Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anordnande av
fortsättningsskola med endast en årskurs; given Stockholms
slott den 27 februari 1325.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Le
vinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför:
I skrivelse den 6 juni 1924, nr 307, angående viss ändring i gällande
stadga för fortsättningsskolan anförde riksdagen huvudsakligen följande:
I en inom riksdagen väckt motion hade framhållits önskvärdheten att
sådan ändring komme till stånd av stadgan den 16 september 1918 för fortsättningsskolan,
att lärjunge, som med godkända betyg genomgått folkskolans
sjunde klass, måtte få fullgöra skolplikten i fortsättningsskolan med
ettårig kurs.
Riksdagen hade funnit starka sakliga skäl tala för det av motionären
framförda förslaget ^om en jämkning av bestämmelserna rörande fortsättningsskolan
i sådana skoldistrikt, där folkskolan obligatoriskt vore sjuklassig.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 66 höft. (Nr 73.) 1
Ang. anordnande
av
fortsättningsskola
med
endast en
årskurs.
2
Kung1. Maj:ts proposition Nr 73.
Skolöverstyrelsen hade även i sitt utlåtande över motionen i det hela vitsordat
riktigheten härav. Emellertid hade i sagda utlåtande framhållits det
av motionären ej beaktade förhållandet, att det funnes sjuåriga folkskolor av
från varandra ganska skiljaktig typ, i det att vid sidan av den av motionären
tydligen åsyftade, där sjunde klassen vore eu verklig påbyggnad på den vanliga
sexåriga folkskolan, även funnes sådana, där utökningen av skoltiden
till sju år endast berodde på en avkortning av den årliga undervisningstiden,
förorsakad av varannandagsläsning eller andra förhållanden. Det
syntes riksdagen uppenbart, att det endast vore skoldistrikt med skolor av
den förra typen, som borde kunna komma ifråga vid en modifikation avskolväsendet
därhän, att sista året i folkskolan finge ersätta fortsättningsskolans
första årskurs. Vidare hade skolöverstyrelsen uttalat, att förutsättningen
för den i motionen åsyftade förändringen av fortsättningsskolan
borde vara, att uti lärokursen för den sjunde folkskoleklassen upptoges det
väsentligaste av vad som meddelades i första årskursen vid vederbörande
distrikts fortsättningsskolor. Fördenskull förordade skolöverstyrelsen en utredning
i syfte att få till stånd lämpliga förändringar i den för rikets folkskolor
fastställda undervisningsplanens föreskrifter rörande lärokurser och
timplan för den sjunde klassen, så att skoldistrikten erhölle större frihet än
nu att anpassa arbetet i denna klass efter inom distriktet rådande förhållanden.
Riksdagen ville ge denna tanke sin anslutning, därvid riksdagen
förutsatte, att förslag till nödiga ändringar i fortsättningsskolestadgan måtte
föreläggas riksdagen i så god tid, att beslut måtte kunna fattas före utgången
av den däri fastställda övergångstiden.
I samband med denna utredning föreslog skolöverstyrelsen även en sådan
rörande fortsättningsskolans förhållande till andra överbyggnader på folkskolan.
Riksdagen, som funne en sådan allmän utredning av hela fortsättningsskoleproblemet
synnerligen önskvärd, ansåge sig dock böra framhålla, att
riksdagen ej kunde anse denna utredning på sådant sätt betingad av det i
motionen framförda yrkandet, att samma utredning, om den komme till
stånd, finge så förknippas med den föreslagna utredningen rörande en lämplig
omläggning av sjunde folkskoleklassens lärokurs, att den verkade fördröjande
på denna och på genomförandet av den föreslagna modifikationen
av bestämmelserna rörande fortsättningsskolan.
Riksdagen slutade med att anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter nödig
utredning vidtaga åtgärder för sådan ändring i stadgan för fortsättningsskolan
av den 16 september 1918, att skoldistrikt med obligatorisk sjunde
folkskoleklass må kunna anordna fortsättningsskola med ettårig kurs.
