Kungl. Maj:ts proposition Nr 125

1

Nr 125.

Kungl Majds proposition till riksdagen angående anordnandet av en
allmän jordbruksräkning under 1925; given Stockholms slott
den 13 mars 1925.

Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats-"0
letrer j0rdbruksärenden för ^nna dag, föreslå riksdagen att

tt“‘s“:LSt:are “vli"ande “u rika<,,8en

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Mart Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars
iy%5.

Närvarande:

Statsministern Sandleb, statsråden Olssos-, Norms, S™sso„, Hassso»
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför Såsom

framgår av punkt 98 i nionde huvudtiteln av årets statsverksP
position, har fråga väckts dels angående omorganisation av jordbruksstatistiken
ochdeis om anordnandet av en allmän jordbruksräkning under
■ ■t Vid statsverkspropositionens avfattande förelåg emellertid ärendet
o 1 rackligt utrett skick. Då numera utredningen slutförts, får jag

anyo anmäla ärendet till Kungl. Maj:ts prövning.

°Ch .6tt “V åren .1913~1920 har riksdagen beviljat anslag till
Enligt T 6 ;,®rdbruksstatlstlska uppgifter genom lokalundersökningar,
•ir! id i faSt8taIlda pIanen hava undersökningarna från och med 1913
rli„en agt rum inom omkring en åttondel av riket och hava slutförts 1920
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 105 höft. (Nr 125)

2

Kungl. May.ts proposition Nr 125.

De bestämmelser, som reglera den svenska jordbruksstatistiken, innehållas
i reglementet den 13 december 1912 (nr 319) angående vissa åtgärder
för insamlande av uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik.

Enligt nämnda reglemente skola för jordbruksstatistiken grundläggande
upplysningar insamlas genom av hushållningssällskapen föranstaltade
lokalundersökningar, vid vilka särskilda lokalundersökare genom personligt
besök vid varje brukningsdel inhämta uppgifter angående ägoslagens
areal, åkerjordens användning, utsäde och skörd samt husdjurens antal
m. m. Under vart och ett av åren 1913—1920 undersöktes på detta sätt
Vs av varje hushållningssällskaps område. Sedan hela riket med år 1920
blivit fullständigt undersökt en gång, hava lokalundersökningarna tills

vidare inställts. .

Bidrag av statsmedel till bestridande av de med lokalundersokningarna

förenade kostnaderna har utgått till hushållningssällskapen för åren 1913
-1919 med intill hälften och för år 1920 med intill tre fjärdedelar av
den totala kostnaden samt därutöver, i den män anslagna medel därtill
lämnat tillgång, ytterligare understöd med visst begränsat belopp.

Vid sidan av nyssnämnda lokalundersökningar insamlas därjämte genom
hushållningssällskapens förmedling följande årliga uppgifter till jordbruksstatistiken.

l:o. Rapporter över årsväxtens ställning för var och en av manaderna
maj—september, avgivna av omkring 300, av hushållningssällskapen utsedda
ombud (häradsombud) i skilda delar av landet. Ombuden avgiva
var och en för sitt område siffermässiga omdömen om skördeutsikterna beträffande
de 15 viktigaste växtslagen enligt en värdeskala, där 5 ånger
mycket god skörd och 1 betecknar nära missväxt. I fråga om hostvete och
höstråg skola ombuden i rapporten för september månad därjämte angiva
storleken av skörden per hektar. För varje månad publicerar statistiska
centralbyrån ett sammandrag av skörderapporterna, vilket brukar utkomma
omkring 10 dagar efter månadens slut. I septemberrapporten brukar dessutom
meddelas en första beräkning av årets skörd, vilken for höstsäden
bygger på de nyssnämnda uppgifterna om skörden per hektar men for
övriga växtslag nödgas använda en mera summarisk metod; de enda uppgifter
man för dem har äro de allmänna skördeomdömena i skalan 1-5,
och dessa omdömen omräknas med ledning av erfarenheterna för en följd av ar
till skörd per hektar, som därefter användes för beräkning av totalskorden.

2-o Uppgifter om åkerjordens användning, avgivna sockenvis av omkring
2,500, likaledes av hushållningssällskapen utsedda ombud (sockenombud)
före utgången av juni månad de år, det anses erforderligt att
införskaffa dylika uppgifter. Ombuden skola därvid i summor for varje
socken angiva storleken av den för varje växtslag använda arealen varvid
statistiska centralbyrån, för underlättande av ombudens arbete, å de ti
dem utsända blanketterna i förväg antecknar motsvarande arealuppgitter
för närmast föregående år.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 125. ;{

3:o. Preliminära uppgifter om skörden por hektar, avgivna av de under
punkt l'':o om förmälda häradsombuden före 15 november.

4:o Definitiva uppgifter om skörden per hektar, avgivna av de under
punkt 2:o omformalda sockenombuden före utgången av februari månad.

Hushållningssällskapens ovannämnda härads- och sockenombud hava
ingen ersättning för sitt arbete, och hushållningssällskapen själva uppbära
intet särskilt statsbidrag för insamlingen av de årliga jordbruksstatistiska
uppgifterna.

Pa grundval av uppgifterna under punkterna 2:o och 3:o angående
arealen för varje växtslag och skörden per hektar utför statistiska centralbyrån
varje år eu preliminär beräkning av totalskörden, under det att
den definitiva skördeberäkningen grundar sig på uppgifterna enligt 2:o
och 4:o; resultaten av dessa beräkningar framlägger centralbyrån i sina
arliga berättelser »Årsväxten» samt »Jordbruk och boskapsskötsel».

Sedan fråga uppkommit om omläggning av jordbruksstatistiken och
denna fråga vant föremål för utredning av sakkunniga, framlade Kungl.
Maj:t den 5 mars 1920 proposition i ämnet, nr 159. Enligt detta förslag
skulle de förutvarande lokalundersökningarna upphöra och i stället de
tor jordbruksstatistiken grundläggande uppgifterna insamlas genom allmänna,
samtidigt för hela landet utförda räkningar, vilka borde återomma
varf tredje ar. Totalkostnaderna för en räkning beräknades
approximativt till 210,000 kronor, och syntes första räkningen böra äga
rum !923. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för ändamålet
a extra stat for ett vart av åren 1921 och 1922 anvisat reservationsanslag
av 70,000 kronor. För tiden därefter har på grund av det
statsfinansiella läget ytterligare anslag icke anvisats.

Såsom framgår av det vid berörda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet
förelåg icke då fullständig utredning i ämnet. Kungl.
Maj:t har den 30 juni 1920 anbefallt statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen
att vid fortsatt prövning och utredning av frågan angående
jordbruksstatistikens omorganisation beakta vad som anförts av departementschefen
vid avlåtandet av omförmälda proposition samt av riksdagen
i dess skrivelse 1920 nr 415.

I skrivelse den 8 december 1924 hava statistiska centralbyrån och låntbruksstyr
elsen inkommit med förslag till jordbruksstatistikens omorganisation,
vilket sammanfattas i följande huvudpunkter:

i»å1doStmtlliiknVer äS°faf-T areal uPPrättas vart tionde år och grundas
pa de till de allmänna fastighetstaxeringarna avgivna uppgifterna.

..f • nder ^PP?.1, av. vai''je 10-årsperiod anordnas två allmänna jordbruksraknmgai,
vid vilka individuella uppgifter införskaffas angående åkerjor dvVfka°Ia°dmnS

Sjmt antalet kreatur, varjämte vid förefallande behov
dylik rakning anordnas även för mellanliggande år.

4 Kanal. Maj:ts proposition Nr 125.

3 För åren mellan de allmänna jordbruksräkningama insamlas enligt
den representativa metoden uppgifter från omkring V* av alla brukningsdelar
för utrönande av förändringarna i åkerjordens användning samt

kr4.atSockenombudens uppgifter beträffande jordbruksstatistiken overfljttas
på hushållningssällskapens nya underavdelningar för socknarna, och
Mmdsombudens .Spsifter överflyttas pi samma sätt pä -ta— avdelningar
för härad, i den mån sadana avdelningar finnas miattade.

5. I årsväxt- och skörderapporten för september införskaffa uppgiftei
om skörden per hektar av höstsädeslialm samt bo fran odlad jord och naturlig
äng. Eu ny årsväxt- och skörderapport irnores för oktober mana ,
i vilken uppgifter införskaffas angående skörden per hektar av vårsäd och
rotfrukter samt angående den nya höstsädesbroddens utveck i g.

6 Häradsombudens preliminära uppgifter om skörden per hektar upphöra,
och Snombudens motsvarande definitiva nppetfter avg.vas före

den 15 januari. . .. . , ,

De totala kostnaderna vid en jordbruksräkning hava av ämbetsverken

beräknats till 127,300 kronor och de representativa undersökningar, som
för åren mellan de allmänna jordbruksräkningarna ifrågasatts for möjliggörande
av eu uppskattning av förändringarna i arealens användning
och kreaturens antal, till 13,000 kronor. Härjämte beraknas for statistisk be
arbetning av materialet från de allmänna fastighetstaxeringarna begransat

till de allenast för jordbruksstatistiken direkt erforderliga arealuppgifterna

och varannan fastighetstaxering - ett belopp av omkring 40,000 kronor.

Som i anslag för åren 1921 och 1922 finnas för anordnande av en
allmän jordbruksräkning reserverade medel å tillhopa 140,000 kronor, hava
ämbetsverken hemställt, att Kungl. Maj:t dels hos innevarande ars riksdag
måtte göra framställning om medgivande att darav använda erforderlig!
belopp för anordnande i överensstämmelse med ämbetsverkens
förslag av eu allmän jordbruksräkning under 1925 dels ock, därest draga
varande förslag vunne riksdagens bifall, anbefalla ämbetsverken att till
Kungl. Maj:t inkomma med detaljerad plan for ifrågavarande rakning oc i

för jordbruksstatistikens organisation i övrigt.

Till motivering för sitt förslag anför ämbetsverken bland annat följande.

Lokalundersökningarna hade för sitt utförande krävt eu omfattande
apparat Som förberedelse hade statistiska centralbyrån varje underslå
Ssår upprättat utdrag ur mantalslängderna för de socknar, som skulle
undersökas upptagande nominativa uppgifter angående iarje joi dbruks
,™tdess ägare eller brukare. Dessa utdrag vore avsedda att
tjäna undersökarna till ledning vid deras besök i orterna ^h underiattade
öäriärote för centralbyrån kontrollen over materialets fullstandi„net.

