Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
1
Nr 221.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan
skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror;
given Stockholms slott den 20 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående restitution av sockerskatt eller
befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror.
GUSTAF.
Ernst W ig forss.
Bihang till riksdagens protokoll 1925.
1 samt.
180 höft. (Nr 221.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
Förslag
till
förordning angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan
skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror.
Härigenom förordnas som följer:
§ 1.
Åt näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,
innehållande socker, må för särskilt fall eller för viss tid kunna
medgivas rätt att vid utförsel av sålunda framställd vara eller vid dess
uppläggning å sådant restitutionsupplag, som omförmäles i § 13 mom. 7
av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor,
återbekomma sockerskatt, som erlagts för vid exportvarans tillverkning
använt socker, eller, i fall sockerskatten ännu icke erlagts, njuta befrielse
från dess gäldande; kunnande härvid jämväl tagas hänsyn till råämnesförlust,
som finnes oundviklig vid exportvaras framställning.
Sådant medgivande, vilket endast må lämnas åt näringsidkare, som är
känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig för erhållande av ifrågavarande
förmån, ankommer på prövning av Konungen, som jämväl bestämmer
de närmare villkoren för rättighetens tillgodonjutande; skolande
emellertid denna anses förfallen med avseende å utländskt socker, som
ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter det utländska sockrets
angivning till förtullning utförts eller intagits å sådant restitutionsupplag,
som ovan sagts.
§ 2.
I fall, som avses i denna förordning, gäller om betalningsanstånd, ställande
av säkerhet, påföljd för fördröjd eller utebliven betalning samt utförsel
till frihamn eller intagande å frilager ävensom beträffande restitutionsupplagsgods
och påföljd för lämnande av oriktig uppgift i tillämpliga
delar vad i § 13 mom. 5, 6, 7 och 8 av förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor finnes föreskrivet rörande tullavgifter.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 15 maj 1908 (nr 37)
angående restitution av erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt
för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror, med i sistnämnda
förordning sedermera gjorda ändringar och tillägg.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
Gällande
bestämmelser.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Enligt förordning den 15 maj 1908 (nr 37) må under vissa villkor medgivas
restitution av erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för
socker, som använts vid tillverkning av exportvaror.
Förordningens § 1, vilken innehåller de allmänna föreskrifterna för åtnjutande
av dylik förmån, är av följande lydelse:
»Vid utförsel sjöledes från stapelstad eller med järnväg till Norge av
i Sverige framställda tillverkningar, innehållande socker, kan under nedanstående
villkor den för sockret erlagda skatt återbetalas eller, därest
tillverkningen skett vid sockerfabrik, befrielse från erläggande av skatt
medgivas.
Eestitution medgives endast åt tillverkaren och utgår för den kvantitet
av det använda sockret, som ingår i-exportvaran, såvida icke tillverkningen
ägt rum under offentlig kontroll, i vilket fall restitution må beviljas
eller befrielse från erläggande av sockerskatt medgivas för den kvantitet
socker, som i och för tillverkningen bevisligen blivit använd.»
Av dessa bestämmelser framgår, att såsom villkor för att restitution
av skatt för hela den använda myckenheten socker skall kunna beviljas och
hänsyn sålunda tagas jämväl till råämnesförlust gäller, att tillverkningen
är ställd under offentlig kontroll. Sker tillverkningen icke under dylik
kontroll, kan restitution erhållas endast för den myckenhet socker, som
bevisligen ingår i exportvaran, något som förutsättes skola kunna utrönas
genom kemisk undersökning av varan.
Med avseende å den ordning, i vilken ifrågavarande förmån beviljas,
göres i § 2 av förordningen åtskillnad för följande tre fall.
1. (§ 2 mom. 1). Därest till framställning av exportvara användes till''
fritt bruk utlämnat socker och i densamma icke ingå några utländska
råmaterialier, för vilka restitution av erlagd tull ifrågasättes, ankommer
på kontrollstyrelsen att medgiva restitution av den erlagda sockerskatten,
därvid styrelsen har att iakttaga vissa i förordningen närmare angivna
villkor.
