Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 13
mars 1925.

Kungl. Maj.t ■sill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Larsson följande:

Enligt 1922 års riksdags beslut nedsattes från och med den 1 oktober 1922
det inrikes brevportot till 15, 30, 45 och 60 öre för respektive viktsatser
samt minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, till 15 öre,
och samtidigt återinfördes i nu nämnda hänseenden lokalporto med 10, 20,
30 och 40 öre för respektive viktsatser av lokalbrev och 10 öres minimiavgift
för korsband av nyss angivet slag. Övriga postavgifter bibehöllos oförändrade.
Författningar angående postavgifterna utfärdades den 21 juni 1922
(Svensk förf.-sand. nr 280 och 281). Sedan postavgifterna, sådana de bestämdes
år 1922, jämlikt beslut av 1923 års riksdag förlängts att gälla oför-''
ändrade intill utgången av år 1924, hava enligt beslut av 1924 års riksdag
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 111 käft. (Nr 133.) ssc sr,

2

Generalpoststyrelsen

den 8% 1925.

Kung!. Maj-.ts proposition nr 133.

avgifterna för inrikes postanvisning eller postförskott från och med den 1
oktober 1924 till utgången av år 1925 nedsatts till 15, 25, 35, 45, 55, 65 och
75 öre för respektive postanvisnings- och postförskottsbelopp. R idare hava
jämlikt beslut av nämnda riksdag postavgifterna vid postabonnemang å tidning,
som avser år 1925, ändrats sålunda, att dels den procentuella delen
av förskrivningsavgiften sänkts från 4 till 2 procent och dels den i befordringsavgiften
ingående viktavgiften höjts från 12 till 17 öre för rarje helt
eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt. Övriga postavgifter hava, sådana
de bestämdes år 1922, bibehållits oförändrade till utgången av år 1925 (Svensk
förf.-saml. 1924 nr 381 och 382).

I skrivelse den 20 februari 1925 har generalpoststyrelsen gjort framställning
beträffande postavgifterna efter 1925 års utgång. Styrelsen anför därvid
till en början följande:

I sitt den 15 november 1924 avgivna förslag till beräkning av inkomstöverskott
av postverkets rörelse, att upptagas i riksstaten för budgetåret
1925—1926, hade generalpoststyrelsen för år 1924 beräknat postverkets inkomster
till 65.8 miljoner kronor och utgifter till 52.4 miljoner kronor eller
sålunda ett överskott av 13.4 miljoner kronor. Postverkets bokslut för ar
1924 vore ännu icke definitivt uppgjort, men en överslagsvis gjord avslutning
hade givit vid handen, att överskottet torde komma att uppgå till omkring
13.8 miljoner kronor. Ökningen i överskottet vore beroende på besparingar
å vissa utgiftstitlar. . .

För år 1925 hade styrelsen i sin förberörda skrivelse den lo november
1924 under förutsättning att nuvarande postavgifter oförändrade tillämpades
under året upptagit postverkets inkomster till 66.5 miljoner kronor och utgifter
till 53.5 miljoner kronor eller sålunda ett överskott av 13 miljoner
kronor. Med hänsyn till den inkomstminskning, som ett genomförande från
och med den 1 juli 1925 av vissa i samma skrivelse ifrågasatta portonedsättningar
för paket beräknades medföra för postverket, föreslog generalpoststyrelsen
upptagandet av överskottet i riksstaten för budgetåret 1925—1926
till allenast 12 miljoner kronor, och till samma belopp upptog riksräkenskapsverket
berörda överskott i sitt förslag till inkomstberäkning för budgetåret
1925—1926. Yid behandling av denna fråga i innevarande _ års statsverksproposition
anförde chefen för finansdepartementet, att han icke funne
tillräcklig anledning föreligga att, såsom generalpoststyrelsen gjort, kalkylera
med en så låg ökning av frankoteckensuppbörden för år 1925 i förhållande
till näst föregående år som 3 procent, då man under de senaste åren i
genomsnitt haft att räkna med en kontinuerlig ökning av 4 procent eller
däröver. Yad anginge den av generalpoststyrelsen ifrågasatta portosänkningen
för paket, ville departementschefen visserligen giva sin anslutning
till ett dylikt förslag, men ansåge dock, att paketportot i varje fall icke
borde sänkas mer än som motsvarade nedgången i den allmänna prisnivån.
Å andra sidan vore att iakttaga viss ökning av postverkets driftkostnader i
anledning av det förslag i fråga om ordnandet av kvinnliga befattningshavares
avlöningsförhållanden, som komrne att föreläggas 192o års riksdag.
Oavsett denna ökning borde överskottet å poströrelsen kunna, på grund av
vad nyss anförts, upptagas till 13 miljoner kronor i det föreliggande budgetförslaget.
I enlighet härmed hade i förslaget till riksstat för budgetåret
1925—1926 bland inkomsterna postverkets överskott för år 1925 upptagits
med ett belopp av 13 miljoner kronor.

Kanyl. Maj:ts proposition nr liKi. 3

Styrelsen voro numera i tillfälle meddela, att fraukoteckensuppbörden
Vana” ^ v*sa^ 011 Segring av allenast 2.5 procent vid jiimförelse med

1923 ars uppbörd, allt med bortseende från verkningarna av vidtagna portolindringar,
samt att ökningen under januari 1925 varit ungefär enahanda.

Vad^ beträffade det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse under
ni 1326, vore det med hänsyn till de svårberäkueliga faktorer, som inverkade
pa postverkets inkomster och driftkostnader, icke möjligt att" nu så lång
tid i förväg framlägga tillförlitliga kalkyler, och funne styrelsen under förhandenvarande
förhållanden försiktigheten bjuda att med utgångspunkt från
nuvaiande posttaxor icke räkna med högre överskott än 14 miljoner kronor.

Generalpoststyrelsen övergår härefter att uttala sig angående möjligheten
av ändringar i de olika slagen av postavgifter.

