Kumjl. Maj:ts proposition nr 149.
1
Nr 149.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 13 mars 1925.
Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—ll:o hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wioforss, Möller, Le vinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning inkomna framställningar angående beredande av pension åt
vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer samt
anför därvid följande:
l:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 januari 1925 har t. f. chefen för Gotlands
infanteriregemente gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriföreståndaren
vid nämnda regementes intendenturverkstäder Frans
Öskar Elias Hellström.
Bihang till. riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 121 käft. (Nr 149.)
Ang. pension
åt skomakeriföreståndaren
F. 0. E. Hellström.
462 25
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hellström är född den 18 juni
1860 och sålunda under innevarande år uppnår en ålder av 65 år; att han
varit anställd såsom föreståndare vid Gotlands artillerikårs skomakeriverkstad
under tiden den 1 september 1890—den 31 augusti 1902 och vid Gotlands
truppers intendenturverkstäder i Tingstäde under tiden den 1 september
1902—den 31 juli 1909 samt alltsedan den 1 augusti 1909 innehaft föreståndarebefattning
vid Gotlands infanteriregementes skomakeriverkstad, vilken befattning
han kommer att lämna med utgången av instundande juni månad;
att han under de senare åren vid regementet uppburit eu avlöning, som,
frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,500 kronor för år;
att hans arbetsförmåga enligt liikarbetyg är väsentligt förminskad på grund
av nedsatt synförmåga och emfysem; att han under hela sin anställningstid
vid armén städse på ett mönstergillt sätt skött sitt arbete och varit
ett föredöme för honom underställd personal; samt att han innehar vasamedaljen
i silver, åttonde storleken.
Militärbefälhavaren på Gotland har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intcndentsdepartement
anfört, att departementet i betraktande av Hellströms
långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med
rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked från
sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av något understöd från
statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet om, att riksdagen i allmänhet plägat bevilja
pensioner å 800 till 1,000 kronor åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit
förmans ställning. Med hänsyn till Hellströms långvariga arbete såsom
föreståndare, uppgående till en tid av i det närmaste 35 år, funne departementet
sig böra åt honom föreslå eu årlig pension av 1,000 kronor. Departementet
hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Hellström finge från och med månaden näst efter den, under vilken
han erhölle avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.
I ärendet har statskontoret den 17 februari 1925 avgivit utlåtande och därvid
anfört, att ämbetsverket icke funnit anledning till erinran mot den
gjorda framställningen annat än beträffande beloppet av den föreslagna pensionen.
Pensioner till så högt belopp som 1,000 kronor hade nämligen
brukat beviljas arbetsförmän och likställda endast när de kunnat åberopa
utomordentligt långvarig anställning i statens tjänst, fyrtio år eller däröver.
För Hellström, som arbetat för statens räkning i knappt 35 år, syntes en
pension av 900 kronor vara bättre avpassad med hänsyn till tidigare i liknande
fall beviljade pensioner.
I likhet med myndigheterna anser jag mig höra tillstyrka framställning
till riksdagen om beredande av pension åt Hellström. I fråga om pensionens
belopp ansluter jag mig till statskontorets förslag.
Kungi. Maj:ts proposition nr 140. i)
•Tåg får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skomakeriföreståndaren vid Gotlands infanteriregementes
intendenturverkstäder Frans Oskar Elias Hellström må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900
kronor.
2:o.
Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130, sid. 6), angående pensionering
av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare, är daglönare vid uppnådda 65 levnadsår och 25
tjänstår efter 20 års ålder berättigad till pension. Enligt kungörelsen den
24 augusti 1920 (nr 645) utgör pensionen för daglönare, som pensioneras
efter den 30 juni 1920, vid en tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare
600 kronor samt för annan daglönare 500 kronor, vartill kommer
förhöjning intill viss gräns av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för
varje fullt tjänstår därutöver.