Kun<jl. Maj:ts proposition, Nr 125.

trullera uppgifterna, men enligt lokalundersökarnas nästan samstämmiga
erfarenhet syntes nyttan av detta förfaringssätt hava varit ganska ringa,
dä jordbrukarna i allmänhet icke förstått att på egen hand ifylla blanketten.
Detta arbete lind.'' därför så gott som alltid mast utföras av lokalundersökama
själva, som därvid haft att genom frågor- hos vederbörande
jordbrukare skaffa sig de erforderliga upplysningarna. De frågor, som
därvid mött den största svårigheten att få besvarade, hade varit angående
arealen av naturlig äng, skogs- och hagmark samt brukningsdelarnas
totalareal. Där kartor funnits tillgängliga, hade från dem uppgifter kunnat
hämtas åtminstone angående totalarealen, men detta hjälpmedel hade
långt ifrån alltid stått till buds, och jordbrukarnas egen kännedom särskilt
om skogsarealen vore i regel mycket ringa. Eu följd härav hade blivit, att
många lokalundersökare på grund av svårigheter att erhålla eu någorlunda
säker arealuppgift underlåtit att ifylla ifrågavarande delar av blanketten.
Det hade ii ven för undersökarna mött vissa svårigheter att erhålla
uppgifterna om skördens storlek, som därför likaledes i åtskilliga fall helt
och hållet saknades. Däremot syntes det i regel hava varit jämförelsevis
lätt att erhålla de begärda uppgifterna om kreaturens antal och om åkerarealens
storlek. Även beträffande sistnämnda areals fördelning efter
användningen lör olika växtslag hade det i allmänhet för undersökarna
vai it möjligt att erhålla tillfredsställande uppgifter, om också deras inhämtande
varit ganska tidsödande.

Skulle ett omdöme avgivas om det vid lokalundersökningarna insamlade
materialets tillförlitlighet, torde man kunna säga, att detsamma i
stol'' t sett vore fullt tillfredsställande och a,tf det väl kunde mäta sig med
motsvarande uppgifter i andra länder. Bäst vore otvivelaktigt de för en
beskrivning av jordbrukets beskaffenhet viktigaste uppgifterna om åkerarealens
storlek och dess användning för olika växtslag. Övriga arealuppgifter
lede otvivelaktigt av eu viss osäkerhet, vilket också torde få
sågas om skördeuppgifterna. Uppgifterna om kreatursantalet vore de, som
erbjöde de minsta svårigheterna att insamla, men trots detta vore i vissa
fall uppgifterna om smådjurens antal icke fullt tillfredsställande. Detta
stode i samband med den använda metoden och tidpunkten för deras insamlande.
Lokalundersökningarna började ofta i maj månad och påginge
ända till augusti eller september, stundom ännu längre. I den för
lokalundersökarna fastställda instruktionen föreskreves visserligen, att
uppgifterna om djurantalet skulle avse ställningen den 1 juni undersökningsåret,
men erfarenheten hade visat, att uppgifterna i stället stundom
angå ve djurantalet vid den tidpunkt, då vederbörande brukniugsde! besöktes,
och där besöket ägt ram under senare delen av sommaren eller
hösten, kunde ganska betydande förändringar hava inträffat i kreatursstammen
sedan den 1 juni. Detta gällde i synnerhet smådjur, framförallt
smågrisar. Denna olägenhet framträdde så mycket starkare, som kreatursbeståndet
närmast före och efter den 1 juni befunne sig i stark ökning.
Fördelaktigare hade varit, om man kunnat välja en något senare tidpunkt."

De i det föregående framhållna bristerna hos de vid lokalundersökningarna
insamlade primäruppgifterna vore dock icke större, än man, i betraktande
av de störa svårigheter, som alltid måste vara förbundna med
så omfattande jordbruksstatistiska undersökningar, kunnat förvänta.
Överhuvudtaget torde det knappast vara möjligt att på någon annan väg
erhålla fullständigare och mera tillförlitliga uppgifter.

Trots det nu anförda, lede emellertid den använda metoden för lokal -

ti Kundl. Maj:ts proposition Nr L25.

undersökningarnas genomförande och den svenska jordbruksstatistikens
organisation i allmänhet av vissa brister, som det syntes nödvändigt att
på något sätt få avhjälpta. Den omständigheten, att lokalundersökningarna
icke utförts på eu gång över hela landet utan under den gångna
undersökningsperioden varit fördelade på åtta år, hade visserligen otvivelaktigt
för hushållningssällskapen gjort det lättare att organisera undersökningarna
och att anskaffa lämpliga personer som lokalundersökare,_ vilket
givetvis varit till fördel för uppgifternas kvalitet. Men å andra sidan
hade denna uppdelning på flera år även visat sig medföra betydande
olägenheter. Med det använda förfaringssättet hade inga fullständiga
årssiffror erhållits för hela landet vare sig angående kreatursantalet eller
angående åkerjordens användning, en olägenhet, som framträtt särskilt
skarpt under de gångna krisåren med deras starka växlingar i båda dessa
avseenden. Och då det just under nämnda år för statsmakterna varit av
den största betydelse att äga en så vitt möjligt säker kännedom om jordbrukets
ståndpunkt och utveckling, hade upprepade husd j ursräkningar
och arealinventeringar måst företagas. Då lokalundersökningarna sålunda
visat sig icke kunna tillgodose det aktuella behovet av jordbruksstätistiska
uppgifter, hade ett dubbelarbete måst utföras, som givetvis
medfört ökade kostnader. Härtill komme, att, sedan för ett visst år genom
husdjursräkning och arealinventering de viktigaste uppgifterna till belysning
av jordbrukets produktion fullständigt erhållits för hela landet,
den betydligt senare utkommande ordinarie jordbruksstatistiska berättelsen
förlorat det mesta av sitt intresse.

De ur principiell synpunkt allvarligaste olägenheterna med lokalundersökningarna
mötte emellertid, då det gällde att använda det insamlade
material et för eu mera ingående beskrivning av jordbrukets ståndpunkt
eller för undersökning av jordbrukets drift. Ett material, som insamlats
under loppet av flera år, erbjöde icke någon lämplig grundval för en jämförelse
mellan jordbrukets ståndpunkt eller kreatursstammens storlek
inom olika delar av landet eller av ett och samma län. Såväl jordbrukets
regelbundet fortgående utveckling som tillfälligt inträffade rubbningar
kunde göra uppgifter, som insamlats under olika år, med varandra mindre
jämförbara, varigenom en jämförelse mellan olika trakter kunde bliva
fullkomligt missvisande. Så skulle en redogörelse för kreatursskötselns
omfattning inom två närgränsande härad giva en oriktig bild av förhållandena,
om det ena häradet undersökts ett ar med normal kreatursstam,
medan uppgifterna från det andra häradet insamlats ett år, då kreatursst
am i nen val- starkt minskad. Icke heller kunde de under loppet av åtta
år insamlade uppgifterna för ett län giva eu riktig bild av jordbrukets
ståndpunkt inom länets olika delar, då jordbruket under denna tidrymd
kunde hava undergått betydliga förändringar. Ett oeftergivligt villkor
för att ett jordbruksstatistiskt material skulle kunna utnyttjas ur geografisk
synpunkt vore därför, att det skulle vara insamlat vid en och samma

tidpunkt. . .

Av jordbruksstatistiken måste vidare fordras, att den möjliggjorde eu
analys av jordbrukets karaktär vid gårdar av olika storlek, men även eu
dylik undersökning ledde lätt till missvisande resultat, om den byggde på
material, som insamlats under olika år, da åkerjordens användning och
kreatursstammens storlek samt i ännu högre grad skördeutfallet kunde
hava varit helt olika. .

De nu senast påpekade olägenheterna både i hög grad gjort sig gällande

I

Kanal. Maj:ts proposition Nr \2:>.

umler den med ur 1920 avslutade undersökningsperioden och omöjliggjort
ett fullständigt utnyttjande av det med sä stora kostnader insamlade ma
terialet. Men olägenheterna kunde framträda även under mera normala
förhållanden och kunde icke undvikas, så binge de för jordbruksstatistiken
grundläggande uppgifterna insamlades efter den hittills tillämpade metoden.

Till de lull- ovan framhållna olägenheterna med lokalundersökningarna
komme ytterligare, att deras genomförande vore förenat med betydande
kostnader. Under 8-ärsperioden 1913—1920 uppginge kostnaderna för
uppgilternas insamling till 491,110 kronor, vartill staten bidragit med
240,000 kronor och det övriga bekostats av hushållningssällskapen.

Vad beträffade jordbruksstatistikens övriga grenar, hade helt naturligt
de årliga skördeboräkningarna måst lida av att man från lokalundersökningarna
icke kunnat erhålla fullständiga uppgifter för hela landet angående
åkerjordens användning. För åren 1917—1919 nödgades man därför
anordna allmänna arealinventeringar, men för de följande åren hade man,
bortsett från den åttondel av landet, som lokalundersöktes år 1920, helt
och hållet saknat direkta uppgifter. För att i någon mån fylla denna
svåra lucka och erhålla eu åtminstone ungefärlig kännedom om de förändringar.
som från 1919 till 1920 inträffat i åkerjordens användning,
hade statistiska centralbyrån under sommaren 1920 genom sockenombuden
införskaffat summariska uppgifter för varje socken angående ökningen
eller minskningen i den för varje särskilt växtslag använda arealen. För
att underlätta ombudens arbete hade därvid av centralbyrån i förväg å
blanketterna antecknats arealen för varje växtslag inom vederbörande
kommun. Liknande uppgifter hade införskaffats jämväl för åren 1922 och
1924 samt för år 1923 från de sockerbetsodlande länen.

