löunyl. Ma jas proposition nr 127.
1
Nr 127.
KunqL Maf.ts proposition till riksdagen angående provisorisk
löne- och pensionsförbättring för reservstatspersonalen
in. in.; given Stockholms slott den 20
februari 1925.
„ KungL ''af1aj:t Vl11 llärmecl> imder åberopande av bilagda utdrag av statsrad
spro tokolle t over försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt. 1
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
%
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maja Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under,
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss
Levinson.
statsråden
Möller,
Departementschefen, statsrådet Hansson, anför:
I statsverkspropositionen hava ordinarie anslagen till arméns reservstater
och mannens reservstat i avbidan på eu blivande proposition angående företräde
avlönings- och pensionsförmåner för reservstatspersonalen tillsSonor
UPPta8ltS med beraknnde belopp, respektive 760,000 kronor och 53,000
E/tei’ ??* "tredni“gen i ärendet numera avslutats, anhåller jag att få återupptaga
hithörande frågor.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 107 käft. (Nr 127.) 450 ss 1
Nuvarande
organisation
av reservstaterna.
Annons
reservstater.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Arméns reservstater upprättades efter beslut vid 1914 års senare riksdag
(prop. nr 159, riksdagens skrivelse nr 1).
Reservstaten för officerare och underofficerare omfattar enligt senast fastställd
stat följande antal beställningar, nämligen:
2 beställningar för generalspersoner,
7 överstebeställningar, därav 2 av högre och o av lägre löneklass,
29 majorsbeställningar,
114 kompaniofficersbeställningar, därav 24 av högsta, 42 av mellersta och
48 av lägsta löneklass, samt
120 underofficersbeställningar, därav 55 av högre och 65 av lägre löneklass.
Dessutom finnas eu reservstat för fältläkarkåren och eu reservstat för
fältveterinärkåren, omfattande följande beställningar nämligen:
reservstaten för fältläkarkåren:
2 fältläkarbeställningar,
12 regementsläkarbeställningar och
6 bataljonsläkarbeställningar; samt
reservstaten för fältveterinärkåren:
1 fältveterinärbeställning,
4 regementsveterinärbeställningar och
2 bataljonsveterinärbeställningar.
Reservstaten för officerare och underofficerare ävensom reservstaten för
fältläkarkåren äro båda fullt uppsatta. Däremot har uppsättningen av reservstaten
för fältveterinärkåren ännu icke påbörjats.
För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:
för underofficerare 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår,
''för kompaniofficerare 10 tjänsteår såsom aktiv officer och 32 levnadsai,
för bataljonsläkare och bataljonsveterinärer 10 tjänsteår såsom militärläkare
respektive militärveterinär och 43 levnadsår,
för regementsläkare och regementsveterinärer 15 tjänsteår såsom militärläkare
respektive militärveterinär och 48 levnadsår samt
för överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast högre
tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.
Å reservstat äger befordran icke rum i vidare mån, än att löjtnant kan
enligt vissa grunder befordras till kapten (ryttmästare) och sergeant till
fanjunkare (styckjunkare, förvaltare).
Personal å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga
eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande
av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred:
. generalmajor, överste och major i högst 45 dagar under varje tvåaisperiod
av tjänstetiden;
kompaniofficer efter fyllda 43 och ''underofficer efter fyllda 42 ar i högst
50 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden;
kompaniofficer efter fyllda 37 och intill fyllda 43. år, underofficer intill
42 år samt läkare och veterinär efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under
loppet av värjo tvåårsperiod av tjänstetiden; samt
;3
Knmjl. Maj it* proposition nr 127.
kompaniofficer intill fyllda 1)7 År samt, läkare och veterinär intill fyllda
48 år i högst 100 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden.
Personal å reservstat är skyldig att avgå från reservstat dels på grund av
otänkbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat och dels efter
uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal på aktiv stat
till avgång med fyllnadspension. Efter övergången till pensionsstat äro
vederbörande skyldiga att kvarstå i arméns reserver under samma tider, som
gälla för motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med pension från
densamma.
Pieservstatspersonalen tillkommande avlönings- och pensionsförmåner
framgå av nedanstående sammanställning
o
BesUllningshayare
Generalsperson ..................................
Överste i högre löneklassen .....................
Överste i lägre löneklassen, fältläkare .......
Major, regementsläkare, fältveterinär.....
Kompaniofficer i högsta löneklassen (övergång
år), bataljonsläkare, regementsveterinär.. .. ...................
Kompaniofficer i mellersta löneklassen (övergång efter fvllda !
37 år* 1), bataljonsveterinär2).............................
Kompaniofficer i lägsta lönekiassen3 4)
Underofficer i högre löneklassen (övergång efter fyiida 42 år) I
Underofficer i lägre löneklassen''1).....................''
efter fyllda 43 !
Lön kronor |
Pension kronor |
5,400 |
4,500 |
4,500 |
3,800 |
4.200 |
3,500 |
3,100 |
2,700 |
2,100 |
1,800 |
1,650 |
1.300 |
1.200 |
900 |
1.000 |
850 |
800 |
050 |
års ålder. |
och ytterligare
, ” “ » » 300 » >, „ 48
) ” » » » 300 » „ „ 37
ett å 300 kronor vid uppnådd 43 års ålder.
) Åtnjuter ett avlöningstillägg; om 150 kronor vid uppnådd 42 års ålder.
Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och annan till-:
tiiliig avlöning tillkommer personal å reservstat enligt för personalen å aktiv stat
gällande föreskrifter; likaså utgår rese- och traktamentsersättning för resor till
och från tjänstgöringsort.
I avgift för egen pensionering erlägger personal å reservstat årligen 3 procent
av kassa- och lyllnadsponsionernas sammanlagda belopp
Anm. 3. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom delägare i arméns
unke- och pupillkassa med cien änkepensionsrätfc, den vid övergången till reservstat
innehar, och på de villkor, som reglementet för donna kassa stadgar;
och skall för sådan delägare utgå statsbidrag till samma belopp, som närmast
före övergången.
Anm. 1.
Anm. 2.
Enligt nuvarande marinorganisation linnés eu för hela sjöförsvaret gemensam
reservstat, omfattande ett visst antal mellan flottan och kustartilleriet
fördelade beställningar.
Antalet för flottan avsedda beställningar skall enligt 1914 års riksdagsbeslut
utgöras av:
2 kommendörkaptensbeställningar, därav 1 av 1. graden och 1 av 2.
graden,
8 kaptens- eller löjtnantsbeställningar, därav 2 av högsta, 4 av mellersta och
2 av lägsta löneklass, samt
4 underofficersbeställningar, därav 2 av högre och 2 av lägre löneklass -
Marinens
rcserTstat.
4
Kung!. Maj:ts proposition nr 127,
Den sålunda beslutade organisationen är ännu icke fullt genomförd. Å
reservstaten återstå nämligen att uppföra 2 kaptens- eller löjtnantsbestäUningar
och. 1 undörofficcrsbcställiiiiig.
För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:
för underofficerare att vara flaggunderofficer eller underofficer av 2. graden
samt innehava 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår;
för kaptener och löjtnanter 10 tjäusteår som aktiv officer och 32 levnadsår;
samt o .. ''
för kommendörkaptener av 2. graden och kaptener vid övergång till närmast
högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.
Liksom vid armén iiger befordran å reservstat icke rum i vidare mån, än
att löjtnant enligt vissa grunder kan befordras till kapten och underofficer
av 2. graden till flaggunderofficer.
Personal å flottans reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig eller då värnpliktiga
eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som
till utrönande av marinens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom
i fred: ,
kommendörkaptener, kaptener och löjtnanter i åldersgruppen 37—42 ar
samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 90 dagar under loppet av
varje tvåårsperiod av tjänstetiden,
kaptener och löjtnanter efter fyllda 43 år och underofficerare efter fyllda
42 år i högst 60 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden,
samt
kaptener och löjtnanter intill fyllda 37 år i högst 90 dagar under loppet
av likaledes varje treårsperiod av tjänstetiden.
Beträffande avgång från reservstat samt avlönings- och pensionsförmåner
gälla för flottans reservstatspersonal enahanda bestämmelser som vid armén.
Kommendörkapten av 1. graden vid flottans reservstat, vilken beställning
saknar motsvarighet vid armén, åtnjuter 3,500 kronor i lön och 3,200 kronor
För kustartilleriet skulle enligt 1914 års plan finnas följande antal beställningar,
nämligen
1 regementsofficers-(majors-)beställning,
7 kaptens- eller löjtnantsbeställningar samt
8 underofficersbeställningar, därav 4 av högre och 4 av lägre löneklass.
Vid reservstatens upprättande förutsattes, att jämväl överstelöjtnants
beställningar
framdeles komme att inrättas.
Den sålunda beslutade organisationen är ännu icke helt genomförd. A
reservstaten återstå nämligen att uppföra 2 kaptens- eller löjtnantsbeställningar
samt 2 underofficersbeställningar.
För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:
för underofficerare att vara underofficerare av 1. eller 2. graden samt
innehava 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår;
för kaptener och löjtnanter 10 tjänsteår som aktiv officer och 32 levnadsår;
samt
A''umjl. Maj ds proposition nr 127. 5
för majorer och kaptener vid övergång till närmast högre tjäll,stegrad å
reservstat lämplighet för den högre beställningen.
Liksom vid armén och flottan äger befordran å reservstat icke ruin i vidare
man, än att löjtnant enligt vissa grunder kan befordras till kapten och
underofficer av 2. graden till underofficer av 1. graden.
Med avseende a tjänstgöringsskyldighet, avgång från reservstat samt
avlönings- och pensionsförmåner gälla för kustartilleriets reservstatspersonal
enahanda bestämmelser som vid armén.
13a beslut vid 1914 ars senare riksdag fattades om de nuvarande reservstaternas
upprättande, blevo reservstatspersonalens löner och pensioner sätta
i visst förhållande till de för personalen å aktiv stat fastställda motsvarande
förmånerna.
Av den till samma riksdag i ämnet avlåtna propositionen nr 159 framgår,
att man vid avvägandet av nämnda förhållande utgått från att reservstatens
ändamål vore att anskaffa det för mobiliseringsbehovet erforderliga antalet
erfarna och tjänstevana, tillika tjänstedugliga officerare och underofficerare
föi en mindre kostnad än den, som vore förbunden med motsvarande ökning
av de aktiva officers- och underofficerskårerna. Med hänsyn härtill
borde reservstaten ordnas såsom eu verklig stat vid sidan av den aktiva
med vissa lämpligt avvägda lönebelopp, som dock icke bordo hava proportionell
pensions natur. Pensionerna vid avgång från reservstat borde vara
mindre än lönerna a densamma. Förutom det att avlöningsbeloppen så
ordnades, att desamma, inom en viss bestämd minimigräns av levnadsår
eller tjänsteår, uppmuntrade till tidig övergång till reservstat, borde för
kompaniofficerare och underofficerare ökning i avlöningen inträda efter viss
tids tjänst å reservstaten.
Med utgångspunkt från nämnda grunder blevo reservstatslönerna för
kompaniofficerare och underofficerare slutligen anpassade så, att de i allmänhet
lågo omkring 10 procent under lönen i närmast lägre beställning å
aktiv stat.
Beträffande åter de högre beställningarna utgick man från att det skulle
visa sig nödvändigt att fylla desamma genom att befordra officerare, som
därtill voro lämpade men måhända icke kunde befordras på aktiv stat. till
närmast högre tjänstegrad på reservstat. Med hänsyn härtill ansåg man
sig >id lönernas bestämmande böra följa den grunden, att lönen å reservstat
borde vara högre än pensionen å den lägre tjänstegraden å aktiv stat,
och att framför allt pensionen å reservstat icke komme att understiga nyssnämnda
pension.
Sedan genom beslut vid 1918 och 1919 års riksdagar försvarsväsendets
personal a aktiv stat tillerkänts dels tillfällig löneförbättring, räknat från och
med år 1918, dels ock pensionsförbättring, att utgå från 1919 års början,
framlade arméns och marinens avlöningssakkunniga i skrivelser den 30 maj
1919 ett förslag till löne- och pensionsförbättring jämväl för reservstats
-
Historik.
1914 års
senare riksdags
beslut.
1919 ars
förslag till
löne- och
pensionsförbättring.
(5
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
personalen, varigenom avsågs att återställa clet ursprungliga förhållandet
mellan löner och pensioner för nämnda personal, å ena, samt den aktiva
personalen, å andra sidan. Över detta förslag inhämtades yttranden från
arméns och marinens vederbörande myndigheter, vilka samtliga tillstyrkte
detsamma.