Genom beslut den 20 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen
att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning jämte
därå grundade förslag dels före den 1 november 1924 i fråga om sådan
ändring i stadgan den 16 september 1918 för fortsättningsskolan, att skoldistrikt
med obligatorisk sjunde folkskoleklass må kunna anordna fortsättningsskola
med ettårig kurs, dels ock, så snart ske kunde, rörande fortsättningsskolans
förhållande till andra överbyggnader på folkskolan.
Till åtlydnad härav har skolöverstyrelsen infordrat yttranden i ärendet
från samtliga statens folkskolinspektörer ävensom från Stockholms folk
-
3
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 73.
skoledirektion samt folkskolcstyrelserna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg
och Gävle. I underdånigt utlåtande den 31 oktober 1924 bar därefter
överstyrelsen — med förmälan att överstyrelsen både för avsikt att
snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med utredning angående fortsättningsskolans
förhållande till andra folkskolans överbyggnader framlagt
utredning och förslag beträffande frågan om fortsättningsskolans anordning
i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola. Jag ber att bär få redogöra
för det huvudsakliga innehållet i överstyrelsens utredning.
I stort sett ansluta sig samtliga inspektörer och folkskolestyrelser till ^olkskoP
de synpunkter, som uttalats i riksdagsskrivelsen beträffande de däri åsyf- ocj, foikskolatade
ändringarna i bestämmelserna rörande fortsättningsskolepliktens fullgö- styrelser,
rande ävensom i det utlåtande angående den vid riksdagen väckta motionen
i ärendet, som av överstyrelsen avgavs till andra kammarens första tillfälliga
utskott. På eu del håll gör sig dock gällande eu rätt stor betänksamhet
mot att inskränka fortsättningsskolekursen till endast ett år, och
det uttalas farhågor för att de nu ifrågavarande ändringarna i författningsbestämmelserna
kunna komma att i vissa avseenden hämma den nya fortsättningsskolan
i dess utveckling och verksamhet.
Från flera håll framhålles vikten av att skoldistrikten icke få rätt att
alltför lättvindigt avkorta fortsättningsskolans kurs till ett år.
Nästan undantagslöst uttalas i yttrandena anslutning till den tanken, att
tillstånd till ifrågavarande anordning av fortsättningsskolan icke bör givas
genom någon allmänt gällande författningsbestämmelse, utan meddelas av
central myndighet efter därom av vederbörande skolstyrelse ingiven ansökan
samt efter prövning i varje särskilt fall.
Det framhålles därjämte i flera yttranden, att skoldistrikten givetvis fortfarande
böra äga rätt att även av sådana lärjungar, som avgått från sjuklassig
folkskola, utkräva tvåårig fortsättningsskoleplikt.
I det övervägande flertalet yttranden framhålles med styrka, att anordning
med ettårig fortsättningsskola kan och bör genomföras endast vid heltidsläsande
skolor samt under den förutsättningen, att en större eller mindie
del av fortsättningsskolans kurs överflyttas till det sjunde folkskolåret.
Beträffande de skolformer, vid vilka anordningen skulle kunna tillämpas,
framföras emellertid i yttrandena mycket delade meningar. De flesta inspektörer
förklara dock, att en sjunde klass, avsedd att övertaga en del utav
fortsättningsskolans kurs, med lätthet kan anordnas vid A-skolor. Däremot
gå meningarna starkt isär i fråga om skolor av B-form, där sjunde klassen
måste undervisas tillsammans med andra klasser och svårigheter därför
möta att organisera sjunde klassen så, att den verkligen blir en överbyggnad
på folkskolan, vilka svårigheter givetvis ökas, ju svagare B-form skolan
tillhör. . .
En del inspektörer ha uti sina yttranden lämnat anvisningar om olika tillvägagångssätt
vid ett överförande av någon del av fortsättningsskolans kurs
till den sjunde folkskoleklassens läroplan samt fäst uppmärksamheten på
vissa omständigheter, som därvid böra beaktas. I allmänhet framhålles, att
skoldistrikten vid uppgörandet av kurs- och timplan för sjunde folkskoleklassen
måtto erhålla större frihet än för närvarande är medgiven. Till
förhindrande av att denna frihet komme att missbrukas, borde dock läroplanerna
prövas och fastställas av överstyrelsen.
-i Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
Jag övergår härefter till att redogöra för överstyrelsens egen ståndpunkt
i frågan.
