Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1925 kl. 1 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 3, i anledning av väckt motion angående införande
av kyrkoskrivningsböcker.
1 en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 197, hava herr Månsson i Erlandsro in. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i underdånig skrivelse anhålla, att Kung].
Maj:t måtte verkställa utredning rörande lämpligheten av ändring i kyrkobokförings-
och mantalsskrivningsförordningen i syfte att införa kyrkoskrivningsböcker
samt till riksdagen framkomma med det förslag, vartill
dylik utredning kan föranleda.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Till utskottet hava inkommit yttranden i anledning av motionen från statistiska
centralbyrån, pensionsstyrelsen, Allmänna svenska prästföreningens
centralstyrelse, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund och Föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän.
Statistiska centralbyrån har framhållit, att en anordning med personliga
s. k. kyrkoskrivningsböcker skulle i viss mån motsvara det i Stockholm
brukliga systemet med s. k. flyttningsbetyg, som av personerna själva förvaras,
vilket system i stort sett fungerar rätt tillfredsställande. Den allvarligaste
invändning man enligt statistiska centralbyråns mening kunde
rikta mot det föreslagna nya systemet, vore att det skulle i ganska hög grad
öka prästerskapets skrivgöromål för kyrkobokföringen. Huruvida motionärernas
förhoppning, att utskrivningen av åldersbetyg icke skulle efter de
nya kyrkoskrivningsböckernas införande behöva ofta förekomma, vore
riktig, ansåge statistiska centralbyrån ganska ovisst; ifall man i detta avseende
vågade döma efter erfarenheter från Stockholm, så talade denna erfarenhet
snarast i annan riktning. Statistiska centralbyrån funne emellertid
de sannolika fördelarna av det föreslagna systemet i alla fall så pass
stora, att frågan väl förtjänade en utredning, vilken utredning dock måste
bliva rätt omfattande, då åtskilliga delar av såväl kyrkobokföringsförordningen
som mantalsskrivningsförordningen därav berördes.
Pensionsstyrelsen har framhållit, att med hänsyn till de arbetsuppgifter,
som åvila pensionsstyrelsen, varje åtgärd, som kan tänkas medföra en förbättring
av ifrågavarande missförhållanden, måste hälsas med tillfredsställelse.
Beträffande förslaget om införande av särskild s. k. kyrkoskrivningsbok
för varje person anför styrelsen härefter, att det visserligen syntes
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 saml. 4 avd. 3 höft. (Nr 3.) 1
Motionen.
Yttranden.
2
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
styrelsen föga sannolikt, att detsamma i och för sig skulle i större utsträckning
kunna leda till ett avhjälpande av berörda missförhållanden, såvida
icke samtidigt infördes tämligen stränga ordningsföreskrifter, exempelvis
stadgande, att ingen finge i sin tjänst anställa person med mindre denne
genom företeende av sin kyrkoskrivningsbok kunde styrka, att han fullgjort
vad honom i kyrko- och mantalsskrivningshänseende ålegat. Då
emellertid den föreliggande frågan enligt styrelsens mening vore av stor
vikt och då det givetvis vore tänkbart, att en grundlig utredning i ämnet
skulle kunna anvisa lämpliga utvägar för en tillfredsställande lösning, hade
styrelsen ansett sig böra tillstyrka den ifrågasatta utredningen. Pensionsstyrelsen
understryker vidare vikten av att en eventuell utredning i ämnet
tager sikte jämväl på frågan, huruvida de föreslagna böckerna lämpligen
skulle kunna tjäna andra ändamål än det i motionen i första hand åsyftade.
I sådant hänseende erinrar styrelsen särskilt om frågan om införande av
s. k. försäkringsböcker i samband med den allmänna pensionsförsäkringen,
vilsen fråga tidigare vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.
Medel för ändamålet hade anvisats av såväl 1918 som 1919 års riksdagar,
men saken hade kommit att av särskilda skäl förfalla. Nu hade förslag
om införande av försäkringsböcker framlagts även av statens besparingskommitté
i dess den 19 februari 1925 avgivna betänkande angående socialförsäkringens
organisation. Då dessa försäkringsböcker måste innehålla
åtskilliga av de identifieringsuppgifter, som skulle förekomma i de föreslagna
kyrkoskrivningsböckerna, borde vid den ifrågasatta utredningen
jämväl tagas under övervägande, huruvida icke försäkringsbok och kyrkoskrivningsbok
lämpligen borde kunna sammanslås till en bok.
