Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

9

Nr 180.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till överlåtande
av utgården Graneberg under Ultuna egendom i Uppsala län
mot erhållande av viss annan egendom; given Stockholms slott
den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Lindeks, Larsson, Wigforss, Möller, Le vinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Den 1 december 1914 hemställde styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut,
att den vid Mälaren belägna utgården Graneberg under Ultuna egendom
måtte mot ersättning av 30,000 kronor överlåtas till Uppsala spårvägsaktiebolag
under villkor, att bolaget skulle anlägga och på närmare angivet
sätt trafikera en spårvägslinje Uppsala—Ultuna—Graneberg, varjämte å
Ultunas område erforderlig mark för spårvägen skulle kostnadsfritt överlåtas
till bolaget. Med anledning av nämnda hemställan av Kungl. Maj:t
till 1915 års riksdag avlåten proposition, nr 140, blev emellertid icke av
riksdagen bifallen, förnämligast med den motivering, att uppgifterna om
Granebergs areal och skogens värde därå vore svävande samt att Uppsala
stad Unge anses hava det intresse för spårvägsanläggningen, att ekonomiskt
bidrag från stadens sida kunde ifrågasättas (skr. nr 118/1915).

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Den 31 januari 1924 inkom institutsstyrelsen till Kungl. Maj:t med förnyad
hemställan om statens medverkan för åstadkommande av spårvägsförbindelse
Uppsala—Mälaren, denna gång på sätt, att Kungl. Maj:t skulle
bemyndiga bemälda styrelse att fortsätta vissa förhandlingar med vederbörande
korporationer om anläggande av spårväg Uppsala—Ultuna—Graneberg
på basis av att staten antingen tecknade aktier i ett tilltänkt trafikaktiebolag
Uppsala—Mälaren för ett belopp av 122,000 kronor genom överlåtande
av utgården Graneberg till bolaget eller att staten försålde Graneberg
till bolaget för ett reducerat pris av 60,000 kronor, med skyldighet i
båda fallen för bolaget att enligt vissa villkor uppehålla regelbunden trafik
Uppsala—Ultuna. över nämnda hemställan hava yttranden avgivits av
länsstyrelsen i Uppsala län den 22 februari 1924 och av lantbruksstyrelsen
den 27 mars 1924. Sedan styrelsen för lantbruksinstitutet till följd av
remiss den 30 juni 1924 avgivit utlåtande med anledning av vad lantbruksstyrelsen
i nyssnämnda yttrande anfört, yttrade sig denna senare
styrelse ånyo den 29 september 1924.

På given anledning har styrelsen för lantbruksinstitutet sedermera i
skrivelse den 25 februari 1925 inkommit till Kungl. Maj:t med nytt förslag
i ämnet. Detta utmynnar i anhållan, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
till årets riksdag hemställa om bemyndigande att till ett blivande trafikaktiebolag
Uppsala—Ultuna—Graneberg överlåta utgården Graneberg under
Ultuna mot erhållande av 1 mantal Nontuna nr 1 litt. Aa och Ab samt
V2 mantal Nontuna nr 2 litt. Ba med de föreskrifter angående spårvägens
anläggning och trafikering, som av Kungl. Maj:t bestämmas. Till stöd för
sin hemställan anför styrelsen bland annat följande.

Bland de fördelar, som för Ultuna skulle uppstå genom spårvägsförbindelse
med Uppsala, finge framhållas den ökade möjligheten till vetenskapligt
samarbete mellan institutets lärare och universitetets, vars rikhaltiga
samlingar och bibliotek i vida högre grad än nu bleve tillgängliga för
institutets lärare och elever. Användandet av universitetslärare vid undervisningen
vid institutet skulle möjliggöras i större utsträckning än
hittills, och de fasta lärarebefattningarna vid institutet borde också bliva
begärligare, då goda kommunikationer vore av vikt såväl för lärarna själva
som för deras familjer. Även ur rent ekonomisk synpunkt skulle vissa fördelar
vinnas genom besparingar å en del utgiftsposter. För hämtning av
extralärare och skjutsning av de vid institutet boende lärarna och deras
familjer måste nu hållas en kusk och ett par hästar, för vilka årskostnaden
kunde beräknas till minst 3,000 kronor, vilken post borde kunna
inbesparas. För Ultuna egendom borde även i fråga om varufrakter någon
besparing kunna göras. Vidare torde behovet av nybyggnader vid
Ultuna komma att förminskas, då det nämligen bleve möjligt för en
del elever att bo i staden och deltaga i undervisningen vid Ultuna, varemot
under nuvarande förhållanden samtliga elever måste bo vid Ultuna. Särskilt
skulle bättre tillfälle beredas extraelever att bedriva studier vid institutet,
varemot sådana hittills på grund av bostadsförhållandena endast
undantagsvis kunnat antagas. Vid behov skulle även någon utvidgning
av undervisningslokalerna kunna verkställas utan nybyggnad, då efter spår -

