Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

9

Nr 112.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning till
Jönköpings stad av vissa rektor vid högre allmänna läroverket
i Jönköping på lön anslagna jordområden; given
Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1914 hava stadsfullmäktige i
Jönköping gjort framställning om Kungl. Maj:ts medgivande, att till staden
måtte få försäljas dels två områden, utgörande den s. k. rektors löningsjord,
dels ock ett till läroverket donerat jordområde. Ansökningen i sistnämnda
del har av Kungl. Maj:t avgjorts genom beslut den 15 februari
1924, därvid Kungl. Maj:t under vissa villkor lämnat sitt medgivande till
försäljningen. Framställningen, i vad densamma avser medgivande till försäljning
av rektors löningsjord, anhåller jag att nu få anmäla.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 97 käft. (Nr 111—112.) 2

Försäljning
till Jönköpings
stad
av vissa rektor
vid högre
allmänna
läroverket i
Jönköping på
lön anslagna
jordområden.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

Stadsfullmäktige anföra i sin ifrågavarande skrivelse i huvudsak följande:

Fråga hade hos stadsfullmäktige uppkommit om förvärvande för stadens
räkning av vissa jordområden, bland dem den s. k. rektors löningsjord. Denna
utgjordes av ägorna litt. I nr 40 och litt. N nr 25, å ansökningen bifogade
kartor n:ris 8 och 9 utlagd i två skiften om tillhopa 4 har 62 ar 33 kvadratmeter,
och vore av rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping
utarrenderad för ett årligt arrende av 300 kronor. Huru denna jord kommit
att anslås till rektors avlöning, hade icke kunnat utrönas; men enligt
Kungl. Maj:ts dom den 19 november 1866 hade stadens mot rektor väckta
talan om bättre rätt till jorden ogillats, och torde därigenom rektors rätt att
uppbära avkomsten av jorden få anses vara fastslagen. Jordägan litt. N nr
25 vore belägen inom stadsplanen. För att detta område skulle kunna ordnas
och bebyggas, syntes ingen annan utväg föreligga, än att staden, som
ägde angränsande jord, tillöste sig området vare sig inot kontant betalning
eller medelst utbyte mot annan jord. Även ägan litt. I nr 40, belägen inom
stadsplanen, vore helt omgiven av sådan jord, som dels staden redan ägde
och dels, därest Kungl. Maj:t bifölle stadsfullmäktiges därom gjorda anhållan,
skulle av staden inlösas, och torde således även denna äga, för att
stadens jordförhållanden nu skulle kunna definitivt ordnas, lämpligen böra
inlösas av staden.

Läroverkets rektor hade på framställd förfrågan förklarat sig icke vilja
ställa sig avvisande mot en eventuell önskan från stadens sida att tillösa sig
ifrågavarande löningsjord. Då det kunde dragas i tvivelsmål, huruvida staden
ägde tillräckligt av jord att lämna i utbyte mot denna löningsjord, ansåge
stadsfullmäktige det v^ra förmånligast, att staden mot kontant ersättning
förvärvade löningsjorden, ävensom att löningsjordens värde bestämdes av
gode män.

Stadsfullmäktige hemställde fördenskull, att Kung!. Maj:t måtte medgiva,
att ifrågavarande jordområden, benämnda rektors löningsjord, måtte efter
vederbörlig värdering få av rektor försäljas till staden, att köpeskillingen
skulle förvaltas av stadens drätselkammare, som årligen till rektor vid högre
allmänna läroverket utbetalade 47* procents ränta å köpeskillingens kapitalbelopp,
och att staden måtte äga fritt förfoga över den sålunda inköpta
jorden.