2. (§ 2 mom 2). Ingå i utförselvaran, förutom till fritt bruk utlämnat
socker, jämväl utländska råmaterialier, för vilka tullrestitution ifråga
-
5
Kung!. Maj:ts proposition Nr 221.
sättes, tillkommer det generaltullstyrelsen att, efter inhämtande av kontrollstyrelsens
yttrande, meddela beslut i frågor av hithörande slag, därvid
de för ovan under 1 nämnda fall föreskrivna villkor skola i tillämpliga
delar iakttagas, varjämte generaltullstyrelsen har att meddela de närmare
föreskrifter, som till förekommande av missbruk kunna anses erforderliga.
3. (§ 2 mom. 3). Beträffande slutligen det fall, att till framställning av
exportvara användes utländskt socker, för vilket restitution jämväl av
erlagd tull ifrågasättes, må den för det använda sockret erlagda skatten
av generaltullstyrelsen restitueras under iakttagande av de villkor, som
gälla för rätt att vid utförsel av vara, till vars framställning använts
från utlandet införda materialier, åtnjuta tullrestitution för de i exportvaran
ingående utländska materialier.
Vid tillkomsten av omförmälda förordning den 15 maj 1908 gällde beträffande
rätt till sådan tullrestitution, som i § 2 mom. 3 i förordningen
avses, bestämmelserna i § 9 mom. 5 i de vid tulltaxan den 8 juni 1906 (nr 38)
fogade underrättelser om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör, enligt
vilka bestämmelser generaltullstyrelsen ägde att under vissa angivna villkor—
nära överensstämmande med de i 1908 års förordning, § 2 mom. 1
och 2, för där avsedda fall angivna villkor — medgiva rätt till tullrestitution.
Genom tillkomsten av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor inträdde emellertid förändring med avseende
å bestämmelserna om rätt till tullrestitution. De i ämnet tidigare i § 9
mom. 5 i tulltaxeunderrättelserna meddelade detaljerade bestämmelserna
ersattes av bestämmelser i § 13 i förordningen. I enlighet härmed ankommer
det på Kungl. Maj:t att i varje fall medgiva rätt till tullrestitution samt
bestämma, under vilka villkor rättigheten må åtnjutas. De åberopade
bestämmelserna i tulltaxeförordningen hava, efter det vissa ändringar
blivit genom kungörelser den 11 juni 1915 (nr 252) och den 27 april 1923
(nr 80) vidtagna, följande lydelse:
§ 13.
5. Åt näringsidkare, som vill införa utländsk tullpliktig vara för att,
med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt råämne,
använda densamma till framställning av exportvara, må, för särskilt
fall eller för viss tid, kunna medgivas rätt att vid utförsel av sålunda
framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag,
varom i mom. 7 stadgas, återbekomma erlagd tullavgift för den utländska
tullpliktiga råvaran eller, ifall tullavgiften, efter vad nedan sägs, ännu
icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande; kunnande härvid jämväl
tagas hänsyn till råämnesförlust, som finnes oundviklig vid exportvaras
framställning. Sätt till tullrestitution enligt detta moment må endast
lämnas åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas
lämplig.
Historik.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
Sådant medgivande, vilket kan lämnas även för exportvara, som i mom.
1 sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution anses icke bereda
nöjaktig gottgörelse för den erlagda tullavgiften, ankommer på prövning
av Konungen, som jämväl bestämmer de närmare villkoren för rättighetens
tillgodonjutande; skolande emellertid denna anses förfallen med avseende
å utländsk råvara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två
år efter råvarans angivning till förtullning utförts eller intagits å restitutionsupplag.
Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är sagd,
anstånd med erläggande av tullavgiften för vara, som han i ovan angivna
ändamål infört, till dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från tullavgiften
må njutas, vare han till sådant anstånd berättigad, därest han,
med anmälan om förhållandet, till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet,
som styrelsen finner betryggande, för vad honom kan åligga att till tullkassan
inbetala.
