Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 131.

1

Nr 131.

Kunpl. Maj.-ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Säveåns regleringsföretag; given Stockholms
slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Lindeks, Laksson, Wigfobss, Möller, Levinson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders anför:

Den . 28 juni 1918 anvisade Kungl. Maj:t dels statsbidrag från allmänna
avdikmngsanslaget med 59,870 kronor dels ock lån från odlingslånefonden
med 119,760 kronor till ett företag, avseende reglering av Säveån med tillfloden
mellan Hjultorps och Hede kvarnfall för torrläggning av vattenskadade
marker, tillhörande hemmanen Hjultorp i Kullings—Skövde socken
Algutstorp, Häggrunga, Bänatorp och Stenstorp i Algutstorps socken, Ormentorp,
Lunden, Eklanda, Kärboröd, Tonestorp, Hede kvarn, Siene, Ljunghem
Tubbestorp, Storehagen och Vårgårda i Siene socken av Älvsborgs län!
Tillika fastställde Kungl. Maj:t i enlighet med av lantbruksstyrelsen avgivet
förslag arbetsplan för ifrågavarande företag. Den 5 maj 1922 beviljade
Kungl. Maj:t till företaget ytterligare statsbidrag och lån med respektive
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 109 höft. (Nr 131J 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

2,320 kronor och 4,660 kronor. Enligt kungörelserna den 27 juni 1919
(nr 464), den 22 juni 1920 (nr 565) och den 29 juni 1921 (nr 351) angående
bestämmelser för tilläggsbidrag till med statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
understödda företag äga bidragstagarna därjämte att till
företaget komma i åtnjutande av ett tilläggsbidrag av 14,250 kronor. Till
företaget komma enligt hittills meddelade beslut och bestämmelser att utgå
statsbidrag med sammanlagt 76,440 kronor och odlingslån med sammanlagt
124,420 kronor eller tillhopa 200,860 kronor.

Enligt den fastställda arbetsplanen beräknades vid i vederbörlig ordninggjord
uppskattning den genom vattenavledningsarbetet uppkommande värdeförhöjningen
till 182,942 kronor 50 öre, under det att kostnaden för samma
arbete beräknades till 191,956 kronor 36 öre.

X en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 3 oktober 1924 bär arbetsstyrelsen
för ifrågavarande regleringsföretag anfört, bland annat följande.

Företaget hade intill den 15 september 1924 kostat cirka 371,000 kronor.
För arbetets fullbordande torde ytterligare behövas 15,000 kronor, varigenom
verkliga kostnaden slutligen torde komma att stanna vid 386,000
kronor och sålunda överskrida den beräknade med cirka 194,000 kronor.

Orsaken till den väsentliga skillnaden mellan beräknade och verkliga kostnader
grundade sig dels på att dyrtiden efter den 28 juni 1918, då kostnadsberäkningen
fastställdes av Kungl. Maj:t, ytterligare i hög grad skärpts
under åren 1919, 1920 och 1921, dels ock att jordmassorna, som under företagets
gång bortschaktats, varit av helt annan och svårare beskaffenhet än
vad i ritningar och kostnadsberäkningar angivits.

Vissa av delägarna i företaget ägde icke tillgångar att betala sina andelar
i företaget även om de skulle drivas från gård och hem. Ett flertal
funnes visserligen som med anlitande av alla resurser kunde gälda skuldbeloppen
utan att behöva gå från gård och hem men som också samtidigt
nödgades se sina genom livslångt träget arbete eller eljest vunna besparingar
förintade utan utsikt till att återvinna desamma i den genom företaget erhållna,
allt för dyrköpta jorden. Antalet intressenter, som utan svårigheter
kunde’gälda sina kostnadsandelar, inskränkte sig till ett fåtal.

Jordmånen å de i företaget intresserade gårdarna, av vilka ett flertal läge
alldeles i utkanten av de s. k. Svältorna, vore i allmänhet karg och mager.
Orsaken till att man inlåtit sig på företaget hade varit önskemålet att till
gårdarna vinna en del bättre jord. Besvikelsen och sorgen över företagets
misslyckande vore också bland intressentkretsen lika stor som enhällig.

Arbetsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t matte utövei redan beviljade
anslag inklusive dyrtidsanslag och lån av statsmedel tilldela intressenterna
ett ytterligare belopp av 185,190 kronor, motsvarande kostnaderna
för företagets utförande, att i största möjliga utsträckning utgå i form av
anslag utan återbetalningsskyldighet samt återstoden i form av lan ur
odlingslånef onden.

Till följd av remiss har länsstyrelsen i Älvsborgs län den 21 november
1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat infordrat yttrande
från domänintendenten i länet.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, följande.

Kanot. Ma}:!n proposition Nr 131. 3

Landshövdingen hade genom besök på platsen varit i tillfälle att konstatera
såväl intrycket av ett påtagligt missförhållande mellan den utvunna
jordförbättringen och omfattningen av de utförda arbetena som ock del
ägarnas djupa bekymmer över regleringsarbetets enorma kostnader. Länsstyrelsen
hade därav funnit anledning anmoda sakkunnig person, domänintendenten
i länet, att undersöka företaget och meddela yttrande över
dess omfattning och orsakerna till dess ekonomiska misslyckande. Domänintendentens
bifogade utlåtande, som i huvudsak bekräftade vad arbetsstyrelsen
anfört, lämnade en klarläggande överblick över samtliga
deltagares i regleringsföretaget ekonomiska mellanhavanden med företaget
i fråga. Därav framginge, att åtskilliga jordägare genom regleringsföretaget
ådragits kostnader, som ej stode i rimligt förhållande vare sig
till (len vunna jordförbättringen eller värdet av deras egendomar. En
aktningsvärd strävan till utvinnande av odlingsbar mark och ett ihärdigt
arbete finge för många till resultat förlust av hem och härd, därest ej
staten komme till undsättning. Länsstyrelsen finge av sådan hänsyn för
sin del förorda ett statligt ingripande i den omfattning och av den storlek,
att det för vederbörande delägare bleve möjligt att kvarsitta på sina
egendomar utan att ekonomiskt blottställas genom förräntning och amortering
av i förhållande till det bedrivna jordbruket oproportionerligt
stora skulder. Utom det sociala intresse, som staten torde hava anledning
att lägga i dagen, lika väl vid bevarandet som vid tillkomsten av egna
hem, funne länsstyrelsen därjämte ett statligt ingripande i de av sökandena
anförda och av domänintendenten bekräftade förhållandena betingas
av företagets tillkomst och utförande. Länsstyrelsen vore givetvis icke
i tillfälle att bedöma, huruvida företaget blivit planlagt med tillbörlig omsikt,
men det sakförhållandet kvarstode dock ovedersägligt, att staten lämnat
sin medverkan och sitt understöd till påbörjande av ett företag, vars
ekonomiska berättigande måste betraktas mer än tvivelaktigt även under
förutsättning av riktigheten av gjorda beräkningar, vartill komme, att
sagda beräkningar beträffande beskaffenheten av såväl den vunna, till
odling avsedda jorden som de massor, vilka för strömfårans vidgning skolat
undanskaffas, visat sig ej överensstämma med verkligheten.

Länsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ägna framställningen
det särskilda beaktande, som omständigheterna i så hög grad påkallade.

Lantbrutcsstyrelsen har den 10 januari 1925 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid överlämnat ett av statens lantbruksingenjör i Göteborgs
och Bohus län samt Älvsborgs läns norra del avgivet yttrande.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat följande.

Sedan det på grund av med kristidsförhållandena sammanhängande orsaker
visat sig omöjligt att erhålla entreprenör för utförande av arbetet
i dess helhet, träffade arbetsstyrelsen särskilda överenskommelser om utförande
av skilda delar av företaget.

Arbetet, som påbörjades den 10 maj 1919 och därefter fortgått oavbrutet
vid tjänlig väderlek, vore ännu icke slutfört, men beräknades i början av
oktober 1924, att det under förutsättning av tjänlig väderlek skulle kunna
avslutas 3 å 4 månader därefter.