Med hänsyn till den uppkomna frågan om eu genomgripande revision av
vårt försvarsväsende föranledde emellertid nämnda förslag icke någon framställning
till riksdagen. Då det ansågs kunna bliva erforderligt att utöka
icke blott reservstatspersonalens antal utan även dess ordinarie tjänstgöringsskyldighet,
syntes det nämligen vara av vikt att icke genom fastställandet
av viss löne- och pensionsförbättring för det dåvarande reservstatsbefälet föregripa,
vad som framdeles kunde komma att i sådant avseende stadgas. De
sakkunnigas förslag överlämnades i stället till försvarsrevisionen. Av samma
skid upptogs icke heller frågan om förbättring av reservstatspersonalens förmåner
i samband med genomförandet av den från och med 1922 gällande
löneregleringen för den aktiva personalen.
Försvars■ Försvarsrevisionen anförde i sitt den 15 mars 1920 avgivna betänkande,
revisionen. a|y revisionen visserligen funnit sig böra föreslå eu väsentlig utökning av
antalet officerare å reservstat, men däremot ansett, att den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten
borde i huvudsak bliva oförändrad, och att det vid sadant
förhållande kunde förefalla, som om någon anledning icke förefunnes att
frångå den år 1914 fastställda relationen mellan reservstatsbefälets och det
aktiva befälets löne- och pensionsförmåner. Då denna relation genom den
vidtagna löneregleringen för den aktiva personalen blivit ändrad till reservstatspersonalens
nackdel, kunde det därför ifrågasättas, huruvida icke ett
återställande av denna relation borde ske genom erforderlig omreglering av
reservstatspersonalens avlönings- och pensionsförmåner. Då emellertid revisionen
liölle före, att frågan om reservstatspersonalens avlöning och pensionering
borde i dess helhet göras till föremål för särskild utredning, hade revisionen
icke ansett sig böra framställa något förslag i förevarande hänseende, lievisionen
ansåge sig endast böra framhålla angelägenheten av, att en löne- och
pensionsreglering för reservstatspersonalen snarast möjligt komme till stånd.
Vikten härav vore så mycket större, som eu dylik reglering utgjorde en nödvändig
förutsättning för att det över huvud taget skulle bliva möjligt att
rekrytera den av revisionen föreslagna reservstaten. Revisionen förutsatte,
att vid ovannämnda utredning jämväl loges under övervägande, huruvida och
i vad mån eu lönereglering borde komma till stånd även för den nuvarande
reservstatspersonalen.
Proposition I propositionen nr 20 till 1924 års riksdag angående försvarsväsendets ordiri
SO till 1034 jiamla anfördes i förevarande fråga av föredragande departementschefen,, att
m-s riksdag. jian jjölle före, att en löne- och pensionsreglering för reservstatsperso
nalen
snarast möjligt borde komma till stånd. Därest ifrågavarande personal
skulle kunna vederbörligen rekryteras — vilket för krigsorganisationens upprätthållande
vore av största vikt — syntes det enligt departementschefens
Särskilda
utskottet vid
1924 ars
riksdan.
KKnifl. Afaj:ts projjosition ur 127. 7
mening vara nödvändigt att vid en sådan reglering ungefärligen återställa
den ursprungliga relationen mellan den aktiva personalens och reservstatspersonalens
Inne- och pensionsförmåner. Billigheten syntes kräva, att nämnda
relation återställdes även för den nuvarande reservstatspersonalen.
Särskilda utskottet för försvarsfrågans behandling vid 1924 års riksdag
förklarade sig dela den i propositionen nr 20 uttalade meningen, att en
löne- och pensionsreglering för reservstatspersonalen snarast möjligt borde
komma till stånd, samt att därvid den ursprungliga relationen mellan den
aktiva personalens och reservstatspersonalens löno- och pensionsförmåner
borde återställas och detta jämväl i fråga .om den nuvarande reservstatspersonalen.
Genom beslut den 10 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj:t försvarsväsendets Kuugl. Maj:ts
löneuämnd att inkomma med förslag till sådan provisorisk löne- och pensionsreglering
för arméns och marinens reservstatspersonal, att därigenom m}örsvarsdeu
ursprungliga relationen mellan den aktiva personalens samt reservstats- väsendets
personalens löne- och pensionsförmåner ungefärligen återställdes och detta
jämväl i fråga om den nuvarande reservstatspersonalen.
Med skrivelse den 30 september 1924 har lönenämnden överlämnat ett
av nämnden utarbetat förslag till sådan reglering, varefter yttranden över
förslaget avgivits av arméförvaltningen den 21 oktober 1924, av marinförvaltningen
den 23 oktober 1924, av statskontoret den 28 november
av 1921 års pensionskommitté den 14 februari 1925.
Härjämte har svenska underofficersförbundet inkommit med en skrivelse
i ämnet.
Löncnämndens
först åt/
den 30 september
1924
1924 samt samt häröver
avgivna
yttranden.
Till belysande av lönenämndens förslag till förhöjning av löne- och pen- Löner och
sionsbeloppen för reservstatspersonalen torde till en början få hänvisas pensioner,
till följande ur förslaget hämtade tablå.
Löne
nämnden.
8
Kungl. Maj:ta proposition nr 127.
1 |
L öner |
1 j |
Pensioner |
{ |
||
1 |
2 |
8 |
4 |
5 |
j |
|
Beställning å reservstat |
Nu- varande lön |
Belopp vid |
Lönc- nämn- dcns förslag1) |
Nu- varande pension |
Belopp vid |
Lönc- ! |
Armén. i Generalsperson .............................. |
5.400 |
7,000 |
7,440 |
4,500 |
5,625 |
6,250 | |
i Överste, högre löneklassen.............. |
4.500 |
5,732 |
6.360 |
3,800 |
5,250 |
5,300 ! |
» lägre » ............... |
4,200 |
5,346 |
5,940 |
3,500 |
4,875 |
4,950 |
i Major............................................. |
3,100 |
4,081 |
4.800 |
2,700 |
3.948 |
4,000 I |
Kompaniofficer, högsta löneklassen |
2,100 |
2,784 |
2,820 |
1,800 |
2.640 |
2,350 ! |
» , mellersta » |
1.650 |
2.187 |
2,220 |
1,300 |
1,906 |
1,850 : |
» , lägsta » |
1,200 |
1,590 |
1,620 1,560 |
900 |
1.320 |
1,350 |
! Underofficer, högre » |
1.000 |
1,560 |
850 |
1,912 |
1,300 i |
|
» , lägre » |
800 |
1,248 |
1,260 |
650 |
1,462 |
1,050 i |
i Fältläkare ...................................... |
4.200 |
_ |
5.940 |
3,500 |
— |
4,950 ; |
Regementsläkare.............................. |
3,100 |
— |
4,800 |
2,700 |
— |
4,000 |
'' Bataljonsläkare .............................. |
2,100 |
_ |
2,820 |
; 1,800 |
— |
2,350 ! |
Marinen. |
||||||
Kommendörkapten av 1. graden (över- |
5.460 |
3,200 |
4.400 |
4,500 '' |
||
stelöjtnant)................................ |
3,500 |
4,579 |
||||
Kommendörkapten av 2. graden (major) |
3,100 |
4,081 |
4.800 |
! 2,700 |
3,948 |
4,000 : |
Kapten, högsta löneklassen............ |
2,100 |
2,784 |
2,820 |
1 1,800 |
2,640 |
2,350 |
» , mellersta » ............ |
1,650 |
2,187 |
2.220 |
i 1,300 |
1,906 |
1,850 : |
! » , lägsta » ............ |
1,200 |
1,590 |
1 1.620 |
900 |
1,320 |
1,350 |
i Underofficer, högre » ............ |
1.000 |
1,560 |
i 1.560 |
| 850 |
1.912 |
1,300 |
i » . lägre » ............ |
800 |
1.248 |
1.260 |
650 |
1.462 |
1.050 |
*) Dyrtidstillugg förutsattes utgå enligt grunderna lur nyreglerade verk.
*) Dyrtidstillägg förutsattes utgå enligt grunderna för oreglerade verk.
Allmänna I sill motivering till berörda förslag bär lönenäinnden anfört i huvudsak
grunder. följande.
Det av arméns och marinens avlöningssakkunniga år 1919 avgivna förslaget
till lönereglering för reservstatspersonalen var grundat på bland annat
den från och med år 1918 till arméns och marinens personal utgående tillfälliga
löneförbättringen. Sistnämnda löneförbättring hade i sin ordning
haft till syfte att föra upp avlöningarna för den militära personalen till den
nivå, som ungefär motsvarade 1914 års prisläge. Den år 1921 antagna löneregleringen
för arméns och marinens personal å aktiv ståt hade däremot
till utgångspunkt tagit det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna
under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala
förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Härvid hade man
utgått från att detta prisläge läge omkring 16 procent högre än prisnivån
år 1914. Med hänsyn till de grunder, på vilka den militära löneregleringen
sålunda vore byggd, utginge dyrtidstillägg till den personal, som åtnjöte
Maj;ts proposition nr 127.
militära, av] öuhigsregiemente, med de reducerade
avlöning enligt 1921 års
belopp, so in galide för vork och inrättningar 1 allmänhet med nyreglerade
avlöningsförhållanden. Före ikraftträdandet av 1921 års avlöningsieglemente
hade däremot den militära personalen åtnjutit dyrtidstillägg enligt de för
oreglerade ämbetsverk stadgade grunder. Ovannämnda år 1919 uhirbetade
förslag till lönereglering för reservstatspersonalen hade givetvis npindorts
under den förutsättningen att dyrtidstillägg fortfarande å reservstatslö^rna,
liksom a de ar 1918 för den militära personalen å aktiv stat bestämda lönerna,
skulle utgå enligt sistnämnda grunder.
Då eu lönereglering för reservstatspersonalen enligt de direktiv, som
givits lonenamnden, skulle anpassa sig efter de för den aktiva militära per
gällande lonostaterna, samt det hälst syntes böra undvikas, att dVrti
ds tillagg till olika grupper av militär personal utginge efter olika grunder
liade lonenamnden vid utarbetandet av förevarande förslag utgått därifrån''
att reservstatspersonalen efter löneregleringens genomförande skulle äga uppbara
dyrtidstillägg enligt samma normer som personal å aktiv stat. Detta
måste givetvis medföra att, därest den ursprungliga relationen mellan reservs
atspersonalens och den aktiva personalens löneförmåner ungefärligen skulle
aterstallas, reservstatspersonalens avlöningsförmåner bomme att ligga genomgående
högre. än enligt 1919 års förslag, medan däremot dvrtidstilliiggen
komme att minskas i motsvarande mån.
Beträffande pensionerna vore förhållandet det, att den aktiva personalen
vid krigsmakten ännu icke fått sina pensioner reglerade efter samma prisnivå
som lönerna, varför dyrtidstillägg å pensionerna fortfarande utginge
enligt oreducerade grunder. Till följd härav syntes även pensionsbeloppen
för reservstatspersonalen hora avvägas under förutsättning att dvrtidstillägg
dura. skulle beräknas enligt samma normer som å den aktiva personalens
pensioner. 1
I detta sammanhang syntes böra erinras därom, att man vid bestämmanx
oi7 i, P®nsionsiörbättring, som numera tillkomme personal å aktiv stat
utgått tran det antagandet, att vid en blivande definitiv pensionsreglering
pensionsbeloppen skulle komma att utmätas efter grunder i huvudsak lilT
ilande dem som gällde enligt 1907 års civila pensionslag. För att icke föregripa
en blivande löpe- och pensionsreglering hade emellertid vid bestämmandet
av pensionstilläggen eu viss jämkning ansetts vara av nöden, och
både denna jämkning åvägahragts på det sätt, att omkring 10 procent avdragits
a de pensionsbelopp, som. skulle hava erhållits med tillämpning av
den civila pensionslagens grunder. °
Då vid bestämmandet av de till reservstatspersonalen för närvarande utgående
lönerna och pensionerna hänsyn i viss mån tagits till de för personal
å aktiv stat fastställda pensionsbeloppen, samt liknande hänsyn framdeles
icke syntes kunna lämnas å sido, syntes det för närvarande, innan
tragan om den aktiva personalens pensionsreglering förts närmare sin lösnmg,
icke vara möjligt att uppgöra ett förslag till löne- och pensionsre<dering
tor reservstatspersonalen av slutgiltig beskaffenhet. Till följd härav
hade aven det uppdrag, lönenämnden erhållit, avsett förslag till eii proimotisk
Inne- och pensionsreglering för ifrågavarande personal.