Beträffande avgifterna för brrr och brevkort anför styrelsen:

I sin till grund för Kungl. Maj:ts proposition, nr 189, till nästlidet års
riksdag angående vissa inrikes postavgifter liggande framställning ifrågasatte
styrelsen en nedsättning av avgifterna för annat inrikes brev än lokalbrev
samt för brevkort från respektive 15, 30, 45, 60 och 10 öre till respektive
10, 20, 30, 40 och 8 öre. I berörda proposition hade emellertid departementschefen
av statsekonomiska skäl icke ansett sig böra förorda en dylik
åtgärd, och en i anledning härav inom första kammaren väckt motion, nr
2J2 om brevportosatsernas nedsättning i enlighet med styrelsens förslag
både av bevillningsutskottet av statsfinansiella skäl avstyrkts och av riks
dagen avslagits. Eu dylik nedsättning av brev- och brevkortsavgifterna beraknacles
medföra eu inkomstminskning av 10.4 miljoner kronor eller, om
PO^t för lokalbrev jämväl skulle sänkas, omkring 11.3 miljoner kronor.
Med hänsyn till att styrelsen icke nu ansåge sig kunna beräkna överskottet
av postverkets rörelse för åren 1925 och 1926 till mer än respektive 13 och
14 miljoner kronor och då den nuvarande portonivån för brev och brevkort
vore 52 procent högre än år 1914, medan förhöjningen av den allmänna
prismvan icke understege 70 procent, ansåge sig styrelsen icke nu böra
ifrågasätta någon sänkning av brev- och brevkortsportot.

Ej heller anser sig styrelsen nu böra föreslå någon ändring av korsbandsavgiften
i allmänhet. I fråga om sådant korsband, som uteslutande innehaller
blindskrift, förordar styrelsen, att den viktsats, 500 gram, varå avgiften
beräknas, i likhet med vad av 1924 års världspostkongress beslutats
för dylikt korsband i den internationella postutväxlingen, jämväl för sådant
inrikes korsband liöjes till 1,000 gram, och framhåller styrelsen, att detta
icke vore av någon ekonomisk betydelse för postverket, medan därigenom
skulle underlättas försändandet av trycksaker till bruk för blinda.

Rörande paketavgifterna anför styrelsen:

Bak et avgift ernå, som ar 1914 utgjorde för intill 1 kg. 30 öre, för mer än
1 men ej över 3 kg. 50 öre, för mer än 3 men ej över 5 kg. 75 öre samt
varje kilogram eller del därav utöver 5 kg. 30 öre, utginge från och med den
1 juli 1920 med respektive 80, Ilo, 140 och 80 öre. Ifrågavarande avgifter
\ore i jämförelse med förhallandena ar 1914 högre än övriga postavgifter.
Att paketavgifterna kommit att så avsevärt höjas under kristiden och att
någon nedsättning däri icke vidtagits, vore beroende därpå, att inflytande
paketa\giftei icke ansetts täcka postverkets kostnader för pakettrafiken, varjärn
te det varit nödvändigt att taga viss hänsyn till de vid statens järnvägar
vidtagna taxeforhöjningarna. När dessa blevo avsevärt större an förhöjningarna
av postverkets paketavgifter, ägde eu förskjutning rum, så att till

Brev- och
brevkortsavgiftcrmi.

Korsbands avgifterna.

Paket avgifterna.

4

Kungi. Maj:t$ proposition nr 133.

postverket överfördes en del större gods, vars befordran icke lämpade sig
för postverket och som åsamkade detta extra kostnader.

Sedan år 1921 både vid statens järnvägar vidtagits taxesänkningar vid tre
tillfällen. För vart och ett av åren 1922 och 1923 utvisade pakettrafiken
vid järnvägen en ökning av omkring 20 procent, under det att postverkets
paketrörelse under åren 1921—1923 företedde en icke obetydlig nedgång.
Man hade anledning att härav draga den slutsatsen, att till järnvägen återförts
den trafik, som under krisåren på grund av järnvägens höga taxor övergick
till posten. Med hänsyn till nuvarande förhållande mellan post- och
järnvägsavgifterna vore det icke osannolikt, att järnvägen dessutom tillförts
eu viss del av den pakettrafik, som under normala förhållanden påvilat postverket.
Från nu berörd synpunkt funnes således icke någon anledning att
behålla de höga paketavgifterna vid postverket. .

Vad den ekonomiska sidan av postverkets paketrörelse beträffade, sa visade
senast verkställda beräkningar, att denna rörelsegren numera lämnade ett
icke obetydligt överskott. Vid sådant förhållande syntes allmänheten hava
berättigade krav på en nedsättning av nu ifrågavarande avgifter, vilka vore i
medeltal 122 procent högre än år 1914. Också hade Skånes Handelskammare
i en till generalpoststyrelsen inkommen skrivelse hemställt, att generalpoststyrelsen
måtte hos Kung!. Maj:t framlägga förslag om nedsättning snarast
möjligt av befordringsavgifterna för paket. ..... o

Vid eu sådan nedsättning syntes det styrelsen nödvändigt att framgå med
eu viss försiktighet. Styrelsen funne det emellertid angeläget, att paketav -gifterna nu bestämdes till belopp, som bättre än de nuvarande anslote sig
till den allmänna prisnivån. Detta vunnes genom att i stort sett återgå till
de avgiftsbelopp, som utgingo före den senaste, från och med den 1 .juli
1920 vidtagna förhöjningen. Generalpoststyrelsen ansåge sig således hora
föreslå, att befordringsavgifterna för paket bestämdes till respektive 60, 90,

120 och 40 öre. , . ..

