Kung!,. Maj:ts proposition nr 114.
1
Nr 114.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av § 41 i förordningen
den 15 juni 1923 om motorfordon; given
Stockholms slott den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon.
GUSTAF.
Viktor Larsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 99 höft. (Nr 114.)
SOS 25
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923
(nr 281) om motorfordon.
Härigenom förordnas, att § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon
skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 41.
Mom. 1. Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller
traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes
den felande med böter från och med tio till och med ettusen kionor.
Mom. 2. Förer den, som är synbarligen berörd av starka drycker, motorfordon
eller traktortåg, varom i mom. 1 förmäles, straffes med bötei fiån och
med tjugufem till och med ettusen kronor.
Mom. 3. Har förare vid förseelse, varom i mom. 1 eller 2 sägs, ådagalagt
grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv
eller egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.
KungI. Maj: ta proposition nr 114.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärcnden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandlee, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Lindees, Laesson, Wigfokss, Möllee, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Larsson anför:
Med anledning av motionsvis gjorda framställningar anhöll riksdagen i
skrivelse den 27 maj 1924, nr 212, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd
utredning antingen själv meddela eller, därest så ansåges erforderligt, för
riksdagen framlägga förslag till skärpta bestämmelser i syfte att förebygga
trafikolyckor till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga
drycker.
Behov av skärpning av gällande bestämmelser i förevarande avseende förelåge
enligt riksdagens i skrivelsen uttalade uppfattning särskilt beträffande
förare av motorfordon. Ehuru behovet för annan trafikpersonals del icke
syntes vara lika starkt, borde likväl enligt riksdagens mening utredningen
icke från början begränsas till allenast motorfordonsförarna.
Med anledning av riksdagens sålunda gjorda anhållan hava yttranden i
frågan inhämtats dels från medicinalstyrelsen, dels beträffande förare av motorfordon
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, automobilklubben och Sveriges
trafikbilägares riksförbund, beträffande järn vägspersonal från järnvägsstyrelsen
och svenska järnvägsföreningen, beträffande sjöfartspersonal från kommerskollegium
och lotsstyrelsen samt beträffande förare av luftfartyg från Svenska
aeroklubben.
Yad beträffar förare av motorfordon, så anser jag mig böra, innan jag
ingår på vad de hörda myndigheterna och korporationerna härutinnan yttrat,
i korthet redogöra för do bestämmelser till förhindrande av trafikolyckor på
grund av alkoholmissbruk, som för närvarande gälla beträffande motorfordonsförare,
samt för de förslag till ändring av dessa bestämmelser, som framkommit
vid frågans behandling vid nästlidet års riksdag.
För erhållande av körkort fordras, jämlikt § 15 mom. 1 i förordningen
den 15 juni 1923 om motorfordon, bland annat, företeende av intyg, att sökanden
gjort sig känd för nykterhet. I mom. 3 av samma paragraf stadgas, att,
därest förare befinnes hava vid färd med automobil varit berusad, vederbörande
länsstyrelse skall återkalla körkortet. Huruvida nytt körkort kommer
att utfärdas blir beroende på länsstyrelsens prövning efter förloppet av
viss vid återkallandet angiven tid. Slutligen stadgas i § 41 av berörda för
-
Förare av
motorfordon.
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 114.
ordning, att straffet för framförande av motorfordon eller traktortåg med
större hastighet än som i varje fall är medgiven, vilket straff eljest är böter
från och med 10 till och med 1,000 kronor, må, därest föraren vid förseelsens
begående varit berusad, skärpas till fängelse i högst tre månader.
I en av de motioner, som föranlett riksdagens nu ifrågavarande skrivelse,
förordades, under hänvisning till de i Danmark i ämnet gällande bestämmelserna,
ett stadgande av innebörd, att motorfordonsförare, som i denna
sin egenskap ställts under åtal för någon förseelse, skulle kunna ådömas
straff, därest det blott utrönts, att han »förtärt rusdrycker under sådana
omständigheter, att han därav vid förseelsens begående kunnat vara påverkad»
.
I de yttranden i förevarande ämne, som inhämtades av vederbörande
riksdagsutskott, uttalades dels av polismästaren i Stockholm, att det åsyftade
målet syntes kunna bäst nås genom att ordet »berusad» i motorfordonsförordningen
utbyttes mot det till sin innebörd vidare uttrycket »synbarligen
berörd av starka drycker», dels av länsstyrelsen i Stockholms län, att i
§ 41 i berörda förordning borde intagas straffbestämmelse för förare, som
vid körning med motorfordon befunnits »vara påverkad av alkoholhaltig
dryck».
