Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med anhållan
om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella
arbetsorganisationens konferens i Geneve år
1921 antaget förslag till konvention angående minimiålder
för eldare och kollämpare ombord å fartyg;
given Stockholms slott den 9 januari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens
yttrande rörande ett i nämnda protokoll omförmält, å den internationella
arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antaget förslag till konvention
angående minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Sandler,
Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt
cheferna för justitie- och handelsdepartementen anför chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller:

Genom proposition (nr 198) till 1923 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t om
riksdagens yttrande rörande vissa å den internationella arbetsorganisationens
konferens i Geneve år 1921 fattade beslut. Bland de riksdagen sålunda
underställda besluten var ett förslag till konvention åtgående minimiålder
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 16 käft. (Nr 17.)

120 25

2

Kungl. Maj ds proposition nr 17.

för eldare och kollämpare ombord å fartyg. Enligt detta konventionsförslag
skulle vid sjöfart till havs unga personer under 18 år icke få användas
såsom eldare eller kollämpare. Denna regel skulle dock icke äga tillämpning
i vissa fall, nämligen i fråga om dels arbete, vilket utfördes å skol- eller
övningsfartyg, för så vitt arbetet vore godkänt och övervakat av offentlig
myndighet, dels arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdrivningsmedel
vore annat än ånga, och dels arbete i vissa fall ombord å fartyg, som
uteslutande trafikerade Indiens eller Japans kuster. Därjämte skulle, därest
det i viss hamn icke funnes tillgång till eldare eller kollämpare av minst
18 års ålder, få, om så vore nödvändigt, i sådan tjänst användas personer
under 18 men över 16 år, dock att i dylikt fall två sådana ynglingar skulle
anställas i stället för en eldare eller kollämpare. Ratifikation av konventionen
skulle vara bindande, intill dess elva år gått från det konventionen först trädde
i kraft, d. v. s. från det att två staters ratifikationer inregistrerats. Beträffande
det närmare innehållet av konventionsförslaget tillåter jag mig att hänvisa
till konventionstexten, som i svensk översättning torde få såsom bilaga
fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag. De engelska och franska
originaltexterna finnas bilagda omförmälda proposition nr 198 vid 1923 års
riksdag, och torde jag alltså beträffande dessa texter kunna hänvisa till
sagda proposition.

Vid behandlingen av detta konventionsförslag vid 1923 års riksdag stannade
riksdagens kamrar i olika beslut. Andra kammaren biföll den av andra
lagutskottet, som behandlat ärendet, gjorda hemställan, att riksdagen måtte
meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot av chefen
för socialdepartementet vid ärendets föredragning i statsrådet den 16 mars
1923 tillstyrkt anslutning från Sveriges sida till konventionen. Borsta kammaren
biföll däi-emot ett under debatten framställt förslag, att riksdagen på
de skäl, som innefattades i en av herr Bror Petrén vid utskottsutlåtandet i
frågan fogad reservation, måtte förklara sig ej för det dåvarande kunna tillstyrka
ratificering av konventionen. Kamrarnas beslut funnos icke kunna
sammanjämkas, vilket riksdagen i skrivelse den 16 maj 1923 (nr 179) anmälde
med åberopande av kamrarnas protokoll i frågan.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om nytt inhämtande av riksdagens
yttrande rörande omförmälda konventionsförslag.

Förut denna dag har Kungl. Maj.t på hemställan av chefen för justitiedepartementet
beslutat genom proposition (nr 15) föreslå riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och
73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270). De sålunda föreslagna lagändringarna
äro sådana, som erfordras för genomförande i vårt land av bestämmelserna
i förevarande konventionsförslag. Vid lagförslagets behandling
i statsrådet har chefen för justitiedepartementet utförligt redogjort ej
blott för redan nu gällande bestämmelser angående minimiålder för sjöfolk
utan även för konventionsförslagets behandling vid 1923 års riksdag samt
för den ytterligare utredning, som efter nämnda riksdag verkställts i frågan.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.

Det torde vid sådant förhållande tillåtas mig att i berörda avseenden hänvisa
till det vid nämnda proposition nr 15 till årets riksdag fogade utdraget
av statsrådsprotokollet för den 12 december 1924.

Till grund för omförmälda lagförslag angående ändringar i sjömanslagen
ligger den uppfattningen, att ifrågavarande konventionsförslag bör av Sverige
ratificeras. Till berörda statsrådsprotokoll den 12 december 1924 har chefen
för justitiedepartementet utvecklat de omständigheter, vilka numera kunde
åberopas gentemot de invändningar, som vid riksdagsbehandlingen år 1923
framställdes mot ratifikation för det dåvarande av konventionsförslaget.
Chefen för justitiedepartementet har vidare, efter återgivande av vissa i avgivna
utlåtanden framställda erinringar mot förslaget, yttrat, att dessa
erinringar icke syntes vara av beskaffenhet att böra verka avgörande.