Enligt den nu tillämpade avgiftsskalan utginge avgiften for paket av högre
vikt än 5 kg. med den för paket av 5 kg:s vikt fastställda avgiften med tilllägg
för varje överskjutande kg. av samma avgift, som utginge för paket av
1 kg:s vikt eller 80 ore. Detta system medförde, att paket, som i vikt överstege
5 kg., droge en förhållandevis mycket hög avgift. Med nu gällande
avgifter vore sålunda befordringsavgiften för ett paket om 10 kg.s vikt 5 kronor
40 öre, under det att för ett paket om 5 kg:s vikt befordringsavgiften
vore 1 krona 40 öre. Visserligen läge det icke i postverkets intresse att i
större utsträckning med posten befordra dylika tyngre paket, vilka mera
lämpade sig för befordran med järnväg, men även med den föreslagna, förhållandevis
låga avgiften för överskjutande kg. bleve för flertalet tyngre
paket och för alla avstånd, som icke vore särskilt långa, järnvagsbefordran
fördelaktigare än postbefordran, där järn vägsbefordran vore möjlig. Medan
sålunda den . föreslagna, rätt avsevärda sänkningen av avgiften för tyngre
paket icke skulle bliva av större betydelse i fråga om sådana paket, som
efter avsändarens gottfinnande kunde befordras antingen med järnväg eller
med post, skulle densamma innebära en icke oväsentlig lättnad i avgifter
för paket till och från orter, som saknade järnvägsförbindelse, ett förhållande,
som styrelsen funne vara värt beaktande.

Det nu framlagda förslaget till avgifter för postpaket beräknades innebära
en inkomstminskning av omkring 2,300,000 kronor per ar räknat, varvid hänsyn
emellertid icke tagits till den trafikökning, som sannolikt bleve en följd
av portosänkningen.

De sålunda nedsatta avgiftsbeloppen kunde lämpligen tillämpa^ tran och
med den 1 nästkommande juli. Inkomstminskningen för år 192o skulle da
stanna vid omkring 1,150,000 kronor.

Kuncjl. Maj ds proposition nr 133. 5

För så(rymmande pålrot höjdes avgiften, enligt nu gällande bestämmelser,
med 50 procent. Häri ansåge sig generalpoststyrelsen icke böra ifrågasätta
någon ändring.

Den särskilda tilläggsavgiften för s. k. ilpaket utgjorde för närvarande 1
krona 40 öre för var vikt av 5 kg. eller del därav. Genom erläggande av
denna avgift tillförsäkrade sig avsändaren, att paketet befordrades med
snabbast möjliga lägenhet t. ex. med nattsnälltågen, vilka icke medförde
paket i allmänhet. När ilpaketsbefordran infördes här i landet år 1917,
sattes den särskilda avgiften härför till 80 öre för var vikt av 5 kg. eller del
därav. Denna avgift höjdes från och med den 1 juli 1920 till 1 krona 40
öre. Såsom skäl för höjningen anförde styrelsen dels det begränsade utrymmet
i vissa postkupéer, dels ock de ökade postföringskostnaderna. Sedan
de sistnämnda nu nedgått, hade styrelsen ansett sig böra taga frågan om
nedsättning av ilpaketsavgiften i övervägande.

I den internationella postutväxlingen kostade ett ilpaket tre gånger så
mycket som ett vanligt paket, och i den inrikes norska posttjänsten utginge
ilpaketavgiften med 100 procent å vanlig befordringsavgift. I Danmark tilllämpades
däremot samma system som i Sverige, d. v. s. avgiften utginge
med ett visst belopp för varje viktgrupp av 5 kg. Enligt detta system stode
ilpaketavgiften icke i något konstant förhållande till den ordinarie befordringsavgiften.
Med nuvarande inrikes svenska avgifter innebure begäran om
ilbefordran av exempelvis paket om respektive 1, 3, 5, 10 och 11 kg:s vikt
en ökning av befordringsavgiften med respektive 175, 127, 100, 52 och 08
procent. Paketen drabbades således mycket ojämnt, och goda skäl syntes
tala för användandet av systemet med ett procentuellt lika tillägg, vilket
— såsom i Norge — lämpligen kunde sättas till 100 procent. Med hänsyn
till det begränsade utrymmet i vissa kupéer borde dock fastställas en minimiavgift,
förslagsvis 1 krona, på det att ilbefordran icke kunde begäras annat
iin då behov verkligen förelåge.

Då de skrymmande ilpaketen vore särskilt betungande för trafiken, ansåge
sig styrelsen böra föreslå, att den särskilda ilavgiften — 100 procent å befordringsavgiften,
dock lägst 1 krona — skulle utgå å den med 50 procent
förhöjda befordringsavgiften.

Den nu föreslagna ändringen beträffande ilpaketavgiften vore icke av någon
nämnvärd ekonomisk betydelse för postverket.

Beträffande avgifterna för postanvisning, postförskott, assurans och rekommendation
anser sig generalpoststyrelsen icke böra ifrågasätta någon ändring.

Vad slutligen angår post avgiften för postabonnemang d tidning och avgiften
för utgivarkorsband, må erinras, att generalpoststyrelsen efter överläggning
med särskilda av chefen för kommunikationsdepartementet utsedda sakkunniga
med skrivelse den 11 mars 1924 avgav förslag till ny tidningsförordning.
Med hänsyn till de anmärkningar, som av såväl reservanter bland de sakkunniga
som av styrelserna för Publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen
riktades mot förslaget särskilt i vad det avsåge viktavgiftens
höjning från 12 till 20 öre, ansåg departementschefen i proposition,
nr 226, till 1924 års riksdag sagda förslag icke utan ytterligare utredning
höra läggas till grund för definitiva bestämmelser i ämnet. I nämnda proposition
föreslogs därför endast den provisoriska åtgärden, att viktavgiften
skulle höjas från 12 till 15 öre, vilket beräknades medföra en inkomstökning
för postverket av 400,000 kronor. I en med anledning av berörda proposition
i första kammaren väckt motion, nr 300, hemställdes på anförda skäl,

Postanyisuings-
m. fl.
avgifter.
Tidningsavgifterna.

fi

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

att förskrivningsavgiftens procentuella andel, vilken beräknades på tidnings
prenumerationspris, måtte sänkas från 4 till 2 procent samt att som kompensation
för därav föranledd inkomstminskning för postverket viktavgiften
måtte höjas till 17 öre för kilogram. Riksdagen (skrivelse nr 277) beslöt,
som ovan angivits, i enlighet med motionen.