Överstyrelsen finner sig till en början böra såsom sin mening beträffande
vagan i det hela uttala, att den tvååriga fortsättningsskolan allt fortfarande
aven etter det de i riksdagsskrivelsen åsyftade ändringarna vidtagits, bör i
vederbörande författningar framstå såsom den normala typen, oberoende av
huruvida fortsättningsskolan bygger på sjuårig eller sexårig folkskola såsom
grundval. Ej heller synes någon ändring i författningarna böra vidtagas av
sådan innebord, att därigenom binder kan komma att uppstå för skoldistrikt
som det önskar att allt framgent kunna även på sjuårig folkskola upprätta
tortsattmngsskola med mera än en årskurs. Den möjlighet till anordnande
av ettårig t o rtsättningsskola, som på grund av riksdagens beslut kommer att
beredas skoldistrikten, synes överstyrelsen böra utnyttjas endast då upprättandet
eller bibehållandet av en sjunde årsklass i folkskolan därigenom
verksamt främjas och distriktets skolväsende i sin helhet därigenom förbättras.
Vidare bör enligt överstyrelsens mening icke någon sådan ändring
1 gafiande författningar vidtagas, att den nu för folkskola och fortsättnings
skola fastställda obligatoriska undervisningstiden av sammanlagt minst åtta
ar därigenom komme att begränsas.
Riksdagens uttalande att det endast är skoldistrikt med skolor av viss
typ som höra kunna komma i fråga vid eu modifikation av skolväsendet
därhän, att sista året i folkskolan finge ersätta fortsättningsskolans första
arskurs, synes överstyrelsen innebära, att såsom eu förutsättning för anordnande
av fortsättningsskola med ettårig kurs, skall gälla, att sådan skola
ma kunna upprättas endast på grundval av folkskola med heltidsläsning,
alltså vid skola tillhörande någon av de i undervisningsplanen för rikets
tolksko or angivna huvudformerna, varjämte ettårig mindre fortsättningsskoia
skulle kunna ifrågakomma vid mindre folkskola av Di-form.
I sin skrivelse uttalar riksdagen även sin anslutning till den av överstyrelsen
i dess förenämnda yttrande framförda tanken, att eu av förutsättningarna
för den i motionen åsyftade anordningen av fortsättningsskolan
borde vara, att uti lärokursen för den sjunde folkskoleklassen upptoges en
väsentlig del av vad som är avsett att meddelas i fortsättningsskolans första
arskurs samt att för att möjliggöra detta lämpliga ändringar borde vidtagas
i den för rikets folkskolor fastställda undervisningsplanen beträffande lärokurser
och bmpkaner för den sjunde klassen i syfte att bereda skoldistrikten
större frihet an nu att på önskvärt sätt anpassa arbetet i denna klass efter
inom distriktet radande förhållanden.
V ad angår den sålunda föreslagna omläggningen av lärokurserna och timplanerna
för den sjunde folkskoleklassen har överstyrelsen på grund av
vunnen erfarenhet funnit ^ denna vara av behovet påkallad även ur andra
synpunkter än den här framförda. Då en sådan omläggning emellertid
maste komma att beröra arbetet även inom folkskolans övriga klasser och
sålunda ar en angelägenhet, som närmast berör folkskolan, finner överstyrelsen
sig icke höra i detta sammanhang närmare ingå på densamma, utan
bär överstyrelsen för avsikt att så snart ske kan till Kungl. Maj:t inkomma
med särskild framställning och förslag härutinnan.
Ett överflyttande till folkskolan av någon del av den eljest för fortsättningsskolan
avsedda lärokursen medför givetvis, att vid uppgörandet av
lai oplanerna för de bada skolformerna ett samarbete måste komma till stånd
mellan distriktets fortsättningsskolestyrelse, därest särskild sådan finnes ut
-
5
Kiutgl. Maj:ts proposition Nr 73.