Har, där anstånd med tullavgiftens erläggande ägt rum, exportvaran icke
blivit utförd eller å restitutionsupplag lagd inom sådan tid och under sådana
omständigheter, att befrielse från tullavgiften må njutas, skall
denna till tullkassan inbetalas tillika med ränta därå, efter sex för hundra
om året, från det den införda varan angivits till förtullning.
Angående tullverkets rätt att efter utgången av den tid, under vilken
anstånd med tullavgiftens erläggande må njutas, göra sig av den ställda
säkerheten betäckt för sagda avgift jämte ränta skola i tillämpliga delar
gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.
6. Vad i denna paragraf är föreskrivet angående tullrestitution eller
befrielse från tullavgift vid utförsel gäller även, då gods, för vilket sådan
restitution eller befrielse ifrågasättes, utföres till frihamn eller intages
å frilager; skolande landväga utförsel till frihamn ävensom intagning
å frilager verificeras på sätt särskilt är eller varder stadgat, varemot
i fråga om verificering av utförsel sjöledes till frihamn skall i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse vad förut i denna paragraf är föreskrivet
beträffande verificering av utförsel till utrikes ort.
7. Tullrestitution eller befrielse från tullavgift, efter vad i denna paragraf
sägs, må jämväl medgivas, därest exportvaran i stället för att genast
utföras upplägges i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant
ändamål inrättat upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som av
staden eller vederbörande exportör tillhandahålles och av tullverket godkänts.
Vill ägare av gods, som å restitutionsupplag finnes upplagt, åter inom
riket förfoga däröver, skall restitutionsbeloppet jämte därå från lyftningsdagen
belöpande ränta, efter sex för hundra om året, till tullkassan
återbetalas. Har tullrestitution för godset icke åtnjutits, utan i stället
befrielse från tullavgift för däri ingående råämne beviljats, skall denna
avgift till tullkassan inbetalas jämte ränta därå, efter sex för hundra om
året, från det den införda varan angivits till förtullning.
Lag samma vare, där godset icke inom ett år efter uppläggningen å
restitutionsupplaget utförts; och svare i sådant fall godset för avgiften
jämte räntan.
Närmare föreskrifter angående restitutionsupplag och villkoren för dess
begagnande meddelas av Konungen.
8. Befinnes någon hava för erhållande av tullrestitution enligt bestämmelserna
i denna paragraf lämnat uppgift, som med verkliga förhållandet
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221. 7
icke överensstämmer, kan rätt att vidare erhålla sådan restitution honom
förvägras.
I samband med den genom kungörelsen den 11 juni 1915 genomförda
ändringen i tulltaxeförordningen skedde en revision jämväl av villkoren
för rätt att åtnjuta tullrestitution, och förenklades därvid väsentligen
den av tullverket utövade förädlingskontrollen. Den fortlöpande tillsynen
genom särskilt beordrade tjänstemän, bland annat i och för råvarors förvaring
under kronans lås och utlämnande i mån av behov, har sålunda i
de flesta fall ersatts av tillverkares edfästa viktnota över i exportvara ingående
utländska råmaterial, varför restitution av tullavgift borde äga
rum, samt av en mera tillfällig efterkontroll på obestämda tider genom
tullmyndighet. Man har vidare ansett sig kunna i vissa fall uppgiva
fordran på att undersökning av exportvaran skall vara grundläggande
för restitutionens beräknande, varjämte vid restitutionen hänsyn tages
jämväl till råämnesförlust.
De ändringar beträffande rätten till tullrestitution, för vilka nu redogjorts,
hava emellertid icke föranlett annan ändring i bestämmelserna om
restitution av sockerskatt än att genom kungörelse den 19 april 1912 (nr 48)
den i § 2 mom. 3 av förordningen den 15 maj 1908 enligt författningsrummets
ursprungliga lydelse förekommande hänvisningen till förenämnda
i 1906 års tulltaxeunderrättelser intagna stadgande ersatts med en allmän
föreskrift om skyldighet för vederbörande myndighet att vid restitution
av sockerskatt i här avsett fall iakttaga de i och för återbekommande
av vid införseln erlagd tullavgift föreskrivna villkor. I övriga
delar gälla de i 1908 års restitutionsförordning meddelade bestämmelser
oförändrade.