En dylik undersökningsmetod vore emellertid ur flera synpunkter i hög
grad otillfredsställande och måste betecknas som en betänklig nödfallsutväg.
Sockenombuden hade icke möjlighet att exakt angiva storleken av
arealförändringarna från ett år till ett annat, då man inte kunde begära,
att ombuden utan någon som helst ersättning skulle vända sig till varje
särskild jordbrukare för att få reda på arealerna. De nödgades därför,
om de överhuvud taget vore villiga att lämna någon uppgift, göra en ungefärlig
uppskattning, eller rättare sagt gissning, och även om resultatet
av alla sockenombudens gissningar, då de sammanfattades för hela landet,
kunde giva en ungefärlig föreställning om den huvudsakliga riktningen
av de inträffade förändringarna, så måste dock en sådan löslig undersökningsmetod
bibringa uppgiftslämnarna den uppfattningen, att hela vår
skördestatistik vilade på en mycket osäker grundval, och stärkte därigenom
ytterligare det allmänt inrotade misstroendet mot allt vad statistik
hette. Det hade även visat sig förenat med icke obetydliga svårigheter
att från sockenombuden erhålla uppgifter av ifrågavarande slag.

Även för kännedomen om kreatursstammens storlek lämnade lokalundersökningarna
ett otillräckligt material, då man aldrig fick uppgift om
husdjurens antal i hela landet på en gång. Denna lucka fylldes under
krisåren genom särskilda husdjursräkningar, och för år 1920 hade statistiska
centralbyrån gjort en summarisk beräkning med utgångspunkt från
de procentiska förändringarna från 1919 till 1920 inom de under sistnämnda
år lokalundersökta delarna av landet. Men efter 1920 saknade man helt
och hållet uppgift om kreatursstammens storlek, vilket naturligtvis vore en
mycket allvarlig brist, som snarast möjligt måste avhjälpas.

8

Kutig/. Maj ds proposition Nr 125.

Efter att hava erinrat om, att ämbetsverken, med anledning av att den

1918 påbörjade perioden för lokalundersökningarna skulle vara avslutad
med år 1920, för utredning angående reformering av jordbruksstatistiken

1919 tillkallat sakkunniga, vilka föreslogo, att lokalundersökningarna skulle
upphöra och ersättas med allmänna jordbruksräkningar vartannat år, varvid
jordbrukarna skulle åläggas uppgiftsplikt, och att Kungl. Maj:t i
proposition nr 159 till 1920 års riksdag upptog detta förslag samt att riksdagen
genom bifall till jordbruksutskottets utlåtande över nyssnämnda
proposition uttalat betänkligheter mot den ifrågasatta uppgåftsplikten.
anföra ämbetsverken bland annat ytterligare följande.

Numera hade emellertid frågan om jordbruksstatistikens omorganisation
kommit i ett delvis nytt läge, I förordningen den 7 juli 1921 om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år
1922 vore föreskrivet, att varje ägare av jordbruksfastighet skulle till
taxeringsmyndigheten till ledning vid taxeringen lämna vissa uppgifter,
bland annat angående arealen av åker, tomt och trädgårdsmark, ängsmark,
odlingsmark, betesmark, produktiv skogsmark samt övrig areal.
Härigenom syntes en möjlighet öppnad att utan särskilda kostnader och
under betryggande former för materialets tillförlitlighet och fullständighet
erhålla just de uppgifter, om de olika ägoslagens areal, vilka alltid visat
sig vara de svåraste och som även 1920 väckt jordbruksutskottets betänkligheter
gent emot det då framlagda organisationsförslaget i vad det
gällde jordbrukarnas uppgiftsplikt.

Som det vore föreskrivet, att särskild deklaration skulle avlämnas för
varje brukningsdel, vore materialet i avseende på uppgifterna om ägoslagens
areal alldeles likartat med det vid lokalundersökningama insamlade,
dock med den skillnaden, att vid 1922 års fastighetstaxering specificerade
arealuppgifter lämnades endast för jordbruks- men icke för annan fastighet.
För de senare lämnades endast en summarisk uppgift om fastighetens
hela areal. Då ett stort antal lägenheter, som taxerats såsom annan
fastighet, likväl hade små arealer av trädgård och åker, vore materialet
alltså i någon mån ofullständigt. Det kunde emellertid ifrågasättas, om
icke vid följande fastighetstaxeringar specificerade arealuppgifter borde
lämnas jämväl för »annan fastighet», vilket torde kunna vara till nytta
icke endast ur statistisk synpunkt utan även för själva taxeringsarbetet.
För att utröna möjligheten av att bygga arealstatistiken på de nämnda
uppgifterna till fastighetstaxeringen både statistiska centralbyrån underkastat
materialet från 37 socknar i olika delar av landet eu ingående försöksbearbetning.
Den verkställda försöksbearbetningen hade i stort sett
ådagalagt de vid 1922 års allmänna fastighetstaxering avgivna uppgifternas
lämplighet som grundval för statistiken över de olika ägoslagens
areal. Del syntes därför lämpligt, att statistiken över ägoslagens areal
utbrötes från de ifrågasatta allmänna jordbruksräkningarna och för framtiden
byggdes på de till fastighetstaxeringarna avgivna uppgifterna. De
förhållanden, som denna gren av statistiken hade till uppgift att belysa,
nnderginge mycket små förändringar från år till år och torde därför endast
mera sällan behöva underkastas statistisk belysning. För statistiken
över ägoslagens areal torde det därför näppeligen krävas, att den verkställdes
oftare än vart tionde år, vadan alltså ur denna synpunkt det syntes
tillräckligt, att materialet endast från varannan fastighetstaxering

Ku it yl. Maj: fy, proposition AV 125. !)

underkastades statistisk bearbetning. Ämbetsverken både därför begränsat
.sifT till att, med hänsyn till statistikon över ägoslagens areal, föreslå en bear
betning av materialet från endast varannan dylik taxering. Under alla
förhållanden torde emellertid materialet från den närmast kommande
allmänna fastighetstaxeringen böra statistiskt bearbetas med hänsyn såväl
därtill, att de sista nu tillgängliga uppgifterna om ägoslagens" areal
snart vore föråldrade, som iiven därtill, att ifrågavarande fastighetstaxeun^e
antagas bliva den första efter eu ny skattelagstiftning och
därför torde kunna påräkna särskilt intresse ur skattestatistisk synpunkt,
slutligen torde beträffande den här ifrågasatta anordningen av statistiken
över ägoslagens areal förtjäna framhållas, att en avsevärd kostnadsbesparing
gjordes, enär det eljest så omfattande insamlings- och första
granskningsarbetet icke skulle komma att kräva några särskilda kostnader.

Genom den bär ifrågasatta åtgärden skulle icke endast eu säker grundval
skapas för arealstatistiken. Sedan ifrågavarande arealuppgifter utbrutits
från de allmänna jordbruksräkningarna, skulle därjämte frågan om
jordbruksstatistikens organisation i övrigt bliva avsevärt förenklad. Vid sidan
av statistiken över ägoslagens areal, som icke vore underkastad några
hastiga förändringar, måste den officiella jordbruksstatistiken för sina sköruebei
åkningar pa något sätt kunna följa de årliga förändringarna i den odlade
jordens användning. Det effektivaste förfaringssättet för erhållande av
de erforderliga uppgifterna om åkerjordens användning vore otvivelaktigt
att genom årliga arealinventeringar införskaffa uppgifter från varje brukningsdel
i hela landet, såsom det hos oss skedde de tre åren 1917—1919 och
som man i Danmark fortsatt med även alla de följande åren. Åtminstone
under nuvarande förhållanden torde emellertid en sådan anordning icke
kunna ifrågasättas. Det torde därför vara nödvändigt att utföra allmänna
arealinventeringar endast med vissa års mellanrum och för de mellanliggande
åren med billigare medel skaffa sig en ungefärlig kännedom om
de sedan den sista inventeringen inträffade förändringarna i åkerjordens
användning. Vid en dylik anordning skulle de allmänna inventeringarna
in den duobla uppgiften att bilda icke endast grundvalen för samma års
statistik över åkerjordens användning utan även utgångspunkten för motsvarande
mera summariska uppskattningar under de följande åren intill
nästa inventering. Härav följde till en början, att tiden mellan två inventeringar
icke finge bliva för lång, då redan på grund av jordbrukets
normala utveckling det icke vore möjligt att med en summarisk uppskattningsmetod
följa förändringarna i växtodlingen, om utgångspunkten läge
alltför långt tillbaka i tiden. Därtill komme emellertid ytterligare, att
arealinventeringarnas båda nyssnämnda uppgifter under vissa förhållankun
(Ig vuiu svara att med varandra förena. Om exempelvis under ett
åi på grund av abnorma väderleksförhållanden förändringarna i åkerjordens
användning varit särskilt stora, gjorde sig behovet starkt gällande
att genom en inventering vinna kännedom om årets arealer av varje växtslag.
Men som utgångspunkt för en uppskattning av samma arealer under
de följande åren lämpade sig materialet från ett år med abnorm arealanvandnmg
uppenbarligen icke. Med hänsyn till det ovan sagda syntes
det lämpligt, att regelbundna räkningar anordnades vart femte år, eller
närmare angivet de år, som slutade på 5 och 0. Anordnandet av räkningar
vart femte år uteslöte dock icke, att ett oavvisligt behov av en jordbruksräkning
kunde uppstå även under ett mellanliggande år, därest tilltal -

10 Kanal. Maj ds proposition Nr 125.

liga rubbningar i jordbrukets drift skulle förekomma av större omfattning,
än att de kunde på ett tillfredsställande sätt följas genom de i det följande
föreslagna representativa undersökningarna. De tillfälliga räkningarna
torde dock icke behöva hava samma omfattning som de ordinarie, utan
syntes lämpligen kunna i varje fall begränsas till den gren av jordbruket
eller den del av landet, som av förhållandena påkallades.

