Kungl. Maj:tu proposition nr 120.
I I
Nr 120.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt före detta sergeanten vid Dalregementet
Lars Erik Skantz; given Stockholms slott den G
mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statslådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 6 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wioforss
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson, anför:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition (nr 276) till 1919 års lagtima
riksdag därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel för beredande
av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.
Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti 1919
(nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring stadgades
såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bland annat, att vederbörande
avgått ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det av arméns och marinens
avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkande med förslag
i ämnet, som låg till grund för nyssnämnda proposition, framhöllo
emellertid de sakkunniga, att, därest fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring
för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i tjänsten eller
eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befunnes för fram
71
25
12
Kungl. Maj-.ts proposition '' nr 120.
tiden oförmögen till tjänstgöring oeli på grund härav måste före uppnådd
pensionsålder avgå med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas
riksdagens prövning.
I proposition (nr 171) till 1922 års riksdag framlades förslag rörande vissa
reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte, bland annat,
att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning till det
från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet. Sedan
propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades kungörelse i ämnet den 15
juni 1922 (nr 336). I denna kungörelse har ovan berörda villkor för erhållande
av pensionsförbättring bibehållits.
Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den 17
september 1914 (nr 266), är löntagare, som icke uppnått den för rätt till
fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter
att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller
lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen,
skyldig att från tjänsten avgå, mot åtnjutande av pension av statsmedel
till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.
I anledning av framställning av chefen för Dalregementet har Kungl.
Maj:t, med tillämpning av den här ovan berörda bestämmelsen i punkten 8
av pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med vederlikar,
genom brev den 1 augusti 1924 dels bemyndigat regementschefen att bevilja
sergeanten vid regementet Lars Erik Skantz, vilken enligt läkarintyg på grund
av sinnessjukdom under de senaste tre åren varit och för framtiden vore
oförmögen till militärtjänstgöring, avsked från innehavande beställning, dels
ock förklarat Skantz berättigad att från och med dagen näst efter erhållet
avsked under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmännadndragningsstaten
till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension uti innehavande
tjänst, utgörande 780 kronor.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har fanjunkaren O. A. Hundgård,
i egenskap av förmyndare för Skantz, anhållit om beredande av pensionsförbättring
åt Skantz.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skantz, som är född den 16 september
1890, beviljats avsked den 7 augusti 1924 med rätt att från och med
den 8 i sistnämnda månad uppbära honom tillerkänd pension, samt att han
vid sitt avsked hade en levnadsålder av 33 år 10 månader 21 dagar och en
tjänstetid efter adertonde åldersåret av 15 år 7 månader 7 dagar. Vidare
inhämtas, att Skantz vid sitt avsked åtnjöt lön i 2:a lönegraden å den i
avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388) fastställda löneplanen för
underofficerare.
Direktionen över arméns pensionskassa har uti utlåtande den 19 november 1924
erinrat därom, att genom ovan omförmälda kungörelse den 15 juni 1922 nya
bestämmelser utfärdats om pensionsförbättring vid normal avgång för personal
vid armén, som övergått till avlöningsreglementet den 29 juni 1921.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. ];j
Uti sag(la kungörelse komme dock icke pensionsförbiittringens belopp direkt
till synes, utan både för varje lönegrad angivits ett sammanlagt pensionsbelopp
(kassapension + fyllnadspension -f pensionsförbättring), vadan alltså
skillnaden mellan detta belopp och vad som enligt gällande pensioneringsgrunder
tillkomme vederbörande i kassapension och fyllnadspension komme
att utgöra pensionsförbättringen. För den lönegrad Skantz vid avskedet tillhört,
hade sålunda sammanlagda pensionsbeloppet vid avgång efter uppnådd
åldersgräns angivits till 1,910 kronor. Då pension och fyllnadspension för
en sergeant av 2. klass tillhopa uppginge till 780 kronor, bleve pensionsför.
bättringen för sergeant av 2. klass alltså 1,130 kronor. Då Skantz emellertid
avgått före uppnådd pensionsålder, vore dessa bestämmelser icke utan vidare
å honom tillämpliga, men ansåge direktionen med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Skantz erliölle någon förbättring i den till honom utgående
pensionen.
I ärendet liar statskontoret den 20 december 1924 avgivit utlåtande samt
därvid hemställt, att förslag måtte avlåtas till riksdagen om beredande åt
Skantz från och med den 8 augusti 1924 under hans återstående livstid av
pensionsförbättring till belopp av 653 kronor för år räknat, att utgå från
allmänna indragmngsstaten samt åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i
omiörmälda kungörelse den 15 juni 1922.
... U“de.r abei''°Pancle av vad i ärendet förekommit anser även jag mig böra Departementsforesla
beredande av pensionsförbättring åt Skantz. Vad beträffar pensions- chefenförbättringens
storlek synes mig denna — i överensstämmelse med vad tidigare
vid tillerkännande av pensionsförbättring i liknande fall ägt ruin (se
prop. nr 29 till 1924 års riksdag, punkt 3, angående pensionsförbättring åt
t. d. sergeanten E. C:son Klockenfeldt) och i anslutning till den civila
pensionskgens föreskrifter rörande sjukliglietspension — böra så avvägas,
att Skantz sammanlagda pensionsförmåner utgöra 75 procent av det belopp,
1,910 kronor, vartill hans sammanlagda pensionsförmåner skulle hava
uppgått vid årgång efter uppnådd åldersgräns, eller, i avjämnat tal, 1,433
kronor. _ Då Skantz i pension tillerkänts 780 kronor, synes alltså pensionsforbattrmgen
böra utgöra (1,433 - 780 =) 653 kronor. På sätt myndigheterna
föreslagit torde pensionsförbättringen, i likhet med Skantz tillkommande
pension, böra bestridas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och
med den 8 augusti 1924. Vid pensionsförbättriugens utbetalande bör avdrag
ske för pensionstillägg, som må hava till Skantz utgått enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360).
Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. sergeanten vid Dalregementet Lars Erik Skantz må från och
med den 8 augusti 1924 under sin återstående livstid uppbära pensiousförbattnng
till belopp av 653 kronor för år räknat, att utgå från allmänna indragningsstaten
och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den lo juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och
marinen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tor Ericsson-År jo.