Kungl. Alaj:ts proposition nr 85.
11
Sr 85.
Kungl. Majtts proposition till riksdagen angående pensionsrätt
för vissa befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter
för sinnesslöa; given Stockholms
slott den 27 februari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats
rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 27 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Lindeks, Laksson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler uppkommen fråga om pensionsrätt
för vissa befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter för
sinnesslöa och anför därvid följande:
Enligt beslut av 1921 års riksdag hava upprättats två statens uppfostringsanstalter
för sinnesslöa, av vilka anstalter den ena är avsedd för gossar och
förlagd till Salbolied i Västmanlands län samt den andra för flickor och
belägen i Vänersborg. För upprätthållande av verksamheten vid ifrågavarande
anstalter äro under femte huvudtiteln uppförda dels extra anslag till
350 25
12
Kung!,. Maj:ts proposition nr 85.
avlöningar och vikariatsersättningar m. m. åt befattningshavare, dels ock
extra förslagsanslag till bidrag till driftkostnader i övrigt.
Yid anstalten för gossar äro enligt den för innevarande budgetår fastställda
avlöningsstaten anställda följande å stat uppförda befattningshavare
med nedan angivna kontanta avlöningsförmåner, efter avdrag av pensionsavgift
motsvarande belopp, nämligen:
1 föreståndare 3,400 kronor (pensionsavgift 100 kronor),
1 lärare 2,550 kronor (pensionsavgift 50 kronor),
1 lärarinna 2,150 kronor (pensionsavgift 50 kronor),
4 arbetsledare, en var 1,475 kronor (pensionsavgift 25 kronor),
1 husmoder 575 kronor (pensionsavgift 25 kronor).
Till avlöningsstaten är fogad, bland annat, en anmärkning av innehåll att,
därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,
avlöningen skall höjas med det mot pensionsavgift svarande belopp.
Enligt gällande avlöningsstat för anstalten för flickor finnas vid denna
anstalt anställda följande å stat uppförda befattningshavare med nedan angivna
kontanta avlöningsförmåner, likaledes efter avdrag av mot pensionsavgift
svarande belopp:
1 föreståndarinna 2,400 kronor (pensionsavgift 50 kronor),
1 handarbetslärarinna 1,750 kronor (pensionsavgift 50 kronor),
1 vaktmästare 1,475 kronor (pensionsavgift 25 kronor).
Avlöningsstaten för sistnämnda anstalt innehåller en anmärkning att, om
föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd
pensionsanstalt, avlöningen höjes med det mot pensionsavgift svarande belopp.
Tidigare be- I det betänkande rörande upprättandet av uppfostringsanstalter för vanfrågan°om
artade sinnesslöa, som år 1921 avgavs av de s. k. sinnesslövårdssaickunniga
pensionsrätt åt och som lades till grund för proposition (nr 280) i ärendet till samma års
Yrid statens**1 riksdag, berördes även frågan om pensionsrätt för tjänstinnehavare vid ifrågasinnessiö-
varande anstalter. I detta avseende anförde de sakkunniga huvudsakligen
anstalter. följande.
Så länge anstalterna vore uppförda å extra stat, kunde befattningshavarna
icke komma in under den civila pensionslagens bestämmelser. För beredande
av pension åt befattningshavarna syntes visserligen den möjligheten
erbjuda sig att, såsom i vissa fall plägade ske i fråga om befattningshavare
å extra stat, Kungl. Maj:t och riksdagen i varje särskilt fall efter de föreliggande
omständigheterna bestämde, när och med vilket belopp pension
skulle utgå. Vad föreståndare och lärare beträffade, kunde även den utvägen
tänkas, att dessa befattningshavare bereddes delaktighet i dövstumslärarnas
pensionsanstalt, i vilken jämlikt reglementet den 8 oktober 1915 föreståndare
och lärare vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
ägde delaktighet. Med tanke härpå hade de sakkunniga vid uppgörande av
förslag till avlöningsstater för anstalterna icke reducerat de för sistnämnda
befattningshavare föreslagna avlöningarna med pensionsavgift motsvarande
belopp. Vad övriga befattningshavare beträffade, syntes dessa icke kunna
vinna delaktighet i nämnda pensionsanstalt utan borde, så länge anstalterna
vore uppförda på extra stat, framställning om beredande av pension åt sådan
befattningshavare göras i varje särskilt fall. På grund härav hade för dessa
Kungl. Maj.ts proposition nr Sfi. 13
befattningshavare i de sakkunnigas statförslag reduceringar företagits med
pensionsavgift motsvarande belopp.