Eiksdägen uttalade för sin del allenast, att eu ändring av § 41 i förordningen
om motorfordon i den riktning de hörda myndigheterna angivit syntes
ägnad att främja det ifrågavarande syftet.
De nu avgivna yttrandena innehålla bland annat följande:
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra
mot att ordet »berusad» i enlighet med polismästarens i Stockholm
förslag ersattes med »synbarligen berörd av starka drycker». Styrelsen
ansåge emellertid, att stadgandet borde gälla alla slag av fordon samt
även ryttare, och ville med hänsyn bland annat därtill ifrågasätta, huruvida
icke eu bestämmelse av förevarande slag borde hava sin plats i vägtrafikstadgan.
Automobillclubbeh har såsom sin mening uttalat, att den nuvarande bestämmelsen
i § 41 icke vore tillräckligt betryggande. Klubben ansåge, att en
ändring av paragrafen borde vidtagas därhän, att straff stadgades för förare
icke blott då han vid körning med motorfordon varit berusad utan redan
då han under körning befunnits så påverkad av alkoholhaltiga drycker, att
hans förmåga att framföra fordonet och bedöma den föreliggande situationen
i någon nämnvärd grad inskränkts. Att låta straffbarhet inträda redan då
förare vore blott »påverkad av alkoholhaltig dryck» vore emellertid enligt
klubbens mening att gå för långt. Klubben ville för sin del förorda, att
något av uttrycken »uppenbart påverkad av alkoholhaltig dryck» eller »synbarligen
berörd av starka drycker» komme till användning.
Beträffande villkoren för erhållande av körkort och stadgandena rörande
återkallande av sådant ansåge klubben någon skärpning icke erforderlig.
Sveriges trafikbilägares riksförbund har inledningsvis påpekat, att det under
senare år ökade antalet automobilolyckor givetvis måste ses i sammanhang
med den oerhörda stegringen i antalet motorfordon —- enligt förbundets
uppgifter från 5,000 år 1019 till 58,000 år 1924. Vad beträffade förare av
fordon i yrkesmässig trafik, med vilka förbundet närmast både anledning
att sysselsätta sig, ville förbundet framhålla, att de gällande stränga bestämmelserna
om indragning av körkort och tillstånd att framföra automobil i
Kuntji. Afajtts jiroposition nr 114. T>
yrkesmässig trafik inuebure tillräcklig garanti mot dessa förares missbruk
av starka drycker. Med hänsyn härtill och i betraktande av att berusning
maste anses framkalla fara för trafiksäkerheten ifråga om alla slag av vägfarande
och icke blott när det gällde motorfordonsförare, har förbundet
ställt sig avvisande mot införande enbart för dessa av fullständigt spritförbud.
Förbundet har emellertid ansett sig kunna instämma i det uttalande
i ämnet, som gjorts av första kammarens första tillfälliga utskott och som
i huvudsak upptagits i riksdagens ifrågavarande skrivelse.
Medicinalstyrelsen har uttalat önskvärdheten av att bestämmelser till bättre
skydd mot trafikolyckor åvägabringades samt framhållit, att förslag till sådana
bestämmelser lämpligen borde utarbetas av vederbörande trafikmyndighet
i samråd med medicinalstyrelsen.
Slutligen . har järnvägsstyrelsen, med hänsyn till att skador i betydlig utsträckning
tillfogades statens järnvägars materiel genom trafikolyckor, vållade
av sådana motorfordonsförare, som påverkats av starka drycker, ansett sig
böla uttala sin anslutning till det av polismästaren i Stockholm framförda
förslaget om skärpta bestämmelser i förevarande avseende.
Vad därefter beträffar annan trafikpersonal än förare av motorfordon, så
hava de hörda myndigheterna i stort sett ställt sig helt avvisande till någon
skärpning av redan gällande bestämmelser i förevarande hänseende.
Järnvägsstyrelsen har redogjort för stadgandena om påföljd för alkoholmissbruk
av i statens järnvägars tjänst anställd personal — vilka i korthet refererats
i riksdagens ifrågavarande skrivelse — samt påpekat, att bestämmelserna
i ämnet senast ar 1918 undergått en avsevärd skärpning. Styrelsen
har härefter lämnat en del sifferuppgifter av intresse för spörsmålet. Av
dessa framgar bland annat, att antalet avskedanden på grund av onykterhet
bland den ordinarie personalen nedgått från i medeltal över 5 fall per år
under femårsperioden 1913—1917 till i medeltal omkring 2 fall årligen under
femårsperioden 1919—1923, detta ehuru den ordinarie personalstocken
sedan, ar 1913 ökats med omkring 50 procent. Jämväl antalet fylleriförseelser
visa en bestämd tendens till nedgång. Den huvudsakliga orsaken till
dessa företeelser vore enligt styrelsens mening att söka däri, att personalen
alltmera genomträngdes av medvetandet om nykterhetens betydelse för
tjänsteutövningen. .Någon anledning att antaga, att ett bättre resultat skulle
ernas genom ytterligare skärpta bestämmelser ansåge styrelsen icke förefinnas.