sedd, och dess skolråd eller folkskolestyrelse. Då härvid do häda skolformernas
läroplaner måste anpassas efter varandra, bör den större frihet,
som här förordats i fråga om läroplanen för den sjunde folkskoleklassen,
utsträckas att gälla även beträffande den ettåriga fortsättningsskolan. Fördenskull
böra nödiga tillägg införas i fortsättningsskolestadgans bestämmelser
dels angående de läroämnen, som skola förekomma i fortsättningsskolan
(§11 mom. 1), så att dessa bestämmelser icke behövde bliva ovillkorligt
bindande i här åsyftade fall, dels ock angående fördelningen av undervisningstiden
mellan läroämnena (§ 18). Aven om åt skoldistrikt medgives en
sådan större frihet härutinnan, torde det doch vara behövligt, att, sedan
riksdagen fattat beslut i föreliggande ärende, förebilder till läroplaner med
därtill hörande anvisningar genom överstyrelsens försorg utarbetas och tillhandahållas
att tjäna såsom ledning.
Såsom i det föregående blivit anfört, synes riksdagens beslut innebära,
att ifrågavarande anordning borde få komma till stånd endast vid folkskola
tillhörande någon av folkskolans huvudformer. Att en anordning av ifrågavarande
art lätt nog kan genomföras vid A-skola, därom synes överstyrelsen
någon tvekan icke behöva råda. Däremot möter det svårigheter att vid
B-skolorna, där sjunde klassen måste undervisas tillsammans med andra
klasser och s. k. kursväxling tillämpas, så organisera den sjunde klassen,
att denna kan bli en verklig ersättning för fortsättningsskolans första årskurs,
och dessa svårigheter ökas givetvis, ju svagare B-form skolan tillhör.
klart när oövervinneliga torde dessa svårigheter bliva i skolor av B3-formen,
där samme lärare har att undervisa både folkskolc- och småskolestadiet.
Möjligheten att överflytta någon del av fortsättningsskolekursen till den
sjunde folkskoleklassen är emellertid beroende ej blott av vilken organisationsform
folkskolan tillhör utan i väsentlig grad även av hur fortsättningsskolan
är organiserad. Eu sådan överflyttning låter sig lättare genomföra
vid en allmän fortsättningsskola än vid en yrkesbestämd, och särskilt synas
avsevärda svårigheter komma att uppstå i fråga om yrkesbestämda fortsättningsskolor
med verkstadsarbete.
Då det gäller att bedöma, huru fortsättningsskolan i skoldistrikt med sjuklassig
folkskola lämpligen bör anordnas, finnas emellertid även andra omständigheter
än de nu anförda att beakta. En av de frågor, som måste
övervägas, är bland andra den, hur det skall förfaras med sådana barn, som
inflytta till distriktet med fullständigt avgångsbetyg från sexklassig folkskola
och sålunda svårligen kunna utan vidare hänvisas till den sjunde folkskoleklassen.
Ett annat förhållande, som också måste uppmärksammas är, att,
sedan en sjunde årsklass upprättats vid en folkskola, det under en övergångstid
av fem år kan inträffa, att lärjungar komma att avgå från skolan
redan efter genomgångna sex årsklasser (folkskolestadgan § 47 mom. 4).
Beträffande dessa båda grupper av lärjungar synas inga skäl föreligga till
avkortning i den tvååriga fortsättningsskoleplikt, som åligger dem, och, där
förhållanden av denna art förefinnas, måste därför nödiga åtgärder vidtagas
för att denna skolplikt skall av dem kunna fullgöras. I större samhällen
kan detta ordnas på det sätt, att dessa barn sammanföras till särskilda avdelningar
med för dem lämpad undervisning, men i allmänhet låter detta
sig icke göra på grund av det jämförelsevis ringa antalet sådana barn. Vanligast
torde därför den utvägen böra väljas, att de barn, varom här är fråga,
under så lång tid som deras fortsättningsskolplikt kräver undervisas såsom
en grupp för sig tillsammans med lärjungarna antingen i folkskolans sjunde
klass eller i den ettåriga fortsättningsskolan.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
Ännu en viktig omständighet, vilken icke bör förbises vid ett sådant ordnande
av fortsättningsskolan, som här avses, är undervisningstidens förläggning
och omfattning. Det bör bland annat tillses, att undervisningstiden
icke på olämpligt sätt sammanpressas under allt för kort tid närmast efter
avslutad folkskolekurs. Ingen del av undervisningstiden bör sålunda få förläggas
till det redovisnings- eller läsår, under vilket lärjungarna avgå från
folkskolan. En sådan förläggning av undervisningstiden skulle nämligen
kunna medföra, att lärjungarna komme att lämna fortsättningsskolan redan
före fjorton års ålder, varigenom fortsättningsskolans kanske viktigaste uppgift,
att taga band om de .unga under ett synnerligen ömtåligt åldersskede,
i betänklig grad komme att tillbakasättas. Vad angår omfattningen av undervisningstiden
i den ettåriga fortsättningsskolan, så synes icke såsom minimitid
böra föreskrivas något högre timtal än 180, motsvarande hälften av
det för den tvååriga fortsättningsskolan fastställda. Däremot finner överstyrelsen
det önskvärt, särskilt med tanke på den tid, som kräves för att
det praktiska arbetet i yrkesbestämda fortsättningsskolor med husligt arbete
skall medföra avsett resultat, att skoldistrikt får rätt att utsträcka undervisningstiden
samt åtnjuta statsbidrag för ett något högre timantal än 270
— motsvarande hälften av det för tvåårig fortsättningsskola högsta tillåtna -—
förslagsvis upp till 360 timmar.