Beträffande departementschefens i propositionen gjorda uttalande, att det
av generalpoststyrelsen avgivna förslaget till ny tidningsförordning icke utan
ytterligare utredning syntes kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser
i ämnet, anförde riksdagen, att den vidare utredning, som kunde
komma att föranstaltas, enligt riksdagens mening borde tillsvidare begränsas
att avse dels att, såsom även generalpoststyrelsen förordat, bereda de tidningar,
som själva expedierade sina upplagor till järnvägen, ersättning härför,
dels ock i fråga om utgivarkorsband att genom införande på ett eller annat
sätt av en särskild avgift per försändelse åstadkomma rättelse i det förhållandet,
att postverket finge utföra ett betydande arbete med utbärande av
smärre tryckalster utan motsvarande inkomst. Därest, efter förslag av
Kungl. Maj:t, ändringar i de sålunda av riksdagen ifrågasatta hänseenden
bleve vidtagna, syntes det riksdagen, att, intill dess erfarenhet vunnits om
verkan såväl härav som av den av riksdagen beslutade ändringen i postavgiften
vid postabonnemang å tidning, eu vidare utredning i hithörande
ämnen lämpligen borde tillsvidare uppskjutas.

Generalpoststyrelsen anför nu, att sedan sistberörda riksdagens uttalande
gjordes, några förändrade förhållanden beträffande postverkets tidningsrörelse
icke inträtt, och anser sig styrelsen därför icke nu böra framlägga
något förslag angående omläggning av postavgiften vid postabonnemang å
tidning.

Beträffande den av riksdagen berörda frågan om beredande av ersättning
åt de tidningar, som själva expediera sina upplagor till järnvägen, anför
styrelsen:

Med berörda ersättning torde hava avsetts den i styrelsens ovanberörda,
år 1924 avgivna förslag till ny tidningsförordning § 8 mom. 6 intagna bestämmelsen
om rätt för utgivare av oftare än en gång i veckan utkommande
tidning att, om han själv ombesörjde de postabonnerade tidningsexemplarens
inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter enligt av styrelsen
meddelade föreskrifter, för sålunda postabonnerade tidningsexemplar av
postverket uppbära 6 procent å stadgade postavgifter. Den ersättning, som
postverket enligt detta förslag skulle hava att utbetala, beräknades till omkring
130,000 kronor för år. "Då de tidningsutgivare, som hade verklig nytta
av att inslå tidningsexemplaren, redan nu verkställde detta bestyr utan någon
ersättning, skulle utbetalandet av den ifrågasatta ersättningen säkerligen
icke komma att motsvaras av någon nämnvärd utgiftsminskning för postverket.
Styrelsen framhöll också i sin förberörda skrivelse den 11 mars
1924, att, för att någon mera betydande kostnadsbesparing skulle uppkomma
för postverket, ifrågavarande inslagning borde verkställas utan någon gottgörelse
från postverkets sida. Styrelsen förklarade emellertid, att styrelsen
»icke velat motsätta sig» ersättningens utbetalande.

Beträffande denna del av generalpoststyrelsens förslag anförde styrelserna
för Publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen i sitt yttrande

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

den 3 maj 1924, att flen föreslagna förmånen för tidningsutgivarna visserligen
torde kunna anses rättvis, men ansåge styrelserna likväl, då denna
rabattering utgjorde ett avsteg från postverkets allmänna taxeprinciper, att
tidningsutgivarna lika gärna såge, att de gamla bestämmelserna fortfarande
finge gälla, d. v. s. att ingen särskild ersättning lämnades de utgivare, som
själva ombestyrde postabonnerade tidningsexemplars inslagning, men väl att
som förut postverket tillhandahölle sådana utgivare erforderligt antal korsbandsomslag.

Av detta uttalande att döma syntes tidningsutgivarna själva icke vara
intresserade av nu omliandlade förslag. Dessutom borde beaktas att, under
det att generalpoststyrelsens förslag till ändrade tidningsavgifter beräknades
inbringa omkring _ 640,000 kronor, den av 1924 års riksdag beslutade höjningen
av postavgiften vid postabonnemang beräknats tillföra postverket en
merinkomst av endast 400,000 kronor.

Yid sålunda angivna förhållanden anser sig generalpoststyrelsen, som
endast med tvekan och för att tillmötesgå från tidningsutgivarhåll framfört
önskemål upptog förslaget om särskild ersättning för tidningsinslagning, nu
icke böra ifrågasätta någon åtgärd i detta hänseende.

Yad angår frågan om beredande av ökad inkomst för postverket för behandlingen
av mindre utgivarkorsband, anför styrelsen:

»I styrelsens skrivelse den 11 mars 1924 föreslogs för andra utgivarkorsband
än de ifrågasatta s. k. kommissionärskorsbanden en avgift av 20
öre per kilogram och 2 öre per försändelse, vilken senare avgift tänktes
redovisad med särskilda tidningsmärken. Man kan emellertid icke bortse
ifrån, att ett dylikt system skulle medföra vissa olägenheter. Tidningsutgivaren
finge ett icke obetydligt merarbete med märkenas åsättande, och för
postverket skulle tillkomma tillverkningen, distributionen, försäljningen och
redovisningen av märkena ävensom kontrollen över att märke verkligen åsatts
varje försändelse. En än mer vägande anmärkning är, att systemet skulle
verka mycket ojämnt och att postverkets beräknade merinkomst därigenom
kunde äventyras. Detta belyses genom några exempel här nedan.

Ifrågasatt

avg

i f t

Nuvarande

Ökning(+)

avgift

eller

per

försändelse

per

minsk-

1

per kilogram

försändelse

ning(—)

1 kg. bestående av

50 försändelser

20 +

2 x 50 =

1:20

2-4

0''5

i

+ 1-9

1 »

25

20 +

2 X 25 =

0: 70

28

ro

-b 1*8

1 » » »

10

20 +

2 x 10 =

0: 40

4*o

2-4

+ 1*6

1 »

5

20 +

2 x 5 =

0:30

6-o

5*o

+ 1’0

1 » »

2

20 +

2 x 2 =

0: 24

12-o

12o

+ 0

1 » utgörande

1 försändelse

20 +

2 x 1 =

0: 22

22-o

24-o

— 2*0

5 »

1

5x20+ 2x1 =

1:02

1:02''0

1: 20''0

— 18-o

10 » »>

1

10 X 20 + 2X1 =

2: 02

2: 02-o

2: 40-0

— 38.0 )

Såsom av dessa exempel framgår, skulle ökning inträda i alla de fall, då
i en vikt på 1 kilogram inginge mer än två försändelser. Om t. ex. av en
tidning med en nummervikt av 100 gram ett exemplar sändes i varje försändelse
(således 10 försändelser på 1 kg.), ökas avgiften med över 50 procent
och blir obetydligt lägre än om masskorsbandsförsändning i stället ägt
rum. Det har emellertid näppeligen varit meningen att så avsevärt fördyra
dessa jämförelsevis tunga utgivarkorsband. Å andra sidan inträder avgiftssänkning
för de tyngsta försändelserna, exempelvis 38 öre för en försändelse

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 133.

om 10 kilogram, och utgivarkorsband av denna och betydligt högre vikt förekomma
i stor utsträckning.

