Kungl Maj.ts proposition Nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlåtelse till
. Lunds stad av vissa byggnader å förutvarande tomten

för folkskoleseminariet i Lund m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlee, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindees, Laesson, Wigfoess, Möllee,
Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Genom beslut den 11 augusti 1837 medgav Kungl. Maj:t, att ett skolmästarseminarium
för landskapet Skåne finge anläggas i Lund, grundat på
de av kommerserådet Filéen till skolor för allmogens barn donerade medlen,
samt att denna inrättning skulle förenas med allmänna barnskolan i Lund.
I enlighet härmed inrättades också ett dylikt seminarium uti förhyrda lokaler
i nämnda stad. De av seminariet sålunda disponerade lokalerna visade
sig emellertid snart otidsenliga, varjämte, i samma mån som seminariet
utvecklades, ett ökat lokalbehov gjorde sig gällande. Sedan med anledning
härav domkapitlet i Lund gjort framställning om beredande av förbättrade
lokalförhållanden för seminariet, fastställde Kungl. Maj:t den 20 december
1862 ritning till en ny seminariebyggnad och medgav därvid, att för byggBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 90 käft. (Nr 102—103.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

nådens uppförande ett belopp av högst 19,000 riksdaler riksmynt finge utgå
av de Filéenska donationsmedlen. Genom beslut den 24 april 1863 medgavs,
att ytterligare 1,000 riksdaler riksmynt finge jämte för ändamålet förut beräknade
medel av Filéenska fonden användas till uppförande av ett uthus
av tegel vid seminariet. Vidare godkände Kungl. Maj:t den 25 november
1864 framlagt förslag till utvidgning och förändrad inredning av seminariets
nya lokaler samt anvisade för detta ändamål dels av besparingarna å riksstatens
åttonde huvudtitel 16,000 riksdaler, dels ock från Filéenska fonden
ytterligare 3,716 riksdaler 50 öre riksmynt. Genom beslut den 11 maj
1866 medgav Kungl. Maj:t, att ett belopp av 3,400 riksdaler finge Vr
Filéenska fonden förskottsvis utbetalas till bestridande av vissa arbeten för
de nya seminariebyggnadernas iordningställande. Slutligen anvisades för
samma ändamål genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 januari 1867 av allmänna
medel ytterligare 4,874 riksdaler 69 öre. För ifrågavarande byggnaders
uppförande hava alltså utgått av statsmedel sammanlagt 20,874 riksdaler
69 öre samt av den Filéenska fondens medel sammanlagt 27,116 riksdaler
50 öre riksmynt.

Efter det med indelningshavarens tillstånd visst område av det biskopen
i Lunds stift på lön anslagna säteriet Helgonagård tagits i anspråk såsom
trädgård och byggnadsplats för seminariet samt den beslutade seminariebyggnaden
med tillhörande uthus därstädes uppförts, medgav Kungl. Maj:t
genom beslut den 9 oktober 1868, att en jordrymd av 22,40 kvadratrevar
finge till tomt och trädgårdsjord för seminariet för alltid avsöndras från
nämnda säteri. Den 30 december 1876 fastställde Kungl. Majit sedermera
avgäld för det sålunda avsöndrade området.

Genom beslut den 17 mars 1876 hade Kungl. Maj:t dessförinnan på framställning
av seminariets dåvarande rektor P. Wingren medgivit, att Wingren
finge dels för beredande av bostad åt den person, som hade sig anförtrodd
eldningen i seminariet, ävensom åt seminariets städerska, dels ock för erhållande
av större utrymme än dittills för seminariets förråd av kol och
ved på egen bekostnad å seminariets område -uppföra en särskild byggnad,
vilken staten skulle äga rättighet att inlösa till pris, som skulle bestämmas
av tre gode män, utsedda den ene av domkapitlet i Lund, den andre av Wingren
eller hans rättsinnehavare och den tredje av de två övriga, ävensom att
Wingren eller hans rättsinnehavare skulle från och med år 1876, intill dess
staten på nämnda villkor kunde komma att övertaga det av honom uppförda
uthuset, av seminariets årsanslag till materiel, ljus, ved m.-m. årligen
äga uppbära 400 kronor.