Uti en till marinförvaltningen ställd skrivelse, dagtecknad den 11 oktober
1924, har befälhavande amiralen i Karlskrona gjort framställning om beredande
av pension från och med år 1925 åt förmannen och timmermannen
vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona Jonas Jonasson, oaktat denne icke
innehade den för pensions erhållande föreskrivna tjänstetid.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonasson är född den 19 november
1855; att han alltsedan år 1907 eller omkring 18 år varit anställd vid
fortifikationsförvaltningen i Karlskrona; att han enligt ett den 10 oktober
1924 utfärdat läkarintyg lider av åderförkalkning och hjärtsjukdom, i följd
varav han är fullständigt oförmögen till arbete, och är denna arbetsoförmåga
sannolikt för framtiden bestående; att han under sin tjänstetid med utmärkt
nit och skicklighet utfört honom anförtrott arbete; samt att han, som har
hustru och en dotter att försörja, är i saknad av tillgångar.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1924 har marinjörvaltningen
överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid anfört, att ehuru
Jonasson icke innehade den för pensions erhållande föreskrivna tjänstetiden
av 25 år, ämbetsverket likväl, med hänsyn till Jonassons långa tjänstetid
samt till föreliggande bevekande omständigheter, ansåge det billigt, att han
komme i åtnjutande av pension av statsmedel. I fråga om pensionens storlek
syntes det marinförvaltningen, att densamma borde bestämmas till något
mindre belopp, än vad som skulle tillkommit Jonasson efter en tjänstetid
av 25 år, eller till förslagsvis 450 kronor. Marinförvaltningen hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Jonasson finge
från och med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.
Ane/, pension
åt förmannen
J. Jonasson.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
Direktionen över flottans pensionskassa liar den 15 december 1924 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid erinrat, hurusom riksdagen, efter framställning
av Kungl. Maj:t, förut i ett flertal fall beviljat avkortade pensioner
från allmänna indragningsstaten till daglönare vid marinen, vilka icke tjänat
25 år från tjugo års ålder.
Statskontoret har i utlåtande den 2 februari 1925 förklarat sig icke hava
något att erinra mot bifall till den av marinförvaltningen i ärendet gjorda
hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förmannen och timmermannen vid fortifikationsförvaltningen
i Karlskrona Jonas Jonasson må från och med den 1
januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 450 kronor.
3:o.
Ang. pension Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 december 1924 har chefen för arméns
aibetaren^c'' cen^ra^a öeklädnadsverkstad gjort framställning om beredande av pension åt
Johansson skrädderiarbetaren vid beklädnadsverkstaden Carl Johansson Törngren.
Tömgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Törngren är född den 9 juni 1854
och sålunda över 70 år gammal; att han under en tid av 3 år 7 månader tjänstgjort
såsom sappör vid Kongl. Sappörbataljonen; att han varit anställd såsom
skrädderiarbetare vid Svea livgarde under tiden den 1 februari 1892—
den 30 september 1894, vid Norrlands trängkår från hösten 1895 till hösten
1896, åter vid Svea livgarde under månaderna januari—mars 1906, vid Svea
trängkår under tiden den 1 april 1906—den 30 september 1907, hos regementsskräddaren
vid Livregementets dragoner under tiden den 1 oktober
1907—den 31 augusti 1908, såsom skrädderiföreståndare vid Fälttelegrafkåren
från och med den 1 september 1908 till och med den 30 mars 1909,
såsom skrädderiarbetare hos regementsskräddaren vid Livgardet till häst
under tiden den 1 augusti 1914—den 31 juli 1915, åter igen vid Svea livgarde
" under februari och mars månader 1916 samt vid arméns centrala beklädnadsverkstad
sedan mitten av år 1916, vilken senare anställning han fortfarande
innehar; att han under de senare åren vid beklädnadsverkstaden uppburit
en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring
2,200 kronor för år; att han enligt läkarbetyg lider av vissa sjukdomar, i följd
varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt, och att denna nedsättning
av arbetsförmågan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående;
samt att han under hela sin anställningstid i kronans tjänst på ett mycket
tillfredsställande sätt fullgjort sitt arbete och ådagalagt ett hedrande uppträdande.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdeparternent
anfört, att departementet i betraktande av Törngrens väl vits
-
o
Kanyl. Alaj:ts proposition nr 14U.
ordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att han efter erhållet avsked från sin anställning vid beklädnadsverkstaden
komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet om, att riksdagen i allmänhet plägat bevilja pensioner
å 600 kronor för år åt arbetare vid armén i liknande ställning som Törngren.