Jag ansluter mig till vad sålunda anförts och kan alltså även i sistberörda
avseenden hänvisa till chefens för justitiedepartementet yttrande. Starka
positiva skäl tala enligt min mening för att Sverige bör ansluta sig till
konventionen. Det torde nämligen vara ovedersägligt, att eldaryrket är
av den ansträngande och hälsovådliga beskaffenhet, att det mindre väl lämpar
sig för icke fullvuxna personer. Detta gäller särskilt i fråga om eldartjänst
å fartyg, som gå i vidsträcktare fart och å vilka tjänsten därför i allmänhet
är mera ihållande och ansträngningen följaktligen mera kännbar. Ur
arbetarskyddssynpunkt måste det alltså enligt min mening anses synnerligen
önskvärt, att åtgärder vidtagas för att i sådant avseende förebygga menliga
verkningar för de minderåriga. Yad nu anförts torde i väsentligen samma
grad gälla om dem, som å ett fartyg hava till arbete att från kolboxarna
framskaffa kolet till eldningsrummet, d. v. s. om kollämparna. Ett stöd för
anslutning till konventionen torde föreligga i det förhållandet, att bestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med konventionen redan gälla både
i Danmark, Finland och Norge.

Enligt förenämnda, denna dag behandlade förslag till lag om ändrad lydelse
av 10 och 73 §§ i sjömanslagen må, då fartyg, som huvudsakligen framdrives
medelst ånga, nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund
eller å Oslofjorden intill Laurvig, i tjänst såsom eldare eller kollämpare å
fartyget ej användas den, som icke uppnått aderton års ålder. Från vad sålunda
stadgats skall dock Konungen äga för särskilt fall medgiva undantag.
I eldartjänst i andra fall än nyss sagts må, enligt redan gällande regler, ej
användas annan än den, som fyllt sexton år. Lagförslaget är avsett att träda
i kraft den 1 juli 1925, dock att, utan hinder av bestämmelsen om minst
aderton års ålder i vissa fall, den, som vid tiden för lagens ikraftträdande
användes i tjänst såsom eldare eller kollämpare, alltjämt skall få användas
i sådan tjänst. — Specialmotivering till de särskilda stadgandena i förslaget
har lämnats av chefen för justitiedepartementet.

Utöver de sålunda föreslagna ändringarna i sjömanslagen lärer icke för
konventionsbestämmelsernas genomförande påkallas någon ny eller ändrad
lagstiftning av natur att kräva riksdagens medverkan. De för sagda ända -

4

Kung}. Maj:ts proposition nr 17.

mål erforderliga åtgärderna av administrativ natur torde inskränka sig till
vissa ändringar i gällande formulär till sjömansrulla och motbok för sjöman.

I enlighet med vad jag i det föregående yttrat, anser jag mig böra tillstyrka
Sveriges anslutning till det föreliggande konventionsförslaget.

Såsom förut erinrats, kom vid 1923 års riksdag icke något riksdagens
yttrande att avgivas över ifrågavarande konventionsförslag, detta i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut i frågan, och första kammaren yttrade
sig endast i ärendet i dess dåvarande läge. Då på grund av vad sålunda
förekommit riksdagens yttrande torde böra ånyo inhämtas rörande förslaget,
får jag nu hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med
anhållan om riksdagens yttrande rörande det å den internationella
arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921 antagna
förslaget till konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare
ombord å fartyg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Aloe Karlholm.

Kunyl. May.ts proposition nr 17.

5

Bilaga.

Förslag till konvention angående minimiålder för eldare och
kollämpare ombord ä fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella
arbetsorganisation,

viiken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt
tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande
av person under aderton år till arbete i kolboxar eller eldrum
ombord å fartyg, vilken fråga innefattas i den åttonde punkten
på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag
till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av
fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1-

Med »fartyg» förstås vid tillämpningen av denna konvention varje i allmän
eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp av vad slag som helst,
vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§ 2.

Unga personer under aderton år må icke användas såsom eldare eller kollämpare
ombord å fartyg.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 skola icke äga tillämpning å:

a) arbete av unga personer, vilket utföres å skol- eller övningsfartyg, för
så vitt arbetet är godkänt och övervakas av offentlig myndighet;

b) arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdrivningsmedel är annat
än ånga;

c) arbete av unga personer om minst sexton år, vilkas fysiska lämplighet
därför godkänts genom läkarundersökning och vilka användas ombord å fartyg,
uteslutande trafikerande Indiens eller Japans kuster; deras användande
skall dock vara underkastat reglerande bestämmelser, utfärdade efter samråd
med arbetsgivarnas och arbetarnas i dessa länder mest representativa
organisationer.

§ 4.

I fall det befinnes nödvändigt att anställa eldare eller kollämpare i eu
hamn, där det icke finnes tillgång till sådana arbetare om minst aderton år,
må därtill användas personer under aderton men över sexton år; i dylikt
fall skola dock två unga personer anställas i stället för en erforderlig eldare
eller kollämpare.

§ 5-

För att möjliggöra kontroll över tillämpningen av bestämmelserna i denna
konvention skall det åligga varje fartygsbefälliavare att föra ett register eller
förteckning i sjömansrulla^ upptagande alla ombord sysselsatta personer
under aderton år, med angivande av dagen för vars och ens födelse.

6

Kungl. Maj:t$ proposition nr IT.

§6-

Besättningens anställningsavtal skola innehålla en sammanfattning av bestämmelserna
i denna konvention.

§ 7''

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna
i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av
de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
lian skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ io.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§
1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 11-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för
inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den
inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde år
förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19 25.