Med medel, som av riksdagen åren 1913—1918 anvisats för ändamålet,
hava numera å annan plats uppförts helt nya byggnader för folkskoleseminariet
i Lund. De nya seminarielokalerna togos i anspråk på hösten
1919, varigenom den förutvarande seminarietomten och seminariets gamla
lokaler blivit obehövliga för sitt hittillsvarande ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

Redan innan seminariets nya lokaler blivit färdiga, anhöllo stadsfullmäktige
i Lund bos Kungl. Maj:t, att tillfälle måtto beredas staden att på
enahanda villkor, som bestämts genom Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut
den 9 oktober 1868 och den 30 december 1876, eller på de andra grunder,
varom överenskommelse kunde träffas, förvärva nyttjanderätt till omförmälda
område om 22,40 kvadratrevar, att av staden innehavas så länge området
användes till epidemisjukhus för staden och eventuellt även för den kringliggande
landsbygden samt epidemisjukhuset stode till förfogande för klinisk
undervisning åt blivande läkare genom medicinska fakulteten vid universitetet
i Lund och till vård mottoge do fall av epidemiskt sjuka, vilka inträffade
bland de å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar vårdade patienter,
mot den ersättning, som kunde bliva genom överenskommelse fastställd.
Detta ärende föreligger numera i färdigutrett skick, varför jag anhåller att
få anmäla detsamma för Kungl. Maj.t.

Frågan om upplåtelse av seminariets gamla tomtområde lärer vara av
beskaffenhet att kunna och böra av Kungl. Maj:t avgöras utan riksdagens
medverkan. I sammanhang härmed uppkommer emellertid frågan om disposdionen
av de gamla, seminariet tillhöriga byggnaderna jämte seminarieträdgården
samt om inlösen av den av rektor Wingren på sin tid uppförda

uthusbyggnaden. I denna fråga anser jag lämpligt, att riksdagens mening
inhämtas.

De å den gamla seminarietomten uppförda byggnaderna utgöras av:

1) Den egentliga skolbyggnaden;

2) Rektorsbostaden;

3) Vaktmästarbostaden med tillhörande flygelbyggnad för slöjdsal m. m •
samt

4) Den av rektor Wingren uppförda uthusbyggnaden.

Den 27 maj 1907 hölls av tre gode män, utsedda på sätt föreskrevs genom
Kungl. Maj:ts beslut den 17 mars 1876, syn å den av Wingren uppförda,
efter hans den 4 december 1906 inträffade död numera hans stärbbusdelägare
tillhöriga uthusbyggnaden. Därvid förekom enligt det vid synen
förda protokollet huvudsakligen följande:

Vid företagen uppmätning utvändigt befanns byggnaden innehålla följande
dimensioner: i längd 19,87 meter, i bredd 10,29 meter och i höjd 2,6 meter.
Byggnaden ar uppförd av tegel under tak av papp. Trävirket oljemålat
1 byggnaden finnas mredda garderob och förstuga eller tambur; därefter
tva rum, benamnda gästrum, båda tapetserade och försedda med porslins nonflr

~

StryJcrummet, som jämväl är apterat till badrum, är försett med badkar
och cementbassäng samt vattenledning till bad och dusch; innehåller dessutom
en järnugn.

I mangelboden, vars golv är belagt med tegel i motsats'' mot de föregående
rummens golv, vilka bestå av trä, finnes uppsatt en garderob med brädväggar.

Brygghuset eller tvättstugan har likaledes golv av tegel, innehåller en

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

murad panna och en inmurad spis, vars skiva befanns söndrig, samt är
försedd med vattenledning.

Vagnboden är jämväl försedd med tegelgolv.

Vedboden innehåller två avstängningar för kol. Golvet, som saknar beläggning,
är sänkt under markens nivå.

I fråga om stall och hönshus m. in. förekom intet särskilt att anteckna.

Vid den- sålunda förrättade besiktningen utröntes, att byggnaden i dess
helhet var i ett särdeles gott skick.

