Kung! Ma.j:ta proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag
till uppförande av och driftkostnaderna vid
en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt
(centralsanatorium); given Stockholms slott
den 6 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj.-t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller.
Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

Uti särskilda skrivelser av den 22 december 1923 och den 27 september
1924 har Norrbottens läns landsting gjort framställningar dels om beredande
av extra statsbidrag för uppförande av ett centralsanatorium inom nämnda
län samt för utökande av antalet vårdplatser för tuberkulossjuka å bygdesanatorier
och distriktssjukstugor inom länet, dels ock om erhållande av
extra statsbidrag till driftkostnaderna vid inom samma län nu befintliga
Bihang till riksdagens protokoll1925. 1 samt. 89 häft. (Nr 100—101.) 44125 1

2

Kungi. Maj:U proposition nr 100.

tuberkulossjukhus och vid sådana tuberkulossjukhus därstädes, som avses
att komma till utförande med extra statsbidrag till anläggningskostnaderna.

Innan jag ingår på behandling av dessa framställningar, torde jag först
i största korthet få erinra om tidigare och nu gällande bestämmelser beträffande
statens bidrag dels till uppförande eller inrättande och dels till
drivande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Vad da först angår byggnadsbidraget, har riksdagen alltsedan år 1909 ställt
medel till förfogande för beredande av statsbidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Beträffande storleken av sådant bidrag föreskrev 1908 års riksdag, att
statsbidraget finge bestämmas till högst hälften av den enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad
utgift för anskaffande av byggnadstomt, dock med den inskränkning, att
statens bidrag ej finge överskrida 1,000 kronor för varje sjukplats, vederbörande
anstalt beräknades rymma, samt att för län eller stad, som ej deltager
i landsting, statsbidrag ej i något fall finge utgå till flera sjukplatser
än en på varje tusental av länets eller stadens invånare, med undantag beträffande
Jämtlands och Norrbottens län, där statsbidrag finge utgå för varje
sjukplats utan inskränkning i förhållande till invånarantalet. Sistnämnda
villkor jämkades vid 1914 års förra riksdag så, att undantag från begränsningen
i förhållande till invånarantalet finge göras jämväl beträffande anstalter,
avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka
från visst län eller viss stad.

Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kung! Maj:t förslag om höjning
av statsbidraget från 1,000 kronor till 2,000 kronor för varje vårdplats, varvid
dock stadgad begränsning i övrigt skulle iakttagas. Till stöd för detta
förslag åberopades dels de i hög grad stegrade byggnadskostnaderna, dels
angelägenheten av att över huvud uppmuntra landstingen och andra korporationer
till fortsatt utveckling av den betydelsefulla verksamheten för bekämpandet
av tuberkulosen. Riksdagen biföll Kung! Maj:ts förslag.

I enlighet med förslag av Kung! Maj:t beslöt vidare 1921 års riksdag
sådan ändring av förenämnda villkor för statsbidrag, att bestämmelsen om
statsbidragets begränsning i visst förhållande till folkmängden upphävdes
utom i fråga om städer, som ej deltaga i landsting.

Gällande föreskrifter angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i
kungörelse den 27 juni 1914 (nr 292) med däri vidtagna ändringar dels genom
kungörelse den 13 juni 1919 (nr 305) beträffande statsbidragets belopp, dels
ock genom kungörelse den 7 juli 1921 (nr 385) beträffande upphävande av
villkoret om statsbidragets relation till folkmängden.

Driftkostnad,sbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter har utgått alltsedan
år 1910. Detta statsbidrag, som ursprungligen bestämdes till 50 öre för dag
och patient, höjdes av 1918 års lagtima riksdag till 1 krona. Enligt beslut
av 1919 års lagtima riksdag skedde en ytterligare höjning samtidigt med att
bidraget bestämdes till skilda belopp för olika anstalter. Statsbidraget
fixerades sålunda till 2 kronor vid tuberkulossjukhus, 1 krona 50 öre vid

Kanyl. Maj:t.i proposition nr 100. 3

tukerkulossjukstugor ocli tuberkulosavdelningar å lasarett och 1 krona 75
öre vid kustsjukhus och kustsanatorier, allt för dag och patient.

1921 ars riksdag beslöt beträffande en då gällande bestämmelse om viss
inskränkning av bidraget i förhållande till folkmängden inom vederbörande
län och stad, som ej deltager i landsting, att densamma skulle gälla endast
i fråga om dylik stad. Liksom vid byggnadsbidraget hade dock nyssnämnda
restriktiva bestämmelse aldrig avsett driftkostnadsbidrag till anstalter inom
Jämtlands och Norrbottens län.

Sänkning av driftkostnadsbidraget har sedermera två gånger ägt rum på
grund av beslut utav 1923 och 1924 årens riksdagar. Enligt det senare beslutet
utgår statsbidraget med följande belopp för dag och patient, nämligen
vid tuberkulossjukhus med 1 krona 75 öre, vid tuberkulossjukstuga och
tuberkulosavdelning å lasarett med 1 krona 25 öre samt vid kustsjukhus och
kustsanatorier med 1 krona 35 öre.

Gällande bestämmelser angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade
i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med däri genom kungörelser den 7
juli 1921 (nr 384) och den 11 april 1924 (nr 145) gjorda ändringar.

Jag övergår härefter till förenämnda av Norrbottens läns landsting gjorda
framställningar.

I skrivelsen den 22 december 1923, där frågan om det särskilda under- Landstingets
stödet till uppförande av ett centralsanatorium behandlas, har landstinget "dBe

— under åberopande jämväl av framställningen bilagda, av överläkaren Anders cember 1923.
Aronson verkställda utredningar i ämnet — till eu början lämnat eu redogörelse
för tuberkulosens utbredning inom Norrbottens län.

Härvid fiamhalles, hurusom tuberkulosen årligen inom Norrbottens län
krävde ett vida större antal människoliv, såväl absolut taget som i förhållande
till länets folkmängd, än inom något annat län i Sverige. Norrbottens
särställning i detta avseende framginge med största tydlighet av de uppgifter,
som funnes angående tuberkulosdödligheten under åren 1911—1918, för vilka
år dessa siffror vore statistiskt bearbetade även för landsbygden. Invånarantalet
i Norrbottens län utgjorde i medeltal för dessa år 170,974 (vid 1922
års början 185,378). Den allmänna dödligheten inom länet utgjorde 16.l på

1,000 invånare. Tuberkulosdödligheten, ävenledes beräknad på 1,000 invånare,
uPPgiuge under samma tid för länet till 3.4 (d. v. s. i medeltal 589 personer
årligen). Motsvarande siffror för hela riket under samma tid vore: medelfolkmängden
5,677,933 (vid 1922 års början 5,954,316), den allmänna dödligheten

14.3 och tuberkulosdödligheten 1.9 på 1,000 invånare. Tuberkulosens andel
i dödligheten utgjorde under samma tid i Norrbotten 21.4 %, i hela riket

13.4 %, d. v. s. i Norrbotten orsakade tuberkulosen icke fullt vart femte dödsfall
årligen, i riket i dess helhet icke fullt vart åttonde. Antalet dödsfall i
tuberkulos för Norrbottens län överstege sålunda i förhållande till folkrn
ängd eu högst avsevärt motsvarande antal i hela riket, för den nämnda tidsperioden
med i medeltal 19 %. Denna »överdödlighet» hade under de sär -

4

Kungl. Maj:1s proposition nr 100.

skilda åren varierat mellan 16 % kr 1912 ocli 102 % år 1916. I korthet uttryckt
kunde man sålunda säga, att tuberkulosdödliglieten för Norrbottens
län nära nog vore dubbelt så stor som för riket i dess helhet.