Enligt räkenskaperna över företaget hade kostnaderna för detsamma intill
den 15 september 1924 uppgått till 348,036 kronor 70 öre, i vilket belopp
dock icke medräknats värdet av de utav intressenterna tillhanda -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

hållna naturapresta tioner såsom körslor, bränsle till mudderverket och
virke till dammbyggnader, vilket värde av arbetsstyrelsen lågt beräknats
till 23,000 kronor. Kostnaden för det arbete, som den 15 september 1924
återstode för företagets fullbordande, beräknades enligt ansökningshandlingen
till omkring 15,000 kronor, och skulle kostnaden för företaget i dess
helhet sålunda komma att uppgå till i runt tal 386,000 kronor, det vill säga
omkring 194,000 kronor mera än som beräknats vid arbetsplanens fastställande.

Den genom vattenavledningsarbetet i fråga uppkommande värdeförhöjningen
å marken vore beräknad till 182,942 kronor 50 öre, vadan,
då vattenavledningskostnaden uppginge till omkring 386,000 kronor,
företaget skulle medföra en förlust av i runt tal 203,000 kronor.

Det belopp utöver beviljade statsunderstöd, som erfordrades till kostnadernas
gäldande, skulle komma att uppgå till 386,000 — 200,860 = 185,140
kronor. Av detta belopp hade genom eu den 21 oktober 1921 verkställd utdebitering
influtit 22,347 kronor 91 öre. Med frånräknande därav ävensom
av det belopp å 3,500 kronor, som utgjorde Kullings härads vägkassas
bidrag till landsvägsbron vid punkt 67 + 18, hade intressenterna sålunda
att tillskjuta ytterligare 159,292 kronor 9 öre.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande förekomme i det av domänintendenten
i länet avgivna utlåtande en del missvisande uppgifter
och felaktigheter, vilka i vissa hänseenden framställde företaget i än
sämre läge än det verkliga. Lantbruksstyrelsen finge i detta avseende
hänvisa till ett av lantbruksingenjören C. B. Carlson i ärendet avgivet yttrande
av den 18 december 1924. Av nämnda yttrande syntes bland annat
framgå, att domänintendentens framställning i ämnet vore i väsentliga
delar missvisande och ägnad att i viss mån giva en skev bild av de verkliga
förhållandena. Den genom torrläggningen uppkommande båtnaden
vore sålunda enligt lantbruksingenjörens mening, vartill även lantbruksstyrelsen
ville ansluta sig, ingalunda för högt beräknad, enär det tillskott
till kultur jord, som vunnes i de förut försumpade madmarkerna, vore för de
särskilda fastigheterna synnerligen värdefullt, särskilt med hänsyn till
att den i övrigt disponibla jorden till övervägande del bestode av rnullfattig
sand- och grusjord, och tillskottet i ny jord i regeln icke behövde
medföra någon utökning av fastighetens driftkapital eller tillbyggnad av
dess ekonomihus.

Vad beträffade den vid förslagets upprättande beräknade kostnaden för
företaget hade lantbruksingenjören Carlson, som under de senaste åren såsom
kontrollant följt arbetena i fråga, i sagda yttrande framhållit bland
annat, att — under förutsättning att de i kostnadsförslaget av mars 1917
uppgivna schaktningsmassorna varit till arten och arbetssvårigheten sådana,
som de i förslaget beskrivits — kostnaden för schaktningsarbetena
syntes med vid sagda tid rådande arbets- och materialpriser någorlunda
riktigt beräknad.