I fråga om förhållandet mellan lönernas och pensionernas belopp både
det ursprunglig», av särskilda sakkunniga för reservstaterna uppgjorda förslaget
inneburit, att reservstatspensionerna i regel skulle uppgå till 80 procent
av de för respektive beställningar å reservstat föreslagna lönerna. Enligt
nu gällande stater utgjorde förhållandet mellan pensionernas och begynnelselönernas
b (dop]), i procent uttryckt,
Lönc- och
pensionsbeloppens
av
Vägande.
(() Kungl. Mai ds proposition nr 127.
» överste i högre löneklassen.................................... .» » ». lägre >> .................................... |
..................... 84 v , |
|
» kompaniofficer i högsta löneklassen ............... |
..................... 85 .................... 78 |
» , |
» , |
||
» underofficer » högre » .................... » » » lägre » .................... |
..................... 85 ..................... 81 |
^ i » |
Någon fullt enlietlig regel både sålunda icke tillämpats vid bestämmandet
av det inbördes förhållandet mellan de nuvarande lönerna och pensionerna
för reservstatspersonalen.
I det förslag till löne- och pensionsförbättring för ifrågavarande personal,
vilket såsom ovan nämnts år 1919 framlades av arméns och marinens av -löningssakkunniga, vore de föreslagna lönerna och pensionerna avpassade
på sådant sätt, att pensionen utgjorde omkring 90 procent av lönen för varje
beställning å reservstat.
Med avseende å vad som anförts i fråga om de olika prislagen, etter
vilka lönerna och pensionerna för försvarsväsendets personal på aktiv
stat vore avvägda och till vilka hänsyn måste tagas jämväl vid bestammandet
av reservstatspersonalens löner och pensioner, måste uppenbarligen
— även om man skulle anse, att vid en definitiv reglering dessa löner och
pensioner borde uppgå till samma belopp för varje beställning vid det
förslag till provisorisk reglering, som lönenämnden hade att avgiv a, lönerna
bestämmas till belopp, som med åtminstone omkring 16 procent överstege
pensionsbeloppen för respektive beställningar. Da härtill komme, att reservstatspersonalen
hade att under sin tjänstetid erlägga eu årlig pensionsavgift
av 3 procent av det för vederbörande beställning bestämda pensionsbeloppet,
måste lönebeloppen ligga ytterligare 3 procent över pensionsbeloppen,
för att den effektiva lönen skulle vara likvärdig med pensionen.
På grund härav hade lönenämnden, i vars uppdrag det icke mginge att taga
ställning till frågan om lönernas och pensionernas inbördes förhållande vid
eu definitiv reglering, ansett sig böra uppgöra sitt förslag under den förutsättningen,
att lönerna för reservstatspersonalen komme att ligga åtminstone
19 procent högre än de pensionsbelopp, som komme att föreslås för respektive
beställningar. Pensionerna hade därvid avrundats till närmaste 50- eller
100-tal kronor och lönerna, på sätt i liknande fall numera plägade ske, till
närmast högre tal som, delat med 12, lämnade en månadslön å jämnt 5- eller
10-tal kronor. ,
Den löne- och pensionsförbättring, till vilken de militära avlomngssakkunniga
år 1919 avgivit förslag, hade avsett, att vissa belopp skulle utgå
såsom tillägg till de förutvarande lönerna och pensionerna. För vinnande
av större enkelhet vid tillämpningen hade däremot lönenämnden ansett sig
i stället höra föreslå, att respektive reservstatsförordningar i förevarande
delar omarbetades, så att i desamma de nya löne- och pensionsbeloppen
komme att direkt angivas. ... ,,
Att verkställa den i lönenämndens uppdrag anbefallda jämförelsen mellan
den aktiva personalens och reservstatspersonalens löpe- och pensionsförmåner
" hade beträffande kompani- och underofficersbeställningarna varit förenat med
vissa svårigheter med hänsyn till den nya militära löneregleringen som för
nämnda beställningar infört ett lönesystem med ett flertal löneklasser för
varje lönegrad. Lönenämnden både emellertid vid denna jämförelse ansett
kanyl. Maj:ts proposition nr 127. ||
s''8'' Lura utgå, i flaga om kompauiofficerarna från kaptens och beträffande
mul er o fficerar i1 a från fanjunkares å aktiv stat nuvarande slutlön å billigaste
ort. Verkställda undersökningar både nämligen givit vid handen, att eu
kompaniofficer eller underofficer på aktiv stat, som uppnått den för inträde
i högsta löneklassen för kompaniofficerare, respektive högre löneklassen för
underofficerare a reservstat föreskrivna levnadsålder, i regel torde vid övergången
uppbära avlöning i högsta löneklassen för kapten, respektive fanjunkare.
Den nuvarande lönen för kompaniofficer i högsta löneklassen ä
reservstat, 2,100 kronor, utgjorde 40 procent av den sammanlagda avlöning,
som ar 1914 tillkom kapten av 1. klassen å annan ort än Stockholm eller
(töteborg, eller o,250 kronor. Lönen för underofficer i högre löneklassen å
reservstat, 1,000 kronor, utgjorde likaledes omkring 40 procent av fanjunkare
ä aktiv stat år 1914 tillkommande motsvarande avlöning, 2,483 kronor. För
att återställa^ den ursprungliga relationen mellan lönerna för personal å reser\
stat och a aktiv stat skulle alltså lönerna för kompaniofficerare i högsta
löneklassen och för underofficerare i högre löneklassen å reservstat hora
höjas till ungefär 40 procent av kaptens, respektive fanjunkares å aktiv stat
slutlöner å billigaste ort, 6,960 kronor, respektive 3,900 kronor, eller således
till 2,784 kronor för kompaniofficer och 1,560 kronor för underofficer. Beträffande
kompani- och underofficerare i de lägre lönekiasserna hade lönenämliden
icke funnit det möjligt att verkställa en motsvarande direkt jämförelse
med viss beställning å aktiv stat. Däremot syntes eu hållbar utgångspunkt
för en jämförelse här kunna erhållas på sådant sätt, att den nuvarande
inbördes proportionen mellan de olika lönekiasserna för kompaniofficerare
och underofficerare på reservstat bibeliölles och lönerna för de
lägre lönekiasserna avvägdes i förhållande till den avlöning, som kunde
bliva bestämd för kompaniofficerare i högsta löneklassen, respektive underofficerare
i högre löneklassen. Begynnelselönen skulle alltså motsvara, för
kompaniofficer i mellersta löneklassen och i lägsta löneklassen
av kompaniofficers i högsta löneklassen avlöning samt för underofficer i
lägre löneklassen j av underofficers i högre löneklassen avlöning. Emot
det. belopp, 2,784 kronor, vilket enligt vad ovan nämnts borde utgöra kompaniofficers
i högsta löneklassen avlöning vid återställande av den ursprungliga
proportionen till den aktiva personalens avlöning, skulle alltså svara,
för mellersta löneklassen 2,187 kronor och för lägsta löneklassen 1,590 kronor.
Enligt samma beräkningsgrund skulle begynnelselönen för underofficer i
lägre löneklassen böra höjas till 1,248 kronor, motsvarande -^u, av det för
1,000
underofficer i högre löneklassen uträknade beloppet, 1,560 kronor.
En jämförelse mellan de siffror, som funnes intagna i den av lönenämnden
upprättade tablån (se kol. 2 och 5), gå ve vid handen, att en höjning
av reservstatspersonalens löner och pensioner till de belopp, som funnes
dar angivna, skulle medföra, att pensionsbeloppen i vissa fall, nämligen beträffande
underofficerarna, skulle bliva högre än lönebeloppen och i andra
fall komrne att ligga, mycket nära under lönebeloppen för samma beställning.
Med hänsyn härtill och då särskilt kompaniofficerare och underofficerare
å aktiv stat vid sin övergång till reservstat i de bestå fall hade relativt
långt kvar till dess de uppnådde pensionsåldern, hade lönenäinnden funnit
sig böra i första hand söka återställa den ursprungliga proportionen mellan
reservstatspersonalens och den aktiva personalens löner samt därefter i överensstämmelse
med vad ovan anförts avpassa reservstatspensionerna i för
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
hållande till lönerna på sådant sätt, att lönerna komme att ligga åtminstone
19 procent över pensionerna. De belopp, som därvid erhölles, utgjorde, avrundade
enligt förut angivna principer:
r |
j Lön kronor. |
Pension |
|
För kompänioffice |
r i högsta löneklassen ............... |
........... 2,820 |
2,350 ! |
» » |
» mellersta » ............... |
............ 2,220 |
1,850 |
» » |
» lägsta » ............... |
. .. 1,020 |
1,350 , |
» underofficer |
» högre » ............... |
...... 1.560 |
1,300 |
» » |
» lägre » ............... |
............ 1.200 |
1.050 |
I sammanhang härmed syntes de till kompani- och underofficerare för
närvarande utgående avlöningstilläggen böra undergå motsvarande förhöjning,
förslagsvis från 300 kronor till 360 kronor, respektive från 150 kronor till
180 kronor. I enlighet med de principer, som numera tillämpades i fråga
om uppflyttning till högre löneklass för personal å aktiv stat, syntes nämnda
avlöningstillägg böra få tillträdas från och med ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, varunder beställningshavaren uppnått den för erhållande av
tillägget stadgade levnadsåldern.
Avlöningstilläggen inverkade för närvarande icke på pensionsbeloppen.
Med hänsyn till de lägre löneklassernas rekrytering skulle det säkerligen
vara fördelaktigt, om även avlöningstilläggen kunde få medräknas vid pensionsbeloppens
bestämmande, något som oek skulle överensstämma med de
principer, som tillämpats vid avvägande av pensionsbeloppen för personal a
aktiv stat. I frågans nuvarande läge hade emellertid löneuämnden icke
ansett sig kunna framställa något förslag i detta avseende.
I fråga om de högre beställningarna å reservstat måste vid bestämmandet
av lönernas och pensionernas belopp avseende fästas vid det förhållandet,
att de officerare å aktiv stat, som kunde komma i fråga vid besättandet av
nämnda högre beställningar, i regel uppnått den levnadsålder, att de antingen
redan vore berättigade att avgå med pension i lägre än innehavande
tjänstegrad eller ock snart bleve berättigade att avgå med sådan pension
eller med pension i innehavande beställning. Sålunda vore t. ex. eu överste,
som fyllt 56 år och alltså kunde få övergå till högre löneklassen för överste
å reservstat, redan berättigad att när som helst avgå från beställning å aktiv
stat med överstelöjtnants pension och en major på aktiv stat berättigad att
vid fyllda 50 år avgå med kaptens pension. För att en regementsofficer
eller generalsperson över huvud taget skulle kunna tänkas vara villig att
övergå till reservstat, måste därför med nödvändighet den pension, han efter
avgången från reservstaten kunde påräkna, vara minst lika stor som den
pension, han vid avgång från aktiv stat redan intjänat eller inom kort kunde
komma i åtnjutande av. Likaså måste lönen för vederbörande reservstatsbeställning
åtminstone icke vara mindre än pensionen för samma beställning.
Ovannämnda princip beträffande förhållandet mellan pensionerna för
personal å reservstat och å aktiv stat hade även tillämpats vid bestämmandet
av de nuvarande pensionerna för de högre reservstatsbeställningarna, med
undantag dock för pensionen för överste i lägre löneklassen, som med 100
kronor understege den år 1914 överstelöjtnant å aktiv stat tillkommande
pensionen.
Reservstatspensionerna syntes följaktligen icke böra understiga, för generalsperson
6,250 kronor, för överste i lägre löneklassen 4,950 kronor och för
major 3,990 kronor, vilket sistnämnda belopp avrundats till 4,000 kronor.
För överste i högre löneklassen syntes i förhållande härtill pensionen lämpligen
kunna sättas till 5,300 kronor.
A mii/l. J[tij:ts proposition nr 121.
I);i med avseende a vad förut anförts rörande förhållandet mellan lönerna
nedi pensionerna för personalen å reservstat de nominella lönerna måste
ligga åtminstone 19 procent högre än pensionerna, för att de behållna
lönerna ej skulle understiga pensionerna, följde härav, att lönerna för ifrågavarande
högre beställningar måste sättas något högre än de i kolumn 2 i
förut omförmälda tablå intagna siffrorna. Efter denna beräkningsgrund
skulle reservstatslönerna nämligen utgöra:
1 |
||
• |
Kronor. |
; Avjämnad |
7,437 ! 7,440
(>,307 0,360
5,890 5,940 i
4,760 4.800
För generalsperson .................
