Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

1

Nr 111.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående överflyttning av
domkyrkotunnomedel från Kalmar domkyrka till Växjö
domkyrka; given Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
mars 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför:

Vissa kyrkor, huvudsakligast domkyrkor, hava under eu lång följd av överflyttår
åtnjutit en inkomst, som i kyrkornas stater upptagits under benämnin- n^ngk^ dom
gen »ersättning för indragen kronotionde» eller domkyrkotunnomedel. Be- medel från
nämningen domkyrkotunnomedel innebär emellertid icke, som man kan vara Kalmar dom

• kyrka till

böjd antaga, att ifrågavarande medel från ett visst stiftsområde anvisats att Växjö domutgå
till den gemensamma kyrkan i dess egenskap av domkyrka. Det om- kyrka,
råde, inom vilket domkyrkotunnorna erlagts, har nämligen icke alltid varit
ett stift. Stundom har anslaget i fråga anvisats att utgå från en viss, närmare
bestämd del av ett stift, stundom ha domkyrkotunnorna från flera stift
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 97 käft. (Nr 111—112.) 1

2

Kung1. May.ts proposition Nr 111.

utgått som ett gemensamt anslag. De medel, som influtit genom denna
anslagsform, ha vidare ej alltid brukats till ändamål, som varit lokaliserade
inom ifrågavarande stift, och slutligen ha ej endast domkyrkor utan även
andra kyrkor fått tillgodonjuta denna inkomst. Kronans fria disposition
över kronotionden har därjämte städse kännetecknat denna form av medelanvisning.
Anledningen till att förnämligast domkyrkor kommit i åtnjuande
av domkyrkotunnomedel synes hava varit, att dessa kyrkors underhåll
krävde kraftigare ekonomiskt bistånd av statsmedel än flertalet andra kyrkor.

Bland de kyrkor, som åtnjuta sådan inkomst, är huvudkyrkan i det gamla
Kalmar stift. Redan i slutet av 1500-talet erhöll kyrkan, då endast stadskyrka
i Kalmar, del av domkyrkotunnomedel. Sedan den år 1603 blivit
stiftskyrka i den nyinrättade Kalmar superintendentia, bekräftades genom nådigt
beslut dess rätt till denna inkomst, som sedan utgått ända till våra
dagar. I den av Kung!. Maj:t för sagda kyrka senast stadfästa staten av
den 12 april 1918 har ifrågavarande inkomst upptagits såsom 49,448 hektoliter
spannmål från fastlandsdelen av länet, 54,407 hektoliter d:o från Öland
samt 168,497 hektoliter d:o från Kalmar stad, allt hälften råg och hälften
kom jämte forsellön för de båda förstnämnda posterna.

Genom kungörelse den BO juni 1915 förordnades, att den genom kungörelsen
den 27 oktober 1903 beslutade sammanslagningen av Växjö och
Kalmar stift skulle äga rum den 1 augusti 1915 samt att i följd härav
domkapitlet i Växjö skulle från och med sistnämnda dag övertaga de funktioner,
som dittills tillkommit domkapitlet i Kalmar.

I samband härmed föranstaltade Kungl. Maj:t om utredning rörande de
förändrade bestämmelser, som i avseende å Kalmar domkyrkas ekonomi och
vården om samma kyrka och dess egendom kunde anses böra meddelas
med anledning av upphörandet av Kalmar stift. I detta ärende avgåvos
yttranden av bland andra domkyrkorådet i Kalmar, ävensom Kalmar stadsoch
landsförsamlingar samt den 29 september 1915, den 5 december 1916
och den 24 december 1919 av länsstyrelsen i Kalmar, den 13 oktober 1915
av domkapitlet i Växjö, den 30 augusti 1917 gemensamt av kammarkollegiet
och statskontoret, av vilka myndigheter kammarkollegiet hört sitt tredje
arkivkontor, samt den 14 januari 1920 av byggnadsstyrelsen. Vad härvid
beträffar de domkyrkotunnomedel, som dittills utgått till Kalmar domkyrka,
hävdades av samtliga myndigheter, att dessa borde bibehållas såsom inkomst
åt kyrkan. Angående åter benämningen å kyrkan yrkades med styrka av
domkyrkorådet och församlingarna i Kalmar jämte länsstyrelsen därstädes,
att kyrkan fortfarande måtte benämnas Kalmar domkyrka, medan däremot
av kammarkollegiet och statskontoret gjordes gällande, att då kyrkan förlorat
sin karaktär av domkyrka, den icke kunde bibehållas vid denna benämning
utan borde benämnas Kalmar kyrka. Kammarkollegiet och statskontoret
yttrade i fråga om domkyrkotunnomedlen, bland annat, att med