Enär en fullt tillförlitlig statistik angående utgivarkorsbandens fördelning
i viktgrupper icke kan vinnas, är det svårt att bedöma avgiftsförslagets ekonomiska
innebörd.

Att viktavgiften för utgivarkorsbanden föreslogs till 20 öre var beroende
på att viktavgiften vid postabonnemang föreslagits till detta belopp. Skulle
denna överensstämmelse bibehållas, skidle, då riksdagen bestämt sistnämnda
avgift till 17 öre, även viktavgiften för utgivarkorsband sättas till detta belopp.
För att undvika en säker inkomstminskning för postverket, måste i
sådant fall avgiften per försändelse sättas till ett så högt belopp, att den
sammanlagda avgiften för utgivarkorsband i vissa viktlägen bleve oproportionerligt
hög.

På grund av nu anförda förhållanden och då fråga icke är om utarbetande
av eu ny tidningsförordning, synes det generalpoststyrelsen lämpligt, att
man i förevarande hänseende nöjer sig med att — såsom riksdagen också
förutsatt — söka bereda postverket någon ökad ersättning för behandlingen
av de lättaste utgivarkorsbanden.

Bestämmandet av den viktgräns uppåt, under vilken en särskild högre
avgift skulle utgå, är givetvis i viss mån eu lämplighetsfråga. Sätter man
gränsen vid 25 gram, skulle avgiftshöjningen icke drabba verkliga nyhetstidningar.
Härigenom skulle avgiften komma att höjas för försändelser, som
nu draga ett mycket lågt porto, 0.6 öre per styck och därunder.

Ett sätt att åstadkomma eu sålunda avvägd avgiftsförhöjning vore, att
nuvarande viktavgift utginge även för dessa små försändelser, men att
därutöver uttoges en tilläggsavgift per försändelse. Användandet av en
sådan metod skulle visserligen föra med sig, att försändelser, som ligga
endast något över 25-gramsvikten, komme att befordras för lägre ersättning
än försändelser på 25 gram eller därunder, men denna oegentlighet är med
det ifrågasatta systemet oundviklig. För att skillnaden icke må bliva för
stor, lärer dock avgiften per försändelse icke böra sättas högre än till 1 öre.

En annan utväg vore att, såsom för närvarande, endast uttaga viktavgift,
men indela denna i grupper, så att viktavgiften vore lägre, då ett mindre
antal försändelser ginge på ett kilogram än då ett kilogram omfattade ett
större antal försändelser. Härvid komme emellertid att erfordras ett stort
antal vikt- och avgiftsgrupper, vilket torde framgå därav, att t. ex. beträffande
försändelser om 10 grams vikt avgiften måste sättas till 1 krona per
kilogram för att postverket skulle erhålla en ersättning av 1 öre per försändelse.
I)å det dessutom ofta förekommer, att samtidigt avlämnade försändelser
innehålla olika antal exemplar av tidning och försändelsernas vikt på
grund härav är mycket växlande, skulle eu dylik metod i hög grad komplicera
postarbetet och äventyra den enkelhet i postbehandlingen, som möjliggjort
fastställandet av ett relativt lågt porto för utgivarkorsband.

En möjlighet vore slutligen att beräkna postavgiften på varje försändelses
vikt och icke uttaga någon avgift per kilogram av samtidigt avlämnade försändelser.
Denna metod skulle visserligen ansluta sig till taxesystemet för
korsband i allmänhet och medföra större rättvisa i fråga om avgifterna för
utgivarkorsbanden. Förfaringssättet skulle emellertid nödvändiggöra taxering
av varje försändelse för sig samt frankering av försändelserna. Härigenom
skulle givetvis postbehandlingen av utgivarkorsband bliva betydligt mera
invecklad än vad nu är fallet, och avgifterna måste då sättas förhållandevis
högt. Det inbördes samband, som förefinnes mellan försändning av tidning
under postabonnemang och såsom utgivarkorsband, skulle härigenom omintetgöras.
''

1)

Kungl. Maj:ts proposition nr 1.3.‘i.

Då det sålunda, enligt styrelsens mening, icke är möjligt att med bibehållande
av de fördelar, försändningen såsom utgivarkorsband erbjuder tidningsutgivarna
och även postverket, företaga någon mera betydande ändring
i nuvarande förfaringssätt beträffande dessa försändelser, anser sig styrelsen
höra förorda, att det först nämnda systemet — nuvarande viktavgift 2>er kilogram
med tillägg, då försändelses vikt icke överstiger 25 gram, av 1 öre per
försändelse — försöksvis antages.

Styrelsen yttrar beträffande den föreslagna tilläggsavgiften vidare följande:

»Med eu så låg viktgräns som 25 gram torde tilläggsavgiften kunna upptagas
utan något nämnvärt merarbete för utgivaren eller postverket. För
posttjänstemännen å vederbörande utgivningsort möter det icke några större
svårigheter att hålla reda på, vilka tidningar som hava så ringa nummervikt,
och vad tidningsutgivaren beträffar, så lärer denne, enär eu så lätt försändelse
i de flesta fall innehåller endast ett exemplar av tidningen, utan vågning
kunna avskilja dylika försändelser från andra samtidigt möjligen avlämnade
tyngre försändelser (d. v. s. försändelser, som innehålla flera exemplar
av tidningen).

