Kungl. Maj:ta proposition nr 113.
1
Xr 113.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
tilljörordning angående rätt för parter i kommunala
mål samt i fattigvårds- och barnavårdsmål att med
posten insända besvärsskrifter och övriga handlingar;
given Stockholms slott den 13 mars 1925.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning
angående rätt för parter i kommunala mål samt i fattigvårds- och
barnavardsmål att med posten insända besvärsskrifter och övriga handlingar.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 98 käft. (Nr 113.)
510 85
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Förslag
till
Förordning
angående rätt för parter i kommunala mål samt i fattigvårds- och
barnavårdsmål att med posten insända besvärsskrifter och
övriga handlingar.
Härigenom förordnas, att i mål, som behandlas enligt förordningarna
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet (nr 13), om kommunalstyrelse
i stad (nr 14) och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
(nr 15), förordningen den 23 maj 1862 (nr 33) om kommunalstyrelse
i Stockholm, förordningen den 20 november 1863 (nr 58 sid. 1) om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, förordningen
den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i
Göteborg, lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting, lagen den 14
juni 1918 (nr 422) om fattigvården och lagen den 6 juni 1924 (nr 361)
om samhällets barnavård, det må vara part tillåtet att, under iakttagande
för övrigt av vederbörlig tid och ordning, på eget äventyr till myndighet
insända besvär och andra handlingar i betalt brev med allmänna posten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1926.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 12 juni 1885
(nr 41 sid. 1) om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål
att med posten insända besvärsskrifter och övriga handlingar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Lindeks, Larsson, Wigforss, Möllek, Le vinson.
Efter gemensam beredning med cliefen för ecklesiastikdepartementet
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Genom förordning den 12 juni 1885 (nr 41 sid. 1) om rätt för parter
i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med posten insända besvärsskrifter
och övriga handlingar har stadgats, att i mål, som behandlas enligt
kommunalförordningarna och — med visst undantag, varom mera i
det följande — i mål, som behandlas enligt förordningen den 9 juni
1871 angående fattigvården, det må vara part tillåtet att, under iakttagande
för övrigt av vederbörlig tid och ordning, på eget äventyr till
myndighet insända besvär och andra handlingar i betalt brev med allmänna
posten. Förordningen överensstämmer i huvudsak med ett av Kungl.
Maj:t genom proposition nr 39 för 1885 års riksdag framlagt förslag,
vilket av riksdagen med visst tillägg antogs.
I samband med denna förordning utfärdades i administrativ ordning två
författningar, nämligen förordningen den 12 juni 1885 (nr 41 sid. 2) om
rätt att i mål och ärenden, som tillhöra statsdepartements och förvaltande
myndighets handläggning, insända handlingar med posten samt kungörelsen
den 12 juni 1885 (nr 41 sid. 3) om skyldighet för vederbörande tjänstemän
att till part översända diariibevis.
Enligt den första av de båda sistnämnda författningarna har — med
erinran om den först omförmälda förordningen, avseende kommunala mål
och vissa fattigvårdsmål — stadgats, att jämväl i övriga mål och ärenden
det må vara sökande, klagande och förklarande tillåtet att, under iakttagande
av vederbörlig tid och ordning, på eget äventyr till statsdepartement
och förvaltande myndigheter insända ansökningar, besvär och andra
handlingar i betalt brev med allmänna posten.
Enligt omförmälda kungörelse av den 12 juni 1885 gäller, att då
handling på grund av någon av förenämnda förordningar av den 12 juni
1885 inkommit med posten, det skall åligga den tjänsteman, som är satt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
att mottaga inkommande handlingar, att, såvida begäran framställts samt
fullständig adress blivit uppgiven och nödiga penningar till lösen och
stämpel samt därutöver, till gottgörelse åt tjänstemannen för porto m. m.,
50 öre bifogats, ofördröjligen enligt den uppgivna adressen översända
bevis om bandlingens mottagande och tiden därför.
Yissa skäl synas böra föranleda, att de återgivna bestämmelserna nu
upptagas till förnyad prövning.
Förordningen angående fattigvården av år 1871 bar numera ersatts
av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården. Enligt denna lag skola
besvär över beslut av fångvårdsstyrelse, styrelse för arbetshem och polismyndighet
med flera anföras hos länsstyrelsen. Besvär över länsstyrelses
beslut anföras antingen i kammarrätten eller bos Kungl. Maj:t.