Den lämpligaste metoden att för de mellan arealinventeringarna
liggande åren erhålla kännedom om arealens användning vore den
representativa, varvid individuella uppgifter skulle införskaffas från
omkring 10 procent av samtliga brukningsdelar samt med ledning
härav en uppskattning göras för hela landet.. Det representativa urvalet
kunde därvid tänkas utfört på tvä olika sätt. Antingen så,
att uppgifter insamlades från 10 procent av brukningsdelarna i varje
kommun, varvid det vore av stor vikt, att man finge uppgifter från brukningsdelar
av alla storlekskategorier. Eller också kunde man begränsa
inventeringen till ungefär Vio av alla socknar men i stället inom dessa
socknar insamla uppgifter från samtliga brukningsdelar, möjligen med
undantag av de allra minsta med högst 1 hektar åker. Eör att efter den
senare metoden ett tillfredsställande resultat skulle vinnas, voie det av
vikt, att socknarna utvaldes inom olika delar av varje län på sådant sätt,
att de därifrån erhållna uppgifterna bleve representativa för ställningen
inom länen i deras helhet och inom hela riket.
ningar enligt det förstnämnda förfaringssättet hade vid upprepade tillfällen
utförts inom den norska jordbruksstatistiken, och i Finland utarbetades
från och med år 1921 den årliga jordbruksstatistiken efter samma
metod. De allmänna inventeringarna skulle vid sidan av sin huvuduppgift
att utgöra grundvalen för vår kännedom om den odlade jordens användning
även kunna i ett par avseenden komplettera den på materialet
från fastighetstaxeringarna byggda arealstatistiken. Vid denna erhölles
ingen uppgift om trädgårdsarealen, emedan tomt och trädgård
där redovisades tillsammans. För att fylla denna lucka kunde man vid
arealinventeringarna begära uppgifter även om trädgårdsarealen och
vissa därmed sammanhängande förhållanden. Trädgårdsodlingen vore i
vårt land en så betydande näring, och värdet av dess produkter uppginge
årligen till så avsevärda belopp, att en utvidgning av undersökningen i
denna riktning syntes väl motiverad. Vid 191!) års arealinventering och
husdjursräkning vore innehavare av fastigheter med högst 0.25 hektar
odlad jord undantagna från skyldigheten att lämna uppgifter om den odlade
jordens användning. För att den här föreslagna statistiken över trädgårdsarealen
och antalet fruktträd icke skulle bliva alltför ofullständig
krävdes emellertid, att vid den ifrågasatta undersökningen uppgiftsskyldigheten
utsträcktes även till alla innehavare av odlad jord under nyss angivna
storleksgräns, emedan trädgårdsodlingen vid dylika smålägenheter
hade en icke obetydlig omfattning. För en bearbetning av höskördens
storlek från naturlig äng erfordrades kännedom om den ängsareal, som
användes för slåtter. Det torde därför bliva nödvändigt att vid^ de allmänna
jordbruksräkningarna införskaffa uppgifter jämväl om slåtterängarnas
areal. Med hänsyn till den stora betydelsen av den rationella beteskulturen
syntes det även önskvärt, att man samtidigt erkölle uppgiftei
om den kultiverade betesmarkens areal. Kreaturens antal vore på samma
sätt som växtodlingen underkastat årliga förändringar, som det tillkomme

K-uhuL Ma jäs proposition Nr /?/>. II

jordbruksstatistiken att belysa. Etter .11)15) års husdjursräkning samt lo
kalundersökningarnas upphörande är 15)20 saknades emellertid helt och
hullet uppgifter om kreatursstammens storlek, en brist, som gjort sig i hög
glad kännbar på grund av de säkerligen avsevärda förändringar, som sedan
donna tid inträffat i kreatursskötselns omfattning. Det vore därför
eif olrankomligl k ra v, att statistiken över kreaturens antal åtorupptoges.
Vid båda de nyssnämnda utredningarna hade det såväl för uppgiftsinsamlandet
som för materialets fullständiga utnyttjande visat sig vara utmärkt
fördelaktigt, att uppgifterna om areal och kreatur insamlades på samma
gång och på eu och samma blankett, ett förfaringssätt som därför torde
böra bibehållas^även för framtiden. Även ur andra synpunkter syntes det
lämpligt, att såväl de allmänna arealinventeringarna som de däremellan
utförda representativa undersökningarna förenades med husdjursräkningar.
Härigenom skulle uppgifter om kreaturens antal erhållas dels tvä
gånger under varje _ tioårsperiod för hela landet, dels för mellanliggande
år för ungefär en tiondel av alla brukningsdelar. Härigenom skulle det
bliva möjligt, såväl att för vissa tidpunkter erhålla eu detaljerad och fullständig
bild av kreatursskötselns omfattning som ock att följa dess växlingar
j rån ar till ar. De vart femte år utförda arealinventeringarna och
husdjursräkningarna syntes lämpligen böra benämnas allmänna jordbruksräkningar.
För värdet av ifrågavarande allmänna jordbroksriikningar såväl
som av de däremellan utförda representativa undersökningarna vore det
av största betydelse, att lämpliga lokala organ ombesörjde insamlingsarbetet.
Vid de under åren 1916—15)18 utförda husdjursräkningarna hade
primäruppgifterna insamlats av vederbörande magistrat, stadsstyrelse,
landsfiskal eller polisuppsyningsman, under det att vid arealinventeringarna
aren 1917 och 1918 samt vid 1919 års arealinventering och hu»djursräkning
de kommunala livsmedelsnämnderna hade fungerat som organ för
insamlingsarbetet. Ersättning för det med uppgifternas insamling och
granskning rörenade arbetet hade utgått till livsmedelsnämnderna med 10
öre för varje fullständigt ifylld blankett. Numera funnes i hushållningssällskapens
underavdelningar lokala organ, som av lagstiftarna fatt sig
ålagd skyldigheten att utföra bär ifrågavarande arbete, och frågan om
jordhruksräkningarnas lokala organisation kunde därför betraktas som
löst. Vid behandling'' av frågan om hushållningssällskapens omorganisation
hade emellertid riksdagens jordbruksutskott uttalat, att för en tillämpning
av detta stadgande om underavdelningarnas biträde vid jordbruksräkmngarna
givetvis måste förutsättas, alt nödiga statsmedel ställdes till
förfogande för ändamålet, då vederbörande underavdelning icke torde beräknas
kunna av egna medel bestrida kostnaderna härför. Med hänsyn
härtill och till nödvändigheten av att det icke obetydliga arbete, som
skulle komma att påvila hushållningssällskapens underavdelningar vid
jordbru ksr;i k ni i iga nia bleve ordentligt utfört, torde det vara nödvändigt,
att de erhölle ersättning av statsmedel för sitt arbete. I likhet med vad
som skedde vid vissa motsvarande undersökningar under kristiden, torde
denna eisättning kunna fastställas till fO öre för varje fullständigt ifylld
blankett. Även vid de mellan de allmänna jordbruksräkningarna evenruellt
ifrågakommande extra räkningarna som oek vid de representativa undersökningnrna
syntes insamlingsarbetet kunna ombesörjas av hushållningssällskapens
underavdelningar mot en efter samma grunder beräknad
ersättning. Tidpunkten för föregående undersökningar av liknande slag
hade, med undantag för 1917 års arealinventering, varit fastställd till dmi

12 Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

1 juni. Det kiuide dock ifrågasättas, om nämnda datum vore eu fullt
lycklig tidpunkt för en .jordbruksräkning. Särskilt i norra Sverige vore
vårsådden då ännu icke avslutad, och även i fråga om en del andra växtslag
mötte det svårigheter att så tidigt uppgiva arealen. Det syntes därför
lämpligt, att undersökningen utfördes på eu något senare tidpunkt,
vid vilkens bestämmande hänsyn även borde tagas därtill, att dep icke
infölle på en för jordbrukarna alltför brådskande tid. Ur denna synpunkt
torde tiden efter såddens slut och före höskörden vara den lämpligaste.
Med de i hög grad olikartade förhållanden,, som i senast berörda
avseenden rådde i landet, torde därjämte en senare tidpunkt böla fastställas
för norra Sverige än för övriga delar, varför det syntes lämpligt, att
tidpunkten för de allmänna jordbruksräkningarna fastställdes i Norrland
och Kopparbergs län till den 30 juni och i övriga Sverige till den 15 juni.
Samma tidpunkt torde böra fastställas även för de föreslagna representativa
undersökningarna. Då direkta uppgifter om arealens användning
och kreatursantalet icke insamlats för hela landet sedan 1919 års arealinventering
och husd ju inräkning, vore det synnerligen angeläget, att den
första allmänna jordbruksräkningen företoges redan sommaren 1925. De
hushållningssällskapens underavdelningar, som från och med år 1925
skulle inrättas inom samtliga socknar, hade, bland annat, till uppgift att
lämna biträde icke endast vid jordbruksräkningarna utan även vid insamlande
av uppgifter i övrigt för jordbruksstatistiken och borde därför utan
vidare övertaga det åliggande, som enligt det förut nämnda reglementet
för jordbruksstatistiken tillkomme hushållningssällskapens sockenombud,
att varje år lämna uppgifter om skörden och arbetsprisen för jordbruksarbetare.
Socken ombudens andra åliggande att, om så påfordrades, lämna
uppgifter rörande arealens användning behövde icke vidare ifrågakomma,
därest det här framlagda förslaget att för åren mellan jordbruksräkningarna
verkställa uppskattningar av arealens användning med tillhjälp av
representativa undersökningar komme till användning. I de nja grunderna
för hushållningssällskapens organisation vore även medgivet, att
för härad, tingslag eller liknande område finge inrättas högre underavdelningar
med samma åligganden beträffande jordbruksstatistiken som de
förut nämnda sockenavdelningarna. I den män dylika häradsavdelningar
komme till stånd, torde de därför böra tråda i stället för de nuvarande
häradsombuden. Svagheten med det hittillsvarande rapportsystemet
hade just varit svårigheten att ute i socknarna få lämpliga ombud,
som varit villiga att utan ersättning underkasta sig besväret med uppgiftslämnandet
Det vore att hoppas, att dessa svårigheter skulle bliva i
någon mån undanröjda genom den nya organisationen.