Med hänsyn emellertid till Törngrens jämförelsevis korta anställningstid i
kronans tjänst, omkring 20 år, och då avsevärda tidsavbrott förelåge i densamma,
ansåge sig departementet icke kunna föreslå Törngren till erhållande
av högre årlig pension än 500 kronor. På grund av vad sålunda anförts
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Törngren finge från och med månaden näst efter den, under vilken han
erhölle avsked från sin anställning vid beklädnadsverkstaden, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av
500 kronor.
Statskontoret, som den 18 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet-, har
därvid anfört, att då det av intendentsdepartementet föreslagna pensionsbeloppet,
500 kronor för år räknat, motsvarade vad som i allmänhet tillerkänts
tygarbetare med lika lång anställningstid i statens tjänst som Törngren,
ämbetsverket intet hade att erinra mot vad sålunda föreslagits.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad
Carl Johansson Törngren må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid beklädnadsverkstaden,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av 500 kronor.
4:o.
Uti skrivelse till marinförvaltningen den 23 september 1924 har fortifikat
i o ris b ef alka v ar en i Vaxholms fästning gjort framställning om beredande av
pension åt fortifikationsarbetarna vid fortifikationsförvaltningen i nämnda
fästning timmermannen Sven Åugust Hansson och vaktmästaren Carl August
Andersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Hansson, att han är född den 16 juni 1855;. att han varit anställd
vid fortifikationsförvaltningen sedan den 10 april 1886 eller i över 38
år; att han fortfarande är i tjänst därstädes; samt att han, som år 1917 tilldelats
medalj i silver för nit och redlighet i rikets tjänst, under sin berörda
tjänstgöring städse iakttagit ett utmärkt gott uppförande och skött sina
tjänståligganden på ett i allo berömvärt sätt;
beträffande Andersson, att han är född den 26 juni 1853; att han varit anställd
vid fortifikationsförvaltningen sedan den 1 maj 1891 eller i över 33
Ang. pensioner
åt fortifikationsarbetarna
S• A. Hansson
och C. A.
Andersson.
6
Kung!. Maj-.ts proposition nr 149.
år; att han fortfarande är i tjänst därstädes; samt att han, som år 1921 tilldelats
medalj i silver för nit och redlighet i rikets tjänst, under sin berörda
tjänstgöring städse iakttagit ett utmärkt gott uppförande samt skött sina
tjänståligganden på ett i allo berömvärt sätt.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen efter
inhämtande av yttrande i ärendet från direktionen över flottans pensionskassa
uti skrivelse till Kung! Maj:t den 3 januari 1925 erinrat om, att fortifikationsarbetare
— vare sig anställda med kontrakt vid fortifikationsförvaltning eller
med avtal för visst arbete — icke ansåges berättigade till pension från flottans
pensionskassa såsom daglönare vid marinen. Hade de emellertid varit berättigade
till pension såsom daglönare skulle, enligt vad direktionen över
flottans pensionskassa upplyst, pensionsförmånerna hava utgjort för Hansson
940 kronor (pension för en tjänstetid av 38 år från 20 års ålder 760 kronor
och pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) 180 kronor)
och för Andersson 840 kronor (pension för en tjänstetid av 33 år från 20
års ålder 660 kronor och pensionstillägg 180 kronor). Med hänsyn till de
ifrågavarande arbetarnas långa och plikttrogna tjänstgöring i statens tjänst
funne marinförvaltningen det billigt, att de, då de nu på ålderdomen komme
att erhålla avsked från tjänsten och icke längre kunde försörja sig genom
arbete, erhölle pension från statsverket och därvid likställdes med sådana
daglönare vid marinen, som avsåges i kungörelsen den 25 november 1910
(nr 130) angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland
daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare. Marinförvaltningen hemställde
i anledning härav, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Hansson och Andersson finge från och med månaden näst efter den, varunder
de erhölle avsked, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension en var till det belopp, som bort tillkomma
honom efter erhållet avsked, därest han varit att anse såsom daglönare vid
marinen.