Ktm yl. Maj ds proposition År ISO. \ l

vägens tillkomst möjlighet iörefunnes för disponerande av någon del av
utrymmet i elevbyggnaden till institutionslokaler, och eventuellt skulle
även sådana lärare, som icke i större utsträckning vore sysselsatta med
laboiationer eller försök, kunna bo i staden, varigenom behovet av nya
lärarebostäder komme att inskränkas. Såväl med hänsyn till närmaste
tidens behov som ännu mera beträliande framtida utvidgningar borde därför
anläggandet av spårväg kunna medföra avsevärda besparingar.

Åven för eu annan statsinstitution, Uppsala hospital och asyl, komme
spar vägsan lägga ingen att medföra avsevärda fördelar, vilket bär endast
1 förbigående finge omnämnas. För Uppsala stad skulle givetvis eu spårvägslinje
över Ultima till Mälarens strand vara till synnerligen stort gagn
genom de ökade tillfällen till bad och friluftsliv, som härigenom kunde
beredas dess invånare. Även Bondkyrko socken hade visat sitt intresse
för spårvägsfrågan genom beslut om aktieteckning i ett för sådant ändamål
bildat aktiebolag med ett belopp av 200,000 kronor. För Uppsala stad
hade föreslagits aktieteckning till samma belopp och enligt all sannolikhet
komme även denna teckning att verkställas.

Förutsättningen för att spårvägsföretaget skulle komma till stånd, vore
att det blivande trafikbolaget på ena eller andra sättet finge förvärva den
till Ultuna hörande utgården Graneberg vid Mälaren, dit spårvägslinjens
slutpunkt skulle förläggas. Anläggningskostnaden för spårvägen hade i
januari 1923 beräknats till 570,000 kronor, och syntes nödigt kapital kunna
hopbringas genom aktieteckning från Uppsala stad, Bondkyrko socken
samt eu de! andra institutioner och enskilda personer. På grund av företagets
stora omfattning måste det anses fullständigt uteslutet att spårvägen
komme till stånd, försåvitt icke staten genom överlåtande av Graneberg
till reducerat pris lämnade företaget sin subvention. Å andra sidan
syntes ej försäljning av Graneberg böra ifrågasättas under andra förhallanden,
än att Ultima lantbruksinstitut härmed vunne någon väsentlig
fördel, såsom just kommunikationernas förbättring. Här borde framhållas,
att under de senare åren inrättats automobilomnibusstrafik mellan
Uppsala och Flottsund vid Mälaren, en anordning som dock måste betraktas
såsom provisorisk, då en tillfredsställande sådan förbindelse icke kunde
uppehållas utan eu mycket kostsam omläggning av landsvägen. Med en dylik
förbindelse kunde för övrigt varken Ultunas eller andras intressen tillgodoses
på samma sätt som med en spårväg. Spårvägen måste nämligen
— i synnerhet dä, såsom här bleve fallet, huvudparten av aktiekapitalet innehades
av två kommuner — anses innebära en säkrare och för framtiden
mera betryggande förbindelse samt lämna större trygghet för dem, som
ämnade nedlägga sitt sparade kapital i ett eget hem. Vad särskilt Ultuna
beträffade skulle spårvägen medföra fördelen av anlialtsstations förläggande
i omedelbar närhet av byggnaderna, tätare och snabbare förbindelser
samt lägre biljettpris, faktorer som måste anses avgörande.

För att erhålla en värdering av Graneberg efter såvitt möjligt objektiva
grunder hade styrelsen låtit länets domänintendent friherre E. G. Leijonhufvud
och förre akademifogden A. B. Timlön verkställa värdering av
Graneberg, varvid skogen särskilt värderats av länsjägmästaren R. Liibeek.
Enligt dessa värderingar hade sammanlagda värdet befunnits vara
121,891 kronor 64 öre, därav skog och skogsmark 95,500 kronor. Värderingsmännen
hade särskilt framhållit, att flera bland byggnaderna vore av
dålig beskaffenhet, otillräckliga och otidsenliga, och vid gårdens bibeliål -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

lande under Ultuna bleve därför en kostsam om- och nybyggnad erforderlig.

