klint/}. Majils proposition nr 107.
1
Nr 107.
kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning
av förfallna räntor a statslån till järnvägsaktiebolaget
Borgholm- Edda; given Stockholms slott
den 13 mars 1925.
o K''111©!- Majd vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommuuikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
G US T A F.
Viktor Larsson.
bidrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Larsson anför:
Den 11 december 1903 beviljade Kungl. Majd järnvägsaktiebolaget Borgholm—
Böda koncession å järnväg om 0.8 91 meters spårvidd från Bornholm
till Böda å Öland.
Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade 1904 års riksdag
såsom bidrag för anläggning av ifrågavarande järnväg för år 1905 ett extra
anslag av 175,000 kronor att utan återbetalningsskyldighet under vissa villkor
utgå till nämnda järnvägsaktiebolag.
Den 21 december 1904 fastställde Kungl. Majd kostnadsförslag för järnvägsanläggningen
att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt stats
Whang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 94 höft. (Nr 107.) 5j3 25
Bolagets
förevarande
ansökning.
2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.
lån, sluta å 838,(XX) kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen
ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 419,000 kronor. För detta
lån stadgades bland annat följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gotto-öras
ränta efter fvra och eu halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs
för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år tran den dag, till
järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet
av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas til
staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all Övriga ranta, med
vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, sa att
efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara sa
länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd
medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre
år efter den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad tor
trafik, och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen
obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;
och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje ar, tilldess torsträckningen
och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till
betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning er lågt, skulle bolaget
därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve
behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Borgholm—Loda med alla därtill
hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets Övriga egendom skulle
utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten till
säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med
förmånsrätt framför varje annan fordran.
Sedermera beviljade Kungl. Maj:t den 11 maj 1923 bolaget ett lån å 72,600
kronor ur handels- och sjöfartsfonden. Detta belopp var avsett att användas
för avbetalning av den skuld, vari bolaget alltsedan tiden föi järnvägens
byggande stode till bolagets styrelse, vars medlemmar på grund av anläggningskostnadens
överskridande nödgats träda emellan för att möjliggöra
j äril vägsanläggningens färdigställande.
I skrivelse den 30 december 1924 har bolaget gjort framställnig om avskrivning
av viss del av bolagets skuld till staten. Till stöd härför anföres
i huvudsak följande:
Sedan järnvägen Borgholm— Böda färdigbyggts, hade det visat sig, att
den beräknade anläggningskostnaden överskridits, i det att den totala anläggningskostnaden
uppgått till 1,079,940 kronor. Detta både berott pa efter
kostnadsförslagets upprättande stegrade materialpriser och arbetslöner samt
på kostnaden för tre hållplatser och sju lastkajer, som till trafikens förbättrande
anlades utöver kostnadsförslaget. Då bolagets ekonomiska stallning
under dess verksamhetstid varit ansträngd och trafikinkomsterna icke upprätt
till högre belopp än som erfordrats för att täcka driftkostnaderna,
både anläggningskapitalet måst lämnas oförräntat och sålunda räntor och
amorteringar å det år 1904 beviljade statslånet år för år måst laggas till
ka Detta förhållande måste ovillkorligen föranleda, att bolagets balans over
tillgångar och skulder komme att visa sådana siffror, att driften måste nedläggas
och bolaget träda i likvidation. Detta sktn^ vara att beklaga med
Ktuujl, Maj-.ts proportion ur 107. ;J
hänsyn till den stura vikt och betydelse, järnvägens drivande hade för sä
val de kommuner, densamma berörde, som även för det allmänna. Järnvägen
vore, såsom även av olika myndigheter framhållits, av så stor betydelse
för Olands utveckling, att man torde kunna säga, att järnvägens fortbestånd
vore rent av en nödvändig förutsättning för ortens ekonomiska liv
och att densamma i jämförelse med andra järnvägar i detta hänseende intoge
eu undantagsställning.^ Ett nedläggande av järnvägsdriften skulle sålunda
innebära eu tillbakagång för orten i ekonomiskt avseende, så mycket mer
som Olands olika utvecklingsmöjligheter på senare tider alltmer börjat tillvaratagas.
Enda möjligheten för undvikande av järnvägsdriftens nedläggande
och bolagets trädande i likvidation torde vara, att vederbörande statsmyndigheter
medgåve, att alla eller viss del av de å ursprungliga statslånet uppbona
räntorna avskreves.
Genom riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byrådirektören S. Norrman
hade riksgäldskontoret låtit verkställa en ingående granskning av bolagets
ekonomi, och i eu den 28 juni 1922 upprättad, bolagets förevarande ansökning
Inlagd promemoria hade bemälda personer ifrågasatt, att staten skulle
efterskänka samtliga upplupna räntor utom räntorna för två år, enär denna
statens oprioriterade fordran i betraktande av bolagets svaga affärsställning
måste anses värdelös.