Den nu ifrågasatta tilläggsavgiften för utgivarkorsband av högst 25 gram
kan beräknas tillföra postverket en merinkomst av omkring 70,000 kronor.
Denna summa är visserligen jämförelsevis obetydlig i förhållande till postverkets
hela omsättning, men oavsett den ekonomiska innebörden synes det
nödvändigt att vidtaga sådan ändring i förevarande hänseende, att postverket
icke behöver för så gott som ingenting behandla vissa tryckalster.

Genom denna inkomstökning kunde det också bliva möjligt att sänka avgiften
för de utgivarkorsband, som de dagliga tidningarna sända till sina
kommissionärer och vilka korsband enligt generalpoststyrelsens förslag år
1924 skulle under benämningen kommissionärskorsband befordras efter eu
särskild lägre taxa.

Dessa tidningsförsändningar, som verkställas dag för dag med i regel
samma antal exemplar till samma personer, hava i stort sett karaktären av
abonnemang, vilket också framgår därav, att för dessa tidningsexemplar
tillkommit den anordning, som benämnes kommissionärsabonnemang och
för vilken närmare redogöres i generalpoststyrelsens skrivelse den 11 mars
1924. Enär emellertid denna anordning medför vissa olägenheter i posttjänsten
— bland annat svårigheten att utöva nödig kontroll — har generalpoststyrelsen
endast i undantagsfall kunnat lämna sitt medgivande därtill.
Det vore därför önskvärt, att kommissionärsabonnemangen borttoges, men
det vore då rimligt, att någon annan anordning vidtoges, varigenom kommissionärsexemplaren
kunde försändas på ett billigt och praktiskt sätt. Det
är härvid att märka, att beträffande andra tidningar än de stora dagliga försändning
såsom utgivarkorsband enligt den vanliga taxan ställer sig billigare
än postabonnemang. I fråga om de föreslagna s. k. kommissionärskorsbanden
tillåter sig styrelsen hänvisa till sin ovan åberopade skrivelse av den
11 mars 1924.

För kommissionärskorsbanden skulle generalpoststyrelsen äga stadga särskilda
villkor, bland annat, att varje försändelse skulle hava en viss, jämförelsevis
hög minimivikt, att försändningen skulle ske regelbundet, att antalet kommissionärer
å varje plats skulle inskränkas till det minsta möjliga samt
att försändelserna skulle avhämtas å adresspostanstalten eller vid vederbörande
tåg.

Enär dessa kommissionärskorsband, såsom ovan sagts, i stort sett hava
karaktären av abonnemang, men bokföring och redovisning i övrigt är av -

Postavgifternas

giltighetstid.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

sevärt enklare än vid postabonnemang och då kostnaden för utbäring skulle
bortfalla, borde avgiften för dessa slags korsband ställa sig något lägre än
avgiften vid postabonnemang. Också upptog 1924 års förslag en avgift av
18 öre per kilogram, under det att viktavgiften för postabonnemang satts
till 20 öre.

Biksdagen bestämde visserligen sistnämnda avgift till 17 öre per kilogram,
men av ekonomiska skäl anser sig generalpoststyrelsen dock icke
kunna ifrågasätta lägre avgift för kommissionärskorsbanden än 18 öre per
kilogram. Med hänsyn därtill att i avgiften vid postabonnemang ingå även
andra avgiftsdelar än viktavgiften, bleve dock — med tidningarnas nuvarande
vikt och pris — försändning såsom kommissionärskorsband billigare än postabonnemang,
även om för de tyngsta tidningarna skillnaden icke bleve så
synnerligen stor.»

Styrelsen föreslår alltså införande av kommissionärskorsband samt anför,
att härigenom det av riksdagen uttalade önskemålet om beredande av ersättning
åt tidningsutgivare för av dem utfört arbete kunde anses bliva i
viss män beaktat. Införandet av kommissionärskorsband och i samband
därmed borttagandet av kommissionärsabonnemangen beräknar styrelsen
medföra eu inkomstminskning för postverket av omkring 60,000 kronor för
år. Dock vore det möjligt, att inkomstminskningen bleve avsevärt mindre
därigenom att till postverket komme att överföras en hel del tidningsförsändningar,
för vilka järnvägarna nu anlitades.

Då berörda inkomstminskning komme att vippvägas av den inkomstökning,
som skulle vinnas genom den föreslagna höjningen av avgifterna för
de lättaste utgivarkorsbanden, anser styrelsen vad nu föreslagits beträffande
utgivarkorsbanden, vilket innebure endast en enligt styrelsens mening rättvis
justering av avgifterna, icke bliva av någon ekonomisk betydelse för postverket.

Härefter anför styrelsen:

> Det år 1924 av generalpoststyrelsen framlagda förslaget till ny tidningsförordning
innehöll även åtskilliga ändringar, som icke avsågo avgifterna.
Med hänsyn till riksdagens här ovan återgivna uttalande har generalpoststyrelsen
nu icke ansett sig böra återupptaga dessa frågor. Endast beträffande
den i tidningsförordningens § 9 mom. 2 meddelade bestämmelsen anser sig
generalpoststyrelsen böra upprepa sitt förslag om att maximivikten för tidningsexemplar,
som skall befordras efter postabonnemang, höjes från nuvarande
200 till 250 gram. Den nuvarande bestämmelsen medför nämligen i
vissa fall praktiska olägenheter, under det att å andra sidan postverket med
den höjning av den i postavgiften vid postabonnemang ingående viktavgiften,
som vidtogs vid 1924 års riksdag, erhåller avsevärt högre ersättning för de
tunga tidningarna än vad fallet var, när nuvarande bestämmelse om 200 gram
såsom maximivikt tillkom.»

Beträffande giltighetstiden för postavgifterna anför generalpoststyrelsen,
att de vanligaste inrikes postavgifterna under en lång följd av år fastställts
endast för ett år i sänder. Det vdlle emellertid synas, som om de ekonomiska
förhållandena nu vunnit eu viss stadga, så att avgifterna kunde fastställas
att gälla tills vidare. I jämförelse med prisförhållandena på andra
områden syntes ej heller kunna framställas några berättigade anmärkningar
mot de belopp, varmed postavgifterna för försändelser i allmänhet skulle

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

utgå enligt vad av styrelsen nu föreslagits. Vad däremot anginge postavgifterna
för tidningar, vore någon tids erfarenhet önskvärd angående verkningarna
såväl av de utav 1924 års riksdag bestämda avgifterna, vilka tilllämpades
först från och med år 1925, som av nu föreslagna avgifter, varför
det syntes lämpligt, att tidningsavgifterna fortfarande fastställdes endast för
ett år i sänder.