På grundval av uppgifterna om den för varje växtslag använda arealen
verkställdes beräkningen av skördens totalkvantitet med ledning av
de uppgifter om hektarskördens storlek, som till statistiska centralbyrån
ingåves från hushållningssällskapens ortsombud. Den i Sverige använda
metoden att beräkna skörden med tillhjälp av uppgifter om hektar sköldens
storlek torde, för sä vitt tillgång funnes till säkra arealuppgifter,
giva ett mera tillförlitligt resultat än eu sammanräkning av från varje
jordbrukare inhämtade uppgifter om totalskörden. Vissa jämkningar i
det hittills använda rapportsystemet torde likväl böra vidtagas. Enligt
förut nämnda reglemente skulle uppgifter om skörden lämnas dels av
hushållningssällskapens häradsombud före mitten av november månad,
dels av sällskapens sockenombud före utgången av februari månad näst -

Kalif//. Maj:ts proposition Nr

\:\

följande ar. Avsikten liärmed vore, att statistiska centralbyrån pa ett järn
förelsevis tidigt stadium skulle från ett mindre antal uppgiftslärnnare
erhålla mera approximativa uppgifter såsom grundval för en preliminär
beräkning av skörden, under det att säkrare uppgifter senare skulle lämnas
av de talrikare sockenombuden, sedan tröskningen i huvudsak fullbordats.
I verkligheten hade dock de tidigare uppgifterna lätt den största
användningen, emedan den definitiva beräkningen fullbordats först
långt efter skördeårets utgång, dä det praktiska behovet av siffrorna redan
upphört. Med hänsyn härtill föreslogo 1919 års sakkunniga, att soekenombudens
definitiva uppgifter skulle avgivas redan i mitten av december
och att häradsombudens preliminära uppgifter i stället skulle upphöra.
Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke mitten av december åtminstone
i mellersta och norra Sverige vore en alltför tidig tidpunkt för
avgivande av de definitiva uppgifterna om skörden. Däremot torde
tröskningarna vid mitten av januari hava fortskridit så långt, att jordbrukarna
ägde en säker kännedom om skörden per hektar. Tidpunkten
för de definitiva skördeuppgifternas avgivande torde därför böra flyttas
till den 15 januari. Behovet av eu första skördeberäkning gjorde sig
gällande redan omedelbart efter skördens bärgning, och för att så
långt som möjligt tillgodose detta behov hade statistiska centralbyrån
de senare åren gjort en uppskattning av skörden redan i samband
med skörderapporten för september månad. Härigenom hade vunnits
en åtminstone ungefärlig kännedom om skördeutfallet över två månader
innan den .s. k. preliminära skördeberäkningen fullbordats. I
skörderapporten för september infordrades direkta uppgifter om skörden
per hektar endast beträffande höstsäden. Även beträffande hö från odlad
jord och naturlig äng samt höstsädshalm borde dock dylika uppgifter vid
samma tidpunkt kunna lämnas, medan det däremot för övriga växtslag
ännu torde vara för tidigt. Eu månad senare borde däremot uppgifter om
skörden per hektar kunna lämnas även beträffande vårsäden och möjligen
rotfrukterna, och det kunde med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida
icke i samband med en ny skörderapport för oktober månad uppgifter om
skörden per hektar borde införskaffas beträffande vårsäd (såväl kärna
som halm) och rotfrukter. Härigenom skulle häradsombudens i mitten av
november avgivna preliminära skördeuppgifter bliva överflödiga och statistiska
centralbyråns årliga berättelse om årsväxten kunna indragas. Det
vore av intresse att före vinterns inbrott äga kännedom om den nysådda höstsädens
utveckling, och uppgifter härom, avgivna med användning av det
i årsväxt- och skörderapporterna tillämpade siffersystemet, torde utan
svårighet kunna infordras i den föreslagna, nya skörderapporten för oktober.
Slutligen kunde det beträffande tidpunkten för de månatliga årsväxt-
och skörderapporternas avgivande ifrågasättas, huruvida densamma
icke lämpligen kunde flyttas från den sista till den 15 i varje månad, då
rapporterna om höstsädens övervintring, vårsådden och skörden härigenom
skulle bliva tidigare tillgängliga. I denna punkt vore ämbetsverken likväl
icke beredda att i detta sammanhang framlägga definitivt förslag.

Beträffande kostnaderna för genomförandet av den föreslagna omläggningen
av jordbruksstatistiken yttra slutligen ämbetsverken följande.

Vid de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna både ersättningen
till lokalundersökarna jämte övriga med materialets insamling förbundna
kostnader uppgått till 491,000 kronor. Härtill komme utgifterna

14

Kv/ngl. Maj:ts proposition Nr 125.

för utskrivandet av utdragen ur mantalslängderna samt materialets granskning
och tabellering, vilket arbete kunde beräknas hava krävt omkring
7 kvinnliga biträden under åtta år, eller tillsammans 56 årsbiträden.

Vid 1919 års arealinventering och husdjursräkning både ersättningen till
livsmedelsnämnderna uppgått till 46,753 kronor. Bearbetningen hade krävt,
oberäknat ledarens arbete, en tid av 492 arbetsmånader, eller 41 årsbiträden,
och de härför utbetalta arvodena både, dyrtidstillägg oberäknat, uppgått
till 51,650 kronor. Härtill komme ledarens arvode, som för omkring
11 månader uppgått till sammanlagt 4,796 kronor.

Beträffande kostnaderna för de av 1919 års sakkunniga föreslagna jordbruksräkningarna
både de nämnda sakkunniga beräknat, att såsom ersättning
till de lokala myndigheterna samt för kontroll och för uppläggande av
föreslagna liggare skulle krävts ett belopp av 210,000 kronor för varje räkning.
Härtill komme kostnader för tryckning av blanketter 10,000 kronor
samt för materialets bearbetning 160,000 kronor, motsvarande arvode till
56 årsbiträden.

En statistisk bearbetning av materialet från de allmänna fastighetstaxeringarna
i samma omfattning som den av statistiska centralbyrån år 1923
utförda försöksbearbetningen hade beräknats kräva eu arbetskraft av en
manlig ledare, en förste amanuens samt 40 kvinnliga biträden under ett år,
vars avlönande, förutom dyrtidstillägg, skulle draga eu kostnad av omkring

80,000 kronor.

En bearbetning av materialet i den bär ifrågasatta omfattningen skulle
emellertid, såsom av den framlagda redogörelsen för densamma närmare
framginge, komma att gå avsevärt utom ramen för den egentliga jordbruksstatistiken.
Skulle bearbetningen begränsas till endast de för jordbruksstatistiken
direkt erforderliga arealuppgifterna, torde kostnaderna
komma att uppgå endast till omkring halva det nyssnämnda beloppet,
eller omkring 40,000 kronor.

En beräkning av kostnaderna för den här föreslagna allmänna jordbruksräkningen
ställde sig på följande sätt:

Materialets insamling kunde beräknas komma att draga ungefär samma
kostnader som vid 1919 års arealinventering och husdjursräkning, eller
i runt tal 50,000 kronor. För bearbetningen krävdes lika stor arbetsstyrka
som vid 1919 års nyssnämnda undersökning, eller 41 årsbiträden. Efter ett
arvode, oberäknat dyrtidstillägg, av 1,710 kronor per år skulle alltså bearbetningskostnaderna
uppgå till 70,100 kronor. Härtill komme ledarens
arvode, som, under förutsättning att detsamma skulle komma att utgå
efter löneklass B: 19 i gällande avlöningsreglemeute, för en tid av 12
månader skulle uppgå till 7,200 kronor. De totala kostnaderna vid en
jordbruksräkning skulle således efter denna beräkning uppgå till
127,300 kronor.

De representativa undersökningar, som för åren mellan de allmänna
jordbruksräkningarna ifrågasatts för möjliggörande av en uppskattning
av förändringarna i arealens användning och kreaturens antal kunde var
och en beräknas draga en kostnad av 5,000 kronor för uppgiftsinsamland^t
och omkring 8,000 kronor för bearbetningen, eller tillsammans 13,000 kronor.

Över statistiska centralbyråns och lantbruksstyrelsens ovanberörda skrivelse
har statens besparingskommitté den 16 februari 1925 avgivit infordrat
utlåtande, vari anföres bland annat följande.

IT)

A Hitfjl. Maj:t# proixiuition AV 1~5.

Ki) närmare granskning av ämbetsverkens framställning gave vid bauden,
att densamma innehölle tvenne olika moment. I)et ena innebure, att
en allmän jordbruksräkning matte anordnas under 1925, varför skulle användas
vissa pa riksstaterna för aren 1921 och 1922 för ändamålet reserverade_
medel. Det andra momentet vore, att ämbetsverken angäve vissa
riktlinjer för eu omläggning av jämväl andra grenar av jordbruksstatistiken.
Beträffande framställningen i vad densamma avsåge anordnande
av en allmän jordbrulcsräkning under 1925 hade kommittén icke kunnat
undgå att finna den beräknade kostnaden 127,500 kronor, vilken,
ökad med dyrtidstilliigg och tryckningskostnader, torde stiga till inemot
150,000 kronor, synnerligen betydande. 1 det läge, vari kommitténs
utledning angående den officiella statistikens planläggning för närvarande
befunne sig, kunde kommittén ej angiva, huruvida nyssnämnda belopp
motsvarade vad som med iakttagande av nödiga besparingar i statistiken
borde användas för ett dylikt speciellt ändamål. Anslag å tillhopa

140,000 kronor hade emellertid redan beviljats för eu jordbruksräkning.
Under dessa förhållanden ansåge sig kommittén för närvarande böra
inskränka sig till följande yttrande.

Såsom i ämbetsverkens skrivelse utförligt framlades, vore jordbruksräkningen
av grundläggande betydelse jämväl för den övervägande
delen av annan jordbruksstatistik, och det syntes därför
ändamålsenligt, att under det ar, da jordbruksräkning ägde rum, den
joi dbiuksstatistiska hyrans aröetskrafter — med bortseende från dem.
enligt uppgift cirka eu fjärdedel av antalet, vilka sysslade med fattigvårds-
och sparbanksstatistik in. in. — under byråchefens personliga ledning
koncentrerades på bearbetningen av det vid ifrågavarande räkning
insamlade materialet. Det kunde då givetvis icke alldeles undvikas, att
vissa av byråns löpande arbeten därvid för tillfället finge skjutas åt sidan,
men syntes konsekvenserna därav icke alltför svåra. Vad först beträffade
byråns huvudpublikation, årsberättelsen Jordbruk och boskapsskötsel, syntes
denna under ett jordbruksräkningsår lämpligen kunna sammansmälta
med redogörelsen för resultaten av nämnda räkning. Av byråns övriga
publikationer toge enligt uppgift sammandragen av årsväxt- och skörderapporterna
samt berättelsen rörande årsväxten mycket liten arbetskraft
i anspråk, och vad beträffade statistiken över jordbrukets binäringar, mejerihantering
och fiske, syntes härvidlag i varje fall temporärt kunna
vidtagas väsentliga inskränkningar utöver dem, som på besparingskommitténs
förslag genom Kungi. Majas beslut redan ägt rum i fråga om fiskeristatistiken.
Även efter eu dylik omgruppering syntes emellertid den jordbruksstatistiska
byråns personal (för närvarande en byråchef, en t. f.
auktarie, eu förste amanuens och cirka 12 kvinnliga biträden) icke vara tillräcklig
för att ensam kunna genomföra jordbruksräkningen, utan torde för
detta ändamål erfordras en viss förstärkning av tillfälligt anställda räknebiträden.
Det i ämbetsverkens framställning angivna antalet sådana, 41
anställda för ett år, syntes direkt grunda sig på erfarenheterna om arbetsåtgången
vid 1919 års arealinventering och husdjursräkning. Vid nämnda
undersökning underkastades emellertid materialet en mycket ingående bearbetning,
varav resultatet bleve en berättelse i två delar, av vilka den
förra redogjorde för den odlade jordens användning och antalet husdjur
av olika slag, medan den senare redovisade åkerjordens användning och
antalet kreatur inom olika storleksgrupper av brukningsdelar. Det förefölle,
som om de relationstal, vilka framgått ur den senare, synnerligen