Såsom i det föregående redan framhållits, måste vid ordnandet av eu
fortsättningsskola, om denna skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla
sin uppgift, vederbörlig hänsyn tagas till förhållandena vid den folkskola,
som skall utgöra grundvalen för densamma. Av vad i det föregående anförts
framgår ock, att dessa förhållanden äro synnerligen skiftande vid
folkskolor av olika former och att även skolor av samma form kunna på
skilda orter utöva sin verksamhet under mycket olika förutsättningar. Det
synes överstyrelsen på grund härav icke vara välbetänkt att söka reglera
genomförandet av den nu ifrågavarande anordningen med sjuårig folkskola
och därpå byggd ettårig fortsättningsskola genom någon författningsbestämmelse,
som komme att verka automatiskt utan hänsyn till de på olika orter
förefintliga särskilda förhållanden. Enligt överstyrelsens mening bör ifrågavarande
angelägenhet ordnas icke medelst några allmänt gällande bestämmelser
utan genom prövning och beslut i varje särskilt fall. Till undvikande
av att härvid väsentligen skiljaktiga grunder skulle komma att följas i olika
delar av landet, torde det slutliga avgörandet böra överlämnas åt central
myndighet, och då dessa ärenden, som närmast gälla reglementsbestämmelser,
icke synas vara av den vikt, att de böra underställas Kuugl. Maj:t,
torde de utan olägenhet kunna handläggas och avgöras av skolöverstyrelsen.
Under förutsättning att så bleve förhållandet, skulle hithörande ärenden
kunna handläggas på så sätt, att, efter det vederbörande lokala myndigheter
fattat erforderliga beslut, ansökning om tillstånd att genomföra den ifrågavarande
anordningen jämte förslag'' till reglementen och läroplaner för
distriktets såväl folkskolor som fortsättningsskolor insändes till statens vederbörande
folkskolinspektör för vidare handläggning i den ordning, som i
fortsättningsskolestadgan § 8 mom. 3 punkt 3 föreskrives beträffande reglemente
för skoldistrikt med yrkesbestämda fortsättningsskolor av viss angiven
typ.
Vad beträffar de ändringar i gällande författningar rörande fortsättningsskolan,
som kunna befinnas erforderliga för genomförandet av här ifrågavarande
anordning av fortsättningsskolan, torde frågan om deras slutliga
7
Kung!. Maj. ts proposition Nr 73.
avfattning böra anstå till dess riksdagen fattat beslut i ärendet, och förutsätter
överstyrelsen, att överstyrelsen framdeles beredes tillfälle att till
Kungl. Maj:t inkomma med förslag därutinnan.
Med stöd av vad överstyrelsen sålunda anfört hemställer överstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i fråga om de för fortsättningsskolan
gällande huvudsakliga grunder och bestämmelser besluta
dels att i skoldistrikt, som vid folkskola, tillhörande någon av folkskolans
huvudformer, eller vid mindre folkskola av Di-form anordnat obligatorisk
sjunde årsklass, fortsättningsskolekursen må, under de villkor Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva, kunna omfatta allenast en årskurs med minst 180
undervisningstimmar,
dels ock att den tid, under vilken skolpliktig skall vara skyldig att deltaga
i undervisningen vid fortsättningsskola med endast eu årskurs, må kunna
av skoldistriktet utsträckas intill 360 undervisningstimmar.
