KungI. Maj:ts proposition Nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott
den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 179 höft. (Nr 220.)

1

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 220.

Förslag till förordning:

om ändring; i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § och 53 § 2 mom. i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften skola, 3 § i nedan angivna delar,
erhålla följande ändrade lydelse:

3 $.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

1

1 2

3

4

5

1

Avd. | Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr. ! ö.j Kr. : 5.

Kr.

ö.

1

Kr. j ö.

Kr.

ö.

Bevis — — — bryggeri .......................................

__|__

1

- 1-

* rörande tillstånd att utöva detaljhandel med

rusdrycker, pilsnerdricka eller alkoholfria och
därmed jämförliga drycker; lika med Utslag
under rubrik.

* om behörighet såsom elektrisk installatör.....

_ i_■: _ |

_

_

ioi—

—

dock skall bevis, som avser viss tid, försesmed

stämpel till belopp av allenast 6 kronor,
annat, rörande tillstånd att utöva näring ellerj
yrke; lika med Tillståndsbref.

lagfarts-, angående fång till fast egendom, där
taxeringsvärdet eller köpesumman för den
egendom, som beviset avser, icke uppgår till

1,000 kronor .........................................

om registrering av elektrisk anläggning:

beträffande till anläggningen hörande ledningar
för varje påbörjad kilometer linjelängd
:

av högspänningsledning .....................

av lågspänningsledning .....................

beträffande till anläggningen hörande under-:
stationer för varje påbörjad kilovoltam-|
pere leveransförmåga, envar understationj

räknad för sig ....................................‘

dock vare lägsta stämpel för varje under-}
station 1 krona.

annat........................................................}

; se även Intyg.

fritt

1 —

li —

b—:

21,_ o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

3

1

2

3

i

5

i Avd.

Avd. 1 Avd.

Avd.

Avd. |

1 Kr.

Kr.

ö.l Kr.

tf.

Kr. 1 ö.

Kr.

ö.

Pass, fartygs-:

» rese-:

för den, som reser i kronans ärende............j

—

—

- -fritt

—

för annan person:

till inrikes orter....................................... 1

—

—

— 1

—

- 1—

1

—

till utrikes orter:

till Uleåborgs län i Finland, för invånare

i_

2

till Finland i övrigt, Danmark eller Norge 2

—

- 2

—

— I—

2

annat .......................... .................| ^

—

- 4

_

—

4

Vid förnyelse av resepass utgöres stämpel
såsom för pass är stadgat; vid utsträckning
av giltighetsområdet för resepass utgår
stämpel såsom för bevis, annat.

Resolution,--— egendom ....................... ......

» eljest innefattande huvudsakligt beslut,

tecknad å företedd handling...............;

» med rubrik:

angående godkännande av nytt släkt-i
namn:

första arket ..............................

varje av de övriga .....................

annan; lika med Utslag under rubrik.
Se för övrigt 6 §.

I

3—;

fri
5 -

20

40—

20—,
5\—

53 §.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda granskning
högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat,
kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode å dessa
medel med femton procent till och med ett årligt anmärkt belopp av 12,000
kronor och med fem procent för belopp därutöver. Arvodet tillfaller, i
händelse granskningen verkställts av advokatfiskal, denne men fördelas
eljest mellan advokatfiskal och den tjänsteman, som verkställt granskningen,
med hälften till vardera.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925; dock skola de i 53 §
2 mom. stadgade grunder för anmärkningsarvodes bestämmande icke tilllämpas
å medel, som tillgodokomma statsverket på grund av anmärkning,
framställd före nämnda dag.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson,
Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för justitie-, utrikes-, social-, ecklesiastik- och
handelsdepartementen, frågor om vissa ändringar i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.1

Föredraganden anför:

advokatfiskal8 >>EnliSt 35 § i förordningen angående stämpelavgiften skola med renoler
tillkom- verade exemplar av underrätts småprotokoll insändas de med nr 2 märkta
märknin8" ^e^arna av dubbla beläggningsstämplar, med vilka de till protokollen
arvode. hörande, i nämnda förordning avsedda handlingar blivit försedda. De insända
stämpeldelarna skola i hovrätterna granskas och med protokollen
jämföras av den eller de tjänstemän, som enligt den för vederbörande
hovrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete sig ålagt; och höra, i
händelse granskningen utförts av annan tjänsteman än advokatfiskalen,
de vid densamma befunna felaktigheter hos advokatfiskalen anmälas (36 $
1 mom.). Därest på grund av anmärkning vid omförmälda granskning högre
stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat, kommit
statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode å dessa medel med
femton procent, vilket arvode, i händelse granskningen verkställts av
advokatfiskalen, tillfaller denne men eljest fördelas mellan advokatfiskalen
och den tjänsteman, som verkställt granskningen, med hälften till vardera
(53 § 2 mom.).