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

omsorgsfulla bearbetningen, både ett bestående värde för en längre tid
framåt, och att bearbetningen av materialet från den nu ifrågasatta jordbruksräkningen
endast skulle beböva åsyfta att lämna sådana mera summariska
uppgifter rörande arealfördelning och kreatursantal, vilka vore
av direkt betydelse för den löpande nationella och internationella jordbruksstatistiken.
Eu dylik förenklad bearbetning måste givetvis medföra
en väsentlig minskning uti det för ett arbete av vida mera ingående
och komplicerad natur beräknade personalbehovet. Skulle emellertid mot
förmodan särskilda anledningar redan nu anses påkalla en bearbetning
av sistnämnda art, syntes det enligt kommitténs mening böra tagas under
allvarlig omprövning, huruvida icke arbetskostnaderna skulle kunna nedbringas
genom att i stor utsträckning utbyta de manuella arbetsmetoderna
mot maskinella anordningar.

Vad därefter beträffade det, andra momentet i ämbetsverkens framställning,
nämligen en preliminär plan till omorganisation av hela jordbruksstatistiken,
både kommittén icke funnit anledning att för närvarande taga
definitiv ställning till detsamma. Kommittén ville därför inskränka sig till
några randanmärkningar.

Vad kommittén i första rummet saknade i den nu föreliggande planen
vore en utredning rörande totalkostnaderna för statsverket av omorganisationsförslaget.
Enär emellertid en dylik kostnadskalkyl vore en nödvändig
utgångspunkt för en granskning ur de speciella synpunkter, kommittén
hade att anlägga, hade kommittén på grundval av tillgängliga och
för ändamålet införskaffade uppgifter sökt verkställa en om ock summarisk
överslagsberäkning. Härav framginge, att den avdelning inom statistiska
centralbyrån, som utarbetade statistiken över jordbruket och dess
binäringar, i form av löner och dyrtidstillägg, tryckningskostnader och
expenser för närvarande droge eu årskostnad av cirka 46,000 kronor.
Denna kostnadssumma skulle enligt ämbetsverkens förslag ökas med totalkostnaderna
för de periodiska areal- och jordbruksräkningarna, vilka, kalkylerade
på samma sätt som i fråga om den löpande statistiken, gåve ett
genomsnittsbelopp per år av cirka 56,000 kronor. Detta skulle innebära,
att årliga genomsnittskostnaden för jordbruksstatistiken skulle överstiga

100,000 kronor, ett belopp, som, även med beaktande av denna statistikgrens
betydelse såväl ur teoretiskt-vetenskaplig som praktiskt-politisk synpunkt,
enligt kommitténs mening måste anses såsom alltför högt under nuvarande
förhållanden. Till jämförelse finge meddelas, att kostnaderna förden danska
jordbruksstatistiken, enligt av chefen för Det Statistiska Departement benäget
lämnade uppgifter, för finansåret 1923—1924 utgjort i runt tal 70,000
danska kronor, motsvarande cirka 45,000 svenska kronor. Denna statistik
redovisade en åkerareal motsvarande inemot tre fjärdedelar av den svenska
och ett kreatursantal ungefär lika stort som i Sverige.

En huvudförklaringsgrund till den danska statistikens relativt låga produktionskostnader
vore visserligen, att i Danmark varje jordbrukare vore
genom lag förpliktad att årligen till Statistisk Departement avlämna statistiska
uppgifter om åkerareal och kreatursantal, utan att någon som helst
ersättning utbetalades vare sig till de uppgiftskyldiga eller till de insamlingsarbetet
besörjande kommunalmyndigheterna. En dylik skyldighet
kunde dock, särskilt med hänsyn till vissa från riksdagens sida gjorda
uttalanden angående sättet för de jordbruksstatistiska primäruppgifternas
insamling, näppeligen ifrågasättas för vårt lands vidkommande. Fastmer
syntes man här, såsom ämbetsverken föreslagit och såsom tillämpades

17

Kunyl. Maj ris proposition Nr 125.

exempelvis i Norge, böra för den fortlöpande jordbruksstatistikens del använda
sig av den representativa undersökningsmetoden. Kommittén ville
för sin del uttrycka den förhoppningen, att intresset för ingående och noggrann
kunskap om jordbruksnäringens grundvalar bland vart lands jordbrukare
vore så starkt, att det skulle visa sig möjligt att genom förmedling
av hushållningssällskapens lokalavdelningar eller på annat lämpligt
sätt kunna förmå åtminstone en tiondel av dem att kostnadsfritt avgiva
för ändainalet nödiga årsuppgifter. Förefunnes icke ett dylikt intresse,
torde andra utvägar för att nedbringa kostnaderna fä tagas under övervägande.

Med anledning av det av statens besparingskommitté avgivna utlåtandet
infordrades från statistiska centralbyrån yttrande över besparingskommitténs
förslag till nedbringande av arbetskostnaderna för bearbetningen
av materialet från den ifrågasatta jordbruksräkningen. I skrivelse den
27 februari 1925 har centralbyrån inkommit med begärda utlåtande, vari
bland annat anföres följande.

För åstadkommande av besparingar i arbetskostnaderna för den ifrågavarande
jordbruksräkningen föresloge besparingskommittén, att under det
år, då jordbruksräkning ägde rum, den jordbruksstatistiska byråns arbetskrafter
i huvudsak koncentrerades på bearbetningen av det vid räkningen
insamlade materialet. Att vissa av byråns löpande arbeten därvid måste
skjutas åt sidan, ansåge kommittén icke behöva medföra några alltför
svåra konsekvenser, såvida vissa förenklingar och inskränkningar vidtoges
i de årliga publikationerna.

Vad först beträffade berättelsen Jordbimk och boskapsskötsel föresloges,
att densamma året för jordbruksräkningen sammansloges med
redogörelsen för resultaten av nämnda räkning. En möjlighet till inskränkning
i den löpande jordbruksstatistiken erbjödes onekligen därigenom,
att för det år, då särskild jordbruksräkning hölles, sådana uppgifter
angående åkerjordens användning, som för närvarande måste införskaffas
från varje socken, icke bleve erforderliga, och den arbetskraft, som sysselsattes
med deras bearbetning, lösgjordes. Ifrågavarande arbete hade inom
centralbyrån krävt omkring 7, årsbiträde. I övrigt hade däremot centralbyrån
förgäves sökt utfinna, vilka nämnvärda besparingar i arbetskostnader
kommittén ansett genom den ifrågasatta sammanslagningen skulle!,
vinnas. Statistiska centralbyrån utginge nämligen ifrån, att de beräkningar
av skördens storlek och värde, som tillsammans med uppgifterna
om åkerarealens användning upptoge drygt 5/e av den ifrågavarande berättelsens
innehåll och för vilkas skull jordbruksräkningen i främsta rummet
verkställdes, alltjämt skulle utföras. Vare sig de sedan publicerades såsom
hittills i en särskild berättelse eller tillsammans med redogörelsen för
jordbruksräkningen, komme arbetet i statistiska centralbyrån med skördeberäkningarnas
utförande att bliva detsamma. Därest vidare uppgifterna
om åkerjordens användning, för undvikande av dubbelpublicering, uteslötes
ur den årliga berättelsen, torde även tryckningskostnaderna bliva
ungefär desamma, vare sig de båda berättelserna sammansloges eller utgåves
var för sig. I fråga om de båda berättelsernas sammanslagning hade
centralbyrån i övrigt ingen annan invändning att göra, än att därigenom
redogörelsen för jordbruksräkningen måste bliva åtskilliga månader försenad.
De defintiva uppgifterna om skörden inkomme nämligen icke till

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 105 höft. (Nr 125.) 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

statistiska centralbyrån förrän under mars månad, varefter granskningen
och bearbetningen av desamma vidtoge, under det att resultaten av jordbruksräkningen
torde kunna föreligga färdiga redan i början av det nya
året

Hela den egentliga jordbruksstatistiken krävde för närvarande en arbetskraft
av endast 31/., kvinnliga årsbiträden. Om därifrån avräknades
V, årsbiträde med hänsyn till den bortfallna bearbetningen av sockenuppgifterna
om åkerjordens användning, återstode för jordbruksstatistiken
endast tre biträden. Då denna arbetskraft skulle utföra såväl det omfattande
räknearbetet för de definitiva skördeberäkningarna som även
arbetet med den preliminära skördeberättelsen och med sammandragen av
årsväxt- och skörderapporterna, torde det'' vara uppenbart, att några ytterligare
inskränkningar i denna obetydliga personal icke vore möjliga att

Även i avseende på statistiken över jordbrukets binäringar, mejerihantering
och fiske, ansåge besparingskommittén väsentliga inskränkningar
kunna vidtagas utöver dem, som redan ägt rum i fråga om fiske. Efter
genomförande av dessa inskränkningar, vilka av Kungl. Maj:t hade beslutats
i enlighet med ett av statistiska centralbyrån avgivet utlåtande,
men med frångående av besparingskommitténs i frågan avgivna förslag,
komme statistiken över fisket att kräva ett biträde. Vad mejeristatistiken
beträffade, krävde densamma en arbetskraft på 13/4 årsbiträde. Om över huvud
taget någon årlig statistik skulle upprättas över jordbrukets båda,
nu nämnda binäringar, torde någon nämnvärd minskning i den härför använda
personalen icke vara möjlig. Skulle likväl en del av ifrågavarande
personal överflyttas till jordbruksräkningen, måste följden bliva, att det
löpande arbetet bleve i motsvarande man försenat. Da statistiska centralbyrån
personal redan nu vore för liten, så att under en följd av år särskilda
förstärkningsanslag måst beviljas för den uppkomna arbetsbalansens
avhjälpande, syntes det mindre lämpligt att på den av besparingskommittén
föreslagna vägen beröva centralbyrån en del av dess redan förut
knappt tillmätta personal.