Beträffande den på grund av förrättningsmannens felbedömning av
schaktningsmassornas art uppkomna merkostnaden utöver vad som vid
arbetsplanens fastställande beräknats, hade Carlson med stöd av den i arbetsstyrelsens
framställning intagna tablån, varemot skäl till erinran icke
syntes finnas, beräknat densamma enligt de i syneförrättningens kostnadsförslag
angivna å-priserna till 36,100 kronor. För jämförelse med den vid
planens fastställande beräknade kostnaden torde detta belopp böra ökas
med omkring 20 procent till 43,300 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

penna i si« själv icke oväsentliga kostnadsökning överträffades emelleriid
betydligt av den merkostnad, som orsakats genom upprepade stegringar
i arbetspriserna under de år, då den huvudsakliga delen av arbetet utordes.
Sålunda både redan vid arbetets påbörjande är 1919 en avsevärd
hopnng agt rum av de vid kostnadsförslagets upprättande två år tidigare
tillämpade a-priserna, och sedermera hade arbetet till övervägande del pågått
under de år, då arbets- och materialpriserna vore som högst. Enligt
en av Iantbruksingenjören Carlson häröver verkställd och vid hans förenamnda
yttrande fogad kostnadsberäkning, som upprättats med hänsyn
dl "°^riSerade jordartsbeslämningarna och med tillämpning av under
1924 gängse arbetspriser, utgjorde ifrågavarande merkostnad
n-,bS() kronor. Härvid finge framhållas, att detta belopp icke vore direkt
jamlorligt med den av arbetsstyrelsen angivna merkostnaden, 194,000 kronoJ-’
enar 1 denna senare jämväl inräknats ränteutgifter in. in.

Med avseende å frågan, huruvida icke någon del av kostnadsökningen
vore alt härleda till bristande kontroll och ledning av arbetet eller olämpliga
dispositioner för dess utförande, hade Carlson bland annat anfört att
någon beräkning överhuvud icke vore möjlig av den merkostnad, som kunde
hava orsakats av nämnda förhållanden, ehuru det icke vore osannolikt
att någon besparing i kostnad hade kunnat ernås genom användning av enskopsverk
i stallet för paternosterverk för vissa delar av arbetet
.. fT vad sål!mdai, ärendet anförts framginge, att företaget, som nu vore
i det narmaste fullbordat, hade kommit att draga en kostnad, vilken med
i runt tal 194,000 kronor överstege den vid planens fastställande beräknade,
samt att derå av deltagarna icke ägde förmåga att gälda sina andelar i
dessa kostnader utan att försättas i synnerliga svårigheter.

Det syntes under dessa omständigheter önskvärt, att delägarna bereddes
all den hjalp, som möjligen kunde lämnas dem.

, ?å’+u?I«oLVnnd1OVan näTts’ den slutliga kostnaden för företaget beräknats
till 486,000 kronor, och sedan därifrån avräknats dels vad i odlingslan
och statsbidrag beviljats eller 200,860 kronor, tilläggsbidrag å 14,250
kronor häri inberäkna!, och dels ett enligt arbetsstyrelsens uppgift av intressenterna
inbetalat belopp å 22,347 kronor 91 öre och ett av vederbörande
vagkassa erlagt bidrag å 3,500 kronor, eller sammanlagt 226,707 kronor 91
ore skulle det ytterligare belopp, som erfordrades för likvidering av kostnaden,
uppgå till 159,292 kronor 9 öre eller i runt tal 159,290 kronor.

1 sm framställning hade arbetsstyrelsen visserligen ifrågasatt att såsom
ytterligare hjalp till företaget erhålla hela skillnaden mellan verkliga kostnaden
för företaget och redan beviljade statsunderstöd, utan hänsyn till
vad intressenterna och vägkassan inbetalat, under framhållande att ge^edan
ifrågasatt omgradering av jorden en del markägare komme
att fa vidkännas än större kostnader än de nu beräknade. Vid denna
synpunkt syntes emellertid avseende icke böra fästas, utan torde, därest
det skulle finnas skäligt att bevilja ytterligare statsunderstöd till företaget,
merkostnaden böra begränsas till ovannämnda belopp, 159,290 kronor
Vidare torde med avseende på frågan om statsunderstöd till dennamerkostnad
åtskillnad hora göras för å ena sidan den del därav, som orsakats
av torrattnmgsmannons felbedömning av sckaktningsmassomas art, vilken
del enligt vad ovan nämnts utgjorde 43,300 kronor, och å andra sidan återstod?:1
av sagda merkostnad eller i runt tal 116,000 kronor, som svntes vara
att direkt härleda till stegringen i arbetsprisen under arbetets utförande,

6

Kung/. Maj:tv proposition Nr 131.

och som sålunda åtminstone delvis torde vara beroende på intressenternas
egna dispositioner i fråga om arbetets fortsättande och slutföl ande.