Då det gällde att bestämma det pris, som staten i händelse av byggnadens
inlösen skäligen borde för densamma erlägga, uttalade den av domkapitlet
utsedde gode mannen betänkligheter emot att sätta detta pris till
högre belopp än det, vartill Wingren vid brandförsäkrandet själv värderat
den, eller 7,000 kronor. Men sedan de två övriga gode männen, båda
fackmän på hithörande område, enstämmigt förklarat, att samma byggnads
uppförande under dåtida förhållanden, med då gällande arbetslöner och
priser på byggnadsmaterialier, skulle draga en kostnad av omkring 11,000
kronor och att densamma därför i dess nuvarande skick rätteligen måste
värderas till minst det ursprungligen beräknade kapitalet av 8,000 kronor,
varå dittills till Wingren och hans stärbhusdelägare erlagts ränta ä 5
procent med 400 kronor såsom årlig hyresavgäld, enade sig förrättningsmännen
om att för uthusbyggnaden i fråga, därest den kommer att av staten
övertagas, bestämma detta pris eller åttatusen kronor.

På uppdrag av Lunds stads drätselkammare företogs år 1916 ny värdering
av den Wingrenska uthusbyggnaden utav två av drätselkammaren utsedda
värderingsman. Dessa förklarade sig anse byggnaden olämplig för
det eventuellt blivande epidemisjukhusets behov samt uppskattade med hänsyn
till då rådande högkonjunktur husets försäljningsvärde i och för nedrivning
till 500 kronor. I sammanhang härmed besiktigade samma värderingsman
jämväl de övriga av seminariets gamla byggnader och befunno även
dessa oändamålsenliga för det tillämnade epidemisjukhuset samt uppskattade
dessa byggnaders värde vid nedrivning till 5,000 kronor.

I avgivet yttrande i ärendet anförde drätselkammaren bland annat följande:

Det hade icke varit utan tvekan från kammarens sida, som förord lämnats
för de omfattande epidemisjukhusbyggnadernas förläggande på ofri grund,
såsom här ifrågasattes. Anvisades i stället för ändamålet någon av stadens
egna jordar, skulle epidemisjukhuset säkerligen kunna beredas en från stadens
synpunkt väl så lämplig, mera avsides belägen plats. Allmänna intressen,
såsom universitetets och sjukhusinrättningarnas, gjorde det emellertid bestämt
önskvärt, att till plats för epidemisjukhuset valdes det ifrågasatta området.
Det kunde då icke vara rimligt, att staden Lund, som till området komme
att medgivas dispositionsrätt endast så länge detsamma användes till epidemisjukhus,
skulle utöver den fördyring i årliga avgälder, som redan platsens
läge påkallade, i vidare mån än som kunde påvisas bliva till direkt gagn
för den blivande anläggningen, påtaga sig utgifter för lösen av byggnader
m. m. Det torde kunna sägas vara en allmän erfarenhet, att äldre, för likartat
ändamål icke särskilt apterade byggnader icke såsom regel böra bibehållas
vid tillgodoseende av byggnadsbehov för inrättningar av större omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. ii

Jämlikt beslut deri 22 december 191(i förklarade sig stadsfullmäktige villiga
att, därest området — med undantag av erforderlig mark för gatas framdragande
över områdets norra del — upplätes till staden, övertaga de å detsamma
befintliga byggnaderna till ett pris av 5,500 kronor samt för den
till gamla seminariet hörande trädgårdsanläggningen, med undantag av nyssnämnda
till gata avsedda mark, erlägga lösen med 4,000 kronor.

Seminariets rektor, länsstyrelsen i Malmö och dåvarande överintendentsämbetet
förklarade i avgivna yttranden, att de funno de av staden erbjudna
ersättningsbeloppen låga, samt uttalade sig för lämpligheten därav, att syn
och värdering, därvid häda parterna bereddes tillfälle att bevaka sina intressen,
hölles beträffande såväl byggnaderna som trädgårdsanläggningen.