Den bristande överensstämmelse, som sålunda föreligger mellan bestämmelserna
om restitution av tull och av sockerskatt, har vid bestämmelsernas
praktiska tillämpning lett till resultat, som föranlett framställning från
representanter för näringslivet om vidtagande av ändring i villkoren för
restitution av sockerskatt i syfte att bringa desamma till större överensstämmelse
med de i fråga om tullrestitution av förevarande slag tillämpade
principer.
Sålunda har handelskammaren i Gävle hos Kungl. Maj:t anhållit om
föranstaltande av sådan ändring av de allmänna föreskrifterna i § 1 i
förberörda förordning den 15 maj 1908, att restitution jämlikt § 2 mom.
3 i samma förordning kunde beviljas på enahanda villkor, som numera tilllämpades
i fråga om tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.
Till stöd för sin framställning har handelskammaren i huvudsak anfört
följande.
Kungl. Maj:t hade viss firma inom handelskammarens
distrikt jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgivits rätt till resti
-
Handelskammatens
i
Gävle framställning.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
tution av erlagd tull för de kvantiteter från utlandet infört socker, som av
firman användes vid tillverkning av vissa exportvaror, medan däremot
en samtidigt av firman gjord framställning om restitution av skatt för
samma importerade socker enligt förordningen den 15 maj 1908 om restitution
av sockerskatt icke kunnat bifallas. Då det för handelskammaren
synts av vikt, att den med utländskt socker arbetande exportindustrien
bereddes all den lättnad, som vore förenlig med tillvaratagandet av statens
fiskaliska intressen, hade handelskammaren icke velat underlåta att
fästa uppmärksamheten på den bristande överensstämmelse, som sålunda
visat sig förefinnas mellan ovan omförmälda bestämmelser. Anledningen
till att den av förenämnda firma gjorda ansökningen om restitution av
sockerskatt icke kunnat bifallas, vore de i § 1 av förordningen den 15 maj
1908 inrymda allmänna föreskrifterna om rätt till restitution av sockerskatt.
Vid den av firman bedrivna fabrikationen hade nämligen någon
offentlig kontroll ieke kunnat anordnas, enär detta skulle medföra alltför
stora kostnader, och hade ej heller restitution på grund av undersökning
av den i exportvaran ingående kvantitet socker kunnat ifrågakomma, enär
exportvarans sammansättning vore av den beskaffenhet, att ifrågavarande
kvantitet socker icke kunnat med full säkerhet fastställas genom sådan
undersökning, som för dylika fall användes. Då icke någon av de i sockerskatterestitutionsförordningen
angivna kontrollförfarandena sålunda kunnat
praktiskt tillämpas i förevarande fall, hade skatterestitution icke kunnat
medgivas, ehuru den vid tillverkningen anordnade kontrollen för erhållande
av tullrestitution ansetts vara fullt betryggande. Enligt handelskammarens
förmenande måste det emellertid anses vara synnerligen
oegentligt, att restitution av sockerskatt vid förädling av utländskt socker
för export blott kunde erhållas under betydligt mera betungande former
än restitution av tull. Något sakligt skäl för att i det förra avseendet
fordra ett strängare kontrollförfarande än i det senare syntes icke finnas,
allra helst som tullen å socker vore högre än skatten. Kunde därför jämlikt
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen restitution av tull i huvudsak grundas
på näringsidkarens edliga försäkran om riktigheten av de lämnade
uppgifterna, så torde även samma garanti vid restitution av sockerskatt
få anses fullt tillfredsställande för tillvaratagande av statens intressen.
Likaså borde, liksom numera vore fallet i fråga om tullrestitution, återbekommande
av sockerskatt böra medgivas jämväl för den kvantitet socker,
som oundvikligen ginge förlorad vid exportvarans tillverkning.
över handelskammarens berörda framställning avgåvo kommerskollegium
och generaltullstyrelsen den 9 juli 1920 gemensamt utlåtande, vari
ämbetsverken anförde bland annat följande.