Beträffande understöd till den merkostnad, som icke förutsetts av vederbörande
förrättningsman, finge anföras, att ytterligare statsunderstöd både
tidigare i liknande fall beviljats i form av såväl odlingslån som bidrag,
det senare dock endast därest vid arbetets utförande påträffats berg, som
icke varit upptaget i förslaget. En förutsättning för beviljande av ytterligare
statsunderstöd i nämnda fall hade jämväl varit, att de vid respektive
tidpunkter tillämpade villkoren beträffande förhållandet mellan kostnad
och förbättringsvärde m. m. varit uppfyllda vid företaget i fråga.

I förevarande fall både berg befunnits förekomma till endast obetydligt
större mängd, nämligen 50 m3, utöver vad i ursprungliga kostnadsförslag^
angivits, varför kostnadsökningen i denna del vore utan väsentlig betydelse.
För övrigt vore nyssnämnda förutsättning för beviljande av ytterligare
statsunderstöd i detta fall icke för banden, i det att kostnaderna
kommit att genom den avsevärda fördyringen av arbetet betydligt öveistiga
den högsta gräns i förhållande till förbättringsvärdet, som hittills

tillämpats, eller 150 procent av förbättringsvärdet. _ .

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i särskilt hog grad
syntes föreligga med avseende på detta företag, funne sig lantbruksstyrelsen
emellertid i vad avsåge ifrågavarande genom oriktig jordartsbedomning
förorsakade merkostnad å 43,300 kronor böra förorda, att statsbidrag
måtte utgå till ifrågavarande merkostnad, trots att kostnaden sa väsentligt
överstege förbättringsvärdet, ävensom att statsbidraget måtte beräknas i
förhållande till hela merkostnaden och sålunda även till den del, densamma
föranletts av andra omständigheter än opåräknad förekomst av berg.

Det bidrag från allmänna avdikniiigsanslaget, som här ifragasatts, skulle
enligt nu gällande tillämpning av bestämmelserna för dylika statsbidrag
begränsas till en fjärdedel av ifrågavarande merkostnad, 43,300 kronor.
Afcri lrnnc-vm till företagets ekonomiska nödläge syntes emellertid .uimväl i

denna del avvikelse böra i sådan man tororuas, au uiurasci “clttllIiai’

till eu tredjedel av sagda merkostnad, varigenom överensstämmelse även
komme att ernås med den vid arbetsplanens fastställande använda beräkningsgrunden
för det till företaget då beviljade bidraget. Det ytterligare
bidrag som i sådant fall kunde beviljas, komme sålunda att utgöra eu
tredjedel av 43,300 kronor eller i runt tal 14 430 kronor
I ett antal tidigare förekommande fall hade vid beviljandet etter ai 191.)
av ytterligare bidrag från allmänna avdikniiigsanslaget jämväl sådant tillläggsbidrag,
som omförmäldes i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 464) angående
bestämmelser för tilläggsbidrag till med statsbidrag från allmänna
avdikniiigsanslaget understödda företag, ansetts, höra utgå, oavsett den i

vill lvu u ---------- -----, ...... , . , 1 ,

nämnda kungörelse intagna bestämmelsen, att tilläggsbudget endast avt
i.______iqio öfUåillf 1»!firatr från nämnda anslag. Lånt -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.11. 7

utgöra 23.8 procent av 14,430 kronor eller i runt tal 3,430 kronor, varigenom
1-il "iimm;u,la«(la ytterligare bidraget från allmänna avdikningsanslaget
till bär llragavarande merkostnad kom me att uppgå till 14 430 -4- 3 430
eller 17,800 kronor.