Sedan, bland andra, rektor och vederbörande magistrat yttrat sig över
framställningen, därvid rektor på anförda skäl uttalat, att han dåmera funne
sig förhindrad att tillstyrka bifall till densamma, förklarade sedermera stadsfullmäktige
i skrivelse den 1 mars 1915, under vidhållande av ansökningen
i dess här förevarande del, att ändamålet med stadsfullmäktiges hemställan
vore att åstadkomma en sådan reglering av jordförhållandena inom den av
Kungl. Maj:t fastställda stadsplanen, att tomterna kunde bliva föremål för
bebyggande.

Domkapitlet i Växjö, med vilken myndighet vederbörande kontraktsprost
instämt, hade i utlåtande den 17 mars 1915 framhållit, att den ersättning,
som av staden erbjödes för ifrågavarande jordar, borde, vare sig den komme
att utgå med visst kapitalbelopp eller, vilket syntes domkapitlet lämpligare,
med viss årlig avgift, underställas, förutom Kungl. Maj:ts, jämväl riksdagens
och kyrkomötets prövning och godkännande. Då, utan att ett bestämt anbud

11

Kun (fl. May.ts proposition Nr 112.

i berörda avseende förelåge, den ifrågasatta försäljningens lämplighet ur det
allmännas synpunkt ej syntes kunna bedömas, ansåge sig domkapitlet i
ärendets dåvarande skick förhindrat att tillstyrka ansökningen.

Länsstyrelsen i Jönköping bar i utlåtande den 29 februari 191G tillstyrkt
att, under förutsättning av riksdags och kyrkomötes samtycke, Kungl. Maj:t
täcktes medgiva, att rektors löningsjord finge avstås till staden mot ersättning,
antingen eu gång för alla eller ock årlig, som av Kungl. Maj:t måtte
bestämmas etter förslag av en nämnd, bestående av tre personer, av vilka
rektor och staden skulle utse vardera eu samt Kungl. Maj:ts befallningsbavande
och domkapitlet den tredje.

Dåvarande l är o verlcsörerstyr elsen instämde i utlåtande den 6 februari 1917
i huvudsak med länsstyrelsen.

Slutligen yttrade sig kammarkollegiet den 21 november 1918 i ärendet.
Kollegiet förordade en försäljning av områdena men hemställde, att framställningen
icke för det dåvarande måtte föranleda vidare åtgärd än uppdrag
för länsstyrelsen att ej mindre, efter stadsfullmäktiges hörande, huruvida
de vore villiga att bekosta ny värdering, och i händelse av jakande
svar härå, föranstalta om denna värdering, därvid hänsyn borde tagas
till områdenas värde såsom tomtmark, att verkställas av tre gode män, av
vilka rektor vid Jönköpings högre allmänna läroverk utsåge en, stadsfullmäktige
i Jönköping eu samt Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län
och domkapitlet i Växjö den tredje, än även, sedan sådan värdering skett,
däröver höra vederbörande samt därefter med handlingarna i ärendet och eget
yttrande till Kungl. Maj:t inkomma.

Rörande de ifrågavarande områdena anförde läroverkskollegiet, bland annat,
följande:

Beträffande rektors löningsjord hade det icke av tillgängliga handlingar
kunnat utrönas, på vilken tid eller under vilken form densamma först kommit
att anslås till rektors avlöning. Emellertid funnes i jordlängderna över
Jönköpings städs ägor för åren 1662, 1666 och 1678 antecknat, att jorden
innehades av rektor vid stadens skola. Av staden emot rektor väckt talan
om bättre rätt till jorden hade genom Kungl. Maj:ts dom den 19 november
1866 ogillats. Enligt av Jonathan Montelin år 1819 upprättad karta över
Jönköpings stads östra och västra ägor utgjordes löningsjorden av två särskilda
områden, åkerlyckan litt. N nr 25 och åkerlyckan litt. I nr 40. Den
förra vore belägen inom stadens gamla planlagda område å ömse sidor om
Klostergatan och genomskures numera på tvären av stadens spårvägslinje.
Den senare åkerlyckan hade sitt läge inom området för senast fastställda
stadsplan i stadens östra del vid norra sidan av allmänna landsvägen Jönköping—Tenhults
järnvägsstation, något i öster om Smålands artilleriregementes
kasern. I areal utgjorde dessa ägoområden, litt. N eu hektar 85 kvadratmeter
och litt. I tre hektar 61 ar 48 kvadratmeter eller sålunda tillhopa
fyra hektar 62 ar 33 kvadratmeter. Beträffande ägoslag uppgåves området
litt. N innehålla till bebyggande tjänlig åkerjord och området litt. I utgöras
av synnerligen god åkerjord, som ock för närvarande vunnit användning i
lantbruk. Båda ägorna utarrenderades av rektor under gemensamt arrende,
varav lian årligen uppbure 300 kronor. För år 1917 hade taxeringsvärdet
utgjort för området litt, N 2,000 kronor och för området litt. I 5,700 kronor
eller sålunda för hela löningsjorden 7,700 kronor.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