Statskontoret har den 7 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att billighetsskäl syntes tala för beviljande av något ålderdomsunderstöd
åt Hansson och Andersson. De av marinförvaltningen föreslagna
pensionsbeloppen vore emellertid enligt statskontorets mening något för högt
tilltagna. Ämbetsverket ville i sådant hänseende erinra om, att de senare
årens riksdagar beviljat pensioner åt fortifikationsarbetare till belopp av endast
400 kronor och tillstyrkte för sin del, att de ifrågasatta pensionerna utverkades
till sistnämnda belopp.
Även jag finner billighetsskäl tala för att pensioner av statsmedel beredas
Hansson och Andersson vid deras förestående avsked efter långvarig och
plikttrogen tjänstgöring i statens tjänst.
I likhet med statskontoret kan jag visserligen icke tillstyrka, att ifrågavarande
pensionsbelopp tillmätas efter samma grunder, som gälla för dag
-
7
Katigt. Maj:ts proposition nr 149.
lönare vid marinen, men det av statskontoret föreslagna beloppet, 400 kronor,
synes mig likväl något för lågt. När fråga varit om beredande av pension
åt grovarbetare i statens tjänst hava pensionsbeloppen numera i allmänhet
plägat avpassas efter de grunder, som angivas i kungörelsen den 8 november
1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Dessa
grunder synas mig skäligen böra följas även i nu förevarande fall; och skulle
pensionsbeloppen därigenom komma att uppgå för Hansson till 550 kronor
och för Andersson till 500 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att eu var av fortifikationsarbetarna vid Vaxholms fästnings
fortifikationsförvaltning Sven August Hansson och Carl August
Andersson må från och med månaden näst efter den, da han
entledigas från sin anställning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, Hansson
av 550 kronor och Andersson av 500 kronor.
5:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 14 januari
1925 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning
om beredande av pension åt svarvaren vid gevärsfaktoriet Erik Gustaf Nilsson,
att åtnjutas från och med den 1 januari 1925.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson är född den 16 april
1857; att han anställdes vid gevärsfaktoriet den 18 februari 1891; att han
alltsedan den 5 juni 1924 behandlats av läkare för blodpropp i hjärnan, på
grund av vilken sjukdom han är och med största sannolikhet för framtiden
kommer att förbliva oförmögen till arbete; samt att han under hela sin
långa tjänstetid vid gevärsfaktoriet samvetsgrant och plikttroget fullgjort
sina åligganden och såsom vedermäle härför fått mottaga medalj för nit och
redlighet i rikets tjänst.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
i skrivelse den 15 januari 1925 anfört, att departementet
funne det billigt, att Nilsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle
under hans återstående livstid. I fråga om pensionens storlek
ansåge sig departementet, med hänsyn till Nilssons långa tjänstetid ävensom
till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat
arbetsanställda vid arméns fabriker, böra föreslå 600 kronor för år. På
grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja Nilsson en årlig pension
under hans återstående livstid av 600 kronor för år, att utgå från och med
den 1 januari 1925.
Statskontoret har i utlåtande den 28 januari 1925 tillstyrkt bifall till framställningen.
Ang. pension
åt förre
svarvaren
E. O. Nilsson■
8
Ang. pension
åt kokerskan
A. M. Göransson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
Enligt vad jag under hand inhämtat, har Nilsson, som på grund av ifrågavarande
sjukdom varit urståndsatt att efter den 4 juni 1924 förrätta något
arbete vid gevärsfaktoriet, under tiden från och med den 5 i nämnda
månad till och med den 4 december 1924 eller under sex månader åtnjutit
sjukavlöning, utgående med ett belopp, motsvarande hälften av hans dagliga
arbetsförtjänst. Då Nilsson, enligt intyg av läkare, jämväl för all framtid
är oförmögen till arbete, finner jag mig i likhet med myndigheterna böra
tillstyrka, att honom beredes pension med föreslaget belopp; och synes pensionen
böra utgå från och med ingången av innevarande år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre svarvaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Erik
Gustaf Nilsson må från och med den 1 januari 1925 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
en årlig pension av 600 kronor.
6:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1924 har chefen för
Skånska trängkåren gjort framställning om beredande av pension åt kokerskan
vid kåren Anna Maria Göransson, att utgå från och med månaden näst efter
den, varunder hon komme att entledigas från sin anställning vid kåren.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Maria Göransson är född den
9 mars 1860 och sålunda uppnått en ålder av 65 år; att hon alltsedan den
6 september 1907 eller sålunda under mer än 17 år varit anställd såsom
kokerska vid kåren; att hon därunder utmärkt sig genom ett synnerligen
plikttroget, intresserat och för kåren gagneligt arbete samt fört eu hedrande
vandel; att hon, förutom fri bostad med lyse och vedbrand samt en manskapsportion
för dag, åtnjuter kontant arvode med 680 kronor för år; samt
att hon är så gott som oförmögen till arbete och att förbättring anses utesluten.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har av méför vältning ens intendentsdepartement
uti skrivelse den 2 december 1924 anfört, att departementet,
i betraktande av Anna Maria Göranssons val vitsordade verksamhet i statens
tjänst, och då hon på grund av sjukdom nödgades lämna sin anställning
vid kåren, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
hon, sedan hon entledigats från sin tjänst, erhölle något understöd från
statens sida under sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt
understöd erinrade departementet, att riksdagen under de senare åren tillerkänt
befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som Anna Maria
Göransson pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400 kronor
för år. Med hänsyn till Anna Maria Göranssons oförmåga att genom arbete
bidraga till sin försörjning, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå
en årlig pension å 350 kronor. På grund härav hemställde departementet,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Anna Maria Göransson
finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigades
Kungl. Mai:ts proposition nr 141). 9
från sin anställning vid nämnda kår, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 350 kronor.
Statskontoret, som den 2 februari 1925 yttrat sig i ärendet, har därvid
erinrat om sitt i utlåtande den 23 februari 1924 i fråga rörande beredande
av pension åt vissa arbeterskor vid armén (prop. nr 124, punkt 6; riksdagens
skrivelse nr 306, punkt 13) gjorda uttalande, att kvinnlig daglönare syntes
böra erhålla pension med 400 kronor efter 25 års tjänstetid, och att, om
tjänstetiden över- eller understege nämnda antal år, pensionen borde höjas
med 10 kronor för varje fullt tjänsteår därutöver, respektive minskas med
10 kronor för varje år, som fattades. I överensstämmelse härmed och då
Anna Maria Göransson under 17 år utfört arbete i statens tjänst, syntes åt
henne böra beredas pension från allmänna indragningsstaten till belopp av
320 kronor årligen.
I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att pension av
statsmedel beredes Anna Maria Göransson. Beträffande pensionens storlek
ansluter jag mig till statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kokerskan vid Skånska trängkåren Anna Maria Göransson
må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas
från sin anställning vid kåren, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 320 kronor.
7:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har förra tvätterskan vid Gotlands
infanteriregemente, änkan Carolina Sevelin, född Eriksson, anhållit att komma
i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Sevelin är född den 11
oktober 1861 och sålunda över 63 år gammal; att hon varit anställd såsom
förestånderska vid Gotlands truppers ångtvättinrättning å Visborgs slätt
under åren 1904—1922, under vilket sistnämnda år hon emellertid på grund
av svag hälsa måst lämna nämnda anställning; att hon under de senare åren
av sin anställning i statens tjänst uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 800 kronor för år; att hon enligt
läkarbetyg lider av magsår, vilken sjukdom utgör ett bestämt hinder för
hennes förvärvsförmåga; att hon under sin anställning i kronans tjänst
skött sina åligganden på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt; att hon är
änka efter en musiksergeant vid Gotlands infanteriregemente; att hon efter
sin avlidne man åtnjuter en årlig pension av 250 kronor jämte pensionstillägg;
samt att hon saknar närmare anhöriga, som kunna bidraga till hennes
uppehälle, varför hennes ekonomiska förhållanden anses bekymmersamma.