De på advokatfiskalstjänsterna belöpande inkomsterna av anmärkningsarvode
hava enligt tillgängliga uppgifter uppgått till följande belopp:

j

1 i

.

Svea Hovrätt

Göta Hovrätt

Hovrätten över j
Skåne o. Blekinge|

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre i

1916—1921, årligt medeltal.....................

1,790

44

1,782

49

546

62 j

1922 ..................................................

6,644

85

9,870

79

3,262

20 j

1923 ..................................................

7,286

46

—

—

5,501

71 1

1924 intill medio av november...............

13,789

54

1,992

SO

983

09 j

1 Andrad, se sv. f. 1916: 225, 226; 1917:
1921: 394; 1922: 317; 1923: 273; 1924: 270.

329: 1918:

516 (517); 1919:

255,

415; 1920:

338;

Kunyl. Maj:It; proposition Nr 220.

Vid anmälan i statsråd den 31 december 1924 av frågan om uppflyttning
i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden,
upptog chefen för finansdepartementet, vidkommande ifrågasatt
dylik uppflyttning av hovrätternas advokatfiskal, till behandling spörsmålet
om eventuell indragning av det advokatfiskalerna tillkommande
anmärkningsarvodet. Med hänsyn tagen till den indragning av anmärkningsprovision,
som under senare tid skett för tjänstemän inom andra
grenar av statsförvaltningen, syntes det hava legat närmast till hands att
även indraga anmärkningsarvodet för advokatfiskalerna i hovrätterna.
Emellertid hade de under hösten 1924 samlade statsrevisorerna väckt spörsmål
om anmärkningsprovisions införande i riksräkenskapsverket. Det
arbete, varför anmärkningsarvode nu utginge till advokatfiskalerna, syntes
departementschefen vara i viss mån jämförbart med det arbete, riksräkenskapsverkets
reviderande personal hade att utföra. Försiktigheten syntes
fördenskull bjuda, att frågan om anmärkningsarvodets bibehållande eller
avskaffande för hovrätternas advokatfiskal icke löstes, förrän berörda
spörsmål om anmärkningsprovisions införande i riksräkenskapsverket blivit
avgjort. I avvaktan härå torde advokatfiskalerna i hovrätterna böra bibehållas
i innehavande lönegrad.

Det advokatfiskalerna tillkommande anmärkningsarvodet hade, anförde
departementschefen vidare, stundom uppgått till orimligt höga belopp.

Skäl för eu begränsning av detsamma syntes fördenskull föreligga. I sådant
hänseende föreslog departementschefen, att det belopp å anmärkta,
statsverket tillgodokomna medel, vard anmärkningsarvode skulle få tillgodonjutas
med den för närvarande bestämda procenten, begränsades till
12,000 kronor för år räknat, samt att arvodet därefter måtte utgå med
fem procent å anmärkta, statsverket tillgodokomna medel.

Riksdagen har numera vid behandlingen av anslagen under riksstatens
andra huvudtitel fattat beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts, i anslutning
till chefens för finansdepartementet uttalande, gjorda framställning om
ifrågavarande advokatfiskalers placering i lönegrad.

Den av statsrevisorerna väckta frågan om anmärkningsprovisions införande Departement
i riksräkenskapsverket är alltjämt beroende på prövning. Slutlig ståndpunkt chefentill
frågan om anmärkningsarvodets bibehållande eller avskaffande för hovrätternas
advokatfiskaler synes därför ej nu böra intagas. Såsom förutsatts vid
beslutet om advokatfiskalernas placering i lönegrad torde emellertid förslag
böra framläggas till sådan ändring av 53 § 2 mom. i stämpelförordningen, att
anmärkningsarvodet begränsas i enlighet med vad chefen för finansdepartementet
angivit i omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december
1924. Bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1925. De nya
grunderna med avseende å anmärkningsarvodes beräkning torde dock icke
böra tillämpas å medel, som komma statsverket till godo på grund av anmärkning,
framställd före nämnda dag.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Stämpel- Stämpelavgiften för resepass till utrikes orter utgör för närvarande 4 kro avgiften

för noi. ; a^a tp. avdelningar av stämpel tariffen, där denna rubrik förekommer

vissa röse*

pass m. m. — första, tredje och femte; för invånare i Torneå fögderi för resa till
Uleaborgs län i Finland är dock passet stämpelfritt utom då det utfärdas
i utrikesdepartementet, då stämpeln utgör 4 kronor. Till nämnda belopp
hava stämpelsatserna bestämts genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 317),
som trädde i kraft den 1 juli samma år. Dessförinnan utgjorde omförmälda
avgifter 2 kronor, och då desamma genom berörda förordning fördubblades,
skedde detta i sammanhang med eu väsentlig förhöjning — i allmänhet
fördubbling — av stämpelavgiften under ett stort antal rubriker i tariffen
för statsmyndigheternas expeditioner. Dessa höjningar påkallades av det
statsfinansiella läget men ansågos även bortsett härifrån väl motiverade av
penningvärdets fall.1