» överste i högre löneklassen
>■ » » lägre »»
»» major..............................
Lönerna och pensionerna för de å reservstaten för fältläkarkåren upptagna
beställningarna vore för närvarande bestämda till samma belopp som
för vissa å reservstaten för officerare uppförda beställningar, nämligen för
fältläkare lika med överste i lägre löneklassen, för regementsläkare lika med
major och för bataljonsläkare lika med kompaniofficer i högsta löneklassen.
Ehuru vid 1921 års lönereglering lönerna för fältläkarkårens personal å aktiv
stat bestämts, enligt grunder, som ej obetydligt avveke från de i fråga om
den rent militära personalen tillämpade reglerna, hade lönenämnden icke
funnit anledning att i nu förevarande sammanhang föreslå någon ändring i
det nuvarande förhållandet mellan fältläkarpersonalens och den militära
personalens å reservstat avlönings- och pensionsbelopp. I anslutning härtill
syntes lönerna och pensionerna för personalen å reservstaten för fältskär
karen höra höjas till de belopp, som av lönenämnden föreslagits för ovannämnda
militära beställningar.
"V idkommande de å. marinens reservstat upptagna beställningar, som motsvarade
vissa beställningar å arméns reservstater, syntes såväl lönerna som
pensionerna böra utgå med samma belopp som av lönenämnden föreslagits
för berörda beställningar vid armén.
k ad beträffade den å marinens reservstat uppförda beställningen för
kommendörkapten av 1. graden, skulle för att återställa den ursprungliga
relationen mellan personal å reservstat och å aktiv stat lönen höjas till
4,579 kronor och pensionen till 4,400 kronor. Enligt de av lönenämnden,
i fråga om högre officerare vid arméns reservstater tillämpade grunder skulle
för nämnda beställning pensionen höjas till 4,700 kronor, motsvarande
kommendörkaptens av 2. graden pension, samt lönen i förhållande härtill
till 5,640 kronor, vilket skulle innebära en ökning av lönen med 2,140 kronor
och av pensionen med 1,500 kronor. Med hänsyn därtill, att pensionsåldern
för kommendörkapten av 1. och 2. graden å aktiv stat vore densamma, nämligen
55 år, uttalade arméns och marinens avlöningssakkunniga i sitt år 1919
avgivna förslag till löne- och pensionsförbättring för reservstatspersonalen,
att anledning icke syntes föreligga att för kommendörkapten av 1. graden
å reservstat föreslå större löne- eller pensionsförbättring än för kommendörkapten
av 2. graden. I likhet med nämnda sakkunniga ansåge lönenämnden,
att pensionsförbättringen för kommendörkapten av 1. graden å reservstat
borde kunna begränsas till samma belopp som för kommendörkapten av 2.
graden eller till 1,300 kronor. Pensionen för förstnämnda beställning skulle
då komma att utgöra 4,o00 kronor, medan lönen i förhållande därtill i enlighet
med de grundsatser, lönenämnden i övrigt tillämpat, borde bestämmas
till 5,460 kronor. Härigenom syntes lönen och pensionen för ifrågavarande
Kesorvstate»
för faltläkarkåren.
Marinens
reservstat.
Utbetalning av
lön och
pension.
Arméförvalt
niiigen.
14 Kanyl. .1 faj:ts proposition liv 127.
beställning bliva avvägda på ett sådant sätt, att de kom me att stå i ett
lämpligt förhållande till de löne- och pensionsbelopp, som föreslagits för å
etta sidan kommendörkapten av 2. graden (major) och å andra sidan överste
av lägre löneklassen å arméns reservstat.
I övrigt hänvisade lönenämnden till vad som anförts i fråga om arméns
reservstater, vilket i huvudsak ägde tillämplighet även beträffande marinens
reservstat.
Enligt nu gällande bestämmelser utbetalades lön och avlöningstillägg för
reservstatspersönal månatligen i förskott efter avlöningsmånadens ingång,
medan däremot dagavlöning utbetalades månadsvis efter månadens utgång
eller för kortare tjänstgöring vid dess slut. 1921 års militära avlöningsreglemente
föreskreve åter i överensstämmelse med övriga efter nyare principer
uppgjorda dylika reglementen, att hela avlöningen skulle utbetalas månadsvis
i efterskott. Då en övergång till ett system med lönens utbetalande i efterskott
för den nuvarande reservstatspersonalen knappast syntes kunna ske
utan vidtagande av särskilda, med stora kostnader för statsverket förenade
övergångsanord ningar, i likhet med vad som skedde vid det nuvarande avlöningssystemets
införande för den militära personalen på aktiv stat, hade
lönenämnden icke ansett sig böra för denna personal föreslå införandet av
en sådan anordning. Däremot syntes hinder icke möta att för den personal,
som hädanefter överginge till reservstat och således vid övergången uppbure
sin avlöning å aktiv stat i efterskott, föreskriva, att även reservstatslönen
skulle utbetalas i efterskott.
Jämväl bestämmelserna om tiden för till- och frånträdande av lön, avlöningstillägg
och pension syntes för den personal, som framdeles överginge
till reservstat, böra omarbetas i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter
för personal på aktiv stat.
Enligt kungörelsen den 10 mars 1922 med bestämmelser om utbetalande
månadsvis av vissa pensioner skedde redan nu utbetalningen av reservstatspensionerna
månadsvis i efterskott utan hinder av däremot stridande bestämmelser
i reservstatsförordningen. Då en ändring av sistnämnda förordning
i alla fall nu skulle äga rum, syntes det vara lämpligt, att samtidigt
bringa föreskrifterna om pensionernas utbetalning''i överensstämmelse med
stadgandena i ovannämnda kungörelse.
Arméförvaltningen liar i sitt yttrande över lönenämndens förslag i förevarande
avseende anfört, bland annat, följande.
Vid den av arméförvaltningen företagna granskningen av lönenämndens
förslag hade arméförvaltningen icke kunnat undgå att finna, att till grund
för detsamma lagts principer, som måste anses vara i hög grad invecklade.
Detta gällde framför allt lönenämndens förslag, att dyrtidstilläggen å löner
och pensioner skulle efter regleringen utgå enligt olika grunder. Det ville
synas arméförvaltningen riktigare, att, då löner åt reservstatspersönal,
respektive pensioner åt från reservstaten avgången personal utbetalades uteslutande
av arméns myndigheter, dyrtidstilläggen å såväl löner som pensioner
borde få utgå efter de grunder, som gällde för reglerade verk och
vilka grunder arméns myndigheter numera — om man undantoge reservstatspersonalen
— i övrigt så gott som undantagslöst hade att följa vid dyrtidstilliiggens
beräknande. Eu tillämpning av lönenämndens förslag skulle möjligen
kunna anses motiverad, om pensionerna åt avgången reservstatspersonal
utbetalades av arméns pensionskassa. Denna myndighet hade nämligen
att å pensionerna åt de från aktiv stat avgångna ordinarie beställningshavarna
vid armén utbetala dyrtidstillägg efter oreducerade grunder.
If>
Kmuji, Muj:ts proportion nr 127.
Eu
därigenom, att, ehuru lönerna av lönen;hunden satts omkring 15) procent
högre i in pensionerna, sammanlagda inkomsten av lön och reducerat dyrtidstillägg
för eu boställningshavare i tjänst i vissa fall kunde komma att understiga
den sammanlagda inkomst av pension och oreducerat dyrtidstillägg,
som tillkomma den, vilken med pension avgått från beställning i motsvarande
grad. Detta resultat betingades — förutom av nyssberörda ringa skillnad
mellan löner och pensioner — av gällande bestämmelser för bestämmande
av tilläggsuuderlag vid beräkning av dyrtidstillägg å pensioner, som understege
150 kronor för månad.
V erkställda uträkningar ådagalado sålunda, att inkomsten för en till reservstaten
hörande underofficer i högre löneldassen skulle, med tillämpning av
det för 1924 års tredje kvartal gällande grundtal för dyrtidstilläggets beräknande,
enligt förslaget komma att med 7 kronor 58 öre för månad understiga
den inkomst, han efter- avskeds tagandet skulle äga uppbära. Motsvarande
förhållande skulle jämväl uppstå vid eu jämförelse mellan, å ena sidan,
avlöningsförmånerna för eu underofficer i lägre löneldassen, som ej intjänat
något avlöningstillägg, respektive för eu kompaniofficer i lägsta löneldassen
och, å andra sidan, pensionsförmånerna för från motsvarande löneklasser avgången
underofficer, respektive kompaniofficer.
På de av arméförvaltningen nu framhållna skäl ansåge arméförvaltningen
sig höra förorda eu omarbetning av lönenämndens förslag, i syfte att icke
blott lönerna utan jämväl pensionerna för reservstatspersonalen avpassades
så, att dyrtidstilläggen därå kunde utgå efter de för de s. k. nyreglerade
verken gällande grunder. För denna sin hemställan ansåge arméförvaltningen
sig äga stöd i vissa uttalanden, som avgivits vid behandlingen hos
Kungl. Maj:t, respektive riksdagen av uppkomna frågor om åtgärder för förbättrande
av vissa enligt äldre grunder utgående pensioner och enligt vilka
uttalanden det ansetts önskvärt, att, då åtgärder vidtoges för ändring av
sådana pensioner, ändringen skedde, under iakttagande att dyrtidstilläggen å
pensionerna utginge efter de reducerade grunder, som numera i största omfattning
tillämpades å olika löner.
I olikhet med lönenämnden ansåge arméförvaltningen icke lämpligt förutsätta,
att vid eu mera definitiv lösning av frågan om reservstatspersonalens
löner och pensioner dessa komme att fastställas till samma belopp för varje
beställning. På sätt som gällde för personal på aktiv stat och enligt vad
för närvarande vore fallet även för reservstatspersonalen, funne arméförvaltningen
tvärtom det vara rimligare, att den personal, som i icke obetydlig
omfattning vore tjänstgöringsskyldig i fred, därför finge åtnjuta eu lön, som
överstege den pension, vilken utginge efter avsked och inträde i reserven
med endast till krig begränsad tjänstgöringsskyldighet. Med denna av arméförvaltningen
omfattade ståndpunkt och då det måste tagas för givet, att den
definitiva reglering av pensionerna för arméns från aktiv stat avgående personal,
som vore avsedd att ersätta den tillfälliga lösningen av pensionsfrågan
för denna personal enligt kungörelsen den 15 juni 1922, komme
att medföra icke oväsentligt högre pensionsbelopp, än som utginge enligt
nyssnämnda kungörelse, ville arméförvaltningen, som funnit de av lönenämnden
föreslagna nya lönebeloppen vara i stort sett skäliga och lämpligt avvägda,
ifrågasätta om icke — i samband med meddelandet av den av arméförvaltningen
föreslagna föreskrift, att dyrtidstilläggen å pensionerna skulle
utgå enligt de för nyreglerade verk stadgade reducerade grunder — pensionsbeloppen
lämpligen borde bestämmas till omkring 90 procent av de utav lönenämnden
föreslagna löner och alltså efter vissa avjämningar utgöra;
Kung!. MajUs proposition nr 127.
Marmförvalt
ningen.
Statskontoret.
1921 urs
pensionskommitté.
16
för generalmajor ............................................................................. 0,650 kronor,
» överste i högre löneklassen...................................................... 5,700 » ,
» » » lägre » ...................................................... 5,300 » ,
» major ...................................................................................... 4,300 » ,
» kompaniofficer i högsta löneklassen...................................... 2,500 » ,
» » » mellersta löneklassen................................... 2,000 »
» » » lägsta löneklassen ....................................... 1,450 » ,
» underofficer i högre löneklassen ............................................. 1,400 » ,
» » » lägre » ............................................. 1,100 » ,
» fältläkare .................................................................................. 5,300 » ,
» regementsläkare ....................................................................... 4,300 > ,
» bataljonsläkare........................................................... 2,500 »
Arméförvaltningen hade låtit verkställa vissa beräkningar, huru vid tilllämpningen
av arméförvaltningens ändringsförslag den sammanlagda inkomsten
för den pensionsavgångna reservstatspersonalen skulle ställa sig i förhållande
till motsvarande inkomst enligt lönenämndens förslag. Besultatet därav
visade, att någon inkomstminskning skulle uppkomma enligt arméförvaltningens
förslag. Olägenheten av denna minskning, som endast för dem, vilka
avgått från de högre beställningarna, innefattade några mera avsevärda belopp,
syntes emellertid bliva av ringa betydelse, då pensionärerna i allt fall
måste anses jämförelsevis väl tillgodosedda,
Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot lönenämndens förslag
i denna del.
