Kung!. Maj.ts proposition Nr 212.

1

Nr 212.

Kung1. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 20 mars 1925.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungi. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 20
mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena LTndén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt de präster, som fått sina
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande bestämmelser
i ämnet.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas
intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 172 höft. (Nr 212.) 1

Dyrtidstilllägg
åt kyrkoherdar
och
komministrar
i nyreglerade
pastorat m. fl.
prästmän.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

30 augusti 1918 (ur 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen, att
dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter skall
för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant
erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna
avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt
19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har
för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda präster
såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd
åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön
skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden
ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av
krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse
gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning
skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där
särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,
icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår
vunnit efter den 31 december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstiliägg först
genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstiliägg åt
kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstiliägg under ecklesiastikåret
1924—-1925 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 312)
angående dyrtidstiliägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels och i
kungörelsen samma dag (nr 313) angående dyrtidstiliägg åt innehavare av
prästerliga emeritilöner.

Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda kungörelser
torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra om några av
de allmänna grunderna för tilläggets utgående.

Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av
procentuellt tillägg, utgörande 33 procent av de med befattningen i fråga
förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte
till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på
grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett
fast tillägg av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

Kungl. Maj.is proposition Nr 212. 3

Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med dels
ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal,
procentuellt tillägg, dels barntillägg, dels ock ett för värjo kvartal lika belopp,
fast tillägg. Det procentuella tillägget beräknas med ledning av det tal, som
anses motsvara den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen
och utgår i förhållande till ett för kvartal beräknat tillläggsunderlag
samt efter ett procenttal, motsvarande hälften av talet för
levnadskostnadsökningen. Tilläggsunderlaget utgöres i fråga om emeritilön
till kyrkoherde och komminister av den på kvartalet belöpande delen av
omeritilönen samt i fråga om emeritilön till extraordinarie präst av ett belopp
av 450 kronor för kvartal. Dessa bestämmelser stå i närmaste överensstämmelse
med de grunder, enligt vilka dyrtidstillägg utgår till f. d. befattningshavare
i statens tjänst med icke nyreglerade pensioner. Olikheterna äro
endast formella och hänföra sig huvudsakligen till det förhållandet, att
emeritilönerna utbetalas för ecklesiastikkvartal. Barntillägget utgår till innehavare
av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång på grund av försörjningsplikt
underhöll barn under 16 år, med 15 kronor för kvartal och
varje sålunda underhållet barn, dock med iakttagande av viss begränsning.
Det fasta tillägget avser att giva innehavarna av de lägsta emeritilönerna
en förhöjning i dyrtidstillägget, som motsvarar det till vissa av statens pensionärer
utgående pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Med
hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen har det nämligen icke varit
möjligt att utan kyrkomötets hörande förhöja emeritilönerna med belopp,
motsvarande pensionstillägget.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1924—-1925 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i någon
mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare
under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets
löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för
det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet
med s. k. glidande skala började användas för statstjänstemannens del, icke
lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen.
Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren 1919—
1925 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet att
under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det
prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemvndigandc
att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg beräknades, under året bleve föremål för ändring, förordna,
att det till prästerna utgående tillägget skulle undergå skälig jämkning.
Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet om
tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats
skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.
Under ecklesiastikåret 1924—1925 har någon ändring av prästernas
dyrtidstillägg icke vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsbostäl -

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

lenas utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—
1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas
dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med
statstjänstemannens. För innevarande ecklesiastikår har det till prästerna utgående
tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3 procent
under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts lämpligen
böra drabba enbart det procentuella tillägget,

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga
avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt
beröras.

Eftei denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna för
prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå
till frågan om beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1925—1926.

1 likhet med vad tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1925—1926 utgående dyrtidstillägget såsom allmän
regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande
tidrymd, böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas
tillägg.

Nu gällande bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemannens
dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15 juni
1923 (nr 265), vilken trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare
utan någon tidsbegränsning. I enlighet med riksdagens beslut komma dessa
grunder att gälla oförändrade även under budgetåret 1925—1926.

o 1>rasternas dyrtidstillägg utgår efter ett procenttal, som fastställes med utgångspunkt
från det till grund för statstjänstemannens dyrtidstillägg liggande
indextalet för levnadskostnadsökningen, och som är så avvägt, att procenttalet
för prästernas dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under procenttalet
för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med oreglerade
löner. For ecklesiastikåret 1924—1925 bestämdes prästernas dyrtidstillägg
till 33 procent. Såsom förut nämnts, har någon ändring härutinnan ej ägt
rum under ecklesiastikåret,

Vid beräkningen av kostnaderna för statstjänstemannens dyrtidstillägg
under budgetåret 1925-1926 har chefen för finansdepartementet utgått från
eu antagen medelmdex av 175. Vid sådant förhållande kunde det synas
lämpligt att fastställa prästernas dyrtidstillägg till 34 procent Det finnes
emellertid en omständighet, som talar för att tillägget bör utgå efter ett
något högre procenttal. För innevarande kalenderkvartal är indextalet 178,
och dyrtidstillägget till de icke-nyreglcrade statstjänstemannen utgår föl i
årligen med 39 procent. Prästernas dyrtidstillägg ligger således för när -

5

Kumjl. Maj:ts proposition Nr 212.

varande G procent under statstjänstemannens. Såvitt man nu kan bedöma,
torde indextalet för nästa kalenderkvartal icke komma att undergå större
sänkning än med högst någon enhet. Med hänsyn härtill synes skäligt,
att prästernas dyrtidstillägg bestämmes med utgångspunkt från indextalet
178. Skulle indextalet under senare delen av ecklesiastikåret bliva
föremål för ändring, bör givetvis prästernas dyrtidstillägg undergå skälig
jämkning. Jag håller således före, att dyrtidstillägget åt de tjänstgörande
prästerna bör tills vidare från och med den 1 maj 1925 utgå med ett belopp,
motsvarande 36 procent av de kontanta avlöningsförmånerna, dock att dyrtidstillägg
icke må beräknas å den del av avlöningsförmånerna, som överstiger
7,800 kronor.