Besparingskommittén hade vidare anmärkt på ämbetsverkens förslag,
att för jordbruksräkningen måtte förordnas en särskild ledare med en
tjänsteställning, ungefär motsvarande förste aktuaries (löneklass B 19).
Innebörden i detta förslag hade dock aldrig varit, att jordbruksräkningen
helt skulle frigöras från byråchefens å den jordbruksstatistiska byrån
överinseende; på samma sätt som vid 1919 års undersökning skulle denne
givetvis under alla förhållanden komma att personligen omliänderhava det
betydelsefulla förberedande arbetet, särskilt med upprättande av formulär
till blankett för uppgifternas införskaffande och av instruktion för de lokala
organen, samt även under arbetets fortgång övervaka detsamma och ansvara
för den slutliga berättelsens innehåll. Då på grund av det begränsade
utrymmet i statistiska centralbyråns ämbetslokaler det komme att
bliva nödvändigt att förlägga arbetet med jordbruksräkningen till särskild
lokal utanför centralbyrån, hade det däremot icke ansetts lämpligt,
att den närmaste arbetsledningen vid ifrågavarande räkning, som givetvis
krävde ledarens ständiga närvaro, utövades av byråchefen, som icke utan
stor olägenhet för arbetet i övrigt kunde vara helt borta från centralbyrån.
Upplysningsvis förtjänade i detta sammanhang nämnas, att ifrågavarande
byråchef under år 1924 ägnat endast omkring hälften av sin arbetstid
åt statistiken över jordbruket och dess binäringar. I övrigt hade hans ar -

19

Kunc/l. Maj:tf, proposition Nr 125.

betstid upptagits med arbete för övriga grenar av statistiken samt med
handläggning av sådana allmänna ärenden, vilka enligt gällande arbetsfördelning
tillkomme den jordbruksstatistiska byrån. Det vore framför
allt den
krävt och även under det innevarande krävde en avsevärd del av byråchefens
arbete. Med hänsyn till det nu sagda, och dä för jordbruksräkmngen
komme att behöva anställas eu mycket stor personal (vid motsvarande
undersökning år 1919 hade densamma vissa tider uppgått till 100
personel), hade det synts lämpligt, att särskild ledare för räkningen förordnades
och alt denne erhölle förste aktuarie» tjänsteställning, ett förslag
som centralbyrån för sin del alltjämt ansåge sig höra vidhålla.

1 fråga om bearbetningen av det vid den ifrågasatta jordbruksräkningen
insamlade materialet både besparingskommittén föreslagit, att densamma
måtte begränsas till de mera summariska uppgifter, som vore av
direkt betydelse för den löpande nationella och internationella jordbruksstatistiken,
och att därför den vid 1919 års undersökning verkställda fördelningen
av materialet efter brukningsdelarnas storlek nu icke skulle
utföras. Statistiska centralbyrån instämde till fullo med kommittén däruti,
att det utan jämförelse viktigaste ändamålet med den ifrågasatta jordbruksräkningen
vore att bringa till stånd uppgifter av förstnämnda slag,
utan vilka en någorlunda säker skördeberäkning icke längre kunde göras
och likaså vår kännedom om kreatursstammens storlek fortfarande komme
att bliva i högsta grad otillräcklig. Även en mera ingående bearbetning
av materialet med fördelning på storleksgrupper vore emellertid önskvärd.
Såsom kommittén framhölle, gjordes en dylik bearbetning vid 1919
års undersökning, och de härigenom vunna uppgifterna till belysning av
växtodlingens och kreatursskötselns omfattning och karaktär vid det större
och mindre jordbruket både kommit till flilig användning såväl inom det
praktiskt-politiska som inom det teoretiskt-vetenskapliga området. Verkningarna
av de föregående krisåren hade emellertid ännu icke upphört år
1919, och, såsom i den tryckta berättelsen för sagda års arealinventering
och husdjursräkning upprenade gånger betonades, återspeglade de där
framlagda siffrorna ingalunda normala förhållanden. Sedan sådana numera
i huvudsak åter inträtt inom jordbruksproduktionen, skulle det onekligen
vara av stort värde, därest det större och mindre jordbruket kunde
ställas under en nv, siffermässig belysning, vilket endast kunde ske genom
en detalierad bearbetning av det vid räkningen insamlade materialet.

. De kostnader, en dylik, mera detaljerad bearbetning skulle medföra, torde
icke heller komma att uppgå till något mera avsevärt belopp. En sammanräkning
av de för varje särskild brukningsdel avgivna primäruppgifterna
måste ju under alla förhållanden äga ram, och det ökade arbetet
bestode huvudsakligen endast däri, att blanketterna före sammanräkningen
maste fördelas på ett tiotal storleksgrupper samt de för varie socken
upprättade, detaljerade arbetstabellerna därefter sammanräknades för
större områden och slutligen för hela riket. Det vore svårt att exakt angiva
den härigenom upnstående merkostnaden, men med ledning av erfarenheterna
från 1919 års undersökning ansåge sig centralbyrån om den
manuella arbetsmetoden bibehölles. böra uppskatta densamma till omkring

7.000 kronor. Därest, såsom centralbyrån i det föliande föreslagit den
elektriska bearbetningsmetoden komme till användning, torde merkostnaden
kunna nedbringas ytterligare, till högst 3,000 kronor. Då en iordbruksrakning
under alla förhållanden måste draga avsevärda kostnader, syntes

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

det centralbyrån ändamålsenligt att ytterligare offra ett i jämförelse med
totalkostnaderna ganska obetydligt belopp för möjliggörande av att det insamlade
materialet fullständigt utnyttjades och därigenom full valuta er hölles

för de gjorda utgifterna. , ,,

För nedbringande av arbetskostnaderna hade kommittén ifrågasatt ett
utbytande i stor utsträckning av de manuella arbetsmetoderna mot maskinella
anordningar. Denna fråga hade givetvis redan tidigare vant under
övervägande inom statistiska centralbyrån. Vid en jämförelse mellan
arbetningskostnaderna enligt de båda nyssnämnda metoderna hade det därvid
visat sig, att den elektriska metoden under vissa förutsättningar kunde
beräknas ställa sig något billigare än den manuella, ehuru besparingens
storlek i avsevärd mån begränsades därigenom, att pa grund av mångfalden
av uppgifter för varje brukningsdel det måste för var och eu sådan
utstansas icke mindre än tre räknekort. En oundgänglig förutsättning
för att den maskinella metoden över huvud taget skulle medföra någon besparing
vore dock, att för maskinernas skötande tillgång funnes till full
van personal, och då centralbvrån i sitt förslag till plan för tordbruksräkningen
aosåge sig böra bibehålla den manuella metoden, berodde detta
framför allt därpå, att byrån icke vågade för jordbruksräkningenpåräkna
dvlik personal. Vid den pågående bearbetningen av 1020 års folkräkning
funnes visserligen personal, som en längre tid vant svsselsatt mpd dvhkt
arbete, men då ulanen för jordbruksräkningen upnrättades, var det ännu
av flera skål i hög grad osäkert, huruvida någon del dämv.skulle kunna
avvaras för den senare räkningen. Sedan dess hade emellertid arbetet vid
folkräkningen fortskridit så långt, att det åtminstone svntes sannolikt,
att utan större olägenheter en del av dess personal omkring den 1 augusti
skulle kunna överflvttas till jordbruksräkningen och att ett par av de elektriska
maskinerna från och med den 1 oktober skulle kunna disponerad för
samma ändamål. Under sådana förhållanden svntes otvivelaktigt nu tillfället
åtskilligt gynnsammare att övergå till den maskinella metoden om
också av hänsvn till folkräkningens arbeten bearbetningen av iordbruksräkningeus
material icke omedelbart kunde påbörias med full arbetskraft.
och en viss försening av arbetet därför icke torde kunna undvika-». Skulle
emellertid eu maskinell bearbetning komma till användning, vore det för
övrigt nödvändigt, att räkningen utfördes under 192b. då ett följande år
den nu vid folkräkningen samlade personalen hunnit skingras och därjämte
extra kostnader uppstode, om nya maskiner måste förhyras och inmonteras.
.

TVTpid anledning av de i viss man förändrade förhållandena ansaffe siff eentralbvrån
böra framlägga en beräkning av kostnaderna för en bearbetning
av materialet från jordbruksräkningen medelst den maskinella metoden.
ehuru med reservation för beräkningens exakthet med hänsvn till den
alltjämt förefintliga ovissheten i avseende på den personal, som kunde Påräknas
för arbetet. Enligt denna beräkning unnginge kostnaderna för
hvra av maskinerna och anskaffning av räknekorten till omkring 10.000
kronor, under det att personalbehovet skulle upngå till omkring 24 årsbiträden
jämte en tekniskt kunnig person för tillsyn och reparation av
maskinerna. T saknad av kännedom om efter vilka grunder avlöningen
till den extra ordinarie personalen efter den 1 instundande juli komme att
fastställas, hade centralbvrån för dp kvinnliga extra befattningshavarna
utgått från eu medelavlöning på 1.710 kronor om året. För avlöning av
personalen jämte den föreslagna ledaren åtginge därvid, oberäknat dyr -

21

Kurgl. Maj:ts proposition Nr 125.

tidstillägg, ett belopp av i runt tal 50,000 kronor. Lädes härtill de nyssnämnda
kostnaderna för maskinerna, erhölles ett belopp av 00,000 kronor,
med vilket kunde jämföras den till 77,300 kronor beräknade personalkostnaden
för materialets bearbetning enligt den manuella metoden. Då alltså
med användande av maskinell bearbetning eu besparing av omkring

17.000 kronor kunde beräknas uppstå, ansåge sig centralbyrån böra föreslå,
att bearbetningen av materialet från den ifrågasatta jordbruksräkningen
utfördes enligt denna metod med användande av Holleriths elektriska
räknemaskiner.