Vad bot ralla de det lån från odlingslånefonden, som i detta fall skulle
kunna uragakomma, så bleve detsamma ytterst obetydligt, nämligen endast
289 kronor 25 öre eller i runt tal 280 kronor. Enligt bestämmelserna i
kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 278) angående villkoren för lån från odiingslånefonden
finge nämligen lånet icke överstiga 70 procent av det genom
va 1 tennvlednings-och avdikningsarbetet uppkommande jordförbätti
ingsiärdet, och torde undantag från nämnda bestämmelse endast kunna
medgivas av riksdagen. Lantbruksstyrelsen hade därför i detta samman,
uang ansett sig böra helt frånse från frågan om odlingslån till företaget
såvitt anginge den frågavarande merkostnaden.

Vad därefter beträffade den kostnadsökning å 116,000 kronor, som enligt
råd ovan nämnts vant en direkt följd av stegring i arbetspriserna under
arbetets utförande, torde ytterligare statsbidrag hittills icke hava i andra
kiknande fall beviljats till sådan merkostnad. Enligt vad i lantbruksstyrelsen
förda diarier utvisade, hade visserligen ansökningar om sådant ytterligare
bidrag under senare åren varit föremål för Kungl. Maj:ts prövnnig,
men därvid förklarats icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd
Häremot hade i ett flertal fall ytterligare odlingslån blivit beviljat till merkostnad
av ifrågavarande art, under förutsättning att gällande villkor,
avseende förhållandet mellan kostnad och förbättringsvärde, varit i varje
särskilt fall uppfyllda, och med begränsning av lånet till 70 procent av förbattnngsvärdet.
Vid här ifrågavarande företag vore likväl nämnda förutsättning
icke för handen, sedan kostnaderna genom den avsevärda arbetsfördyringen
stigit till omkring 190 procent av värdeförhöjningen vårtor
utom det till företaget redan beviljade odlingslånet läge endast omkring
280 kronor under den nyssnämnda maximigränsen.

Då det emellertid torde vara uppenbart, att, även under förutsättning
att ytterligare bidrag till ovan angivet belopp, 17,860 kronor, beviljades
till företaget, intressenterna icke kunde undgå att bringas i ett ekonomrskt
nödläge av delvis mycket allvarlig art, syntes i förevarande fall beträffande
den av arbetsprisernas stegring orsakade merkostnaden undantag
möjligen böra göras från ovannämnda, för erhållande av odlingslån
och statsbidrag gällande villkor.

I sin föreliggande framställning hade arbetsstyrelsen uttalat, att intressenterna
givetvis helst skulle önska, att statsunderstöd kunde beredas dem
i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet till hela det belopp, som
för företagets fullbordande erfordrades utöver redan beviljade statsunderstöd,
men att, om detta icke läte sig göra, så stor del av beloppet som möj
ligt bleve beviljat såsom bidrag samt återstoden såsom lån ur odlingslånefonden.

Givetvis skulle den kraftigaste hjälpen lämnas företaget genom beviljande
av statsbidrag till största möjliga belopp. Lantbruksstyrelsen hölle
dock före att, därest ytterligare statsunderstöd nu kunde anses böra
lämnas, detta borde så långt möjligt hellre utgå såsom lån än såsom bidrag
utan återbetalningsskyldighet. Det här ifrågavarande fallet torde
nämligen icke vara ensamstående, utan ytterligare ett flertal andra, under
dyrtiden utförda företag torde kunna påvisas hava hårt drabbats av arbetsprisernas
höjning. Med hänsyn härtill kunde beviljande i mera avsevärd

8 Kung1. Maj:ts proposition Nr 131.

omfattning av ytterligare statsbidrag befaras medföra konsekvenser för
statens del, som syntes böra undvikas.

I arbetsstyrelsens framställning funnes emellertid intet nämnt rörande
den säkerhet, som eventuellt kunde erbjudas för erhållande av ytterligare
statslån utöver det författningsenligt högsta beloppet. I förevarande fall
torde likväl kunna förutsättas, att annan säkerhet än den genom vattenavledningen
påräknade jordförbättringen icke funnes att tillgå utan förnärmande
i väsentlig grad av eventuella inteekningshavares rätt.

