Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
1
Nr IS2.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till skogsvårdens
befrämjande; given Stockholms slott den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF,
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson. Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
I punkt 128 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition bär
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående
anslag till skogsvårdens befrämjande, som Kungl. Maj:t kunde komma att
avlåta till riksdagen, beräkna för budgetåret 1925—1926 ett belopp av
548,000 kronor.
Sedan utredningen i ämnet avslutats, torde jag nu ånyo få anmäla frågan
för Kungl. Maj:t.
Såsom jag redan vid anmälan av de till regleringen av utgifterna under
nionde huvudtiteln hörande anslagsfrågor nämnt, har på förslag av Kungl.
Maj:t riksdagen för ett vart av åren 1921 och 1922 samt budgetåren 1928
—1924 och 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag å 150,000 kronor
till skogsvårdens befrämjande. Av dessa anslag hava bidrag utgått till
skogsvårdsstyrelserna dels för bestridande av deras administrationskostnader
Bihang till riksdagens protokoll 192.1. 1 saml. Hö höft. (Nr 1S2.)
1
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
2
och dels för understödjande av skogsvårdsåtgärder. Beträffande de för budgetåren
1923—1924 och 1924—1925 anvisade anslagen har riksdagen medgivit
Kungl. Maj:t att i mån av förefallande behov fördela desamma
mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser, och har i enlighet med berörda
medgivande anslaget för sistnämnda budgetår, som avser bidrag för kalenderåret
1924, den 2 maj 1924 av Kungl. Maj:t fördelats mellan samtliga
skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelse, som erhållit bidrag från ifrågavarande
anslag, äger efter gottfinnande använda bidraget för täckande av
sina förvaltningskostnader eller främjande av skogsvårdsåtgärder.
Anslag till Beträffande behovet av statsanslag för ifrågavarande ändamål under
skogsvårds- budgetåret 1925—1926 tillåter jag mig till en början erinra, att enligt
styrslsBriiä i
Västerbottens statsmakternas beslut 1924 skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) ut
och
Norr- sträckts att gälla i Västerbottens och Norrbottens läns kustland från och
bottens lan.
med den 1 januari 1925 samt att såsom en följd härav tvenne nya skogsvårdsstyrelser
inrättats, en i Västerbottens och en i Norrbottens län, för
utövande av uppsikt över lagens tillämpning i samma län. De nya skogsvårdsstyrelserna
hava trätt i verksamhet den 1 oktober 1924.
I proposition nr 97 till 1924 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning
om anvisande av medel för upprätthållande av de nya skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet under tiden 1 oktober 1924—31 december 1925.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, som dåvarande departementschefen
därvid avgav, beräknade han medelsbehovet under nyssangivna tid för
skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län till 159,000 krönor samt för skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län till 139,000 kronor eller för båda styrelserna
till sammanlagt 298,000 kronor. Detta belopp borde enligt departementschefens
mening ställas till förfogande genom motsvarande höjning
av det anslag för skogsvårdens befrämjande, som komme att anvisas för
budgetåret 1925—1926, därom framställning borde göras till 1925 års riksdag.
Då emellertid medel å sistangivna anslag ej bleve disponibla förrän
från och med den 1 juli 1925, tillstyrkte departementschefen, att de nya
skogsvårdsstyrelserna berättigades att under första halvåret 1925 i mån av
behov hos statskontoret utfå räntefria förskott av de skogsvårdsavgift^-,
som i början av 1925 komme att dit redovisas, samt att dessa förskott bestämdes
till högst hälften av det belopp, vartill styrelsernas medelsbehov
under 1925 samt sista kvartalet 1924 beräknats, eller skogsvårdsstyrelsen i
Västerbottens län med högst 79,500 kronor och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län med högst 69,500 kronor, mot skyldighet att återbetala sålunda
erhållna förskott genom motsvarande avdrag å de statsbidrag, som komme
att tilldelas styrelserna för 1925 och sista kvartalet 1924.
I överensstämmelse med vad departementschefen sålunda tillstyrkt begärde
Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 97 riksdagens medgivande att
disponera ifrågavarande skogsvårdsavgifter på nyssangivna sätt, och blev
Kung!. Maj:ts proposition Nr 182. 3
denna proposition enligt skrivelse deri 27 maj 1924, nr 176, av riksdagen
bifallen.
Kungl. Maj:t bär sedermera deri 27 september 1924 bemyndigat statskontoret
dels att under första halvåret 1925 till skogsvårdsstyrelserna i
Västerbottens och Norrbottens län, pa rekvisition i män av behov, utanordna
förberörda räntefria förskott, dels ock att av de statsbidrag, som
komme att tilldelas dessa skogsvård sstyrelser för 1925 och sista kvartalet
1924, bereda titeln skogsvårdsavgift^* ersättning för vad statskontoret sålunda
torskotterat.
I skrivelse den 4 september 1924 har domänstyrelsen, under hänvisning
till vad departementschefen i motiveringen till omförmälda proposition nr
97 anfört, hemställt, att anslaget för skogsvårdens befrämjande måtte för
budgetåret 1925—192b höjas med 298,000 kronor till 448,000 kronor.
Då förenämuda av dåvarande departementschefen i propositionen nr 97
till 1924 års riksdag- gjorda uttalanden av samma riksdag lämnats utan
erinran, tillstyrker jag, att för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas i
Västerbottens och Norrbottens län verksamhet under 1925 samt sista kvartalet
1924 för budgetåret 1925—1926 anvisas tillhopa 298,000 kronor.
Vad härefter angår frågan om statsanslag till skogsvårdsstyrelserna i
övriga län för budgetåret 1925—1926, har skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott
i skrivelse den 9 september 1924 hemställt, att anslaget till
dessa skogsvårdsstyrelser, som nu utgår med 150,000 kronor, måtte för
sagda budgetår höjas till 300,000 kronor. Förvaltningsutskottet har till stöd
härför anfört, bland annat, följande.
Vid en av förvaltningsutskottet på domänstyrelsens begäran under 1924
verkställd utredning rörande medelsbehovet hos rikets skogsvårdsstyrelser
hade det visat sig, att skogsvårdsstyrelsernas utgifter för löner till ordinarie
personal, för expedition och för resor i fiskaliska uppdrag, som icke utan allvarliga
olägenheter kunde inskränkas, för närvarande uppginge till sammanlagt
omkring 1,730,000 kronor per år, medan de under senaste året till skogsvårdsstyrelsernas
förfogande för all deras verksamhet stående medel belöpte
sig till allenast i runt tal 1,095,000 kronor, nämligen 945,000 kronor i skogsvårdsavgifter
och reservationsanslaget å 150,000 kronor till skogsvårdens
befrämjande. Ett betydligt underskott komme således att uppstå för 1924.
Även om man skulle kunna tänka sig, att vissa skogsvårdsstyrelser kunde
ytterligare inskränka sin verksamhet och på så sätt minska sina utgifter,
hade förvaltningsutskottet funnit det ofrånkomligt, att ökade medel ställdes
till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Detta vore så mycket mera nödvändigt,
som 1923 års skogsvårdslagstiftning ställde icke obetydligt höjda krav
på skogsvårdsstyrelserna och därigenom åsamkade dem behov av större inkomster.
Av det föregående framginge, att för 1924 ett underskott å omkring
635,000 kronor torde vara att emotse, därvid hänsyn emellertid icke
tagits till styrelsernas utgifter för exempelvis undervisning, löner till erforderlig
extra personal m. m. Under sådana omständigheter hade utskottet
ansett sig icke kunna underlåta att fästa Kungl. Majrts uppmärk
-
Departementsche/en.
Anslag till
skogsvärdsstyrelserna
i övriga län.
Kung!. Muj:ts proposition Nr 182.
samhet pa förhållandet och ifrågasätta en höjning av reservationsanslaget
till skogsvårdens befrämjande åtminstone från 150,000 kronor till
300,000 kronor, varvid emellertid icke någon som helst hänsyn tagits till
medelsbehovet för de nyinrättade skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens och
Västerbottens län. Visserligen syntes den nu ifrågasätta anslagsökningen
vara otillräcklig. Med hänsyn till möjlig framtida ökning av beloppet inflytande
skogsvårdsavgift^'' hade emellertid utskottet ansett sig icke för
närvarande böra framkomma med större anspråk. Tillika ville utskottet
ifrågasätta, huruvida icke benämningen på omlönnälda anslag borde utbytas
mot anslag till upprätthållande av skogsvårdsstyrelserna» verksamhet.
Domänstyrelsen har i yttrande den 8 oktober 1924 över nyssnämnda skrivelse
bland annat framhållit.
Skäligheten av det belopp å omkring 1,730,000 kronor, som enligt förvaltningsutskottets
uppgift för närvarande årligen åtginge för bestridande
av skogsvårdsstyrelsernas utgifter för löner till ordinarie personal, för expedition
och för resor i fiskaliska uppdrag, kunde icke bedömas utan en efter
närmare utredning vunnen kännedom om de grunder, varefter nämnda löner
och ersättningar för resor utginge. Under erinran att domänstyrelsen i utlåtande
den 4 februari 1924 rörande fastställande av nya reglementen för
skogsvårdsstyrelserna föreslagit en utredning i nyss angivna hänseende finge
styrelsen vidare anföra, att den icke ansåge det uteslutet, att en ökning av
anslaget kunde vara befogad. Styrelsen hade emellertid funnit den utredning
över huvud taget, som utskottet lämnat till stöd för sin framställning om
ökning, icke vara av den beskaffenhet, att styrelsen därpå kunde grunda en
bestämd uppfattning, huruvida och till vilket belopp en förhöjning av anslaget
kunde vara skälig. Under åberopande av vad sålunda anförts finge
styrelsen för det dåvarande avstyrka förhöjning av anslaget.
Sedan skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott i anledning av domänstyrelsens
nyssnämnda yttrande i skrivelse den 22 oktober 1924 erinrat om,
att utskottet den 20 september 1924 lämnats tillfälle att avgiva yttrande
bland annat rörande lämpliga grunder för skogsvårdsstyrelsernas tjänstemäns
avlöningsförhållanden, reseersättningar in. m., men också angivit som sin
mening, att en utredning i detta avseende sannolikt icke torde komma att
försvaga skälen för den av utskottet äskade anslagsförhöjningen, har utskottet
den 3 januari 1925 med bifogad utredning avgivit ovan omförmälda yttrande,
vari angående tjänstemännens hos skogsvårdsstyrelsernas avlöningsförhållanden,
reseersättningar m. m. bland annat anföres.
Om man räknade med grundlön, samtliga ålderstillägg och personliga lönetillägg
men bortsäge från dyrtidstillägg, kornme sju länsjägmästare upp i
en slutlön av 11,500 kronor eller mer, d. v. s. högre än en överjägmästare
i ortsgrupp G (11,400 kronor). Därvid vore dock att märka, att för två av dem
något dyrtidstillägg ej utginge. En komme till en slutlön av 11,400 kronor
därigenom, att han samtidigt vore anställd som länsjägmästare hos två skogsvårdsstyrelser.
Två komme upp i en avlöning, som vore jämförlig med överjägmästares.
De övriga tolv vore tillförsäkrade slutlöner, som växlade mellan
7,500 och 9,500 kronor d. v. s. folie inom jägmästarnas lönegrad. Av dessa
tolv stannade icke mindre än nio vid lägre slutlön än den, som till komme
jägmästare i ortsgrupp A (8,580 kronor).
Kanyl. Maj:ts proposition Nr lya.
Särskilt tillse här anmärkas, att mänga av läns,jägmästarna atnjöte särskilda,
i ovan angivna belopp inräknade lönetillägg pa den grund, att de tillika
tjänstgjorde som kassaförvaltare (dier sekreterare och i ett fall jämväl som
.juridiskt biträde åt skogsvärdsstyrelse.
Alla läns jägmästarna utom en tillhörde statens anstalt för pensionering av
folkskollärare in. 11. 1 allmänhet betalade länsjägmästaren av pensions
avgifterna,
två betalade 1/s 0(''h en allenast */s; tre skogsvård sstyrelser arla de*,
hela pensionsavgiften för sina länsjägmästare.
Tio skogsvårdsstyrelser hade hos sig anställda biträdande länsjägmästare,
av vilka tre vore extra. En skogsvärdsstyrelse hade två ordinarie biträdande
sådana. De ordinarie vore tillförsäkrade eu station — medräknat personligt
lönetillägg men ej dyrtidstillägg — av högst 9,500 kronor och lägst 4,062
kronor 50 öre. Grundlönen utgjorde för en 3,750 kronor, för tre 4,000 kronor,
för en 5,500 kronor, för en 5,652 kronor, för en 6,000 och för två 6,500 kronor.
Ålderstilläggen växlade. Dyrtidstilläggen motsvarade i regel statens. Fyra
av dessa befattningshavare hade personliga lönetillägg.
Fyra skogsvårdsstyrelser hade var för sig eu och en skogsvärdsstyrelse tvä
förste länsskogvaktare. Av dessa hade tre eu grundlön av 2,600 kronor och
4 ålderstillägg å 150 kronor, en en grundlön av 1,700 kronor och 3 ålders
tillägg å 300 kronor samt två eu grundlön av 3,000 kronor och 3 ålderstillägg
å 500 kronor. Alla hade vanligt dyrtidstillägg, en hade ett personlig!
lönetillägg å 600 kronor, en annan ett dylikt å 250 kronor jämte fri bostad.
Den högst avlönade uppbure ar 1924 tillhopa 5,258 kronor 32 öre, den lägst
avlönade 4,242 kronor jämte fri bostad.
Länsskogvaktarna hade i allmänhet eu grundlön av 2,000 kronor, inom
fem landstingsområden utgjorde den 1,700 kronor, inom två 1,800 kronor
och inom ett 2,700 kronor. T ett län hade en länsskogvaktare en grundlön
av endast 1,500 kronor. Ålderstilläggen växlade, men vore i allmänhet 4 å
125 kronor. På en del håll utginge särskilda lönetillägg, såsom hyresbidrag,
fri bostad, vissa klädespersedlar, uniformsbidrag m. m.
Alla förste länsskogvaktare och länsskogvaktare tillhörde förenämnda pensionsanstalt.
Fyra skogsvårdsstyrelser elände alla pensionsavgifter. Eljest
betalade länsskogvaktarna viss del, i regel -’''3, och vederbörande skogsvårdsstyrelse
resten.
En jämförelse mellan slutlönen för kronojägare och länsskogvaktare utvisade,
att endast i ett län länsskogvaktares slutlön (4,0S0 kronor) överstege
kronojägares i ortsgrupp G (3,888 kronor). I icke mindre än 18 län hade
länsskogvaktarna lägre slutlön än kronojägarna i ortsgrupp A (3,060 kronor),
i två län till och med lägre än kronojägares begynnelselön i ortsgrupp A
(2,460 kronor). Endast i ett län överstege förste länsskogvaktares slutlön
kronojägares i ortsgrupp G.
Där icke länsjägmästaren tjänstgjorde som kassaförvaltare, både varje
skogsvärdsstyrelse hos sig anställd en kassör eller kamrer. Dennes lön växlade
— dyrtidstillägg inberäknat — mellan lägst 2,457 kronor, högst 6,511
kronor, i medeltal omkring 4,500 kronor. Vidare hade styrelserna i allmänhet
ett eller ett par expeditionsbiträden med löner växlande från 1,200 kronor
till omkring 3,600 kronor. Eu skogsvärdsstyrelse hade en särskild sekreterare
och ombudsman med eu lön av 2,000 kronor jämte dyrtidstillägg.
I allmänhet finge länsskogvaktarna icke åtaga sig sådana skogsförrättningar
åt enskilda, som folie utom deras tjänsteåligganden. Pa några håll
kunde dock skogsvårdsstyrelsen eller länsjägmästaren undantagsvis lämna
tillstånd därtill. Vad länsjägmästarna beträffade ägde de ej åtaga sig dy
-
H Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
lika förrättningar utan styrelsens särskilda medgivande, ock vissa styrelser
hade alldeles förbjudit dem att befatta sig med sådant arbete.
Att uppställa allmängiltiga grunder för löneförmånerna åt skogsvårdsstyrelsernas
personal läte sig näppeligen göra. Att vara länsjägmästare i ett
av de stora norrländska skogslänen ställde givetvis betydligt större krav på
befattningshavaren, än om det vore fråga om en länsjägmästare i ett jordbrukslän
i södra eller mellersta Sverige. Redan detta motiverade olika lön
för olika länsjägmästare. Men en skogs vårdsstyrelse, som lyckades få eu
för uppdraget särskilt lämplig person, måste också hava möjlighet att giva
honom ett extra lönetillägg antingen såsom en välförtjänt belöning för framstående
duglighet eller för att på detta sätt förhindra, att han ginge över i
annan, i lönehänseende mera förmånlig eller ur arbetssynpunkt mindre ansträngande
och krävande tjänst. Viktigt vore ock, att en skogsvårdsstyrelse
genom att erbjuda ej för snävt tilltagna löner kunde få i sin tjänst särskilt
väl kvalificerade personer. Jämväl den omständigheten, att skogsvårdsstyrelsernas
ordinarie personal, i motsats till statens, vore anställda endast förvissa
år med 6 månaders uppsägningstid, utgjorde motiv för ej för knappt
tillmätta löner. En av de viktigaste principerna för hela skogsvårdsstyrelseinstitutionen
och dess verksamhet vore och hade för övrigt alltid varit att
lämna styrelserna så stor frihet som möjligt vid utförandet av sitt upi>-drag. Och den principen borde även gälla med avseende på personalens avlöningsförhållanden.