I sistnämnda fall prövas besvären antingen i högsta domstolen (i mål
rörande ådömande av tvångsarbete) eller i regeringsrätten. Angående besvär,
som prövas i kammarrätten, stadgas i nämnda lag, att de skola
avlämnas till vederbörande länsstyrelse, och besvär, som prövas i högsta
domstolen, skola ingivas till den länsstyrelse, som meddelat det överklagade
beslutet. Vad angår sättet för besvärens inlämnande till länsstyrelse,
anfördes i motiven till fattigvårdslagen (proposition 1918 nr
135, sid. 504), att något särskilt stadgande om rätt för klagande att
med posten insända besvär till länsstyrelse icke syntes vara erforderligt,
då enligt förstnämnda förordning den 12 juni 1885 dylik rätt gällde även
i fattigvårdsmål. I enlighet härmed hava även 1885 års bestämmelser
tillämpats jämväl i fråga om mål, som behandlats enligt 1918 års fattigvårdslag;
dock hava jämlikt 83 § i denna lag anförda besvär över länsstyrelses
beslut i mål rörande ådömande av tvångsarbete åtminstone i
ett fall icke upptagits till prövning av högsta domstolen, då besvären
med posten insänts till länsstyrelsen (se Nytt Juridiskt Arkiv 1922
sid. 313).
Genom lag den 6 juni 1924 hava vidare meddelats utförliga bestämmelser
om samhällets barnavård. De i denna lag, som träder i kraft
den 1 januari 1926, förekommande stadgandena om klagan överensstämma
väsentligen med fattigvårdslagens motsvarande föreskrifter. Sålunda föres
klagan över barnavårdsnämnds, skyddshemsstyrelses och polismyndighets
beslut hos länsstyrelsen, och besvär över länsstyrelses beslut prövas antingen
i kammarrätten, högsta domstolen (i mål rörande ådömande av
tvångsarbete) eller regeringsrätten. Angående avlämnande eller ingivande
till länsstyrelse av sådana besvär, som skola prövas i kammarrätten eller
högsta domstolen, gälla enahanda regler som enligt fattigvårdslagen. Besvärsförfarandet
enligt de båda lagarna företer däremot den skiljaktigheten,
att, under det att, enligt vad nyss sagts, förordningen den 12 juni
1885 om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att
Kungl. Majits proposition nr 113. 5
med posten insamla besvärsskrift^- och Övriga handlingar i allmänhet
ansetts tillämplig i avseende å besvär i mål, som prövas enligt fattigvårdslagen,
rätt saknas att i mål, som behandlas enligt lagen om samhällets
barnavård, insända besvär och andra handlingar med posten.
Denna bristande överensstämmelse mellan nämnda båda lagar torde böra
undanröjas. I allmänhet skall nämligen processförfarandet vara detsamma i
barnavårds- som i fattigvårdstvister, och enahanda skäl, som gälla i fattigvårdsmål,
synas tala för att i mål på grund av barnavårdslagen kommunala
myndigheter och enskilda parter beredas den lättnad och minskning i
utgifter, som ligger i rätten att insända besvärs- och dylika handlingar
med posten. Olikhet i reglerna skulle för övrigt lätt kunna föranleda
misstag med därav följande rättsförlust. Bestämmelse synes sålunda böra
meddelas om att under de förutsättningar, som gälla beträffande fattigvårdsmål,
insändande med posten får äga rum jämväl då fråga är om mål
enligt lagen om samhällets barnavård. I sammanhang härmed synes vad
i förordningen den 12 juni 1885 stadgats angående mål, som behandlas
enligt 1871 års fattigvårdsförordning, böra ersättas med en liknande bestämmelse
angående mål enligt 1918 års lag om fattigvården.