Under erinran, att frågan om militär pensionslag vore under utredning,
har statskontoret framhållit berörda frågas sammanhang med här föreliggande
spörsmål. Under förutsättning, att den aktiva personalens pensionsfråga
icke skulle komma att föreläggas innevarande års riksdag, syntes det ämbetsverket,
att billigheten talade för att löne- och pensionsreglering för reservstatspersonalen
icke längre uppskötes, och hade statskontoret för sådan händelse
icke något att erinra mot de principer, på vilka lönenämndens provisoriska
förslag vore byggt.
Pensionskommittén har i sitt yttrande över lönenämndens förslag anfört i
huvudsak följande.
Kommittén hade icke granskat vare sig i vad mån den ursprungliga
relationen mellan den aktiva personalens och reservstatspersonalens löneoch
pensionsförmåner blivit genom lönenämndens förslag återställd eller
om de föreslagna lönerna, respektive pensionsbeloppen vore sinsemellan
lämpligt avvägda, utan hade kommittén inskränkt sig till eu undersökning,
huruvida några ändringar i lönenämndens förslag — under bibehållande i
övrigt av de till grund för förslaget av lönenämnden angivna synpunkter —
kunde betingas av det förslag till förbättrade pensioner för f. d. befattningshavare,
som kommittén samtidigt avgivit, eller av det förslag till militär
tjänstepensionslag, som kommittén hade för avsikt att i närmaste framtiden
överlämna.
Beträffande det nämnda förslaget till förbättrade pensioner för f. d. befattningshavare
hade kommittén för att möjliggöra, att enhetliga grunder för
dvrtidstilläggets beräknande skulle kunna tillämpas på alla pensioner, före
-
17
Kungl. Majds proposition nr 127
slagit, att de pensioner, för vilka dyrtidstilliigget för närvarande beräknades
enligt gynnsammare grunder, skulle erhålla så stor förhöjning (förhöjning I),
som erfordrades för att den nybildade pensionen jämte dyrtidstillägg på
denna, beräknat enligt för nyreglerade pensioner gällande grunder, skulle
uppgå till samma belopp, som de förmåner av motsvarande art, pensionären
nu åtujöte. Vidare hade kommittén föreslagit, att pensionerade f. d. befattningshavare,
vilkas pensioner ej vore avpassade enligt nyreglerade pensionsunderlag,
skulle erhålla en ytterligare förhöjning (förhöjning II), motsvarande
två tredjedelar av skillnaden mellan summan av pénsionen ocli förhöjning I,
å ena sidan, samt, å andra sidan, det belopp, som skulle hava tillkommit
pensionären, om hans pension avpassats enligt nyreglerat pensionsunderlag.
I de fall, där nyreglerat pensionsunderlag för viss befattning ej förelåge,
hade kommittén föreslagit särskilt underlag för att tjäna till grund vid beräkningen
av förhöjning II.
Med anledning av att lönenämnden i sitt förslag förutsatt, att dyrtidstillägg
skulle beräknas å lönerna enligt för nyreglerade verk gällande grunder
och å pensionerna enligt de för f. d. befattningshavare med oreglerade
pensioner fastställda grunderna, ville pensionskommittén framhålla, att sistnämnda
dyrtidstilläggsgrunder komme att helt och hållet bortfalla, därest
kommitténs berörda förslag till omreglering av de till f. d. befattningshavare
utgående pensionerna bleve genomfört. I anledning härav hade kommittén
undersökt, vilka förändringar i lönenämndens förslag, som erfordrades för
att jämväl å reservstatspensionerna skulle kunna beräknas dyrtidstillägg
enligt för reglerade pensioner gällande grunder.
Under iakttagande av ovan angivna synpunkter hade pensionskommittén
verkställt en omräkning av de utav lönenämnden föreslagna löne- och pensionsbeloppen.
Vid denna omräkning hade pensionskommittén tillika tilllämpat
den principen, att för samma befattning lönen ej finge utgöra mindre
belopp än summan av pensionen och pensionsavgiften, vilket ifråga om ett
par högre befattningar föranlett en mindre jämkning uppåt i lönebeloppen.
De av kommittén sålunda erhållna lönn- och pensionsbeloppen framginge
av följande sammanställning.
Arméns reservstater |
Lön kronor. |
Pension kronor. |
Pensions- avgift kronor. |
Generalsperson ............................................................... |
7,224 |
7,008 |
216 |
Överste i högre löneklassen............................................. |
6,312 |
6,120 |
192 |
» » lägre » ............................................ |
5,892 |
5,712 |
180 |
Major ............................................................................ |
4,704 |
4,512 |
144 |
Kompaniofficer i högsta löneklassen................................. |
2,820 |
2,688 |
84 |
» » mellersta » ................................. |
2,220 |
2,124 |
60 |
» » lägsta » ................................. |
1,620 |
1,488 |
48 |
Underofficer » högre » ................................. |
1,560 |
1,416 |
48 |
» » lägre » ............................... |
1,260 |
1.128 |
36 |
Fältläkare ............................................................... |
5,892 |
5.712 |
180 |
Regementsläkare ............................................................ |
4,704 |
4.512 |
144 | |
Bataljonsläkare............................................................... |
2,820 |
2,688 |
84 |
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 107 käft. (Nr 127.) iso 25 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Avlöning
under tjänstgöring.
Löne
nämnden.
Marinens reservstat.
Lön kronor. |
Pension kronor. |
Pensions-avgift |
5,196 |
5,004 |
156 j |
4,704 |
4,512 |
144 |
2,820 |
2,688 |
84 |
2,220 |
2,124 |
60 |
1,620 |
1,488 |
48 t |
1,560 |
1,416 |
48 | |
1.260 |
1.128 |
36 | |
Kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant)
» » 2. » (major)..............
Kompaniofficer i högsta löneklassen...................
>i » mellersta • »
» » lägsta »
Underofficer » högre »
» » lägre »
Pensionskommittén hade emellertid även ansett sig böra ifrågasätta, om
ej, då av lönenämndens betänkande framginge, att reservstatslönen^ kunde
anses huvudsakligen hava karaktär av pension, dyrtidstillägget även pa lönen
borde beräknas enligt de för f. d. beställningshavare gällande grunderna, och
om ej pensionsavgiften, vilken ej inginge till någon pensionsfond utan återginge
till reservstatsanslaget, kunde bortfalla och lönen minskas med samma
belopp. I sådant fall skulle löne- och pensionsbeloppen för beställningshavare
och f. d. beställningshavare bliva lika och överensstämmande med
de av kommittén uträknade pensionsbeloppen.
Kommittén har vidare anfört, att de för generalspersoner och regementsofficerare
av kommittén uträknade löne- och pensionsbeloppen vore något
lägre än som skulle blivit fallet, därest vid deras beräknande hänsyn i stället
tagits till de pensionsbelopp, som kommittén torde komma att upptaga i
sitt förslag till militär tjänstepensionslag. Enär det emellertid vore ovisst,
när en ny lagstiftning rörande det militära pensionsväsendet för personal
på aktiv stat bleve slutligen fastställd, hade kommittén ej ansett sig i detta
hänseende böra ansluta det nu föreliggande förslaget rörande reservstatspersonalens
löne- och pensionsförmåner till förslaget till militär tjänstepensionslag;
helst som det föreliggande förslaget allenast avsåge en provisorisk
reglering. *
Beträffande reservstatspersonalens avlöning under tjänstgöring har lönenämnden
anfört följande.
Under tjänstgöring ägde personal å reservstat uppbära dagavlöning enligt
de föreskrifter, som år 1914 gällde för personal i motsvarande tjänstegrad
å aktiv stat. 1919 års förslag innebar ej någon ändring i detta förhållande.
Det numera för den militära personalen å aktiv stat införda lönesystemet
hade emellertid avskaffat avlöningsformen dagavlöning, varför riksdagen i
skrivelse den 16 juni 1921 (nr 351) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
angående lönereglering för arméns och mariuens personal medgivit, att
till beställningshavare, vilken tillhörde arméns eller marinens reservstat,
Unge tillsvidare utgå de vederbörande författningsenligt tillförsäkrade avlöningsförmåner,
med iakttagande därvid, att i avseende å beloppet av nämnda
avlöning skulle så anses, som om bestämmelserna i de för år 1921 gällande
stater fortfarande ägt giltighet.
Det syntes lönenämnden kunna ifrågasättas, huruvida de nuvarande reglerna
beträffande reservstatspersonalens avlöning under tjänstgöring vore
fullt lämpliga och rättvisa. Den ersättning, som därunder utginge, syntes
nämligen i regel icke vara tillräcklig för bestridande av under tjänstgöringen
förekommande nödvändiga utgifter för de beställningshavare, som vore bo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 127. ]()
tillfkn ''t! tjänstgöringsorten. Den personal, för vilken sistnämnda ort
extra nWt.‘>8ta?sor*!. Bynt^. behöva vidkännas endast obetydliga
vote attS.etr. tjttnstBonngen- lteservstatslönen, vilken huvudsakligen
voie att betrakta såsom en beredskapsavlomng, syntes emellertid på samma
Tv''.inS k"nna anses innefatta skalig ersättning för den relativt obetydliga
tjänstgöring, reservstatspersonalen hade att i fredstid fullgöra. På grund
liarav syntes det onenamnden rationellast, att under tjänstgöring ersättning
tover reservstatslonen utgmge endast i de fall, då tjänstgöringen ägde rum
medföra ^rskdd''''"T-f 30stadsort. och alltså kunde förutsättas för honom
medföra, särskilda utgifter. Härvid syntes närmast böra ifrågakomma att
ers,att,'' .ngen utgmge i form av tjänstgöringstraktamente enligt vanliga grunder
SLÄrÄfS Sk^°Ver.enSfämma med vad lönenämndeS fritt ut
fötesllci?
beträffa* lberi1923 angaen;le overgången till ny försvarsorganisation
inre slagi t beträffande den personal, som skulle överföras på övergångsstat
Lonenamnden ansåge sig fördenskull böra föreslå, att dagavlönfng under
ÄTngi1Cke Vf T; matt° utgä tlU reservstatspersonalen samt att i
staUet tjanstgoringstraktamente måtte få åtnjutas enligt de för personal å
aktiv stat gaUande bestämmelser för tjänstgöring utom bostadsorfen.
Med hänsyn till den forbattrade loneställning, som lönenämnden i allmöte
löiltfma f" reservs^atsPei''sonalen, syntes något hinder icke höra
personalen ** ^ ifrågavarande bestämmelse gälla även för den nuvarande
.... ®kul.!e.den. sålunda föreslagna ändrade bestämmelsen rörande avlöning under
janstgoring icke anses hora nu införas, syntes det emellertid, i betraktande
fl c}.® 1°.,1,ka grunder, efter vilka dyrtidstillägg vore avsedda att utgå efter
komltetbaattmö-enS {fnomfffande> Jämfört med vad nu vore fallet, vara ofrånkomligt
att höja, beloppet av den dagavlöning, som utginge under tjänst
gonng,
med åtminstone omkring 16 procent. Dagavlöningsbeloppen för de
öre akfmlr“V»^öra: ’ ^ tU1 nSrmas‘ «*» 10 “
för generalsperson.......................................... kronor g. 20
» överste ............................... N> 7._
;> “a3°r......••-•x..........» 5: SO
» kompaniofficer, kapten ........................... >, 4-70
» , löjtnant........................... » 3: 50
» underofficer, fanjunkare ........................ » 9- on
» . sergeant.............................. » 2: 40
Armeforvaltnmgen har funnit sig icke kunna tillstyrka lönenämndens förslag
i denna del och har i sådant avseende anfört, bland annat, följande.