Hälsovårdsnämnden i Lund, med vilken medicinalstyrelsen instämde, yttrade
beträffande möjligheten att använda ifrågavarande byggnader för det
blivande epidemisjukhusets behov följande:

Hälsovårdsnämnden har i närvaro av tillkallade sakkunniga företagit besiktning
av byggnaderna ifråga, vilka betecknats med I seminariets huvudbyggnad,
II rektorsbostaden, III en uthusbyggnad och IV en till slöjdlokaler,
vaktmästarbostad m. m. använd byggnad. Vid besiktningen har framgått,
att icke någon av byggnaderna kan till sjukhus användas eller därtill omändras.
De med I, III och IV betecknade byggnaderna kunna ej heller
under några förhållanden avses för administrationsändainål vid ett nytt epidemisjukhus.
Vad huvudbyggnaden (I) angår skulle dess innermurar och
trappanordning i sådant fall behöva rivas och ombyggas och detta komma
att medföra kostnader, jämförliga med sådana för nybyggnad. Mot en sådan
anordning talar dessutom den omständigheten, att samtliga byggnaderna äro
belägna på den del av tomten, som torde mest lämpa sig för placering av
det nya epidemisjukhuset, och således deras bibehållande förhindrar ett rationellt
utnyttjande av tomten. I huvudsak gälla samma skäl mot ett bibehållande
av rektorsbostaden (II); dock finner nämnden det icke vara helt
uteslutet, att denna byggnad skulle kunna komma till användning såsom
vaktmästarbostad eller dylikt, för den händelse det, efter definitivt fastställande
av situationsplan för de nya sjukhusbyggnaderna, skulle visa sig, att
denna byggnads läge ej utgör hinder för dess bibehållande.

Den 6 november 1917 företogs härefter av ombud för kronan och Lunds
stad ny värdering av seminariets gamla byggnader och trädgård. Därvid
förekom enligt det vid värderingen förda protokollet följande:

Efter att hava besiktigat såväl trädgårdsanläggningen som även samtliga
byggnader å tomtområdet enades godemännen, efter noggrann prövning, att
åsätta trädgårdsanläggningen ett värde av 15,000 kronor. Vad beträffade
byggnaderna ansåge godemännen, såvitt det nu varit dem möjligt att bedöma,
att desammas belägenhet å tomten vore sådan, att de svårligen kunde
tänkas användbara som led i en anläggning för ett epidemisjukhus för Lunds
stad och kringliggande nejd. På grund härav måste man vid värdesättandet
av byggnaderna utgå från det värde, de kunde inbringa vid nedrivning,
vadan godemännen ansåge, att samtliga byggnader finge anses värda 5,000
kronor. Häri inginge värdet för den av Wingren uppförda uthusbyggnaden
med 500 kronor. Godemännen ansåge sig dock böra påpeka, att, om det

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

vid en grundligare utredning över epidemisjukhusets behov av utrymme,
skulle visa sig, att någon.byggnad skulle kunna för sjukhusets behov användas,
man då skulle genom ny värdering utröna, vilket ökat värde, som
borde åsättas dessa användbara delar av de gamla byggnaderna.

Genom beslut den 1 mars 1918 beslöto stadsfullmäktige förklara sig villiga
att, då staden icke ärnade för det ifrågasatta epidemisjukhuset vare sig
helt eller delvis tillgodogöra sig någon eller några av de å ifrågavarande
område befintliga byggnader, bereda statsverket, därest området upplätes till
staden, gottgörelse för byggnaderna med 5,000 kronor och för trädgårdsanläggningen
med 15,000 kronor, eller tillhopa 20,000 kronor, dock med rätt
för statsverket att, därest någon byggnad eller väsentlig del därav framdeles
utröntes kunna användas för sjukhusets behov, erhålla särskild ersättning
efter överenskommelse, grundad på ny värdering i enahanda ordning,
som tillämpats vid sjmen den 6 november 1917.

Med anledning av det värde, som vid sistberörda syn åsatts den Wingrenska
uthusbyggnaden, anförde emellertid Wingrens stärbhusdelägare i en
ingiven skrift följande:

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 mars 1876 äger staten rättighet att inlösa
byggnaden till ett pris, som skall bestämmas av tre gode män, utsedda
den ene av domkapitlet i Lund, den andre av Wingren eller hans rättsinnehavare
och den tredje av de två övriga. Värdering i enlighet med dessa
grunder har redan en gång skett, nämligen den 27 maj 1907, då byggnadens
pris bestämdes till 8,000 kronor. Till detta belopp fastställa vi
våra ersättningsanspråk, för den händelse byggnadens avstående skulle påfordras.
Kan på denna basis överenskommelse ej träffas, hänvisa vi till de
i ovan berörda kungl. brev givna stadganden om prisbestämningen. Enligt
ett den 6 november 1917 daterat besiktningsinstrument har en på annat
sätt sammansatt värderingsnämnd uppskattat byggnadens värde till allenast
500 kronor, motsvarande värdet på det material, som skulle erhållas vid
byggnadens nedrivning. Denna uppskattning kunna vi icke tillerkänna
någon betydelse. Ersättningen skall bestämmas efter husets värde, sådant
det står, och icke efter det givetvis låga pris, som kan betingas för byggnadsmaterialet.