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

hänsyn särskilt till grunden för medlens såväl ursprungliga anvisande som
utgående alltjämt till kyrkan, ämbetsverken ansåge, att domkyrkotuunomedlen
borde — så länge andra förhållanden icke däri föranledde ändringar — helt
disponeras för kyrkans byggnad och underhåll.

Detta ärende är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Domkapitlet i Växjö har emellertid i en den 14 januari 1920 dagtecknad
framställning hemställt, att av den till Kalmar domkyrka utgående
kronotiondeersättning eller på annat sätt måtte från och med år 1920 åt
Växjö domkyrka beredas eu årlig förhöjning av till sistnämnda domkyrka
utgående anslag medelst ersättning för 143 hektoliter spannmål, hälften råg
och hälften korn, jämte forsellön, motsvarande den ökning i antalet av stiftets
pastorat, som uppkommit genom föreningen av Kalmar stift och Växjö stift.
Till stöd för framställningen har domkapitlet anfört bland annat följande:

Kalmar domkyrka har efter stiftsammanslagningen upphört att fungera
såsom domkyrka, varigenom hennes ställning blivit helt annorlunda. Alla
hennes funktioner i egenskap av domkyrka hava övergått på Växjö domkyrka
för hela det nuvarande stiftet. I Växjö domkyrka förekomma prästvigningar,
gudstjänster vid prästmöte, prästkonvent m. in., varför domkyrkan
ock bidrager till underhåll av inventarium och avlönande av betjäning.
Domkyrkan bekostar ock utgifterna för biskopens ämbetsskrud och underhåll
samt tillhandahåller på sin bekostnad nödiga lokaler åt domkapitlet.
Men härmed har ju upphört varje berättigande för Kalmar domkyrka att
uppbära sådan ersättning, som tillkommer henne i egenskap av domkyrka.
I stället bör denna ersättning överflyttas till Växjö domkyrka. Liksom
denna uppbär kronotiondeersättning från Kronobergs och Jönköpings län,
bör hon erhålla det från Kalmar län, och synes proportionen av antalet
pastorat i de olika till stiftet hörande län och länsdelar böra läggas till
grund för ersättningens storlek. Pastoratens antal är i Kronobergs län 49,
den del av Jönköpings län, som hör till Växjö stift, 47 och i den del av
Kalmar län, som hör till stiftet, 44. Från Kronobergs län erhåller Växjö
domkyrka ersättning för 153,88501 hektoliter spannmål, hälften råg och
hälften korn, jämte forsellön, från Jönköpings län 159,9322 hektoliter jämte
48 kronor 88 öre i penningar. Från Kalmar län skulle enligt denna beräkningsgrund
erhållas ersättning för 143 hektoliter jämte forsellön. Denna
tionde synes kunna erhållas av de till Kalmar domkyrka nu utgående anslag.
Enligt den av Kungl. Maj:t den 12 april 1918 fastställda stat för
nämnda kyrka har hon i inkomster bland annat ersättning för indragen
kronotionde från fastlandet av Kalmar län för 49,448 hektoliter spannmål,
från Öland för 54,407 hektoliter spannmål och från Kalmar stad för 168,497
hektoliter. Av denna ersättning anser domkapitlet böra kunna överflyttas
till Växjö domkyrka så mycket, som ovan nämnts, eller 143 hektoliter jämte
forsellön. Skulle Kungl. Maj:t finna, att någon minskning i den till Kalmar
domkyrka nu utgående ersättningen icke bör ske, så har domkapitlet
däremot intet att invända, under förutsättning att Växjö domkyrka erhåller
det ovan yrkade anslaget från annat håll. Växjö domkyrka är också i stort
behov av ökade inkomster. Medan Kalmar domkyrka enligt den fastställda
staten beräknas få ett årligt överskott av kronor 3,345: —, som dock i verkligheten
utgjort år 1916 kronor 5,560: 08, år 1917 kronor 4,453: 84 och år

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 111.

