Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1925 kl. 4 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i
anledning av väckta motioner om utsändande pr radio
av andra kammarens förhandlingar.
Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 125, hava herrar Rydén Motionerna.
och Löfgren i Stockholm föreslagit, att andra kammaren måtte för sin del
medgiva, att telegrafstyrelsen finge i kammarens plenisal uppsätta anordningar,
som skulle möjliggöra återgivande genom s. k. rundradio av kammarens
förhandlingar, ävensom uppdraga åt kammarens presidium att bestämma, när
sådan radioutsändning finge äga rum.
Uti en annan inom kammaren väckt motion, nr 126, har herr Hagman
hemställt, att andra kammaren måtte uttala, att från kammarens sida inga
erinringar vore att göra mot att sådana anordningar vidtoges, att kammarens
överläggningar kunde, då så ansågs lämpligt, åhöras per radio.
Av ovannämnda motioner, som utskottet beslutit gemensamt handlägga, är
den förstnämnda avgiven utan motivering, varemot sistnämnda motion innehåller
motivering, vartill utskottet får hänvisa.
Vid behandlingen av motionerna har utskottet satts i tillfälle att taga del Utskottet.
såväl av aktiebolaget Radiotjänsts utsändningsverksamhet som ock av telegrafverkets
utsändarestation. Utskottet anser sig böra anmärka, att utskottet
i ingen mån vill förringa den stora betydelsen av den utsändning med goda
och omväxlande program, som nu äger rum och vilken särskilt för äldre personer
och andra, vilka av skilda anledningar icke äro i tillfälle att direkt
njuta av föredrag, sång och musik, på nämnda sätt bibringas både nytta och
nöje. Utskottet vill också medgiva, att det för många vore av stort intresse
att genom radio kunna avlyssna riksdagens förhandlingar. I den sistnämnda
motionen har anförts, att några principiella eller praktiska invändningar mot
ett bifall till motionen icke kunde anföras, helst som kammarens förhandlingar
voro offentliga och en utvidgning av åhörarkretsen genom utsändning per
radio endast kunde sägas vara ett steg i grundlagens anda.
Utskottet delar emellertid icke motionärens uppfattning rörande frånvaron
av invändningar mot den föreslagna anordningen. I sådant hänseende får
utskottet till en början framhålla, att det för väckande av allmänhetens intresse
för utsändningen vore nödvändigt, att denna skedde under sådana för
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. 13 saml. 5 avd. 2 häft. (Nr 2.)
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
mer, att under förhandlingarna fällda yttranden kunde klart och tydligt uppfattas
ute i landet. För att en talare skall kunna göra sig »hörd» i radio
erfordras, utom ett lämpligt talorgan, särskild träning för en sådan uppgift.
Även om kammarens ledamöter skulle besitta för angivet ändamål nödiga
röstresurser, torde det därmed icke vara säkert, att de tillägnat sig erforderlig
vana.
För att fylla sitt ändamål borde ett radioprogram, i vilket inginge riksdagsanföranden,
vara sammanhängande, något som endast kunde gå för sig
genom återgivande av en hel debatt. Skulle däremot så anordnas, att tillsammans
med andra föredrag, sång och musik samt delgivning av dagshändelserna
endast stympade riksdagsanföranden skulle instickas, kunde detta
säkerligen icke vara ägnat att svara mot de förväntningar, allmänheten ställt
på avlyssnandet av riksdagsförhandlingarna, utan i stället giva en oriktig bild
av desamma.
Rent tekniskt torde stora olägenheter uppstå därigenom, att sorlet inom
kammaren vid dess förhandlingar komme att verka störande på utsändningen.
Sådana anordningar, som nu äro vidtagna inom utsändningsstationernas lokaler
för att hindra alla störningar, kunna icke gärna utföras inom kammaren, och
det vore att befara, att publikens kritik komme att bli densamma, som man
nu ofta får läsa i pressen i uttalanden såsom: »Talarens anförande drunknade
i det allmänna sorlet».
Utskottet får till sist påpeka det allmänt kända förhållandet, att de i politiskt
hänseende viktigaste debatterna i regel äga rum under förmiddagarna,
samt att utsändningen vid denna tid å dygnet fungerar sämst. Det torde
därför vara välbetänkt, att kammaren i varje fall ställer sig avvaktande till
dess bättre och fullt ändamålsenliga anordningar kunna erhållas, så att ändamålet
med den ifrågasatta radioutsändningen icke förfelas.
