Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.
7
Nr 31.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering av
befattningshavare hos svenska betes- och vallföreningen; given
Stockholms slott den 30 januari 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
Sedan Kungl. Maj:t såsom bidrag till uppehållande av den 1916 bildade
svenska betes- och vallföreningen från och med 1919 anvisat medel från
anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar,
bar Kungl. Maj:t — som den 31 oktober 1924 fastställt av föreningen antagna
förändrade stadgar, att tillsvidare lända till efterrättelse såsom villkor
for föreningens tillgodonjutande av statsbidrag — under punkt 87 i nionde
huvudtiteln av årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att för uppehållande
av föreningens verksamhet i riksstaten för budgetålet 1925—1926
uppföra ett särskilt, extra anslag av 46,800 kronor. Därest denna framställning
av riksdagen bifalles, kommer betes- och vallföreningens verksamhet
att i viss mån förstatligas.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.
Såsom jag i förenämnda punkt av statsverkspropositionen anfört, har föreningens
styrelse i samband med anslagsäskandet för instundande budgetår
hemställt, att föreningens fast anställda befattningshavare måtte beredas
pensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.
I överensstämmelse med i riksdagens skrivelse den 18 maj 1920 givet bemyndigande
har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380)
förordna!, att till reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. skulle fogas, ett särskilt
kapitel, VII, med särskilda bestämmelser angående befattningshavare bos
hushållningssällskap m. fl. Härigenom hava under nämnda reglemente inordnats,
bland andra, befattningshavare hos hushållningssällskap och dem
underlydande institutioner samt skogsvårdsstyrelserna, Sveriges utsädesförening,
svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i
Norrbottens län ävensom vissa befattningshavare vid lantbruksakademien.
Förutsättningen för att pensionsrätt skall komma ifrågavarande befattningshavare
till del är, såsom av stadgandet i kap. I § o i reglementet framgår,
att befattningen bland annat i avlöningshänseende reglerats av den, hos
vilken befattningshavaren är anställd (huvudmannen), samt att regleringen
godkänts av Kungl. Maj:t eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar.
Kungl. Maj:t har sedermera genom kungörelse den 2 oktober 1920 (nr 650)
förordnat, att godkännande av reglering beträffande i kap. VII omförmälda
befattningshavare skall, utom beträffande befattningshavare hos lantbruksakademien
och hos skogsvårdsstyrelser, meddelas av lantbruksstyrelsen.
I utlåtande den 20 september 1924 över betes- och vallföreningens ovanberörda
framställning bär lantbruksstyrelsen förklarat sig icke hava något
att erinra mot, att föreningens tjänstemän beredas rätt att vinna inträde i
omförmälda pensionsanstalt. För befattningshavarna i fråga borde, framhåller
lantbruksstyrelsen vidare, gälla de särskilda bestämmelser ävensom
övergångsstadganden, vilka för befattningshavare vid hushållningssällskap
m. fl. stadgats genom berörda kungörelse den 22 juni 1920 (nr 380), övergångsstadgandena
under förutsättning att ifrågakommande befattning anmäldes
för beredande av pensionsrätt före den 1 januari 1926. Åt lantbruksstyrelsen
borde uppdragas att för befattningarna meddela godkännande
av för pensionsrätt erforderlig reglering av befattningshavarnas löneställning.
Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl. har
i ett den 28 november 1924 avgivet utlåtande i ärendet anfört, bland annat,
följande.
Därest föreningens verksamhet förstatligades, på sätt i remisshandlingarna
ifrågasattes, syntes intet vara att erinra mot, att därstädes fast anställda
funktionärer erhölle inträde i pensionsanstalten.
Denna pensionsrätt borde lämpligen anordnas i överensstämmelse med den
pensionsrätt, som redan beretts befattningshavare hos svenska mosskulturföreningen,
med vilken förevarande förening erbjöde vissa jämförelsepunkter.