1918 kronor 5,391: 50, så har Växjö domkyrka knappast medel till de löpande
utgifterna. Tillstöter en oförutsedd utgift eller en reparation, så saknar
hon därtill erforderliga medel.

I detta ärende hava yttranden avgivits av domkyrkorådet i Kalmar, Kalmar
stads- och landsförsamlingar samt Växjö stads- och landsförsamlingar
ävensom den 11 juni 1920 av länsstyrelsen i Kalmar, den 1 september
1920 av domkapitlet, den 17 november 1920 av länsstyrelsen i Växjö samt
den 28 januari 1921 av kammarkollegiet och statskontoret gemensamt.

Domkyrkorådet framhåller härvid, hurusom Kalmar domkyrka ursprungligen
uppförts såsom ersättning för den under Kalmarkriget illa åtgångna
och sedermera av militära skäl raserade Kalmar stadskyrka ävensom att
domkyrkan, som är byggd av ömtåligt material och kräver avsevärt årligt
underhåll, nyligen undergått en stor restaurering, för vilken kostnaden uppgått
till 186,044 kronor 4 öre och vartill församlingarna bidragit med 97,210
kronor. Vidare uttalar domkyrkorådet, att utgifterna för kyrkans underhåll
för framtiden förvisso bliva vida större än som i gällande stat beräknats
och att*i sådant hänseende det i staten upptagna belopp av 1,200 kronor
bör höjas till minst 4,000 kronor, vartill kommer att redan nu tarvas en
reparation, beräknad till en kostnad av 11,500 kronor. Härav torde framgå
att domkyrkan för sitt framtida underhåll är i stort behov att få bibehålla
sina hittills åtnjutna inkomster. Därest domkapitlets framställning kommer
att bifallas, blir följden den, att Kalmar stads- och landsförsamlingar få
åtaga sig en motsvarande ökning i sina utgifter. Kalmar domkyrka kommer
för övrigt att berövas ej blott de till samma kyrka anslagna domkyrkotiondemedel,
i 1918 års stat upptagna till 103,855 hektoliter spannmål, utan
därutöver ytterligare 39,145 hektoliter av den tiondespannmål, som av ålder
utgått till Kalmar gamla stadskyrka och som i nämnda stat upptagits till
168,497 hektoliter. Domkyrkorådet hemställer med åberopande härav, att
någon minskning av den till Kalmar domkyrka hittills utgående ersättning
icke må äga rum.

Kalmar stads- och landsförsamlingar avstyrka med åberopande av domkyrkorådets
yttrande och på i övrigt anförda skäl på det allvarligaste domkapitlets
framställning.

Länsstyrelsen i Kalmar avstyrker likaledes bifall till den förevarande framställningen,
för så vitt därigenom Kalmar domkyrka skulle lida minskning
i de till domkyrkan utgående inkomsterna.

Växjö stads- och landsförsamlingar, som förklara sig behjärta de ekonomiska
svårigheter, vari Växjö domkyrka befinner sig, hava likväl på de av
domkyrkorådet i Kalmar samt Kalmar stads- och landsförsamlingar anförda
grunder icke kunnat biträda domkapitlets framställning.

Länsstyrelsen i Växjö tillstyrker däremot bifall till den ifrågavarande framställningen.

