Kungl. Maj:ts proposition nr Bil.
1
Nr 83.
Kungl. Maf.ts proposition till riksdagen angående tilläggspension
åt f. d. förste förmannen S. Persson Lindgren
m. m.; given Stockholms slott den 27 februari
1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—3:o hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 27 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller, anför:
l:o.
Statens tvångsarbetsanstalter tillhörde före år 1921 fångvårdsstaten och
befattningshavarna vid nämnda anstalter voro inordnade bland övrig till
fångvårdsstaten hörande tjänstemannapersonal.
1920 års riksdag, som beslöt avskiljande av tvångsarbetsanstalterna från
fångvårdsstaten, fastställde i samband därmed även särskilda ordinarie avlöningsstater
för dessa anstalter. Enligt dessa stater förändrades dittillsvarande
benämningen överkonstapel med förordnande såsom uppsyningsman
till förste förman med dylikt förordnande. Avlöningsförmånerna, som i anslutning
till vad ovan anförts bibehöllos oförändrade, utgingo enligt staten
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 74 käft. (Nr 83.) asi 25
L1-]
Ang. tilläggspension
åt
f. d. förste förmannen
med
förordnande
såsom uppsyningsman
vid statens
tvångsarbetsanstalt
i
Landskrona
S. Persson
Lindgren.
2
Kungl. Maj:t$ proposition nr 83.
med sammanlagt 1,750 kronor, därav 1,000 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar
ock 200 kronor arvode för uppdraget såsom uppsyningsman.
Efter 5 år kunde lönen Ilöjas med 100 kronor och efter 10 år med
ytterligare 100 kronor, varigenom lönen alltså slutligen skulle komma att
uPP§å till 1,200 kronor. Enligt de av riksdagen godkända avlöningsvillkoren,
vilka i huvudsak överensstämde med de för fångvårdsstaten dittills gällande,
ägde befattningshavare vid tvångsarbetsanstalten även åtnjuta fri bostad
jämte nödigt bränsle eller ock ersättning därför. Jämlikt samma villkor var
han skyldig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han
innehade, låta sig förflyttas till annan tvångsarbetsanstalt eller till fångvårdsanstalt.
Då ny definitiv lönereglering vid såväl fångvården som statens tvångsarbetsanstalter
från och med år 1922 genomfördes, erhöllo såväl överkonstaplar
med förordnanden såsom uppsyningsmän vid fångvården som förste förmän
med förordnanden såsom uppsyningsmän vid tvångsarbetsanstalt befattningar
som uppsyningsmän samt hänfördes till lönegraden B 5 i den löneplan, som
finnes upptagen i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. verk. Detta gällde dock icke den å staten
för Landskrona tvångsarbetsanstalt uppförde förste förmannen med förordnande
som uppsyningsman. Då för de kvinnliga lösdrivarnas bevakning och
handledning vid arbetet icke andra än kvinnliga tjänstemän ansågos böra
komma till användning, uppfördes nämligen ett flertal manliga tjänster, däribland
befattningen såsom förste förman med uppsyningsmansförordnande,
å övergångsstat, med bibehållande av dittillsvarande avlöningsförmåner. Det
förutsattes emellertid såväl av löneregleringskommittén, vilken ursprungligen
väckte förslaget härutinnan, som av föredragande departementschefen (se
propositionen nr 264 år 1921), att åtgärder skulle vidtagas för att sålunda
å övergångsstat uppförd befattningshavare skulle snarast möjligt beredas
anställning å annan ordinarie tjänst, i samband varmed erinrades om befattningshavares
här ovan omförmälda skyldighet att låta sig förflyttas. I
skrivelse till fångvårdsstyrelsen av den 22 juni 1921 fäste också dåvarande
chefen för socialdepartementet styrelsens uppmärksamhet på angelägenheten
av att vid uppkommande ledigheter inom fångvårdsstaten åt de å övergångsstat
för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona uppförda befattningshavarn©
bereddes anställning inom fångvården.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona med skrivelse den 8 september 1924 överlämnad skrift har
nu f. d. förste förmannen med förordnande såsom uppsyningsman vid anstalten
Sven Persson Lindgren förmält, att han vid uppnådd pensionsålder
förklarats berättigad till en pension av 1,200 kronor för år. Under framhållande
av att han varit villig att övergå till befattning vid fångvården,
men icke före sitt avskedstagande erhållit dylik transport, har sökanden anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen utverka medgivande, att sökanden
erkölle eu årlig pension av 2,160 kronor eller det belopp, varmed pen
-
Kung!,, Maj:ts proposition nr 8H. •>
sion skulle utgå till uppsyningsman med nyreglerud avlöning vid tvångsarbetsanstalt
eller vid fångvården.