Av siffrorna för de särskilda länen funne man, att visserligen tuberkulosdödligheten
även för några andra län än Norrbottens väsentligt överstege
medeltalet för riket, men att förhållandena i detta hänseende ej för något län
ställde sig på långt när så ofördelaktiga som för Norrbotten. Det borde emellertid
påpekas, att de ovan anförda dödlighetstalen avsåge dödsfall, orsakade av
alla former av tuberkulos, sålunda icke endast lungsot. En stor del av länets
befolkning, 10—20 %, hade beräknats vara behäftad med tuberkulos i en
eller annan form. Den vanligaste formen vore dock lungtuberkulosen, som
huvudsakligen förorsakade sjukdomens spridning och som också krävde det
största antalet dödsfall. Antalet lungsjuka beräknades lågt till 1,800.

I fråga om de åtgärder, som vidtagits eller planerades för tuberkulosens bekämpande
inom Norrbottens län, anföres, bland annat, att för att i hemmen
och genom upplysning försöka motarbeta sjukdomen funnes en organiserad
dispens är verksamhet, bestående av 22 dispensärer, omfattande hela länet utom
Arjeplogs och Arvidsjaurs socknar.

För det dåvarande (den 22 december 1923) hade Norrbottens län till sitt
förfogande 98 vårdplatser för lungtuberkulösa, därav 80 vid tuberkulossjukstugan
å Sandträsk och 18 vid tuberkulossjukstugan Hälsan i Antnäs. Dessutom
funnes en upptagningsavdelning för 20 patienter vid Ojebyns kommunala
sjukhem, som dreves med landstingsbidrag. Samtliga dessa anstalter vore
dock tämligen enkelt utrustade och kunde i stort sett endast betraktas såsom
upptagningsanstalter, vilkas förnämsta uppgift vore att omhändertaga
mer eller mindre långt framskridna smittofarliga fall.

Under framhållande härav anför landstinget — i nära anslutning till en i
överläkaren Aronsons utredningar åberopad uppgift om bland annat antalet
vårdplatser för tuberkulösa inom landstingsområden och kommuner den 1
november 1919, meddelad av svenska nationalföreningen mot tuberkulos —
att det vid jämförelse mellan1 antalet dylika Sjuka å ena sidan och tillgängligt
antal vårdplatser å den andra inom olika län visat sig, att Norrbottens
län vore bland de sämst utrustade. Antalet vårdplatser på 100 dödsfall
i tuberkulos utgjorde för Norrbottens län 17, medan medeltalet för hela
riket vore 45.4.

Av samma uppgift inhämtas, att endast Jämtlands län haft att uppvisa ett
lägre antal disponibla vårdplatser eller 13.7 på 100 dödsfall vid nämnda tidpunkt.
Vidare anföres av landstinget i förevarande ämne följande.

Antalet sökande till länets anstalter hade oavbrutet varit i stigande, och
det dröjde månader, ja halvår, innan de sjuka därstädes kunde vinna inträde,
och detta trots att ett flertal sjuka, såsom erfarenheten visat, ej anmälde sig
till erhållande av vård, ehuru de vore i behov därav.

Inseende det ohållbara i dessa förhållanden hade landstinget år 1919 tillsatt
en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till ordnande av länets
anstaltsvård för lungtuberkulösa. Kommitténs utredning visade, att länet
vore i behov av ungefär 600 vårdplatser, medan det tillgängliga antalet upp -

Kanyl. Maj:ts proposition nr 100. 5

ginge till 14;!, i vilket antal även vore inräknat Kaptensgårdens enskilda
sanatorium med 25 vårdplatser och Öjebyns sjukhem med 20 vårdplatser.
Siffran 600 kunde kanske tyckas stor, men man måste härvid erinra sig de
säregna förhållanden, under vilka befolkningen i detta län levde. Bostäderna
vore i regel trånga, starkt överbefolkade och ohygieniska, varför det vore
synnerligen svårt, ja i regel omöjligt, att i hemmen genomföra isoleringsocli
andra hygieniska åtgärder, som behövdes för att hindra sjukdomens
spridning.

För att i någon mån avhjälpa den stora bristen på vårdplatser hade kommittén
föreslagit 1920 års landsting att uppföra ett bygdesanatorium i Övertorneå
för 38 patienter. Detta hade även blivit landstingets beslut, och det
nya sanatoriet, som vore under uppförande, beräknades bliva färdigt till ingången
av år 1924. Vidare hade kommittén föreslagit att låta inrätta mindre
upp tåg n mysa vd eln ing av, anslutna till vissa planerade distriktssjukstugor. Landstinget
hade beslutit att i princip godkänna även detta förslag och att i den
män distriktssjukstugor komme att byggas i Pajala, Vittangi, Kiruna, Båneå,
Jockmock och Overkalix låta förse dem med tuberkulosavdelningar. I Arjeplog
och Arvidsjaur vore för det dåvarande distriktssjukstugor, kombinerade
med dylika tuberkulosavdelningar, under uppförande.

Sedan de sålunda angivna pågående byggnadsföretagen blivit avslutade,
lomme det tillgängliga antalet vårdplatser inom länet att utgöra 201, varav landstinget
förfogade över 156.

Vidare anföres i landstingets framställning, hurusom ovannämnda av landstinget
tillsatta kommitté under sitt utredningsarbete kommit till insikt om
nödvändigheten av en modern och val utrustad vårdanstalt inom länet för
lungtuberkulösa, d. v. s. ett modernt centralsanatorium, i likhet med vad som
funnes inom de flesta övriga län. Ingen av de nuvarande anstalterna inom
länet uppfyllde nämligen enligt kommitténs uppfattning de anspråk man
måste ställa på ett sådant centralsanatorium. Tuberkulossjukhuset i Sandträsk,
vilket närmast skulle motsvara en dylik anstalt, vore så primitivt och
enkelt utrustat, att det ej på långt när motsvarade sitt ändamål och det
måste därför betraktas som ett provisorium. Ett centralsanatorium vore
nödvändigt för att bereda vård åt de talrika fall av lungsjuka, som icke hade
utsikt att återvinna hälsa och arbetsförmåga utan den vård en dylik anstalt
kunde erbjuda. Antalet vårdplatser borde enligt kommittén uppgå till omkring
180 för att något så när motsvara närvarande behov. Lämpligen borde
anstalten bereda plats åt 150 vuxna och 36 barn, för vilka senare en särskild
barnavdelning borde inrättas. De verkställda kostnadsberäkningarna utvisade,
att denna anstalt skulle betinga eu kostnad av cirka 2,350,000 kronor eller
inemot 13,000 kronor per vårdplats. Kommittén hade därför föreslagit 1923
års landsting att fatta beslut om uppförande av ett centralsanatorium enligt
sålunda angiven plan, därvid förutsattes, att Sandträsks sanatorium skulle
slopas.