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att de Hemställan,
för tiden till 1925 års utgång bestämda postavgifterna måtte äga fortsatt
tillämpning, avgifterna för postabonnemang å tidning och för tidnings försändande
såsom utgivarkorsband till och med den 31 december 1926 och
Övriga postavgifter tills vidare, dock att för tiden från och med den 1 juli
1925 skulle gälla de av styrelsen nu föreslagna ändringar beträffande ifrågavarande
avgifter.

Sedermera har generalpoststyrelsen i skrivelse den (3 mars 1925 erinrat, Qenemlpostatt
1917 ars riksdag (skrivelse nr 247), bland annat, i samband med beslut ^^7^1920
om införande av ilpaket, d. v. s. pakets försändande med snabbast möjliga *
postlägenhet mot särskild tilläggsavgift utöver den vanliga postbefordringsavgiften,
medgav, att tjänstepaket om högst 10 kilogram finge, utan särskild
tilläggsavgift, befordras med snabbaste postlägenhet. Styrelsen anför härom
vidare:

»Bestämmelsen om tjänstepakets befordran med brevposthastigliet med
delades första gången genom kungl. brev den 5 december 1873. Det är
härvid att märka, att ända intill år 1917, då särskild ilpaketsbefordran infördes,
måste alla paket, vilka icke särskilt tillerkänts rätt till befordran
med brevposthastigliet, sändas med den övriga paketposten. Genom införandet
av ilpaket kan däremot numera vem som helst få ett paket befordrat
med snabbaste lägenhet.

På grund av de särskilda anordningar, som postverket måste vidtaga för
ilpaketens befordran, är det nödvändigt, att detta försändningssätt icke utan
tvingande skäl användes för tunga tjänstepaket, vilkas innehåll icke alltid

till exempel då fråga är om blanketter — kräver skyndsam behandling.

I stort sett borde det vara tillräckligt, att med brevposthastigliet befordrades
sådana tjänstepaket, som avsändaren genom anteckningen ''ilpaket’ betecknat
såsom brådskande. Med hänsyn emellertid därtill, att tjänsteförsändelse av
brevs natur pa grund av i försändelsen inneslutna handlingars mängd ofta
lärer överstiga den för inrikes brev bestämda maximivikten, finner generalpoststyrelsen
sig böra föreslå, att tjänstepaket intill eu viss vikt må sändas
med brevposthastigliet, även om avsändaren icke begärt ilbefordran. Sättes
maximivikten för tjänstepaket, som skulle vinna sådan befordran, till 1J/2
kilogram, torde behovet vara fullt tillgodosett.»

Styrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t i samband med framläggande
för riksdagen av förslag om ändring av den särskilda ilpaketavgiften måtte
föreslå sådan ändring av ovan omförmälda, år 1917 meddelade bestämmelse,
att högsta vikten för tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift må befordras
med snabbaste postlägenhet, sättes till 11/2 kilogram.

Postverkets nuvarande paketavgifter äro avsevärt högre i förhållande till Departementsde
år 1914 gällande än den allmänna prisnivån i jämförelse med prisläget chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

nämnda år. Då de förhållanden, som motiverat berörda avgifters bibehållande
i flera år på en så hög nivå, numera icke torde vara för handen, synes tiden
vara inne att vidtaga en sänkning av sagda avgifter. Jag anser mig därför
böra tillstyrka det av generalpoststyrelsen i sådant hänseende framlagda
förslaget, dock med ett undantag. Enligt berörda förslag, som beträffande
avgifterna för paket om högst 5 kilograms vikt innebär eu nedsättning av
20 öre, skulle den för varje kilogram över 5 gällande tilläggsavgiften, 80 öre,
sänkas med ej mindre än 40 öre eller sålunda till hälften. En följd härav
skulle emellertid möjligen kunna bliva, att, även om viss sänkning skulle
vidtagas i statens järnvägars pakettaxa, befordringen av de tyngre paketen
i en icke önskvärd utsträckning komme att överflyttas från järnvägarna till
postverket, som mindre än järnvägarna är lämpat för trafik med dylika paket
i större omfattning. Med hänsyn härtill finner jag mig icke kunna förorda,
att nämnda tilläggsavgift nedsättes till lägre belopp än 60 öre, varigenom
den fortfarande skulle komma att stå i samma förhållande till avgiften för
paket om ett kilogram som för närvarande.

Mot de föreslagna ändringarna av avgifterna för ilpaket och skrymmande
ilpaket ävensom höjningen av viktsatsen vid korsband, som uteslutande
innehåller blindskrift, synes intet vara att erinra.

Yad beträffar postavgifterna för tidningsbefordran, synes generalpoststyrelsens
förslag om särskild avgift per försändelse vid utgivarkorsband av 25
grams vikt och därunder i huvudsak tillgodose riksdagens önskemål om
beredande av ökad inkomst å mindre utgivarkorsband, varför jag anser mig
böra tillstyrka, att berörda särskilda avgift försöksvis må utgå, Däremot
har styrelsen på anförda skäl ej funnit sig böra föreslå av riksdagen såsom
önskvärd ansedd ersättning åt de tidningsutgivare, som vid postabonnemang
av sina tidningar själva expediera upplagorna till järnvägen. En viss kompensation
härför skulle emellertid beredas tidningsutgivarna genom det av
styrelsen framlagda förslaget om försändning av tidningar mot av styrelsen
föreslagen lägre avgift såsom kommissionärskorsband, och torde därför styrelsens
förslag härutinnan kunna åtminstone tills vidare tillämpas. Av skäl,
som styrelsen anfört, vill jag slutligen förorda höjning av maximivikten vid
postabonnemang å tidning från 200 till 250 gram. I enlighet med vad sålunda
angivits har jag låtit upprätta förslag till erforderliga ändringar i
förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar
och andra periodiska skrifter.