I det utlåtande, som av statskontoret avgavs över de sakkunnigas förslag,
ifrågasatte nämnda ämbetsverk med hänsyn till de anställningsformer, som
föreslagits för föreståndare, och lärare vid anstalterna, huruvida denna personal
lämpligen borde erhålla delaktighet i någon pensionsanstalt. Frågan
härom syntes i varje fall böra tillsvidare lämnas öppen. Därest så skedde,
borde till staterna fogas anmärkningar, att för föreståndare och lärare, vilka
icke ägde delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt, lönen skulle minskas
med pensionsavgift motsvarande belopp.
För egen del ansåg föredragande departementschefen i likhet med statskontoret,
att någon pensionsrätt icke för det dåvarande borde tillerkännas
föreståndar- eller lärarpersonal vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa.
Vid sådant förhållande borde lönerna även för dessa befattningshavare
reduceras med pensionsavgift motsvarande belopp. Dock borde,
därest föreståndare eller lärare skulle komma att anställas, vilken tidigare
ägde delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt, någon reducering för
denne icke företagas.
Mot de förslag till avlöningsstater, som Kungl. Maj:t i enlighet med vad
departementschefen förordat framlade för riksdagen — vilka statförslag inneliöllo
anmärkningar av ovan angiven lydelse — framställdes, såvitt här är
i fråga, från riksdagens sida ingen erinran. I
I skrivelse den IT maj 1924 har nu styrelsen för statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor gjort framställning om ordnandet av pensionsfrågan
för föreståndarinnan vid nämnda anstalt Elin Gunnarssou.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att fröken Gunnarsson,
som är född den 7 januari 1875, under tiden från och med den 15 februari
1900 till och med den 14 april 1923 tjänstgjort vid olika läns sinnesslö
anstalter, därunder från den 1 maj 1904 såsom föreståndarinna, samt att
hon den 16 april 1923 tillträtt befattningen såsom föreståndarinna vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor i Vänersborg.
I sin nyssnämnda skrivelse har anstaltsstyrelsen, efter erinran om departementschefens
ovan återgivna uttalande i propositionen nr 280 till 1921
års riksdag, anfört huvudsakligen följande.
I egenskap av lärarinna och föreståndarinna vid länsanstalter för sinnesslöa
hade fröken Gunnarsson varit delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt
och skulle, om hon fortsatt i samma tjänstgöring, enligt en vid
anstaltsstyrelsens framställning fogad skrivelse från nämnda pensionsanstalt
kunnat år 1922 tillgodoräkna sig i pensionshänseende 23 år. Enligt
samma skrivelse vore hon emellertid nu genom sin avgång från länsanstalt
och övergång i statstjänst icke längre delägare i pensionsanstalten. Ett
nöjaktigt ordnande av hennes pensionsfråga vore så mycket mer önskvärt,
som fröken Gunnarssons frivilliga övergång i statstjänst även i ett annat
avseende för henne medfört en ekonomisk missräkning. Genom nära tjuguårig
tjänstgöring som föreståndarinna vid länsanstalt hade fröken Gunnarsson
vid sådan anstalt åtnjutit högsta ålderstillägg. Vid övergång till statstjänst
Styrelsen för
statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa
flickor.
14
Skolöver
styrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
hade emellertid ej medgivits henne att som grund för ålderstilliigg få tillgodoräkna
sig den förutvarande meriterande tjänstgöringen i enskild tjänst
Eu härom gjord ansökan hade av Kungl. Maj: t avslagits. Motion i samma
syfte hade vid 1924 års riksdag väckts av överinspektören för sinnessjukvården
i riket, professorn A. Petrén och ordföranden i styrelsen för uppfostringsanstalten
för sinnesslöa flickor, landshövdingen A. von Sneidern,
men motionen hade på hemställan av statsutskottet blivit av riksdagen avslagen.