Under de senaste aren hade inkomsterna väsentligt ökats. Sålunda hade
de överstigit driftkostnaderna år 1918 med 23,532 kronor, år 1919 med 29,507
kronor, år 1923 med 22,074 kronor och år 1924 med omkring 23,000 kronor.
Genom ytterligare förenkling av driften och ökad ved- och virkestransport
från Udda kronopark till mellersta och södra Öland skulle järnvägens inkomster
väsenligt ökas och detta i ännu högre grad, om domänstyrelsen
ville sänka prisen å virke och ved, som såldes från kronoparken till direkta
förbrukare, varom järnvägsförvaltningen ämnade ingå till domänstyrelsen med
särskild framställning. De skogfattiga socknarna i mellersta och södra
Öland skulle härigenom få sitt behov av dessa skogsprodukter fyllt, då järnvägen
genom den ökade ved- och virkestransporten kunde tillämpa lägre
frakttariffer, så att inköpen från kronoparken ställde sig lägre än från fastlandet,
varifrån inköpen till mellersta och södra Öland nu gjordes.
Därest avskrivning av räntorna å ursprungliga statslånet medgåves och
med vidtagande av de sparsamhetsåtgärder, som kunde bliva möjliga, hade
järnvägsförvaltningen den bestämda övertygelsen, att bolagets ekonomiska
ställning skulle bliva sådan, att såväl amortering som förräntning av statslånet
kunde ske. 8
På grund härav hemställer bolaget, att det skuldbelopp, som uppkommit
genom att räntor och överräntor å 1904 års statslån icke inbetalts, måtte
avskrivas.
Tåg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 14 februari 1925 väg och
förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till bolagets framställning. vattenbygg
°
nadsstyrelscn.
I yttrande den 26 februari 1925 anföra fullmäktige i riksgäldskontoret Fullmäktige
följande: i riksgäids
■>
Under den tid, som förflutit efter lyftningen av det från riksgäldskonto- kontoret
ret utlämnade statslånet a 419,000 kronor, har bolaget ej kunnat verkställa
vare sig räntelikvid eller kapitalavbetalning å detsamma. Skulden för lånet
har i följd därav årligen ökats samt utgjorde den 2 januari 1925, då annuitet
a lanet senast förföll, 876 ^44 kronor 66 öre. Enligt riksgäldskontorets räkenskaper
ingå i denna sunima’följande särskilda poster:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
för,fallen sladd:
kapital .................
ränta ....................
överränta.............
kronor 39,662:78
120,017:27
447,500: 61
287,820: 56
ej förfallen sladd:
kapital ................
anståndsränta
kronor 379,337: 22
2''______49,806: 83 429444. 05
Summa kronor 876,644:66
I sin skrivelse förklarar bolaget till en början, att enda möjligheten för ■
undvikande av järnvägsdriftens nedläggande och bolagets trädande i likvidation
vore, att vederbörande statsmyndigheter medgåve, att alla eller viss del
av de å ursprungliga statslånet upplupna räntorna avskreves. Sedermera
anhåller bolaget emellertid om avskrivande av den skuld, som uppkommit
därigenom, att räntor och överräntor å lånet icke inbetalats. Denna anhållan
lärer ej kunna åsyfta annat än att hela den till betalning förfallna, men
ej infriade ränteskulden å statslånet skulle avskrivas.
Därest en reglering av bolagets skuldförhållande till staten ej kommer
till stånd, torde, enligt fullmäktiges mening, bolaget bliva skyldigt att i eu
nära framtid, sannolikt redan under år 1925. träda i likvidation, vilket säkerligen
skulle medföra, att riksgäldskontoret nödgades för statsverkets räkning
inköpa järnvägen. Då fullmäktige emellertid hålla före, att järnvägen i betraktande
särskilt av dess från statsbanenätet avskilda läge om möjligt ej
bör av staten övertagas, synes den föreliggande framställningen böra bliva
föremål för allvarligt övervägande.
Avskrivning av viss del av statens fordran hos järnvägsaktiebolag har
tidigare medgivits endast i sådana fall, då man ansett sig hava grundad
anledning räkna med, att vederbörande bolag skulle vara i stånd att behörigen
fullgöra betalningsskyldigheten för kvarstående skuldbelopp. Järnvägsaktiebolaget
Borgholm—Böda förklarar i sin förevarande framställning, att,
därest avskrivning av räntorna å ursprungliga statslånet medgives samt
möjliga sparsamhetsåtgärder vidtagas, järn vägsförvaltningen har den bestämda
övertygelsen, att bolagets ekonomiska ställning skall bliva sådan, att amortering
och förräntning av statslånet skall kunna ske. Enligt fullmäktiges mening
måste det emellertid anses såsom tämligen ovisst, huruvida bolaget skall
bliva i stånd att för framtiden behörigen fullgöra annuiteterna å det ursprungliga
statslånet, så mycket mer som bolaget utöver detta lån har betydande
andra skulder, nämligen dels till handels- och sjöfartsfonden, dels
ock till bank och enskilda personer. Fullmäktige kunna därför ej tillstyrka
den föreliggande framställningen om omedelbar avskrivning av hela den
förfallna ränteskulden.