1 sin förenämnda skrivelse den 8 september 1924 bär styrelsen för statens styroleen för
tvångsarbetsanstalt i Landskrona framhållit, att Lindgren utan eget. förvållande
blivit uppförd på övergångsstat vid tvångsarbetsanstalten otdi intill i Landskrona,
avskedstagandet erlagt vederbörlig pensionsavgift samt under eu lång och
oförvitlig levnad ägnat sina krafter åt statens tjänst. Styrelsen förordar
varmt ansökningen i fråga.
I utlåtande den 8 oktober 1924 har statskontoret anfört, att sökanden, statskontoret,
som vid fångvården innehaft befattning såsom överkonstapel med förordnande
såsom uppsyningsman, då tvångsarbetsanstalterna från och med ar 1921
skildes från fångvården, blivit förste förman med förordnande såsom uppsyningsman,
men uppburit samma avlöningsförmåner, som förut tillkommit
honom. Efter erinran om den i samband med nyregleringen av avlöningarna
å befattningarna vid tvångsarbetsanstalterna tillkomna övergångsstaten vid
anstalten i Landskrona samt den avsedda förflyttningen av befattningshavare
å denna stat framhåller statskontoret, att den å samma stat uppförde sökanden
icke transporterats till annan ordinarie anställning. När sökanden den
17 juni 1924 uppnådde den ålder av 65 år, då skyldighet för honom inträdde
att avgå från tjänsten, hade han alltså fortfarande kvarstått på övergångsstat
och statskontoret hade på ansökning förklarat honom berättigad att från och
med månaden näst efter den, vari han erhölle avsked från tjänsten, åtnjuta
pension, vilken med hänsyn till att sökanden å övergångsstat ägde uppbära
lön med 1,000 kronor jämte två ålderstillägg, ett vart å 100 kronor, fastställdes
till belopp av 1,200 kronor årligen.
Rörande den nu av sökanden begärda pensionen anför statskontoret härefter
följande.
Därest sökanden från och med 1922 års ingång överflyttats såsom uppsyningsman
å ny stat, hade pension till honom jämlikt föreskriven medeltalsberäkning
utgått med 2,064 kronor, alltså ett avsevärt högre belopp än
den honom tilldelade pensionen. Statskontoret, som icke ansåge sig kunna
förorda, att åt sökanden bereddes samma pension, som skulle tillkommit
honom, därest han inkommit a den nya staten, funne dock • med hänsyn
till i ärendet förekommande omständigheter och då till sökanden
utgående pension ej kunde anses stå i rimligt förhållande till clen avlöning,
som tillkomme förste förman å övergångsstat — det vara med billighet överensstämmande,
att någon pensionsförbättring bereddes sökanden. Storleken
av pensionsförbättringen syntes med hänsyn till de särskilda förmåner, som
tillkomme pensionär med icke nyreglerad pension, böra begränsas till 400
kronor, i vilket fall pension jämte pensionsförbättring skulle till sökanden
uto-å med tillhopa 1,600 kronor, ett belopp motsvarande den kontanta avlöning,
som skulle utgått till å övergångsstat kvarstående förste förman med
förordnande såsom uppsyningsman under tid, då han åtnjöte tjänstledighet.