Sinnesslöanstaltens styrelse måste beklaga utgången av frågan om ålderstillägg
ävensom pensionsfrågans nuvarande läge. Detta emellertid ej blott
för fröken Gunnarssons del utan även för den ökade svårighet, som måste
uppkomma vid den framtida rekryteringen till de ansvarsfulla och svårskötta
platserna vid statens nya sinnesslöanstalter. Om övergång till de nya statsanstalterna
komme att medföra ekonomisk förlust, gåves nämligen föga förhoppning
för dessa anstalter att till det kvalificerade arbete, som vid dem
förutsattes, få påräkna erfarna förmågor från de äldre länsanstalterna.
På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga åtgärder för att fröken Gunnarsson måtte återfå sin delaktighet i
dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Över anstaltsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits den 21 augusti
1924 av skolöverstyrelsen, som anfört, bland annat, att det enligt överstyrelsens
mening måste te sig såsom en stor orättvisa, att fröken Gunnarsson
genom övergång till statstjänst gått förlustig den pensionsrätt, som hon
under så många år haft, i synnerhet som föreståndarbefattningarna vid
statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa måste anses vara ännu mera
krävande och meriterande än förestandarbefattningarna vid övriga sinnesslöanstalter.
Överstyrelsen har sålunda funnit en tillfredsställande lösning
av fröken Gunnarssons pensionsfråga synnerligen angelägen. Beträffande
spörsmålet, vilken väg man borde beträda för att på lämpligaste sätt söka
ernå en sådan lösning, yttrar överstyrelsen huvudsakligen följande.
^ Ett sätt vore att hos riksdagen söka utverka särskild pension åt fröken
Gunnarsson, sedan hon slutat sin verksamhet i det allmännas tjänst. Framställningar
om pension åt befattningshavare, vilka i likhet med fröken Gunnarsson
icke varit ordinarie och därför icke utan vidare berättigade till pension
enligt allmänna pensionslagens bestämmelser, hade vid liera tillfällen vunnit
riksdagens bifall. I allmänhet brukade emellertid proposition angående pension
åt viss befattningshavare icke avlåtas förrän tidigast, då vederbörande stode i
begrepp att avgå från sin tjänst. Då fröken Gunnarsson endast vore 49 år
gammal och följaktligen under alla förhållanden hade åtskilliga år kvar att
tjänstgöra, vore det naturligtvis förenat med vissa svårigheter att redan nu
genom ett principiellt beslut tillerkänna henne rätt till ett på visst sätt beräknat
pensionsbelopp, som skulle börja att utgå först någon gång i framtiden.
Att uppskjuta hela fragan till den tid, då fröken Gunnarsson avginge från
tjänsten, skulle a andra sidan icke innebära någon verklig lösning av frågan,
då ju därmed skulle följa, att det nuvarande ovisshetstillståndet alltjamt
skulle fortfara.
Man skulle emellertid även kunna tänka sig en annan anordning. Fröken
Gunnarssons pensionsfråga företedde åtskilliga likheter med frågan om pensionering
av befattningshavarna vid den år 1922 av staten inrättade vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte. Överstyrelsen hade före
-
Kungl. Maj:ts proposition in■ Sti. 1;)
slagit, att föregående tjänstgöring vid den med Drottning Sodas stiftelse förenade
privata vårdanstalten i Vänersborg, vilken anstalt förut uppehållit den
verksamhet, som därefter skulle (övertagas av statsanstalten, skulle få i pensionshänseende
tillgodoräknas av de befattningshavare, vilka överginge till
statsanstalten och därigenom bleve berättigade till pension enligt den allmänna
pensionslagens bestämmelser. Detta förslag hade emellertid föredragande
departementschefen ansett sig icke kunna understödja, då det enligt
hans mening innebära en avvikelse från föreskrifterna i den civila pensionslagen
och bifall till detsamma kunde bliva av prejudicerande betydelse.
I anledning härav hade vid ärendets behandling i riksdagen väckts motioner,
som utmynnat i hemställan, att de befattningshavare vid vårdanstalten, vilka
förut varit delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, för pension måtte få
räkna sig tillgodo de tjänstår, som gällt för pension från nämnda anstalt.
Statsutskottet, som funnit billighets skäl tala för ett beslut i den riktning,
motionärerna yrkat, hade på förslag av statskontoret hemställt, att de befattningshavare
vid ifrågavarande anstalt, vilka vid tillträdet till befattningen
varit delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, måtte varda bibehållna vid
denna delaktighet, därvid pensionsbeloppet skulle utgöra för rektor ett av
Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslaget belopp samt för annan befattningshavare
lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg. Denna statsutskottets
hemställan hade jämväl blivit riksdagens beslut.