Detta kunde enklast ske därigenom, att befattningshavarna i fråga upptoges
under kapitel VII i anstaltens reglemente den 31 december 1919 med tillägg
Kungl. Maj:ts proposition Nr 31. !)
enligt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) närmare bestämt i § 69 inom.
b). För befattningarnas förenande med pensionsrätt komme tydligen att
erfordras, att de förut särskilt reglerades, oeli av kungörelsen den 2 oktober
1920 (nr 650) torde då utan särskild föreskrift följa, att denna tjänstereglering
skulle godkännas av lantbruksstyrelsen.
Genom bestämmelserna i § 6 i reglementet för pensionsanstalten, vilken
paragraf handlar om retroaktiv giltighet av reglementet, hava tjänstinnehavare
beretts möjlighet att erhålla pension även i förhållande till den tid,
som de innehaft sin nuvarande eller liknande tjänst före inträdet i pensionsanstalten,
utan vilket medgivande en vid inträdet i pensionsanstalten till
ålder kommen befattningshavare eljest skulle kunnat erhålla allenast en ytterst
ringa pension. Med en sådan retroaktiv giltighet måste emellertid helt naturligt
följa särskilda och i många fall stora engångskostnader, för varje befattningshavare
desto större ju högre hans levnadsålder och antal tjänstår
äro. I § 9 av reglementet äro allmänna regler fastställda för hur denna
engångsavgift skall beräknas och erläggas. Enligt mom. 1 av denna paragraf
skola huvudmännen, där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift, som pensionsanstalten
bestämmer. I mom. 2 stadgas emellertid också, att huvudmannen må
genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten, uttaga ersättning av
befattningshavaren för den del av engångsavgiften, som svarar mot de avgifter,
som befattningshavaren själv skulle hava erlagt.
Den möjlighet att erhålla hel eller åtminstone obetydligt avkortad pension,
som nyss berörda bestämmelser erbjuda nuvarande tjänstinnehavare, är givetvis
i och för sig av stor betydelse. Direkt värde för befattningshavaren få
dessa stadganden dock tydligen endast, om han och hans huvudman kunna
uppfylla de för erhållande av denna förmån stadgade villkoren. Då hushållningssällskapen.
lantbruksakademien och flertalet av de statsunderstödda
föreningar, vilka genom kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) vunno inträde
i anstalten, hade stora ekonomiska svårigheter att kämpa mot och det
till följd därav skulle för dem hava varit i hög grad betungande att som
huvudmän erlägga den erforderliga engångsavgiften, även om denna fördelades
på ett antal år, samt det vore att förvänta att, då nämnda huvudmäns
inkomster till stor del utgjordes av statsanslag, ett stadgande om skyldighet
för dem att erlägga engångsavgift blott skulle leda till, att de för bestridande
av denna måste söka förhöjda statsbidrag och staten sålunda i alla fall, om
ock indirekt, skulle komma att bestrida kostnaderna i fråga, har, i överensstämmelse
med förslag av sakkunniga för utredning angående pensionering
av befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl., till kap. VII i pensionsanstaltens
reglemente fogats vissa övergångsstadganden. Den i mom. 1 av dessa
angivna allmänna regeln innebär, att staten för de huvudmän, som i allmänhet
ej förfoga över fonder eller andra medel för ändamålet, påtager sig
så stor del av engångsavgiften, som motsvarar såväl statens som huvudmannens
andel av den årliga försäkringsavgiften för tjänstepension. HärBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 25 haft. (Nr 30—31.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.
igenom har alltså frågan om den del av engångsavgiften, som närmast tillhör
huvudmannen, blivit på ett för denne tillfredsställande sätt ordnad.
Vad angår befattningshavarens andel i engångskostnaden så stadgas, såsom
ovan nämnts, i § 9 mom. 2 i reglementet, att denna må av huvudmannen
uttagas genom löneavdrag. På framställning av befattningshavaren kan dock
pensionsanstalten helt eller delvis befria honom från dessa löneavdrag och
minska huvudmannens engångsavgift med motsvarande belopp; härmed följer
emellertid minskad pension.