Ämbetsverken funne den av handelskammaren uttalade uppfattningen,
att anledning saknades att upprätthålla eu strängare kontroll i fråga om
skatterestitutionen för importerat socker än i fråga om restitution av tull,
ganska naturlig, då det ju i båda fallen rörde sig om statsverkets säkerhet
för utbekommande av vissa avgifter, påvilande ett och samma objekt, det
importerade sockret. Om och i vad mån förordningen den 15 maj 1908 angående
restitution av erlagd sockerskatt m. in. borde ändras, syntes emellertid
ej utan särskild utredning kunna bedömas. Förordningen i fråga
reglerade nämligen samtliga de omständigheter, som stode i samband med
restitution av erlagd sockerskatt, sålunda även restitution vid utförsel av
Kungl, Maj:ts proposition Nr 2‘41.
9
varor, vi.4 vilkas tillverkning använts inhemskt socker. Man syntes därför
icke kunna undgå att pröva frågan även från sistnämnda synpunkt.
På grund av vad sålunda anförts och med förmälan att ämbetsverken
hade för avsikt att i samråd med kontrollstyrelsen verkställa utredning i
ärendet och till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning, vartill utredningen
kunde föranleda, hemställde ämbetsverken, att handelskammarens
förevarande framställning icke måtte för det dåvarande föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I enlighet med ämbetsverkens hemställan förklarade Kungl. Maj:t genom
beslut den 11 februari 1921 den av handelskammaren gjorda framställningen
ieke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att framställningen
i fråga överlämnades till ämbetsverken för att vara tillgänglig vid den
tillämnade utredningen.
Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen under medverkan av
kontrollstyrelsen slutfört nyss omförmälda utredning, hava ämbetsverken
med gemensamt utlåtande den 12 mars 1925 överlämnat ett av ämbetsverken
utarbetat förslag till ny förordning angående restitution av sockerskatt
eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning
av exportvaror.
Det av ämbetsverken framlagda förslaget till förordning åsyftar, att
vid export av vara, vari skattepliktigt socker ingår, i samtliga fall skola
i fråga om rätt till restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt
i huvudsak gälla likartade bestämmelser som för åtnjutande av den i § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen avsedda förmån. Som följd härav skulle
prövningen av medgivande av förevarande art jämväl i fråga om sockerskatt
i första hand ankomma på Kimgl. Maj:t.
Med avseende å förslagets, närmare utformning hava ämbetsverken am
fort följande:
»§ 1, första stycket.
Beträffande skatterestitutionens likställande med tullrestitution torde
få erinras, att tull och skatt beträffande importerat socker redan i gällande
förordning angående restitution av soekerskatt, liksom i den allmänna förordningen
angående beskattning av socker, sammanförts under tullverkets
kontroll. De två fall, som synas äga största praktiska betydelsen för sockerskatterestitution
— nämligen restitution i fråga om vara, i vilken ingår
antingen utländskt införtullat socker eller till fritt bruk utlämnat inhemskt
socker jämte utländska råmaterialier, för vilka tullrestitution kan
lämnas — uppvisa båda en sådan kombination.
På grund härav torde det vara lämpligt, att bestämmelserna beträffande
sockerskattens restitution vid export i huvudsak komme att överensstämma
med tullrestitutionsreglerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 180 höft. (Nr 221.)
Kommer 8-kolleyium,
generaltullstyrelsen
och
kontrollstyrelsen.
Författning s/
örslag.
Specialmotivering,
2
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
I det tredje möjliga fallet, sötvara tillverkad med svenskt socker och
utan någon beståndsdel, för vilken tullrestitution ifrågakommer, kan dock
endast skatterestitution ske.
Konsekvensen härav torde vara, att ett skatterestitutionsärende av någon
av de två förenämnda typerna handlägges av generaltullstyrelsen, men
i det tredje fallet av kontrollstyrelsen, något som fullt motsvarar den i
1908 års förordning angående restitution av sockerskatt m. m. angivna
ordning och även har beaktats vid avfattning av nu föreliggande förslag
(§2).
§ 1, andra stycket.