Innan i nu förevarande framställning redogörelse lämnas för landstingets
beslut härutinnan, meddelas en del uppgifter rörande av landstinget år 1923
och tidigare lämnade anslag till sjukvårdsändamål.

1923 års landsting hade anslagit följande belopp att uttaxeras efter allmän
grund för tuberkulosvården, nämligen till:

Kungl. Maj-As proposition nr 100.

6 ■

............. kr. 52,219:44

............. » 16,422:41

............. » 55,600: —

............. » 16,000: —

............ » 43,000: —

............ » 17,000:-

Summa kr. 200,241: BO

De närmast föregående årens landsting hade beslutat uppföra ett bygdesanatorium
i Övertorneå med 38 platser för en beräknad kostnad av 420,000
kronor samt anslagit 22,000 och 15,000 kronor till anordnande av tuberkulosavdelningar
vid de distriktssjukstugor i Arvidsjaur respektive Arjeplog, vilka
för det dåvarande vore under uppförande.

Att märka vore emellertid, att landstinget samtidigt betungats med stora
anslag för övriga grenar av sjukvården inom länet. I detta avseende borde
särskilt framhållas, att det landstinget genom epidemilagen ålagda ordnandet
av epidemivården dittills krävt och alltjämt krävde synnerligen stora utgifter.
Vidare hade under de senaste åren betydande kostnader nedlagts på en allmän
förbättring av hela länets hälso- och sjukvård, varvid särskild hänsyn måst
tagas till ödebygdsbefolkningens alldeles speciella behov. Till dessa åtgärder
finge räknas den hela länet omfattande distriktssköterskevården, utökning
av dispensärerna och ett allmänt ökat samarbete med Svenska röda korset, varvid
landstinget bland annat givit av Svenska röda korset uppförda sjukvårdsinrättningar
sitt ekonomiska stöd.

Beträffande härefter den till 1923 års landsting hänskjutna frågan om uppförande
av ett centralsanatorium framhålles, att, då denna fråga förelegat till
behandling, landstinget ansett sig alltför ekonomiskt betungat för att ensamt
kunna ikläda sig utgifterna härför, enär landstingsskatten i allt fall måste
höjas från kronor 2:16 till kronor 2: 80 per bevillningskrona och därigenom
bliva den högsta landstingsskatten i landet. Landstinget hade därför sett
sett sig nödsakat påkalla extra ekonomiskt stöd från statsmakterna. På grund
härav hade nu hemställan gjorts om Kungl. Maj ds medverkan för åtgärder i
syfte att av statsmakterna vinna extra anslag åt Norrbottens län för uppförande
av ifrågavarande centralsanatorium.

Beträffande sättet för beredande av ökat statsbidrag framhålles i skrivelsen
till en början, att bestämmelserna rörande statsbidrag för uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter vid sin tillkomst grundats på kalkyler
uppgjorda av en kommitté, som räknade med uppförande av små och
billiga anstalter för vård av lungsjuka (tuberkuloshem). Man syntes därvid
principiellt ha tänkt sig, att staten borde bidraga med ungefär halva byggnadskostuaden.
Utvecklingen hade dock delvis gått i annan riktning. Det
hade nämligen ur ekonomiska och terapeutiska synpunkter befunnits förmånligare
att bygga stora, väl utrustade anstalter. Tack vare gynnsamma
ekonomiska omständigheter samt relativt låga byggnadskostnad^’ hade
också flertalet landsting mäktat att med hjälp av statsbidrag av dylik
storlek uppföra dylika större anstalter. Byggnadskostnaderna hade emellertid
numera stigit så avsevärt, att statens bidrag endast utgjorde eu
bråkdel av kostnaden för ett modernt tuberkulossjukhus. Enligt upp -

Sandträsks sanatorium .......................

Anstalten Hälsan ................................

Bygdesanatoriet i Övertorneå............

Öjebyns sjukhem ..................................

Dispensärnämnden ...............................

Utredning av tuberkulosfrågan m. m.

Kuntjl. Maj: t a proposition nr 100. 7

gjorda beräkningar skulle, såsom förut nämnts, ett centralsanatorium i Norrbotten
för närvarande betinga ett pris av inemot 13,000 kronor per vårdplats.
Skulle Norrbottens län erhålla bidrag till ett dylikt sanatorium med
halva byggnadskostnaden, d. v. s. med 4,500 kronor för vårdplats utöver nu
utgående bidrag å 2,000 kronor, skulle länet icke desto mindre för anstaltens
uppförande betungas med en utgift betydligt överstigande vad andra län fått
vidkännas, som kunnat bygga sina tuberkulossjukhus under vida gynnsammare
ekonomiska förhållanden. Det syntes därför rimligt, att, om Norrbottens
landsting skulle tillerkännas ett extra statsbidrag till uppförande av ett
centralsanatorium för länet, detta statsbidrag bestämdes sålunda, att högst
hälften av byggnadskostnaderna komme att åvila landstinget. Om centralsanatoriet
uppfördes för 186 patienter, skulle alltså det äskade anslaget uppgå
till 1,209,000 kronor, d. v. s. 837,000 kronor utöver anslag enligt nu gällande
bestämmelser. Det torde böra påpekas, att det erforderliga anslaget icke
skulle behöva utbetalas tidigare än om cirka 4 ä 5 år, enär ett landstingets
beslut i frågan knappast torde kunna förverkligas tidigare.

På grund av det anförda har från landstingets sida hemställan gjorts
om erhållande genom särskilt anslag av ett extra statsbidrag till uppförande
av centralsanatorium för Norrbottens län av sådan storlek, att detsamma
— jämte för närvarande stadgat anslag, 2,000 kronor per vårdplats — komme
att motsvara halva byggnadskostnaden, d. v. s. omkring 6,500 kronor per
vårdplats. I övrigt förutsattes ifrågavarande statsbidrag skola utgå i enlighet
med de grunder, som angivas i gällande författningar angående statsbidrag
till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter m. in.

Skulle direkt statsanslag på grund av de tryckta ekonomiska förhållandena
ej kunna beviljas, ifrågasättes, huruvida ej lotterimedel kunde anvisas för
ändamålet. I sådant avseende framhålles, att i allmänhet behållningen av
lotterier väl ej borde anslås för sjukvårdsändamål. Ett centralsanatorium
för Norrbotten vore emellertid så oundgängligen av behovet påkallat och
dess syfte även ur statlig synpunkt så behjärtansvärt, att verkligt ömmande
skäl syntes kunna åberopas för medlens uppbringande på denna väg. Därjämte
påpekas, att i Norge kampen mot tuberkulosen till stor del bedreves
med lotterimedel.