För resepassen erläggas vidare lösenavgifter enligt § 3 i förordningen den
7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen, sådan nämnda paragraf
lyder enligt kungörelsen den 7 december 1923 (nr 445). Lösen utgör: för
pass till Uleåborgs län i Finland för invånare i Torneå fögderi 75 öre i
första och tredje avdelningarna av lösentariffen och 2 kronor i den femte
avdelningen; för resa till Finland i övrigt, Danmark eller Norge 1 krona
respektive 2 kronor; och för resa till annan utrikes ort 2 kronor respektive
3 kronor. I förhållande till tidigare meddelade bestämmelser (sv. f. 1917:671)
innebära dessa avgifter dels att lösen enligt femte avdelningen sänkts från
3 kronor till 2 kronor beträffande omförmälda pass för resor till Uleåborgs
län, och dels att lösen för pass vid resa till Finland i övrigt, Danmark eller
Norge i varje avdelning sänkts med 1 krona.

I yttrande angående förlängning av giltighetstiden för de i kungörelsen
den 22 december 1922 (nr 577) givna bestämmelserna om övervakande av
utlänningar i riket har magistraten i Trälleborg uttalat sig för eu sänkning
av stämpelavgiften för resepass till Danmark och Norge, ävensom för
längre giltighetstid för dessa pass, och socialstyrelsen har i avgivet utlåtande
funnit billigt, dels att pass till nämnda länder för svensk undersåte finge
utställas för längre tid än vad nu vore fallet, dels ock att avgiften härför nedsattes.

Statskontoret har i ärendet avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört
i huvudsak följande:

Visserligen torde den för 1922 års stämpelförhöjning anförda motiveringen
allt fortfarande i huvudsak äga giltighet. Men å andra sidan torde det få
anses vara ett internationellt önskemål, att trafiken med främmande land
icke onödigt försvårades. Särskilt finge detta anses gälla beträffande grannländerna
Danmark och Norge. Ett utsträckande av giltighetstiden för pass
från två till fem år och en sänkning av stämpeln syntes statskontoret innebära
åtgärder för förverkligande av detta syfte. Statskontoret ansåge därför
skäl förefinnas för en sänkning av stämpelavgiften, och förordade ämbetsverket
en nedsättning till det belopp, som utgått före ikraftträdandet av
förordningen den 15 juni 1922.

Kungl. Maj:ts proposition 1922: 224.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Statskontorets utlåtande har omfattats av tre ledamöter. Från heslutet
liar däremot föredraganden, med vilken två ledamöter instämt, varit skiljaktig
och yttrat:

Då nu ifrågasattes sänkning av det år 1922 förhöjda stämpelbeloppet, hade
till stöd för en sådan åtgärd endast anförts önskvärdheten av lättnad för
trafiken mellan do ifrågavarande länderna. Det torde emellertid få antagas,
att man vid fastställandet av den nuvarande stämpelavgiften utgått från
att densamma icke vore större än vad ett skäligt tillgodoseende av nämnda
synpunkt medgåve, och föredraganden kunde för sin del icke finna annat än
att så också vore fallet. Allra minst torde avgiften bliva för hög, om,
såsdm ifrågasatts, giltighetstiden för passet utsträcktes från två till fem år.
I varje fall hade, såvitt föredraganden kunde bedöma, efter det avgiften
fastställts till nuvarande belopp, intet inträffat, som gjorde, att den för
förhöjningen anförda motiveringen icke allt fortfarande skulle äga giltighet.

I enlighet med chefens för socialdepartementet tidigare i dag gjorda
hemställan har Kungl. Maj:t icke funnit skäl att för närvarande förordna
om utsträckning av den tid, för vilken resepass till Danmark och Norge
må utställas.

Vidkommande spörsmålet om sänkning av stämpelavgiften för resepass
till nämnda länder förordar jag lika med statskontoret, att passtämpeln
nedsättes till de belopp, som gällde före ikraftträdandet av förordningen
den 15 juni 1922. Då pass för resa till Finland i avseende å lösenbeläggning
och giltighetstid tidigare likställts med pass till Danmark och
Norge, torde nedsättningen böra avse jämväl pass till förstnämnda land.