Naturligtvis borde styrelserna icke tillerkänna sina befattningshavare löneförmåner,
som kunde anses oskäliga, allra helst styrelserna åtnjöte avsevärda
bidrag av allmänna medel för uppehållande av sin verksamhet. Men
man torde icke med fog kunna påstå, att någon hos skogsvårdsstyrelse nu
anställd befattningshavare åtnjöte en oskäligt hög avlöning. Visserligen
uppbure en eller annan en lön, som kunde förefalla jämförelsevis hög, men
om han av sin skogsvårdsstyrelse ansåges göra fullt skäl för denna lön —
och så vore helt visst fallet — torde någon befogad erinran mot densamma
icke vara att göra.
Även i fråga om dagtraktamenten och reseersättningar förelåge olikheter
olika skogsvårdsstyrelser emellan särskilt beträffande länsskogvaktarna.
Länsjägmästarna åtnjöte i allmänhet ersättning enligt 4:de klassen i gällande
resereglemente, på vissa håll förefunnes dock andra bestämmelser. För länsskogvaktarna
gällde i detta hänseende olika föreskrifter i så gott som vartenda
län. Tydligen vore dessa bestämmelse]- tillkomna med hänsyn till de
lokala förhållandena. Ledamöter i skogsvårdskommitté åtnjöte reseersättning
och dagtraktamente enligt öde klassen — i ett lön enligt fide klassen
— i resereglemente!, när de reste på uppdrag av skogsvårdsstyrelsen.
Tabeller belysande resultaten av ovan berörda utredning finnas såsom
bilagor A—E fogade till detta protokoll.
Med anledning av vad i ärendet förekommit, sedan domänstyrelsen avgivit
sitt yttrande den 8 oktober 1924, avgav domänstyrelsen infordrat
förnyat utlåtande den 31 januari 1925. Däri anför styrelsen bland annat.
Domänstyrelsen ansåge för sin del hinder icke böra möta för genomförande
av en större enhetlighet i fråga om avlöningarna till skogsvärdsstyrelsernas
personal än den som nu rådde.
De krav, som exempelvis ställdes pa skogsstatspersonal inom olika delar
av landet och under skilda förhållanden i övrigt, vore högst väsentligt olika.
Kung!. May.ts proposition Nr 1*2. i
Helt visst vore skillnaden i detta avseende beträffande skogsstatens personal
lika stor om ej större än beträffande skogsvårdsstyrelsernas. För skogs
statens personal hade emellertid enhetliga normer ifråga om avlöning och
dylikt kunnat genomföras.
Vad anginge storleken av de avlöningar, som utginge till skogsvardsstyrelsernas
personal, Unge styrelsen nu allenast framhålla, att länsväg
mästarnas avlöningar i vissa fall syntes höga. Av de 22 länsjägmästare,
som berördes av utredningen, hade under 1924 ieke mindre än 10 uppburit
kontanta avlöningar, som överstigit till överjägmästare under samma åi
utgående avlöningar i högsta löneklass inom motsvarande delar av landet.
För skogsvårdsstyrelsernas personal gällande bestämmelser ifråga om erläggande
av pensionsavgifter samt ersättning för tjänsteresor syntes biista
ifråga om önskvärd enhetlighet. Styrelsen ansage det vara av vikt, att
normerande bestämmelser härom utfärdades och att en begränsning <i\
skogsvårdsstyrelsernas nuvarande utgifter för dessa ändamål borde kunna
ernås. Utarbetande av grundläggande förslag för bestämmelser i här angivna
hänseenden .jämte verkställande av därför erforderliga ytterligare utrednino-ax
torde svårligen kunna medhinnas före tiden för framläggande av proposition
vid årets riksdag rörande anslaget till skogsvårdens befrämjande.
Tilläventyrs kunde det böra ankomma på den auktoritativa ledning för
skogsvård sstyrelserna, som torde vara att förvänta, att bidraga till ordnandet.
av dessa frågor. . .
I sin första framställning den 9 september 1924 om höjning av anslaget
till skogsvårdens befrämjande hade skogs värdsstyrelsemötets förvaltningsutskott
beräknat ett underskott för 1924 av omkring 635,000 kronor Utskottet
hade framhållit, att hänsyn därvid emellertid icke tagits till skogsvårdsstyrelsemas
utgifter för exempelvis undervisning, löner till erforderlig
extra personal m. in. . . .. ... .
Förenämnda underskott utgjorde skillnaden mellan av utskottet beräknare,
a ena sidan, utgifter för närvarande per år för skogsvårdsstyrelserna för
löner till ordinarie personal, för expedition och för resor i liskaliska uppdrag
eller 1,730,000 kronor samt, å andra sidan, av utskottet angivna till
skogsvårdsstyrelsernas förfogande under 1923 för all deras verksamhet stående
medel av i runt tal 1,095,000 kronor, varav 945,000 kronor skogsvardsav
gifter
och 150,000 kronor statsanslag. ..... ....
Styrelsen ansåge alltjämt, afl det varit önskvärt, att utskottet till stod
för sin framställning om ökat anslag företett en grundligare utredning i
ämnet än dessa siffror och vad utskottet i övrigt anfört.
I sin förnyade framställning i ämnet den 22 oktober 1924 både utskottet
icke framlagt motiv, som i nämnvärd grad ytterligare belyste frågan. Styrelsen
Unge därför till klarläggande så vitt möjligt av spörsmålet om anslagets
förhöjning framhålla följande.
Till skogsvårdsstyrelsernas inkomster vore, förutom de av utskottet angivna
och 1923 till i runt tal l.i miljoner kronor beräknade, att hänföra
anslag av landsting och hushållningssällskap, ersättningar för biträde^ med
skogsvård, för skogsodlingsmateriel och plantörer samt räntor m. m. Dessa
övriga inkomster syntes vara högst avsevärda. Summerades desamma till
de av utskottet för 1923 angivna inkomsterna erhölles, sa vitt framgmge
av skogsvårdsstyrelsernas berättelser för samma år, ett inkomstbelopp av
tillhopa närmare 3.3 miljoner kronor. Skogsvårdsstyrelsernas utgifter tor
1923 hade styrelsen, med ledning av deras berättelser för samma år, heraknat
till nära 3.7 miljoner kronor. Härav framginge att utgifterna under 1923
Kungl. Maj ris proposition Nr 182.
avsevärt överstigit inkomsterna. Den sålunda uppkomna bristen hade dock
i vissa fall kunnat täckas av förefintliga behållningar.
Enär skogsvårdsstyrelsernas redovisningar för 1924 ännu icke framlagts,
kunde styrelsen icke bestämt angiva, huru deras inkomster och utgifter
balanserat under detta år. Styrelsen hade emellertid under hand erfarit,
att redovisningarna komme att förete betydande deficit.
En orsak till denna under de senaste åren för ett flertal skogsvårdsstyrelser
årligen återkommande svaga kassaställning vore den nedgång i inflytande
skogsvårdsavgifter — skogsvårdsstyrelsernas största inkomstkälla —,
som minskade avverkningar och sjunkande virkespris medfört. Skogsvårdsavgifterna
hade under nedan angivna år utgjort i runt tal här nedan anförda
belopp:
1 januari—
1 juli 1923-
30
1915 .......................... |
............ 1.41 |
miljoner |
kronor |
1916 ............................... |
............ 1.33 |
» |
» |
1917 .................................... |
............ 2.33 |
» |
» |
1918 ............................. |
............ 4.2» |
» |
» |
1919 ................................. |
............ 3.8 8 |
» |
|
1920 .......................... |
3.69 |
» |
» |
1921 ........................... |
............ 3.43 |
» |
» |
1922 ............................. |
............ 2.06 |
V, |
» |
1923 |
........... O.o» |
||
1924 ....................s....... |
............ 0.8 7 |
» |
Eu annan bidragande orsak till de svårigheter i ekonomiskt avseende,
vari ett flertal skogsvårdsstyrelser befunne sig, vore den, att de uppgifter''
som jämlikt förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 15 juni 1923*
(nr 213) ålåge dem, vore mera omfattande än tidigare varit fallet, varmed
torde följa svårighet att återföra utgifterna i det läge, de vore före kriget.
Sedan styrelsen avgivit sitt utlåtande i ärendet sistlidna oktober hade de
förhållanden, som övade inverkan å skogsvårdsavgifternas storlek, såsom
trävarumarknadens läge, väderleksförhållanden m. m., icke så utvecklats,
att eu stegring i dessa avgifter, utan snarare en minskning, under den
närmaste framtiden torde vara att förutse.
Vid sådant förhållande och på i övrigt anförda skäl ansåge styrelsen fogföreligga
för en förhöjning med 150,000 kronor för budgetåret 1925—1920
av reservationsanslaget till skogsvårdens befrämjande, i vad detta anslag
avsåge rikets skogsvårdsstyrelser med undantag av dem i Norrbottens och
Västerbottens län. Anslaget i dess helhet skulle sålunda uppgå till 598,000
kronor.
Styrelsen finge emellertid samtidigt uttala, att denna förhöjning icke för
närvarande borde betraktas såsom för senare budgetår prejudicerande. Styrelsen
ansåge det icke vara uteslutet, att en begränsning av skogsvårdsstyrelsernas
nuvarande kostnader för personalorganisationen borde, efter därom
vederbörligen framlagda och sedermera fastställda förslag, kunna ernås.
Styrelsen ansåge dessutom, huru önskvärd en ytterligare utveckling av skogsvårdsstyrelsernas
gagneliga verksamhet än kunde vara, att allt borde inriktas
på, att denna verksamhet i huvudsak kunde upprätthållas genom ett försiktigt
handhavande av till respektive styrelser direkt inflytande medel samt
genom att i inkomsthänseende särskilt svaga skogsvårdsstyrelser tillfördes
hos statskontoret redovisade skogsvårdsavgifter.
Kanal. Ma.i:ts proposition Xr 182. !•
Sedermera liar skogsvårdsstyrelsemötéts förvaltningsutskott för att ytterligare
styrka behovet av den av utskottet föreslagna anslagsökningen med
skrivelse den 16 februari 1925 överlämnat tabeller över skogsvårdstyrelsernas
inkomster och utgifter under 1.924 samt ingående och utgående behållningar
samma år ävensom över deras tillgångar och skulder vid utgången
av året. Berörda tabeller, som avse samtliga de äldre skogsvårdsstyrelserna
— beträffande skogsvård sstyrelsen i Kopparbergs län innehålla dock
tabellerna uppgift allenast i de avseenden, som nedan särskilt angivas —
utvisa, bland annat, följande. Under år 1924 utgjorde ifrågavarande
skogsvårdsstyrelsers sammanlagda inkomster och utgifter respektive cirka
2.17 och 3.48 miljoner kronor, vadan inkomsterna understego utgifterna
med 1.31 miljon kronor. Huvudsakligen till följd härav minskades under
året styrelsernas (inklusi ve skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län) behållningar
i disponibla medel (kontanter, bankfordringar och värdehandlingar)
från 3.ok miljoner kronor till l.oi; miljon kronor eller sålunda med cirka 46
procent. Samtidigt nedgick värdet av styrelsernas (skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs
län inberäknad) samtliga tillgångar över skulderna från 4.8o till 3.6o
miljoner kronor eller med 25 procent. Styrelsernas (inklusive skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län) inkomster av skogsvårdsavgift^’, som under
1923 uppgått till cirka 1.77 miljon kronor, minskades år 1924 till cirka I.oj
miljon kronor eller med nära 42 procent. Vad angår de särskilda skogsvårdsstyrelsernas
behållningar i disponibla medel vid utgången av 1924, understego
dessa i fråga om 7 styrelser 10,000 kronor, 15 styrelser 50,000 kronor
och 17 styrelser 100,000 kronor. Slutligen framgår av tabellerna, att en av
styrelserna vid utgången av 1924 häftat i skuld med belopp, som överstigit
värdet av samtliga dess tillgångar med mera än 77,000 kronor, samt
att två andra styrelser vid nämnda tidpunkt haft så ringa tillgångar, att
dessa överstigit skulderna allenast med cirka 3,000 resp. 10,000 kronor.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att de äldre skogsvårdsstyrelsernas
ekonomiska ställning under de senare åren avsevärt
försämrats samt att denna försämring under år 1924 nått en sådan omfattning,
att ett flertal av dessa styrelser vid utgången av samma år befunnit
sig i ett verkligt nödläge. Dessa ogynnsamma förhållanden hava
sin främsta orsak i. den starka minskning i skogsvårdsstyrelsernas inkomster
av skogsvårdsavgifter, som allt sedan 1922 ägt rum och som
kulminerat under 1924. Sistnämnda år utgjorde dessa inkomster sålunda blott
cirka 3/5 av 1923 års och 1/8 av 1922 års motsvarande inkomster samt mindre
än Vs av samma inkomster 1921. Skogsvård sa v g i f tern a utgöra skogsvårdsstyrelsernas
förnämsta inkomstkälla. Givetvis har det varit omöjligt
för skogsvårdsstyrelserna att minska sina utgifter i motsvarande grad,
detta så mycket mindre, som den år 1923 genomförda nya skogsvårdslagstiftningen
pålagt styrelserna väsentligen ökade uppgifter. I följd
härav hava styrelserna måst för utgifternas täckande tillgripa från
Departement
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
tidigare ar besparade medel eller upptaga lån. På sätt förenämnda
av skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott åberopade tabeller utvisa,
hava sålunda skogsvårdsstyrelsernas behållningar av disponibla medel
under 1924 nedgått med ej mindre än cirka 46 procent samt beträffande
ett flertal skogsvärdsstyrelser minskats till så obetydliga belopp, att ett
fortsatt bestridande i nämnvärd omfattning av dessa skogsvårdsstyrelsers
utgifter genom anlitande av ifrågavarande behållningar är uteslutet.
Den ogynnsamma relation mellan skogsvårdsstyrelsernas inkomster och
utgifter, som förekommit under åren 1923 och 1924 och föranlett ifrågavarande
tryckta läge, torde emellertid komma att i viss mån förbättras
under år 1925. Enligt vad jag från statskontoret inhämtat, komma nämligen
skogsvårdsstyrelsernas inkomster av skogsvårdsavgifter under berörda
år att uppgå till i runt tal 1.62 miljon kronor eller till 0.6
miljon kronor mera än motsvarande inkomster för 1924. Då, såsom av
förenämnda tabeller framgår, under sistberörda år skogsvårdsstyrelsernas
utgifter överstigit deras inkomster med ej mindre än 1.31 miljon kronor,
är emellertid berörda stegring i skogsvårdsavgifterna ej i och för sig
tillräcklig för att åvägabringa balans mellan styrelsernas inkomster och
utgifter. För detta ändamål erfordras antingen ytterligare ökning av inkomsterna
eller minskning av utgifterna eller bådadera.
Vad angår frågan, huruvida eu minskning av skogsvårdsstyrelsernas
utgifter i mera avsevärd omfattning lämpligen kan genomföras, finner
jag av i ärendet avgivna yttranden framgå, att styrelsernas utgifter för
den hos dem anställda personalen i vissa fall äro höga samt att en begränsning
av dessa utgifter förty synes kunna ernås. Den utredning
härutinnan, som igångsatts inom jordbruksdepartementet, torde emellertid
ej kunna slutföras inom sådan tid, att resultatet därav kommer att påverka
styrelsernas utgifter för ifrågavarande ändamål under år 1925. Att
märka är även, att en reglering av dessa utgifter kan genomföras allenast
i den mån hinder därför ej möter på grund av gällande anställningsavtal.
Pin dylik reglering kan därför ej antagas medföra någon omedelbar utgiftsminskning
av större omfattning utan först efter längre tids förlopp bliva
av betydelse i detta avseende. I fråga om skogsvårdsstyrelsernas övriga
förvaltningskostnader torde någon nämnvärd reducering ej kunna äga rum.
Vidkommande styrelsernas utgifter för understödjande och främjande av den
enskilda skogsvården torde visserligen, rent formellt sett, hinder ej möta
att minska dessa utgifter genom inställande eller inskränkande av styrel
sernas skogsvårdande verksamhet i viss omfattning, men skulle detta uppenbarligen
strida mot syftet med den nya skogsvårdslagstiftningen samt ur
allmän skogsvårdssynpunkt kunna medföra betydande risker och skada. No
angivna utväg torde därför ej böra anlitas utan synnerligen tvingande skäl.