I ovannämnda framställning av den 27 september 1924 har anförts, att
förvaltningsutskottet för 1924 års landstings räkning verkställt en utredning,
till vilket belopp landstingsskatten för nämnda år skulle komma att rrppgå,
därest samtliga inkomna framställningar, med undantag av den för tuberkulossjukvårdens
ordnande ingivna, skulle komma att beviljas. Utredningen visade,
att Skatten i sådant fall skulle uppgå till kronor 3: 42 per bevillningskrona.
Härefter framhålles, under hänvisning till en i framställningen intagen grafisk
tabell, huru kraftigt bevillningskronornas antal nedgått sedan år 1921 och
att inga skäl förefunnes, som talade för en ökning inom den närmaste tiden.
Såsom huvudskäl till nedgången i antalet bevillningskronor anföres nedgången
i trävara- och malmexporten, som bland annat visade sig därigenom,

Landstingets
framställning
av den 27

september

1924.

Länsstyrelsen
i Norrbottens
län.

Medicinal styrelsen.

8 Kungl. Majits proposition nr 100.

att bevillningskronornas antal i Jukkasjärvi och Gällivare socknar, elär Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag bedreve malmbrytning, nedgått med respektive
4,070 och 4,486, eller med 28.5 % och 14.9 %.

1924 års landsting hade därför, framhålles det vidare, icke ansett sig
kunna anvisa några medel varken till uppförande av ett centralsanatorium
för lungtuberkulösa eller till utökande av antalet vårdplatser å befintliga
anstalter. Likväl hade skatten för 1925 måst höjas från kronor 2: 80 till
kronor 3:16, vilken senare skatt dock icke motsvarade det förefintliga behovet,
alldenstund landstinget icke kunnat bevilja en del ifrågasatta anslag,
som på goda grunder bort anvisas. För bekämpande av tuberkulosen måste
emellertid kraftiga åtgärder vidtagas, och de viktigaste i detta avseende vore,
att länet ägde tillgång till ett tidsenligt centralsanatorium samt att dessutom å
skilda orter i länet fdref linnés tillräckligt antal vårdplatser för upptagning, vård och
isolering av de sjuka. I sitt trångmål hade därför 1924 års landsting beslutat
dels att förnya sin tidigare framställning om höjt statsanslag per vårdplats för
uppförande av ett centralsanatorium, dels ock att anhålla om särskild ekonomisk
hjälp från statsverkets sida för ordnande av tuberkulossjukvården i övrigt

I sistnämnda avseende har landstinget i sin förevarande framställning
hemställt dels om ett extra statsbidrag för utökande av antalet vårdplatser
å bygdesanatorier och distriktssjukstugor till sådan storlek, att bidraget
tillsammans med nu utgående statsbidrag täckte halva byggnadskostnaden,
dels ock om ett extra statsbidrag till vårdkostnaden från och med år 1925
att tills vidare med 1 krona per patient och dag utgå för patienter, som
intoges å befintliga tuberkulossjukhus, eller å sjukhus, som med extra statsbidrag
komme att uppföras.

I de särskilda utlåtanden av den 16 januari och den 2 oktober 1924,
med vilka länsstyrelsen i Norrbottens län överlämnat landstingets ifrågavarande
två framställningar, har länsstyrelsen tillstyrkt desamma under
vitsordande av det trängande behovet av åtgärder i de uti framställningarna
angivna syftena.

I utlåtande den 6 november 1924 förklarar sig medicinalstyrelsen för sin
del vitsorda riktigheten av de från landstingets sida lämnade uppgifterna
om den exceptionellt stora utbredningen av tuberkulösa sjukdomar bland
befolkningen inom Norrbottens län samt framhåller, att länet är icke blott
Sveriges av tuberkulos mest hemsökta landsända utan även sannolikt en
av de svåraste tuberkuloshärdar, som över huvudtaget äro kända.

I fråga om medlen till bekämpande av denna folksjukdom yttrar styrelsen,
att dessa vore av flera olika slag, sociala och hygieniska (förebyggande)
och rent medicinska (sjukvårdande). Utan att inlåta sig på frågan, huruvida
vissa åtgärder borde tillmätas större betydelse än andra, ville styrelsen såsom
sin mening framhålla, att ett synnerligen viktigt, ja oumbärligt led i kampen
mot tuberkulosen vore att hava tillgång till sjukhusplatser för de tuberkulösas
isolering och vård. Den gjorda utredningen visade, att Norrbotten lede
synnerlig brist på vårdplatser för sina tuberkulösa. Beräknat på 100 dödsfall
i tuberkulos utgjorde platstillgången något mer än hälften av rikets medel -

9

Kanyl. Maj:ts proposition nr 100.

tal. Utan att länets platsbehov åtminstone tillnärmelsevis fylldes, sjmtes det
styrelsen omöjligt att föra eu rationell och effektiv kamp mot tuberkulosen
därstädes.

Beträffande de olika slag av anstalter, som kunde komma i fråga vid
vården av tuberkulösa, framhåller styrelsen att, även om enklare anstalter
utan specialutbildade läkare kunde vara till gagn, det dock syntes styrelsen
oundgängligt att inom varje län funnes åtminstone en vårdanstalt, som vore
fullt utrustad för modern diagnostik och terapi av de tuberkulösa sjukdomarna.
Det vore en sådan anstalt Norrbotten ännu saknade, och uppförandet av en
dylik syntes styrelsen för närvarande vara det mest angelägna behovet inom
länets tuberkulosvård.

Yad från landstingets sida åberopats rörande svårigheten för länets landsting
att, med hänsyn till nu och under den närmare framtiden inom länet
rådande ekonomiska förhållanden, påtaga sig hela den ökade kostnad, som
bleve erforderlig för uppförandet och drivandet av ett tidsenligt sanatorium,
finner styrelsen övertygande.

Ävenledes håller styrelsen före; att vidtagandet av kraftiga åtgärder mot
tuberkulosen inom Norrbotten^ utgjorde ett så betydande intresse för landet
i dess helhet, att ett extra bidrag från riksdagens sida för detta ändamål
vore väl motiverat. Emellertid anser sig styrelsen, särskilt med hänsyn till
det nu rådande statsfinansiella läget, för närvarande blott kunna tillstyrka
extra bidrag till uppförande och drift av ett tidsenligt centralsanatorium.

Beträffande byggnadsjcostnaden för ett sådant sanatorium, som av landstinget
uppskattats efter 13,000 kronor per vårdplats, antager styrelsen, att
denna kostnad torde kunna beräknas något lägre, förslagsvis efter högst

12.000 kronor per vårdplats. Styrelsen förklarar sig därvid utgå från, att
vid uppförandet av detta centralsanatorium skulle med tillgodoseende av
gedigenhet i byggnadssättet och beaktande av sjukvårdens tidsenliga krav
förenas strävandet att iakttaga all möjlig sparsamhet.