Sveriges allmänna prästförenings centralstyrelse anser, att ett sådant
identitetsbevis, som den föreslagna kyrkoskrivningsboken skulle utgöra,
tvivelsutan vid många tillfällen vore av obestridligt värde, men framhåller
samtidigt, att dess erfarenhet ger vid handen, att kyrkoskrivningsböckerna
icke torde komma att medföra de förmåner, som motionärerna antaga. Man
hade anledning befara, att böckerna skulle i så stort antal fall förstöras,
slarvas bort eller icke komma till någon användning, särskilt icke vid besök
å pastorsexpedition, och hela syftet skulle förfelas. Så t. ex. uppvisades
ytterst sällan enligt föreskrift värnpliktigs inskrivningsbok för stämpling
vid in- och utflyttning. Till och med flyttningsbetyg förkomme och plägade
ofta, efter att helt kort tid ha innehafts av vederbörande, inlämnas i
illa medfaret skick. — Första utskrivandet av sådana böcker för hela riket
skulle, tryckkostnaden oräknad, medföra högst väsentliga utgifter, enär
detta omfattande arbete icke kunde utföras av de redan mycket betungade
krafter, över vilka expeditionerna förfogade. — Man kunde med skäl frukta,
att ett införande av de föreslagna kyrkoskrivningsböckerna skulle medföra
en avsevärd ökad belastning av pastorsexpeditionerna genom ständigt förnyad
utskrivning av sådana böcker och att dessa likväl icke skulle bevaras
och användas. Centralstyrelsen avstyrker på anförda skäl motionen.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhåller för sin del,
att behovet av ett mera tillfredsställande mantalsskrivningsförfarande gör
sig mycket starkt gällande, sedan hemortsrätten blivit beroende på den faktiska
mantalsskrivningen, men anser att kyrkoskrivningsböckerna knappast
kunna i och för sig åstadkomma så väsentlig ändring i bestående förhållanden,
då några ändringar i författningen ej ifrågasatts för själva man
-
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. ''3
talsskrivningen. Svårigheterna beträffande fastställande av hemortsrätten
i faltigvårdshänscende vore störst i fråga om personer, som icke både någon
last vistelseort. För utrönande av deras hemortsrätt skulle det givetvis
vara av stor betydelse om de hade eu ”medborgarbok”, som utvisade deras
verkliga mantalsskrivningsorl. Det vore emellertid att befara, att i de fall,
dill'' behovet av dessa böcker vore som störst, skulle de mera sällan finnas.
Fiir andra människor, som kanske i hela sitt liv vistas i samma kommun
för att ej säga samma gård, skulle ett sådant dokument sakna varje praktisk
nytta. Anordningen skulle emellertid medföra en kostnad fiir hela riket,
som knappast kunde förbises, då det giillde att bedöma systemet. Med införandet
av dylika böcker måste vidare följa ett visst ansvar för böckernas
bevarande samt fordras någon straffpåföljd för försummelser häremot. Det
ifrågasättes, huruvida en åtgärd av berörda slag vore till så stor nytta, att
den kunde berättiga eu anordning med ett så allmänt riskmoment för stora
delar av befolkningen, som åtgärden skulle innebära. •— Det skulle emellertid
kunna tänkas, att behovet av en dylik medborgarbok kunde föreligga
eller uppkomma för andra ändamål än själva civilbokföringen och samtidigt
fylla mera reella behov. Men då av motionärerna endast ifiågasatts
kyrkoskrivningsböcker och då dessa ingalunda kunde sägas erbjuda någia
avsevärda fördelar, avstyrkes den föreslagna utredningen.
Föreningen Sveriges städers Icronouppbördstjänstemän är av den uppfattningen,
att införandet av särskilda s. k. kyrkoskrivningsböcker i ringa grad
komrne att öka effektiviteten av kyrko- och mantalskrivningsförfarandet men
däremot icke oväsentligt tynga arbetet för medborgarens registrering samt
avsevärt stegra kostnaderna härför. — Det vore att antaga, att de föreslagna
kyrkoskrivningsböckerna i stor utsträckning komme att slarvas bort och
efter hand oupphörligen få ersättas med nya, vilket kunde förutses bliva
besvärligt och tidsödande för pastorsämbetena. Motionärernas tan^e, att
kyrkoskrivningsboken skulle innehålla upplysningar även om sambandet
mellan kyrko- och mantalsskrivning, vore givetvis mycket önskvärd att
kunna realisera. Här mötte dock praktiska svårigheter, som ingalunda vore
lätt överkomliga. De s. k. förskrivningarna (kyrkoskrivningarna) ägde
sålunda rum i november, medan mantalskrivningarna hänförde sig till förhållandena
den 1 januari eller eventuellt senare. Upplysning om sambandet
mellan kyrko- och mantalskrivning torde med hänsyn tagen även till
andra omständigheter icke kunna meddelas av pastorsämbete i annat fall
än att mantalslängden i sin helhet utgjorde eu avskrift av församlingsboken.