Den 21 mars 1919 anbefallde Kungl. Maj:t i enlighet med kammarkollegiets
hemställan länsstyrelsen att, därest stadsfullmäktige förklarade sig villiga
att ikläda sig därmed förenade kostnader, föranstalta om värderingen av
ifrågavarande områden. Vid sålunda skedd värdering åsattes sedermera
ifrågavarande löningsjord ett värde av 38,663 kronor 40 öre. I en till länsstyrelsen
ställd skrivelse av den 22 oktober 1919, förklarade sig häruppå stadsfullmäktige,
vilka av länsstyrelsen anmodats avgiva yttrande över den verkställda
värderingen, villiga att såsom köpeskilling för ifrågavarande jordområden
erlägga de belopp, till vilka de sålunda värderats.

Över värderingen avgåvos yttranden av läroverkskollegiet, rektor, vederbörande
kontraktsprost och domkapitlet i Växjö samt ånyo av stadsfullmäktige
och kontraktsprosten, varjämte värderingsmännen vidare uttalade sig,
varefter länsstyrelsen med utlåtande av den 23 juni 1920 överlämnade handlingarna
i ärendet till Kungl. Maj:t.

lektor och läroverkskollegiet förklarade sig icke göra någon erinran mot
värderingen. Kontraktsprosten och domkapitlet med vilka länsstyrelsen instämde,
uttalade däremot, att, därest staden berättigades lösa jordarna, försäljningspriset
borde vara 10 proc. högre än det värde, som åsatts jordarna av
värderingsnämnden.

Ärendet remitterades härefter åter till kammarkollegiet, som i skrivelse till
länsstyrelsen den 27 oktober 1920 — med förklarande att kollegiet icke
kunnat bilda sig någon slutgiltig uppfattning om värdet å ifrågavarande
jordar och att kollegiet funnit de av kontraktsprosten framförda erinringarna
kunna förtjäna avseende — anmodade länsstyrelsen att låta verkställa utredning
angående värdena å sådana tomter, som vore belägna i ifrågavarande områden
angränsande delar av staden, samt de priser, som under senaste åren
betingats vid försäljning av tomter med därmed jämförligt läge, samt att
jämväl från staden införskaffa överskådlig karta över de av staden till förvärv
ifrågasatta områdena, varav kunde inhämtas områdenas läge i förhållande
till omkringliggande trakter av staden och eventuella trafikförbindelser.

Med utlåtande den 25 november 1921 överlämnade länsstyrelsen den infordrade
utredningen jämte kartor.

Länsstyrelsen anförde därvid, att de värden, som åsatts ifrågavarande jordområden,
visserligen kunde synas val låga men efter tillägg av 10 pioc.
dock torde i stort sett motsvara ett skäligt saluvärde, i synnerhet om hänsyn
toges till fördelen att få på en gång uppbära köpeskillingen samt till det
allmännyttiga ändamålet, att eu del gatuförhållanden bleve ordnade.