På grund av denna förklaring från Wingrens dödsbodelägare infordrade
länsstyrelsen stadsfullmäktiges förklaring, huruvida Lunds stad vore villig
att med vidblivande i övrigt av sitt erbjudande enligt stadsfullmäktiges protokoll
den 1 mars 1918 för ifrågavarande byggnads inlösen bereda statsverket
gottgörelse antingen med överskjutande 7,500 kronor eller ock det merbelopp
utöver värderingssumman 500 kronor, som vid en eventuellt blivande
ny uppskattning i enlighet med av stärbhusdelägarna åberopade nådiga brev
den 17 mars 1876 kunde bliva bestämt.

Stadsfullmäktige förklarade emellertid, att staden icke kunde ikläda sig
ytterligare lösenskostnad i ifrågavarande avseende.

Länsstyrelsen avgav den 16 augusti 1918 utlåtande i ämnet och anförde
därvid följande:

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

Den av staden Lund för byggnaderna och trädgårdsanläggningen erbjudna
löseskillingen, 20,000 kronor, är visserligen för byggnadernas vidkommande
synnerligen låg, men anser sig länsstyrelsen dock, med hänsyn bland annat
därtill, att staden under viss förutsättning förbundit sig till ytterligare ersättningsskyldighet,
böra tillstyrka anbudets antagande. Beträffande den av
Wingren uppförda uthusbyggnaden torde dennes rättsinnehavare på grund
av bestämmelserna i nådiga brevet den 17 mars 1876 vara berättigade att
få ersättningen härför beräknad efter av dem yrkade grunder. Huruvida eu
ny uppskattning skulle resultera diiri, att ett lägre värde än det år 1907
fastställda komme att åsättas byggnaden, låter sig ju svårligen förutsäga.
Med den prisstegring å alla områden, som sedan dess ägt rum, torde detta
dock näppeligen vara att förvänta. Vid sådant förhållande och då härigenom
skulle vållas ytterligare tidsutdräkt och kostnader, finner sig länsstyrelsen
icke böra förorda en dylik åtgärd, utan hemställer länsstyrelsen, att därest
överenskommelse kommer att träffas med staden Lund om inlösen av bland
annat ifrågavarande uthusbyggnad, ersättning bör utgå till bemälde Wingrens
rättsinnehavare med fordrade beloppet, 8,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen, som den 18 december 1923 avgivit utlåtande i ärendet,
anför:

Genom den nya värderingen av ifrågavarande byggnader och trädgårdsanläggning
synes frågan om de ekonomiska villkoren för stadens övertagande
därav hava kommit i ett sådant läge, att skäl till ytterligare förhandlingar
med staden icke torde förerinnas. Såsom överintendentsämbetet i sitt
förberörda utlåtande framhållit, befinna sig byggnaderna i dåligt skick, och
måste omfattande reparationer utföras för att byggnaderna skola kunna användas,
varjämte desamma alltjämt komma att förorsaka dryga underhållskostnader.
Byggnadsstyrelsen anser sig därför för sin del böra tillstyrka
tomtens upplåtelse till staden Lund för uppförande därstädes av epidemisjukhus.
I samband härmed torde emellertid frågan rörande ersättning till
Wingrens stärbhusdelägare böra avgöras. De förhållanden, under vilka ifrågavarande
byggnad tillkom, göra det, enligt styrelsens mening, till en skyldighet
för statsverket att före tomtens och byggnadernas överlåtelse på staden
ordna ersättningsfrågan på sådant sätt, att stärbhusdelägarna erhålla
skälig ersättning för byggnaden. I fråga om ersättningens storlek synes
den begärda summan, 8,0(J0 kronor, vara skälig, vilket värde, såsom förut
nämnts, åsatts byggnaden vid den år 1907 verkställda värderingen. Sedan
denna värdering utfördes, hava byggnadskostnaderna och därmed även äldre
byggnaders värden stigit så avsevärt, att en nu företagen värdering av godemän,
utsedda på föreskrivet sätt, otvivelaktigt skulle resultera i ett ännu
högre värde å byggnaden. Det i händelse av byggnadens rivning åsätta
värdet av 500 kronor synes på de grunder stärbhusdelägarna anfört icke
kunna läggas till grund för ersättningens storlek.