Enligt nu gällande föreskrifter åtnjöte personal på reservstat vid armén
- orutom den såsom ersättning för själva anställningen i respekt be
a ning fastställa lonen — för den tjänstgöring i fred, som författningsenligt
skulle av personalen fullgöras, dels dagavlöning under hela tjänstg
ingen med belopp, som motsvarade den dagavlönin^ som enligt de till
S\t«v It1 di,Ät f‘ör “? 8,1 *•
pa .aktiv stat, dels ock dagtraktamente och annan tillfällig avlöning enligt
de föreskrifter som gällde för personal å aktiv stat av den mot vederböra^
des tjanstegrad (tjansteklass) å reservstat svarande tjänstegrad (tjänsteklass)
Härjämte atnjote _reservstatspersonal enligt vissa grander rese- S trakta
in e n t s ers a 11 n ilig vid resa från, respektive till hemvistet i kyrkobokförings
orten for inställelse till, respektive återfärd från tjänstgöring 6
Armé förvaltningen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
I dessa föreskrifter föresloge lönenämnden sådan ändring, att dagavlöning
under tjänstgöring icke vidare skulle utgå. Beträffande övriga ovannämnda
förmåner föresloge nämnden, att »personal å reservstat under tjänstgöring
skulle äga åtnjuta tjänstgöringstraktamente och övriga särskilda förmåner
enligt de föreskrifter, som gällde för personal å aktiv stat av den mot vederbörandes
tjänstegrad (tjänsteklass) å reservstat svarande tjänstegrad (tjänsteklass)»,
med iakttagande därvid, att »tjänstgöring utom hemvistet i kyrkobokföringsorten
ansåges likställd med tjänstgöring ntom förläggningsorten».
Arméförvaltningen ansåge emellertid skäligt, att en särskild avlöningsförmån
av samma natur, som den nuvarande dagavlöningen, fortfarande utginge
till all reservstatspersonal under den tid, densamma fullgjorde sin författningsenligt
föreskrivna tjänstgöring. Den nuvarande förmånen måste nämligen
anses hava blivit personalen tillerkänd, icke såsom en gottgörelse för
ökade levnadskostnader under tjänstgöringstid, utan såsom en ersättning för
förlust av inkomst från annan statstjänst, respektive enskild tjänst, som
vederbörande under inkallelsetiden måste vidkännas. Dagavlöningen avsåge
alltså i förevarande fall att tjäna samma syfte som det enligt särskilda bestämmelser
medgivna dagarvode, vilket vid inkallelse till tjänstgöring vid
armén tillkomme bataljonsläkare och fältläkarstipendiater vid fältläkarkåren
ävensom läkare och veterinärer i reserven och avsåge att för dem utgöra en
ersättning för under inkallelsen förlorad inkomst av enskild praktik. Att
ersätta den för all reservstatspersonal lika förmånen av dagavlöning med
tjänstgöringstraktamente för den personal, som vore boende utom den ort,
dit den inkallades för tjänstgöring, syntes desto mindre påkallat, som reservstatspersonalen,
med undantag allenast av det fatal beställningshavare, som
vore generalmajorer, överstar eller läkare, tillhörde visst truppförband och
såsom regel tjänstgjorde vid detsamma. För statsverket vore det givetvis
fördelaktigast, om beställningskavarna vore boende å respektive truppförbands
förläggningsorter. Då det emellertid för reservstatens rekrytering befunnits
nödvändigt att i de enskilda beställningshavarnas intresse medgiva
dem att fritt välja bostadsort, syntes den, som tillföljd av att lian bodde å
annan plats än å truppförbandets förläggningsort, under tjänstgöring därstädes
finge någon större ökning i sina levnadskostnader än den, som bodde
på förläggningsorten, icke äga något rimligt anspråk på att därför få någon
särskild ersättning. Härtill kornme, att statens utgifter för en viss tjänstgöring
icke borde göras beroende av vilken plats den enskilde beställningshavaren
av personliga skäl eller för egna intressen valde till bostadsort.
Endast så tillvida syntes någon särskild gottgörelse i förevarande avseende
böra utgå, att, såsom redan vore medgivet, vid inställelse till, respektive
återfärd från tjänstgöring rese- och traktamentsersättning från, respektive till
hemvistet i kyrkobokföringsorten finge åtnjutas.
Under åberopande av vad sålunda anförts ävensom av vissa med lönenämndens
förslag förenade avlöningstekniska olägenheter hemställde arméförvaltningen,
att all reservstatspersonal, oberoende av om den tjänstgjorde
å egen bostadsort eller utom densamma, skulle vid löneregleringen bibehållas
vid°en förmån, motsvarande den nu utgående dagavlöningen. Då sådan förmån
icke längre förekomme för personal på aktiv stat, borde densamma i
vederbörlig författning erhålla den ändrade benämningen »dagarvode». I
fråga om förmånens belopp saknade arméförvaltningen i_ frågans nuvarande
läge anledning att ifrågasätta någon ändring i de beräkningar, lönenämnden
följt, då nämnden alternativt yttrat sig om dagavlöningens storlek, därest
den komme att bibehållas.
Kung!,. Majits proposition nr 127. 21
Marinförvaltningen har beträffande frågan om reser vstatspersonalens förmåner
vid tjänstgöring anfört.
Enligt lönenämndens förslag skulle den, som hade att fullgöra sin tjänstgöring
å egen bostadsort, under tjänstgöringen icke komma i åtnjutande av
okad ersättning. Då fullgörandet av tjänstgöringsskyldigheten alltså icke i
och för sig bleve förenat med ekonomiskt vederlag i någon form, skulle
denna plikt lätt kunna komma att te sig motbjudande, vilket ju alls icke
vore önskvärt. Marinförvaltningen anslöte sig därför till alternativet att
bibehålla avlöningsformen dagavlöning med de av nämnden angivna beloppen.
En annan sak vore, att beställningskavarens särskilda utgifter, när han fullgjorde
tjänstgöring utom hemvistet i kyrkobokföringsorten, rättvisligen borde
ersättas honom. Marinförvaltningen hade intet att erinra mot lönenämndens
förslag i denna del, enligt vilket beställningshavaren komme att i innehavande
grad tillerkännas tjänstgöringstraktamente enligt de föreskrifter, som gällde
personal å aktiv stat, men ansåge på grund av vad som anförts, att detta
traktamente borde utgå utöver dagavlöningen.
Statskontoret har biträtt arméförvaltningens uppfattning i förevarande
fråga.
Lönenämnden har anfört, att den föreslagna provisoriska löne- och pensionsregleringen
syntes böra träda i kraft vid ingången av nästa budgetår,
efter det beslut i ämnet av riksdagen fattats, och syntes böra gälla tillsvidare.
Pensionsförliöjningen syntes enligt lönenämndens mening icke böra utgå
till annan personal än den, som före avgången från reservstaten kommit i
åtnjutande av den föreslagna förhöjda reservstatsavlöningen. I likhet med
vad som gällde i fråga om den år 1919 beslutade pensionsförbättringen för
personal a aktiv stat syntes emellertid de pensionsbelopp, som kunde bliva
beslutade, böra till de beställningshavare, vilka en gång kommit i åtnjutande
därav, utgå oförändrade, så länge de vore berättigade att uppbära reservstatspension.
Arméförvaltningen har i detta avseende anfört följande.
Enligt lönenämndens förslag skulle personal, som före den 1 juli 1925
tillträtt reservstatspension, fortfarande uppbära sådan pension med belopp,
som utginge enligt nu gällande bestämmelser. De före nämnda dag pensionerade
beställningshavarna komme alltså enligt förslaget att intaga samma
ställning som andra militära eller civila befattningshavare, vilka efter uppnådd
pensionsålder nödgats taga avsked kort före genomförandet av en pensionsreglering,
vilken för senare avgående befattningshavare medfört förmånligare
pensionsvillkor. Dylika pensionsregleringar hade nämligen hittills
i allmänhet icke ansetts kunna föranleda motsvarande förbättringar i pensionsförmånerna
för äldre pensionärer. Ehuru förslaget alltså i denna del
anslöte sig till de. principer, som i liknande fall plägat tillämpas, ansåge
armeförvaltningen sig böra framhålla, att, da beställningshavare å reservstat,
i olikhet mot den aktiva personalen, icke kommit i åtnjutande av någon löneoch
pensionsförbättring, sedan beloppen av dem tillkommande löner och
pensioner bestämdes år 1914, de på grund av sedan dess inträdd stegring i
de allmänna levnadskostnaderna blivit försatta i ett synnerligen ogynnsamt
Marinförvattning
eu.
Statskontoret.
Giltighet och
omfattning.
Löne
nämnden.
ArméfÖr
valtningen.
Statskontoret.
Svenska
underofficer
förbundet.
1921 års
pensions
kommitté.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 127,
läge i avlönings- och pensionshänseende, varför billighet och rättvisa syntes
kräva, att åtgärder vidtoges i syfte att bereda jämväl äldre pensionärer någon
förbättring i pensionsvillkoren. Arméförvaltningen ville i detta sammanhang
erinra om, att frågan härom berörts redan uti ett av ämbetsverkets civila
departement till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande den 22 februari 1922 över 1921
års pensionskommittés förslag rörande tillfällig pensionsförsäkring för f. d.
beställningshavare vid armén och marinen. I nämnda utlåtande hade departementet
ifrågasatt, huruvida icke en hos kommittén gjord framställning om
pensionsförbättring jämväl för reservstatspersonalen bort vinna något beaktande,
varjämte departementet hemställt, att, då framdeles ett definitivt
förslag för pensionering av all personal vid armén komme att utarbetas, det
måtte tagas under övervägande, huruvida icke därvid även en jämkning kunde
göras beträffande de pensioner, som utginge enligt dåvarande bestämmelser,
ävensom beträffande de pensionsbelopp, som komme att beslutas i anledning
av det då föreliggande förslaget.
Sedan nämnda utlåtande avgivits, hade emellertid riksdagen i skrivelse
den 30 maj 1924, nr 217, anhållit, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande,
huruvida, utöver redan vidtagna åtgärder, en ytterligare förbättring
av pensioner av äldre typ kunde genomföras samt därefter snarast möjligt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.
Därefter hade Kungl. Maj:t uppdragit åt 1921 års pensionskommitté
att verkställa utredning och avgiva förslag i det uti nyssberörda riksdagsskrivelse
angivna hänseende.
Då alltså frågan härom i allt fall syntes komma att upptagas till prövning,
hade arméförvaltningen, som anslöte sig till de av civila departementet
i åberopade utlåtandet anförda synpunkter, icke ansett sig i detta sammanhang
böra göra annat uttalande i ämnet än att i sinom tid måtte beaktas,
att de pensionstagare, som avgått från reservstat med de nuvarande pensionerna,
erhölle skälig förhöjning i desamma.
Statskontoret har anfört, att det icke kunde förnekas, att reservstatspersonalen
med ett visst fog kunnat göra anspråk på förbättring i löner och
pensioner samtidigt som sådan kommit den aktiva personalen till del, och
syntes därför särskilda skäl tala för att, om en pensionsreglering nu genomfördes,
en förbättring i pensionsförmånerna komme till stånd även för redan
avgången personal.
Svenska underofficersförbundet har framfört liknande synpunkter och
hemställt, att pensionsförbättringen måtte komma även de före löneregleringen
avgångna pensionärerna till del.
Beträffande omfattningen av pensionsregleringen har pensionskommittén
anfört följande.
Lönenämnden hade i sitt förslag ej funnit sig böra föreslå, att den pensionsförliöjning,
som förslaget innebure, skulle utgå till annan personal än
den, som före avgången från reservstaten kommit i åtnjutande av den föreslagna
förhöjda reservstatsavlöningen. Arméförvaltningen framhölle däremot
i sitt yttrande över lönenänmdens förslag, att billighet och rättvisa syntes
kräva, att åtgärder vidtoges i syfte att bereda jämväl äldre pensionärer någon
förbättring i pensionsvillkoren. Pensionskommittén finge i anledning härav
erinra, att kommittén, såsom i det föregående omnämnts, föreslagit, att alla
Kungl. Afaj:ts proposition nr !''J7. 23
pensionerade f. d. befattningshavare, vilkas pensioner ej vore avpassade enligt
nyreglerade pensionsunderlag, skulle beredas förbättrade pensioner genom
vissa förhöjningar, beräknade på sätt kommittén anfört. Därest nämnda
förslag samt vad kommittén föreslagit i fråga om Inne- och pensionsreglering
för reservstaterna skulle komma att godkännas av Kungl. Maj:t och
riksdagen, erhölle jämväl de pensionärer, vilka avgått från reservstat, innan
löne- och pensionsregleringen trätt i kraft, en pensionsförhöjning till sådant
belopp, att sammanlagda pensionsförmånerna, dyrtidstillägg ej inräknat,
skulle komma att utgöra:
för generalsperson ......................................................................... (5,384 kronor
; överste i lägre lönegrad och fältläkare..............:.................. 5,124 »
» major, regementsläkare och kommendörkapten av 2. graden 4,020 »
» kompaniofficer i högsta löneklassen ...................................... 2,508 »
» » mellersta » ....................................... 2,004 »
* » » lägsta » ...................................... 1,404
> underofficer i högre löneklassen .......................................... 1,344
» » lägre * ............................................ l’080 »
Oaktat detta förslag i och för sig innebure en avsevärd höjning av reservstatspensionerna,
komme dess genomförande emellertid icke att återställa
den ursprungligen avsedda relationen mellan reservstaternas och den aktiva
personalens pensioner. Löne- och pensionsförmånerna för reservstaternas
personal vore ursprungligen, såsom ock av lönenämnden erinrats, vid reservstaternas
organiserande avsedda att stå i ett efter vissa grunder beräknat
förhållande till motsvarande förmåner för personalen på aktiv stat. Under
det att de förra allt hittills förblivit oförändrade, vore de senare genom de
löne- och pensionsregleringar, som successivt genomförts, numera icke oväsentligt
högre än vid reservstaternas tillkomst. Härigenom hade proportionen
mellan ifrågavarande personalgruppers såväl löner som pensioner helt
och hållet förryckts.