. Svenska järnvägsföreningen har meddelat, att de enskilda järnvägsförvaltnmgarna
vid inträffande fall av onykterhet i tjänsten i allmänhet tillämpade
bestämmelserna i den för statens järnvägars personal gällande disciplinstadgan.
Det förekomme emellertid numera ytterst sällan, att någon av järnvägarnas
personal gjorde sig skyldig till onykterhet i tjänsten, och enligt
föreningens åsikt hade erfarenheten icke givit vid handen, att det för järnvägarnas
vid kommande förelåge något behov7 av skärpta bestämmelser i det
av riksdagen angivna syftet.
Kommerskollegium har i huvudsak åberopat eu av kollegii sjötekniska bijlPPr^a(^
promemoria, i vilken bland annat framhållits, att enligt nu
gällande ansvarsbestämmelser i sjölagen och sjömanslagen synnerligen stränga
straff kunde och även plägade ådömas för vållande av trafikolyckor till sjöss
under inflytande av starka drycker. Då under de senaste 7 åren endast 0.2
Fr°«e.ut i'',y ®^ff.ana olyckor både inträffat eller skäligen kunde anses hava intiaflat
till följd av att ombord anställda varit berörda av starka drycker
syntes någon ändring i dessa ansvarsbestämmelser icke påkallad.
Annan trafilcpersonal
än
förare av
motorfordon.
Dopartcmcnts
chefen.
(5 Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
Lotsstyrelsen har funnit en skärpning av de för lotsverkets personal i förevarande
avseende gällande stadgandena icke erforderlig.
Svenska aeroklubbm bär avvisat tanken på fullständigt förbud för förare
av luftfartyg mot förtäring av alkoholhaltiga drycker, men däremot antytt
behovet av straffbestämmelser för fall då verkan av alkohol kunnat påvisas
under tjänst ombord å hiftfartyg. Såsom mest angeläget har klubben emellertid
framhållit kravet på införande av bestämmelser angående med korta tidsmellanrum
återkommande obligatoriska läkarundersökningar rörande förares
andliga och kroppsliga vigör.
Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att i samband med den av
1920 års riksdag begärda utredningen om revision av gällande lagbestämmelser
emot fylleri och dryckenskap ifrågasatts införande i allmänna strafflagen
av ett stadgande, som skulle i viss mån tillgodose kravet på skydd
mot av spritmissbruk orsakade trafikolyckor. Såsom av den till innevarande
års riksdag avlåtna propositionen nr 63 med förslag till lag om ändrad lydelse
av 18 kap. 15 § strafflagen framgår, hade sålunda i ett inom justitiedepartementet
utarbetat och lagrådet underställt förslag till ändring av nämnda
lagrum intagits bestämmelse om bötesstraff för den, som under utövning av
yrke eller tjänst, varav annans säkerhet till liv eller hälsa beror, är överlastad
av starka drycker.
Lagrådet, som i samband med förslagets föredragning erhållit del av ovan
refererade yttranden i anledning av riksdagens nu ifrågavarande skrivelse,
ansåg emellertid förslaget i denna del olämpligt. Beträffande skälen härför
tillåter jag mig hänvisa till lagrådets vid ovanberörda proposition fogade
yttrande. Här må allenast erinras, att lagrådet funnit det erforderliga skyddet
för den fara, som vore i fråga, på ett mera effektivt sätt beredas eller, där så
ej redan skedde, kunna beredas genom straff stadgande i specialförfattning
eller ock i annan form än straff. I anslutning härtill och under påpekande
av att de missförhållanden, på vilka allmänna uppmärksamheten framförallt
blivit fästad, vore de, som förekomme vid motorfärd till lands, hemställde
lagrådet, att i samband med slopande av den ifrågavarande föreslagna bestämmelsen
i strafflagen måtte övervägas lämpligheten av att i förordningen
om motorfordon införa ett stadgande om bötesstraff för den, som i berusat
tillstånd för automobil, ändock att han icke gjort sig skyldig till att framföra
den med otillåten hastighet.