Av vad sålunda anförts framgår, att genomförandet av någon mera be
tydande minskning i skogsvårdsstyrelsernas utgifter ej kan antagas komma
till stånd under 1925. Åvägabringandet av balans mellan styrelsernas in
-
Kungl. Mnj:tn projmsition Nr 182.
11
komster och utgifter under sagda är förutsätter sålunda, att inkomsterna
(»kas i erforderlig omfattning. Med hänsyn till det statsfinansiella läget
kan jag dock ej tillstyrka, att för ifrågavarande skogsvårdsstyrelsers behov
under 1925 högre anslag av statsmedel äskas än 250,000 kronor eller 100,000
kronor mera än vad som nu utgår för berörda ändamål. Detta belopp är
visserligen ej tillräckligt för åstadkommande av balans i nyssangivna avseende,
men finner jag avgörande betänkligheter ej möta däremot, att de
skogsvårdsstyrelser, som äga större fonderade kapital, även under 1925 anlita.
dessa för bestridande av utgifter, i den män detta befinnes oundgängligen
nödvändigt. Därjämte torde kunna förväntas, att vederbörande landsting
och hushållningssällskap beakta skogsvårdsstyrelsernas svära läge och
i ökad omfattning bevilja bidrag till deras verksamhet.
1 enlighet med vad jag nu anfört torde sålunda för uppehållande av
samtliga skogsvårdsstyrelsers verksamhet under 1925 samt — vad angår
skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län — jämväl under
sista kvartalet 1924 för budgetåret 1925—1926 böra anvisas sammanlagt
548,000 kronor, vilket belopp torde böra ställas till förfogande genom ett
gemensamt anslag.
Detta anslag, som fortfarande synes böra benämnas skogsvårdens befrämjande,
torde i likhet med de för budgetåren 1923—1924 och 1924 — 1925
beviljade anslagen för sagda ändamål böra av Kungl. Maj:t fördelas mellan
vederbörande skogsvårdsstyrelser efter förefallande behov med rätt för styrelserna
att efter gottfinnande använda dem tilldelade bidrag för täckande av
sina förvaltningskostnader eller främjande av skogsvårdsåtgärder.
I samband med förevarande anslagsfråga anhåller jag att få underställa
Kungl. Majtts prövning jämväl spörsmålet om anordnande av ett centralorgan
för skogsvårdsstyrelserna.
Förslag i detta hänseende framlades redan av norrländska skogsvårdskommittén
i dess den 16 mars 1912 avgivna betänkande. Spörsmålet upptogs
sedermera till behandling av skogslagstiftningskommittén som den
9 december 1918 likaledes avgav förslag i ämnet. För dessa förslag och
för i anledning av desamma avgivna yttranden redogjordes utförligt i den
proposition (nr 160) med förslag till ny förordning angående skogsvårdsstyrelser,
som Kungl. Maj:t avlät till 1923 års riksdag, varför beträffande
vad som i ärendet förekommit före 1923 hänvisas till nyssnämnda proposition.
Sedan på grundval av skogslagstiftningskommitténs betänkande inom
jordbruksdepartementet utarbetats förslag till ny skogsvårdslag och ny förordning
angående skogsvårdsstyrelser, vilka förslag ej förutsatte inrättandet
av något centralorgan för skogvårdsstyrelserna, blevo dessa förslag
genom särskilda propositioner (nr 104 och 160) förelagda 1923 års riksdag.
Fråga» om
anordnande
av ett centra)
organ för
skog årdsstyrelserna.
Frågans be
handling förtär
1923
1923 års
förslag titt
skogsvårdslug
och
skog-vårds.
styrelser turordning -
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
rf:? ~.i - ■
rA x
*»>\ -1 ■ - ■
•U»''
il, Tf;
fi*> • y,
I motiveringen till propositionen nr 160 anförde jag i egenskap av föredragande
departementschef rörande nyssangivna organisationsfråga:
De synpunkter, ur vilka en central myndighet över skogsvårdsstyrel
serna ansetts erforderlig eller önskvärd, hade i stort sett varit dels erhållandet
av en sakkunnig överinstans, dit klagan kunde föras över skogsvårdsstyreisernas
beslut, och dels åstadkommandet av så stor enhetlighet
i lagtillämpningen och styrelsernas verksamhet i övrigt, som kunde ske
utan för stort ingrepp i den av lokala förhållanden betingade smidig
heten. Vad anginge den skogliga kompetensen hos de myndigheter, vilka
tillerkänts bestämmanderätt uti skogsvårdsfrågor, gällde enligt såväl
nuvarande som föreslagna bestämmelser, att frågor om reproduktionsåtgärder
folie under domstols avgörande, medan utsynings- eller tillståndsfrågor
i händelse av missnöje med skogsvårdsstyrelsens beslut skulle prövas
av länsstyrelsen och Kung], Maj:t. Då det nu påyrkats införandet av
en särskild, fackutbildad besvärsinstans, torde därmed avsetts att ersätta
länsstyrelsen, icke däremot vederbörande domstol. Visserligen förelåge
den olikheten beträffande dessa båda myndigheters befattning med hithörande
frågor, att det vid domstolsförfarandet gällde att avgöra, huruvida
någon skyldighet förelåge att vidtaga vissa skogsvårdsåtgärder,
medan länsstyrelsens prövning hänförde sig till vad som ur rent skoglig
synpunkt under vissa förutsättningar borde ske eller kunde fordras, men ur
denna olikhet torde näppeligen kunna härledas något stöd för kravet pa
en starkare fackutbildad myndighet än länsstyrelsen. Lika väl som vid
domstolen kunde hos länsstyrelsen erhållas en allsidig handläggning, därvid
olika förstuga synpunkter kunde komma till sin rätt. På samma gång
finge icke förglömmas den kommunala karaktären hos skogsvårdsstyrelserna
och att vid avgörandet av hithörande frågor många av ortsförhållandena
och dylikt härflytande omständigheter vore av betydelse, vilkas
Tätta beaktande lättare kunde ske hos länsstyrelsen än av en central övermyndighet.
Icke utan betydelse torde slutligen vara, att den särskilda
fackmyndigheten väl icke skulle bliva slutlig instans över skogsvårdsstyrelserna,
utan i allt fall hithörande tvistefrågor finge dragas inför
Kungl. Maj:t. Äsikten, att den vid organiseringen av skogsvårdsstyrelserna
tillämpade grundregeln om deras självständighet visat sig lycklig
och fortfarande borde bibehållas, delades av mig. Härmed syntes mig
dock icke oförenligt att få till stånd eu större enhetlighet i styrelsernas
verksamhet i vissa avseenden. Att uppdraga regler härför på sådant sätt.
att självständigheten icke förspilldes, vore givetvis förenat med svårigheter;
i stort sett syntes mig emellertid intet vara att erinra mot vad i detta
hänseende av kommittén föreslagits beträffande den av densamma tilltänkte
skogsvårdsinspektörens uppgifter. De i denna del framkomna anmärkningarna
hade egentligen icke heller hänfört sig till dessa uppgifter
utan riktat sig emot det vaga och obestämda uti själva befattningen och
därmed förknippad svårighet att göra sig gällande. På grund av det fög,
Kunf/l. Maj:In proposition Nr 182. 13
som e.j kunde frånkänna» dessa anmärkningar, och då över huvud en särskild
myndighet icke torde vara lämplig eller erforderlig för de angivna
uppgifternas tillgodoseende, hade det synts mig naturligt att inordna de
för den önskade enhetligheten erforderliga åtgärderna uti domänstyrelsens
verksamhet.
I anslutning till den av mig sålunda hävdade uppfattningen hade domän
styrelsen i förslaget till skogsvårdsstyrelseförordning tillagts vissa befogenheter
för tryggande av större enhetlighet i vissa avseenden i skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. Enligt förslaget skulle domänstyrelsen
sålunda yttra sig om upprättade förslag till reglementen för skogsvårdsstyrelserna
samt äga meddela föreskrifter angående grunder och uppställning
för dessas årliga redovisningar och framställningar angående de under
deras tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel. Därjämte skulle det
ankomma å domänstyrelsen att granska de av skogsvårdsstyrelsernas revisorer
avgivna årliga berättelserna över styrelsernas förvaltning samt hos
Kungl. Maj:t till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelserna och därvid
i övrigt angiva de erinringar eller framställningar, vartill omständigheterna
kunde föranleda.
I sitt med anledning av propositionen nr 160 avgivna utlåtande nr 3
anförde särskilda utskottet vid 1923 års riksdag rörande frågan om åstadkommande
av större enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet:
I likhet med 1903 års skogsvårdsstyrelseförordning byggde den i propositionen
föreslagna förordningen på principen om skogsvårdsstyrelserna
såsom de levande organ, genom vilka skogsvårdslagens bestämmelser
skulle få sin för de olika delarna av landet anpassade och rätta tillämp
ning. Härmed stode det i överensstämmelse, att de särskilda skogsvårdsstyrelserna
tillerkänts en stor självständighet. Denna självständighet hade
emellertid medfört, att olikheter kunnat uppstå mellan de skilda skogsvårdsstyrelsernas
tillämpning av gällande bestämmelser, olikheter som
nog i vissa fall torde hava varit större än önskligt eller lämpligt varit.
Att råda bot härpå utan att träda styrelsernas erforderliga rörelse- och
bestämmandefrihet för nära vore givetvis mycket svårt. Departementschefen
hade sökt avhjälpa en del av de påklagade missförhållandena genom
att inordna vissa för en ökad enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas arbeten
erforderliga åtgärder uti domänstyrelsens verksamhet.
De i propositionen i detta avseende föreslagna förändringarna avsåge
emellertid endast formella, statistiska och revisionsfrågor, men sträckte sig
mindre in på nyss omförmälda förhållanden, som ju dock med avseende på
skogsvårdsstyrelsernas samarbete och beröring med den skogsägande allmänheten
vore av ojämförligt mycket större vikt. Större enhetlighet i lagtill -lämpningen och bättre samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna på detta område
syntes utskottet önsklig. Huru detta skulle kunna genomföras utan
äventyrande av den för dessa styrelser så viktiga självständigheten, kunde
*
1928 åt*
rikndfaa..
14
Kungl Maj:ts proposition Sr 182.
utskottet icke angiva. Vissa synpunkter med avseende härpå hade dock
under behandlingen av dessa spörsmål inom utskottet framförts. Så hade
ifrågasatts att upptaga skogslagstiftningskommitténs förslag om en skogsvårdsinspektör
med utökning av dennes utav kommittén tilltänkta befogenheter
till att omfatta jämväl inflytande i en eller annan form på revisionen
av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Bil annan utväg att nå målet kunde
vara att i samverkan med skogsvårdsstyrelserna själva skapa ett organ för
sammanhållande och enande av deras verksamhet. Detta skulle då äga till
uppgift att utöva en viss kontrollerande, upplysande och rådgivande verksamhet
gent emot skogsvårdsstyrelserna samt därjämte till myndigheter avgiva
yttranden i dithörande frågor. Ifrågavarande organ borde eventuellt
sammansättas av tvenne av skogsvårdsstyrelserna valda och en av Kungl.
Maj:t tillsatt ledamot, vilken senare skulle vara skogligt bildad och vara
skyldig handhava de löpande göromålen. Fastän detta organ icke skulle äga
någon beslutanderätt gent emot skogsvårdsstyrelserna, torde dock kunna förväntas,
att dess uttalanden från dessa skulle vinna gehör icke minst på grund
av denna organisations karaktär av att huvudsakligen vara ett från skogsvårdsstyrelserna
själva utgånget förtroenderåd. Utan att uttala sig för,
huruvida någon av de nu nämnda eller möjligen någon annan utväg kunde
befinnas lämplig för frågans lösning, hade utskottet emellertid funnit det
vara av vikt, att en närmare utredning av denna angelägenhet lomme till
stånd och förslag därom förelädes riksdagen. Utskottet ville emellertid
värja sig för missuppfattningen att härmed skulle avses införande av eu
uniformitet, som med vårt lands skilda förhållanden skulle vara olämplig
och skadlig, eller ett regelbindande i byråkratiska former, som endast skulle
förtynga den fria utvecklingen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, vilken
verksamhet i anpassningen efter olika skogliga förhållanden och befolkningens
på varje ort mottaglighet för olika sidor av styrelsernas arbete vore av sä
stort värde.
I anslutning till den av utskottet i förevarande avseende uttalade uppfattningen
hade utskottet ansett, att den befattning med vissa hithörande frågor,
som i förslaget tillagts domänstyrelsen, i stället borde överlämnas till Kungl.
Maj:t.
I överensstämmelse med vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet
— som i särskilt utlåtande tillstyrkt förslaget till ny skogsvårdslag med vissa
ändringar — dels att förslaget till ny skogsvårdsstyrelseförordning måtte av
riksdagen antagas med bland annat den ändring, att de befogenheter, som däri
tillagts domänstyrelsen, skulle i stället i tillämpliga delar utövas av Kungl.
Maj:t, dels ock att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående möjligheten och sättet att med bevarande av skogsvårdsstyrelsernas
nödiga självständighet'' åstadkomma bättre samverkan och större
enhetlighet i deras lagtillämpning samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda.
15
Kanyl,. Maj:In pruponitiun Kr 182.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse i ämnet
till Kung!. Magt den dl maj 1923, nr 280.
Sedan Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut den 15 juni yttranden
1923 utfärdat skogsvärdslag samt ny förordning angående skogsvårdsstyrelser, s,e^fc^fagt*
anbefalldes den 12 oktober 1923 länsstyrelserna i samtliga de län, där skogs skrivelse
vårdslagen då var gällande, d. v. s. alla län med undantag av Gotlands, nr
Västerbottens och Norrbottens län, att efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelser
avgiva utlåtanden över den i nyssberörda riksdagsskrivelse
gjorda framställning. Förutom sålunda infordrade utlåtanden hava yttranden
över berörda framställning avgivits av skogsvårdsstyrelsemötet, Sveriges
skogsägareförbund och domänstyrelsen.
Skogsvårdsstyrelsemötet har i ärendet huvudsakligen anfört följande: Skogsvård^-
styrelse
Det
vore givetvis av stor vikt, såväl att större enhetlighet vunnes i lag- mvtet.
tillämpningen, som ock att en viss sammanhållning och ett visst samarbete
funnes mellan de olika skogsvårdsstyrelserna och att dessa i den män sådant
vore möjligt med hänsyn till de olika förhållanden, som vore rådande i
olika landsändar, arbetade efter enhetliga linjer. Ä andra sidan vore det
av lika stor vikt, att den frihet och den självständighet, som hittills kännetecknat
styrelsernas arbete, icke kringskures eller äventyrades.
Det vore för mötet ställt utom allt tvivel, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna
med fog skulle känna sin auktoritet rubbad, om skogsvårdsstyrelserna
korume i beroende av ett centralt ämbetsverk eller under en sådan
överrevision, som föreslagits av domänstyrelsen. Det skulle sannolikt under
sådana förhållanden mången gång bliva förenat med svårigheter att finna
personer med erforderlig auktoritet inom orten, som ville åtaga sig ifrågavarande
maktpåliggande hedersuppdrag; och fara vore å färde, att skogsvårdsstyrelserna
efter hand förlorade en stor del av sitt inflytande och nedsjönke
till ett mera underordnat och beroende lokalt organ. Detta skulle
helt förändra hela karaktären av och idén med skogsvårdsstyrelseinstitutionen,
något som otvivelaktigt vore synnerligen olyckligt för landets skogsvård.
Det torde nämligen vara just genom sin nuvarande sammansättning och sin
självständiga och inom orten auktoritativa ställning, som styrelserna lyckats
i så hög grad vinna befolkningens förtroende och kunnat utan att behöva
gå hårdhänt tillväga göra sin mening gällande.
Av dessa skäl avstyrkte mötet på det bestämdaste, att skogsvårdsstyrelserna
ställdes i beroende av något ämbetsverk eller annan ämbetsmyndighet.
Det torde sålunda icke vara lämpligt att, såsom från visst håll ifrågasatts,
inordna skogsvårdsstyrelserna under domänstyrelsen, som allt mer utvecklats
till ett affärsdrivande verk och vars verksamhet läge vid sidan av skogsvårdsstyrelsernas
huvuduppgifter.
Beträffande tanken på inrättandet av en skogsvårdsinspektör med befogenhet
att i en eller annan form öva inflytande på skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
gällde i huvudsak vad ovan anförts emot att ställa styrelserna under
ett ämbetsverk. Skogsvårdsstyrelsernas självständighet och auktoritet skulle
utan tvivel rubbas, om en inspektör skulle blanda sig i verksamheten, och
styrelsernas intresse för arbetet och ansvarskänsla skulle lått därigenom
minskas. För övrigt torde det möta häri när oöverstigliga svårigheter att
1(i Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
linna eu person med sa allsidig såväl skoglig som juridisk sakkunskap, att
lian kunde fylla de anspråk, som måste ställas på en dylik skogsvårdsinspektör.