Det nu relaterade fallet vore visserligen icke fullt analogt med det i föreliggande
ärende ifrågavarande. Genom inrättandet av vårdanstalten i Lund
för blinda med komplicerat lyte hade staten övertagit eu verksamhet, som
förut handhafts av en enda enskild anstalt, och därmed hade också de vid denna
anstalt anställda befattningshavarna övergått till statsanstalten. Den verksamhet,
som nu utövades av statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa,
hade däremot förut icke handhafts av en enda anstalt, i det skyddslingarna
vid statsanstalterna sammanförts från flera enskilda eller kommunala sinnesslöanstalter.
Såtillvida förelåge emellertid likhet mellan de båda fallen, som
det i bägge vore fråga om statens övertagande av en verksamhet, som förut
bestritts av icke statliga anstalter, och anställande i statens tjänst av befattningshavare,
som förut varit anställda vid dessa icke statliga anstalter
samt ägt pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsanstalt. Då det icke ansetts
föreligga några principiella hinder för att låta de vid vårdanstalten i
Vänersborg förut anställda befattningshavarna kvarstå i dövstumlärarnas
pensionsanstalt även efter övergång i statstjänst, kunde överstyrelsen icke
finna, att några oöverkomliga hinder skulle resa sig mot en motsvarande
anordning jämväl av pensionsfrågan för de vid statens sinnesslöanstalter anställda
befattningshavare, vilka före sin anställning vid berörda anstalter
varit delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Överstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva, att de befattningshavare vid statens sinnesslöanstalter, vilka
vid tillträdet till befattningen äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
måtte varda bibehållna vid, respektive återfå sin delaktighet i samma
pensionsanstalt.
I ärendet har yttrande infordrats jämväl av statskontoret, som i utlåtande
den 20 september 1924 anfört följande:
Då befattningshavarna vid statens sinnesslöanstalter åtnjöte avlöning från
ett extra anslag och alltså icke vore att hänföra till ordinarie tjänstinnehavare
samt därför icke heller ägde rätt till pension enligt den civila pensionslagen,
syntes det statskontoret billigt, att sådan anordning vidtoges,
Statskontoret.
Direktionen
över dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
att (Ten bland dessa befattningshavare, som vid tillträdet till befattningen
vore delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt, bibehölles vid delaktighet
i ^ samma anstalt. Av handlingarna i ärendet framginge icke, huruvida en
sådan anordning skulle för närvarande vara till förmån för någon annan än
föreståndarinnan vid statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa
flickor Elin Gunnarsson; men enligt statskontorets mening vore icke något
att erinra mot att medgivandet nu finge den vidsträckta omfattning, som av
skolöverstyrelsen föreslagits. Utöver vad skolöverstyrelsen hemställt syntes
emellertid i medgivandet böra innefattas bestämmelse om delaktighetsbeloppet
i pensionsanstalten för den, som sålunda efter tillträde av statsanställning
skulle fortfarande tillhöra pensionsanstalten; och syntes det statskontoret,
som om delaktighetsbeloppet i förevarande fall, i likhet med vad
som i sådant avseende bestämdes av 1921 års riksdag i fråga om andra vid
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte anställda befattningshavare
än anstaltens rektor, borde fastställas att motsvara lönen jämte intjänat
eller intjänade ålderstillägg. Till följd därav att i nu förevarande
fall en ganska avsevärd tid komme att förflyta mellan den tidpunkt, då
vederbörandes delaktighet i pensionsanstalten upphörde, och intill dess medgivandet
om fortsatt delaktighet i pensionsanstalten kunde bliva lämnat,
kunde måhända särskilda föreskrifter erfordras beträffande avgifter till anstalten.
under mellantiden, eventuellt innefattande jämväl åläggande för
vederbörande att gälda ränta å avgiftsbelopp från förfallotid till ''dess inbetalning
skedde.
Slutligen har infordrat utlåtande över ifrågavarande framställning den 11
oktober 1924 avgivits av direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt.