Statskontoret anför i utlåtande den 19 mars 1924:

Beträffande gottgörelsen till statsverket för byggnaderna och trädgårdsanläggningen
får statskontoret föreslå, att bestämmelse meddelas, att dessa
medel med nedan angivet undantag skola tillgodoföras riksstatens inkomsttitel
»diverse inkomster». Vidkommande ersättningen till Wingrens stärbhusdelägare
för den stärbhuset tillhöriga byggnaden anser sig statskontoret
böra biträda byggnadsstyrelsens förslag, att ersättningen bestrides av stats -

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

verket och bestämmes till det fordrade beloppet, 8,000 kronor. Ersättningen
i fråga lärer böra anvisas utgå av de medel, som av Lunds stad, enligt vad
nyss nämnts, skola till statsverket erläggas som gottgörelse för byggnader
och trädgårdsanläggning.

Såsom inledningsvis nämnts hava de gamla seminariebyggnaderna uppförts
med medel till stor del från den s. k. Filéenska fonden. För utredande
av frågan, huruvida nämnda fond kunde anses berättigad till ersättning
för de belopp, som av fonden tagits i anspråk för seminariets räkning,
hava utlåtanden inhämtats från seminariets rektor samt den 26 november
1924 av domkapitlet och den 12 december 1924 av justitiekanslersämbetet.

Rektor har därvid anfört följande:

Det Filéenska gåvobrevet är daterat den 7 september 1822. Enligt bestämmelserna
i detsamma skulle en fjärdedel av boets behållning anslås till
allmännyttiga ändamål. Denna fjärdedel skulle delas i sex lotter, av vilka
den sjätte lotten skulle anslås till nyttiga inrättningar i Skåne. Av denna
lott överlämnades en tredjedel till domkapitlet i Lund för att användas till
»Skolinrättningar för fattige och Allmogens barn». I kungl. brevet av den
30 april 1836 beräknas den på sjätte huvudlotten belöpande summan den
6 mars s. å. utgöra 31,001 riksdaler 36,873 banco, den för skolinrättningar
avsedda summan beräknades alltså till ett belopp av mer än 10,000 riksdaler.
Bestämmande för användningen av den Filéenska donationen till undervisningsanstalter
i Skåne är det kungl. brevet av den 28 juni 1836. Den
11 maj 1836 ingick domkapitlet till Kungl. Maj:t med en anhållan, att
Kungl. Maj:t ville förordna, att denna del av den Filéenska fonden skulle
bibehållas odelad och uteslutande användas till utbildning av »Skolemästare
åt Allmogens barn». Till stöd för sin anhållan anförde domkapitlet, att om
fonden uppdelades på pastoraten — en möjlighet, som det i knappa ordalag
avfattade testamentet ej uteslöt —- skulle varje lott bliva så obetydlig, att
syftet med donationen omöjligen kunde vinnas. Denna domkapitlets anhållan
bifölls av Kungl. Maj:t i ovannämnda kungl. brev den 28 juni 1836.
Fondens hela ränteavkastning måste således anses tillkomma Lunds folkskoleseminarium,
då detta var och är den enda undervisningsanstalt i Skåne
för utbildande av folkskollärare. Då Lunds folkskoleseminarium upprättades,
bestämdes också i kungl. brevet av den 11 augusti 1837, att läroverket
skulle grundas på de av framlidne kommerserådet Filéen till »Skolor för
Allmogens barn» donerade medlen. Till slut må meddelas, att fonden under
många år genom räntornas läggande till kapitalet ökats så, att den, enligt
till mig lämnad uppgift, den 30 juni 1924 uppgick till ett belopp av
52,757 kronor 68 öre, därav 780 kronor 79 öre utgjorde räntemedel för
första halvåret 1924.