Jag torde här få återgiva vad förenämnda sakkunniga beträffande erläggandet
av nu omhandlade del av engångsavgiften i sitt betänkande uttalade:
»Ehuru det från befattningshavarnas synpunkt givetvis skulle varit synnerligen
önskvärt och på grund av vissa omständigheter möjligen också försvarligt,
att staten helt eller delvis påtoge sig även befattningshavarens engångsavgift,
i den mån densamma motsvarar tjänstepension, ha vi dock ej
ansett oss kunna framlägga förslag även därom, enär detta skulle allt för
mycket strida mot hittills i liknande fall tillämpade principer. Det föreslagna
övergångsstadgandet åsyftar emellertid också att underlätta erläggandet av
befattningshavarens andel. Ifall huvudmannen på föreslaget sätt befrias från
sin andel av avgiften, torde det nämligen åtminstone i åtskilliga fall bliva
möjligt för honom att helt eller delvis efterskänka den del, som han skulle
äga rätt att uttaga av befattningshavaren medelst löneavdrag. Visserligen
tinnes, såsom redan framhållits, i regel inga medel för närvarande tillgängliga
härför, men det torde ej vara omöjligt, åtminstone i vissa fall, att med
tillhjälp av gåvomedel eller på annat sätt åstadkomma ett sådant bidrag till
tjänstemännen för att bereda dem en tryggad ålderdom. Någon utsikt till
att på detta sätt få till stånd så stora summor, att det skulle räcka till att
bestrida såväl huvudmannens som befattningshavarens andel i engångsavgiften
torde däremot i regel ej förefinnas.»
I enlighet med denna de sakkunnigas åsikt är heller icke bland övergångsstadgandena
intagen någon bestämmelse om avsteg från den i § 9 mom. 2 i
reglementet angivna regeln.
Vad nu bestridandet av engångsavgiften vid pensionering av befattningshavarna
hos betes- och vallföreningen angår, sä har lantbruksstyrelsen, som
ovan nämnts, ansett, att övergangsstadgandena vid kapitel VII i pensionsanstaltens
reglemente böra vinna tillämpning under förutsättning att ifrågakommande
befattning anmäles för beredande av pensionsrätt före den 1
januari 1926.
Styrelsen för pensionsanstalten har i sin ovanberörda skrivelse i detta ämne
anfört huvudsakligen följande.
Vad anginge engångsavgiftens beräknande, varom handlades i övergångsstadgarna
till kap. VII i pensionsanstaltens reglemente, ville anstalten dock,
gent emot vad lantbruksstyrelsen därutinnan föreslagit, ifrågasätta huruvida
det kunde anses lämpligt och behövligt att därutinnan meddela Hägra
särskilda föreskrifter, innebärande att staten skulle i större eller mindre utsträckning
bidraga till gäldande av engångsavgifter i sådana fall, där befattning
före viss tidpunkt anmäldes till inträde i pensionsanstalten. Att så
skedde, då till exempel hushållningssällskapens m. fl. institutioners befatt
-
Kunal. Maj:ts proposition Nr 31.