Att mantalslängden nu ofta upptoge personer, som icke låtit sig
kyrkoskrivas, d. v. s. sådana, som slarva med inlämnandet av sina flyttningsbetyg,
vore ingalunda något ovanligt. Denna avigsida av folkregistreringen
torde emellertid icke få sin lösning enbart genom utfärdandet av
kyrkoskrivningsböcker. — Eu utredning i motionens huvudsyfte förefölle
föreningen väl motiverad, men denna borde ej läggas riktigt så snävt, som
motionärerna enligt sitt förslags formulering tänkt sig, utan omfatta ordnandet
i stora drag av folkregistreringen på ett för framtiden mera betryggande
sätt. — En fråga, som kanske i viss grad kunde komma att stå i samband
med en effektiv folkregistrering, vore det nu under utredning varande
spörsmålet om rationell skatteuppbörd.
Föreliggande motion berör en synnerligen viktig fråga, då som bekant
personalbokföringen i riket är av grundläggande betydelse inom ett stort
Utskottet.
4
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
antal grenar av det moderna samhällslivet. Och det torde få anses ofrånkomligt,
att brister vidlåda det för ifrågavarande ändamål nu tilllämpade
systemet. I de yttranden i anledning av motionen, som utskottet
inhämtat, har även framhållits önskvärdheten ur olika synpunkter
av att förbättringar kunde komma till stånd på här ifrågavarande område.
Utskottet är jämväl för sin del övertygat om att åtgärder i syfte att öka effektiviteten
av vårt personalbokföringssystem skulle vara av behovet påkallade.
Såsom eu lämplig åtgärd i berörda syfte föreslås nu i förevarande motion
utredning angående införande av s. k. kyrkoskrivningsböcker, och förmena
motionärerna, att ett mera tillfredsställande mantalsskrivningsresultat härigenom
skulle ernås. Med allt erkännande åt motionens syfte kan utskottet
dock ej dela denna motionärernas uppfattning, att någon mera nämnvärd
förbättring uti ifrågavarande avseende vore att förvänta genom införandet
av dylika böcker. Härtill kommer, att det föreslagna systemet säkerligen
skulle visa sig förenat med rätt betydande olägenheter, framför
allt för pastorsämbetena. I nu berörda hänseenden får utskottet hänvisa
till ovan refererade yttranden i frågan av Sveriges allmänna prästförenings
centralstyrelse, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt
Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän. Däri anförda skäl
mot det framlagda förslaget bär utskottet funnit tungt vägande.
I samband med frågan om införandet av kyrkoskrivningsböcker har
framförts den tanken, att en personlig registreringsbok kunde vara av behovet
påkallad ur andra synpunkter än de i motionen framförda. Sålunda
har erinrats om förslaget om försäkringsböcker för införande av anteckningar
rörande erlagda avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen,
vilket förslag tidigare biträtts av riksdagen men sedermera kommit att av
särskilda skäl förfalla. Utskottet har givetvis haft blicken öppen för att
något slag av medborgarebok skulle kunna vara ur flera synpunkter lämplig
och ändamålsenlig, men utskottet har icke ansett sig kunna utan att gå
utöver motionens ram ingå på en behandling av denna fråga. Vad särskilt
angår frågan om försäkringsböcker må dock erinras, att förslag i ämnet
ånyo framlagts av statens besparingskommitté i dess betänkande den 19
februari 1925 angående socialförsäkringens organisation. Denna fråga har
för övrigt förelagts nu pågående riksdag genom en av herr Johansson i Edsbyn
inom andra kammaren väckt motion, nr 375, i anledning av Kung!.
Maj:ts proposition, nr 91, med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet visserligen anser en utredning
i motionens syfte önskvärd, men att motionärerna så snävt begränsat
sitt förslag, att ett bifall till motionen enligt utskottets mening icke skulle
kunna leda till avsett resultat.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr .9. 5
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 april 1925.
På utskottets vägnar:
ELOF LINDBERG.
Närvarande: herrar Lindberg, Schill, Pettersson i Köping, Adler, Peiding, Petersson i
Lerbäcksbyn, Heroti, Morfeldt, Larson i Tönnersa och Luden.*
* Ej närvarande vid justeringen
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 13 samt. 4 avd. 3 höft. (Nr 3.)
2