I detta sammanhang tillåter jag mig nämna, att viss tveksamhet yppats
med avseende å stämpel- och lösenbeläggning vid förnyelse av resepass.
Da utfärdandet av sådant bevis givetvis bör föregås av samma undersökningar
från myndighetens sida som utfärdande av nytt pass, bör, på
sätt också i allmänhet lärer tillämpas, bevis om förnyelse beläggas med
stämpel och lösen såsom beträffande pass är stadgat. För utvidgning av
pass att gälla för resa till land, som ej förut funnits omförmält i passet,
behöves däremot ej undersökning av nämnda slag, varför påteckning om
sådan utvidgning bör stämpel- och lösenbeläggas såsom vanligt bevis.
Det synes mig lämpligt att vid rubriken för pass i stämpeltariffen intaga
bestämmelser om stämpelbeläggning i nu nämnda hänseenden. Motsvarande
ändringar torde i förekommande fall i sinom tid böra vidtagas i förordningen
angående expeditionslösen.

Enligt förordningen den 5 december 1901 (nr 125 sid. 1) hade länsstyrelserna
att pröva och meddela beslut över ansökan om godkännande av
nytt släktnamn. Genom kungörelse den 19 december 1919 (nr 793), som
trätt i kraft den 1 januari 1920, har bland annat den ändring i nämnda
förordning vidtagits, att, därest ansökningen icke av länsstyrelsen finnes
höra avslås, den slutliga prövningen av ärendet tillkommer Kungl. Maj:t.

Beslut om godkännande av nytt släktnamn expedieras i form av

Departements•
chefen.

Stämpelavgift
för resolution
angående
godkännande
av nytt
släktnamn.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

resolution och drager samma stämpel som utslag under rubrik. Då
■länsstyrelserna meddelade ifrågavarande beslut, utgjorde stämpelavgiften
3 kronor för första arket och 2 kronor för varje av de övriga. Av Kungl.
Maj:t meddelad resolution om bifall till dylik ansökning stämpelbelades intill
den 1 juli 1922 med ett belopp av 20 kronor för första arket och 5 kronor
för varje av de övriga, men stämpelsatserna hava från och med nämnda dag
höjts enligt förordningen den 15 juni 1922 (nr 317) till 40 kronor respektive
10 kronor. De sålunda angivna höjningarna vidtogos i sammanhang
med en väsentlig förhöjning •— i allmänhet fördubbling — av stämpelavgiften
under ett stort antal rubriker i tariffen för statsmyndigheternas
expeditioner. I fråga om skälen för dessa stämpelförhöjningar hänvisas
till vad som anförts under rubriken ''Stämpelavgiften för vissa resepass
in. m.’.

Enligt tillgängliga uppgifter hava antalet ansökningar om antagande
av nytt släktnamn utgjort: under tiden 1 mars—31 december 1920 1,128,
år 1921 1,638, år 1922 1,525, år 1923 1,113 och år 1924 omkring 1,000.

Sakkunniga för upprättande av förslag till lag om rätt till släktnamn
hava hos Kungl. Maj:t gjort framställning om sänkning av stämpelavgiften
för ifrågavarande resolutioner och till stöd härför åberopat, att de
sakkunniga funnit den år 1922 vidtagna förhöjningen hava i hög grad
motverkat ett av de viktigaste syftena med de sakkunnigas uppdrag, nämligen
att befordra antagande av nya släktnamn.

Statskontoret har i häröver avgivet utlåtande anfört huvudsakligen:

Då enligt de sakkunnigas uppfattning orsaken till nedgången i ansökningar
om antagande av nytt släktnamn skulle vara att söka i den år 1922 företagna
fördubblingen av stämpelbeloppet, skulle väl, därest någon sänkning
av beloppet ansåges böra äga rum, denna bestå i en återgång till det
därförut gällande beloppet, 20 kronor. Statskontoret kunde emellertid icke
finna tillräckliga skäl för en sådan åtgärd. Frånsett att det ingalunda syntes
vara klart, att nedgången i antalet ansökningar vore beroende av förhöjningen
av stämpelavgiften, ville det synas, som om en avgift av 40 kronor för expedition
i ärende av sådan art som det förevarande icke i och för sig kunde
anses för hög. Skälen till de år 1922 vidtagna stämpelförhöjningarna kvarstode
också alltjämt, och det syntes icke föreligga tillräcklig anledning att
till förmån för det nya släktnamnsinstitutet göra ett undantag från den då
genomförda principen genom att i stämpeltariffen under den generella beteckningen
''resolution med rubrik’ införa en särskild rubrik för resolution på
ansökning om antagande av släktnamn med lägre stämpelavgift.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna förevarande
framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Från beslutet om detta utlåtande hava två ledamöter varit av skiljaktig mening.
Då ett utbyte av de inom landet vanligast förekommande släktnamnen mot
mera egenartade syntes vara i det allmännas intresse och en relativt hög
stämpelavgift på resolutioner i dessa ärenden givetvis vore ägnad att mot -

Kun yl. Mujits proposition Nr 220. !)

verka un dylik utveckling, särskilt bland mindre bemedlade: där nainuundringar
syntes vara mest av behovet påkallade, hava dessa ledamöter ansett,
att statskontoret icke bort avstyrka de sakkunnigas hemställan.