De nu förordade ändringarna beträffande postavgifterna torde lämpligen
höra träda i kraft den 1 juli 1925, och synas postavgifterna i övrigt, sådana
de bestämdes nästlidet år, böra bibehållas oförändrade. Med hänsyn till
den större stabilitet, som numera kännetecknar de ekonomiska förhållandena,
synes man lämpligen kunna frångå den av kristidens täta prisfluktuationer
nödvändiggjorda åtgärden att bestämma giltighetstiden för postavgifterna
för ett år i sänder och i stället låta desamma äga tillämpning tills vidare.
Undantag torde därvid böra ske beträffande tidningsavgifterna, som i avvaktan
på erfarenhet av verkningarna av de nästlidet år beslutade och de nu
förordade ändringarna torde böra gälla endast till utgången av år 1926.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 13

Vad slutligen angår styrelsens förslag om nedsättning av maximivikten
av tjänstepaket, som utan särskild till,äggsavgift må befordras såsom ilpaket,
vill jag med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån inskränka
ilbefordran av tyngre sådana försändelser tillstyrka berörda förslag, och
torde vad sålunda förordats böra tillämpas från och med den 1 juli 1925.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

l:o) besluta, att de av riksdagen för tiden till 1925 års utgång
beslutade postavgifterna med undantag av avgifterna för
postabonnemang å tidning och för utgivarkorsband skola äga
fortsatt tillämpning tills vidare, dock att för tiden från och
med den 1 juli 1925 skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller
uteslutande blindskrift, skall, för var vikt av 1,000 gram eller
del därav, utgöra 5 öre,

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande
grunder, nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med................................................... 60 öre,

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med ........................ 90 » ,

» »3 » » » 5 » , » ...... 1 krona 20 » ,

» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilo grammen

och därefter 60 öre för vart överskjutande kilogram
eller del därav, samt

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. ilpaket
skall utgå med 100 procent å befordringsavgiften, evad densamma
avser vanligt eller skrymmande paket, dock lägst med
1 krona per paket;

2:o) antaga vid statsrådsprotokollet fogat förslag till kungörelse
angående ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 mom., 9 § 2
mom. och 11 § 1 mom. i förordningen den 17 juni 1916 angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter;

3:o) besluta, med tillämplighet från och med den 1 juli 1925,
att högsta vikten för tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift
må befordras med snabbaste postlägenhet (såsom ilpaket),
skall utgöra 1 */2 kilogram.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 inom., 9 § 2 inom.
och 11 § 1 mom. i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra
periodiska skrifter1).

Härigenom förordnas, att 8 § 2, 3 och 5 inom., 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom.
i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av
tidningar och andra periodiska skrifter skola erhålla följande ändrade lydelse:

8>

3 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin, som abonnemanget
avser, och

b) 2 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgift, dock ej
under 10 öre, allt räknat för helt år och i förhållande därtill för kortare
abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för år och i förhållande därtill för
kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men för tidning, som utkommer med
mer än 7 nummer i veckan, 24 öre för vart och ett av 7 nummer och 12 öre
för varje överskjutande nummer i veckan; skolande tidning, vilken utkommer
mindre ofta än en gång i veckan, ävensom de i 3 § 2 mom. omförmälda
tryckalster räknas lika med tidning, som utgives med ett nummer i veckan,
varjämte i fråga om tidning, som under olika tider av året utkommer med
olika antal nummer i veckan, avgiftsberäkningen bör grundas på medeltalet
av de sålunda förekommande nummerantal med avjämning, där så erfordras,
till närmast högre hela tal; och

b) 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda
vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från och med den 1
oktober till och med den 30 september; skolande helårsvikten för tidning,
som börjat utkomma under loppet av eller efter denna period, beräknas i
förhållande till vikten av utgivna nummer av tidningen och för ny tidning
med ledning av utgivarens uppgift om tidningens blivande vikt. Vikten av
avgiftsfria bilagor till tidning skola inberäknas i tidningens vikt.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall, evad abonnemanget
avser längre eller kortare tid, postavgiften alltid utgöra minst 40 öre för
varje särskilt tidningsexemplar.

9 §•

2 mom. Tidningsexemplar, som skall befordras efter p o stab o nn em ang, må
icke vara inbundet samt ej heller med därtill hörande avgiftsfria bilagor
överstiga 250 grams vikt. *)

*) Senaste lydelse av 8 §, se 1920: 293 och 1924: 382, samt av 11 §, se 1920: 293.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 15

Vall sålunda föreskrivits äger icke tillämpning med avseende å de i 3 §
2 mom. omförmälda tryckalster.

,11§-

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten avlämnar
exemplar av tidningen för befordran såsom korsband, må, efter anmälan av
utgivaren, postbefordringsavgiften för sådana korsband (utgivarkorsband)
beräknas på följande sätt:

a) för utgivarskorsband i allmänhet: •

12 ore för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram samt
därjämte, vad beträffar utgivarkorsband, vars vikt icke överstiger 25 gram,
1 öre för varje försändelse;

b) för sådana utgivarkorsband, som i enlighet med vad här nedan sägs
sändas till vissa tidningars återförsäljare (kommissionärskorsband):

18 öre för varje vikt av ett kilogram eller del av ett kilogram.

^ Viktavgiften beräknas efter sammanlagda vikten av de försändelser, som
på en gång avlämnas, och skall för varje gång utgivarkorsband avlämnas
till postbehandling beräknas för minst två kilogram.

Den för kommissionärskorsband bestämda lägre postbefordringsavgiften
utgår endast beträffande tidningar, som utkomma med minst sex nummer i
veckan, och endast efter framställning till generalpoststyrelsen, som äger
föreskriva viss minimivikt för dylika försändelser ävensom i övrigt meddela
närmare bestämmelser för ifrågavarande försändningssätt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925 och gäller till och med
den 31 december 1926, dock att vad i 8 § stadgas icke skall tillämpas beträffande
sådana abonnemang för år 1927, som verkställas under år 1926.