11
ningshavare erliöllo pensionsrätt enligt kap. VII i reglementet, torde
väsentligen hava berott därpå, att denna pensionsrättsfråga längre tid varit
föremål för utredning och att staten ansågs höra genom bidrag till retroaktiv-
eller engångsavgifterna hålla vederbörande skadeslösa för dröjsmålet
med pensionsfrågans ordnande. Sådana skäl torde icke kunna i detta fall
åberopas. Föreningen vore för övrigt av ett så jämförelsevis sent datum,
att det redan på grund härav torde få antagas, att dess befattningshavares
tjänstålder och möjligen även levnadsålder — varom någon utredning dock
icke förelåge — i allmänhet ej vore högre än att, om någon retroaktiv
tjänstårsberäkning över huvud taget kunde erfordras, avgiften härför ej
behövde bliva kännbarare än att den skäligen kunde gäldas av föreningen
och respektive befattningshavare utan bidrag av staten. Skulle det i allt
fall anses skäligt att staten bidroge till förekommande engångsavgifter efter
samma grunder, som kommo till användning till exempel vid bidrag till
engångsavgifter för befattningshavare hos mosskulturföreningen, finge anstalten,
då remisshandlingarna ej lämnade ledning för beräkning av denna
kostnad, allenast uttala den förmodan att denna kostnad bleve jämförelsevis
obetydlig.
På given anledning har från pensionsanstalten inkommit en den 24 december
1924 dagtecknad promemoria rörande kostnaderna för retroaktiv tjänstårsberäkning
för vissa nu hos betes- och vallföreningen anställda befattningshavare
vid inträde i pensionsanstalten i överensstämmelse med anstaltsstyrelsens
förslag, det vill säga delaktighet enligt samma grunder som för befattningshavarna
vid svenska mosskulturföreningen, dock utan sådan lindring i engångsavgifterna,
som omförmäles i övergångsstadgandena till kap. VII i
reglementet för anstalten.
Retro- Tjänste-1 Familje-! Engångsavgift Befattningshavarens j
aktiv ! pen- j pen- I_____ _____andel i engångsavgift j
Född |. tjänst- , sions- | sions- för tjänste-|för familje- för tjänste-jför familje-!
årsräkn. underlagiunderlag pensionen ] pensionen i pensionen l pensionen
från [ Kr. j Kr. j Kr, j Kr, j Kr. j Kr. ;
Borg, .1. E. V. ... |
23/» 1889 |
23/t>1921 |
3,800 |
1,060 |
1,995 |
453 |
593 |
453 |
Wallin, B. I........ |
2/io 1885 |
V<1920 |
3.800 |
1,060 |
2,812 |
594 |
836 |
594 |
I.öfvenmark, 0. H. |
9/31883 |
Ve 1920 |
3,660 |
1,032 |
2,635 |
549 |
805 |
549 |
i Forsgren, K. H. .. |
13/71895 |
— |
2,200 |
710 |
/Engångs av |
gift ej erfor- |
— |
- |
Karlsson, F. V____ |
2S/21887 |
25/21919 |
2,200 |
740 |
1,973 |
508 |
587 |
508 |
\
Namn
Jag torde här få bringa i erinran, att, såsom i ovan omförmälda punkt av
årets statsverksproposition omförmälts, det är avsett, att nuvarande innehavaren
av statskonsulentbefattningen i fröodling A. Elofson, vilken i egenskap
av sekreterare hos betes- och vallföreningen handhaft ledningen av
föreningen, skall med frånträdande av sin statskonsulentbefattning helt övergå
till föreningen i egenskap av föreståndare för densamma. Engångsavgiften
för Elofson, som är född deu 25 juni 1873 skulle, under enahanda
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.
Departements
chefen.
förutsättningar som beträffande i ovanstående tablå angivna befattningshavare
och med retroaktiv tjänstårsberäkning från den 25 juni 1905, utgöra för
tjänstepensionen 9,995 kronor och för familjepensionen 3,210 kronor. Genom
löneavdrag hos Blofson skulle av huvudmannen komma att uttagas 2,975
kronor såsom bidrag till engångsavgiften för tjänstepensionen samt hela engångsavgiften
för familjepensionen.
I likhet med de i ämnet hörda myndigheterna finner jag intet vara att
erinra mot att, därest Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag till svenska betes- och vallföreningen i huvudsak vinner riksdagens
bifall, föreningens tjänstemän erhålla pensionsrätt enligt kap. VII i reglementet
för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Därest,
såsom jag vill föreslå, befattningshavarna upptagas under nämnda kapitel,
torde jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 2 oktober 1920 (nr 650) lantbruksstyrelsen
hava att godkänna för befattningarnas förenande med pensionsrätt
erforderlig tjänstereglering.