Enligt styrelsens förmenande skulle uppförandet inom Norrbottens län
av ett modernt sanatorium, även om dettas platsantal begränsades till 200,
innebära eu högst avsevärd förstärkning i länets resurser i kampen mot
tuberkulosen. Styrelsen tillstyrker därför, att det eventuella extra statsbidraget
begränsas till att avse en anstalt med högst 200 vårdplatser.
Med eu byggnadskostnad av högst 12,000 kronor för vårdplats skulle ett
sanatorium av nämnda storlek betinga en ‘totalkostnad av 2,400,000 kronor.
Med tillämpning av nu gällande grunder — högst 2,000 kronor per vårdplats
— skulle statens bidrag till uppförande av ett sådant sanatorium
uppgå till högst 400,000 kronor. Enligt landstingets framställning skulle
statsbidraget utgå med halva verkliga byggnadskostnaden. Häremot förklarar
sig styrelsen intet hava att erinra, dock att totala bidragsbeloppet i varje
fall icke skulle få överskrida 0,000 kronor för vårdplats. Enligt styrelsens
beräkning skulle då statens bidrag i sin helhet komma att utgå med högst

1.200.000 kronor. Sistnämnda summa skulle med 800,000 kronor överstiga
vad som enligt nu gällande grunder skulle kunna utgå.

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Vidkommande landstingets begäran om ökat bidrag till driftkostnaderna vid
länets tuberknlossjukvårdsanstalter anser sig styrelsen i anslutning till vad styrelsen
anfört i fråga om byggnadsbidragets omfattning kunna tillstyrka sådan
ökning endast beträffande det föreslagna nya centralsanatoriet med begränsning
till 200 platser. Mot det extra driftbidragets ifrågasatta belopp, högst 1 krona
för vårddag, förklarar sig styrelsen intet hava att erinra. Då driftbidraget
vid tuberkulossjukhus för närvarande utginge med 1 krona 75 öre för vårddag
skulle, säger styrelsen, för en anstalt på 200 sängar bidraget sålunda
utgöra för år högst 127,750 kronor, därest alla platser vore under alla årets
dagar belagda. En ökning av 1 krona per vårddag innebure under samma
förutsättningar ett tillskott av 73,000 kronor pgr år. Med högst sistnämnda
belopp behövde sålunda anslaget för statsbidrag till driftkostnaderna vid
tuberkulossjukvårdsanstalter framdeles — efter sanatoriets tagande"! bruk
— ökas genom ett bifall till styrelsens förevarande förslag. Emellertid anser
styrelsen, att ett dylikt extra driftbidrag, betingat av för närvarande
rådande förhållanden, icke torde böra beviljas för obegränsad framtid. Det
vore ju tänkbart, att nu rådande ekonomiska förhållanden kunde förändras i
sådan riktning, att detta extra understöd från statens sida icke vidare vore
motiverat. Styrelsen föreslår därför, att bidraget endast måtte beviljas för
en tid av tre år, varefter frågan borde bliva beroende av förnyad prövning.
Likaledes anser styrelsen riktigt, att sammanlagda driftbidraget (kronor
1 + kronor 1:75 = kronor 2:75) icke finge överstiga halva driftkostnaden.
En bestämmelse härom skulle alltså innebära återbetalningsskyldighet till
statsverket av viss del av bidraget, nämligen i den mån hela driftkostnaden
något år skulle hava understigit 5 kronor 50 öre per vårddag.

Beträffande förslaget om beviljande av lotterimedel till Norrbottens tuberkulosvård
förklarar sig styrelsen icke kunna tillstyrka detta. Styrelsen erinrar
härvid, hurusom 1904 års riksdag, då anordnande av lotteri ifrågasatts
till förmån för Konung Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier, beviljade ett
anslag till sanatorierna i fråga, under villkor, att lotteri till förmån för dem
icke skulle få anordnas.

På sålunda anförda skäl hemställer medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, att — utan hinder av vad i
annan riktning stadgats uti gällande föreskrifter angående statsbidrag till
uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter ävensom till
driften vid dylika anstalter — följande statsbidrag finge tillgodokomma en
för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium),
nämligen dels till uppförandet av anstalten, ett belopp av sammanlagt (1,000
kronor för en var av högst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,
dock med villkor att bidraget, på detta sätt beräknat, ej finge överskrida
halva den enligt vederbörligen granskade räkenskaper befunna verkliga byggnadskostnaden,
tomtkostnad ej inbegripen, dels ock för en tid av tre år efter
det sanatoriet blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynat och godkänt
ett driftkostnadsbidrag, som med en krona överstege det jämlikt gällande
författning till tuberkulossjukhus utgående driftbidraget, dock att bidraget,

Kungl. Maj:ta proposition nr 100. I 1

på detta sätt beräknat, icke finge överstiga hälften av sanatoriets driftkostnader;
och skulle i vartdera av nyssnämnda fall bidragen utgå av redan
befintliga anslag till tuberkulossjukvårdsanstalters uppförande respektive
drift.

Genom remiss den 9 december 1924 har Svenska landstingsförbundets
styrelse lämnats tillfälle att avgiva yttrande i ärendet. Sådant yttrande har
av förbundsstyrelsen avgivits den 3 februari 1925. Härvid framhåller styrelsen
till eu början, att det vore klart, att ett helt eller delvis tillmötesgående
av framställningar sådana som de här föreliggande, med hänsyn till
det avvikande från fastställda principer för statsbidrags utgående och de
betydande ekonomiska konsekvenser, som ett dylikt tillmötesgående skulle
innebära, icke finge ske utan en ingående prövning. Visserligen innebure,
såsom jämväl framhållits senast i motioner till 1923 och 1924 års riksdagar,
den ursprungliga planen för fördelningen av det allmännas kostnader för
tuberkulossjukhusvården, att dessa kostnader skulle ungefär jämt delas mellan
staten och landstingen. De enorma ökningarna i byggnadskostnader och
driftkostnader, som icke motsvarats av höjningar i legosängsavgiften å allmän
sal, samman med de maximigränser beträffande statens bidrag per
vårdplats, som år 1909 uppställdes och som med vissa förändringar allt
fortfarande gällde, hade emellertid verkat därhän, att statsbidraget till byggnadskostnader
för tuberkulossjukhus numera representerade allenast en
sjundedel eller en sjättedel av den totala byggnadskostnaden samt statens
bidrag till driften allenast vid pass 28 % och patientavgifter allenast vid
pass 20 % av den totala driftkostnaden, medan landstinget ensamt finge
svara för återstoden. En allmän återgång till grundprincipen, att staten
och landstingen skulle svara med lika andelar i det allmännas.kostnader för
tuberkulossjukhusvården, såsom nu förevarande framställningar i viss mån
kunde sägas påyrka i fråga om vården i Norrbottens län, torde sålunda,
helst under nuvarande svåra budgetförhållanden, vara helt och hållet utesluten.
Ett tillmötesgående av framställningarna från Norrbottens läns landsting
kunde följaktligen ske allenast under sådan form, att detta län med
avseende på hithörande statsbidrag bereddes en undantagsställning ungefär
så som skett i fråga om statsbidragen till vägväsendet i vissa norrländska
län och bidragen till sjukvården i ödemarksområdena. Men om en dylik
undantagsställning skulle skapas, så måste givetvis kraftiga motiv vara för
handen, så att icke tilläventyrs en orättvisa beginges mot övriga landsändar,
och att icke samtliga eller ett flertal landsting under åberopande av de
ökade bidragen till Norrbottens läns landsting med fog kunde framställa
krav att komma i åtnjutande av samma bidragstillägg.