Arbetet bleve sannolikt efter band så omfattande, att inspektören
icke skulle kunna sköta det utan biträde och det hela svällde måhända snart
nog ut till ett helt ämbetsverk.
Det hade icke dröjt länge efter skogsvärdsstyrelseinstitutionens inrättande,
förrän styrelserna känt behovet av en sammanslutning, som kunde taga
hand om, utreda och befrämja framgången av för styrelserna gemensamma
angelägenheter. I sådant syfte hade under december månad 1908 i Stockholm
hållits ett möte med representanter för samtliga skogsvardsstyrelser i
piket. Vid detta möte hade stadgar antagits för dylika möten, vilka stadgar
i huvudsak ännu vore gällande. Enligt dessa stadgar skulle ordinarie möte
mellan skogsvårdsstyrelserna hallas en gång vart tredje ar. Mötet valde
ordförande, vice ordförande och sekreterare för tiden intill nästa ordinarie
möte. Ett förvaltningsutskott, bestående av senaste ordinarie mötets ordförande
och vice ordförande samt en av samma möte utsedd ledamot jämte
två suppleanter skulle med biträde av sekreteraren mellan de ordinarie
mötena handhava dess ekonomiska angelägenheter och i övrigt utföra förekommande
uppdrag.
Sedan ar 1908 hade talrikt besökta möten hållits, ordinarie aren 1911,
1914, 1919 och 1923 samt extra aren 1915 och 1920. Vid dessa möten hade
behandlats en stor mängd viktiga, för skogsvårdsstyrelserna gemensamma
angelägenheter. Av olika möten hade kommittéer tillsatts för utredning av
särskilda frågor. Såsom exempel pa mötesbeslut linge framhållas: antagande
av grunder och bestämmelser för pensionering av befattningshavare hos
skogsvardsslyrelse, beviljandet av medel för anskaffande av manuskript till
småskrifter rörande skogshushållning, insamlande årligen genom förvalt
ningsutskottet av uppgifter från de olika skogsvårdsstyrelserna rörande deras
tillgäng pa och behov av skogsfru in. in. Av mötena hade beslutats framställningar
till Kungl. Maj:t i åtskilliga frågor, ej minst rörande skogslagstiftningen,
och hade mango av dessa framställningar lett till för skogsvårdsstyrelserna
och landets skogsvård betydelsefulla beslut. Bland annat finge
framhållas, att det vant pa framställning av 1908 ars skogsvårdsstyrelsemöte,
som don påbörjade taxeringen av rikets skogar kommit till stånd.
Kostnaderna för dessa möten, för av mötena beslutade utredningar, för
förvaltningsutskottet m. m. hade bestritts av medel, som sammanskjutits
av skogsvårdsstyrelserna i förhållande till vars och ens inkomster.
Ursprungligen både förvaltningsutskottet ej hatt sa synnerligen mycket
att gorå, men arbetet hade efter hand vuxit allt mer, och för närvarande
kunde mötet och mellan mötena dess förvaltningsutskott i viss mån betraktas
såsom ett centralt organ för skogsvårdsstyrelserna. Särskilt både efter
den nya skogsvårdslagstiftningens genomförande utskottet ansett sig böra
arbeta för att i den omfattning, som lämpligen kunnat ske, åstadkomma
enhetlighet i styrelsernas verksamhet och lagtillämpning. Så hade utskottet
hösten 1923 utarbetat och ä skogsvärdsstyrelsernas vägnar till domänstyrelsen
ingivit förslag till styrelsernas bokföring och statistik, upprättat och till
samtliga styrelser utsänt förslag till instruktioner för hos skogsvärdsstyrelse
anställd länsjägnui stare och kontorspersonal, för länsskogvaktare och för:
skogsvardskommittéer ävensom från sakkunnig person införskaffat utlåtande
rörande tolkningen av vissa bestämmelser i den nya skogsvårdslagen, av
vilket utlåtande sedermera samtliga skogsvardsstyrelser erhållit del. För\
altningsutskottet både ock sökt ena skogsvårdsstyrelserna rörande tillämp
-
Kunf/I. Maj tf 8 jjiuposition AV 182.
17
ningen av vissa bestämmelser i deri n.va skogsvårdslagen, varom olika meningar
varit rådande.
Man torde sålunda kunna säga, att det redan funnes ett organ, skogsvårdsstyrelsemötet
och dess förvaltningsutskott, som genom omständigheternas
makt sä småningom utvecklats till att tjänstgöra som ett sammanhållande
organ med uppgift, bland annat, att åstadkomma bättre samverkan mellan
skogsvårdsstyrelserna och större enhetlighet i deras lagtillämpning. Skogsvårdsstyrelserna
hade visserligen icke skyldighet att rätta sig efter mötets
eller förvaltningsutskottets beslut och anvisningar. Faktiskt hade de dock
i allmänhet tagit all möjlig hänsyn därtill, utan att deras självständighet
och auktoritet därigenom lidit något som helst intrång.
Mötet vore också av den åsikten, att detsamma och dess förvaltningsutskott
erbjöde den säkraste möjligheten att med bevarande av nödig självständighet
åt skogsvårdsstyrelserna åstadkomma den bättre samverkan och
större enhetlighet i lagtillämpningen, som riksdagen i sin skrivelse ansett
önskvärd.
Därest denna vidgade uppgift bleve anförtrodd åt skogsvårdsstyrelsemötet
och dess förvaltningsutskott, torde emellertid mötet böra givas en fastare
organisationsform, för vilket ändamål en omarbetning av stadgarna vore
nödvändig, samt en utökning ske av antalet ledamöter i förvaltningsutskottet
till minst fem. Tillika syntes det angeläget, att bestämmelser intoges
i mötets stadgar, varigenom trygghet vunnes för att olika delar av landet
bleve representerade i förvaltningsutskottet, och vore det mötets avsikt att
i vederbörlig ordning vidtaga härför erforderliga åtgärder.
Därest Kungl. Maj:t prövade nödigt att någon av Kungl. Maj:t utsedd
ledamot skulle äga säte och stämma i förvaltningsutskottet, hade mötet intet
att häremot invända.
Alötet hemställde, att de synpunkter, som av mötet sålunda framförts
måtte vinna beaktande vid fullföljandet av ifrågavarande utredning.
Samtliga i ärendet hörda skogsvårdsstyrelser hava anslutit sig till vad
skogsvårdsstyrelsemötet sålunda anfört. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län
har dock framhållit, att den ledamot i skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsutskott,
som eventuellt komme att utses av Kungl. Maj:t, ej torde böra vara
permanent utan allenast utses, då Kungl. Maj:t för viss utredning eller
eljest ansåge sådan ledamot tillfälligtvis behövlig. Från skogsvårdsstyrelserna
i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län har därjämte uttalats,
att, därest skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott gåves
en fastare organisation, därvid borde tillses, att de norrländska skogsvårds,
styrelserna bleve behörigen representerade i sagda utskott.
Även de länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, hava i allmänhet förordat
eu lösning av förevarande fråga i huvudsaklig överensstämmelse med de
synpunkter, som uttalats av skogsvårdsstyrelsemötet.
Länsstyrelsen i Kalmar län har framhållit, att den funnit av gjorda erfarenheter
bekräftat, att skogsvårdsstyrelserna under utövningen av sin verksamhet
handlat efter olika principer och att större samverkan dem emellan sålunda
vore av behovet påkallad. Vad anginge lämpligaste sättet att åstadkomma
Skogsv&rds
styrelserna.
Läns
styrelserna.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. H5 höft. (Nr 182.)
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
en dylik samverkan torde tanken på inrättandet av en skogsvårdsinspektör
vara förtjänt av beaktande. Länsstyrelsen avsåge ej härmed, att en ny
ämbetsmyndighet av ungefärligen samma karaktär som domänstyrelsen skulle
upprättas, utan torde berörda uppdrag lämpligen kunna anförtros en på detta
område fullt sakkunnig person med erforderlig auktoritet, som skulle äga
befogenhet att följa och övervaka skogsvårdsstyrelsernas verksamhet i ändamål
att reglera densamma efter enhetliga grunder. I övrigt syntes det länsstyrelsen,
som” om den sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna, vilken
redan nu funnes, lämpligen skulle kunna givas en ännu fastare organisation
i ändamål att åstadkomma den bättre samverkan, som i riksdagens skrivelse
åsyftades; och torde, därest den föreslagna skogsvårdsinspektören skulle
komma till stånd, denne böra givas säte och stämma i skogsvårdsstyrelsernas
förvaltningsutskott såsom statens representant.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ej funnit något att erinra
mot den av skogsvårdsstyrelsemötet i förevarande avseende uttalade uppfattning
men har tillika framhållit, att det enligt länsstyrelsens mening
skulle vara till bestämd fördel både för skogsvårdsstyrelserna och de intressen,
som dessa betjänade, om i vederbörande statsdepartement funnes eu
på det förstuga området erkänt förfaren person, vilken hade att förbereda
de ärenden av ifrågavarande art, som droges under Kungl. Maj:ts prövning.
Länsstyrelsen i Uppsala län har, med instämmande i huvudsak i skogsvårdsstyrelsemötets
yttrande, ifrågasatt, huvuvida ej en indirekt men dock
avsevärd inverkan i riktning emot större enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet skulle lämpligen kunna åstadkommas därigenom, att samme
person av Kungl. Maj:t förordnades till revisor för ett flertal eller alla
skogsvårdsstyrelsers förvaltning. Möjligen borde, för att ej det lokalt sakkunniga
elementet skulle försvagas, en revisor utses av Kungl. Maj:t och en
av vederbörande länsstyrelse. Liknande synpunkter hava även framförts av
länsstyrelsen i Jönköpings län.
Länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län hava framhållit, att
då skogsvårdsstyrelserna på frivillighetens väg redan inrättat ett centralorgan
med uppgift, bland annat, att åstadkomma samverkan mellan dessa
styrelser och arbeta för större enhetlighet i deras lagtillämpning samt detta
organ syntes ägnat att på ett tillfredsställande sätt främja denna uppgift
utan rubbande av skogsvårdsstyrelsernas självständighet, någon åtgärd från
statsmakternas sida i nyss angivna syfte ej syntes vara erforderlig. I allt
fall syntes resultatet av den sålunda vidtagna anordningen böra avvaktas,
innan frågan om tillskapande av statliga organ för ändamålet gjordes till
föremål för närmare utredning.
Slutligen har länsstyrelsen i Jämtlands län i förevarande avseende anfört
bland annat:
Den i skogsvårdslagen föreskrivna instansordningen syntes vara tillräcklig
för att trygga enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas egentliga rättstillämpning.
Vad anginge frågan, huruvida någon myndighet över skogsvårdsstyrelserna
Kinif//. Maj ris proposition AV IS''K 1!)
behövdes för åstadkommande av enhetlig tillämpning av den rent tekniska
skogsvården, vore att märka, att schablonmässighet i berörda avseende säkerligen
skulle helt och hållet strida mot den nya skogsvårdslagstiftuingens
anda. Det skulle emellertid kunna tänkas, att någon skogs vårdsstyrelse i sin
verksamhet för skogsvården sloge in på en tekniskt felaktig väg eller vore
alltför slapp eller försummade att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits
på annat håll, och det kunde ifrågasättas, att rättelse i sådana fall lättast
skulle uppnås genom en överordnad myndighets ingripande. Ett ytterligare
skäl skulle kunna anses ligga i den omständigheten, att skogsvårdsstyrelserna
fått så stora allmänna medel till sitt förfogande. Svårigheten vore, att den
befogenhet, som måste tilldelas en sådan myndighet, med rätt stor sannolikhet
kunde antagas inverka menligt på skogsvårdsstyrelsernas initiativlust
och självverksamhet och därmed bryta med hela den självstyrelseprincip, på
vilken den nuvarande organisationen vilade. Så länge icke någon olägenhet
av nyss antydda slag gjort sig kännbar, syntes det därför bäst att låta
skogsvårdsstyrelserna behålla den stora rörelsefrihet, som de nu ägde. Skulle
några symptomer av dylik art visa sig, torde möjlighet till rättelse icke
saknas genom ombyte av ledamöter.
Det torde för närvarande finnas så mycket mindre skäl att inrätta en
statlig övermyndighet, som skogsvårdsstyrelserna själva tydligen strävade
att genom frivillig sammanslutning uppnå enhetlighet, i den män den vore
lämplig, och skapa ett organ för ömsesidig upplysning och rådgivning. Om
en dylik organisation på frivillighetens väg finge fastare former, torde den
norrländska skogsvården böra erhålla en starkare representation däri än
hittills skett.
Sveriges skogsägareförbund har i likhet med skogsvårdsstyrelsemötet avstyrkt
såväl skogsvårdsstyrelsernas inordnande under domänstyrelsen som
inrättandet av en skogsvårdsinspektör. Förbundet har i övrigt beträffande
anordnande av en centralmyndighet för skogsvårdsstyrelserna anfört, bland
annat.
Det förelåge ovedersägligen ett behov av ett organ, som kunde verka för
större enhetlighet och jämnhet ej blott i skogsvårdsstyrelsernas lagtillämpning
utan jämväl ifråga om deras förvaltning i övrigt och deras hela grepp på
sin tjänsteutövning. För skogsägarna stode det klart, att samarbetet mellan
skogsvårdsstyrelserna och allmänheten skulle vinna på, om ett utjämnande
organ över styrelserna funnes, vilket kunde motverka eller bortarbeta de
differenser, som hittills obestridligen ej så sällan hade kunnat iakttagas ej
blott beträffande skogslagens tillämpning i olika län, utan även ifråga om
styrelsernas hela planläggning av sin verksamhet, deras medelsdisposition m. m.
Beträffande sättet för anordnandet av ett dylikt organ torde det knappast
vara lämpligt att söka lösningen av denna fråga efter någon annan linje
än den av skogsvårdsstyrelsemötet föreslagna. Det vore förvisso ej lyckligt
att påtvinga skogsvårdsstyrelserna en överordnad myndighet, vars tillkomst
Sveriges
skogsägare
förbund.
Domän8l
yr el sen.
20 Kunyl. Maj ds proposition Nr 182.
stode i strid mot deras egna önskningar. Förbundet funne sig därför böra
biträda skogsvårdsstyrelsemötets förslag, att mötets förvaltningsutskott skulle
utgöra ifrågavarande centrala organ. Förbundet liyste emellertid den uppfattningen,
att en omorganisation av utskottet samt ett fixerande av dess
skyldigheter och befogenheter erfordrades, därest man av utskottets verk-''
samhet skulle kunna vänta någon nämnvärd effekt i den av riksdagen begärda
riktningen.
Enligt förbundets mening borde utskottet organiseras på sådant sätt, att
det med högsta sakkunskap och auktoritet kunde bedöma och uttala sig i
alla ärenden, som berörde den enskilda skogsvården i riket. För detta
ändamål krävdes, att utskottet, vars ledamotsantal borde vara begränsat och
i författning fastställt, tillfördes dels framstående juridisk sakkunskap och
dels jämväl annan skoglig sakkunskap än skogsvårdsstyrelsernas egen. Därjämte
fordrades, att utskottets arbetsuppgifter, skyldigheter och befogenheter
författningsenligt reglerades. Vad anginge nyssnämnda uppgifter, finge det
anses lämpligt, att utskottet från domänstyrelsen övertoge uppdraget att avgiva
sakkunnigt utlåtande i de skogslagstiftningsfrågor, som komrne under
Kungl. Maj:ts prövning. I enlighet med råd sålunda anförts hemställde
förbundet, att den åstundade större enhetligheten i skogsvårdsstyrelsernas
arbete och lagtillämpning åstadkommes därigenom, att skogsvårdsstyrelsemötets
förvaltningsutskott utbyggdes till ett sammanhållande organ för den
enskilda skogsvården på det sätt, att i utskottet av Kungl. Maj:t insattes
två ledamöter, av vilka den ene, som tillika borde vara ordförande, skulle
besitta juridisk sakkunskap och den andre, vilken ej finge vara ledamot i
eller anställd hos skogsvårdsstyrelse, skulle vara fackbildad skogsman.
Domänstyrelsen har funnit den i ärendet förebragta utredningen bekräfta,
att vidtagandet av åtgärder i den i riksdagens skrivelse angivna riktningen
vore av behovet påkallat. Enligt styrelsens mening vore det anmärkningsvärt,
att berörda behov framhållits särskilt av länsstyrelsen i Kalmar län.
Då i detta län tvenne skogsvårdsstyrelser verkade och länsstyrelsen sålunda
haft tillfälle att göra jämförelser emellan dessa skogsvårdsstyrelsers sätt att
handhava skogslagens tillämpning och förvaltningen av omliänderhavda
medel, läge det antagandet nära till hands, att just denna jämförelse ådagalagt
vikten av större enhetlighet i berörda lagtillämpning och förvaltning.