I fråga om engångsavgifternas beräknande vill jag ansluta mig till lantbruksstyrelsens
åsikt att de i mom. 1 i övergångsstadgandena till nämnda
kapitel angivna föreskrifter böra vinna tillämpning. Som skäl härför får
jag först och främst åberopa dels den mellan nu ifrågavarande förening och
svenska mosékulturföreningen i flera avseenden rådande likställigheten, dels
ock att, enligt vad av det ovan anförda framgår, föreningen otvivelaktigt
skulle komma att i högst kännbar grad betungas av de relativt stora engångsavgifter,
den såsom huvudman komme att erlägga. Jämväl med hänsyn
till den erkända betydelsen av föreningens hela landet omfattande
verksamhet synes det mig naturligt, att denna förening även i förevarande
avseende likställes med de statsunderstödda föreningar, vilkas befattningshavare
1920 bereddes delaktighet i pensionsanstalten. Jag har under hand
inhämtat, att pensionsanstalten, sedan utredning rörande kostnaderna för
tjänstårsberäkning för befattningshavarna i fråga numera verkställts, icke
ställer sig avvisande mot mitt förslag. Det finnes ock, enligt vad jag erfarit,
grundad anledning antaga, att, därest staten övertager jämväl den del av
engångsavgiften, som motsvarar föreningens andel av den årliga försäkringsavgiften
för tjänstepension, föreningen kommer att efterskänka den del,
densamma skulle äga rätt uttaga av befattningshavarna medelst löneavdrag.
Ytterligare må framhållas, att då, såsom ovan nämnts, nuvarande statskonsulenten
i fröodling antages skola övergå till att bliva föreningens föreståndare,
denne befattningshavare kommer att utträda ur civilstatens pensionskassa.
En anordning, som den jag här föreslagit, skulle medföra, att
hans övergång till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
torde komma att ske utan särskild kostnad för honom, vilket måste anses
så mycket mera rättvist som han ej äger återfå de avgifter, han för egen
pensionering erlagt i sin statskonsulentbefattning.
Den tid, inom vilken sådan anmälan, varom förmäles i 1 mom. av över -
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 31.
gångsstadgandena til] reglementets VII kap., skall äga rum, torde böra bestämmas
till den 1 januari 1926.
Vidkommande den kostnad, som en pensionering i enlighet med mitt
förslag kommer att åsamka statsverket, vill jag erinra, att förhöjning visserligen
kan bliva behövlig i de båda under elfte huvudtiteln uppförda ordinarie
anslagen, nämligen bestämda anslaget å 5,310,000 kronor till bidrag
till folkskollärares m. fl. pensionering och förslagsanslaget å 3,255,000 kronor
till pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. Jag anser emellertid, att här föreslagna utvidgning av rätt till
pension icke nu kräver vidtagande av någon åtgärd för höjning av anslagen
i fråga, enär utvidgningen är av mindre omfattning och hänsyn till
anslagskraven icke torde behöva tagas förrän vid den försäkringstekniska
undersökning av pensionsanstalten, som periodvis sker för utredande av dess
anslagsbehov.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att — under förutsättning att Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition
gjorda framställning angående anslag till svenska betes- och vallföreningen
i huvudsak vinner riksdagens bifall — bemyndiga Kungl. Maj:t att till
reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. göra sådant tillägg, att de rättigheter och skyldigheter,
vilka jämlikt kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 380) angående tilllägg
till samma reglemente tillkomma befattningshavare hos hushållningssällskap
m. fl., må i tillämpliga delar tillkomma jämväl befattningshavare
hos svenska betes- och vallföreningen.
Till vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter förena sig,
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Flodman.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 25 höft (Nr 30—31.)
3