Vid försäljning till byggnadstomter efter framdragande av spårväg
borde givetvis åtskilligt högre värde kunna utvinnas, vilket mervärde
dock i väsentlig grad framkallades genom spårvägsanläggningen. Att
märka vore för övrigt, att då Graneberg vore avsett att bliva en utflyktsort
för Uppsala stads invånare, stora arealer måste reserveras för lek- och
idrottsplatser, badhus m. m., vilket förutsatte en ej för obetydlig sträcka fri
strand, samt för vägar och allmänna platser i övrigt. Större delen av
skogsarealen måste också bibehållas som sådan, då skogen gåve Graneberg
ett av dess förnämsta behag, och den till försäljning disponibla arealen
bleve därför i själva verket ej så särdeles omfattande. Förutom kostnaderna
för spårvägen bleve dessutom andra utgifter erforderliga för
områdets exploatering, såsom för vägar, en del byggnader, eventuellt även
för vattenledning m. m.

I styrelsens föregående framställningar i ärendet hade föreslagits, att
Graneberg skulle försäljas till ett blivande trafikbolag antingen för visst
kontant belopp eller mot aktier i bolaget. Mot Granebergs försäljning
hade invänts, att efter avhändandet av dess skog ingen annan skogstillgång
skulle återstå för Ultuna än dess andel i Ulleråkers härads allmänning.
Styrelsen hade ock alltjämt varit betänkt på att 1 stället för Graneberg
söka förvärva någon närbelägen gård med tillräcklig skogsmark, och
tillfälle härtill hade på senaste tiden yppats, i det att ett hemman i Nontuna
by, Danmarks socken, kunde förvärvas för skäligt pris. Gården utgjordes
av ett mantal Nontuna nr 1 litt. Aa och Ab samt Vi mantal Nontuna
nr 2 litt. Ba och ginge med sina ägor ned till Fyrisstranden mittemot
Ultunas ägor och gränsade omedelbart intill den av Ultuna innehavda
Djurgårdsängen, till vilken förbindelse uppehölles medelst färja. Gården
vore lämnad på hand till den 15 maj 1925 för ett pris av 90,000 kronor;
den vore intecknad till ett belopp av 10,000 kronor.

Styrelsen hade låtit samma värderingsman, som i januari 1924 verkställde
värdering av Granebergs jordbruk och skog, i februari 1925
värdera även Nontunagårdens jordbruk och skog. Huvudresultaten av
värderingarna av Graneberg och Nontuna vore här nedan sammanställda.

Graneberg Nontuna

hektar

kronor

hektar

kronor

Tomter......................................

3.205

6,410: —

—

10,200: —

Åker............................................

24.253

16,977: i o

47.1 953

33,644: 3i

Äng .........................................

4.7 1 4

942:so

10

5,000: —

Betesmark och gärdesbackar

9.6 35

761:74

—

—

Skog och skogsmark ...............

85.685

95,500: —

103.8859

39,000: —

Impediment

1.373

—

—

—

Vassbotten

3

300: —

—

—

Fiske..........................................

—

1,000: —

—

—

Summa

131.865

121,891: 64

161.0812

87,844: 31

Byggnadernas brandförsäkringsvärde vore vid Graneberg 26,800 och
vid Nontuna 72,000 kronor.

Av ovanstående sammanställning framginge, att totalarealen å Nontuna
vore inemot 30 hektar större än å Graneberg samt att åkerarealen
både i fråga om storlek och värde läge ungefär dubbelt så högt för Nontuna
som för Graneberg. Även skogsmark och egentlig ängsmark hade vid

Kung!. Maj:tu proposition Nr 1*0.

13

Nontuna större arealer; betesmark vore ej särskilt upptagen i Nontunavärderingen,
men i skogsarealen vore inräknad 6 hektar betesmark.

Skillnaden mellan de båda egendomarnas värden härrörde i främsta
rummet från olikheten i fråga om skogst ingång, vars värde vid Graneberg
satts 56,500 kronor högre än vid Nontuna; i någon mån eliminerades denna
skillnad genom högre jord- och byggnadsvärde vid Nontuna.