Antages förestående grund för den nya ordningen, lärer därav följa, att
avgörandet i fråga om rätten till och villkoren för åtnjutande av sockerskatterestitution
förbehålles Kungl. Maj :t och göres beroende av prövning
i varje särskilt fall. Erfarenheten från bland annat handläggning av
ärenden rörande tullrestitution giver vid handen, att denna utväg innebär
lämpligaste sättet att på ett för såväl trafikanterna som kontrollmyndigheten
tillfredsställande sätt i praktiken förverkliga statsmakternas syften
med skatterestitutionsmedgivande av här ifrågavarande art, rörande
vilka syften ämbetsverken hänvisa till riksdagens bevillningsutskotts utlåtanden
nr 21, 1908, och nr 11, 1912.
§ 2.
Med hänsyn till vad ovan anförts angående § 1, första stycket, har uppgiften
att omhänderhava restitution av sockerskatt tillagts kontrollstyrelsen
för det fall, att i exportvaran ingående socker är av inhemsk tillverkning
och tullrestitution ej if rågasättes för någon av varans beståndsdelar.
I övriga fall, d. v. s. då restitution av tull jämväl ifrågakommer, förutsättes
i förslaget, att generaltullstyrelsen omhänderhaver även restitutionen
av sockerskatt.
§ 3.
I fråga om betalningsanstånd, ställande av säkerhet och påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gälla vid tullrestitution vissa i tulltaxeförordningen
§ 13 mom. 5 och 6 angivna regler, vilka samtliga synas böra
föreskrivas till efterrättelse jämväl beträffande avgifter i samband med
skatterestitution för socker, så att likformigheten i fråga om dessa båda
restitutionsformer kan tillfullo upprätthållas. Av samma skäl torde även
bestämmelserna i samma förordnings § 13 mom. 7 beträffande restitutionsupplagsgods
och mom. 8 rörande påföljd, då någon för erhållande av tullrestitution
lämnat uppgift, som med verkliga förhållandet icke överensstämmer,
i tillämpliga delar böra gälla även restitution av sockerskatt.»
Av den lämnade redogörelsen framgår, att bestämmelserna om restitution
i förevarande fall av tull och av sockerskatt ursprungligen voro
med varandra nära överensstämmande. Genom tillkomsten av 1911 års
tulltaxeförordning med däri sedermera vidtagna ändringar blevo stadgandena
angående tullrestitution vid utförsel av vara, vari utländska materialier
ingå, i väsentlig mån förenklade. Motsvarande ändringar i bestämmelserna
för åtnjutande av restitution av sockerskatt vid export av
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
sötvara hava emellertid icke vidtagits oaktat det nära sambandet mellan
restitution av tull och av skatt för socker.
Den olikhet i restitutionsförfarandet, som nu gällande bestämmelser
medföra, torde från början icke hava varit avsedd, och några sakliga skäl
för upprätthållande av strängare villkor beträffande restitution av skatt
än för restitution av tull torde icke kunna åberopas.
Lika med ämbetsverken finner jag det lämpligt, att en mera likformig
kontroll beträffande tull- och skatterestitution för socker i nu ifrågavarande
fall åstadkommes. För vinnande av detta syfte torde det av ämbetsverken
framlagda författningsförslaget efter vidtagande av vissa ändringar böra
antagas.
Ämbetsverken hava under § 2 i sitt förslag upptagit vissa bestämmelser
i fråga om befogenheten att pröva ansökan om återbekommande av sockerskatt,
för vilken tillstånd till restitution enligt de i förslaget intagna
allmänna föreskrifterna blivit av Kungl. Maj:t meddelat. Då jag ansett
lämpligt, att föreskrifter av dylikt slag må av Kungl. Maj:t utfärdas i
samband med tillståndets meddelande eller eljest, har jag ur mitt förslag
uteslutit de i sådant avseende av ämbetsverken föreslagna bestämmelserna.
I övrigt hava vissa smärre formella ändringar vidtagits i ämbetsverkens
förslag.
Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning angående restitution
av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts
vid tillverkning av exportvaror, samt hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Svante Ericsson.