Det nu föreliggande förslaget angående anordnande av fortsättningsskola
med endast en årskurs innebär, såsom av det sagda torde framgå, icke
någon definitiv lösning i hela dess vidd av frågan om fortsättningsskolans
framtida ställning i skolsystemet. Spörsmålet om fortsättningsskolans organisation
och särskilt dess förhållande till andra folkskolans överbyggnader
är för närvarande under utredning i skolöverstyrelsen och det torde dröja
ännu någon tid, innan denna utredning kan bliva avslutad. Vid sådant
förhållande kan den nu åsyftade reformen icke bliva annat än av provisorisk
karaktär; måhända hade det varit att föredraga, om hela fortsättningsskolproblemet
och jämväl frågan om det sjunde skolåret kunnat i ett sammanhang
företagas till eu allsidig prövning. Då emellertid från riksdagens sida
betonats önskvärdheten av att förslag angående den nu ifrågavarande omläggningen
av fortsättningsskolan framlägges i god tid och utredningen i
denna del nu föreligger, har jag ansett mig icke kunna underlåta att framlägga
densamma till prövning av Kungl. Maj:t.
Enligt överstyrelsens förslag skall såsom grundförutsättningar för inrättande
av ettårig fortsättningsskolkurs gälla, att densamma bygger på en obligatorisk
sjunde årsklass av folkskolan ävensom att folkskolan är heltidsläsande.
Emellertid bör enligt överstyrelsens mening skoldistrikt, där dessa förutsättningar
äro förhanden, det oaktat äga full frihet att, om distriktet så önskar,
upprätthålla fortsättningsskola med mer än en årskurs. Vidare finner överstyrelsen
anordningen med ettårig fortsättningsskola böra förekomma, endast
då upprättandet eller bibehållandet av en sjunde årsklass i folkskolan därigenom
verksamt främjas och distriktets skolväsende i sin helhet därigenom
förbättras. I överensstämmelse härmed anser överstyrelsen, att den tvååriga
fortsättningsskolan alltjämt bör i författningarna framstå såsom normaltypen
och frågan om inrättande av ettårig fortsättningsskolkurs prövas från fall
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
till fall efter omständigheterna. Denna prövning anses lämpligen böra läggas
i överstyrelsens händer.
För barn, som efter genomgången sexklassig folkskola i annat skoldistrikt
inflytta till distrikt med sjuklassig folkskola och ettårig fortsättningsskola,
ävensom för sådana barn inom skoldistrikt av sistnämnda slag, vilka på
grund av gällande övergångsbestämmelser erhålla avgångsbetyg från folkskolans
sjätte klass, skulle kravet på skolplikt i tvåårig fortsättningsskola
upprätthållas.
Då en av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter är att omhändertaga
barnen under ett för dem ömtåligt åldersskede, framhålles såsom angeläget,
att ej någon del av undervisningstiden i den ettåriga fortsättningsskolan förlägges
till samma redovisnings- eller läsår, då barnen avgå från folkskolan,
enär eljest barnen skulle kunna komma att lämna fortsättningsskolan redan
före fyllda fjorton år. Det betonas vidare, att den nu för folkskola och
fortsättningsskola fastställda obligatoriska undervisningstiden av sammanlagt
minst åtta år ej må minskas.
Såsom minimitid för fortsättningsskola med en årskurs föreslås 180 timmar
eller hälften av det för den tvååriga fortsättningsskolan fastställda.
Särskilt med hänsyn till det praktiska arbetet i yrkesbestämda fortsättningsskolor
med husligt arbete anser överstyrelsen, att undervisningen i ettårig
fortsättningsskola bör kunna, mot åtnjutande av statsbidrag, utsträckas till
360 timmar.
En nödvändig konsekvens av genomförandet av nu föreslagna omläggning
av fortsättningsskolan framhålles vara, att vissa ändringar måste vidtagas
såväl i lärokursen för den sjunde folkskoleklassen i syfte att bereda skoldistrikten
större frihet till arbetets anpassande efter de inom distriktet rådande
förhållandena som ock i gällande bestämmelser angående läroämnen
i fortsättningsskolan.