Domkapitlet i Växjö framhåller bland annat, att en del utgifter, som finnas
upptagna i staten för Kalmar domkyrka, redan upphört eller snart
komma att upphöra. Från och med den 1 maj 1920 utgå icke längre från
domkyrkan bidrag till förste stadskomministerns lön med ett i staten beräknat
belopp av 270 kronor. Lönerna till domkyrkans syssloman, 750
kronor, till organisten och kantorn, 553 kronor, till kyrkovaktmästaren, 253
kronor, och till ringaren, 300 kronor, utgå endast under den tid, nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111. 5

innehavare av befattningarna kvarstå vid desamma. Kalmar domkyrka
äger vid 1919 års slut ett kapital av 80,683 kronor 66 öro. Även om domkyrkan
skulle avstå vad domkapitlet föreslagit, är hennes ekonomiska ställning
alltjämt mycket god i synnerhet i jämförelse med andra kyrkor, som
icke åtnjuta annat bidrag från staten än en mycket ringa årlig ersättning
för indragen vin- och byggnadssäd.

Kammarkollegiet och statskontoret anföra i sitt yttrande, bland annat:

Fråga har uppkommit om överflyttning till Växjö domkyrka av en del
av de till Kalmar förutvarande domkyrka utgående ersättningar för tiondeanslag.
Vad i sådant avseende blivit av domkapitlet i Växjö föreslaget
utgör ersättning för 143 hektoliter spannmål jämte forsellön, eller åtskilligt
mera än som enligt den av Kungl. Maj:t den 12 april 1918 fastställda
stat för domkyrkan utgår från Kalmar län med undantag av Kalmar
stad. Det första spörsmål, som härvid uppställer sig, gäller frågan huruvida
en disposition sådan som den ifrågasatta må vara förenlig med prästerskapets
privilegier __av år 1723. Dessa privilegiers § 4 innehåller, bland
annat, följande: »Även stadfästes vad prästerskapet härtill njutit uti kyrkohärbärgen
av konungstionden, som till — — — domkyrkors, kyrkors och
hospitals underhåll och lön förordnat är, som alltid bliver dem utan någon
avkortning förbehållet, så att inga rågar skola av deras lön avdragas och
förminskas, ej heller av kyrkornas vin- och byggningssäd, domkyrko-, prostoch
bibeltryckstunnan — — —». Ämbetsverken hava i sitt ovannämnda
utlåtande den 30 augusti 1917 såsom sin tanke uttalat, att domkyrkotunnemedlens
indragande till statsverket, under förutsättning att grunden till anslaget
fortfarande bestode, skulle kunna anses strida mot omförmälda stadgande
i privilegierna. En i viss mån annan fråga är huruvida en sådan
disposition av dessa medel skulle kunna vidtagas, att någon del därav överflyttades
till Växjö domkyrka. Väl hava Sveriges konungar i äldre tid
ansett sig kunna tämligen fritt disponera över domkyrkotunnemedel, men
det torde icke därför vara uteslutet att dylika medel numera, med hänsyn
till förenämnda privilegiistadgande, måste anses mera orubbligt tillkomma
respektive kyrkor.

I sitt utlåtande den 30 augusti 1917 hava ämbetsverken såsom sin uppfattning
uttalat, att domkyrkorna icke i denna sin egenskap ägt påfordra
domkyrkotunnors utgående från stiftet underlydande socknar. Att dylika
medel anslagits domkyrkorna torde hava haft sin grund i dessa kyrkors
stora och kostsamma byggnader och underhåll men icke speciellt i deras
egenskap av domkyrkor. Grunden för domkyrkotunnornas utgående synes
förty i allmänhet icke röna någon inverkan av domkyrkokaraktärens försvinnande.
Ofta lärer det emellertid förhålla sig så, att domk}rrkotunnemedel
fått användas jämväl till sådana utgifter, som i följd av domkyrkoegenskapens
försvinnande skulle komma att upphöra — något som just är
fallet beträffande Kalmar domkyrka. Men det torde icke därmed vara givet,
att mot dylika utgifter svarande inkomster, där de eljest åtnjuta privilegiiskydd,
också kunna utan vidare fråntagas kyrkan. Privilegierna torde få
förutsättas skydda »domkyrkor och kyrkor» även för en sådan omdisposition
av dem beviljade anslag, som må föranledas av hänsyn till ändrade
förhållanden i avseende å grunderna för samma anslag. Oavsett huruvida
den ursprungliga grunden för domkyrkotunnemedel eller andra privilegiiskyddade
anslag till Kalmar domkyrka må anses numera hava helt eller

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

delvis försvunnit, lärer Kungl. Maj:t fördenskull icke vilja om dessa anslag
träffa ändrade dispositioner i annan ordning än den, som stadgas i § 114
regeringsformen.