Såsom förut antytts, finnes emellertid i omförmälda förordning den 12
juni 1885 ett visst undantag från rätten att i fattigvårdsmål insända besvärshandlingar
med posten. I förordningen heter det nämligen, att huvudregeln
i densamma icke skall äga tillämpning, då hos Kungl. Maj:t sökes
ändring enligt 49 § i 1871 års fattigvårdsförordning. Nämnda paragraf innehöll
bestämmelser om överklagande av kammarrättens beslut i fattigvårdsmål,
och hette det därom, att den, som var missnöjd med ett sådant beslut,
både att däri söka ändring hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka borde
ingivas i justitierevisionsexpeditionen inom den tid och i den ordning,
som för fullföljd av besvär över kammarrättens utslag i civila mål i allmänhet
vore bestämd. Detta undantag hade i propositionen i ämnet
(nr 39) till 1885 års riksdag motiverats sålunda. Eu del fattigvårdsmål,
som anhängiggjordes hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, fullföljdes slutligen
genom besvärs ingivande till justitierevisionen och avgjordes i högsta
domstolen. Besvär och Övriga handlingar i dessa mål syntes böra, så
länge deras handläggning tillhörde Kungl. Maj:ts befallningshavande eller
kammarrätten, få insändas med allmänna posten, men däremot syntes, då
målen vid deras slutliga fullföljande folie inom kretsen för högsta domstolens
verksamhet, för dessa mål i sista instans böra gälla samma föreskrifter,
som i allmänhet tillämpades vid domstolarna. Således borde
tillåtelsen att med posten insända handlingarna icke omfatta berörda mål,
sedan deras handläggning tillkomme domstol. — I fråga om en grupp av
mål, som skulle fullföljas i högsta domstolen, gjordes emellertid icke
undantag från rätten att insända handlingar med posten. De nu avsedda
målen voro sådana, varom stadgades i 50 § av 1871 års fattigvårdsför
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
ordning, sådan denna paragraf lydde enligt förordning den 12 juni 1885,
d. v. s. sådana mål, i vilka länsstyrelse på grund av tredska eller annan
förseelse av den, som stod under fattigvårdsstyrelses liusbondevälde, dömt
till tvångsarbete eller varning. Besvär lios Kungl. Maj:t över länsstyrelses
utslag i dessa mål skulle ingivas hos länsstyrelsen, i olikhet mot
besvär enligt 49 § över kammarrättens utslag, som, enligt vad nyss
nämndes, skulle ingivas i justitierevisionsexpeditionen.
Rätten att hos Kungl. Maj:t fullfölja talan mot kammarrättens beslut
i fattigvårdsmål har upphävts genom lag den 18 maj 1894. Någon motsvarighet
till det fall, som avsågs med nyssberörda undantagsbestämmelse
i 1885 års förordning, finnes sålunda nu icke vidare. Motsvarighet till
reglerna i 50 § i fattigvårdsförordningen linnes däremot i 83 § i den nya
fattigvårdslagen. I sistnämnda paragraf stadgas det nämligen, att den, som
vill söka ändring i Konungens befallningshavandes utslag, varigenom någon,
som för fullgörande av arbetsskyldighet intagits å anstalt, ävensom vissa
andra personer för angivna förseelser ådömts tvångsarbete, äger att ingiva
sina till Konungen ställda besvär till Konungens befallningshavande, som
efter verkställd utredning insänder handlingarna till nedre justitierevisionen.
Då, såsom nyss nämnts, undantag från rätten att insända handlingar
med posten icke i det motsvarande fallet gjordes i 1885 ais förordning,
synes anledning saknas att nu göra undantag från motsvarande lätt föi
det i 83 § i fattigvårdslagen avhandlade slaget av besvär.
I samband med de nu ifrågasatta författningsändringarna torde vad i
1885 års förordning är stadgat angående mål enligt förordningen den 21
mars 1862 om landsting böra ersättas med en föreskrift, avseende den
lag, som numera trätt i stället för sistnämnda förordning, d. v. s. lagen
den 20 juni 1924 om landsting.
Med hänsyn till de i formellt hänseende ganska omfattande ändringar
i förordningen om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål
att med posten insända besvärsskrifter och övriga handlingar, som
nu ifrågasatts, torde denna författning lämpligen böra upphävas och ersättas
med en ny förordning. Denna synes lämpligen böra träda i kraft
samtidigt med barnavårdslagen,. d. v. s. den 1 januari 1926.
I enlighet med de nu angivna grunderna har jag låtit inom socialdepartementet
utarbeta förslag till förordning angående rätt för parter i kommunala
mål samt i fattigvårds- och barnavårdsmål att med posten insända besvärsskrifter
och övriga handlingar.
Därest detta förslag i huvudsak antages, torde det böra tagas under
övervägande, huruvida och i vad mån av den nya författningen påkallade
formella ändringar böra vidtagas i de båda i det föregående omförmälda,
i administrativ ordning utfärdade författningarna av år 1885.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 7
Föredraganden uppläser härefter nyssnämnda förslag till förordning samt
hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
(Jarl Stålhammar.