Vad härefter angår frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga
emeritilöner vill jag erinra därom, att jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd
den 30 augusti 1918 de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller
annat dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tilllämpning
i fråga om krigstidstillägg åt prästerliga emeriti.

För att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge har man, enligt
vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss
storlek, förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg,
så avpassat att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med därå
belöpande dyrtidstillägg.

Innehavarna av prästerliga emeritilöner hava i avseende å dyrtidstillägg
hitintills varit likställda med statens f. d. befattningshavare med icke reglerade
pensioner, till vilka senare dyrtidstillägget utgått efter en högre procent
än till f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner. Enligt det förslag
i fråga om dyrtidstillägg åt statens pensionärer, som av Kungl. Maj:t i
proposition den 6 mars 1925 framlagts för riksdagen, avses att denna skillnad
i dyrtidstilläggens belopp skulle försvinna från och med budgetåret 1925—
1926 och pensionerade f. d. befattningshavare erhålla dyrtidstillägg enligt de
nu för pensionärer med reglerade pensioner gällande bestämmelser. I samband
därmed föreslås, att de icke reglerade pensionerna skulle, frånsett de
ytterligare förmåner, som skulle tillkomma vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst, undergå viss förhöjning, motsvarande minskningen i dyrtidstillägget.
För att samma bestämmelser rörande dyrtidstillägg, som avses för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, skulle bliva gällande för innehavarna av
emeritilöner, skulle dessa löner behöva höjas på samma sätt. Då någon
utredning beträffande en eventuell höjning av emeritilönerna icke skett och
genomförandet av en sådan höjning erfordrar både riksdagens och kyrkomötets
medverkan, kan någon höjning av emeritilönerna icke nu äga rum.
Under sådana omständigheter böra de för ccklesiastikåret 1924—1925 gällande
bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga
emeritilöner, för vilka bestämmelser jag förut redogjort, oförändrade gälla
även under ecklesiastikåret 1925—1926.

G

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget
under ecklesiastikåret 1925—1926, därest detta tillägg kommer
att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels och spörsmålet om
kyrkofondens förmåga att bära deu på fonden belöpande andelen av sagda
kostnad.

Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen
den 30 augusti 1918 eu del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet
och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i
form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per
1 O-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare
får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst
av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten
hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,
dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten
enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels och genom förhöjda
bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Yad åter angår d}rrtidstillägget
till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,
kontraktsprostar och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan pastoraten
och kyrkofonden har beräkning verkställts inom ecklesiastikdepartementet.
Med ledning av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastik
året 1923 1924 och densammas fördelning av kyrkofondskommittén utförd

undersökning och kalkyl, vars resultat finnes intaget i det vid Kungl. Maj:ts
proposition den 16 mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1923—1924 åt präster fogade utdraget av protokoll
över ecklesiastikärenden för samma dag, hava nu kostnaderna för
ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 approximativt
beräknats på sätt framgår av följande tablå.

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

Adjunkter i egentlig bemärkelse......

Kontraktsadjunkter in. fl. . .

Kontraktsprostar.......

Emeriti..........

Summa dyr-tidstillitgg

Av totalbeloppet be-strides av

...

pastoraten

kvrkofonden !

kr.

kr.

kr. |

4,500,000

115.000

15.000

30.000

155.000

1,800,000

2,700,000

115.000

15.000

30.000

155.000 |

4,815,000

1,800,000

3,015,000 ;

1

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 212.

Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1925—1926 enligt föreslagna grunder uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 4,815,000 kronor, varav cirka 1,800,000 kronor
skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring 3,015,000
kronor skulle komma att ''belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar
uppgick kyrkofonden den 31 december 1923 till 28,900,000 kronor och den
31 december 1924 till 34,800,000 kronor, vadan fondens inkomster under
år 1924 överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget inberäknat —- för samma
tid med i runt tal 5,900,000 kronor.

I 5 § första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd
stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i
anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående
överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden
eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för
dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1925—1926 lärer således enligt detta författningsrum
få disponeras ett belopp, motsvarande skillnaden mellan fondens
inkomster under år 1924 och dess så att säga ordinarie utgifter (d. v. s.
de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.

Då såsom framgår av det förut sagda fonden under år 1924 ökats med
cirka 5,900,000 kronor, men fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1925—1926 beräknats komma att uppgå till allenast omkring
3,015,000 kronor, äro de formella förutsättningarna för beviljande av dyrtidstillägg
fyllda, oberoende av huru stor del av fondens utgifter under år
1924, som kan beräknas hänföra sig till dyrtidstilläggen.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1925—1926 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844)
angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;

dels oclc bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det tal för
levnadskostnadsökningen, i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna,
att det till de i tjänst varande prästmännen utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Stockholm 1925, Tvär Ilaeggströms Boktryckeri A. B.

260765