På de av reservanterna i statskontoret anförda skälen och dä stämpelavgiften
för resolutioner angående godkännande av nytt släktnamn under
några få år stegrats från .''i kronor till 40 kronor, tillstyrker jag eu sänkning
av ifrågavarande stämpelavgift; och torde densamma skäligen böra bestämmas
till 20 kronor för första arket och 5 kronor för varje av de övriga.

I eu till riksdagen den (i mars 1925 avlåten proposition (nr 141) har
Kungl. Maj:t framlagt förslag till förordning angående försäljning av
vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Enligt denna förordning
fordras i vissa fall länsstyrelses tillstånd till dylik försäljning. Bevis om
Sådant tillstånd bör förses med enahanda stämpel, som är stadgad för bevis
rörande tillstånd att utöva detaljhandel med rusdrycker eller med pilsnerdricka;
och framlägger jag alltså förslag därom.

Genom lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering
av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft
m. m. har möjlighet beretts ägare av anläggning för alstrande och tillgodogörande
av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt
ändamål (starkströmsanläggning) att få till anläggningen hörande och av
honom ägda ledningar och understationer registrerade å anläggningens
huvudstation. Förutsättningarna härför äro, att den fastighet, vara huvudstationen
är belägen, äges av anläggningsägaren, samt att ledningarna
och understationerna i fråga äro förbundna med huvudstationen. Genom
registreringen bliva berörda ledningar tillbehör till huvudstationen och
kunna intecknas i samma ordning som den fastighet, varå huvudstationen
är belägen (1 och 2 §§). Vad sålunda stadgats om fastighet äger motsvarande
tillämpning beträffande tomträtt och vattenfallsrätt (36 §).

Huvudsyftet med utfärdandet av ifrågavarande bestämmelser har varit
dels att bereda anläggningsägarna ökade belåningsmöjligheter beträffande
anläggningarna, dels ock att lämna köpare av elektrisk kraft från vederbörande
anläggningar rätt till inteckning av avtal om upplåtelse av dylik
kraft i hela den å huvudstationen registrerade anläggningen.

Prövningen av ansökningar om registrering av elektriska anläggningar
skall verkställas av kommerskollegium, som jämväl har att besluta angående
upphävande av sådan registrering ävensom att föra register över
elektriska anläggningar (7 §). Registreringsbevis av ifrågavarande slag
stämpelbeläggas jämlikt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften i dess lydelse enligt förordningen den 15 juni 1922
(nr 317) såsom ''Bevis, annat’ med 2 kronor. Härutöver erlägges en avgift
av 1 krona 50 öre enligt rubriken ''Bevis, annat, då det särskilt utfärdas’
i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen,
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 179 haft. (Nr 220.) 2

Departementschefen.

Stämpelavgift
för tillstånd
att försälja
vissa

alkoholfria
och därmed
jämförliga
drycker.

Stämpelavgift
för registrering
av elektrisk
anläggning.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sådan denna rubrik lyder enligt kungörelsen den 21 juni 1922 (nr 345),
vilket sistnämnda belopp jämlikt kungörelsen den 1 juni 1923 (nr 178)
angående redovisning till statsverket av viss expeditionslösen jämväl tillfaller
statsverket.

Tillämpningen av omförmälda författningsbestämmelser bar medfört en
viss utökning av den statliga verksamheten och däremot svarande kostnader
för statsverket. Utökningen av den statliga verksamheten i fråga om
registrering av elektriska anläggningar har till en början föranlett anställande
å kommerskollegii industribyrås elektriska sektion av en förste byråingenjör
och ett kvinnligt kontorsbiträde, båda å extra stat. I samband med de
senare årens statliga besparingssträvanden hava dessa befattningar indragits
från och med den 1 juli 1923. De kommerskollegium i förevarande avseende
nu åvilande uppgifterna handhavas i huvudsak av en å extra stat
anställd förste byråingenjör, som jämväl förbereder de på kollegium ankommande
ärenden angående lån ur kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna
samt kommunala lån- och borgensärenden.

I den 4 nästlidna februari avgiven utredning jämte förslag angående kommerskollegium
och underlydande myndigheter har statens besparingskommitté
föreslagit indragning av sistnämnda byråingenjörstjänst. Kommerskollegium
har emellertid i ett den 28 i samma månad avgivet utlåtande över
kommitténs förslag lämnat en ingående utredning rörande byråingenjörens
tjänsteåligganden och bestämt avstyrkt befattningens indragning. Däremot
syntes det kollegium, särskilt med fästat avseende å strävandena att ernå
besparingar i statsförvaltningen, både lämpligt och skäligt, att de enskilda
anläggningsägare, som anlitade de statliga organen för viss utredning i
syfte att därigenom ernå en särskild förmån av rättslig art, linge bidraga
till täckandet av statsverkets därmed förenade utgifter genom erläggande
av en stämpelavgift till skäligt belopp på meddelade registreringsbevis.
Förslag i detta ämne skulle kommerskollegium senare framlägga.