Domänstyrelsen har anslutit sig till riksdagens uppfattning, att ifrågavarande
samverkan och enhetlighet borde åstadkommas genom ett organ, som ägde
utöva en viss kontrollerande, upplysande och rådgivande verksamhet gentemot
skogsvårdsstyrelserna utan att äga någon beslutanderätt över dessa.
Domänstyrelsen har sålunda frånträtt sin tidigare ståndpunkt om inrättande
av en skogsvårdsstyrelsernas överrevision.
Beträffande de särskilda områden av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,
varutinnan behov av kontroll i förenämnda syfte erfordrades, har domänstyrelsen
anfört:
Kung!-. Maj:ts proposition Nr 182.
21
Skogsvårdsstyrelsernas förvaltning av dom anförtrodda medel vore redan
nu genom bestämmelserna i 8 § av skogsvårdsstyrelsetorordningen underkastad
offentlig kontroll, och torde sålunda icke ytterligare behöva kontrolleras.
Och vad anginge tillämpningen av 1923 års skogsvårdslag, bringades
densamma under behörig prövning i de fall, då skogsvårdsstyrelserna droge
vissa frågor under domstols prövning eller besvär anfördes över vissa skogsvårdsstyrelsernas
beslut.
Emellertid hade skogsvårdsstyrelse även att jämlikt 12 § i skogsvårdslagen
söka träffa överenskommelse med den, som vore skyldig vidtaga åtgärder
för betryggande av återväxt, och vore skogsvårdsstyrelsen i denna sin lagtillämpning
icke underkastad någon som helst kontroll. Just för dessa fall
gåves det många anledningar att förvänta olika tolkningar av skogsvårdslagen,
riktiga tolkningar, vilka kunde vara av värde att komma till allmän
kännedom, men också mindre riktiga eller felaktiga sådana, vilka icke borde
få ånyo tillämpas. Här hade sålunda det ifrågasatta sammanhållande organet
en ganska stor uppgift att fylla, vilken till en del måste vara av rent kontrollerande
natur. Denna kontroll kunde, då riksdagen uppenbarligen ej
ifrågasatt någon ändring i själva skogsvårdslagen, ej bliva av rent förebyggande
natur med hänsyn till skogsvårdsstyrelsens befogenhet att självständigt
träffa dylik överenskommelse utan torde böra åsyfta att förhindra
ett återupprepande av uppenbara misstag eller felaktiga tolkningar av skogsvårdslagen.
Beträffande skogsvårdsstyrelsernas offentligt granskade och vid domstol
eller besvärsvägen under offentlig prövning bragta förvaltning och lagtilllämpning
kunde det ifrågasatta sammanhållande organet givetvis ej få någon
kontrollerande befogenhet, utan dess uppgift torde i denna del böra inriktas
på att sprida kännedom om olika rättsliga beslut bland skogsvårdsstyrelserna
samt bearbeta skogsvårdsstyrelsernas medelsredovisning för ernående av
sådan överensstämmelse, som kunde befinnas lämplig, ej blott beträffande
redovisningen utan ock i fråga om medlens disposition. För att kunna
fullgöra denna sin uppgift måste detta organ äga befogenhet att från skogsvårdsstyrelserna
infordra alla handlingar och upplysningar, som för ena
eller andra ändamålet erfordrades. Efter en fullt saklig granskning och
bearbetning av det infordrade materialet borde det åligga nämnda organ att
delgiva vederbörande skogsvårdsstyrelse sin uppfattning angående de åtgärder,
som uppmärksammats, samt, där så erfordrades, föreslå åtgärder av
det ena eller andra slaget. Därjämte borde åt organet uppdragas att till
Kungl. Maj:t göra alla de framställningar, vilka kunde befinnas i olika
riktningar nödiga eller önskvärda för att befordra skogsvårdsstyrelsernas
arbete.
Med anledning av Sveriges skogsägareförbunds förslag, att ifrågavarande
organ skulle från domänstyrelsen övertaga uppdraget att till Kungl. Maj:t
avgiva sakkunniga utlåtanden i skogslagstiftningsfrågor, har domänstyrelsen
framhållit, att Kungl. Magt ej torde frånhända sig rätten att höra den eller
22
Kung!. Maj:ts proposition Nr 182.
de myndigheter, som för det särskilda fallet befunnes lämpliga, samt att
slcogslagstiftningsfrågor inom domänstyrelsen vore tillförsäkrade en nog så
objektiv och sakkunnig behandling som inom det av skogsägareförbundet
föreslagna centralorganet.
Beträffande sättet för anordnandet av ifrågavarande centralorgan har
domänstyrelsen i likhet med övriga i ärendet hörda myndigheter avstyrkt
inrättandet av en skogsvårdsinspektörsbefattning med befogenhet att i orterna
och å marken kontrollera skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och lagtillämpning.
Styrelsen har till stöd härför anfört bland annat, att, då styrkan hos 1928
års skogsvårdslag beträffande de rent skogsvårdande bestämmelserna läge i
deras smidiga anpassning efter de skogliga förhållandena på varje särskild
ort, den härmed avsedda fördelen lätt kunde riskeras genom försök att åstadkomma
en likformig eller schablonmässig tillämpning av dessa bestämmelser.
I varje fall förelåge efter ikraftträdandet av 1923 års skogsvårdslag enligt
styrelsens förmenande icke för det närvarande något av erfarenheten bestyrkt
behov av en dylik befattningshavare.
Domänstyrelsen har framhållit, att enligt dess uppfattning förevarande
organisationsspörsmåi borde kunna få sin lösning efter den av skogsvårdsstyrelsemötet
föreslagna linjen under förutsättning, att
mötet och dess förvaltningsutskott erliölle tillräckligt fast organisation, att
det allmännas intressen bleve i erforderlig grad representerade inom detta
centrala organ och att den mening, som förfäktades av eu sådan statlig
representation, icke kunde undertryckas utan finge framföras till Kungl.
Maj:t.
I anslutning till vad sålunda anförts har domänstyreisen framlagt förslag
till vissa grunder för organisationen av ifrågavarande sammanslutning
mellan skogsvårdsstyrelserna.
Enligt detta förslag skulle i särskild förordning stadgas skyldighet för
skogsvårdsstyrelse att vara ansluten till »skogsvärdsstyrelsesällskapet».
och skulle med denna skyldighet följa rättighet att åtnjuta statsanslag.
Skogsvårdsstyrelsesällskapet skulle hava till uppgift att utöva förenämnda
av domänstyrelsen angivna verksamhet. Domänstyrelsen har i
sitt yttrande närmare preciserat sällskapets uppgifter och därvid angivit
såsom föremål för dessa: att bevaka och främja skogsvårdsstyrelsernas
gemensamma intressen och att i sådant syfte göra erforderliga framställningar;
att verka för större enhetlighet i tillämpningen av lagar och författningar,
som anginge vården av enskildes skogar, och att för sådant
ändamål verkställa nödiga utredningar samt vidtaga erforderliga åtgärder;
att åstadkomma samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna för att tillgodose
samhällets och den skogsägande allmänhetens anspråk på god och ändamålsenlig
skogsvård och att i sådan avsikt för respektive skogsvårdsstyrelser
framhålla vad på dessa kunde i särskilda fall bero; att upprätta
statistik rörande den enskilda skogsvården; att uppgöra förslag till fördelning
skogsvårdsstyrelserna emellan av beviljade statsanslag; samt att
Kund!. Maj: t a proposition Nr 18*.
2<1
avgiva yttrande i ärenden, som rörde skogsvårdsstyrelserna och deras verksamhet
och som av Kungl. Maj:t eller annan myndighet till sällskapet
för sådant ändamål överlämnades.
Sällskapets beslutanderätt skulle i den män den ej tillkomme sällskapets
förvaltningsutskott utövas å sällskapets möten av därvid representerade
skogsvårdsstyrelser och av sällskapet utsedda ledamöter i förvaltningsutskottet.
Dylika möten skulle hållas vart tredje år på därom i stadgarna
angiven tid, varjämte extra möten skulle hällas, då förvaltningsutskottet
funne sådant erforderligt eller Kungl. Maj:t därom förordnade.
Vid dessa möten skulle varje representerad skogsvårdsstyrelse äga tre
röster samt av sällskapet utsedd ledamot i förvaltningsutskottet 1 röst.
Förhandlingarna vid mötena skulle vara offentliga, och skulle ledamot i
skogsvårdsstyrelse, medlem i förvaltningsutskottet samt länsjägmästare
därvid hava rätt att yttra sig.
Enligt förslaget skulle följande ärenden behandlas vid ordinarie möte,
där ej Kungl. Maj:t för visst fall föreskreve, att ärendet finge handläggas
vid extra möte:
val av ordförande och vice ordförande,
val av ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter för dessa,
val av revisorer och suppleanter för dessa,
fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut om utgifter
i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet,
val av 5 delegerade och suppleanter för dessa, vilka skulle äga att besluta
om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet för dess medelsförvaltning under
det första och andra året av den treåriga mandatperioden,
förslag till fördelning av anslag,
förslag till ändring av sällskapets stadgar.
Sällskapets styrelse skulle utgöras av förenämnda förvaltningsutskott.
Detta skulle bestå av högst 5 ledamöter, därav tre skulle utses av sällskapet
och två av Kungl. Maj:t. De förra skulle väljas bland ledamöterna
i skogsvårdsstyrelserna samt utses på sådant sätt, att de representerade
södra, mellersta och norra delarna av landet enligt av mötet beslutad
gruppering av landstingsområdena. Av de av Kungl. Maj:t valda ledamöterna
skulle den ene hava erkänt framstående skoglig bildning och
erfarenhet och den andre vara eu skicklig jurist. Förvaltningsutskottet
skulle inom sig utse ordförande, vice ordförande och föredragande. Till
föredragande linge dock endast utses av Kungl. Maj:t förordnad ledamot.
Varje ledamot skulle äga en röst samt reservationsrätt.
Förvaltningsutskottet skulle hava till åliggande att verksamt befordra
sällskapets förut angivna uppgifter, att handhava dess ekonomiska och
andra angelägenheter samt att i övrigt å sällskapets vägnar handlägga
och avgöra sådana frågor, som ej ansåges böra hänskjutas till mötet.
Beträffande av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i förvaltningsutskottet
skulle särskilt gälla, att denne skulle vara skyldig att för Kungl. Maj:t
24
Kung!. Maj:ts proposition Nr 182.
anmäla dels sådana av mötet fattade beslut, vilka vore stridande mot lag
och författning eller gått hans åsikt emot och vore av den vikt, att de
påkallade någon Kungl. Maj:ts åtgärd, dels sådant förhållande av skogsvårdsstyrelse,
att den icke ställt sig till efterrättelse av förvaltningsutskottet
emottaget uttalande angående oriktig lagtillämpning eller annat förfarande.
I anslutning härtill har domänstyrelsen föreslagit, att ledamot, som nu
sagts, skulle äga till mötets protokoll låta anteckna sin avvikande mening,
om mötets beslut skulle gå hans åsikt emot.
Förvaltningsutskottet borde enligt förslaget få anställa erforderlig kanslipersonal,
i första rummet en sekreterare.
Beträffande förvaltningsutskottets arbetsordning har domänstyrelsen
framhållit, att de löpande göromålen, vilka ej påkallade något beslut från
förvaltningsutskottets sida, såsom infordrande av uppgifter och handlingar
från skogsvårdsstyrelserna samt materialets bearbetning, borde handläggas
av föredraganden med biträde av sekreteraren, i följd varav utskottet ej
behövde sammanträda oftare än när särskilda beslut skulle fattas.
Förslaget förutsätter, att förvaltningsutskottets förvaltning årligen skulle
granskas av förenämnda av sällskapet utsedda revisorer. Frågan om ansvarsfrihet
för förvaltningen skulle prövas under första och andra åren av utskottets
treåriga mandatperiod av omförmälda av sällskapet utsedda delegerade,
som härutinnan ägde utöva sällskapets beslutanderätt, och under
det tredje året av sällskapet självt vid då infallande ordinarie möte.
Enligt förslaget skulle besvär ej få anföras över sällskapets eller förvaltningsutskottets
beslut.
Domänstyrelsen har framhållit, att utöver nu angivna grunder för sällskapets
och förvaltningsutskottets organisation givetvis erfordrades en del
nog så viktiga mera i detalj gående föreskrifter, såsom rörande förvaltningsutskottets
förvaltningsberättelse, dess föredragning och behandling
vid ordinarie möte o. s. v. Styrelsen ansåge det emellertid ej nödigt att
närmare ingå härpå, innan de principer, på vilka styrelsen byggt sitt
förslag, blivit godkända.
Börande betydelsen av den av domänstyrelsen sålunda föreslagna organisationen
har styrelsen anfört.
Domänstyrelseu hyste den bestämda uppfattningen, att det offentliga,
till en sammanslutning av skogsvårdsstyrelserna förlagda diskuterandet
av dessa styrelsers görande och låtande skulle utgöra den kraftigaste drivfjädern
till enhetlighet skogsvårdsstyrelserna emellan i tillämpningen av
de författningar, som de vore satta att handhava, och i förvaltningen
av anvisade medel. Härav följde, att den statliga representationen i förvaltningsutskottet
i praktiken endast skulle få till uppgift att stå skogsvårdsstyrelserna
till tjänst med sitt sakliga och opartiska bedömande av
styrelsernas verksamhet och att taga initiativ i sådana frågor, vilka icke
eljest komma under offentlig prövning.
På grund härav och då skogsvårdsstyrelserna själva ägde besluta i alla
liunf/l. Maj:ts proposition Nr 182.
25
frågor, som komme under sällskapets beprövande eller avgörande, syntes
det möjligt att på den av domänstyrelscn anvisade vägen med bevarande
av skogsvårdsstyrelsernas nödiga självständighet åstadkomma bättre samverkan
och större enhetlighet i deras lagtillämpning.
Såsom särskilda skäl för att Kungl. Maj:t skulle äga utse 2 ledamöter
i förvaltningsutskottet har domänstyrelsen anfört, att det inom utskottet
säkert ofta komme att erfordras en medling och jämkning mellan i och
för sig berättigade ortsintressen, vilka icke samtidigt helt kunde uppfyllas.
Skulle det emellertid möta hinder att låta förvaltningsutskottet få två
statliga representanter, ansåge dock styrelsen, att tanken på ett centralorgan
av nu ifrågasatt art i och för sig ej borde falla, utan syntes man
i så fall böra göra ett försök med eu statlig ledamot, då en skogsman
med stora kvalifikationer. För sådant fall borde sällskapet utse fyra ledamöter
och landstingsområdena sammanföras i fyra grupper.
Beträffande kostnaderna för den av domänstyrelsen föreslagna organisationen
har styrelsen anfört, att samtliga kostnader för förvaltningsutskottet
borde bestridas av till sällskapet anvisade medel. Vad däremot anginge
kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas deltagande i sällskapets möten,
borde dessa kostnader såsom hittills gäldas av de särskilda skogsvårdsstyrelserna.
Ett genomförande av organisationen komme sålunda att medföra,
att det nu utgående anslaget till skogsvårdens befrämjande måste
höjas.
I skrivelse den 14 februari 1925 har skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott
uppgivit, att — sedan skogsvårdsstyrelsemötet år 1924 uppdragit
åt en av mötet utsedd kommitté att omarbeta de för mötet gällande
stadgar i syfte att bereda mötet och dess förvaltningsutskott den fastare
organisationsform, som ansetts nödvändig, därest dessa skulle anförtros
de vidgade uppgifter, som ifrågasatts i riksdagens omförmälda skrivelse
— berörda kommitté till fullgörande av sitt uppdrag den 15 januari 1925
till förvaltningsutskottet överlämnat ett av kommittén upprättat, av motiv
åtföljt förslag till stadgar för föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser, vilket
förslag av förvaltningsutskottet för dess del godkänts. Enligt vad
utskottet trodde sig hava anledning förmoda, förefunnes goda utsikter,
att berörda förslag åtminstone i huvudsak skulle vinna skogsvårdsstyrelsemötets
godkännande.
Med skrivelsen har förvaltningsutskottet överlämnat ett exemplar av
nämnda förslag jämte motiv.
Förslaget, i det följande benämnt skogsvårdsstyrelsekommitténs förslag,
företer i flera betydelsefulla hänseenden skiljaktigheter från det av domänstyrelsen
framlagda organisationsförslaget. En närmare redogörelse för
dessa skiljaktigheter torde här böra lämnas.
Enligt skogsvårdsstyrelsekommitténs förslag skola rikets samtliga skogsvårdsstyrelser
bilda en förening, benämnd föreningen Sveriges skogsvårds
-
Skogsvårdsstyrehemötets
förvaltningsutskotts
skrivelse
d. u/j
1925 med
förslag till
stadgar för
föreningen
Sveriges
skogsvårdsstyrt
Iser.
26
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 162.
styrelser, vilken skall utgöra det centrala organet för skogs vårdsstyrelserna.
I förslaget förutsattes, att föreskrift om skyldighet för skogsvårdsstyrelse
att vara medlem av föreningen upptages i skogsvårdsstyrelseförordningen
eller särskild författning eller ock i skogsvårdsstyrelsernas reglementen.