Förbundsstyrelsen framhåller härefter, hurusom det i ärendet förebragta
siffermaterialet angående tuberkulosens härjningar och åtgärder mot desamma
ovedersägligt visade, å ena sidan, att desså härjningar för Norrbottens
läns vidkommande vore nära nog dubbelt så svåra som i landet i
dess helhet och att härutinnan förhållandena i intet län vore tillnärmelsevis
så ogynnsamma som i Norrbottens, samt å andra sidan, att antalet vård -

Svenska

landstings förbundets styrelse.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

platser för tuberkulospatienter i förhållande till antalet dödsfall i tuberkulos
för Norrbottens län knappast utgjorde en tredjedel av det för riket i dess
helhet och att i detta avseende endast Jämtlands län hade en ogynnsammare
siffra än Norrbottens. Sagda siffror visade också, att Norrbottens läns
landsting under de sista åren absolut taget offrat betydande belopp på sin
tuberkulos sj u k vår d, ävensom att antalet bevillningskronor i länet under det
sista året avsevärt nedgått, något som emellertid skett även i andra län.
Däremot gåve landstingets framställningar med tillhörande handlingar ingen
som helst kunskap, huru under dessa år landstingsskatten ävensom landstingets
utgifter i sin helhet, dess utgifter för sjukvård i allmänhet och för tuberkulossjukvård,
relativt taget, d. v. s. i förhållande till skattekraften och folkmängden,
ställde sig i jämförelse med motsvarande förhållandetal för övriga landsting o. s. v.

Emellertid vore det enligt förbundets mening just dessa förhållanden, som,
tillika med de ådagalagda fakta angående farsotens exceptionella omfattning
i länet och det otillräckliga antalet vårdplatser, måste bliva utslagsgivande,
när det gällde att besvara frågan, huruvida staten borde träda hjälpande
emellan för åstadkommande av eu tillfredsställande tuberkulossjukvård i
länet.

Förbundsstyrelsen förklarar sig med anledning härav hava genom förbundsbyrån
ur landstingens tryckta handlingar och ur i landstingstidskriften
publicerade tabeller ävensom ur den officiella statistiken sammanbragt en
del statistiska data och på basis av desamma företagit relationsberäkningar
angående de olika landstingens utgifter för olika ändamål samt deras finanser
i allmänhet. De sålunda åstadkomna sifferresultaten vore samlade i
förevarande yttrande bilagda tabeller.

På grund av den officiella statistikens försening hade det icke varit möjligt
att i dessa tabeller angiva de verkliga landstingsutgifterna, utan hade
dessa måst anföras så som de beräknats i respektive landstings stater. Enär
samtliga uppgifter avsåge ett flertal år, torde emellertid omförmälda förhållande
icke i nämnvärd grad förringa materialets beviskraft.

Av det sålunda åstadkomna siffermaterialet framgår enligt förbundsstyrelsen,
bland annat,

att befolkningstätheten, som givetvis vore en synnerligen betydelsefull faktor
i fråga om sjukvårdskostnaderna, i Norrbottens län utgjorde allenast 1.9
invånare per kvkm., mot 12,4 för samtliga landstingsområden, 72 för det
tätast befolkade landstingsområdet (Malmöhus läns) och 2.8 för det näst Norrbottens
län glesast befolkade (Jämtlands läns);

att nedgången i det beskattningsbara beloppet från år 1919 till år 1923 för
Norrbottens län belöpte sig till allenast 9.8 3 %, medan den för samtliga
landstingsområden utgjorde ej mindre än 24.2 4 %>, samt att denna nedgång
i vart och ett av övriga landstingsområden, undantagandes fyra, vore kraftigare
än i Norrbottens län; dock att dittills tillgängligt siffermaterial gåve
vid handen, att under det sista året nedgången i den beskattningsbara inkomsten
i sistnämnda län varit långt kraftigare än i riket i dess helhet;

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 13

att detta relativt gynnsamma läge för Norrbottens län avsevärt mer än
uppvägdes därigenom, att, medan landstingsskatten till sitt absoluta belopp
under åren 1919—1923 för samtliga landsting, tagna som en enhet, undergått
en minskning om ej mindre än 26.8 9 %, så hade denna skatt i Norrbottens
län stegrats med ej mindre än 46.8 3 %, en stegring, mångdubbelt
kraftigare än den, som något av de tre andra länen med ökad landstingsskatt
(Uppsala, Gotlands och Jämtlands) hade att uppvisa;

att landstingsskattens debiteringssats, som från år 1919 till år 1924 minskats
i åtta landstingsområden och bibehållits oförändrad i tre, stegrats i Norrbottens
län och detta långt kraftigare än i något annat landstingsområde,
eller med ej mindre än 147 öre per 100 kronors inkomst, samt att Norrbottens
läns landstings debiteringssats alltsedan år 1923 vore den högsta i
riket och för närvarande uppginge till ej mindre än 316 öre per 100 kronors
inkomst;

att den i medeltal per individ utdebiterade landstingsskatten för Norrbottens
län vore avsevärt högre än den för riket i dess helhet samt att i detta avseende
endast fyra landstingsområden (Stockholms, Malmöhus, Västmanlands
och Västernorrlands läns), varibland åtminstone ett med en i förhållande till
invånarantalet synnerligen betydande beskattningsbar inkomst, hade att uppvisa
högre siffror än Norrbottens län;

att landstingens totalutgifter, deras utgifter för hälso- och sjukvård, och deras
utgifter enbart för tuberkulossjukvård i medeltal för femårsperioden 1920—
1924 per 100 kronors beskattningsbar inkomst utgjorde i Norrbottens län
respektive 3:50, 1:98 och 0:32 kronor, medan motsvarande siffror för samtliga
län belöpte sig till respektive 2: 51, 1: 47 och 0: 21 kronor, och att av
hithörande relationstal för de olika landstingsområdena det beträffande samtliga
landstingsutgifter i Norrbottens län vore högre än i något annat landstingsområde
och de beträffande hälso- och sjukvård samt beträffande tuberkulossjukvård
i Norrbottens län de näst högsta i riket (Malmöhus läns landstingsområde
beträffande hälso- och sjukvård kronor 2: 07, Västernorrlands
läns beträffande tuberkulossjukvård kronor 0:33);

att, jämväl om omförmälda utgifter sattes i relation till invånarantalet, Norrbottens
läns landsting hade att uppvisa avsevärt högre siffror än riket i
dess helhet och, på ett par undantag när (Malmöhus och Stockholms läns),
jämväl än övriga landstingsområden vart för sig;

att nettotillgångarna — tillgångar minus skulder — vid slutet av år 1922
särskilt i relation till den beskattningsbara inkomsten men jämväl i relation
till folkmängden vore lägre för Norrbottens läns landsting än för flertalet
andra landsting;

att, medan bruttoskulderna i procent av bruttotillgångarna samt per 100
kronors beskattningsbar inkomst och per invånare vid slutet av år 1922 för
samtliga landsting, tagna som en enhet, utgjorde respektive 29.4 5 % samt
2:19 kronor och 11:72 kronor, så utgjorde motsvarande relationer för Norrbottens
läns landsting respektive 38.9 5 % samt 2: 50 kronor och 15: 06 kronor

Departements chefen.