Under hänvisning till vad rektor anfört och upplyst tillägger domkapitlet:

Med tagen hänsyn till själva syftet med den ifrågavarande donationen och
bestämmelserna i nådiga brevet den 30 april 1836 angående donationens
användning finner domkapitlet det vara fullt förklarligt, att ovan omför-%
mälda utgifter, som Filéenska fonden fått vidkännas för de gamla seminariebyggnaderna,
sedermera icke blivit fonden till någon del ersatta, .särskilt
som under ändrade förhållanden fonden ej vidare kommit i behov därav.
Ej heller anser sig nu domkapitlet såsom förvaltare av nämnda fond skä -

y

Kungl. Maj. ts proposition Nr 102.

Jigcu böra framställa yrkande om beredande av någon ersättning åt fonden
vid eu eventuell försäljning av samma byggnader.

Justitiekanslersämbetet anför uti sitt ovanberörda utlåtande:

De för Filéenska fonden gällande, i ärendet refererade bestämmelser medgiva
näppeligen, att fonden definitivt vidkännes utgifter för seminariebyggnader.
Med hänsyn till innehållet i Kungl. Maj:ts redan fattade beslut anser
emellertid ämbetet ersättning icke nu böra påfordras för mera än de 3,400
riksdaler, som utgivits under förskottstitel enligt Kungl. Maj:ts medgivande
den 11 maj 1866.

Med hänsyn till det allmännyttiga ändamål, den av staden Lund ifrågasatta
markupplåtelsen från säteriet Helgonagård avser att tjäna, nämligen
anläggandet av ett epidemisjukhus för staden med omnejd, anser jag skäl
föreligga för att medgivande till dylik upplåtelse lämnas. Jag erinrar om
att förut mark upplåtits från samma område för liknande ändamål, nämligen
för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. För den medicinska
fakulteten i Lund medför givetvis ett i universitetets närhet beläget epidemisjukhus
stora fördelar. Förutom vanliga villkor rörande avgäld m. m. torde
vid eu blivande upplåtelse lämpliga garantier böra stipuleras för att sjukhuset
må ställas till förfogande för klinisk undervisning åt blivande läkare,
varom för övrigt staden själv i sin framställning gjort erbjudande. Såsom
jag förut framhållit, innefattar frågan om markupplåtelsen ett ämne, beträffande
vilket det torde ankomma på Kungl. Maj:t att ensam träffa avgörande,
varför jag torde få tillfälle att framdeles återkomma härtill.

I samband med markupplåtelsen uppkommer emellertid frågan om dispositionen
av de gamla seminariebyggnaderua, och i denna fråga har jag, såsom
jag redan tidigare nämnde, funnit erforderligt, att riksdagens yttrande
inhämtas. På sätt den av mig lämnade redogörelsen ger vid handen, hava
dessa byggnader uppförts, vad angår seminariebyggnaden, rektorsbostaden
och vaktmästarbostaden, med anlitande av dels allmänna medel (besparingar å
åttonde huvudtiteln), dels ock de av domkapitlet i Lund förvaltade, till Filéenska
fonden hörande medel, samt, vad angår uthusbyggnaden, av seminariets
förre rektor P. Wingren, på egen bekostnad. I fråga om sistnämnda
byggnad gäller, att statsverket har skyldighet att för nyttjandet
betala årlig gottgörelse till Wingren eller hans rättsinnehavare samt rätt att,
när från dess sida så påkallas, inlösa uthusbyggnaden till pris, som skall
bestämmas av en på visst sätt sammansatt värderingsnämnd.

Beträffande samtliga dessa byggnader torde av den verkställda utredningen
få anses ådagalagt, att de befinna sig i ett mindre gott skick och att de i
varje fall, åtminstone för så vitt nu kan bedömas, knappast lämpa sig att
komma till användning för något det blivande sjukhusets behov. Ej heller
synes något behov föreligga att för annat allmänt ändamål disponera byggnaderna.
Länder sådana förhållanden och jämväl med tanke på de under -

Departe mentschefen.