Föreningen skall enligt förslaget i stort sett hava enahanda uppgifter,
som enligt domänstyrelsens förslag tillkomma skogsvårdsstyrelsesällskapet,
dock att föreningen skall uppgöra förslag till fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna
ej blott, såsom domänstyrelsen föreslagit, av till dessa
styrelser anvisade statsanslag utan även av till statskontoret inlevererade
skogsvårdsavgifter samt andra för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet avsedda
medel.
Förslaget upptager ej några bestämmelser om skyldighet för skogsvårdsstyrelserna
att tillhandagå föreningen eller dess styrelse med upplysningar
i frågor, som tillhöra föreningens verksamhetsområde. Enligt vad kommittén
framhållit, borde stadgande angående dylik skyldighet meddelas i
skogsvårdsstyrelseförordningen eller särskild författning eller ock i skogsvårdsstyrelsernas
reglementen.
Föreningens beslutanderätt skall, i den mån densamma ej tillkommer
föreningens styrelse, utövas å föreningsstämma. Föreningen sammanträder
till ordinarie stämma i Stockholm vart tredje år å tid, som av styrelsen
bestämmes. Extra stämma skall hållas, då beslut därom fattats vid ordinarie
stämma eller styrelsen finner extra stämma behövlig eller mera än
halva antalet skogsvårdsstyrelser hos styrelsen gjort skriftlig framställning
om hållande av extra stämma.
Rätt att väcka motion eller förslag till överläggningsämne vid stämma
tillkommer skogsvårdsstyrelses ordförande och ledamot i sådan styrelse
samt hos skogsvårdsstyrelse anställd läns jägmästare och sekreterare ävensom
föreningens styrelse.
Vid föreningsstämma äger varje skogsvårdsstyrelse en röst, och utövas
denna rösträtt av den eller de ledamöter i styrelsen, som äro närvarande
vid stämman. Äro flere ledamöter närvarande, fördelas styrelsens rösträtt
lika mellan dessa.
Beslut fattas i allmänhet genom enkel röstövervikt. För beslut om
ändring av föreningens stadgar erfordras dock, att för ändringen avgivits
så många röster, som motsvara två tredjedelar av samtliga skogsvårdsstyrelsers
sammanlagda röstetal. Votering skall i regel verkställas öppet
efter upprop. I händelse av lika antal röster gäller den mening, som ordföranden
biträder, utom vid val, då utgången avgöres genom lottning.
Rätt att deltaga i överläggningarna vid stämma tillkommer ej blott
dem, som därvid äga rösträtt, utan jämväl hos skogsvårdsstyrelse anställd
länsjägmästare och sekreterare samt av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i
föreningens styrelse.
Föreningen skall enligt förslaget företrädas av en styrelse, bestående av
Kuiifjl. Maj:ta -proposition Nr
27
åtta av skogsvårdsstyrelserna valda ledamöter. Därjämte må ytterligare
eu ledamot i styrelsen utses av Kungl. Maj:t. Förstnämnda ledamöter
väljas å ordinarie stämma för tiden till nästa ordinarie stämma, och skola
skogsvårdsstyrelserna 5 och för dylikt val på visst i förslaget angivet sätt
fördelas i åtta grupper, av vilka var och en väljer en ledamot. Samtidigt
med utseendet av berörda åtta ledamöter väljas för samma tid och på
samma sätt som dessa åtta suppleanter.
De befogenheter som enligt förslaget tillkommer styrelsen, äro i allt
väsentligt desamma, som i domänstyrelsens förslag tillagts skogsvårdsstyrelsesällskapets
förvaltningsutskott. Styrelsen skall inom sig utse ordförande
och vice ordförande samt äger antaga och entlediga sekreterare
ävensom annan erforderlig personal.
Beträffande grunderna för styrelsens beslutförhet stadgar förslaget, att
styrelsen ej må fatta beslut, därest icke minst sex ledamöter äro tillstädes
eller ock fem, om de äro om beslutet ense. Om av sådan anledning beslut
ej kan fattas, skall för förnyad behandling av ärendet sammanträdet uppskjutas
till viss bestämd dag, därvid tillstädeskomna ledamöter av styrelsen
fatta avgörande beslut. I kallelsen till sålunda uppskjutet sammanträde
skall angivas såväl det eller de ärenden, vilka skola därvid behandlas,
som ock att de tillstädeskommande äga fatta avgörande beslut.
Nu angivna regler äga ej tillämpning med avseende å alla frågor, som
tillhöra styrelsens avgörande. I vissa fall må nämligen dylika frågor
prövas och avgöras av ett av styrelsen bland dess ledamöter utsett arbetsutskott
med det antal medlemmar, som av föreningsstämma beslutes. Det
ankommer jämväl å stämman att angiva de uppgifter, som skola tillkomma
arbetsutskottet.
Såsom motivering för förslagets bestämmelser rörande styrelsens sammansättning
och verksamhetsformer har kommittén anfört.
Kommittén hölle före, att föreningens styrelse borde vara antingen så väl
representerad från olika delar av landet» att dess beslut kunde anses utgöra
ett uttryck för den samlade meningen bland landets samtliga skogsvårdsstyrelser,
eller ock vara begränsad till ett sådant antal ledamöter, att samtliga
dessa förutsattes skola taga del i alla beslut rörande frågor, som komme
under styrelsens behandling. Vid val mellan dessa alternativ hade kommittén
funnit den förra utvägen till frågans lösning vara att föredraga.
Genom en sådan anordning vunnes nämligen den fördelen, att olika ortssynpunkter,
som för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet kunde vara av mycket
stor betydelse, finge komma till sin rätt. Då tillika ordinarie möten vore
avsedda att hållas endast vart tredje år, vore det nödvändigt, att föreningen
under mellantiden vore väl företrädd. Det läge i sakens natur, att under
sådana förhållanden, för undvikande av dryga kostnader för sammanträden,
ärenden av mindre vikt överlämnades åt ett arbetsutskott. — I likhet med
domänstyrelsen hade kommittén funnit, att styrelsen lämpligen borde bestå
28
Kungl. Maj:ts proposition AV 182.
av udda antal ledamöter, inberäknat den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten.
Utan tvivel kunde det vara fördelaktigt för skogsvårdsstyrelserna och deras
verksamhet, att en ledamot i styrelsen utsåges av Kungl. Alajrt, men kommittén
kunde icke vara med om domänstyrelsens förslag, att ytterligare en
styrelseledamot tillsattes på enahanda sätt. Tillräckliga skäl för en sådan
anordning förefunnes icke. Med hänsyn till de särskilda uttalanden rörande
skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, som vid flera tillfällen förekommit i riksdagen,
och de rättsmedel, som lagligen stode skogsägare till buds, icke minst
i fråga om ärenden, som omförmäldes i 12 § skogsvårdslagen, där rättegång
med tillfälle till fullständig bevisning förutsattes i fråga om fall, då frivillig
uppgörelse icke kunnat ernås rörande ifrågasatta åtgärder till betryggande
av återväxt på avverkad mark, torde icke heller särskilda kvalifikationer
vare sig såsom skogsman eller jurist böra förutsättas hos den, som i
övrigt med hänsyn till personliga företräden och förtrogenhet med skogsförhållandena
inom landet i allmänhet ansåges lämplig för ett sådant uppdrag.
Vid behandling av frågor inom föreningen eller dess styrelse, som
förutsatte särskild sakkunskap, torde det vara mera ändamålsenligt att såsom
hittills i män av behov efter omständigheterna påkalla den sakkunniga
hjälp, som kunde erfordras. — Kommittén kunde icke heller finna anledning
tillstyrka domänstyrelsens förslag att åt den kungavalde ledamoten
överlämna uppdraget med föredragning av ärenden inför styrelsen. Sådant
uppdrag borde över huvud taget icke anförtros åt styrelsemedlem utan i
stället åt sekreteraren, såvida styrelsen icke för särskilt fall kunde finna
skäligt att annorlunda bestämma. Kommittén ville nämligen taga bestämt
avstånd från varje tanke på ett nytt ämbetsverk, som lätt nog kunde framväxa
ur det till synes anspråkslösa kansli, som domänstyrelsens förslag likvisst
innebure, med den föredragande, av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten
såsom chef. Löpande ärenden torde såsom hittills utan olägenhet och med
minsta kostnad kunna handläggas av sekreteraren.
Enligt förslaget åligger det styrelsen att för varje kalenderår uppgöra
I »okslut över sin förvaltning samt att före utgången av nästföljande januari
månad överlämna styrelsens räkenskaper för granskning av föreningens
revisorer. Dessa skola vara två samt väljas tillika med två suppleanter å
ordinarie föreningsstämma. Revisorerna hava att granska styrelsens räkenskaper
såväl för det kalenderår, under vilket de utsetts, som för de två närmast
därefter följande kalenderåren. För varje kalenderår skola revisorerna
avgiva revisionsberättelse, som överlämnas till föreningen före den 1 mars
året näst efter det revisionen avsett, å värjo ordinarie föreningsstämma
skola revisionsberättelserna för de tre närmast föregående kalenderåren föredragas
och i samband därmed fattas beslut om ansvarsfrihet åt styrelsen
för dess förvaltning under samma år.
Det tillkommer ordinarie föreningsstämma att fastställa dels grunder för
ersättning åt ledamöter i styrelsen och åt revisorer, dels ock inkomst- och
utgiftsstat för föreningen under löpande treårsperiod.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
29
Enligt förslaget skola gemensamma utgifter för föreningen, i den mån ej
medel i annan ordning ställas till förfogande, bestridas genom utdebitering
å samtliga skogsvårdsstyrelser i förhållande till medeltalet av varje styrelses
inkomster i skogsvårdsavgift^'' samt anslag från stat, landsting och hushållningssällskap
under den treårsperiod, som föregått ordinarie stämma. Det
tillkommer föreningens styrelse att verkställa sådan utdebitering.
I förslagets motivering har kommittén framhållit, att det förefölle naturligt,
att ersättning för styrelsens utgifter utginge av statsmedel, därest den
i förslaget avsedda organisationen komme att lagfästas.
Kommittén har ej verkställt någon beräkning av kostnaderna för den av
kommittén föreslagna organisationen. Till ledning för en dylik beräkning
har sekreterax-en i skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott på min begäran
upprättat en tablå över utgifterna för skogsvårdsstyrelsemötet och
dess förvaltningsutskott under åren 1920—1924, vilken tablå är av följande
lydelse:
Utgifter för skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott.
1920 |
1921 |
1922 |
1923 |
1924 |
||||||
Förvaltningsutskottet ..................... |
_ |
_ |
_ |
_ |
254 |
SO |
850 |
20 |
611 |
90 |
Sekreterararvode ........................... |
800 |
— |
— |
— |
800 |
— |
800 |
— |
1,200 |
— |
Kommittéer, utredningar och dylikt |
9,882 |
31 |
10,513 |
25 |
1,491 |
65 |
838 |
57 |
2,085 |
BO |
Expenser (renskrivning, porto o. dyl.) |
114 |
26 |
149 |
39 |
92 |
50 |
152 |
10 |
300 |
64 |
Anslag till skrilter ........................ |
— |
— |
2,100 |
— |
1,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
» » skogsutställning ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
1,481 |
96 |
— |
— |
Summa kronor |
10,796 57 |
12,752 |
64 |
3,638 |
45 |
4,122 |
83 |
4,198 |
04 |
|
Möteskostnader............................7. |
3,461 |
75 |
918 |
— |
— |
2,145 |
75 |
2,317 |
75 |
|
Summa summarum kronor |
14,248''82 |
13,670 |
64 |
3,638 |
15 |
6,268 |
58 |
6,515 7 0 |
Innan jag ingår på frågan, huruvida inrättande av ett centralt organ för
skogsvårdsstyrelserna i riket kan anses erforderligt eller önskvärt, torde jag
i korthet få redogöra för de uppgifter, som enligt 1923 års skogsvårdslag
och skogsvårdsstyrelseföi-ordning tillkomma skogsvårdsstyrelse, samt huru
kontrollen över skogsvårdsstyrelses verksamhet enligt berörda författningar
är anordnad.
Enligt skogsvårdslagen har skogsvårdsstyrelse i främsta rammet att övervaka
och främja efterlevnaden av lagens avverkningsregler. Det åligger
styrelsen sålunda att tillse, att avverkning ej bedrives eller planlägges i
strid med berörda regler, och äger styrelsen, om så sker, utfärda förbud mot
avverkning å vederbörande fastighet. Överträdes dylikt förbud, är styrelsen
befogad att anhängiggöra och utföra ansvarstalan mot avverkaren. Styrelsen
Tablå över
utgifter för
skogsvårdsstyrclscmötet
och dess förvaltningsutskott.
Skogsvårdsstyi
elsernas
uppgifter
samt kontrollen
ÖL
dessas handhavande.
30
Kungi. Maj:ts proposition Nr 182.
är därjämte pliktig att på ansökan av skogsägare avgiva yttrande, huru avverkning
bör företagas, utan att lagens bestämmelser härom varda överträdda,
och är avverkning, som företages i överensstämmelse med sådant
yttrande, att anse såsom laglig. Slutligen ankommer det å styrelsen att i
särskilda fall lämna tillstånd till avverknings företagande samt därvid pröva,
huruvida i lagen stadgade förutsättningar för dylikt tillstånd äro förhanden.
Den andra huvuduppgift, som enligt skogsvårdslagen tillkommer skogsvårdsstyrelse,
är utövande av tillsyn därå, att i lagen stadgad skyldighet att
vidtaga åtgärder för betryggande av återväxt varder fullgjord. I detta avseende
åligger det styrelsen att, när styrelsen finner dylika åtgärder lagligen
påkallade, söka träffa skriftlig överenskommelse med den eller dem, som äro
för åtgärderna ansvariga, om dessas vidtagande samt om tiden för deras
verkställande. Kan dylik överenskommelse ej träffas, har skogsvårdsstyrelsen
att stämma in saken till domstol, som äger meddela föreskrifter i
berörda hänseenden. Därest avverkning företages på sådant sätt, att för
erhållande av återväxt enligt skogsvårdslagen erfordras jämförelsevis kostsamma
kulturåtgärder, äger skogsvårdsstyrelsen av vederbörande fordra betryggande
säkerhets ställande för kostnaden för dessa åtgärder, vid äventyr
att eljest avverkningsförbud av styrelsen meddelas. I vissa fall, då avverkning
ej må företagas utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd, har styrelsen att
vid meddelande av dylikt tillstånd jämväl föreskriva de återväxtåtgärder,
som prövas erforderliga efter avverkningen.
Slutligen har skogsvårdsstyrelse enligt skogsvårdslagen att taga befattning
med frågor rörande omläggning av skogsmark till annan användning. Verkställer
eller planlägger markägaren avverkning för nämnda ändamål på
sådant sätt, att avverkningen strider mot de i lagen i berörda avseende upptagna
regler, äger skogsvårdsstyrelsen sålunda meddela avverkningsförbud.
Sker avverkningen i överensstämmelse med samma regler, men är den av
sådan omfattning, att särskilda åtgärder erfordras för återväxtens tryggande
efter avverkningen, äger skogsvårdsstyrelsen avfordra markägaren skriftlig
förbindelse att inom viss tid vidtaga för omläggningen erforderliga åtgärder
samt, om sådan förbindelse ej lämnas, stämma in saken till domstol, som
har att meddela de föreskrifter, vartill omständigheterna föranleda. I vissa
fall må omläggning av skogsmark till annan användning ej verkställas,
utan att skogsvårdsstyrelsen därtill lämnat tillstånd.
Då skogsvårdsstyrelse enligt skogsvårdslagen meddelar beslut, som rör
enskild persons rätt och är för denne bindande, må klagan över beslutet
föras hos vederbörande länsstyrelse samt Kungl. Maj:t. Till dylika beslut
äro att räkna avverkningsförbud, avverkningstillstånd samt föreskrifter angående
verkställande av reproduktionsåtgärder. Är däremot skogsvårdsstyrelses
åtgärd enligt lagen ej att hänföra till sådant beslut, som nyss sagts,
bliver densamma ej föremål för prövning från offentlig myndighets sida i
andra fall, än då åtgärden avser anhängiggörande eller utförande av talan
vid domstol eller ock densamma kan läggas skogsvårdsstyrelsen till last såsom
Kanyl. Majds proposition Nr 182. !5I
tjänstefel samt åtal pa g rund härav anstå lies mot vederbörande ledamöter i
styrelsen. Till åtgärder av nu angivna beskaffenhet ii ro att hänföra träffande
av överenskommelser angående reproduktionsåtgärdor, infordrande av förbindelser
angående utförande av omläggaingsåtgärder samt på skogsägares
begäran avgivna yttranden, huru avverkning rätteligen hör företagas.