Ang■ pension
åt förra
tvätterskan
G. Sevelin.
T. f. chefen för Gotlands infanteriregemente har tillstyrkt ansökningen.
10
Ang. pension
åt förra
sömmerskan
A. Andersson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 140.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1925 anfört,
att departementet i betraktande av änkan Sevelins väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst, och då hon på grund av sjukdom nödgats lämna sin
anställning vid ovannämnda truppförband, funne det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att hon erhölle något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet om, att riksdagen under de senare åren tillerkänt
befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som änkan Sevelin
pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400 kronor för år. Med
hänsyn till längden av änkan Sevelins anställningstid i statens tjänst, omkring
18 år, och hennes svaga hälsa ansåge sig departementet böra åt henne
föreslå en årlig pension å 350 kronor, vilken torde böra utgå från och med
den 1 januari 1925. Departementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att änkan Sevelin finge från och med den 1 januari
1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 350 kronor.
Statskontoret har den 20 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med intendentsdepartementet funne
det med billighet överensstämmande, att pension av statsmedel utverkades
åt änkan Sevelin, men ville med hänsyn till hennes jämförelsevis korta
tjänstetid föreslå, att pensionsbeloppet reducerades något, förslagsvis till
300 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att änkan
Sevelin beredes pension från allmänna indragningsstaten. Pensionens belopp
synes i överensstämmelse med de av statskontoret under punkt 6 här ovan
åberopade grunder för pensionering av kvinnliga daglönare böra sättas till
330 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvätterskan vid Gotlands infanteriregemente, änkan
Carolina Sevelin, född Eriksson, må från och med den 1 januari
1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 330 kronor.
8:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1924 har chefen för
Svea ingenjörkår gjort framställning om beredande av pension eller gratifikation
åt förra sömmerskan vid kåren, änkan Augusta Andersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Andersson är född den 7
januari 1862 och sålunda över 63 år gammal; att hon varit anställd såsom
sömmerska vid Svea trängkår under åren 1895—1905 samt vid Svea ingenjörkår
från och med den 15 juli 1911 till och med den 14 april 1923, vid vilken
sistnämnda tidpunkt hon på grund av sjukdom måst lämna sin anställning
11
Kungl. Afaj:ts proposition nr 149.
vid ingenjörkåren; att hon enligt för henne utfärdat läkarintyg lider av
sviter efter hjärnblödning och sannolikt för sin återstående levnad är oförmögen
att genom arbete försörja sig; att hennes avlöningsförmåner under
de senaste åren, hon varit i tjänst, uppgått till i medeltal omkring 1,900
kronor för år; att hon är medellös; samt att hon visat mycket god skicklighet
i sitt yrke, varit arbetsam, till synnerlig belåtenhet fullgjort henne
ålagda arbeten och städse visat ett utmärkt gott uppförande.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendents
departement uti skrivelse den 30 januari 1925 anfört, att departementet
i betraktande av Augusta Anderssons väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst, och då hon på grund av sjukdom nödgats lämna sin anställning vid
Svea ingenjörkår, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att hon erhölle något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade departementet
om, att riksdagen under de senare åren tillerkänt befattningshavare i statens
tjänst i liknande ställning som Augusta Andersson pensioner från allmänna indragningsstaten
å 300 till 400 kronor för år. Med hänsyn till längden av Augusta
Anderssons anställningstid i statens tjänst, omkring 22 år, ansåge sig departementet
böra åt henne föreslå en årlig pension å 350 kronor, vilken torde
böra utgå från och med den 1 januari 1925. På grund av vad sålunda anförts,
hemställde departementet, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Augusta Andersson finge från och med den 1 januari 1925
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 350 kronor.
Statskontoret har den 18 februari 1925 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot den av intendentsdepartementet
gjorda hemställan.
Emot myndigheternas hemställan om pension för Augusta Andersson har
jag intet annat att erinra än att pensionsbelopp med iakttagande av de av
statskontoret under punkt 6 här ovan åberopade grunder för pensionering
av kvinnliga daglönare synes böra bestämmas till 370 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra sömmerskan vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder
änkan Augusta Andersson må från och med den 1 januari
1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 370 kronor.
9:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1924 har chefen för Norrbottens
regemente gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan
vid regementets intendenturverkstäder Maria Erika Wikström.
Ang• pension
åt sömmerskan
M.
E. Wikström.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Erika Wikström är född
den 16 april 1864 och sålunda uppnått en ålder av i det närmaste 61 år;
att hon, som år 1900 anställdes såsom sömmerska vid regementets intendenturverkstäder,
lämnat berörda anställning med utgången av sistlidne november
månad; att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är i mycket hög grad
nedsatt och att denna nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden
bestående; att hon under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,000 kronor
för år; samt att hon under hela den tid, varunder hon arbetat vid regementet,
visat sig synnerligen skötsam och plikttrogen samt på bästa sätt
fullgjort sina åligganden.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 7 januari 1925 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av
Maria Erika Wikströms långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst,
omfattande en tid av nära 25 år, funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att hon erhölle något understöd från statens sida under
sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade
departementet därom, att riksdagen under de senaste åren tillerkänt några
befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som Maria Erika Wikström
pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400 kronor för år.
Med hänsyn till längden av Maria Erika Wikströms anställningstid i statens
tjänst samt då hon icke torde vara helt oförmögen att genom eget arbete bidraga
till sin försörjning, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en
årlig pension å 350 kronor, att utgå från och med den 1 december 1924. På
grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Maria Erika Wikström finge från och med den 1 december
1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 350 kronor.
I utlåtande den 2 februari 1925 har statskontoret anfört, att därest de
principer för pensionsbeloppets bestämmande, varom statskontoret erinrat
i sitt yttrande beträffande pension åt kokerskan Anna Maria Göransson
(se punkt 6), tillämpades på detta fall, skulle, alldenstund Maria Erika
Wikström varit anställd i statens tjänst under nära 25 år, pensionen för
henne utgöra 400 kronor för år. Vid sådant förhållande och då den omständigheten,
att Maria Erika Wikström icke vore fullständigt oförmögen
till arbete, ej syntes böra inverka på pensionens belopp (statskontoret hänvisade
härutinnan till sitt utlåtande angående pension åt vérkstadsföreståndaren
F. O. Johansson, prop. nr 124 till 1924 års riksdag, punkt 4), kunde
det ifrågasättas, huruvida icke den pension, som komme att utverkas åt
Maria Erika Wikström, borde fastställas till 400 kronor.
Med avseende å föreliggande omständigheter finner även jag mig böra
tillstyrka pension åt Maria Erika Wikström. Då jag ansluter mig till de
Kungl. Mnj:ts proposition nr 14!>. 13
av statskontoret anförda synpunkterna beträffande pensionsbeloppets bestämmande,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra sömmerskan vid Norrbottens regementes intendenturverkstäder
Maria Erika Wikström må från och med den 1
december 1924 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 400 kronor.
10:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1924 bär chefen för
Västernorrlands regemente gjort framställning om beredande av pension åt
kokerskan vid regementet Karolina Eriksson.
Av handlingärna i ärendet inhämtas, att Karolina Eriksson är född den
28 januari 1864; att hon alltsedan den 6 maj 1906 eller alltså under nära 19
år varit anställd såsom kokerska vid regementet; att hon därunder på ett
plikttroget, förtjänstfullt och hedrande sätt fullgjort sina åligganden; att
hon, förutom fri bostad med lyse och vedbrand samt en manskapsportion för
dag, åtnjuter årligt arvode med 660 kronor jämte dyrtidstillägg; att hon på
grund av sinnessjukdom är fullständigt oförmögen till arbete och att hennes
oförmåga till arbete sannolikt är för framtiden bestående; samt att hon
kommer att entledigas från sin befattning från och med innevarande budgetårs
utgång.
. Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement,
då av handlingarna bilagt läkarbetyg framginge, att det
icke vore uteslutet, att Karolina Eriksson kunde bliva återställd från den
sinnessjukdom, för vilken hon för närvarande vårdades å Härnösands hospital,
och det förty icke syntes omöjligt, att Karolina Eriksson, som icke
uppnått högre ålder än 61 år, kunde bliva i stånd att efter tillfrisknandet
genom eget arbete försörja sigr hemställt, att den föreliggande ansökningen
icke för närvarande måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Statskontoret har anfört, att ehuru Karolina Eriksson vid den tidpunkt,
då hennes entledigande från innehavande befattning vore avsedd att äga
rum, endast kunde räkna en tjänstetid av 19 år, det likväl syntes statskontoret,
att pension av statsmedel borde beredas henne. Hon vore nämligen
61 år gammal och lede numera av sinnessjukdom, som enligt företett läkarintyg
kunde antagas bliva varaktig, och kunde hon förty icke lämpligen bibehållas
vid sin befattning. Statskontoret föresloge för sin del, att pension från allmänna
indragningsstaten måtte åt Karolina Eriksson utverkas till samma
belopp, 300 kronor, som av 1924 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t
(proposition nr 80) beviljades såsom pension åt kokerskan vid volontärskolan
i Norrköping Kristina Josefina Carlsson.
Ang. pension
åt kokerskan
Karolina
Eriksson.
Då Karolina Eriksson, enligt intyg av läkare, sannolikt för all framtid är
oförmögen till arbete, finner jag mig i likhet med statskontoret böra till
-
Ang. pension
åt förra
tv ätter skan
Anna
Loren tina
Gustafsson.
^ Kungl. MajUs proposition nr 149.
styrka, att henne beredes pension. Pensionens belopp synes i överensstämmelse
med de av statskontoret under punkt 6 här ovan åberopade grunderna
för pensionering av kvinnliga daglönare böra sättas till 340 kronor.
-Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kokerskan vid Västernorrlands regemente Karolina Eriksson
må från och med månaden näst efter den varunder hon
entledigas från sin anställning vid regementet under sin åter.
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 340 kronor.
ll:o.
Uti en den 7 januari 1925 dagtecknad skrift har förra tvätterskan vid
Gotlands infanteriregemente, änkan Anna Lorentina Gustafsson, född Larsson,
hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Anna Lorentina Gustafsson
är född den 10 april 1846; att hon under tiden augusti 1904—december
1921 varit anställd såsom tvätterska vid Gotlands infanteriregementes tvättinrättning,
att hon under sin nämnda anställningstid visat prov på eu ovanlig
energi och arbetsförmåga samt skött sin syssla oklanderligt; att hon under
åren 1917—1921 vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 670 kronor för år; samt att hon enligt
för henne utfärdat läkarintyg på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen
att genom arbete försörja sig.
T. f chefen för Gotlands infanteriregemente har tillstyrkt ansökningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméf&rvdttningens intendentsdepartement
anfört, att departementet i betraktande av änkan Gustafssons
väl vitsordade verksamhet i statens tjänst, och då hon på grund av
ålder mast sluta anställningen vid regementet, funne det vara med rättvisa
och billighet överensstämmande, att något understöd från statens sida för
hennes återstående livstid bereddes henne. I fråga om storleken av dylikt
understöd erinrade departementet därom, att riksdagen under de senare
aren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som
ankan Gustafsson pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 till 400
kronor för år. Enär änkan Gustafsson arbetat i statens tjänst under en tid
av allenast omkring 17 år, samt med hänsyn jämväl därtill, att hon, då hon
började detta arbete, var över 58 år gammal, ansåge departementet sig icke
hora åt henne föreslå högre årlig pension än 300 kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1925. På grund härav hemställde departementet, att
Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Gustafsson finge
från och med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna
in dragnings staf en uppbära en årlig pension av 300 kronor.
I ärendet bär statskontoret avgivit utlåtande samt därvid biträtt intendentsdepartementets
hemställan.
15
Kanyl. Maj:tn proposition nr 149.
Lika med myndigheterna finner jag änkan Gustafsson böra beredas pension.
Med tillämpning av de utav statskontoret under punkt 6 här ovan
åberopade grunderna för pensionering av kvinnliga daglönare lärer pensionens
belopp böra sättas till 320 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvätterskan vid Gotlands infanteriregemente, änkan
Anna Lorentina Gustafsson, född Larsson, må från och med den 1
januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 320 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
ll:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Bactd-Hemer.