I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret har direktionen förklarat
sig anse billigt och lämpligt, att det medgåves sådana befattningshavare vid
statens sinnesslöanstalter, vilka vid tillträde av befattningen vore delaktiga
i dövstumlärarnas pensionsanstalt, att bibehållas vid denna delaktighet. Yad
angår beloppet för sådan delaktighet har direktionen anfört följande:
Direktionen ville erinra, hurusom genom brev den 22 juni 1921 angående
stat för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte i motsvarande
avseende stadgats, att »pensionsbeloppet» för annan befattningshavare än
rektor skulle utgöra lönen jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg. Enligt
pensionsanstaltens reglemente av den 8 oktober 1915 (nr 466) vore emellertid
delaktighetsbelopp och pensionsbelopp skilda begrepp. Eöreskriften i nämnda
lönestat, vid vars formulerande direktionen icke medverkat, hade därför
föranlett vissa svårigheter i tillämpningen och nödvändiggjort framkonstruerandet
av ett fast delaktighetsbelopp, som kunnat läggas till grund för beräkning
av pensionsavgifter och pensionsbelopp. Det syntes således vara
lämpligt att i nu förevarande fall meddela en föreskrift, som direkt anslöte
sig till pensionsanstaltens reglemente. Delaktighetsbeloppet syntes lämpligen
kunna i enlighet med den allmänna regeln i § 5 av reglementet så
bestämmas, att det motsvarade avlöningen i högsta lönegraden för tjänsten,
värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäkna!
Y ad angår den av statskontoret väckta frågan om särskilda föreskrifter i
fråga om påförande av pensionsavgift för tid mellan den förra delaktighetens
upphörande och den nya delaktighetens medgivande samt ränta å sådan
avgift yttrar direktionen:
Direktionen föreställde sig, att ett medgivande av delaktighet ej lämnades
utan att det samtidigt föreskreves, från och med vilken tidpunkt delaktig
-
Kungl. Maj:ta proposition nr 85.
17
heten skulle räknas, och ville i övrigt ifrågasätta, huruvida det borde förekomma
att utkräva ränta, där någon försummelse att i rätt tid erlägga avgift
icke förelåge. Till något avsevärt belopp syntes för övrigt i intet fall
sådan ränta komma att uppgå. Några särskilda föreskrifter i nu berörda
hänseenden ansåge direktionen således icke erforderliga.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det vara
billigt, att pensionsfrågan för sådana föreståndare och lärare vid statens
uppfostringsanstalter för sinnesslöa, vilka före tillträdet till sina befattningar
vid dessa anstalter äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, ordnas
på sådant sätt, att ifrågavarande befattningshavare även efter inträdet i
statstjänst bibehållas vid nämnda delaktighet. För eu sådan anordning
synas rr''g tala i huvudsak samma skäl, vilka föranledde ovanberörda av
1921 års riksdag lämnade medgivande beträffande fortsatt delaktighet i
samma pensionsanstalt för de vid vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte anställda befattningshavare, vilka före övergången till statstjänst
voro delaktiga i pensionsanstalten. Jag förordar sålunda, att ett medgivande
i nu angiven riktning inhämtas av riksdagen.
Yad angår ifrågavarande befattningshavares delaktighetsbelopp har statskontoret,
i anslutning till vad 1921 års riksdag beslutat i fråga om förenämnda
befattningshavare vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte,
föreslagit, att detta belopp skulle fastställas att motsvara lönen jämte intjänat
eller intjänade ålderstillägg, varvid givetvis delaktighetsbeloppet även
skulle utgöra beloppet av hel pension. På sätt pensionsanstaltens direktion
erinrat, äro emellertid enligt reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt
delaktighetsbelopp och pensionsbelopp två skilda begrepp. Enligt reglementets
§ 5 må delaktighet i pensionsanstalten för i reglementet avsedda
befattningar vinnas till vissa angivna lägsta delaktighetsbelopp, under villkor
att avlöningen i högsta lönegraden vid vederbörande befattning, värdet av
bostad och bränsle eller ersättning därför icke inberäknat, uppgår till minst
berörda delaktighetsbelopp. Därest avlöningen i högsta lönegraden överstiger
det lägsta delaktighetsbeloppet för tjänsten, må för pensions höjande
delaktighet vinnas för ett mot nämnda avlöning svarande belopp, dock ej
utöver vissa för vederbörande befattningar angivna högsta delaktighetsbelopp.
