samt. 81 haft. (Nr 01—02.)
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd
den 6 mars 1925.
Närvarande:
justitierådet Svedelius,
regeringsrådet Palmgren,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Alexanderson.
Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari 1925, hade
Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag om
ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn
Bo Hammarskjöld.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
35
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets denna dag
avgivna utlåtande över det den 6 februari 1925 till lagrådet remitterade förslag
till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om
allmän pensionsförsäkring.
Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, allenast med viss jämkning i redaktionellt avseende, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Ake Karlholm.
• ■
.
'' -
» t .
f