Detta innebure enligt kommitténs mening gentemot reservstatspensionärerna
en tydlig orättvisa, särskilt framträdande beträffande dem, som avgått
från generals- eller regementsofficersbeställningar. Dessa komme nämligen,
om inga särskilda åtgärder vidtoges, att även enligt kommitténs nämnda
förslag befinna sig i ett sämre läge, än om de i stället för att hava övergått
till reservstat kvarstått i närmast lägre beställning på aktiv stat och i denna
pensionerats, ett förhållande, som direkt strede mot den tanke, som ursprungligen
läge till grund för bestämmandet av reservstatspersonalens pensionsvillkor.
Kommittén både därför funnit, att den reduktion i pensionsbeloppet, som
eu beställningskavare på reservstat alltså skulle få vidkännas gentemot den
beställningshavare, som kvarstått i lägre beställning på aktiv stat, innebure
ett uppenbart frångående av de principer, vilka läge till grund för reservstaternas
organisation, och vilka kunde förmodas hava varit av väsentligt
inflytande på vederbörandes beslut att på sin tid övergå till reservstaten.
Starka billighetsskäl talade därför enligt kommitténs mening för att även
nuvarande pensionärer på reservstat borde komma i åtnjutande av de pensionsbelopp,
som kommittén föreslagit för den beställningshavare, som avginge
efter löne- och pensionsregleringens genomförande. I ett ganska analogt
fall hade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medgivit, att en pensionsreglering
jämväl finge komma vid regleringens ikraftträdande redan pensionerad
personal till del. 1922 års riksdag hade nämligen medgivit pensionsförbättring
enligt vissa grunder åt f. d. beställningshavare vid armén eller
marinen, vilken till följd därav, att han erhållit fullmakt efter den G maj
1910 och den s. k. respittiden för honom bortfallit, gått miste om eller lidit
Reservant inom
kommittén.
Departe
mentschefen.
Grunderna
för dyrtidstillägg.
24 Kungl. Majxts proposition nr 127.
minskning i den viss personal vid armén ocli marinen tillkommande pensionsförbättring
och därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd
pensionsförmån än den, som skulle tillkommit honom, om lian kvarstått i
den beställning, han närmast därförut innehaft.
I anslutning till det sålunda anförda har kommittén förordat, att i detta
fall den föreslagna pensionsregleringen från den dag densamma träder i
kraft måtte tillgodokomma jämväl sådan f. d. beställningshavare vid arméns
reservstater och marinens reservstat, vilken före nämnda dag avgått från
beställningen med rätt till pension.
En ledamot i pensionskommittén har uttalat skiljaktig mening i så måtto,
att han ansett, att de f. d. beställningshavare å reservstat, vilka avgatt före
ikraftträdandet av förevarande pensionsreglering, icke borde erhålla bättre
ställning än kommittén i sitt förut omförmälda förslag till förbättrade pensioner
för f. d. befattningshavare ifrågasatt för äldre pensionärer i liknande
läge.
Såsom framgår av förestående redogörelse har frågan om löne- och pensionsreglering
för reservstatspersonalen varit aktuell alltsedan den aktiva
personalen genom beslut vid 1918 och 1919 års riksdagar erhöll förbättring
av löner och pensioner. Att åtgärder för reglerande av reservstatspersonalens
förmåner icke vidtogos i anslutning till nämnda beslut och icke
heller senare, då den aktiva personalen genom beslut vid 1921 års riksdag
erhöll en mera definitiv lönereglering, berodde såsom förut närmare omförmälts
därpå, att man icke ville föregripa vad som i förevarande avseende
kunde bliva betingat av en omorganisation av reservstaterna i samband med
revisionen av försvarsväsendet. Redan genom framläggandet av försvarsrevisionens
förslag, vilket icke innefattade några huvudsakliga förändringar
beträffande reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet, kom emellertid
frågan i ett annat läge, och det har därefter knappast rått delade meningar
om, att en reglering av sagda personals löne- och pensionsförmåner i syfte
att återställa den ursprungliga relationen mellan dessa förmåner och dem,
som åtnjötos av den aktiva personalen, snarast borde komma till stånd.
I anslutning till berörda ståndpunkt, vilken senast understrukits av särskilda
utskottet för försvarsfrågans behandling vid 1924 års riksdag, får jag
nu, sedan utredning i ärendet verkställts, underställa Kungl. Maj:t ett förslag
i ämnet, avsett att föreläggas innevarande års riksdag. Med hänsyn
till att man vid bestämmande av löne- och pensionsbelopp för reservstatspersonalen
har att utgå från de för personal å aktiv stat fastställda förmånerna,
av vilka lönerna ännu icke erhållit fullt definitiv karaktär samt pensionerna
äro avsedda att inom kort definitivt omregleras, har det föreliggande
förslaget måst avse allenast eu provisorisk förhöjning av reservstatspersonalens
förmåner.
Innan jag närmare ingår på frågan om avvägandet av löne- och pensionsbeloppen,
torde jag få beröra det i visst samband därmed stående lönetekniska
spörsmålet om grunderna för beräknande av dyrtidstillägg å dessa belopp.
Lönenämnden har vid lönernas tillmätande förutsatt, att dyrtidstillägg
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
å dem skulle beräknas enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk
gällande grunder, men har vid pensionernas bestämmande förutsatt tillämpning
av grunderna för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare med oreglerade
pensioner.
I likhet med arméförvaltningen och pensionskommittén och på de av dem
anförda skäl finner jag, att även å pensionsbeloppen dyrtidstillägg bör utgå
efter reducerade grunder och hänsyn därtill tagas vid beloppens avvägande.
Förslag till härav påkallade ändringar i vederbörliga dyrtidstilläggsbestämmelser
torde i annat sammanhang få framläggas.
Såsom förut omförmälts erhöll lönenämnden, i anslutning till vad tidigare
i frågan förekommit, uppdrag att inkomma med förslag till sådan provisorisk
löne- och pensionsreglering för arméns och marinens reservstatspersonal,
att därigenom den ursprungliga relationen mellan den aktiva personalens
samt reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner ungefärligen återställdes.
Vid fullgörandet av sitt uppdrag har lönenämnden beträffande lönerna
för kompaniofficerare och underofficerare utgått från eu jämförelse mellan,
å ena sidan, den alltsedan år 1914 oförändrade lönen för kompaniofficer i högsta
löneklassen å reservstat, respektive för underofficer i högre löneklassen å
reservstat samt, å andra sidan, den sammanlagda avlöning, som år 1914 tillkom
kapten av första klassen, respektive fanjunkare, å aktiv stat med tjänstgöring
å annan ort än Stockholm eller Göteborg; och har därvid befunnits,
att lönerna för nämnda reservstatsbeställningar utgjorde omkring 40 procent
av löneförmånerna i motsvarande beställningar å aktiv stat. Under åberopande
härav har lönenämnden ansett, att de provisoriskt förhöjda reservstatslönerna
för nyssnämnda beställningar borde sättas till omkring 40 procent
av kaptens, respektive fanjunkares å aktiv stat slutlöner å billigaste ort
enligt 1921 års avlöningsreglemente. Med utgångspunkt härifrån hava lönerna
för kompaniofficerare och underofficerare i lägre löneklass bestämts
efter den proportion, som år 1914 rådde mellan de olika löneklasserna inom
dessa grader.
Beträffande de högre reservstatsbeställningarna har emellertid lönenämnden
icke kunnat använda enahanda förfaringssätt. På samma sätt som ägde
rum vid bestämmandet av de nuvarande lönerna för dessa beställningar har
nämligen hänsyn måst tagas därtill, att reservstatslönen borde vara minst
lika hög som den pension, vederbörande beställningshavare vid sin övergång
från aktiv stat redan kunde hava intjänat eller vartill han inom kort skulle
bliva berättigad, d. v. s. pensionen inom närmast lägre grad. På grund
härav hava de av lönenämnden för de högre beställningarna föreslagna lönerna
kommit att ligga något högre än om allenast de vid lönebestämningen
för kompaniofficerare och underofficerare följda grunderna tillämpats.
De av lönenämnden föreslagna lönebeloppen, vilka i de avgivna yttrandena
lämnats utan annan erinran än att pensionskommittén ifrågasatt obetydliga
Löner.
Pensioner.
Avlöning
under tjänstgöring.
Omfattning
och giltighet.
26 Kungl.. Maj:ts proposition nr 127.
jämkningar nedåt i de högre beställningshavarnas löner, har jag funnit
godtagbara för den nu ifrågavarande, allenast provisoriska löneregleringen.
Emot lönenämndens förslag om förhöjning av avlöningstilläggens belopp
från 300 kronor och 150 kronor till respektive 360 och 180 kronor har jag
intet att erinra.
Beträffande pensionerna innebär lönenämndens förslag, att dessa, med
inräknande av dyrtidstillägg, skulle uppgå till ungefärligen samma belopp
som lönen i samma beställning jämte dyrtidstillägg men efter avdrag för
löntagarens utgifter för egen pensionering. Pensionskommittén har för sin
del ifrågasatt, att lön och pension skulle utgå med samma belopp och med
enahanda dyrtidstilläggsberäkning samt att pensionsavgifterna skulle avskaffas.
Arméförvaltningen, som velat bibehålla en reell skillnad mellan
löner och pensioner, har — under förutsättning, att dyrtidstillägg i båda
fallen skulle utgå enligt reducerade grunder — föreslagit, att pensionerna
måtte bestämmas till omkring 90 procent utav lönerna.
För min del har jag ej kunnat finna det lämpligt att i sammanhang med
nu ifrågavarande provisoriska förhöjning av löne- och pensionsbeloppen
frångå den vid inrättandet av reservstaterna fastslagna principen, att löntagaren
på grund av sin tjänstgöringsskyldighet bör åtnjuta större förmåner
än pensionären.
Med hänsyn härtill har jag i denna del ansett mig böra förorda arméförvaltningens
förslag, som synts mig lämpligt avvägt.
I fråga om avlöning under tjänstgöring har lönenämnden föreslagit, att
den nuvarande formen för dylik avlöning, »dagavlöning», som utgår under
all tjänstgöring, skulle bortfalla och särskilda förmåner under tjänstgöring
utgå allenast i enlighet med de för personal å aktiv stat gällande bestämmelser
för tjänstgöring utom bostadsorten. Emot detta förslag hava de
myndigheter, som berört frågan, inlagt bestämd gensaga.
Även jag finner övervägande skäl tala för ett bibehållande av den nuvarande
formen för dylik avlöning. Av skäl, som arméförvaltningen anfört,
torde ifrågavarande förmån böra benämnas »dagarvode». Dessa dagarvodens
grundbelopp torde, såsom även lönenämnden under förutsättning av förmånens
bibehållande alternativt föreslagit, med hänsyn till införandet av de
reducerade grunderna för dyrtidstilläggs beräknande å reservstatspersonalens
löneförmåner böra förhöjas med omkring 16 procent.
På sätt lönenämnden föreslagit torde förevarande löne- och pensionsreglering
böra träda i tillämpning från och med den 1 juli 1925.
Beträffande omfattningen av regleringen har lönenämnden ansett, att den
beträffande pensionerna endast borde gälla för de beställningshavare, som
varit i åtnjutande av den nu föreslagna provisoriska löneförhöjningen. Arméförvaltningen
har däremot framhållit, att rättvisa och billighet krävde, att
även de äldre pensionärerna å reservstat erhölle någon förbättring av pensionerna.