De av utskottet nu anförda erinringarna äro i första hand avsedda för motionen
nr 126, men torde också kunna tillämpas på motionen nr 125, vilken
såsom ovan påpekats, saknar motivering.
Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 februari 1925.
På utskottets vägnar:
ERIK LAURÉN.
Närvarande: Herrar Laurén, Hansson i Trollhättan, Rudén, Olsson i Hov*, Väst
berg,
Eriksson i Västbro, Norsell, Spångberg, Svedman och Lundgren.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
3
Reservation
har anmälts dels av herr Spångberg, dels av herr Västberg, vilken sistnämnde
anfört:
»Rundradion är eu viktig faktor i vårt kulturliv. Den omsluter redan minst
hundratusen åhörare inom alla delar av landet. Denna imponerande siffra
kommer helt visst att snabbt och väsentligt stegras. Inom stora lager av
radiolyssnare förefinnes säkerligen en önskan att en och annan gång få åhöra
en riksdagsdebatt i en intressant fråga. A.-B. Radiotjänst är ock berett att
för sin del söka tillmötesgå en så naturlig önskan. Men förutsättningen är
riksdagens medgivande. Då nu tveksamhet råder huruvida detta skall lämnas
är det nödvändigt anföra några synpunkter, varför motionerna böra bifallas.
Från alla håll har man framfört behovet av ökad politisk kultur. Man har
även talat om att anordna för alla politiska partier gemensamma möten. Syftet
i dessa strävanden är gott. Radieringen av viktiga riksdagsdebatter är
det yppersta sättet att förverkliga denna idé. Ty här begränsas meningsutbytet
till en viss aktuell stridsfråga, här kan mobiliseras de bästa talarkrafterna,
här sammandrages den största publiken och här bjudes de angenämaste
formerna för talare och åhörare. Det lär icke kunna bestridas, att
radion under sådana betingelser kan bli av betydelse för medborgarnas politiska
fostran. Och alldeles visst är, att den skulle skapa en bättre politisk
kultur i riksdagen. Det är nämligen föga troligt, att radiolyssnarna skulle
tolerera långa föredrag, störande sorl eller dålig talkultur. Genom pressen
skulle de komma att kräva saklighet, koncentration, snabb replikföring och
värdiga former. Därigenom skulle de ock främja ett effektivare arbetssätt.
Till detta kan läggas synpunkten, att riksdagen skulle medverka till att bereda
stora folklager ett nytt förströelsemedel, enär radieringen av en viss
debatt bör kunna bjuda på åtskilliga trevliga poänger.
Något vägande skäl mot åtgärden kan icke anföras. Grundlagen lägger
som bekant intet hinder i vägen, då förhandlingarna äro offentliga. Och om
Konungen per radio avlyssnar en riksdagsdebatt så lär icke den mest formalistiska
lagtolkning däri kunna finna något grundlagsstridigt. När en riksdagsdebatt
skall radieras, och i vilken ordning kamrarna skola komma ifråga, äro
frågor som man med förtroende torde kunna överlämna till talmanspresidiet.
Bekymren över radions nuvarande tekniska begränsning bör vederbörande verk
och bolag, men ej riksdagen påtaga sig. Men det är och blir ett misstag om
riksdagen genom avslag å motionerna hindrar ett experiment och eu prövning
av saken. Månheten om riksdagens anseende, liksom ock om riksdagens talare,
är visserligen rörande, men verkar icke förty en smula malplacerad, enär det
dock torde bero på ledamöterna själva, huruvida en radierad diskussion skall
efterlämna det ena eller det andra intrycket hos åhörarna. Brister skola avskaffas,
icke döljas.
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Med anförande av ovanstående yrkas bifall till den av herrar Rydén och
Löfgren, Stockholm, i ämnet väckta motionen, som innebär,
att andra kammaren för sin del måtte medgiva, att telegrafstyrelsen
må i kammarens plenisal uppsätta anordningar, som
möjliggöra återgivande genom s. k. rundradio av kammarens
förhandlingar, ävensom uppdraga åt kammarens presidium att
bestämma, när sådan radiosändning må äga rum.»
Stockholm. Oskar Eklunds boktryckeri, 1925.