Vad därefter angår själva saken vill det synas ämbetsverken, som om åtminstone
någon del av Kalmar f. d. domkyrkas inkomster skulle kunna
och böra avstås till förmån för Växjö domkyrka. I sådant avseende vilja
ämbetsverken särskilt framhålla, att Kalmar f. d. domkyrka, vars ekonomiska
ställning för övrigt synes vara förhållandevis mycket god, närmast i
följd av stiftsammanslagningen fått eller får sina årliga utgifter minskade
med tillhopa 2,126 kronor. Vidare lärer det icke kunna förnekas, att Växjö
domkyrkas ekonomiska ställning, särskilt efter de sista årens stora skuldsättningar,
är synnerligen svag. Sålunda uppvisa domkyrkans i riksräkenskapsverket
förvarade räkenskaper för år 1919 en till år 1920 balanserad
skuld å 18,000 kronor — numera lärer skulden uppgå till 25,000 kronor —
medan behållningen vid 1920 års ingång utgjort allenast 15,674 kronor 90
öre, däribland inventarier till ett värde av 12,529 kronor 73 öre. En reglering
av de ekonomiska förhållandena kyrkorna emellan synes alltså lämpligen
böra äga rum. Härvid lärer emellertid Kalmar domkyrka kunna göra
anspråk på särskild hänsyn och överflyttning av inkomster därifrån i varje
fall förbliva inskränkt till den i staten upptagna ersättning för indragen
kronotionde samt i övrigt förekomma endast i den mån nämnda domkyrkas
inkomstbehov till följd av stiftsammanslagningen kan anses hava reducerats.
Huruvida med utgångspunkt härifrån den av Växjö domkapitel i sådant
avseende begärda anpart kan anses vara lämpligt avvägd, undandrager sig
visserligen i ärendets nuvarande skick ett fullt tillförlitligt bedömande, men
det vill synas ämbetsverken, som om densamma icke vore oskälig.

Någon annan utväg att utan statsverkets betungande bereda Växjö domkyrka
ökade inkomster äro ämbetsverken icke i tillfälle föreslå.

Från Växjö domkapitel har sedermera på given anledning med skrivelse
den 30 januari 1925 överlämnats ej mindre i avskrift räkenskapssammandrag
över Växjö domkyrkokassa för tiden den 1 juli 1923—30 juni 1924 och
för december 1924 samt huvudredogörelse för Kalmar domkyrkas kyrkokassa
och reparationsfond för räkenskapsåret den 1 juli 1923—30 juni 1924, än
även en från domkyrkosysslomannen i Kalmar infordrad uppgift i frågor
om vissa i staten för Kalmar domkyrka upptagna löner.

Av räkenskapssammandragen över Växjö domkyrkokassa inhämtas, att domkyrkans
skuld den 30 juni 1924 uppgick till 24,000 kronor, medan tillgångarna
samma dag utgjorde 20,476 kronor 40 öre, därav värdet å inventarierna
den 30 juni 1924 beräknats till 15,011 kronor 11 öre. Enligt huvudredogörelsen
för Kalmar domkyrkas kyrkokassa och reparationsfond uppgingo
tillgångarna den 30 juni 1924 i kyrkokassan till 48,671 kronor 82 öre samt
reparationsfonden till 67,558 kronor 14 öre, eller sålunda tillhopa 116,229
kronor 96 öre. Den av domkyrkosysslomannen vid Kalmar domkyrka lämnade
uppgiften utvisar, att av i staten för Kalmar domkyrka upptagna löner
sådana fortfarande utgå till domkyrkosysslomannen, kyrkvaktmästaren och
urställaren.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