Vidare har kammarkollegiet i utlåtande till Kungl. Maj:t den 15 mars
1923 — med förklarande, att kollegiet biträdde länsstyrelsens värdesättning
av ifrågavarande områden — hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t förklara
staden berättigad att för det av länsstyrelsen angivna pris inköpa samma
områden; dock att tillståndet skulle anses förfallet, om staden icke mom
ett år från dagen för Kungl. Maj:ts beslut begagnade sig av tillståndet.
Vidare förutsatte kollegiet, att Kungl. Maj:t ville förordna, att köpeskillingen

Kungl. Maj: t a proposition Nr 112. 13

skulle förvaltas av statskontoret med rätt tills vidare för rektor vid högre
allmänna läroverket i Jönköping att uppbära räntan å kapitalet, dock att
till kapitalet årligen skulle läggas en tiondel av det därå upplöpande räntebelopp.

Justitiekansler sämbetet, vars yttrande i ärendet jämväl inhämtats, har i utlåtande
den 21 april 1923 förklarat, att ur de synpunkter, ämbetet hade
att företräda, icke torde finnas något att erinra mot att Kungl. Maj:t föreläde
riksdag och kyrkomöte förslag till jordens försäljning till staden för av
länsstyrelsen angivet pris.

Byggnadsstyrelsen har därefter i utlåtande den 9 januari 1924 anfört, att,
då det med hänsyn till genomförandet av Jönköpings stadsplan syntes ur
det allmännas synpunkt fördelaktigt, att staden bleve ägare till ifrågavarande
markområden, och styrelsen icke hade något att erinra mot de angivna salupriserna
eller mot de av kammarkollegium föreslagna villkoren för försäljningen,
styrelsen tillstyrkte densamma.

Slutligen hava stadsfullmäktige i Jönköping i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 28 maj 1924 — med åberopande av sin tidigare ansökning av den 23
maj 1914 — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förklara Jönköpings stad
berättigad att för det av länsstyrelsen föreslagna priset inköpa ifrågavarande
områden och däröver fritt förfoga.

Med stöd av den nu föreliggande grundliga utredningen i detta ärende
anser jag mig böra tillstyrka, att medgivande lämnas till ifrågavarande områdens
försäljning till Jönköpings stad. Beträffande priset torde jag böra
erinra om att värdet av jorden vid förenämnda värdering uppskattades till
38,663 kronor 40 öre samt att eu förhöjning härav med 10 proc. sedermera
ifrågasatts och jämväl av staden godtagits. Det sammanlagda salupriset
skulle alltså uppgå till 42,529 kronor 74 öre. Mot detta pris ävensom beträffande
villkoren i övrigt för försäljningen synes mig icke vara något att
erinra, dock torde priset böra avrundas till 42,530 kronor. Det torde böra
ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid efter vederbörandes hörande
meddela närmare föreskrifter rörande försäljningen ävensom angående dispositionen
av försäljningsmedlen.

För att försäljning skall kunna äga rum, fordras emellertid, på grund
av stadgandena i § 4 av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723,
jämförda med § 114 regeringsformen, ej blott Kungl. Maj:ts och riksdagens
sammanstämmande beslut utan även bifall av allmänt kyrkomöte. Ärendet
bör således nu närmast underställas riksdagens prövning för att sedermera,
i händelse av bifall till nu föreliggande förslag, framläggas för det kyrkomöte,
som torde komma att sammanträda år 1925.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det täcktes Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 97 käft. (Nr 111—112.) 3

Departementschefen
.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 112.

att de inom Jönköpings stads planlagda område belägna,
rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping på lön
anslagna ägorna litt. I nr 40 och litt. N nr 25 må för ett
pris icke understigande 42,530 kronor och på de villkor i övrigt,
som Kungl. Maj:t äger bestämma, försäljas till Jönköpings
stad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majestät Konungen lämna bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1925, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

250800