I enlighet med lagrådets uttalanden har den ifrågavarande allmänna straffbestämmelsen
uteslutits i det förslag till ändring av 18 kap. 15 § strafflagen,
som nyligen förelagts riksdagen.
Yad beträffar annan trafikpersonal än motorfordonsförare, så torde redan
nu i allmänhet tillräckliga garantier för trafiksäkerheten i ifrågavarande inseende
förefinnas. Jag vill härutinnan allenast under hänvisning till de avgivna
utlåtandena erinra om de stränga disciplinära åtgärder, som kunna och
pläga vidtagas i fråga om personal vid såväl allmänna som enskilda trafikföretag.
Eu skärpning av de härutinnan gällande bestämmelserna har också
Kung!. Maj:ts proposition nr 114. 7
av do hörda myndigheterna avstyrkts. Beträffande en grupp av trafikpersonal,
nämligen förare av luftfartyg, synas dock måhända vissa kompletterande föreskrifter
kunna bliva påkallade.
För närvarande saknar jag emellertid anledning att föreslå några särskilda
åtgärder i ifrågavarande hänseende beträffande annan trafikpersonal än förare
av motorfordon.
Vad dessa senare angar, kan det visserligen synas, som om den i rnotorfoidonsförordningen
stadgade stränga påföljden för den, som framför automobil
i berusat tillstånd, nämligen ovillkorlig indragning av körkortet, borde
i sig innefatta ett tillräckligt återhållande moment i fråga om förares bruk
av alkoholhaltiga drycker. Erfarenheten torde emellertid giva vid handen,
att sa icke alltid är förhållandet. Särskilt må framhållas, att ifrågavarande
påföljd ej obligatoriskt inträder, om föraren varit i endast mindre grad påveikad
av starka drycker, varjämte är att märka, att för eu stor grupp av
motorfordonsförare, nämligen för dem, som bedriva automobilkörningen
huvudsakligen såsom nöje eller sport, en indragning av körkort icke har
samma betydelse som för yrkesmännen på området, för vilka denna påföljd
oftast medför ett avskärande av förvärvsmöjligheterna.
Det synes därför motiverat, att, såsom riksdagen och flertalet av de hörda
myndigheterna förordat, tillgripa ett generellt straffhot mot den, som vid
framförande av motorfordon är påverkad av alkoholhaltiga drycker. Stadgandena
böra därvid så avfattas, att straff kommer att drabba även i de
lindrigare fall av påverkan, som visserligen innebära fara för trafiksäkerheten,
men där ett obligatoriskt återkallande av körkortet icke lämpligen bör föreskrivas.
Beträffande ordvalet vid karaktäriserande av den grad av påverkan
av alkohol, som bör fordras för straffbarhet, så anser jag mig böra förorda
det av polismästaren i Stockholm föreslagna och redan nu i förordningen
angående försäljning av rusdrycker använda uttrycket »synbarligen berörd
av starka drycker», vilket, på samma gång det markerar eu skillnad från
strafflagens ordval i fråga om ansvar för fylleri, torde vara av den art, att
det icke kan föranleda till godtycke vid tillämpningen.
Straffet för ifrågavarande förseelse synes böra bestämmas till böter från
och med 25 till och med 1,000 kronor.
Ett straffbud av nu ifrågavarande generella slag torde lämpligen kunna
införas som ett nytt andra moment i § 41. I nuvarande andra stycket finnes
straffskärpning till fängelse i högst tre månader stadgad för det fall, att förare
vid i § 41 angivna förseelse, varmed hittills åsyftats framförande av motorfordon
med otillåten hastighet, adagalagt grov vårdslöshet eller varit berusad
eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.
Om, som jag vill förorda, detta stadgande införes som tredje moment i paragrafen
och i samband därmed orden »eller varit berusad» utgå, skulle dylik
straffskärpning kunna drabba förare, som vid framförande av motorfordon är
synbarligen berörd av starka drycker, om han samtidigt ådagalagt vårdslöshet
eller likgiltighet på sätt nyss omnämnts.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 114.
Att utöver det nu föreslagna stadgandet vidtaga en skärpning av bestämmelserna
rörande återkallelse av körkort finner jag icke erforderligt.
I anslutning till nu anförda synpunkter bär jag låtit inom kommunikationsdepartementet
utarbeta ett förslag till ändrad lydelse av § 41 i förordningen
den 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon.
Sedan departementschefen härefter uppläst berörda förslag, hemställer han,
att Kungl. Maj:t ville inhämta riksdagens yttrande över detsamma.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Stockliolm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.