10

Kung!,. Majis proposition Nr 102.

hållskostnader, som utan motsvarande nytta skulle komma att åvila statsverket,
därest byggnaderna tills vidare av staten behölles, torde det vara
lämpligast, att byggnaderna i samband med markupplåtelsen försäljas till
Lunds stad för det erbjudna priset, 5,000 kronor, ehuru denna summa icke
utgör mer än vad som motsvarar byggnadernas rivningsvärde. A andra
sidan torde den av staden erbjudna lösensumman, 15,000 kronor, för planterings-
och andra anordningar för den förutvarande seminarieträdgården få
anses relativt fördelaktig. Jag erinrar emellertid om att staden förbundit
sig att, därest framdeles skulle visa sig, att någon eller några av byggnaderna
lämpligen kunna begagnas för epidemisjukhusets räkning, erlägga den ytterligare
lösesumma, som i sådant fall kan efter vederbörlig uppskattning bliva
bestämd.

Då staden ställt sig avvisande mot tanken att övertaga statens rätt till
inlösen av den utav Wingren uppförda uthusbyggnaden eller att för densamma
erlägga mera i lösen än det belopp av 500 kronor, vartill byggnadens
rivningsvärde vid värdering uppskattats, torde det vara ofrånkomligt, att byggnaden
i samband med markupplåtelsen av statsverket inlöses från Wingrens
rättsinnehavare. Dessa hava i lösen fordrat en summa av 8,000 kronor
eller det belopp, vartill byggnadens brukningsvärde uppskattades vid en år
1907 verkställd värdering enligt kungl. brevet den 17 mars 1876. Byggnadsstyrelsen
har betygat, att detta värde icke kan under nuvarande prisförhållanden
anses för högt, och jag erinrar om att den årliga avgäld, som
statsverket erlagt för byggnadens nyttjande, intill nu utgått med 400 kronor,
motsvarande 5 procent ränta på ett kapitalbelopp av 8,000 kronor. Jag
anser mig därför kunna tillstyrka, att Wingrens dödsbodelägare tillerkännas
lösen för byggnaden med sistnämnda summa. Beloppet torde böra utgå av
de från Lunds stad inflytande ersättningsmedlen, tillhopa 20,000 kronor.

Vad slutligen angår de av den så kallade Filéenska fonden på sin tid
lämnade bidragen till seminariebyggnadernas uppförande m. m. anser jag, i
likhet med justitiekanslersämbetet, att gottgörelse härför icke bör för fonden
ifrågakomma annat än beträffande det av fonden under förskottstitel utgivna
beloppet av 3,400 riksdaler. Gottgörelsen torde, liksom löseskillingen för
den Wingrenska uthusbyggnaden, böra utgå av förenämnda från Lunds
stad inflytande ersättningsmedel. Återstoden av dessa ersättningsmedel torde,
på sätt statskontoret föreslagit, böra tillgodoföras riksstatens inkomsttitel
»diverse inkomster»".

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen
att förklara sig icke hava något att erinra mot
dels att — därest omförmälda, av folkskoleseminariet i
Lund förut disponerade tomtområde upplåtes till Lunds
stad för att användas till tomt för ett nytt epidemisjukhus
— samtliga å området befintliga, till det gamla seminariet
hörande byggnader ävensom de å området utförda plan -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

teringar och övriga anordningar för den förutvarande seminarieträdgården
överlåtas till staden för ett pris, ej understigande
20,000 kronor, under villkor dock att, därest någon
av dessa byggnader eller väsentlig del därav framdeles skulle
befinnas användbar för sjukhusets behov, staden skall vara
skyldig utgiva ytterligare ersättning härför enligt värdering
av tre opartiska personer, av vilka byggnadsstyrelsen väljer
en och Lunds stad en samt de sålunda valda utse den tredje;

dels ock att av de för nämnda överlåtelse inflytande medlen
ersättning må utgå ej mindre till Wingrens rättsinnehavare
såsom lösen för den av Wingren uppförda uthusbyggnaden
med 8,000 kronor, än även till den av domkapitlet i Lund
förvaltade så kallade Filéenska fonden för ett av fonden
förskotterat bidrag till seminariebyggnadernas uppförande
med 3,400 kronor.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.