Till sina huvuddrag ansluter sig detta förslag till anordnande av ettårig
fortsättningsskolkurs nära till det uttalande i ämnet, som 1924 års riksdag gjort
i sin skrivelse nr 307, både i vad angår fordran på obligatorisk sjuklassig
folkskola såsom underlag för fortsättningsskolan och beträffande kravet på
att denna sjuklassiga folkskola skall tillhöra de s. k. huvudformerna av
undervisningsplanens olika skoltyper, d. v. s. vara heltidsläsande. Vad särskilt
sistnämnda villkor angår, anser jag mig böra betona, att man enligt
min mening icke kan eftergiva något på detta krav, så vitt ej hela den
tilltänkta reformen av fortsättningsskolan skall resultera i ett förfuskande
av fortsättningsskolan. Det torde till och med få anses ganska tvivelaktigt,
huruvida utan svårare olägenhet en ettårig fortsättningsskola kan baseras
på lägre skoltyp än folkskola av Bs-form. Överhuvudtaget torde man hava
att emotse ganska stora svårigheter, då det blir fråga om att vid reformens
genomförande anordna lärokursen i folkskolans sjunde årsklass så, att den
någorlunda kominer att motsvara jämväl vad som eljest skulle hava inhäm
-
9
Kung!. Maj:ts proposition Nr 73.
tats under det första året i fortsättningsskolan. Särskilt gäller detta skoldistrikt
med yrkesbestämda fortsättningsskolor. Jag vill emellertid ansluta
mig till skolöverstyrelsens förslag härutinnan, därvid jag i likhet med överstyrelsen
finner riktigt, att frågan om anordnandet av ettårig fortsättningsskola
bör göras beroende av en genom överstyrelsen verkställd prövning
från fall till fall med hänsyn tagen till skolväsendets tillstånd i varje särskilt
skoldistrikt.
I fråga om undervisningstidens längd i den ettåriga fortsättningsskolan
kan det, särskilt med tanke på de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, synas
tveksamt, om icke en så kort minimitid som 180 timmar kan komma att
medföra en försämring av fortsättningsskolans arbetsresultat. A andra sidan
vore det måhända icke klokt att för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna
stadga en längre minimitid än för de allmänna, då ett dylikt stadgande
möjligen skulle kunna verka hämmande på tillkomsten av skolor av den
förra typen. Jag anser mig fördenskull böra biträda överstyrelsens förslag
i berörda del men vill tillstyrka, att den längsta tid, för vilken skoldistrikt
må kunna erhålla statsbidrag för undervisning i ettårig fortsättningsskola,
må bestämmas till 540 timmar, eller den maximitid, som nu gäller för åtnjutande
av statsbidrag samt för skolplikt i fortsättningsskola. En dylik
utsträckning av undervisningstiden torde, i synnerhet när det gäller de yrkesbestämda
fortsättningsskolorna, visa sig av behovet påkallad och kan ur
undervisningssynpunkt i varje fall icke vara annat än gagnelig.
Mot detaljerna i överstyrelsens förslag i övrigt har jag i stort sett intet
att erinra; de närmare bestämmelser, som erfordras för den ifrågasatta förändringens
genomförande, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela,
sedan överstyrelsen härutinnan inkommit med förslag.
I anslutning till vad ovan anförts får jag alltså hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i fråga om de för fortsättningsskolan gällande huvudsakliga
grunder och bestämmelser besluta,
dels att i skoldistrikt, som vid folkskola, tillhörande någon
av folkskolans huvudformer, eller vid mindre- folkskola av
Di-form anordnat obligatorisk sjunde årsklass, fortsättningsskolekursen
må, under de villkor Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, kunna omfatta allenast en årskurs med minst
etthundraåttio undervisningstimmar,
dels och att den tid, under vilken skolpliktig skall vara
skyldig att deltaga i undervisningen vid fortsättningsskola
med endast en årskurs, må kunna av skoldistrikt utsträckas
intill femhundrafyrtio undervisningstimmar.
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Maj:t
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 66 höft. (Nr 73.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i/ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1925, Ivw Haeggströras Boktryckeri A. B.
250516