14 Kungl. Maj tis proposition nr 100.

och att härutinnan allenast fem ä sex landsting hade att uppvisa ogynnsammare
tal än Norrbottens läns; samt

att, medan under åren 1919—1922 summan av återbetalda lån för tolv
landsting varit större än den under samma tid upptagna lånesumman, så
ägde för Norrbottens läns landsting det motsatta förhållandet rum, och nettolånesumman
för sagda tid vore så väl absolut taget som i relation till nettotillgångar,
till den beskattningsbara inkomsten och till folkmängden på ett
par undantag när högre för Norrbottens läns landsting än för något annat
landsting.

Under åberopande av det sålunda anförda framhåller landstingsförbundets
styrelse, att Norrbottens läns landsting för att fylla sina uppgifter i allmänhet
och speciellt för uppgifterna på sjukvårdens och tuberkulossjukvårdens
områden relativt taget iklätt sig större ekonomiska uppoffringar än något
annat landsting eller åtminstone än stora flertalet landsting och att landstinget
därigenom fått sin ekonomi försvagad. Besinnade man därtill, att,
trots dessa ekonomiska uppoffringar, tuberkulosdödligheten i Norrbottens
län, såsom visats genom de i ärendet framlagda siffrorna, vore den högsta
i riket och i motsats till förhållandet i övriga län visade tendens till ytterligare
stegring, samt att platsantalet å vårdanstalter för tuberkulos relativt
taget i sagda län vore lägre än i något annat landstingsområde med undantag
för Jämtlands läns, så torde man enligt förbundsstyrelsen icke kunna
komma till annan uppfattning än att statsmakterna måste vidtaga särskilda
åtgärder i kampen mot tuberkulosen inom Norrbottens län. Styrelsen finner
sig därför för sin del böra understödja landstingets framställning i detta
syfte. Styrelsen förklarar sig emellertid därvid icke hava förbisett, att, i enlighet
med det framlagda siffermaterialet, ett dylikt tillmötesgående av kraven
från Norrbottens läns landsting, om den nuvarande depressionen fortginge,
framdeles kunde berättiga eller nödvändiggöra en viss ökning av statshjälpen
till tuberkulossjukvården även i fråga om något eller några av de övriga
landstingen.

Styrelsen delar medicinalstyrelsens uppfattning därutinnan, att, särskilt
med hänsyn till det nu rådande statsfinansiella läget, de extra statsanslagen
för närvarande borde avse allenast bidrag till uppförande och drift av ett
tidsenligt centralsanatorium i Norrbottens län samt att det extra driftbidraget
icke nu borde beviljas för obegränsad tid framåt utan allenast fölen
tid av tre år. Ej heller finner styrelsen något vara att erinra mot de
av medicinalstyrelsen föreslagna bidragsbeloppen.

Norrbottens län intager i fråga om tuberkulosens utbredning en beklaglig
särställning. Tuberkulosens dödstal inom länet är sålunda för närvarande
ungefär dubbelt så högt som medeltalet för riket i dess helhet, och dödstalet
uppnår icke för något annat län på långt när denna storlek. Tillgången
på vårdplatser för tuberkulösa borde därför vara riklig inom Norrbottens
län. Utredningen i ärendet visar emellertid, att ett motsatt för -

Kntujl, Maj:ts proposition nr 100. I")

hållande är radande, i det att platstillgången i nilmnda län relativt taget
är lägre än i något annat landstingsområde med undantag för Jämtlands
län. Det föreligger alltså uppenbarligen ett verkligt trängande behov att
kraftigt utöka vårdmöjligheterna för de tuberkulösa i Norrbottens län. Det
.ii givetvis i främsta rummet länets landsting, som har att söka vinna en
snar lösning av denna fråga. I sådant avseende torde icke med fog kunna
sägas, att hittills något från landstingets sida underlåtits. Fastmer tordp
utredningen i ärendet hava ådagalagt, att landstinget under senare år såväl
over huvud taget som i jämförelse med andra landsting vidtagit de åtgärder
och &jort de ekonomiska offer för tuberkulosens bekämpande, som rimligen
kunnat begäras. Den av landstingsförbundets styrelse gjorda statistiska
undersökningen synes mig också till fullo bestyrka riktigheten av den uppfattning,
som från landstingets sida kommit till synes i dess nu föreliggande
framställningar, nämligen att landstinget icke vare sig för närvarande eller
under den närmaste framtiden mäktar att utan stöd från annat håll bära
de ytterligare ekonomiska bördor, som ett effektivt ingripande mot tuberkulosens
härjningar i länet kräver. Jag tillåter mig från nämnda undersökning''
här blott erinra därom, att landstingsskattens debiteringssats i Norrbottens
län alltsedan ar 1919 stegrats långt kraftigare än i något annat
landstingsområde och från och med ar 1923 är den högsta i riket samt för
närvarande uppgår till ej mindre än 3 kronor 16 öre per 100 kronors inkomst.
\ id nu angivna förhållanden torde det enligt min uppfattning vara
ofrånkomligt, att statsmakterna genom särskilda åtgärder bispringa Norrbottens
läns landsting i dess kamp mot tuberkulosen. Jag anser mig därför
böla förorda, att landstingets hemställan om ett särskilt statsunderstöd
för nu # ifrågavarande ändamål i viss utsträckning tillmötesgås.

Från landstingets sida har det begärda särskilda statliga understödet
tänkts skola utgå dels såsom bidrag för uppförande av ett planerat centralsanatorium
och för utökande av antalet vårdplatser å bygdesanatorier och
distriktssjukstugor, dels ock såsom bidrag till driftkostnaderna vid nu befintliga
tuberkulossjukhus ävensom vid de tuberkulossjukhus, som kunna
komma att uppföras med tillhjälp av nyssnämnda byggnadsbidrag. På de
skäl, medicinalstyrelsen anfört, ansluter jag mig emellertid till den av detta
ämbetsverk uttalade och av landstingsförbundets styrelse biträdda uppfattningen,
att ett särskilt statligt understöd icke kan lämnas i den av landstinget
ifrågasatta utsträckningen, utan lämpligen bör begränsas till att avse
uppförande och drift av ett centralsanatorium, omfattande högst 200 bidragsbeiättigade
vårdplatser. Erfarenheten från andra län torde hava visat den
utomordentliga vikten av att inom varje län hava tillgång till åtminstone
en tillräckligt stor, för diagnos och behandling fullt modernt utrustad tuberkulossjukvårdsanstalt.