Kommerskollegium har nu i skrivelse den 13 mars 1925 gjort framställ;
ning i fråga om stämpelavgiften på meddelade registreringsbevis för elektriska
anläggningar och därvid anfört i huvudsak:

Vid bedömandet av de grunder, varpå en dylik stämpelavgift lämpligen
kunde baseras, syntes böra beaktas, att avgiftens storlek givetvis borde ställas
i visst, skäligt förhållande till den registrerade anläggningens omfattning
samt dess värde och ekonomiska bärkraft. K andra sidan måste den uppenbarligen
baseras på möjligast enkla grunder, så valda att tvekan eller tvist
rörande stämpelbeloppets storlek i möjligaste mån undvekes. Vid över*
vägande av dessa olika synpunkter hade det synts kollegium lämpligast,
att stämpelbeloppet beräknades med visst belopp dels per påbörjad kilometer
kraftledning, som anläggningen omfattade, dels ock för understationer
för transformering eller omformning av elektrisk energi, på grundval
av varje särskild understations leveransförmåga, i påbörjad kilovoltampere,
dock med en lägsta avgift av en krona för varje sådan station. Övriga un~
derstationer torde kunna lämnas stämpelfria, dels emedan de vore av tämligen
obetydligt antal och underordnad betydelse, dels ock emedan deras stäm -

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 220. 11

^beläggande skulle kunna medföra eu onödig komplieering av grunderna
för stämpelavgiften. Kollegium hade ansett en avgift, som rörde sig i genomsnitt
tillnärmelsevis omkring en krona per ettusen kronors värde av anläggningen,
vara lämplig och ej böra verka alltför betungande. Givetvis Unge
nämnda beräkningsgrund endast betraktas såsom en approximation på grund
av anläggningarnas mycket varierande art och utförande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommerskollegium föreslagit,
att stämpelavgift å registreringsbevis för elektriska anläggningar måtte
utgå med:

dels en krona 50 öre för varje påbörjad kilometer linjelängd av liögspänningsledning
(sådan starkströmsledning, vid vilken den effektiva spänningen
mellan ledningen och jord överstiger 250 volt), samt en krona per
påbörjad kilometer linjelängd av lågspänningsledning (d. v. s. sådan starkströmsledning,
vid vilken den effektiva spänningen mellan ledningen och
jord ej kan överstiga 250 volt), som anläggningen omfattar,

dels ock 25 öre för varje påbörjad kilovoltampere, som anläggningens
understationer för transformering eller omformning av elektrisk ström var
för sig motsvara i leveransförmåga, dock med en lägsta avgift av en krona
för varje sådan station.

Tillika har kollegium ansett, att registreringsstämpelavgiften borde uttagas
av kollegium i samband med utlämnande av bevis om registreringen
och stämpel å motsvarande belopp åsättas registreringsbeviset; och borde
vid bifall till förslagen ytterligare stämpelavgift enligt nu tillämpade
grunder ej vidare utgå.

Enligt eu vid kommerskollegii skrivelse fogad tablå skulle de under år
1924 registrerade elektriska anläggningarna, till antalet 44, hava omfattat
en efter omförmälda grunder avgiftspliktig linjelängd av 1,734 kilometer
högspänningsledning och 1,325 kilometer lågspänningsledning ävensom 640
understationer med eu sammanlagd leveransförmåga av 9,709 kilovoltampere.
Med de av kommerskollegium föreslagna stämpelsatser skulle stämpelavgiften
hava uppgått till respektive 2,601 kronor, 1,325 kronor och
2,492 kronor 50 öre eller tillhopa 6,418 kronor 50 öre; å varje anläggning
skulle alltså i genomsnitt hava belöpt en sammanlagd stämpelavgift av
omkring 146 kronor (högsta avgift 640 kronor och lägsta 10 kronor 50 öre).

Statskontoret har i ärendet avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört
i huvudsak följande:

Från statens sida hava under de sistförflutna årtiondena vidtagits omfattande
åtgärder för utvidgningen av rikets elektrifiering. Bland dessa åtgärder
märkas: utlämnande av lån till elektriska anläggningar, särskilt från
den under statskontorets förvaltning stående kraftledningslånefonden, beviljande
av direkta bidrag till kraftanläggningar från riksstatsanslaget till
landsbygdens elektrifiering och utfärdande av bestämmelser, avsedda att säkerställa
rättsförhållandena beträffande energileveranser m. m. Såsom en åtgärd
i sådant avseende måste otvivelaktigt också den år 1920 beslutade registre -

1 2

Departements

chefen.