Enligt för sista kvartalet 1924 gällande grundtal vid beräkning av dyrtidstillägg
vore de med en oreglerad pension å 1,600 kronor förenade förmåner
endast 104 kronor mindre för år räknat än en nyreglerad pension å 2,064
kronor jämte dyrtidstillägg därå. Sökanden syntes böra berättigas åtnjuta
pensionsförbättring från och med manaden näst efter den, vari avsked från
Allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.
Departements
chefen.
[2.]
Ang. understöd
åt extra
målaren vid
Uppsala
hospital och
asyl
A. A. Heinrici.
Kungl. Maj:ts proposition nr 83.
tjänsten agde ruin. Vid utbetalande första gången av sådan förbättring
komme statskontoret givetvis att tillse, att beloppet avpassades med hänsvn
tagen därtill att å pension till belopp av 1,600 kronor utginge pensionstillagg
med _ endast 120 kronor, under det att å sökandens pension å 1 200
kronor pensionstillägg åtnjutits med 150 kronor.
Åberopande det sålunda anförda liemställer statskontoret,’ att Kungl. Maj: t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med månaden
nast efter den, vari avsked från tjänsten ägde rum, uppbära utöver honom
författningsenligt tillkommande pension en tilläggspension från allmänna
mdragningsstaten till belopp av 400 kronor årligen.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 9 december
1924 för sin del biträtt det av statskontoret i förevarande ärende avgivna
yttrandet.
Det synes mig icke billigt, att genom en organisationsändring vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona Lindgren vid sitt avsked från den å övergångsstat
uppförda befattningen såsom förste förman med uppsyningsmansförordnande
erhåller en avsevärt lägre pension än en uppsyningsman med nyreglerad
avlöning vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö eller vid fångvården, med vilken
han tidigare vant i såväl avlönings- som pensionshänseende jämställd. Även
om jag av skäl, statskontoret anfört, icke kan tillstyrka, att Lindgren i
pensionshänseende fullt likställes med uppsyningsman med nyreglerad avlöning,
delar jag å andra sidan den av nämnda ämbetsverk uttalade och av
allmänna civilförvaltningens lönenämnd biträdda uppfattningen, att Lindgren
bör erhålla en tilläggspension från och med månaden näst efter den, under
Liken ålgång från tjänsten ägde rum. Det av statskontoret för tilläggspensionen
ifrågasatta beloppet, 400 kronor för år, finner jag väl avvägt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. förste förmannen med förordnande såsom uppsyningsman
vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven Persson
Lindgren må från och med månaden näst efter den, varunder
avsked från tjänsten ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna
mdragningsstaten av 400 kronor årligen.
2:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har extra målaren vid Uppsala
hospital och asyl August Amadeus Heinrici anhållit att få komma i åtnjutande
av årligt understöd till skäligt beknip.
Häröver har infordrat utlåtande den 3 februari 1925 avgivits av medicinalstyrelsen,
som i ärendet hört direktionen för anstalten.
Av utredningen i ärendet framgår, att Heinrici, som är född den 13 september
1867, utan att hava innehaft anställning såsom befattningshavare,
alltsedan december manad 1899 arbetat vid Uppsala hospital och asyl mot
timavlöning såsom extra målare utom under cirka ett och ett hälft år, då
5
Kungl. Maj:ta proposition nr bil.
lian på grund av kristidens materialbrist inom målarfacket i stället tjänstgjort
såsom vikarie för sjukskötare, varjämte lian under tiden 2 december
1923—3 juli 1924 på grand av sjukdom varit urståndsatt att arbeta. Han
bär således under mera iin 24 år fullgjort arbete vid hospitalet. Enligt ett
ansökningen bifogat läkarintyg av den 12 januari 1925 är Heinrici numera
på grund av astma, hjärtfel och kronisk leversjukdom ej i stånd att längre
fullgöra sina åligganden.
I sitt ovannämnda yttrande har direktionen för Uppsala hospital och asyl
förordat, att Heinrici måtte tillerkännas årligt understöd med högsta möjliga
belopp.