Förutom de uppgifter, som enligt vad nyss angivits åvila skogsvårdsstyrelse
enligt skogsvårdslagen, har denna vissa betydelsefulla åligganden
enligt skogsvårdsstyrelseförordningen. Dessa senare kunna sammanfattas såsom
avseende åtgärder för befrämjande av den enskilda skogshushållningen.
Såsom särskilda dylika åtgärder angivas i förordningen utbredande av kunskap
i skogsskötsel, beviljande av bidrag till och utförande av arbeten för
skogskultur samt föranstaltande därom, att inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde
tillräcklig tillgång finnes på skogsfru och plantor av
kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet. För fullgörandet av dessa
åligganden hava vissa allmänna medel ställts till skogsvårdsstyrelsernas
förfogande, nämligen dels skogsvårdsavgifter och dels särskilda anslag av
statsmedel.
För den förvaltning, som sålunda åligger skogsvärdsstyrelse, bär denna
att årligen avgiva redovisning till vederbörande länsstyrelse, och skall vid
denna redovisning fogas eu kortfattad framställning angående de under
skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel. För
åstadkommande av enhetlighet i upprättandet av dessa redovisningar och
framställningar, har i skogsvårdsstyrelseförordningen stadgats, att desamma
skola vara avfattade enligt grunder och i uppställning, varom Kungl. Maj:t
äger meddela föreskrifter. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t den 6 juni
1924 fastställt vissa formulär att komma till användning vid avfattningen
av samma redovisningar och framställningal.
Skogsvårdsstyrelses redovisning granskas av revisorer, utsedda en av
Kungl. Maj:t samt de övriga av vederbörande landsting och hushållningssällskap.
Revisionsberättelsen, vari ansvarsfrihet för styrelsen skall tilleller
avstyrkas, skall jämte berörda framställning angående skogarnas tillstånd
och skötsel tryckas och utdelas bland ledamöterna i landstinget och
hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt insändas till Kungl. Maj:t.
Det ankommer på landstinget och hushållningssällskapet att bevilja eller
vägra skogsvärdsstyrelse ansvarsfrihet för dess förvaltning. Oberoende härav
skall dock frågan om ansvarsfrihet prövas även av Kungl. Maj:t. Finner
Kungl. Maj:t ansvarsfrihet ej böra beviljas skogsvärdsstyrelse, förordnar
Kungl, Maj:t om vidtagande av därav påkallade åtgärder,
Av förestående redogörelse för skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och admini- Departementsstrativa
ställning framgår, att den kontroll och ledning, som den befintliga chefen.
organisationen medgiver ifråga om skogsvårdsstyrelsernas arbete, icke är tillfyllest.
Sålunda torde det få anses obestridligt, att härigenom säkra garantier
icke givas mot en oriktig lagtillämpning från skogsvårdsstyrelsernas sida.
32 Kungi. Maj:ts proposition Nr 18H.
Jag tillåter mig härvid särskilt erinra, att, om skogsvårdsstyrelse felaktigt
tolkar skogsvårdslagen med avseende å sådana å styrelsen ankommande
åtgärder, däröver klagan ej må föras, såsom exempelvis vid avgivande av
yttrande, huru avverkning rätteligen bör företagas, eller träffande av överenskommelse
angående utförande av återväxtåtgärder, lagen i allmänhet
ej erbjuder något effektivt medel att korrigera en dylik tolkning. Vidare
är att märka, att den möjlighet till kontroll, som innefattas i rätten att överklaga
skogsvårdsstyrelses beslut i vissa frågor, icke kan antagas bliva tagen
i anspråk i andra fall, än då berörda beslut enligt vederbörande skogsägares
mening representera en strängare tillämpning av lagen, än som med denna
är avsedd. Mot en tillämpning, som går i motsatt riktning, utgör klagorätten
ej något korrektiv.
För att bota nyss påpekade brister, har, såsom i det föregående utvecklats,
sedan länge varit påtänkt inrättandet av ett centralorgan med beslutanderätt
över skogsvårdsstyrelserna. Denna tanke synes emellertid numera i
väsentlig mån ha övergivits, förnämligast därför, att man fruktat att därigenom
skada den rörelsefrihet och självständighet, som med rätta anses såsom
en styrka hos våra skogsvårdsstyrelser. Det synes även mig, som om
ett centralorgan för skogsvårdsstyrelserna med beslutanderätt över dessa icke
för närvarande bör inrättas.
Åtskilliga av de fördelar, som ett dylikt centralorgan avser att medföra,
kunna helt säkert vinnas utan ingripande från statsmakternas sida genom
att de olika skogsvårdsstyrelserna få tillfälle att konfrontera med varandra
sina åsikter och erfarenheter rörande arbetsuppgifter och lagtillämpning.
Ganska snart efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gjorde sig behovet av eu
dylik samverkan gällande, varom tillkomsten år 1908 av skogsvårdsstyrelsemötet
vittnar. Denna skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning har med tiden
erhållit ett allt större verksamhetsområde och genom realiserandet av det
omorganisationsförslag, som i det föregående omnämnts och som enligt uppgift
är ämnat att träda i funktion från och med den 1 juli 1925, torde den
komma att få nödig fasthet för fyllande av sitt ändamål.
De uppgifter, som äro avsedda att tillkomma denna sammanslutning —
föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser — äro förnämligast att befordra eu
enhetlig lagtillämpning genom sammanställning av erfarenheter i detta avseende
från de olika skogsvårdsstyrelserna, sedda i belysning av skogsvårdslagens
bestämmelser, att giva vägledning för vinnandet av en god ekonomisk
förvaltning genom att ställa de enskilda styrelsernas dispositioner i belysning
av samtligas, att överhuvudtaget förmedla nya uppslag rörande styrelsernas
verksamhet och giva dem nödig utredning, att efter uppdrag göra framställningar
till statsmakterna i frågor rörande styrelserna och att överhuvudtaget
omhänderhava deras verksamhet i den del, som med fördel kan skötas
gemensamt. Föreningen avser sålunda väsentligen att bliva ett ombudsmannaskap
för skogsvårdsstyrelserna.
En dylik sammanslutning av skogsvårdsstyrelserna, besittande nödig fast -
Kungl. Muj:ts proposition Nr 182. 33
hel och med erforderliga arbetsmöjligheter, saknar långt ifrån intresse för
det allmänna. Tvärtom har skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott
redan varit av stor betydelse, icke minst för Kungl. Maj:t, som
därifrån funnit sig böra begära yttranden och utredningar i åtskilliga,
vården å enskildas skogar och skogsvårdsstyrelserna berörande avseenden.
Efter omorganisationen torde betydelsen än mer komma att ökas. För att
stimulera intresset för åstadkommandet av en fastare organisation och för
att giva denna större möjlighet att förskaffa sig kvalificerad arbetshjälp vill
jag tillstyrka att, under förutsättning av skogsvårdsstyrelsemötets omorganisation
i huvudsaklig överensstämmelse med av skogsvårdsstyrelsemötet tillsatta
kommitterades förslag, skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning må för
budgetåret 1925—1926 erhålla ett statsanslag såsom bidrag till bestridande
av sina kostnader, i främsta rummet i vad dessa avse sammanslutningens
styrelse och hos denna anställd personal. Med hänsyn till dels förut återgivna
hittillsvarande kostnader för skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott och
dels till ifrågasatta utökade arbetsuppgifter vill jag föreslå, att detta anslag
utgår med 5,000 kronor för senare halvåret 1925!
För anslagets utgående torde för övrigt böra fordras, att sammanslutningens
stadgar fastställas av Kungl. Maj:t.
Härjämte torde som ytterligare villkor böra gälla, att sammanslutningen
skall vara skyldig att avgiva de yttranden och utföra de utredningar, som
av Kungl. Maj:t påkallas, och att i stadgarna upptages föreskrift angående
de uppgifter till föreningen hörande skogsvårdsstyrelse skall vara skyldig
att avgiva för att sätta föreningens styrelse i tillfälle att få full överblick
över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Att Kungl. Maj:t skall äga utse
en ledamot av styrelsen, torde icke i och för sig vara nödvändigt, då det
finnes all anledning att antaga, att i styrelsen åtskilliga komma att få säte
och stämma, vilka äro av Kungl. Maj:t utsedda till ledamöter i skogsvårdsstyrelse.
Skulle emellertid föreningen ur sina synpunkter finna det önskvärt,
att Kungl. Maj:t direkt utsåge en ledamot i styrelsen, anser jag, att detta
icke bör möta hinder från Kungl. Maj:ts sida. Däremot anser jag, att i
stadgarna skola finnas bestämmelser om, att föreningens styrelse skall sammansättas
sålunda, att skogsvårdsstyrelserna i olika landsändar samt länsjägmästarna
bliva däri representerade; de senare dock med likartad ställning
som i skogsvårdsstyrelserna.
För närvarande anser jag 111ig icke kunna förorda, att i författning eller
vederbörande skogsvårdsstyrelsers reglementen inryckes stadgande om skogsvårdsstyrelses
ovillkorliga skyldighet att tillhöra här berörda sammanslutning.
Visserligen är det önskvärt, att samtliga skogsvårdsstyrelser tillhöra
föreningen, men anslutningen bör vara frivillig, och det synes mig icke
föreligga skäl att antaga, att icke alla styrelser ingå som medlemmar, så
mycket mera som det ombudsmannaskap, vilket föreningen kommer att utöva,
är av stor betydelse för varje enskild skogsvårdsstyrelse. För närvarande
äro också samtliga skogsvårdsstyrelser anslutna till skogsvårdsstyrelsemötet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. U5 höft. (Nr 182.)
3
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Ej heller finner jag skäl föreligga att stadga medlemskap i föreningen
som villkor för skogsvårdsstyrelse att erhålla statsbidrag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1925—1926 anvisa
dels till skogsvårdens befrämjande för att av Kungl. Maj:t i mån av
förefallande behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser ett extra
reservationsanslag av.................................................................... kronor 548,000,
dels ock såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under senare
halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelsema
— att utgå under villkor, att stadgarna för berörda sammanslutning upprättas
enligt av mig förordade grunder samt varda av Kungl. Maj:t fastställda
— ett extra reservationsanslag av.................................... kronor 5,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Flodman.
Kanal. Maj:ts proposition Nr 182.
35
Bilaga A.
Länsjägmästarnas löneförmåner år 1924.
Skogsvårdsstyrelsen i |
Grund- lön |
Ålders- tillägg |
Dyrtids- tillägg |
Andra lönetillägg |
Uppburit |
||
Stockholms |
län...... |
G,500 |
3 ä 1,000 |
1,847: |
-* 1 |
2,000: — 2 |
13,347: — |
Uppsala |
» 4 ... |
6,500 |
3 å 500 |
— |
3,763: 96 2 |
11,763: 96 |
|
Södermanlands |
■» ...... |
6,500 |
3 å 500 |
2,296 |
7 1 3 |
— |
10,296: 71 |
Östergötlands |
» ...... |
6,500 |
3 å 500 4 |
2,793: 54 s |
— |
9,793: 54 |
|
Jönköpings |
» ...... |
6,500 |
— |
3,027 |
_ 6 |
4,000: —2 |
13,527: — |
Kronobergs |
» ...... |
6,500 |
3 a 500^ |
1,479: |
-8 |
500: — 2 |
8,979: — |
Kalmar norra |
■» ...... |
6,500 |
3a 5004 |
3,024: |
__5 |
k—i bt O o T |
12,524: — |
Kalmar södra |
6,500 |
3 å 400 7 |
2,473: 405 |
— |
10,173: 40 |
||
Gotlands |
» ...... |
6,000 |
3 å 500 |
3,545 |
_ 5 |
11,045: — |
|
Blekinge |
» ...... |
6,500 |
3 å 5004 |
3,099 |
-6 |
11,099: — |
|
Kristianstads |
» ...... |
5,000 |
3 å 500 4 |
2,549: 505 |
— |
9,049: BO |
|
Malmöhus |
x> ...... |
3,000 |
3 å 5007 |
1,985. |
_ 6 |
400: — 8 |
6,885: — |
Hallands |
6,500 |
3 å 500 |
2,884 |
_a |
— |
10,884: — |
|
Göteborgs och Bohus |
» ...... |
6,500 |
3 å 500 |
1,554 |
_ 9 |
1,400: — 2 |
9,954: — |
Älvsborgs |
» ...... |
8,000 |
3 å 1,000 7 |
2,844 |
— |
1,000: — 2 |
13,844: — |
! Skaraborgs |
» ...... |
6,500 |
3 å 500 |
2,545 |
85 1 |
— |
9,045: 85 |
; Värmlands |
-» ...... |
8,000 |
2 å 1,000 10 |
2,324 |
_ 5 |
800: — 8 |
13,124: — |
! Örebro |
13,000 |
— |
— |
— |
13,000: — |
||
j Västmanlands |
» ...... |
8,000 |
— |
3,024 |
— |
— |
11,024: — |
i Kopparbergs |
r> .....* |
9,000 |
3 å 1,000 |
1,428 |
45 6 |
4,000: — 2 |
17,428:45 |
] Gävleborgs |
» ...... |
10,980 |
— |
1,776 |
—5 |
1,300: — 2 |
14,056: — j |
Västemorrlands |
» ...... |
9,000 |
3 å 1,000 |
1,920 |
— |
2,000: —11 |
15,920: — |
Jämtlands |
» ...... |
6,500 |
3 å 500 7 |
2,847 |
_ i |
700: —72 |
11,547: — |
* Har antagit ny stat för nya befattningshavare. ** Har antagit ny stat, som ännu ej
tillämpas. *** Ny lönestat fr. o. m. år 1925.
1 = statens för oreglerade verk. 2 Personligt lönetillägg. 9 Utgår efter särskilda grunder.
4 Efter 3, 6 och 9 år. 6 = statens. 6 = statens för nyreglerade verk. 7 Efter 5, 10 och 15
år. 8 Hyresbidrag. 9 — statens för reglerade verk, men utan barntillägg. 10 Efter 3 och 6
år. 11 Personligt lönetillägg i egenskap av styrelsens sekreterare och jurist. 17 Personligt
lönetillägg i egenskap av styrelsens sekreterare.
Alla, utom länsjägmästaren i Gävleborgs län (vars skogsvårdsstyrelse har egen pensionskassa),
tillhöra statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Avgiften erlägges
i regel till s/s av länsjägmästaren, men till Lh i Kalmar södra och Hallands län samt till V»
i Kalmar norra län. I Örebro län betalar styrelsen avgiften för tjänstepension och länsjäg
mästaren
avgiften för familjepension. I Uppsala, Malmöhus och Jämtlands län erlägga
länsjägmästama själva inga pensionsavgifter.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Bilaga B.
Biträdande länsjägmästarnas löneförmåner år 1924.
j Skogsvårdsstyrelsen i |
Antal |
Grund- lön |
Åtders-t il lägg |
Dyrtids- tillägg |
Personligt lönetillägg |
Uppburit |
|
i Stockholms |
län |
1 extra |
3,625: — |
||||
j Södermanlands |
» |
1 |
3,750 |
312: öo |
3,307: 02 1 |
— |
7,369:52 |
! Jönköpings |
» |
''* |
4,000 |
500: — |
1,942: 08 s |
500 |
6,942: 08 |
Kronobergs |
* |
1 |
4,000 |
3 å 250 |
924: — ‘ |
500 |
5,424: — |
Gotlands |
» |
1 extra |
300 i mån. |
— |
— |
— |
6 |
Skaraborgs |
» |
1 extra |
300 i män. |
— |
— |
tillträdde d. */10 |
|
Värmlands |
» |
1 |
4,000 |
2 å 500° |
2,430: — 8 |
1,000 |
8,430: — |
| Kopparbergs |
1 |
6,000 |
- |
1,382: — 8 |
2,000 |
9,382: — |
|
| Gävleborgs |
> |
1 |
5,652 |
/I å 348 12 å 384 |
1,110: —8 |
— |
7,110: — |
Västernorrlands |
» |
2 |
6,500 |
6 å 5007 |
ien 1,383: —8 |
8,883-8,431 |
|
Jämtlands |
i |
5,500 |
4 å 2508 |
2,217:888 |
— |
7,967:3 3 1 |
1 Utgår efter särskilda grunder. 2 Tillika kamrer. 8 = statens. 4 = statens för nvreglerade
verk. Ej anställd hela året. 0 Efter 3 och 6 år. 7 Efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år
Efter 3, 6, 9 och 12 år.
Samtliga ordinarie tillhöra statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. De
erlägga själva s/s av avgifterna utom biträdande länsjägmästaren i Jämtlands län, där skogsvårdsstyrelsen
betalar hela avgiften.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Bilaga C.
Läiisskogyaktarnas löneförmåner är 1924.