Under förutsättning av vederbörligt medgivande till avvikelse i förevarande
fall från den förut omnämnda begränsningen av lånet till 70 procent
av förbättringsvärdet, syntes, vid ovan angivna förhållande beträffande
den för lånet tillgängliga säkerheten, det sammanlagda lånebeloppet
icke böra överstiga nämnda jordförbättringsvärde, som utgjorde 178,156
kronor 64 öre på de intressenters andel i företaget, till vilka de tidigare
beviljade odlingslånen hade utgått. Då redan beviljade lån tillsammans
utgjorde 124,420 kronor, skulle sålunda det särskilda lån, som nu kunde ifrågakomma
till den av arbetsprisernas stegring orsakade merkostnaden, uppgå
till 53,736 kronor 64 öre eller i runt tal 53,730 kronor, häri inräknat det
ovan omnämnda lånebeloppet å 280 kronor, som enligt vad ovan nämnts
ansetts kunna utgå till den genom oriktiga uppgifter om schaktningsmassornas
art uppkomna kostnadsökningen.

Beträffande amortering av och ränta å ifrågavarande ytterligare lån
torde enahanda villkor böra gälla, som i kungörelsen den 9 oktober 1914
(nr 278) angående villkoren för lån från odlingslånefonden funnes angivna.
Möjligen torde dock med hänsyn till de i förevarande fall särskilt ömmande
omständigheterna en något längre amorteringstid och räntefrihet
kunna ifrågasättas för underlättande av företagets ekonomiska konsolidering.

Därest lån bleve beviljat till ovannämnda belopp, 53,730 kronor, skulle
av ifrågavarande merkostnad å 116,000 kronor ytterligare återstå 62,270
kronor att av intressenterna gäldas. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke^ jämväl till någon
del av sistnämnda belopp bidrag borde beviljas från allmänna avdikningsanslaget
för lindrande av intressenternas genom företaget iråkade
nödläge. Någon bestämd grund för beräkning av storleken av ett eventuellt
sådant bidrag funnes givetvis icke, då nämligen det vid arbetsplanens
fastställande beviljade bidraget uppgått till det vid samma tidpunkt
högsta medgivna beloppet, som finge motsvara eu tredjedel av vattenavledningskostnaden
med begränsning uppåt till hälften av värdeförhöjningen
genom vattenavledningen. Därvid tillämpades jämväl den allmänna
bestämmelsen, att bidrag överhuvud icke beviljades, när vattenavledningskostnaden
med mera än 50 procent överstege värdeförhöjningen.
Under förutsättning att undantag från nämnda tillämpning gjordes för
här ifrågavarande fall, skulle, då den å bidragstagarnas mark uppkommande
värdeförhöjningen vid syneförrättningen uppskattats till 178,156
kronor 64 öre, bidragsbeloppet kunna utgöra högst hälften därav eller
89,078 kronor 32 öre. Med frånräknande av det, redan beviljade bidraget
å 62,190 kronor och det ovan beräknade ytterligare bidraget å 14,430 kronor
eller tillsammans 76,620 kronor, skulle enligt denna beräkningsgrund
det eventuella särskilda statsbidraget till den av arbetsprisernas stegring
orsakade merkostnaden kunna utgöra 89,078:32 — 76,620 = 12,458 kronor
32 öre.

Kanal. Maj:tu proposition Nr 131.

9

I anslutning till vad ovan nämnts om tilläggsbidrag enligt kungörelsen
den 27 .juni 1919 (nr 404) skulle sådant tilläggsbidrag kunna utgå med 23.k
procent av jämväl detta särskilda bidrag a 12,458 kronor 32 öre, det vill
säga med 2,965 kronor 8 öre. Sammanlagda bidraget till ifrågavarande del av
merkostnaden komme sålunda att utgöra 12,458:32 + 2,965:os — 15,423 kronor
40 öre eller i rimt tal 15,420 kronor.