I sitt utlåtande har medicinalstyrelsen erinrat om att Kungl. Maj:t och
riksdagen beviljat person i liknande ställning som Heinrici understöd från
allmänna indragningsstaten. Härom yttrar styrelsen följande.
I en vid 1923 års riksdag väckt motion hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att snickaren N. Nelin vid Malmö asyl måtte tilldelas ett
årligt understöd räknat från den 1 januari 1923 till ett belopp lika med
vad han skulle uppburit, om han varit berättigad till pension efter 25 § i
hospitalsstadgan. I sin skrivelse nr 322 anförde riksdagen, att Nelin, såsom
av verkställd utredning framginge, visserligen icke i egentlig mening varit
anställd vid Malmö asyl, varför lian ej heller vore berättigad till pension
enligt 25 § sinnessjukstadgan. Då han emellertid under 32 år utfört snickeriarbeten
samt liknande göromål vid anstalten och ifrågavarande arbeten syntes
hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning, hade riksdagen funnit det
vara billigt, att något understöd av allmänna medel tillerkändes honom under
hans återstående livstid. Detta understöd hade med hänsyn till storleken
av de pensionsbelopp, som i allmänhet plägade efter lika lång tjänstgöring
tilldelas i statens tjänst anställda arbetare i liknande ställning, ansetts
skäligen böra bestämmas till 600 kronor årligen, att från och med den 1
januari 1923 utgå å allmänna indragningsstaten.
Beträffande storleken av det belopp, som borde beviljas Heinrici, anför
styrelsen, att hänsyn torde böra tagas jämväl till vad ordinarie befattningshavare
av hospitalspersonalen med motsvarande arbetsuppgifter, nämligen
hantverkare, ägde åtnjuta i pension. Hantverkare, som å löneplanen för
ordinarie manliga tjänstemän placerats i 2:a lönegraden, åtnjöte jämlikt § 3
i kungörelsen den 30 juni 1921 (nr 456) en årlig pension vid 62 levnads- och
30 tjänstår av 1,716 kronor. Dylik befattningshavare, som avginge med
pension med det antal tjänstår, som Heinricis tjänstgöring vid hospitalet
utan avdrag för ovan berörda sjukdomsperiod motsvarade, skulle därför äga
åtnjuta en avkortad pension av 1,430 kronor. Med hänsyn härtill syntes
ett understöd till minst samma belopp, som Kungl. Maj:t och riksdagen
beviljat ovannämnda Nelin, kunna tillerkännas Heinrici.
Under åberopande av det sålunda anförda har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att Heinrici måtte, räknat
från den 1 januari 1925, från allmänna indragningsstaten erhålla ett årligt
understöd av 600 kronor.
Statskontoret, som till följd av remiss utlåtit sig i ärendet den 17 februari
1925, har därvid anfört, att Heinrici, i likhet med den i medicinalstyrelsens
Medicinal
styrelsen.
Statskontoret.
Departementschefen.
[3.]
Ang. understöd
åt f. d.
maskinisten
vid Malmö
asyl H. Hanssons
änka.
Direktionen
för Malmö
asyl.
Medicinal
styrelsen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 83.
utlåtande omförmälde snickaren Nelin, icke torde kunna räknas till sådan
betjäning vid hospital, som jämlikt § 25 av stadgan angående sinnessjuka
må kunna av sagda styrelse erhålla understöd eller årligt underhåll. Vid
sådant förhållande förklarar sig statskontoret intet hava att erinra mot att
framställning göres till riksdagen om beviljande på i ärendet anförda skäl
av något understöd från allmänna indragningsstaten. Med hänsyn till att
Heinrici i endast 25 år varit anställd i statens tjänst synes emellertid statskontoret
sagda understöd böra fastställas till 500 kronor.
Jag delar den av myndigheterna uttalade uppfattningen, att Heinrici
skäligen bör komma i åtnjutande av något understöd från statens sida.