Beloppet av hel pension utgör åter, enligt § 10 i reglementet, 75 procent
av delaktighetsbeloppet, dock beträffande vissa personalgrupper med viss
begränsning i förhållande till den lägsta avlöning, som vid befattningen
utgått under de före avskedstagandet senast förflutna tio tjänståren. Med
anknytning till nu återgivna bestämmelser har direktionen för pensionsanstalten
föreslagit, att delaktighetsbeloppet skulle bestämmas att motsvara
avlöningen i högsta lönegraden för tjänsten, värdet av bostad och bränsle
eller ersättning härför icke inberäknat, d. v. s. den vid befattningen utgående
kontanta avlöningen, ökad med summan av medgivna ålderstillägg. Med
hänsyn till vad direktionen anfört till stöd för sitt förslag finner jag mig
böra förorda detta förslag; dock torde, då ifrågavarande befattningshavare
åtnjuta, utom bostad med värme, även fri belysning, det böra uttryckligen
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 15 käft. (Nr 84 —85.) aso 25 2
Departements
chefon.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
angivas, att ej heller värdet av sistberörda naturaförmån må inräknas vid
beräknandet av avlöningens storlek.
Det förslag, som jag nu förordat, skulle i fråga om föreståndarinnebefattningen
vid uppfostringsanstalten för sinnesslöa flickor, varom i föreliggande
framställning närmast är fråga, innebära, att delaktigketsbeloppet skulle utgöra
3,350 kronor och beloppet av hel pension 75 procent härav eller 2,512
kronor 50 öre. Enligt statskontorets förslag skulle — med iakttagande av
den fördelning av avlöningen å lön och tjänstgöringspenningar, som av mig
i statsverkspropositionen till innevarande riksdag (femte huvudtiteln, punkten
61) förordats — hel pension uppgå till 2,350 kronor.
Med avseende å pensionsavgifter är i reglementet för dövstumlärarnas
pensionsanstalt (§ 6) stadgat, att årlig avgift för varje i anstalten delaktig
tjänst utgår med 7 V2 procent av delaktighetsbeloppet. Till berörda avgift,
för vars erläggande vederbörande skoldistrikt eller undervisningsanstalt är
ansvarig, skall tjänstinnehavaren bidraga med 2 1/2 procent av delaktighetsbeloppet,
medan återstoden skall gäldas av vederbörande anstalt. I nu avhandlade
fall skulle sålunda staten hava att erlägga eu årlig avgift, motsvarande
fem procent av delaktighetsbeloppet för vederbörande befattning. För
föreståndarinnebefattningen vid uppfostringsanstalten i Vänersborg skulle
denna avgift belöpa sig till ett belopp av 167 kronor 50 öre för år. Berörda
avgifter synas kunna bestridas från de i driftkostnadsstaterna för
sinnesslöanstalterna i fråga uppförda anslagsposterna till diverse utgifter.
Enligt vad jag inhämtat skulle det föreslagna medgivandet för närvarande
erhålla betydelse endast för föreståndarinnan vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor Elin Gunnarsson. Beträffande denna befattningshavare
torde medgivandet givetvis böra erhålla retroaktiv giltighet, så att den fortsatta
delaktigheten beräknas från och med tidpunkten för hennes tillträde
till föreståndarinnebefattningen. Vederbörliga pensionsavgifter böra sålunda
erläggas för den tid, som hittills förflutit från tjänstens tillträdande. Däremot
anser jag i likhet med direktionen för dövstumlärarnas pensionsanstalt,
att någon skyldighet att gälda ränta å förfallna avgiftsbelopp icke bör ifrågakomma.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels förklara, att de befattningshavare vid statens uppfostringsanstalter
för sinnesslöa, vilka vid tillträdet till befattningen
äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, skola varda
bibehållna vid delaktighet i samma pensionsanstalt, skolande
därvid delaktighetsbeloppet utgöra ett belopp, motsvarande
avlöningen vid befattningen, värdet av bostad, bränsle och belysning
eller ersättning därför ej inberäknat, ökad med summan
av vid tjänsten medgivna ålder stillägg;
dels oclc medgiva, att beträffande föreståndarinnan vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor Elin Gunnarsson fort
-
19
Kungl. May.ts proposition nr 85.
satt delaktighet i nämnda pensionsanstalt må beräknas från
och med tidpunkten för tillträdet till föreståndarinnebefattningen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.