Nontunagården erbjöde ur ren jordbrukssynpunkt åtskilliga företräden
framför Graneberg, främst genom sin närbelägenhet till Ultima och den
större arealen av åker- och egentlig ängsjord. Härvid finge särskilt framhållas,
att en stor del av denna jord lämpade sig för anläggning av mångåriga
betesvallar, varav Ultima hade stort behov för utvidgande av sin
kreatursskötsel och särskilt med hänsyn till ungdjurens uppfödning. Skogen
vid Nontuna kunde tillsammans med det från häradsallmänningen
erhållna virket fylla Ultunas behov av vedbränsle och virke, ehuru såsom
redan framhållits den på en gång disponibla virkesmängden vid Graneberg
vore vida större. Härvid borde dock framhållas, att ett kraftigare
nedbringande av virkeskapitalet i Granebergsskogen icke syntes böra ifrågakomma,
då Mälarstranden härigenom skulle förlora ett av sina förnämsta
behag.

Styrelsen ville till slut framhålla, att förberedande åtgärder redan vore
vidtagna för att få det ifrågasatta tralikbolaget till stånd. Avsikten
vore att för bolagets räkning före utgången av den tid, Nontunagården
vore lämnad på hand, sålunda före den 15 maj, förvärva äganderätten till
denna gård för att överlåta densamma till Ultima i utbyte mot Graneberg,
med förpliktelse för bolaget att anlägga och trafikera en spårvägslinje
Uppsala—Ultuna—Graneberg. Angående de närmare villkor, som i
en blivande överenskommelse borde stipuleras för anläggningen och trafikeringen,
vore styrelsen icke beredd att nu framlägga detaljerat förslag,
men villo dock framhålla, att bland dessa villkor syntes böra inrymmas dels
att anhalt förlädes i omedelbar närhet av byggnaderna vid Ultuna samt
att linjen sträcktes på sådant sätt, att minsta möjliga olägenhet uppstode
för åkerjordens brukning, dels även att trafiken på dagen uppehölles med
vagnavstånd av högst 45 minuter och att biljettpriset för enkel resa Ultuna—Uppsala
eller omvänt icke borde överstiga 30 öre. Innan bolaget
bildats, vore det emellertid icke möjligt att utforma detaljerade bestämmelser
i alla dessa hänseenden, och syntes det därför styrelsen vara lämpligt,
att prövningen av en blivande överenskommelse om villkoren för
Granebergs överlåtande förbehölles Kungl. Maj:t.

Kesumerades vad ovan anförts, skulle sålunda staten, för vinnande av
de fördelar spårvägsanläggningen medförde för Ultuna, avstå gården
Graneberg, värderad i runt tal till 122,000 kronor, och i stället erhålla Nontunagården,
värderad till 88,000 kronor, med avdrag för inteckningen å
10,000 kronor, representerande ett värde av 78,000 kronor. Statens subvention
till spårvägsanläggningen skulle sålunda bliva 44,000 kronor, ett belopp
som enligt styrelsens uppfattning icke kunde anses högt i betraktande
av den betydelse, spårvägsförbindelsen kunde väntas medföra för
institutets framtida utveckling. Styrelsen, som trätt i förbindelse med
ledande män i Uppsala och Bondkyrko, vore förvissad att, om staten å sin
sida accepterade en sådan uppgörelse, det avsedda företaget skulle komma
till stånd.

över styrelsens för Ultuna lantbruksinstitut nyssnämnda skrivelse, har
domänstyrelsen den 3 mars 1925 avgivit infordrat yttrande, vari anmärkts,

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

1’epartements ehefen.

att vid värderingen av skogen å de båda egendomarna likartade principer
icke använts vid värdesättningen av virket. Därest så skedde, bleve skillnaden
i värde mellan egendomarna icke 34,000 kronor utan allenast 13,000
kronor.

Slutligen bar lantbruksstyrelsen den 9 mars 1925 avgivit infordrat yttrande,
vari styrelsen, i betraktande av den stora betydelse en spårvägsförbindelse
med Uppsala skulle hava för lantbruksinstitutet, tillstyrker
ifrågavarande framställning. Efter att hava erinrat bland annat om sitt
avstyrkande utlåtande över institutsstyrelsens här ovan omnämnda skrivelse
av den 31 januari 1924 anför lantbruksstyrelsen ytterligare.