Beträffande storleken av detta understöd ansluter jag mig till statskontorets
förslag. Understödet torde alltså böra bestämmas till 500 kronor för år. Medicinalstyrelsen
har föreslagit, att understödet bör utgå från och med ingången
av år 1925. För min del tillstyrker jag, att understödet må utbetalas först
från och med månaden näst efter den, under vilken Heinrici entledigas från
sin anställning vid Uppsala hospital och asyl, dock tidigast från och med
ingången av juli månad innevarande år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att extra målaren vid Uppsala hospital och asyl August
Amadeus Heinrici må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid nämnda anstalt,
dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett
årligt understöd av 500 kronor.
3:o.
I en till medicinalstyrelsen ingiven, av styrelsen med skrivelse den 2
december 1924 överlämnad skrift har f. d. maskinisten Hans Hanssons änka
Ingrid Hansson, född Persson, anhållit att bliva tilldelad årligt understöd.
Av de till ärendet hörande handlingarna inhämtas, att Hansson, som var
född den 7 mars 1857 och avled den 15 augusti 1924, varit anställd som
maskinist vid Malmö asyl under 34 år 8 månader samt den 31 maj 1924
erhållit avsked från tjänsten med pension av 1,920 kronor för år. Vid sitt
frånfälle efterlämnade han änkan, ovannämnda Ingrid Hansson, som är född den
22 april 1864, och två barn. Behållningen i dödsboet efter Hansson uppgick
enligt bouppteckningen till 6,184 kronor 99 öre, och enligt inbördes testamente
mellan makarna Hansson skall den överlevande med full äganderätt
erhålla all den avlidnes kvarlåtenskap.
Uti ett av direktionen för Malmö asyl avgivet yttrande över ansökningen
har direktionen tillstyrkt beviljande av understöd med skäligt belopp.
Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse anfört följande.
Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
först från och med år 1919 uppförts på ordinarie stat och således dessförinnan
icke ägt ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 83.
var Hansson, som den 1 januari 1919 uppnått en ålder av över 60 år, jämlikt
2 § i reglementet den 15 december 1916 för nämnda kassa undantagen från
delaktighet i kassan. Då Hansson sålunda varit avskuren från möjligheten
att genom inträde i nämnda kassa tillförsäkra sin änka någon pension, synes
det styrelsen behjärtansvärt, att hans änka, som icke synes äga tillräckliga
medel för sitt uppehälle och med hänsyn till sin ålder icke torde kunna
genom arbete förskaffa sig tillräcklig inkomst, nu tilldelas ett årligt understöd.
Vid föregående tillfällen har Kungl. Maj:t och riksdagen jämväl beviljat
efterlevande efter dylika befattningshavare årliga understöd på allmänna
indragningsstaten.
Beträffande storleken av det understöd, som kan komma att beviljas änkan
Hansson, tillåter sig styrelsen erinra om att 1923 års lagtima riksdag, enligt
skrivelse den 6 juni 1923, nr 322, tillerkänt bland andra förste maskinisten
vid Kristinehamns hospital Frans Oskar Rydéns änka Lovisa Rydén, född
Andersson, ett årligt understöd av 350 kronor å allmänna indragningsstaten,
så länge hon förbleve i änkestånd. Med hänsyn härtill synes även i detta
fall understödet böra bestämmas till enahanda belopp eller 350 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att änkan Hansson måtte
tillerkännas ett årligt understöd av 350 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten
från och med den 1 september 1924, så länge hon förbliver i
änkestånd.
Statskontoret har i utlåtande den 24 december 1924 tillstyrkt medicinalstyrelsens
framställning i ämnet.
Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört synes det billigt, att änkan
Hansson å allmänna indragningsstaten beredes ett årligt understöd. Mot
storleken av det belopp, styrelsen föreslagit, har jag intet att erinra. Understödet
lärer, på sätt styrelsen hemställt, böra utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken Hansson avlidit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. maskinisten vid Malmö asyl Hans Hanssons änka
Ingrid Hansson, född Persson, må, räknat från och med den
1 september 1924, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett årligt understöd av 350 kronor.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad föredragande departementschefen
hemställt i de under l:o—3:o här ovan antecknade ärendena.
Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till,detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Statskontoret
Departements
chefen.