Stämpelavflift
för installatörsbehörighets

bevis.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 220.

ringen av elektriska anläggningar betraktas. Vid sådant förhållande måste
statskontoret ställa sig tveksamt mot fastställande på sätt nu föreslagits av
en jämförelsevis liög avgift för sådan registrering, då genom en dylik åtgärd
begagnandet av regi streringsförfarandet skulle komma att motverkas.--

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle anse en dylik höjning böra vidvidtagas,
synes intet vara att erinra mot att, på sätt kommerskollegium föreslagit,
sagda höjning erhåller formen av ökad stämpelavgift å de av kollega*
utfärdade bevisen om registrering av anläggning; och synes det vid
sadant förhållande lämpligast att sagda avgift pålägges genom införande i
Öl ordningen cHigacndc stänipGl&vgiftGii av on ny rubrik: ’B(?vis angå,6ndG
registrering av elektrisk anläggning’.

I enlighet med chefens för handelsdepartementet tidigare i dag gjorda hemställan
har Kungl. Maj:t beslutat biträda besparingskommitténs förslag om
indragning av omhandlade byråingenjörstjänst.

Frågan om särskild stämpelavgift å meddelade registreringsbevis bör bedömas
fristående och uteslutande ur synpunkten, huruvida en dylik avgift
kan finnas skälig och berättigad. Härutinnan anser jag, lika med kommerskollegium,
att de, som anlita de statliga organen för viss utredning i syfte
att därigenom ernå eu särskild förmån av rättslig art, böra bidraga till
täckandet av statsverkets därmed förenade utgifter. Givetvis är det emellertid
angeläget, att man här framgår med en viss varsamhet. Med hänsyn
härtill synas mig de av kommerskollegium föreslagna avgifterna böra sänkas
beträffande ledningarna med eu tredjedel respektive eu fjärdedel. Jag förordar
alltså, att särskild stämpelavgift å registreringsbevis bör utgå med dels
1 krona respektive 75 öre för varje påbörjad kilometer linjelängd av högspännings-
respektive lågspänningsledning, dels ock 25 öre för varje påbörjad
kilovoltampere av envar understations leveransförmåga, i sistnämnda fall
dock lägst 1 krona lör varje sådan station. Med tillämpning av dessa grunder
skulle stämpelavgiften för omförmälda år 1924 registrerade anläggningar
ha\ a utgjort sammanlagt .>,220 kronor 25 öre; och skulle sålunda på varje
registrerad anläggning i medeltal hava belöpt ungefär 119 kronor (högsta
avgift 502 kronor och lägsta 7 kronor).

Därest denna stämpelavgift införes, torde nu utgående lösenavgift å
registreringsbevis böra bortfalla.

Enligt förordningen den 5 december 1919 (nr 755) får elektriskt installationsarbete,
varmed förstås införande, förändring eller reparation av elektrisk
anläggning för belysning eller arbetsöverföring, utföras endast av därtill
behörig installatör eller under kontroll av sådan installatör. Behörighet
såsom installatör meddelas av kommerskollegium. För behörighet kräves
dels viss teoretisk utbildning, dels viss tids praktik. Dock må enligt en i
förordningen meddelad övergångsbestämmelse den, som före den 1 januari
1915 varit och vid förordningens ikraftträdande den 1 maj 1920 fortfarande
var verksam såsom installatör, ändå att han icke uppfyller de i förordningen
stadgade villkor, kunna efter prövning av kommerskollegium förklaras

Kanal. Maj:ts proposition Nr 220. 13

behörig'' såsom installatör. Om behörighet såsom installatör meddelar
kommerskollegium bevis, som för installatör, varom förmäles i berörda
övergångsbestämmelse, lämnas för en tid av två till fyra år men för annan
installatör utan tidsbegränsning. För behörighetsbevis upptages en avgift
av 3 kronor 50 öre enligt samma bestämmelser, som angivits gälla i fråga
om bevis om registrering av elektriska anläggningar.

Under åren 1923 och 1924 hava installatörsbehöriglietsbevis utställts
och stämpelbelagts i den omfattning, som följande sammanställning utvisar:

i

Ä r

Hela

antalet

Ej stämpel -belagda
(statstjänst)

Summa

Stämpel- j''stämpelavgift
belagda med !''
kronor 3: 5 0kronor

! 1923.........

• 5

I

501

1.963 |50

1924.........