Däremot anse sig fullmäktige kunna förorda ett avskrivningsförfarande i
anslutning till vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 72 till innevarande års
riksdag föreslagit i fråga om Slite—Koma järnvägsaktiebolag. Detta förslag
innebär i huvudsak, att för varje år, varunder ränta och amortering erlägges å
ett skuldbelopp, motsvarande bolagets ursprungliga statslån med tillägg av två
års ränta, må avskrivas visst belopp av bolagets överskjutande skuld till staten
Sistnämnda belopp är avvägt så, att den överskjutande skulden, varå ränta
beräknas efter 5 procent, kommer att bliva slutligen avskriven under det
tjuguåttonde året, under det att den del av skulden, som skall amorteras,
bliver slutbetald först efter omkring 54 år. Såsom ett villkor för berörda
il
Kanyl. Maj:ts proposition nr lt)7.
avskrivning har emellertid, uppställts, att viss garanti årligen ställes för bohörigt
erläggande av annuiteten å nyssnämnda del av skulden.
1 nu förevarande fall lärer eu dylik garanti ej kunna påräknas. Ej heller
synes det vara möjligt i betraktande av järnvägsbolagets svaga ställning att
kräva förräntning och amortering av större belopp än den ursprungliga
kapitalskulden, 419,000 kronor, utan tillägg av prioriterad ränta.
Med hänsyn till de föreliggande förhållandena vilja fullmäktige sålunda
för sin del förorda, att framställning avlåtes till årets riksdag med hemställan,
att riksdagen ville medgiva, att för varje år, varunder järnvägsaktiebolaget
Borgholm—Böda erlägger ränta och amortering enligt gällande grunder
ä sitt statslån 419,000 kronor, å dess överskjutande skuld, den 2 januari
1925 uppgående till 457,044 kronor 60 öre, varav anståndsränta 49,806 kronor
86 öre, må avskrivas ett belopp av förslagsvis 30,000 kronor. Ränta
efter 5 procent torde böra debiteras å det belopp, som sålunda successivt
skulle kunna avskrivas, med undantag dock för anståndsräntan, vilken enligt
villkoren för statslånet ej skulle förfalla till betalning förrän år 1964; och bör
anståndsräntans belopp avskrivas efter den övriga skulden.
Den sålunda ifrågasatta regleringen torde böra tillämpas från och med
år 192.) och annuiteten erläggas den 31 december varje år, i vilket fall den
första avskrivningen skulle kunna ske redan under år 1925.»
Av vad sålunda anförts framgår, att bolagets ekonomiska ställning numera
är sådan, att bolaget möjligen redan innevarande år kan bliva nödsakat att
träda i likvidation. Eu följd härav skulle sannolikt bliva, att staten nödgades
övertaga och trafikera järnvägen, eu anordning, som ej minst med
hänsyn till järnvägens avskilda läge från statsbanenätet om möjligt synes
höra undvikas. Det torde vara otänkbart, att staten någonsin skall kunna
erhålla full likvid för sin fordran hos bolaget. A ven om ett ordentligt erläggande
för framtiden av anuuiteterna å 1904 års statslån icke bleve säkerställt
vid genomförande av det nu framlagda förslaget till reglering av bolagets
skuld till staten, synes dock detta förslag innefatta det bästa sätt att
tillgodose statens intressen i denna fråga, som under förliandenvarande förhållanden
kan åstadkommas. Jag anser mig därför böra tillstyrka bolagets
framställning på de av fullmäktige i riksgäldskontor^ uppställda villkor. I
enlighet härmed skulle bolaget hava att jämlikt därför gällande villkor förränta
och amortera det ursprungliga statslånet, 419,000 kronor, och skulle
annuiteten erläggas den 31 december varje år. Så snart dylik annuitet för
ett år erlagts a förfallodagen, skulle samtidigt enligt av riksgäldsfullmäktige
angivna grunder avskrivas 30,000 kronor å bolagets överskjutande ränteskuld
till staten, utgörande den 2 januari 1925 457,644 kronor 66 öre.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kung! Maj:t mätte
föreslå riksdagen medgiva,
att av statens fordran hos järuviigsaktiebolaget Borgholm—
Böda å ovan omförmälda, bolaget den 21 december 1904 beviljade
lån å 419,000 kronor må under de i statsrådsprotokollet
förordade villkor för varje år, räknat från och med år 1925,
avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.
Departements
clio fe n.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 107.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
*4. C. F. v. Krusenstierna.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.