Statskontoret har uttalat sig i samma riktning. Pensionskommittén
har kraftigt understrukit denna synpunkt och för sin del föreslagit, att
hnmjl. Maj:ts proposition nr 121. 27
pension sregleringen måtte utan inskränkning få gälla även de äldre pensionärerna.
Såsom pensionskommittén framhållit torde särskilda skäl i detta fall tala
för att jämväl de äldre pensionärerna erhålla den föreslagna pensionsförhojmngen.
Jag har därför ansett mig böra i detta avseende förorda vad
kommittén föreslagit.
De av mig sålunda föreslagna grunderna för förhöjning av reservstatspersonalens
löne- och pensionsförmåner torde nu icke böra förlänas giltighet
under längre tid än till nästa budgetårs utgång. I likhet med vad som gäller
beträffande pensionsförbättring för personal på aktiv stat, bör emellertid
leservstatspersonal, som i enlighet med förevarande förslag kommer i åtnjutande
av förhöjd pension, vara tillförsäkrad sådan förhöjning under sin
återstående livstid.
Yad lönenämnden föreslagit beträffande tiden för till- och frånträdande
av lön och pension samt sättet för utbetalande av sagda förmåner föranleder
icke någon erinran från min sida.
Beträffande kostnaderna för genomrörande av ifrågavarande löne- och
pensionsreglering samt respektive anslags beräknande för budgetåret 1925—
1926 får jag anföra följande.
Den av arméförvaltningen framlagda beräkningen av ordinarie förslagsanslaget
till arméns reservstater för budgetåret 1924 -1925 slutade å 584,000
kronor. Med hänsyn till de vid uppgörande av budgeten för sistnämnda år
befintliga vakanserna samt under förutsättning att uppkommande ytterligare
vakanser i och för övergången till den då tilltänkta försvarsorganisationen
icke skulle tillsättas, nedsattes i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag
förenämnda belopp till 500,000 kronor. Emellertid blevo, sedan försvarsfrågan
fallit vid nämnda riksdag, åtskilliga vakanser å reservstaterna tillsatta.
För budgetåret 1925—1926 har arméförvaltningen, med bortseende från nu
förevarande löne- och pensionsreglering, beräknat det erforderliga medelsbeliovet
till 611,500 kronor.
Ordinarie förslagsanslaget till marinens reservstat beräknades av marinförvaltningen
för budgetperioden 1924—1925 till samma belopp, som upptagits
i budgeten 1923—1924 eller 39,111 kronor. Enligt samma grunder,
som på sätt nyss nämnts tillämpades beträffande anslaget till arméns reservstater,
nedsattes i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag nämnda belopp
till 38,000 kronor. I marinförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret
1925—1926 har anslaget till marinens reservstat oförändrat upptagits
med sistnämnda belopp 38,000 kronor.
I afbidan på det nu framlagda förslaget till provisorisk löne- och pensionsreglering
för reservstatspersonalen hava i årets statsverksproposition, såsom
tidigaie erinrats, ordinarie anslagen till arméns reservstater och marinens
reservstat beräknats till 760,000 kronor respektive 53,000 kronor.
Anslagsbehoven för budgetåret 1925-1926 vid genomförande av ifrågavarande
löne- och pensionsreglering, sådan den av mig förordats, framgå av
följande sammanställningar:
Kostnadsberäkning
och anslag.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Arméns reservstater
löner ......................................................................... |
............... kronor 474,258 |
— |
avlöningstillägg ........................................................ |
............... » 32,850 |
— |
dagarvoden ............................................................ |
............... » 22,336 |
— |
rese- och traktamentskostnader.............................. |
............... » 9,104 |
— |
pensioner ................................................................ |
............... » 212.639 |
— |
Summa kronor 751,187 |
— |
|
Marinens reservstat |
||
löner ......................................................................... |
................. kronor 43,763 |
— |
avlöningstillägg ...................................................... |
................. » 4,320 |
— |
dagarvoden............................................................... |
................. » 2,245 |
— |
rese- och traktamentskostnader ........................... |
................. » 800 |
— |
pensioner................................................................... |
................. » 2,500 |
— |
Summa kronor 53,628 |
— |
Härvid bör anmärkas, att förestående anslagsberäkningar äro uppgjorda
under förutsättning, att nu befintliga samt under det löpande budgetåret
och budgetåret 1925—1926 ytterligare uppkommande vakanser med hänsyn
till övergången till den nya försvarsorganisation, varom jag senare torde få
förelägga Kungl. Maj:t förslag, icke bliva tillsatta. Till jämförelse torde
böra nämnas, att under samma förutsättning verkställda beräkningar över
de anslagsbehov, som skulle föreligga för budgetåret 1925—1926, därest nu
gällande löne- och pensionsbestämmelser fortfarande skulle under budgetåret
tillämpas, visa att dessa skulle uppgå till 531,950 kronor för armén och
38,347 kronor för marinen.
Ett genomförande av det framlagda förslaget till löne- och pensionsreglering
skulle sålunda medföra avsevärd utgiftsökning under ifrågavarande anslagsposter,
respektive 219,237 kronor och 15,281 kronor, eller tillsammans
234,518 kronor. Härvid är emellertid att märka, att en viss del av denna
ökning betingas av övergången till reducerade dyrtidstillägg, varför en däremot
svarande minskning kommer att äga rum i belastningen av anslaget
till dyrtidstillägg. På grund härav skulle den verkliga kostnadsökningen
enligt verkställd beräkning utgöra sammanlagt omkring 200,000 kronor.
Medelsbehovet för budgetåret 1925—1926 kommer alltså att utgöra, i avrundat
tal, under anslaget till arméns reservstater 750,000 kronor och under
anslaget till marinens reservstat 54,000 kronor.
Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels godkänna bifogade förslag till stater för officerare och
underofficerare å reservstat vid armén, fältläkarkårens reservstat
samt marinens reservstat (se Bil. 1—3), att gälla för budgetåret
1925—1926,
dels medgiva, att personal, som med rätt till pension avgått
eller före den 1 juli 1926 avgår från reservstat, må under sin
29
Kunrjl. Maj:ts proposition nr 127.
återstående livstid uppbära pension av statsmedel med nedan
angivna belopp:
generalmajor.............................................................. 6,650 kronor
överste i högre löneklassen .................................... 5,700 »
» » lägre » , fältläkare ................. 5,300 »
kommendörkapten av 1. graden.............................. 4,900 »
major, kommendörkapten av 2. graden, regemonts
läkare.
.................................................................... 4,300
kompaniofficer i högsta löneklassen, bataljons
läkare.
................................................................... 2,500 »
kompaniofficer i mellersta löneklassen................. 2,000 »
» » lägsta » .................. 1,450 »
underofficer i högre löneklassen ......................... 1,400 »
‘ » lägre » ........................... 1,100 »
dels öka ordinarie förslagsanslaget till arméns reservstater,
nu ..................................................................... kronor 500,000: —
med ............................................................. 250,000: —
till................................................................... kronor 750,000: —
dels ock öka ordinarie förslagsanslaget till marinens reservstat,
nu.................................. |
.................................. kronor 38,000: — |
med.............................. |
.................................. » 16,000: — |
till............................... |
................................. kronor 54,000: — |
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngvar Månsson.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
Stat
Bil. 1.
för officerare och underofficerare å reservstat vid armen
för budgetåret 1925—1926.
Antal. |
Enhetskostnad. Lön. Kronor. |
Summa kronor. |
\ ‘ f |
||
Officerare: |
|||||
Generalspersoner..........................................1........... |
2 |
7,440 |
— |
14.880 |
— |
Överstar i högre löneklassen.................................. |
2 |
6,360 |
— |
12,720 |
-: |
Överstar i lägre löneklassen .................................... |
5 |
5,940 |
— |
29,700 |
— |
Majorer .................................................................. |
29 |
4,800 |
— |
139,200 |
— |
Kompaniofficerare i högsta löneklasseu ..................... |
24 |
2,820 |
— |
67,680 |
— |
Kompaniofficerare i mellersta löneklassen .................. |
42 |
2,220 |
— |
93,240 |
— |
Kompaniofficerare i lägsta löneklassen ..................... |
48 |
1,620 |
— |
77,760 |
— |
Underofficerare: |
|||||
Underofficerare i högre löneklassen ......................... |
55 |
1,560 |
— |
85,800 |
— |
Underofficerare i lägre löneklassen ........................... |
65 |
1,260 |
— |
81,900 |
— |
Säger för löner |
— |
— |
— |
602,880 |
— |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Därest förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. Maj:t vidtaga jämkning i antalet
löntagare inom de olika löneklasserna, dock att statens lönesumma för varje
grad härigenom icke må överskridas.
Ärliga avlöningstillägg utgå till kompaniofficer i mellersta löneklassen efter
uppnådd 43 års ålder med 360 kronor, till kompaniofficer i lägsta löneklassen
efter uppnådd 37 års ålder med 360 kronor och efter uppnådd 43 års ålder med
ytterligare 360 kronor samt till underofficer- i lägre löneklassen efter uppnådd
42 års ålder med 180 kronor.
Dagarvode till inkallad personal utgår med följande belopp för tjänstgöringsdag:
till generalsperson........................................... 8 kronor 20 öre,
» överste.................................................... 7 » ,
» major ..................................................... 5 » 80 öre,
» kapten, (ryttmästare) ................................. 4 » 70 » ,
» löjtnant ................................................... 3 » 50 » ,
» fanjunkare (styckjunkare) ........................... 2 » 90 » ,
n sergeant ............................. 2 » 40 » .
Kung!. Maj:ts preposition nr 127.
31
Fältläkare .........
Regementsläkare
Bataljonsläkare....
Anm. Dagarvode under t,
80 öre samt till
Stat
för filUliikarkårens reservstat
Bil. 2.
för budgetåret 1925—1926.
1 Antal. |
Enhetskostnad. Lön. Kronor. |
Summa kronor. |
||
i ........................! 2 |
5,940 |
11,880 |
||
........................: 12 |
4,800 |
57,000 |
— |
|
........................ 6 |
2,820 |
10,920 |
— |
|
Säger för löner ! — |
_ |
-| |
86,400 |
— |
jänstgöring utgår till fältläkare och regementsläkare med 5 kronor
bataljonsläkare med 4 kronor 70 öre för tjänstgöringsdag.
32
Kungl. Maj:Is proposition nr 127.
Stat
för marinens reservstat
Bil. 3.
Antal. |
Enhetskostnad. Lön. Kronor. |
Summa kronor. |
||
5,460 |
i |
5.460 |
||
i |
4,800 |
— |
4,800 |
— |
4 |
2,820 |
11,280 |
— |
|
2 |
1,620 |
3,240 |
— |
|
2 |
1,560 |
3,120 |
— |
|
1 |
1,260 |
1,260 |
||
1 |
4,800 |
4,800 |
_ |
|
2 |
2.820 |
— |
5,640 |
— |
1 |
2,220 |
— |
2,220 |
|
2 |
1,620 |
— |
3,240 |
— |
3 |
1,560 |
— |
4,680 |
— |
3 |
1,260 |
— |
3,780 |
~ |
| |
1- |
| 53,520 |
- |
a. Flottan.
Kommendörkapten av 1. graden. ..........................
Kommendörkapten av 2. graden...........................
Kompaniofficerare i liögsta löneklassen ............
Kompaniofficerare i lägsta löneklassen ...............-
Underofficerare i högre löneklassen...............
Underofficer i lägre löneklassen............................
b. Kustartilleriet.
Major ...........................................................V"
Kompaniofficerare i högsta löneklassen (kaptenei) .
Kompaniofficer i mellersta löneklassen (kapten)
Kompaniofficerare i lägsta löneklassen (löjtnanter)
Underofficerare i högre löneklassen .....................
Underofficerare i lägre löneklassen .. ...................
Säger för löner
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Därest förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. M^h vidtaga jämkning roantalet
officerare samt för underofficerare härigenom icke må överskridas.
360 kronor samt till underofficer i lägre löneklassen efter uppnådd 4. ålder
med 180 kronor.
Dagarvode till inkallad personal utgår med följande belopp ^r tjän^tgönngsdag ^
till kommendörkapten (major) ............................................... 4
» kapten.........................................
» löjtnant .....................................
» flaggunderofficer (underofficer av 1
» underofficer av 2. graden ...........
graden)
70
f>0
90
40
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr-, 192 5