I nu föreliggande framställning vore förutsättningarna helt andra, i det
att ifrågavarande trafikbolag skulle mot erhållande av Graneberg överlämna
annan, i förhållande till Ultima jämförelsevis väl belägen jordbruks- och
skogsfastighet. Vid den i ärendet företagna värdesättningen av Graneberg
eller den fastighet, staten skulle avhända sig, hade hänsyn tagits endast till
åkerbruks- och skogsvärde men ej till tomtvärde i annan mån, än där marken
redan vore bebyggd. Då sålunda utredningen i detta avseende icke
kunde anses fullständig, undandroge sig den ekonomiska sidan av förslaget i
väsentlig del lantbruksstyrelsens bedömande. Att sistnämnda förslag ur statens
synpunkt måste vara fördelaktigare än det, varöver lantbruksstyrelsen tidigare
utlåtit sig, funne lantbruksstyrelsen alla skäl antaga. Under hand hade
styrelsen också inhämtat, att större delen av byggnaderna å Nontuna befunne
sig i gott skick och att den ökning i jordareal, som skulle föranledas av
bytet, med hänsyn till ungdj ursuppfödning vore önskvärd.

Därest hänsyn tages å ena sidan till den av domänstyrelsen vidtagna
korrigeringen av ovannämnda egendomars värdering och å andra sidan
till den å Nontunaegendomen vilande inteckningen, skulle vid bifall till
institutsstyrelsens förslag av den 25 februari 1925 statens direkta subvention
till ifrågavarande spårvägsanläggning bliva ungefär 23,000 kronor.
En oeftergivlig förutsättning för en medverkan från statens sida till detta
egendomsbyte synes mig likväl böra vara, att nyssnämnda egendom överlämnas
gravationsfri till kronan, varför det torde få ankomma på det
tilltänkta bolaget att vidtaga åtgärder för inteckningens dödande. Härigenom
förminskas värdeskillnaden till 13,0u0 kronor.

Vid bedömande av föreliggande fråga får man emellertid icke se bort
ifrån, att Graneberg utöver det vid uppskattningen angivna värdet har
ett ytterligare tomtvärde, oavsett om spårvägen kommer till stånd eller ej.
Med hänsyn till att betydande svårigheter torde föreligga för staten att
kunna utnyttja detta värde och då det bolag, till vilket egendomen skall
överlåtas, är avsett att bliva ett väsentligen kommunalt ''företag samt de
förmåner, som orsaka tomtvärdet, läget vid Mälaren och den idylliska
naturen, synas i viss, icke så ringa omfattning komma en större allmänhet
tillgodo, anser jag icke, att ifrågavarande omständighet kan motivera
ett avvisande av det förslagna egendomsbytet. Jag vill alltså tillstyrka
detsamma. Jag gör det så mycket hellre, som jag förvissat mig om, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

15

den egendom, kronan får i ersättning, för framtiden torde bliva av större
värde för Ultuna lantbruksinstitut än Graneberg på grund av läget, de
rymligare och värdefullare åbyggnaderna samt den större arealen.

Bland de villkor, som Kungl. Maj:t bör fästa vid överlåtelsen av Graneberg,
torde böra föreskrivas, förutom gravationsfrihet i fråga om Nontunaegendomen
och bestämmelser om anläggning och viss traflkering av spårvägen,
jämväl betryggande föreskrifter om upplåtelse av viss del av egendomen
för sådant allmänt bruk, som ovan antytts och som i institutsstyrelsens
skrivelse närmare angives.

Slutligen torde böra omnämnas, att å Graneberg finnas åtta tomter, som
till den 31 december 1926 äro mot årlig avgäld utarrenderade till enskilda
personer och föreningar och som, utom beträffande en obebyggd, äro bebyggda
med s. k. sommarbostäder. Jag finner det självklart, att efter
överlåtelsen av Graneberg den nye ägaren inträder i de rättigheter och
skyldigheter, som enligt kontrakt tillkommer ägaren av Graneberg gentemot
nämnda arrendatorer. Skulle för övrigt skäl visa sig föreligga att
utöver arrendekontraktens bestämmelser reglera förhållandet mellan den
nye ägaren och nämnda arrendatorer, torde detta få ankomma på Kungl.
Maj:ts prövning i samband med avtals träffande mellan kronan och det
tilltänkta bolaget.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att under de villkor, som i huvudsaklig
överensstämmelse med vad ovan anförts må av Kungl. Maj:t bestämmas,
till ett blivande trafikaktiebolag Uppsala—Ultuna—Graneberg överlåta
utgården Graneberg under Ultuna egendom i Uppsala län mot erhållande
av 1 mantal Nontuna nr 1 litt. Aa och Ab samt */* mantal Nontuna nr 2
litt. Ba i samma län.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Flodman.