Av de bär beräknade kostnaderna utgjordes, såsom förut nämnts, 10,000
kronor av utgifter för maskinerna och dylikt, och då centralbyrån förutsatte,
att detta belopp finge tagas från vederbörande huvudtitels anslag
till expenser m. m., skulle av de å riksstaten för en allmän jordbruksräkning
reserverade medlen a 140,000 kronor erfordras ett i jämförelse med
föregående beräkning med 27,000 kronor nedsatt belopp, eller i runt tal

100.000 kronor.

o Besparingskommittén hade slutligen i sitt förevarande yttrande även inlåtit
sig på en jämförelse mellan de totala kostnaderna för jordbruksstatistiken
i Sverige och Danmark, och ehuru sagda jämförelse icke direkt
inbegrepes inom det ämne, varöver statistiska centralbyrån ålagts att avgiva
yttrande, ansåge sig centralbyrån dock icke böra underlåta att upptaga
densamma till skärskådande. Vad därvid till en början beträffade
årskostnaderna för den nuvarande svenska statistiken över jordbruket
och dess binäringar upptoge kommittén dem till cirka 46,000 kronor. Därvid
syntes, emellertid kommittén hava fört byråchefens avlöning helt och
hållet på jordbruksstatistikens konto, ehuru, som förut nämnts, hans arbetstid
till omkring hälften ägnades åt andra uppgifter. Togessom sig borde
hänsyn härtill, nedbringades det ifrågavarande beloppet från 46,000 kronor
till omkring 40,000 kronor. Likaså hade kommittén, i direkt strid mot de
av statistiska centralbyrån och lantbruksstvrelsen framlagda kostnadsberäkningarna,
upptagit kostnaderna för de av ämbetsverken föreslagna
periodiska areal- och jordbruksräkningarna alltför högt. Ehuru ämbetsverken
uttryckligen framhållit, att de på jordbruksstatistiken belöpande
kostnaderna för en bearbetning av materialet från en allmän fastighetstaxering
kunde beräknas till omkring 40,000 kronor, svntes desamma av
kommittén hava upptagits till 80,000 kronor, och vid beräkningen av årskostnaderna
för de representativa undersökningarna hade kommittén tvdVp0.
11 uric*erlåtit taga hänsyn till. att dylika undersökningar icke behövde
utföras de år, då allmänna jordbruksräkningar ägde rum, och att alltså
enligt ämbetsverkens plan representativa undersökningar skulle förekomma
endast åtta gånger under loppet av en 10-årsperiod. Härigenom
hade kommittén fått upp ifrågavarande kostnader till cirka 56,000 kronor
i stället för 48,000 kronor. Med de av kommittén antagna utgångspunkTTw-i
, alltså de totala årskostnaderna för den svenska jordbruksstatistiken
komma att uppgå till omkring 88,000 kronor, under ''det att de
av kommittén uppgåves komma att överstiga 100.000 kronor
Icke heller det andra ledet i sagda jämförelse, eller kostnaderna för den
danska jordbruksstatistiken, kunde statistiska centralbvrån godtaga såsom
direkt namforbart med motsvarande svenska belopp. I Danmark utgåves
varken fiskeri- eller mejeriVatistiken av det statistiska ämbetsverket och
enligt vad centralbyrån under hand erfarit, avsåge de för detta land angivna
kostnaderna endast den egentliga jordbruksstatistiken. Frånräkna -

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

des mejerier och fiske även för Sveriges del, komme att såsom kostnader
för den egentliga jordbruksstatistiken stå emot varandra för Sverige

74,000 svenska kronor och för Danmark 70,000 danska kronor.. Vid jämförelse
mellan de båda senast nämnda beloppen finge icke förbises, att antalet
brukningsdelar, vilket antal i första hand vore avgörande i fråga
om kostnaderna, vore omkring dubbelt så stort i Sverige som i Danmark
och att på grund av olikheter i rådande pris- och lönenivåer en omräkning
av dansk valuta till svensk efter gällande kurs icke utan vidare kunde
göras. Slutligen ville centralbyrån i detta sammanhang understryka den
av besparingskommittén angivna förklaringsgrunden till den billigare
danska statistiken och därtill ytterligare framhålla, att de danska kommunala
myndigheterna utan ersättning icke endast insamlade primärmaterialet
utan även införde detsamma på arbetstabellerna och sammanräknade uppgifterna
sockenvis. Om allt detta arbete även i Sverige lades pa de kommunala
myndigheterna, skulle statens kostnader för en jordbruksräkning
nedbringas med åtminstone 50 procent.

I infordrat utlåtande har slutligen statskontoret den 7 mars 1925 anfört.

Statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen hade erinrat, att jämlikt
de numera gällande allmänna grunderna för hushållningssällskapens organisation
skulle från och med år 1925 i varje socken eller, där särskilda
lokala förhållanden så påkallade, annat motsvarande område finnas en underavdelning
av hushållningssällskapet med uppgift, bland annat, att lämna
biträde vid jordbruksräkningar. Frågan om jordbruksräkningarnas lokala
organisation kunde därför betraktas såsom löst. Det torde emellertid vara
nödvändigt, att underavdelningarna erhölle ersättning av statsmedel för sitt
arbete. I likhet med vad som skedde vid vissa motsvarande undersökningar
under kristiden hade ämbetsverken ansett, att denna ersättning kunde fastställas
till 10 öre för varje fullständigt ifylld blankett.

Statskontoret tilläte sig i detta avseende framhålla, att hushållningssällskapen
alltsedan tillkomsten år 1865 av jordbruksstatistiken till en början
utan direkt ersättning av statsmedel ombesörjt såväl insamlingen av primäruppgifter
som dessa uppgifters bearbetning samt sedermera efter jordbruksstatistikens
omläggning under åren 1913 — 1920 genom lokalundersökningar
ombesörjt insamlandet av jordbruksstatistiska uppgifter mot åtnjutande av
bidrag av statsmedel med hälften av kostnaderna härför. Det nu föreliggande
förslaget syntes däremot avse att bereda hushållningssällskapen och deras
underavdelningar full ersättning för den befattning med denna statistik,
som fortfarande skulle tillkomma dem. Statskontoret ifrågasatte, huruvida
en sådan anordning kunde vara välbetänkt. Hushållningssällskapen syntes
snarare böra göras intresserade av, att jordbruksstatistiken icke komme att
för det allmänna draga större kostnader än som oundgängligen vore nödigt.
I sådant syfte syntes det förut tillämpade förfarandet vara att föredraga, då
hushållningssällskapen härigenom skulle få ett påtagligt intresse av att söka
nedbringa dessa kostnader. Hushållningssällskapen eller deras underavdelningar
syntes därför själva böra såväl ombesörja som bekosta detta arbete
och av statsverket erhålla bidrag till kostnaderna med viss andel, exempelvis
med hälften eller två tredjedelar av de utgifter, som de härför finge vidkännas.

Därest en sådan anordning emellertid icke ansåges böra vidtagas, utan
ersättning skulle, på sätt som av ämbetsverken hemställts, utgå med visst
belopp för varje ifylld blankett, syntes det föreslagna ersättningsbeloppet,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125. 23

vilket på sin tid torde hava bestämts med hänsyn till under kristiden
rådande penningvärde, böra ej oväsentligt nedsättas.

I. utlåtande den 27 februari 1925 hade statistiska centralbyrån gjort en
beräkning av kostnaderna för en bearbetning av materialet från jordbruksräkningen
medelst maskinella arbetsmetoder. Kostnaderna för hyra av
maskiner och anskaffning av räknekort hade därvid upptagits till omkring

10,000 kronor, och hade centralbyrån därvid förutsatt, att detta belopp finge
disponeras från vederbörande huvudtitels anslag till expenser. Kostnaderna
ör dessa maskinella arbetsmetoder, varigenom behovet av levande arbetsfri
i väsentlig grad inskränktes, syntes emellertid knappast böra bestridas
från nionde huvudtitelns allmänna expensanslag utan torde få utgå från de
tor jordbruksräkningen beviljade särskilda anslag.

Frågan om jordbruksstatistikens omläggning i sin helhet föreligger ännu
icke i det skick, att slutgiltig ståndpunkt därtill kan tagas. Att jag här så
utförligt, som skett, redogjort för statistiska centralbyråns och lantbruksstyrelsens
utkast till omorganisation av jordbruksstatistiken är beroende
därpå, att för den händelse beslut vid innevarande riksdag fattas om anordnande
under 1925 av en allmän jordbruksräkning, vilket jag vill tillstyrka
Kungl. Maj:t att föreslå, därav torde som konsekvens följa, dels att införskaffandet
av uppgifter om arealens användning och husdjurens antal även
sedermera skall ske genom jordbruksräkningar och dels att komplettering av
dessa uppgifter skall äga rum enligt den representativa metoden. Något
bindande uttalande för att jordbruksräkningarna skola företagas med fem
års mellanrum eller att representativa undersökningar skola ske alla år, då
jordbruksräkning icke äger rum, lärer däremot icke vara nödvändigt.

Vad angår anordnandet under 1925 av en allmän jordbruksräkning, vill
jag tillstyrka statistiska centralbyråns och lantbruksstyrelsens förslag, dock
att, som besparingskommittén och centralbyrån föreslagit, den maskinella
arbetsmetoden kommer till användning samt att statskontorets anmärkningar
dels beträffande täckandet av kostnaderna för hyra av räknemaskiner m. m*
och dels ifråga om nedbringandet av ersättningen för uppgifternas insamlande
iakttagas. I det senare avseendet kan icke nu avgöras, om hushållningssällskapen
böra åläggas att deltaga i dessa kostnader. Att träffa avgörande
härvidlag torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t. Men även om
hushållningssällskapen icke skulle komma att deltaga i kostnaderna, lärer
dock såsom statskontoret påpekat kostnaderna för uppgifternas insamlande
genom nedsättning av ersättningen per blankett kunna avsevärt nedbringas,
varför jag här räknar med en minskning av dessa kostnader till hälften.
Efter vad sålunda anförts torde kostnaderna för här avsedda jordbruksräkning
böra beräknas till:

materialets insamling .................................................................... kronor 25 000

bearbetning av materialet inkl. maskinhyra m. m..................... » 60,000

summa kronor 85,000.

Departements chefen.

I

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för anordnande under 1925 i huvudsaklig överensstämmelse med vad
ovan av mig föreslagits av en allmän jordbruksräkning må tagas i anspråk
erforderligt belopp av de av riksdagen å extra stat för ett vart av åren
1921 och 1922 för anordnande av en sådan räkning anvisade medel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Nils Flodman.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.