.......... 1,940

öi

1,589

5,561 so

För närvarande äro utelöpande 2,748 sådana bevis, .av vilka 311 äro meddelade
utan tidsbegränsning och de återstående 2,437 för 4 och 3 år samt i
vissa fall även för kortare tid. I genomsnitt kan giltighetstiden för samtliga
bevis med tidsbegränsning uppskattas till 3 ‘/2 år.

Statens besparing skommitté har i omförmälda utredning jämte förslag angående
kommerskollegium och underlydande myndigheter ansett sig böra
föreslå, att stämpelavgiften på behörighetsbevis ökades till ett sådant belopp,
att installatörerna själva finge vidkännas kostnaden för kompetensprövningen;
och hav kommittén sålunda hemställt, att stämpelavgiften på
nämnda bevis höjdes till tio kronor.

Kommerskollegium har i utlåtande över besparingskommitténs betänkande
ansett sig kunna förorda omförmälda höjning av stämpelavgifterna
för installatörsbehöriglietsbevis, därvid kollegium framhållit, att det föreslagna
avgiftsbeloppet, eller eventuellt till och med något högre, syntes med
hänsyn till de nämnda kostnaderna för det allmänna väl befogat och för
de yrkesutövare, som skulle därav drabbas, icke komma att kännas alltför
betungande.

Sveriges allmänna verkmästareförbund har i en till Kungl. Maj:t ställd
skrift framställt anmärkning emot besparingskommitténs förslag, varjämte
Svenska elektriska arbetareförbundets, styrelse och Svenska elektriska installatörförbundet,
under åberopande av förbundsmedlemmarnas ringa ekonomiska
bärkraft, gjort framställningar om avslag å detsamma.

Statskontoret har jämväl yttrat sig i detta ärende och därvid anfört
huvudsakligen följande:

Stämpelavgiften utgjorde dels eu form av beskattning dels ock ett uttagande
av ersättning för prestanda från statens sida. Nu ifrågavarande
förslag avsåge att höja stämpeln å behörighetsbevis för elektriska installatörer
till sådant belopp, att inkomsten härav kunde anses täcka omkostnaderna
för bevisens utfärdande, däri inräknat de förundersökningar, som

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 179 höft. (Nr 220.)

3

Departements chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

i detta sammanhang vore erforderliga. I själva verket stode alltså förslaget
om höjning av sagda avgift i överensstämmelse med redan tillämpade
principer; och syntes därför i huvudsak ingen erinran kunna göras mot
detsamma. - Eu viss likhet förelåge med de vid utfärdande av sjökaptensbrev
och styrmansbrev nu utgående stämpelavgifterna, likaledes tio kronor.
Även dessa handlingar utgjorde nämligen ett slags behörighetsbevis, och
utfärdandet av desamma måste . föregås av undersökning, att vissa kunskapsprov
avlagts och att praktisk tjänstgöring av olika slag'' genomgåtts
m. m. Emellertid förelåge å andra, sidan en ganska väsentlig olikhet, i
det att sjökaptens- och styrmansbreven utfärdades att gälla tills vidare,
under det att detta vore fallet med endast en mindre del av behörighetsbevisen
för installatörer. För alla de installatörer, som ej avlagt de i förordningen
den 5 december 1919 (nr 755) stadgade teoretiska kunskapsproven,
utlämnades nämligen sådana bevis endast för begränsad, kortare tid,
omkring tre år. Dessa installatörer måste alltså ungefärligen vart tredje
år hos kommerskollegium lösa nytt bevis om behörighet. Måhända kunde
det ifrågasättas, att dessa bevis om fortsatt behörighet, vilka i regel ej
torde förorsaka så omfattande undersökningar och så mycket arbete för
den utfärdande myndigheten som de för eu person först utfärdade bevisen,
skulle draga en lägre stämpelsats än den föreslagna. Då emellertid antalet
av de^ installatörer, som fått sitt behörighetsbevis utfärdat med stöd av
övergångsföreskrifter vid ovannämnda förordning, komme att år från år
minskas och i samma mån de för viss tid utfärdade installatörsbevisen
komme att försvinna, samt ifrågavarande utgift för nyssnämnda installatörer,
även om den skulle för dem återkomma exempelvis vart tredje år,
knappast kunde anses alltför betungande, ansåge sig statskontoret ej böra
påyrka någon sådan lägre stämpelsats som ovan antytts.

Statens besparingskommittés ifrågavarande förslag, som av kommerskollegium
och statskontoret lämnats utan huvudsaklig erinran, anser jag
mig höra biträda, dock med den ändring att, med hänsyn till vad statskontoret
anfört, stämpelavgiften för bevis, som meddelas för viss tid,
sättes till (5 kronor.

De av mig anmälda förslagen om stämpelavgifter in. m. hava synts
lämpligen kunna sammanföras i eu förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
förslag till sådan förordning har nu upprättats.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilagan litt. vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.