I likhet med kammarkollegiet och statskontoret är jag av den uppfattningen,
att eu kyrkas egenskap av domkyrka icke i och för sig ger den
rätt att påfordra domkyrkotunnors utgående från stiftet underlydande socknar.
Om därför genom ändring av stiftsindelningen eu domkyrka helt eller delvis
övertager en annan domkyrkas funktioner, är det härmed icke klart, att
också domkyrkotunnomedel skola överflyttas. Jag kan därför ej anse, att
de skäl, som domkapitlet i Växjö anfört som främsta stöd för sin hemställan,
äro bärande. Ämbetsverken hava vidare som sin åsikt uttalat, att
Kalmar domkyrka så som jag anser att kyrkan fortfarande bör benämnas —
äger skydd för åtnjutande av ifrågavarande domkyrkotunnomedel genom
prästerskapets privilegier av år 1723. En inom ecklesiastikdepartementet
företagen närmare utredning rörande domkyrkotunnan under jämförelse med
tidigare privilegier och författningar, såvitt de beröra ämnet, har lämnat
ytterligare stöd för denna ämbetsverkens åsikt. En ändrad disposition av
ifrågavarande domkyrkotunnomedel kan därför icke träffas utan samtycke
av riksdag och kyrkomöte.

Beträffande härefter frågan huruvida eu sådan ändrad disposition kan
anses av förhållandena motiverad anser jag, att starka skäl tala för att
Växjö domkyrka beredes viss inkomst av ifrågavarande medel. Växjö domkyrkas
ekonomi är utan tvivel svag, och domkapitlets framställning om
ökade anslag till kyrkan är därför från denna synpunkt värd beaktande.
Att bereda kyrkan lättnad genom andra anslag än från ifrågavarande tionde
torde icke utan statsverkets betungande vara möjligt, och förslag i sist.
nämnda riktning finner jag mig icke kunna tillstyrka. Kalmar domkyrka
synes å andra sidan utan svårighet kunna lida viss minskning i sina av
tionde åtnjutna inkomster. Kyrkans ekonomiska ställning är god, vartill
kommer att den till följd av stiftsammanslagniugen torde komma att få
sina årliga utgifter minskade med ett till 2,126 kronor uppskattat belopp
Jag anser således, att en reglering av de ekonomiska förhållandena domkyrkorna
emellan lämpligen bör äga rum. Denna reglering bör begränsas
så, att de medel, som kunna komma ifråga att överflyttas, i varje fall icke
överstiga vare sig den i staten för Kalmar domkyrka nu upptagna ersättning
för indragen kronotionde eller den minskning i samma domkyrkas inkomstbehov,
som kan anses hava uppkommit genom stiftsammanslagningen. Inom
ramen för dessa begränsningar skulle visserligen falla den av domkapitlet i
Växjö begärda delen av domkyrkotunnomedlen eller 143 hektoliter spannmål,
motsvarande i penningar omkring 1,587 kronor. Ytterligare utredning
angående storleken av den del, som bör tilldelas Växjö domkyrka, synes
mig dock erforderlig. Bland annat torde ett noggrannare fastställande av
den exakta reduktionen av Kalmar domkyrkas inkomstbehov och Växjö
domkyrkas ökning i utgifter på grund av stiftsammanslagningen jämte storleken
av sistnämnda kyrkas oundgängliga behov av ytterligare inkomster

Departe

mentschefen.

8

Kungl. May.ts proposition Nr 111.

böra verkställas. Sådan utredning torde lämpligen böra uppdragas åt kammarkollegiet
oeh statskontoret efter vederbörandes hörande. Jag anser därför,
att fixering av de båda domkyrkornas andelar i förevarande domkyrkotunnomedel
icke nu bör göras utan för närvarande endast möjlighet beredas
att inom förut angivna gränser verkställa fördelning mellan domkyrkorna
av ifrågavarande tiondemedel.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må inom de av mig i det föregående
angivna gränser verkställa den reglering av de ekonomiska
förhållandena mellan Kalmar och Växjö domkyrkor, som
Kungl. Maj:t må finna av omständigheterna påkallad.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall ävensom förordna, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
H. B. Hammar.