Skogsvårds-styrelsen i |
Antal ord. |
Grundlön |
Åldcrs- tillägg |
Dyrtids- tillägg |
Andra löne-tillägg |
Uppburit |
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
kronor |
||
Stockholms län... |
6 |
1,800 |
3 å 200 |
= statens |
400+50—300 1 |
3,757-3,077 |
oregl. |
||||||
Uppsala |
6 |
2,000 |
4 ä 125 |
— |
550+75—350 2 |
3,413: 52—2,566: 5 2 |
Södermanlands» ... |
8 |
2,000 |
4 ä 125 |
1,067: 28— |
150—200 4 |
3,717: 28—2,567: 97 |
442: 97 3 |
||||||
Östergötlands » ... |
8 |
2,000 |
4 å 125 6 |
= statens |
100—150 6 |
3,651: 04—2,813: 3 2 |
Jönköpings » ... |
8 |
1,700 |
3 å 300 |
— statens |
Beklädnad 7 |
3,769: 28—2,487: 08 |
Kronobergs » ... |
7 |
2,000 |
4 å 125 |
= statens |
150 s |
3,173: 96—2,661: 96 |
nyregl. |
||||||
Kalmar norra » ... |
7 26 |
2,000 0 |
4 å 125 6 och 9 |
— statens |
50+100—600 10 |
4,900- 3,117: bo |
Kalmar södra » * ** |
6 |
1,700 |
3 å 200 11 |
= statens |
— |
3,199: BB—2,344: 70 |
Gotlands » ... |
1 |
1,700 |
3 å 300 12 |
= statens |
Fri bostad |
2,321: 18 |
Blekinge » ... |
3 26 |
2,000 9 |
4 å 125 8 och 9 |
= statens |
— |
4,511—3,066 |
Kristianstads » ... |
6 |
1,700 |
3 å 150 11 |
— statens |
400 13 |
3,478: 56—3,069: 06 |
Malmöhus » ... |
2 |
/en 1,500 |
— |
— . |
2,000—1,500 |
|
Hallands » ... |
2,000 3 |
4 å 125 9 |
— statens |
— |
4,421—2,723 |
|
Göteborgs och |
||||||
Bohus » ... |
2,000 |
4 å 125 |
_ 14 |
— |
2,956—2,807 |
|
Älvsborgs » ... |
13 26 |
1,700 |
3 å 300 12 |
= statens |
250—100 18 |
4,242—2,312 |
oregl. |
||||||
Skaraborgs » ... |
6 |
2,000 |
4 å 125 |
= statens |
— |
3,597:24—2,905:68 |
oregl. |
||||||
Värmlands » ... |
9 |
2,000 |
4 å 125 6 |
= statens |
_ 16 |
3,522—2,804 |
Örebro »*** |
6 |
1,800 |
3 å 300 12 |
30 %■ |
_ 17 |
3,705—2,880 |
Västmanlands » ... |
7 |
2,000 |
4 å 125 8 |
= statens |
_ 18 |
2,999—2,364 |
nyregl. |
||||||
Kopparbergs » ... |
16 26 |
2,000 19 |
4 å 125 19 |
— statens |
Beklädnad 20 |
5,258: 82—2,724: 91 |
Gävleborgs » ... |
13 |
2,000 |
4 å 125 |
= statens |
150 21 |
4,078—omkr. 3,478 |
Västernorrlands län |
13 |
2,700 |
6 å 150 22 |
= .statens |
_ 23 |
4,965—3,420 |
Jämtlands » |
15 |
2,000 |
3 & 200 12 |
= statens |
_ 24 |
3,996—2,863: 7 o |
oregi.
* Har antagit ny lönestat för nya befattningshavare.
** Har antagit ny stat, som ännu ej tillämpas.
<** \Jy lönestat fr. o. m. år 1925.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
1 Hyresbidrag å 400 kronor 4- i dyrortstillägg 50—300 kronor.
3 Hyres- och unilormsersättning å 550 kronor + i personlig lönejämkning 75—350 kronor.
3 Utgår efter särskilda grunder.
4 3 uppbära » plan tskoletil lägg* å 150 kronor och 1 dyrortstillägg å 200 kronor.
8 Efter 3, 6, 9 och 12 år.
8 Till 6 hyresbidrag med 150 kronor, till 2 fri bostad, till en av de senare 100 kronor
extra såsom plantskolföreståndare.
7 Vart annat år en kostym med 2 par byxor, vart femte år tyg till kappa.
8 Uniformsbidrag.
9 Förste länsskogvaktaren har 2,600 kronor i grundlön och 4 ålderstillägg å 150 kronor.
10 Alla ha 50 kronor i beklädnadsbidrag. Förste länsskogvaktaren har i personligt lönetillägg
600 kronor, en länsskogvaktare 100 kronor.
11 Efter 3, 6 och 9 år.
13 Efter 5, 10 och 15 år.
13 Cykel- och beklädnadsbidrag.
14 = Statens för reglerade verk, men utan barntillägg.
18 Förste länsskogvaktaren har ett lönetillägg å 250 kronor fri bostad, 2 länsskogvaktare
ha ett lönetillägg å 100 kronor.
18 För boställe avdrages 400 kronor. En utan boställe har 200 kronor i hyresbidrag.
17 Alla ha 40 kronor till ved och lyse, 5 ha fri bostad och potatisland, värderat till 500
kronor och 1 har hyresersättning med 850 kronor. En har 75 kronor i barntillägg och 150
kronor för tillsyn av fröklängningsria.
18 För hyresfri bostad i styrelsens hus beräknas 420 kronor för 3 och 360 kronor för en.
En har lyse och vedbrand fritt och en har 100 kronor i dyrortstillägg.
19 2 förste länsskogvaktare hava 3,000 kronor i grundlön och 3 ålderstillägg å 500 kronor.
20 Vartannat år en vinter- och en sommaruniform.
31 Velociped- och skidbidrag.
83 Efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år.
33 6 uppbära dyrortstillägg högst 480 kronor, lägst 120 kronor.
34 En har i hyresbidrag 120 kronor och 2 ha i dyrortstillägg 500 kronor.
28 Därav 1 förste länsskogvaktare.
38 Därav 2 förste länsskogvaktare.
Samtliga äro anslutna till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. tl. Avgiften
erlägges i regel till 2/s av befattningshavaren, men till l/a i Kalmar södra och Hallands län
samt till */« i Kalmar norra län. I Örebro län betalar styrelsen avgiften för tjänstepension
och befattningshavaren avgiften för familjepension. I Uppsala. Södermanlands, Malmöhus
och Jämtlands län erlägga styrelserna alla pensionsavgifter.
Kungl. Maj:tu proposition Nr 182.
39
Bilaga D.
Skogsvårdsstyrelsernas kontors- ock extra personal kr 1924.
Befattningshavare : |
Grundlön kronor |
Ålders- tillägg kronor |
Dyrtids- tillägg kronor |
Andra tillägg kronor |
Uppburit kronor |
• Stockholms lön. En kassör.................................... |
3,900 |
||||
Ett kontorsbiträde........................ |
1,800 |
3 å 200 |
statens |
200 |
3,625 |
Tre extra länsskogvaktare ............ |
— |
— |
— |
— |
1,838—1,052— |
Uppsala lån. En kamrer ................................. |
3,000 |
1.» |
00 |
1,000 4,000 |
|
Ett expeditionsbiträde .................. |
2,000 |
— |
1,0 |
00 |
3,000 |
Södermanlands län. |
|||||
Ett kvinnligt skrivbiträde ............ |
1,800 |
100 |
‘JO: 9» |
240 |
2,230: 98 |
Östergötlands län. |
|||||
En kassör................................... |
— |
— |
— |
— |
3,600 |
Ett kvinnligt kontorsbiträde ......... |
— |
— |
— |
2,400 |
|
En kassakontrollant ..................... |
— |
— |
— |
500 |
|
Jönköpings län. |
|||||
En kassör.................................. |
1,800 |
— |
657 |
— |
2,457 |
Ett kontorsbiträde ..................... |
— |
— |
— |
2,400 |
|
En föreståndare för fröklängnings- |
750 |
||||
— |
__ 1 |
2,778 2,400 |
|||
I En extra länsskogvaktare............... |
— |
— |
— |
— |
|
| Två » » ........ |
— |
— |
— |
— |
1,800-1,800 |
» » » ............... |
— |
— |
— |
_ 1 |
å 1,330 |
Kronobergs län. Ett kvinnligt kontorsbiträde ......... |
1,800 |
3 ä 100 |
600 |
_ |
2,500 |
Kalmar norra län. 1 En kassör.................................... |
2,000 |
3 å 300 |
— |
1,000 |
'' 3,300 |
Gotlands län. En kvinnlig kontorist .................. |
1,200 8 |
c:a 1,415 |
|||
En extra länsskogvaktare............... |
1,800 |
— |
— |
— |
1.800 |
Blekinge lån. |
|||||
Ett kontorsbiträde........................ |
i |
— |
— |
— |
3,600 |
Hallands län. Ett kontorsbiträde........................ |
1,800 |
3 å 100 |
statens |
— |
1,800 |
Göteborgs och Bohus tän. En kamrer ................................ |
3,000 |
4 å 175 |
» |
1 ; |
3,754 |
En kassörska .............................. |
1,800 |
3 å 100 |
» |
— |
2,484 |
En extra länsskogvaktare (f. d. ord. |
— |
— |
_ |
— |
600 |
1 7 kronor per förräitningsdag. 8 För 3 lh timmar per dag, timpenning för övertid. |
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Befattningshavare |
| ! Grundlön kronor |
| Ålders- | tillägg |
Dyrtids- tiilägg kronor |
Andra tillägg kronor |
Uppburit kronor |
Älvsborgs län. | En kamrer .............................— |
2,400 |
3 å 400 |
1 statens |
! 300 |
5,379 |
Ett expeditionsbiträde ..............— |
1,500 |
3 å 150 |
» |
750 |
3 114 |
Ett extra » .................. |
1,200 |
— |
— |
— |
1,200 1,626 j |
En extra länsskogvaktare............... |
1,000 |
— |
statens |
— |
|
Skaraborgs län. Ett kontorsbiträde........................ |
1,800 |
3 å 100 |
|||
En extra länsskogvaktare............... |
— |
— |
1,350 |
||
Värmlands län. Ett kvinnligt expeditionsbiträde ... |
1,800 |
3 å 100 |
statens |
— |
2,587 j |
Örebro län. En kamrer ................................. |
4,000 |
3 å 500 |
1 30% \ |
% 500 |
1 6,350 j |
En extra länsskogvaktare............... |
1,500 |
— |
270 |
400 |
2,170 |
* * ............... |
— |
— |
900 |
||
Västmanlands län. |
|||||
! Två kvinnliga skrivbiträden ......... |
1,800—1,600 |
3 å 100 |
statens |
2,484—2,040 , |
|
i Extra länsskogvaktare .................. |
— |
900 |
|||
Kopparbergs län. ; Ett expeditionsbiträde .................. |
2,400 |
4 å 150 |
statens |
3,497: 58 |
|
.................. |
1,900 |
4 å 100 |
— |
2,668: 58 i |
|
En föreståndare för fröklängnings- anstalt |
150 pr |
__ |
1,800 |
||
fröklängnings- anstalt |
225 pr månad |
_ |
_ |
1,306 |
|
» 3 fröklängnings- anstalt |
BO pr |
_ |
270 |
||
7 extra länsskogvaktare............... |
65 kr. pr |
månad + 6 kr. dagarvode |
tillhopa |
||
j j 29 plantörer .............................. |
dagarvode |
5, 5: 50, |
6, 6: 50 i |
7 kr. |
2,045: ti 6 |
Gävleborgs län. i En sekreterare och ombudsman ... |
2,000 |
statens |
5,971: 64 2,888 4,080 |
||
] En kamrer ................................. |
2,700 |
3 å 150 |
» |
300 |
|
t Ett kontorsbiträde........................ |
1,800 |
3 å 100 |
» |
200 |
|
En verkmästare vid fröklängnings- anstalt2 |
2,000 |
_ |
» |
_3 |
455: 34 |
En arbetare vid fröklängningsanstalt |
1,800 |
— |
— 1 |
_ 3 |
1,800 |
T’asternorrlands län. En kamrer .............................. |
4,500 |
1,000 |
statens 1 |
6,511 |
|
Ett extra expeditionsbiträde ......... |
3,000 |
— |
» |
— |
3,552 |
Två extra länsskogvaktare ............ |
å 2,100 |
— |
— |
— |
å 2,100 |
Jämtlands län. |
|||||
En kanslist ................................. |
3,700 |
3 å 300 |
statens j |
120 |
6,397:4 2 |
Ett kontorsbiträde........................ |
2,000 |
4 å 125 |
» |
420 |
3,548: 80 |
En extra länsskogvaktare............... |
3,800 |
— |
— |
3,800 |
|
Två » » ............... |
å 1,500 1 |
statens j |
— |
å 2,047: 50 1 |
'' Fri bostad, vedbrand och lyse. 5 Anställd fr. o. m. den 1 november 1924. 3 Fri bostad.
Kung], Maj:t8 proposition Nr 182.
41
Reseersättningar.
Bilaga E.
---- |
|||
| Skogsvårds-styrelsen i |
I Länsjägmästare |
1 Bitr. läns-| jägmästare |
1 Lä ii »skogvaktare |
Stockholms lan I |
| Reseregl. 4:de kl. |
Reseregl. |
Järnväg III kl. Skjutsersättn. för 1 häst |
Uppsala län |
» » » |
2 kr. pr dag vid rekvisition. Vid kon-troll- och besiktningsresor 5 kr. pr dag jämte |
|
ISöderman-! lands län | I j |
8 kr. pr dag och, då |
Kr 4.50 pr dag och, då nattlogi måste be-kostas, 5 kr. D. Vid-30/-» järnväg III kl. |
|
Östergöt-lands län | |
Reseregl. 4:<le kl. |
Vinterhalvåret: järnväg III kl., skjuts efter Sommarhalvåret: ingen skjutsersättn. Läns-skogv. med motorcykel får 50 kr. i månaden, |
|
Jönköpings |
Heseregi. 4:de kl. med |
Reseregl. |
Järnväg III kl. + cykelbiljett 300 kr. omåretj |
jKronobergs län j |
Reseregl. 4:de kl. |
Reseregl. |
Järnväglllkl. + cykelbiljettapril-okt. Dag-'' |
Kalmar |
Dagarvode 13 kr. Fast |
l:ste länsskogvaktare: dagarvode 7 kr. ij |
|
Kalmar |
Reseregl. 4:de kl. |
Reseregl. Ode kl. med viss inskränkning. |
|
Gotlands län |
Reseregl. 4:de kl. |
Verkliga ■ |
Järnväg III kl. Ersättning för verkliga |
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 145 höft. (Nr 1S2.)
-I
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.
Skogsvårds-styrelsen i |
Länsjägmästare |
Bitr. läns-jägmästare |
Länsskogvaktare |
Blekinge län |
Reseregl. 4:de kl. |
l:ste länsskogv.: reseregl. 5:te kl. Läns-skogv.: Järnväg III kl. + cykelbiljett. 7 kr. |
|
Kristian-stads lan |
Reseregl. 4:de kl. |
Järnväg III kl. Reseersättn. med 6 kr. |
|
Malmöhus län |
» » » |
Järnväg III kl. samt 3 kr. per mil lands-vägsresa. Reseersättn. med 6 kr. per för-rättningsdag. |
|
Hallands län |
» » » |
l:ste länsskogv.: reseregl. Ode kl. Läns-skogv''.: 8 kr. per dag, som utgör ersätta, |
|
Göteborgs |
Reseregl. 4:de kl. + 10 |
m. m. Järnväg III kl. + cykelbiljett. För cykel-slitage 200 kr. per år. Ej skjutsersättn. |
|
Älvsborgs län |
Reseregl. 4:de kl. |
Järnväg III kl. 4- cykelbiljett. 300 kr. per |
|
Skaraborgs län ; |
» » » |
Järnväg III kl. + cykelbiljett. Ett årligt! |
|
Värmlands län |
» » » |
Järnväg III kl. Skjutsersättning efter li |
|
Örebro län |
» » |
Reseregl. 6:e kl. med 5 kr. i dagtrakta-j |
|
Västman-lands län |
Reseregl. 4:de kl. un-der tiden 1/i—81/s. Åter-stående tiden 3,000 kr. |
Järnväg III kl. Kr. 3:60 per mil vid be-i |
|
Kopparbergs län 1 |
Reseregl. 4:de kl. |
Reseregl. |
l:ste länsskogvaktare reseregl. 5:te kl.J |
Gävleborgs län |
Järnväg II |
Järnväg III kl. Skjutsersättn. efter själv-kostnad dock högst taxa efter 1 häst. Dag-traktamente 8 kr., då natten tillbringas |
Kanyl. Maj:tu proposition Nr 182.
43
Skogsvårds-atyrelson i |
1 Läns jägmästare |
| Bitr. läns-1 jägmästare |
Län»skogvaktare |
Västernorr-lands län |
Heseregi. + kl. |
Järnväg III kl. Lega för skjuts med 1 |
|
Jämtlands län |
t Dagarvodc 10 kr., skjuts etter |
Dagarvode 7 kr., allt fritt av rekvirent. i |