Yad angår det till uppförande av centralsanatoriet ifrågasatta byggnadsbidraget
har landstinget räknat med, att staten skulle betala halva totala

ggiia-dskostnaden och därvid utgått från eu kostnad per vårdplats av omkring
13,000 kronor. Av sistnämnda belopp skulle staten sålunda betala

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

hälften eller 6,500 kronor. Då statsbidrag enligt nu gällande grunder utgår
med 2,000 kronor per vårdplats, skulle bidraget i detta fall liöjas med 4,500
kronor. Staten skulle därför, om antalet bidragsberättigade vårdplatser utgjorde
200, i byggnadsbidrag utbetala högst 1,300,000 kronor mot högst

400,000 kronor enligt gällande grunder. Merkostnaden för statsverket skulle
alltså kunna uppgå till 900,000 kronor.

. Medicinalstyrelsen har i sitt förslag utgått från en för statens del redan
från början fixerad maximikostnad för centralsanatoriets uppförande, beräknad
till högst 12,000 kronor för ett antal av 200 vårdplatser. Staten skulle
härvid bidraga med högst halva byggnadskostnaden per vårdplats, eller 6,000
kronor, och alltså komma att utbetala högst 1,200,000 kronor i byggnadsunderstöd
mot 400,000 kronor enligt de för närvarande gällande bestämmelserna.
Merkostnaden för statens del skulle alltså i detta fall belöpa sig till
högst 800,000 kronor.

Enligt såväl landstingets som medicinalstyrelsens förslag förutsättes, att
de för det vanliga statsbidraget enligt nu gällande grunder stadgade bestämmelserna
i övrigt skola i tillämpliga delar gälla även i fråga om det nu
ifrågasatta byggnadsbidraget för centralsanatoriet. r

I likhet med landstingsförbundets styrelse förordar jag det ovannämnda
av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till grunder för byggnadsbidragets
utgående.

Vidkommande driftkostnadsbidraget har landstinget föreslagit, att detta
bidrag beträffande länets samtliga tuberkulossjukvårdsanstalter skulle utgå
med ett belopp, som med en krona överstege det enligt gällande bestämmelser
utgående statsbidraget. Medicinalstyrelsen har icke haft något att
erinra mot själva beloppet i och för sig, men har, såsom förut nämnts, föreslagit,
att bidraget till sin omfattning skulle begränsas till att gälla endast
centralsanatoriet. Därjämte har styrelsen ifrågasatt en inskränkning av statsbidragets
storlek på det sätt, att det totala driftbidraget — bidraget enligt
vanliga grunder per vårdplats jämte nyssnämnda belopp av en krona för
vårdplats — icke i något fall skulle få överstiga hälften av sanatoriets driftkostnad
under vederbörande period. Ytterligare har styrelsen ansett det
för centralsanatoriet föreslagna högre driftkostnadsbidraget böra göras provisoriskt
i så måtto, att bidraget tills vidare icke skulle beviljas för längre
tid än tre år från det sanatoriet blivit avsynat och godkänt. Såsom skäl
härför har styrelsen framhållit, att landstingets ekonomi möjligen kan komma
att förändras i sådan riktning, att dylikt extra understöd från statens sida
icke vidare är motiverat och att i varje fall eu omprövning av frågan efter
viss tid kan vara lämplig.

Då medicinalstyrelsens förevarande förslag i fråga om driftkostnadsbidraget
synes mig vara väl avvägt, får jag i likhet med landstingsförbundets
styrelse förorda detsamma.

Beträffande det särskilda driftkostnadsbidraget till centralsanatoriet torde
i övrigt de för bidrag till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
i allmänhet stadgade bestämmelserna böra i tillämpliga delar gälla.

IT

Kung/. Maj:t& proposition nr 100.

Lör anskaffande av erforderliga bolopp till möjliggörande av särskilt understöd
från statens sida till Norrbottens läns tuberkulossjukvård har landstinget
föreslagit, att särskilt anslag skulle anvisas eller ock att lotterimedel
eventuellt skulle användas. Sistnämnda utväg bär jag icke ansett böra
ifrågasättas. Jag tillåter mig emellertid erinra därom, att byggnadsbidrag till
kustsanatorier på senare tid brukat utgå från det i riksstaten i regel uppförda
extra reservationsanslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Det synes 111ig ur alla synpunkter lämpligast, att
statsbidraget för uppförande av det nu ifrågasatta centralsanatoriet utgår
flan samma anslag. Driftkostnadsbidraget till kustsanatorierna bestrides
enligt gällande grunder från det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter. I anslutning härtill” och
i enlighet med vad medicinalstyrelsen jämväl föreslagit torde i avseende å
det nu förordade driftkostnadsbidraget till nyssnämnda centralsanatorium
enahanda förfaringssätt böra tillämpas.

o Ett bifall till vad jag här ovan föreslagit lärer icke komma att inverka
på storleken av de ovannämnda anslagen under de närmaste budgetperioderna.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår nämligen, att statsbidraget
till uppförande av centralsanatoriet i fråga enligt landstingets uppfattning
knappast torde behöva utbetalas tidigare än om fyra eller fem år,
enar ett landstingets beslut i ämnet knappast torde kunna förverkligas förr
än efter nämnda tid.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande
bestämmelser beträffande statsbidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter samt beträffande statsbidrag
till driftkostnaderna vid dylika anstalter — bevilja ej
mindre statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län
avsedd tuberkulossjukvardsanstalt (centralsanatorium) med ett
belopp av 6,000 kronor för eu var av högst 200 vårdplatser,
isoleiingsplatser ej inräknade, dock med den inskränkning, att
statsbidiaget ej ma överskrida hälften av den enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däii ej inberäknad utgift för anskaffande av byggnadstomt, än
även, för . en tid av tre år efter det nämnda anstalt blivit genom
medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd, statsbidrag
till driftkostnaderna vid anstalten med ett belopp för
dag och patient, som med eu krona överstiger det till tuberkulossjukhus
utgående statsbidraget, dock med den inskränkning,
att statsbidraget icke må överstiga hälften av anstaltens
enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga
driftkostnader;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 89 käft. (Nr 100—101.)

441 25 2

18

Kungi. Maj:ts proposition ur 100.

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i
övrigt i tillämpliga delar skola gälla bär ovan omförmälda bestämmelser
beträffande statsbidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag
till driftkostnaderna vid sådana anstalter, ävensom de särskilda
föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas;

dels oclc medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från
av riksdagen anvisade anslag till bidrag för uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive till bidrag
till driftkostnaderna vid dylika anstalter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Åke Karlholm.