De ytterligare statsunderstöd, som på detta siitt skulle kunna beviljas
företaget, skulle sålunda, inberäkna! tilläggsbidrag, uppgå till 33,280 kro
nor i bidrag från allmänna avdikningsanslaget, varav 17,860 kronor till
den genom felbedömningen av jordarterna uppkomna merkostnaden och
15,420 kronor till den av arbetsprisernas stegring orsakade kostnadsökningen,
samt till 53,730 kronor i lån från odlingslånefonden till sistnämnda
kostnadsökning.

Lantbruksstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t med hänsyn till
påvisad felbedömning av schaktningsmassornas art måtte till de intressenter
i företaget, vilka tidigare sökt och erhållit statsunderstöd, bevilja ett ytterligare
bidrag från allmänna avdikningsanslaget av 17,860 kronor.

För den händelse statsunderstöd kunde befinnas böra utgå till de av
arbetsprisernas stegring förorsakade merkostnaden har lantbruksstyrelsen
hemställt, att lån från odlingslånefonden och statsbidrag från allmänna
avdikningsanslaget måtte utgå med respektive 53,730 kronor och 15,420
kronor, varvid jämväl viss lindring beträffande räntefrihet och amorteringstid
för lånet av lantbruksstyrelsen ifrågasatts.

Statskontoret har i den 21 februari 1925 avgivet utlåtande i ärendet
anfört följande.

Statskontoret finge till en början meddela, att av de för ifrågavarande
företag beviljade lån från odlingslånefonden, tillhopa 124,420 kronor, lyftats
115,000 kronor, vadan alltså innestode 9,420 kronor, och att av de till
samma företag anvisade bidragen från allmänna avdikningsanslaget, tillhopa
62,190 kronor, ännu innestode 2,190 kronor. Något tilläggsbidrag
både ännu ej blivit utbetalt.

Vad därefter anginge frågan om ytterligare understöd till ifrågavarande
företag finge statskontoret tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte på de av
lantbruksstyrelsen anförda skäl anvisa ytterligare bidrag från allmänna
avdikningsanslaget med 14,430 kronor. Frågan om tilläggsbidrag å
detta belopp torde böra avgöras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen
den 27 juni 1919 (nr 404).

Det av lantbruksstyrelsen vidare väckta förslaget om framställning till
riksdagen angående beviljande av ytterligare understöd i form av statsbidrag
och lån från odlingslånefonden nndandroge sig väsentligen statskontorets
bedömande, varför statskontoret icke hade ansett sig böra göra
något uttalande angående förslaget.

Beträffande slutligen lantbruksstyrelsens hemställan om lindring i villkoren
för de till ifrågavarande företag beviljade lån från odlingslånefonden
finge statskontoret framhålla, att ett dylikt medgivande skulle komma
att förrycka amorteringsplanen för sagda lån och även i övrigt medföra
mindre önskvärda konsekvenser, varför statskontoret såge sig förhindrat
biträda sagda hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 109 höft. (Nr 131. >

2

Departement)-

éhefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Till ifrågavarande företag har Kungl. Maj:t förut denna dag jämlikt
gällande föreskrifter anvisat ytterligare statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 14,430 kronor. På sätt statskontoret framhållit bör frågan
om tilläggsbidrag å detta belopp avgöras i enlighet med föreskrifterna i förenämnda
kungörelse den 27 juni 1919. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
synes det mig emellertid nödvändigt, att ytterligare statsunderstöd
beredes företaget. Jag anser mig dock ej kunna förorda sådant i vidare
mån än vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt eller 12,450 kronor i statsbidrag
och 53,730 kronor i lån. Frågan om tilläggsbidrag å sistnämnda statsbidrag
bör givetvis avgöras på enahanda sätt, som här ovan angivits.

Lantbruksstyrelsens hemställan om lindring i villkoren för de till ifrågavarande
företag beviljade lån från odlingslånefonden kan jag på skäl, som
av statskontoret anförts, ej biträda.

Med åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att till Säveåns regleringsföretag mellan Hjultorps och Hede kvarnfall
må utan hinder av gällande bestämmelser anvisas ytterligare statsbidrag
från allmänna avdikningsanslaget med 12,450 kronor och ytterligare lån
från odlingslånefonden med 53,730 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.